{"author":["Leo Mechelin"],"content":"Pariserlif. I. Den 30 Januari 1866. F\u00e4rden fr\u00e5n C\u00f6ln till Paris \u00e4r ej synnerligen angen\u00e4m. Man s\u00e4tter sig i kup\u00e9n kl. 10 p\u00e5 qv\u00e4llen, kurirt\u00e5get rasslar fram med of\u00f6rv\u00e4gen snabbhet, det nattliga t\u00e5get hindrar oss att uppf\u00e5nga den minsta bild af nejderna som passeras, endast i Belgien ser man d\u00e5 och d\u00e5 de flammande l\u00e5gorna fr\u00e5n Wallonernas smidesh\u00e4rdar. Att sofva \u00e4r n\u00e4stan om\u00f6jligt, den str\u00e4ngt anlitade v\u00e4gen \u00e4r ganska ojemn; det st\u00f6ter och sl\u00e4nger och gnisslar och knakar. Omsider viker m\u00f6rkret f\u00f6r dagens ljusning, s\u00e5 mycket en novembermorgon kan ljusna. De franska sl\u00e4tterna skymta fram, n\u00e4tta kyrkor, t\u00e4cka landtg\u00e5rdar, raka all\u00e9er, putsade skogsdungar, prydliga \u00e4ngar, \u00e4nnu ganska gr\u00f6na och friska. Kl. 10 vidpass tilltager m\u00e4ngden af byggnader, snart derp\u00e5 s\u00f6ker man sig fram genom irrg\u00e5ngar af skenl\u00e4ggningar f\u00f6r de mest komplicerade sp\u00e5rvexlingar, och s\u00e5 ljuder hvisselpipan i de enorma banhallar som h\u00f6ra till \u201dla gare du Nord.\u201d Vi \u00e4ro s\u00e5ledes i Paris! \u00c4nu en stund, och man g\u00f6r sitt int\u00e5g i verldsstaden i en sakta lunkande fiaker, l\u00e5ngsmed de pr\u00e4ktiga bulevarderna. Hvem har ej l\u00e4ngtat efter den stunden, och vid blotta tanken derp\u00e5 redan haft en smula hjertklappning af f\u00f6rtjusning. Verkligheten \u00e4r dock ej alltid s\u00e5 h\u00e4nf\u00f6rande som dr\u00f6mmen \u2013 och Paris i novemberregn \u00e4r ej s\u00e5 \u00f6fverdrifvet f\u00f6rtjusande. N\u00e4r man begynner sina uppt\u00e4cktsresor h\u00e4r under paraply p\u00e5 den slippriga asfalten eller genom uppl\u00f6st macadams\u00f6rja, s\u00e5 medtager man mot sin vilja som ballast en god portion prosaik. Och huru mycket man \u00e4n m\u00e5 tro sig veta om Paris redan p\u00e5 f\u00f6rhand genom tidningar, b\u00f6cker, bref och turisters ber\u00e4ttelse, i b\u00f6rjan \u00e4r man dock f\u00f6r mycket f\u00f6rlorad i hvimlet, f\u00f6r mycket omgifven af fremmande och obekanta f\u00f6reteelser, \u00e4n att man skulle k\u00e4nna sig riktigt \u00e0 son aise, \u00e5tminstone n\u00e4r, som jag n\u00e4mnde, hvarje vandrares fullkomligt inseparabla f\u00f6ljeslagare, v\u00e4derleken, behagar s\u00e4tta sig komplett p\u00e5 tv\u00e4ren. Den gr\u00e5a sinnesst\u00e4mningen kunde dock ej l\u00e4nge r\u00e5da. Det h\u00e4nde sig snart nog en morgon att himlen blifvit klar, solen \u00e5ter synlig, gator och trottoirer torra. D\u00e5 var liksom ett skimmer af gl\u00e4dje och trefnad gjutet \u00f6fver verldsstaden \u2013 och nu kunde man b\u00f6rja njuta af pariserlifvet, nu str\u00e4cka sina exkursioner \u00e5t alla h\u00e5ll, lifvad af det angen\u00e4maste slag af nyfikenhet. Man m\u00e5 hafva \u00e4n s\u00e5 speciela \u00e4ndam\u00e5l med sin vistelse i Paris, de f\u00f6rsta dagarne eller veckorna torde enhvar dock egna \u00e5t flanerandet. Ni vet v\u00e4l hvad det vill s\u00e4ga att flanera? Det \u00e4r att g\u00e5 och \u201dgapa\u201d \u2013 promenera \u00e4n hit, \u00e4n dit, \u2013 \u00e4n med, \u00e4n mot str\u00f6mmen, bes\u00f6ka det m\u00e4rkv\u00e4rdiga och det om\u00e4rkv\u00e4rdiga, nytt och gammalt, pikant och trivialt, icke t\u00e4nka, icke grubbla \u2013 l\u00e5ta benen r\u00f6ra sig fram\u00e5t allt medan de st\u00e4ndigt vexlande f\u00f6rem\u00e5len frappera eller icke frappera \u00f6gat, hvilket dock utan tvifvel, efter det en paus intr\u00e4dt i flanerandet, meddelat hjernan m\u00e5nget intryck som ej f\u00f6rg\u00e5r, m\u00e5nget \u00e4mne till eftertanke och f\u00f6rn\u00f6jelse. Flanerandet \u00e4r en pariserkonst par pr\u00e9f\u00e9rence; den kan icke heller ut\u00f6fvas annorst\u00e4des med s\u00e5 stort intryck som h\u00e4r. Det \u00e4r det f\u00f6rsta fremlingen h\u00e4r har att l\u00e4ra sig f\u00f6r att bli n\u00e5gorlunda orienterad. Och det m\u00e5ste man bli, innan man kan b\u00f6rja lefva h\u00e4r som sig b\u00f6r och s\u00e5som flertalet parisare g\u00f6ra \u2013 ett arbetsamt lif. Bed\u00e6ckers verldsbekanta guider \u00e4ro f\u00f6rtr\u00e4ffliga b\u00f6cker, men man skall vara en f\u00f6rh\u00e4rdad pedant eller en alltbekikande, \u00f6fveralltl\u00f6pande, anglomanisk turist, f\u00f6r att vilja och kunna se verlden efter guidens anvisningar, kapitel f\u00f6r kapitel, liksom skolgossarne br\u00e5ka genom Euklides geometri. Den systematiska \u201dturismen\u201d har blifvit ett yrke, \u00e4fven den, och i det yrket vilja vi ej f\u00f6rs\u00f6ka oss. Nej, Paris \u00e5tminstone vill blifva sedt och studeradt med den abandon som karakteriserar sjelfva lifvet derinom. L\u00e5t tillf\u00e4lligheten emellan\u00e5t spela guidens roll i st\u00e4llet f\u00f6r Bed\u00e6cker, den g\u00f6r sin sak r\u00e4tt bra, isynnerhet f\u00f6r dem som ha litet mera tid p\u00e5 sig och som vilja icke blott se, utan \u00e4fven h\u00f6ra, icke blott uppf\u00e5nga konturerna, \u201dden yttre exteri\u00f6ra\u201d, som f\u00f6rra frun sade, \u2013 utan \u00e4fven komma litet underfund med de opinioner, id\u00e9er, k\u00e4nslor, str\u00e4fvanden, som utg\u00f6ra driffjedrarne f\u00f6r de vexlande faserna af detta rastl\u00f6sa lif. Innan man b\u00f6rjat uppfatta dem, innan man lyckats uppf\u00e5nga ljuden af dessa lifliga pulsslag, \u00e4r man icke orienterad h\u00e4r, man \u00e4r d\u00e5 endast en sig roande turist, som med f\u00f6r till hemmet bilder af byggnader, gator bulevarder, galerier, kaf\u00e9er, kostymer, men f\u00f6ga mer. Jag m\u00e4rker att hvad jag hittills skrifvit egentligen inneh\u00e5ller ingenting. Tag det som ett slags inledning till en liten serie sm\u00e5 skizzer ur Pariserlifvet. Det kan tillika f\u00f6rklara hvarf\u00f6re f\u00f6rs\u00e4ndningen af desamma begynner f\u00f6rst i slutet af Januari, oaktadt tecknarens ankomst, s\u00e5som ofvan h\u00e4ndelsevis antyddes, egde rum redan i november. Framf\u00f6rallt, fordra ej n\u00e5gon systematisk ordning. L\u00e5t oss b\u00f6rja och forts\u00e4tta huru det just faller oss in. Blifva skizzerna der igenom n\u00e5got osammanh\u00e4ngande, s\u00e5 b\u00f6r vi f\u00f6rl\u00e5ta det. S\u00e5dant \u00e4r \u00e4kta parisiskt. I hvarje tidning finner man \u201dcauserier\u201d och detta \u00e4r rubriken p\u00e5 ber\u00e4ttelser och reflexioner utan n\u00e5got egentligt sammanhang, \u2013 men icke dessmindre trefliga och spirituela. Den sistn\u00e4mnda egenskapen kan jag ej utlofva, men brist p\u00e5 sammanhang skolen \u00e5tminstone finna \u2013 och d\u00e5 smakar det ju \u00e4nd\u00e5 litet \u00e5t pariser-causerie. S\u00e5g du Napoleon? fr\u00e5gar man ofta sina v\u00e4nner n\u00e4r de \u00e5terv\u00e4nda fr\u00e5n en utflygt till Paris. Icke alla kunna svara ja. Jag har redan mer \u00e4n en g\u00e5ng haft den turen att sk\u00e5da fransm\u00e4nnens kejsare. En dag i medlet af december, d\u00e5 vi, n\u00e5gra landsm\u00e4n, vandrade genom Louvrens g\u00e5rdar, s\u00e5go vi en st\u00f6rre menniskom\u00e4ngd rikta sina blickar \u00e5t platsen utanf\u00f6r Tuilerierna. Den ena vagnen efter den andra k\u00f6rde in med ilande fart. Det var kejserligt bagage och betjening. \u201dL\u2019empereur va venir\u201d hette det. P\u00e5 Rivoligatan stannade n\u00e5gra minuter den vanliga r\u00f6relsen, p\u00e5 polisens uppmaning. Och s\u00e5 kom det kejserliga t\u00e5get, f\u00f6rst gensdarmer och centgarder, sedan n\u00e5gra enkla men vackra \u00f6ppna vagnar. I den f\u00f6rsta sutto Napoleon och Eugenie, derp\u00e5 kom den unga prinsen med sin guvern\u00f6r. Det var \u00e5terkomsten fr\u00e5n Compi\u00e8gne der kejsaren under n\u00e5gra veckor, hvilande fr\u00e5n arbetets m\u00f6dor, egnat sig \u00e5t det \u00e4dla jagtn\u00f6jet, med den framg\u00e5ng att m\u00e5ngtusende dels h\u00f6gdjur dels f\u00e5gel, fallit f\u00f6r hans och \u201dde inviterades\u201d modiga skott. Hvad Napoleons utseende vidkommer, s\u00e5 f\u00f6rest\u00e4ller man sig vanligen att det hvilar ett kallt och inbundet uttryck \u00f6fver detta intressanta ansigte. Men s\u00e5dant var \u00e5tminstone ej fallet nu. Tvertom s\u00e5g han godmodig och fryntlig ut, mannen med jernviljan och de stora g\u00e5tlika planerna. Hans gem\u00e5l \u00e4r \u00e4nnu, trots sitt fyrationde \u00e5r, en ovanligt vacker qvinna; och den tio\u00e5riga pojken s\u00e5g riktigt hurtig och treflig ut, der han stod och nickade ut fr\u00e5n vagnen. Om ni f\u00f6rest\u00e4ller er att Rivoligatan vid detta tillf\u00e4lle genlj\u00f6d af hurrarop, s\u00e5 misstar ni er. Det r\u00e5dde en \u201drespektfull\u201d tystnad. De flesta herrar besvarade kejsarens artiga helsningar genom att lyfta p\u00e5 hattarne \u2013 det var allt. Och \u00f6gonblicket derp\u00e5 var r\u00f6relsen p\u00e5 gatan i sitt nor mala skick. \u2013 Jag har sedermera sett Napoleon p\u00e5 stora operan, der han appl\u00e5derade en ganska underhaltig ballett, \u201dLe roi d\u2019Yvetot\u201d, komponerad af en af hofvets unga lejon, markisen de Massa, \u2013 och jag fann \u00e4fven nu hans utseende behagligt. Kejsarinnan \u00e5ter m\u00f6tte vi en dag i Boulognerskogen. Hon \u00e5kte i en praktfull vagn med dekoreradt fyrspann och vackra jockeyer och lakejer, och den svarta dr\u00e4gt bon bar med anledning af Leopold I:s d\u00f6d gaf \u00e4nnu mera relief \u00e5t de fina, bleka dragen. Forts.","document_type":"artikel","id":"1_594_sv_est","language":"sv","manuscript_id":null,"orig_lang_abbr":["sv"],"original_language":"svenska","publication_archive_info":"Nationalbiblioteket, Helsingfors","publication_date":"1866-02-10","publication_subtitle":null,"publication_title":"10.2.1866 Pariserlif. I.","published_by":"Helsingfors Dagblad 10.2.1866","recipient":[],"sender":[],"translations":[{"translated_into":"till finska","translators":["Ahti Valkonen"]}]}