ca 1861 Anteckningar i Kriminal processer efter Professor Eherströms föreläsningar

Svensk text

|1|

Leopold Mechelin.

|2|

Anteckningar i Kriminal processer
efter
Professor Eherströms föreläsningar

Straffrätten kan uppfattas från en och en sida med den förra förstås ell.eller inbegreppet af de rättigheter hvilka tillkommer staten så som det utöfvande subj:subjektet för straffverksamheten. Den sednare inbegreppit af de grundsatser, hvilka staten vid utöfvande af nämnde sin befogenhet har att iakttaga.

Kriminal processens begrepp, dess encyklopediska ställning och de principer, hvarpå de hvilar

Kr.Kriminal processen lärer huru vi praktiskt skola tillämpa straffrättens theorier, eller fullständigare är läran om det sätt, hvarpå staten skall gå tillväga för att i enlighet|3| med straffrättens grundsatser befodra brottsliga individer till straff. Såsom rättsanstalt tillkommer det staten, att vårda den allmänna säkerheten och skydda allas rättigheter. Emedan den enskilde vid bestämmandet af sina rättigheter skule ledas af godtycket tillhör det i främsta rummet staten att handhafva rättskipningen. Krim.Kriminal processen utgör sålunda en del af statsrätten.original:, Men emedan äfven civil processens ändamål vesändtligen är detsamma, neml:nämligen det rättas omedelbara förverkligande står Kr. prKriminalprocessen dermed i nära sammanhang. En väsendtlig olikhet förekommer likväl emellan dessa process former, emedan det civilt orätta är annat än det Kr.Kriminellt orätta. Det förra är endast en villfarelse om dett rätta, ingen rättskränkning|4| och civil pr.processens föremål är derföre att undersöka . Derföre inskränker sig statens vård i civilt hänseende till att skaffa domstolar, fastställa ordningen för dem och gifva handräckning åt den vinnande. Krimen deremot är ett brott emot det rätta i och för sig och dess representant staten, hvarföre äfven staten sjelf befodrar den brottsliga till straff.

För att befodra brottslingen till straff går man antingen accusatoriskt ell.eller inqvistoriskt till väga. Den förra process-formens karaktär är, att antingen den enskilde målsegande eller, å statens vägnar, en allmän åklagare med en anklagelse uppträder, och utför bevisningen samt att domstolen endast tillkommer att döma.|5| Wid den sednare processen skrider åter domstolen utan, att någon åklagare förut uppträder, sjelf till undersökning af saken, anskaffar sjelf bevisningen samt dömer.

I Sveriges brottsmåls pr.praxis har under tidernas lopp insmugit sig inqvisit.inkvisitoriska elementer⊠original:. (t. ex. att domaren hos oss förhör) i England har den accusat.ackusatoriska formen renast bibehållit sig. Der tillkommer domaren endast att leda rättegången och döma. Äfven vittnesförhöret anställes af åklagaren. Hela processen utkämpas endast emellan åklagaren och den anklagade, hvarföre denne äfven är berättigad att till sitt biträde använda en advocat och parterna å begge sidor tillkommer att anställa .

|6|

De båda formerna äro olika deruti, att enligt den inqvisit.inkvisitoriska allt öfverlemnas åt domstolen, då deremot den accusat.ackusatoriska fördelar rättsvården. Ooriginal: orsaken härtill är att sökas i historien. Ty då vid statens utveckling det monarkiska elementet öfverväger, är processen inqvisitinkvisitorisk; vid en demokratisk statsform accusat.ackusatorisk Den närmaste grunden till det olika förfarandet vid kr. pr.kriminalprocessen är den olika uppfattningen af domare maktens väsende.original:, Att den inqvisit.inkvisitoriska uppfattningen är oriktig framgår af ordet döma – afgöra hvilken som har rätt. Domaremakten, bör ej sträcka sig längre.original:, Den accusat.ackusatoriska formen är den ende riktiga. Enligt den accusat.ackusatoriska processformen är rättsvården delad emellan olika personer med väsendtligen olika funktioner,original:. härvid före|7|komma således 1^o) , samt 3^o)

1^o Om klagande parten.

Grunden till statens rättsvård är dess skyldighet att tillse, det alla vederfares rätt. Derföre är det äfven nödvändigt att klagande part skiljes från domstolen och staten har tillfölje deraf utsett vissa personer, som å dess vägnar äro skyldiga att åtala brott. Dessa kallas och uppträda alltid då staten genom brottet blifvit omedelbarligen laederad. Då statens rätt endast medelbarligen är kränkt, tillerkännes klagande rätten i främsta rummet den enskilde, som utgjort brottets omedelbara föremål och kallas . Jemväl här kan publ. åkl.publika åklagaren taga sig talan i saken å statens|8| vägnar. Till klagande räknas äfven , hvarmed förstås personer, genom hvilkas anmälan för behörig person eller myndighet anledning till brottets beifvrande gifves. Dessa sednare kunna jemväl vara . Då det är en och hvars skyldighet att upprätthålla rättstillståndet, borde äfven alla vara pligtiga att angifva brott. Att detta likväl inskränkes ses af åtskilliga lagrum (t. ex. 1: 1.2 S. B.Straffbalken 61: 3 M. B.Missgärningsbalken m. fl.) enligt hvilka alla böra angifva tilltänkta och påbörjade, men ej fullbordtillagt av utgivarenade brott. Detta är målsegandens och publ.publika åklagares sak. Häradets skyldighet att angifva dulgadråp står qvar. Grafva brotts angifvande betraktas deremot såsom en medborgerlig plikt, hvarföre äfven målseganden vid 20 dal. s. m.daler silvermynts böter är dertill förbunden (1: 1 S. B.Straffbalken), men|9| mindre brotts angifvande är ej någon obligatorisk skyldighet. Wår lag betracktar angifvaren såsom partisk och får han förty ej aflägga vittnesmål (18: 7. R. B.Rättegångsbalken).tillagt av utgivaren Sådant tillåtes deremot i England men motsäges af korsförhöret. Ioriginal: i bränvinsmål är åkl.åklagaren ej skyldig uppgifva angifvaren, men deraf följer ej att denne får vittna. Om angifvaren skall tros bör han uppgifva några indicier (bevis) som göra saken sannolik, vid äfventyr af straff enl.enligt 60 Kap.Kapitlet M. B.Missgärningsbalken Bekänner någon under bigt gröfvre brott (såsom t. ex. något crimen læsae Majestätislat. majestätsbrott förädeligit uppsåt emot fäderneslandet ell.eller någon brand, något mord och förgift emot någre i gemen ell.eller en isynnerhet) så bör presten förmanna syndaren, att sjelf gifva|10| det Kon.Konungliga Embetsmän på orten tillkänna, men kan han ej dertill förmås, då måste presten, dem som vederbör, tidigt och försickteligen om saken åtvarna, att de taga sig för skadan till vara, men icke må någon lärare tvingas att röja personen. Om eljest något brott under skriftermål uppenbaras för prest så får han ej vid lifsstraff omtala det. Utkommer något sådant af presten ell.eller någon som står på lur, så skall dett aldrig äga vittsord och en sådan ”lurant” skall likasom presten straffas till lifvet. (Se om allt detta 1686 års Kyrka Lag CapKapitel VII.§. 2.3.).tillagt av utgivaren Domarens skyldighet att vid ryckte om groft brott utlysa urtima ting (4: 1. R. B.Rättegångsbalken) grundar ej någon angifv. skyldighetangivningsskyldighet hos domaren. Tjenstemän äro genom sin ed förpligtade, att|11| upptäcka och 4: 3.4 M. B.Missgärningsbalken ålägger detta alla medborgare. Angifvare å tjenstens vägnar äro: lägre kronobetjente, polis och stads-betjente. Först gen.genom Kongl. förord.Kungliga förordningen den 13 Febr.Februari 1776. inrättades poliskammare i Stockholm, gengenom KejsKejserlig Stadga 17 Dec.December 1816 i d. 21. FebrFebruari 1826 i HHelsingfors och d. 7 Juni 1836⊠original:. i Wiborg

a) om rättighet att vara målsegande.

Målseganden är den som är læderad, arfvinge ell.eller målsman. Wissa brott är endast målseg.målsägande berättigad att åtala: så som vid bodrägt, om mö fäster sig utan giftomans samtycke, mindre slagsmål och oqväden, hvarigenom allm.allmän frid ej är störd. Om bolagsman bedrar sina medintressenter, äfvensom alla de mål der böterna äro måls|12|egandens ensak (t. ex. 9: 11 H. B.Handelsbalken)tillagt av utgivaren.tillagt av utgivaren Målseganden eger rätt att förlikas i några fall om hela målet, men alltid om sin andel i böter och skadestånd. Förlikn.Förlikning om hela målet kan ega rum i alla de fall, då målseg.målsägande ensam är berättigad till åtal. I gröfvre brottsmål beror rättigheten till åtal och andel i böter af hvilkendera som först angifvit brottet för rätta, men rättighet till skadestånd bibehåller målseganden alltid, äfven om rättighet till åtal och böter öfvergått till aktor, derigenom att den sednare förekommit målseganden med angifvelsen. Målseg.Målsägande kan äfven gen.genom äfven utföra sin talan. Det förbud mot begagnande af ombud i brottsmål, som 15:1. R. B.Rättegångsbalken bör blott förstås om svaranden, hvaremot orden ”i andra saker” afser målsegandens rätt. Ombudsman i brott|13|mål är den, som, i kraft af fullmakt, berättigas åtala brott. Utom att ombud bör vara försedd med skriftlig fullmakt, eller mundtligen inför domstolen af målseganden utnämnd eller och i vissa fall af domstolen förordnad, bör han vara sålunda – qvalifiserad, som 15 kap.kapitlet R. B.Rättegångsbalken förmår, advokater fingo förut ej allmänt uppträda, derest de ej hade Hofrättens tillstånd (Kl. BrKungligt brev 20 Mars 1694 och 1 Juli 1731.),tillagt av utgivaren 15: 2. R. B.Rättegångsbalken föreskrifver äfven rättens tillåtelse. Numera bevilljas, denna tacitelat. underförstått, i det tysta. Förr var äfven brukligt att aflägga advokated. Enl.Enligt Kgl. FKunglig Förordning den 10 Mars 1749⊠original:. får endast examinerad jurist vara ombud. Gen.Genom Kgl. Br.Kungligt Brev 27 Maj 1801 får äfven kronobetjente (som icke ha uppbörd) och stads- och Landsfiskaler dertill brukas. Prester få ej advocera. Landtmätare, om och examinerad jurist få ej advocera om de ej erhållit sina förr|14|mäns tillstånd. (K. Res.Kunglig resolution på alm. besv.allmänt besvär 21 Juli 1793.) Enka är sin egen och sin myndlings målsman. De som följa Härädshöfding på ting få ej vara ombud (K. Br.Kungligt brev 1. Febr.Februari 1758.) Hvad nu är sagdt gäller endast allmänna sakförare. Att drifva ett enskildt mål för en annan, utan att hafva sådant till profession, får hvar och en, som är myndig, förståndig, redlig och oberycktad. Undantag gifves likväl. I brottmål behöfver ej fullmakt skrifvas af Ch.Charta Sigillata. För öfvrigt gäller här samma reglor, som vid civila mål,

b) Om publika åklagare.

Dessas uppkomst går förmodligen till de tider, då biskoparne voro kyrkans allmänna åklagare. Länsmän hade tidigare andra åligganden, än åtalandet. Stadsfiskaler omtalas redan i sjölagen af 1667 (2 kap.kapitel Skip|15|måla B.Skipmålabalken) Instr.Instruktioner för Landsfiskalen den 3. Dec.December 1714. Indragne sedan d 20 Jan.Januari 1860. Wid behof kan Guvernör utse ngonnågon underordnad tjensteman att bestrida samma tjenst. Enl.Enligt Kung.Kungörelse den 24. Jan.Januari 1831. stå länsmännen helt o.och hållet i Guv.Guvernörens våld: Afsättas de, få de likväl hos Just. Dep.Justitiedepartementet ell.eller egentlegentligen Kejsarn anhålla att af gunst o.och nåd vid tjensten bibehållas. De böra ej få rättegångskostnad då det är deras skyldighet att åtala. Prokuratorn, såsom högste fiskal, är befogad straffa åklagare i allmänhet och dessa borde ej uppträda utan halft bevis. Prokurators embetet inrättades, under namn af Konungens högsta ombudsman, af Karl XII⊠original:. den 26 OctobOktober 1713⊠original:. och 25 Juli 1719⊠original:. fick han namn af . Instr.Instruktionen af 12 Febr.Februari 1812⊠original:. benämner honom . Skärskilda åklagare äro: i|16| Hofrätt 1614. Tulldirekt. adv. FiskalTulldirektionens advokatfiskal, åklagare i seglations lurendrejeri, tullförsnillning inom HforsHelsingfors tulldistrikt vid rådstufvurätten derstädes. I öfvrigt åligger honom att vaka öfver slika måls ordentliga behandling vid domstolarna. (InstrInstruktion 28 Maj 1839.) vid öfvriga tullmål. och vid Krigsrätter. När vid Länestyrelsen aktor behöfver förordnas någon , vid Unniversitetet dess . Systerbäcks Gev. faktoriGevärsfaktori dess (K. St.Kejserlig Stadga d. 11 Febr.Februari 1830) önskligt vore att privata personer så skule intressera sig för det allmänna att de i dettas namn uppträdde utan andel i böter.

2^o Om Svarande part.

Svarande kunna alla fysiska personer blifva i brottmål, ty alla kunna|17| anklagas. Enl.Enligt 15: 1. R. B.Rättegångsbalken bör svaranden alltid personligen närvara. Undantag: 1^o) i lägersmål der qvinnan skriftligen får försvara sig. (Kgl. Br.Kungligt Brev 17 Oct:Oktober 1778) 2^o) När flera än tio Ryssar tilltalas för mindre brott, då de ega ställa ombud till bevakande af allas svarande talan.tillagt av utgivaren (Kejs. Fdn.Kejserlig Förordning 2 Juni 1826.) 3) Fullmäktig får äfven begagnas i krigsrätt af vissa tjenstemän (t. ex. prest) om domaren sådant nödigt pröfvar. (Kr. art.Krigsartiklar 31 Mars 1798 kap.kapitel 14.§: 32.)

3^o) Om Domstolen.

Enl.Enligt Regerings formen och Fören. och Säkerh. aktenFörenings- och säkerhetsakten bör domaren vara Lutheran, men detta förändras genom Fdn.Förordning 14 Aug.Augusti 1827⊠original:. som säger att naturaliserade Greker kunna i Finland blifva civila tjenstemän och således äfven domare. §: 2. i samma förordn.förordning förmår att|18| ryska om han är besutten bonde kan blifva Härads- och Lagmansrätts nämndeman. Domaren bör vara kontrollerad främst af allmenheten, hvarföre domstolarne bör vara offentliga, i England äro de offentliga, i Frankrike sedan 1789, i Tyskland från⊠original:. 1848. Roriginal: ransakningen om tidelag bör ske hemligen (Kgl. Br.Kungligt Brev d. 12 Juli 1750) Kgl Br.Kungligt Brev 3 aug.augusti 1814.

Till att offentliggöra domstolens förhandlingar hör äfven rättighet att låta trycka rättigångshandlingarna. I allmänhet tillkommer dömande makten endast kollegier, Gouvernören eger likväl rättighet att döma i flera fall: vissa politiförbrytelser, förseelser i rusttjenst (Lags.Lagsamling p.sidan 598) mål rörande värfvning (Kgl. St.Kunglig Stadga 7 April 1802.).tillagt av utgivaren Kgl. Fdn.Kunglig Förordning 24 mars 1742⊠original:. tillåter Guv.Guvernören af|19|straffa oförpassade Zigenare och landsstyrkare med spö, från 4 till högst 30 par. Samt gästgifvare och hållkarl med högst 12. par (Kgl. Br.Kungligt Brev 9 Apr.April 1766. o.och 12 Jan.Januari 1776.).tillagt av utgivaren Detta i motsats till lagens allmänna princip: att K. Bef.hafvandeKejserliga Befälhavande ej ega döma (Lh. Instr.Landshövdingsinstruktion 4 November 1734.).tillagt av utgivaren Sednare författn.författningar gifva domsrätt äfven åt Poliskammare och ordningsrätt. Brottmålsdomstolar indelas i och (fora privilegiata) En annan indelning är den i och .

a.) Ordinarie domstolar.

b.) Speciella domstolar.

1.) . sådana funnos i förra|20|seklet i Österbotten och är ingen by betagit att inrätta sådana. Wid 1741⊠original:. års Riksdag begärde allmogen en byordning, som samma år den 1^a Sept.September utkom. Denna rätt utgöres af 1 ålderman och 2 besittare. Återvinning öfver byordningen sökes vid Häradsrätt af hvilken äfven byordningen till efterlefvnad fastställes (K. Br.Kungligt Brev 20 Febr.Februari 1742. o. 17. Mars 1757.).tillagt av utgivaren 2.) (Fiskelagsrätt).tillagt av utgivaren Enligt den första Hamnrätte d. 10 maj 1669⊠original:. bestod rätten af en Hamnfogde med besittare. En sedn.senare Hamnrätt af 1 Mars 1726⊠original:. nämner 3 besittare. Den sista Hamnordningen 24 Jan.Januari 1771⊠original:. omtalar 4⊠original:. besittare⊠original:. af hvilka 2 skiftevis rätten biträda. HfogdeHamnfogde och besittare väljas af fiskelagsboerne och af Guv.Guvernören begäres stadfästelse. Om åter fiskelaget hör under stadsrätt, så ger Magistrat stadfästelse. Hamnrätt befattar|21| sig med hushållnings-politer samt mindre brottmål. Böter få ej öfverstiga 20 daler. Öfver ställd dömer ej hamnrätt, men ransakar o.och kan häkta. Öfverrätt är Härads- o. Kämnersrätt. Äoriginal: ändring skall sökas på landet vid nästa ting, i stad inom 14 dagar. (H. O.Hovrättsordningen capkapitel 6. §. 5.) 3.) (Socknestuga) omtalas i 30: 2. M. B.Missgärningsbalken och utgöres af KherdeKyrkoherde jemte socknens äldste. Exekutorer äro, Sexmännen. Kyrkoråd har mera varnings-tillagt av utgivaren än domsrätt. Straffen äro stockstraff (upphäfvet 1848),tillagt av utgivaren arbeta till kyrkan och böter. Böter (högst 10 daler) är sista varningsgrad, derefter hänskjutes målet till verldslig rätt. Målen äro sådana, för hvilka verldslig lag ej stadgar straff. Källan till denna rätt är Math. Evang.Matteus Evangelium kap.kapitel 18.

|22|

. uppstodo ur Medeltidens Handtverksgillen till skydd mot adeln, 1536 utfärdade Gustaf I⊠original:. en skråordning för Skräddareskrået i Stholm.Stockholm Åoriginal: åren 1621 och 22, lät Gustaf Adolf uppsätta en skråordning för alla handtverkare i Uppland, under namn ”General Embetes-Skråå” men icke för än 1 Mars 1669 utfärdades en allmän skråordning för handtverkare i hela riket. (Lundell pag.sidan 60) Den nu gällande utkom 27 Juni 1720. Embetsrätt består af ålderman och 2 elleller 4. besittare; valde bland mästarena, och afgör oeconom.ekonomiska o.och mindre brottmål innom Emb.Embetet ss.såsom slagsmål o. d.och dylikt hvarvid dock en Magistr.Magistrats person närvarande. Rätten sammanträder ordinariter 2. ell.eller 4. gånger om året och|23| dessutom hållas extra sammankomster. Straffen äro böter af hvilka ¾ gå till lådan och ¼ till de fattiga. Besvär öfver utslag fullföljes på 18 dagar hos Magistraten. För att skrå skall kunna ega rum, måste minst 3⊠original:. mästare finnas. I annan händelse är Magistr.Magistraten domstol. Besvär öfver MagistrMagistrats utslag i Judic. måljudiciella mål gå till Hofrätt men i hushålln. målhushållningsmål till Senatens Oecon. Depart.Ekonomiedepartement

5.) . Derunder lydde fabrikörer och manufackturister, äfven som handtverkare som ej hörde till skråå, i alla politiemål och tvister med sina tjenare, gräl,tillagt av utgivaren slagsmål etcet cetera. (Hallordn.Hallordningen d. 2 April 1770.) Hallrätten utgjordes af ordförande, hvartill utses Borgmästare ell.eller Råd|24|man i staden, jemte 4⊠original:. besittare neml.nämligen 2⊠original:. grosshandlare och 2⊠original:. fabriksidkare. HrättenHallrätten sedan 1859⊠original:. upphäfven och dess jurisdiktion förd på Magistraten, derifrån besvär gå till Hofrätten. Endast i Åbo fanns HrättHallrätt. Ioriginal: i andra städer handlade Magistr.Magistraten målen. Författningarne äro oklara om politi hör till Magistr.Magistrat ell.eller Rådstufvurätt (se Kgl. Resol.Kunglig Resolution p.på stöd besv.besvarad 28. aug:augusti 1727 o.och 7. Juli 1752) Reglementet för Regerings Konseljen säger att Judiciella mål, som hafva sitt ursprung ur politie ärender, skola från Magistr.Magistrat gå till Hofrätt och derefter har praxis att rätta sig.

6.) . Denna rätt inrättades först af. Gustaf III⊠original:. och består af ordförande (ordningsman.) med nödiga besittare. 1817 inrättad i Sordavala. Enl.Enligt K.Kejserlig|25| Kung.Kungörelse d. 28. Juni 1841⊠original:. äger ordn. rättordningsrätt upptaga mål om fylleri, oloflig försäljning af starka drycker och oljud å gata, samt enl.enligt Fdn.Förordning af 30. maj 1859⊠original:. otillåtet upplag af brännvin. I öfvrigt handlägger ordn. rättordningsrätt samma ärender, som Magistr.Magistrat i andra städer. Besvär gå inom 30 dagar till Guv.Guvernören och derifr.derifrån inom 45 till Just. Depart.Justitiedepartementet

7.) . på Senatens hemställan inrättades p.kamrarpoliskamrar i Åbo 1816,original:. HforsHelsingfors 1826⊠original:. och Wiborg 1836. Man öfverflyttade en del af Magistr.Magistratens myndighet på denna rätt, hvarföre äfven 2^ne Rådmän förordnades till bisettare, men Ordför.Ordförande blef Guvernör när hans tid det medgaf ell.eller han så förgodt fann, i annat fall Polismästaren, som i Åbo utnämnes af Gen. Guvern.Generalguvernören och Senaten gemensamt likväl utan förslag, i Wiborg|26| ensamt af Gen. GuvernörenGeneralguvernören. Polismästarn i HforsHelsingfors, samt sedan 1850, nödvändigt skall vara militär af Stabsofficers värdighet utnämnes på Gen. Guvern.Generalguvernörens framställning af Kejsarn. Besvär gå till Guv.Guvernören om han ej varit närvarande, i motsatt fall till Just. Dep.Justitiedepartementet Emellertid verkställes utslaget, om det ej angår kroppsplikt. Special domstol är äfven

8.) . i de fall då Kämnersrätt ransakar och RådsträttRådstuvurätt dömer, samt då RrättRådstuvurätt upptager sådana mål, som förut hört till speciella, numera upphäfvna domstolar. Sådana mål äro 1) Wexel o.och Sjörätt mål t. ex. sjömäns rymning, mindre förbrytelser å seglande fartyg kunna upptagas af en s. k. (Skiparerätt) best.bestående af kapten, Styrman (Skips-officerare) och de dugligaste (witrigste) båtsmän, de där kunna ådömma t. o. m. 6 marks|27| böter.tillagt av utgivaren (Sjölagen Skepman B Capkapitel XXII.) I gröfvre brottmål ej. 2) Aoriginal: alla mål som angå seglation, tullförsnillning och lurendrejeri. På Åoriginal: åland upptages dessa af häradsrätt. Fordom funnos sjötullrätter under Tullförvaltarens ordförandeskap. Gränsetull och accisrätten. Den 24. Mars 1808 upphäfvdes landttullen af Boexhöfvden och fdn.förordning d. 28. Jan.Januari 1811 gaf åt R. R.Rådstuvurätten accis mål och likaså Gränsel målen 1812. 3) Bränvinsmål innom stad och en mil deromkring d. v. s. tillverkning, uppslag och transport – mål som angå passväsendet. 4) Mäcklares fel och förseelser i tjensten 5.) Kungsådrors stängande och öppnande inom stadsområde. Några anse dessa mål höra till Magistr.Magistraten men att så ej är ses af Kgl. Förkl.Kunglig Förklaring den 24. Jan. 1771 § 3. 6) Foriginal: förbrytelser mot gällande kontrollstadganden. 7) Sidovördnad o.och dom|28|qval mot Domkapitlen enl.enligt Kgl. F.Kunglig Förordning d. 11 Febr.Februari 1687. Anm.Anmärkning R. R.Rådstuvurätten kan ransaka men ej döma i mål som angår myteri och uppror. I medlet af 12^te årh.århundradet uppkommo domkapitlen. Enl.Enligt Kgl. Br.Kungligt Brev 21 Aug.Augusti 1786 får DkDomkapitel döma till varning, suspension, och embets förlust och eger i likhet med andra embverkämbetsverk diciplinär myndighet öfver sina underlydande. Besvärstiden är 30 dagar. Inom 14 skall Häradsrätts prot.protokoll insändas till Domkapitlet. Anmärkningarne vid Finlands allmänna räkenskaper pröfvades förut af Oecon. Dep.Ekonomiedepartementet men gen.genom Kejs. Regl.Kejserligt Reglemente d. 16 Dec.December 1824 inrättades A. RevrättenAllmänna Revisionsrätten som består af Öfverkomissarie och 2 Assesorer utom betjening. Den upptar äfv.även fel och förseelser i tjensten, begågna af egen betjening.

1809⊠original:. ställdes|29| tullkammarne under LandshöfvdLandshövdingen. 1812 inrättades nämnde direktion, bestående af öfver.överstyrelsens Direktör, 2 ledamöter, Sekreterare kamrerare och advok.advokat Fiskal. 1839 förvandlades ledamöterne till Assesorer.

. (Kejs. F.Kejserlig förordning 15 Maj 1848. o.och kungkungörelse 14 JanJanuari 1851)

Hofrätt såsom special domstol. Finska Banken har Hofrätt till forum previligiatumlat. privilegiedomstol.original:, Chefverna för verken. Kronouppbördsmän i afseende å försnillning. Aoriginal: alla religionsprocesser och således ej allenast affall fr. d.från den rena Ev.Evangeliska läran såsom nya lagverket uppger (1781. års relig.plakatreligionsplakat).tillagt av utgivaren Stats|39|brott. Adelsmän, osäkert om adelsman anklagas i Hofrätt för uppbrytande af annans bref och röfvande af postväska. (se 9. art.artikel 10: 21. R. B.Rättegångsbalken) Se vidare 8: 2. R. B.Rättegångsbalken 28: 2. R. B.Rättegångsbalken Kgl. Br.Kungligt Brev 15 Maj 1778⊠original: ) som innehåller; att om domare ell.eller embetsman missfirmas uti skrift till Prokuratorn, så skall deröfver döma den Hofrätt, under hvilken domare ell.eller embetsman lyder; men om åter vederpart hos Prok.Prokuratorn missfirmas, så dömer deröfver den domstol, på hvars handläggning målet beror, ell.eller om målet är hos Guv.Guvernören anhängit närmaste domstol intill honom. 1: 5 U. B.Utsökningsbalken kongl. fördng.kunglig förordning 12 Nov. 1736 o.och Kongl. kung.Kunglig kungörelse 7 Febr.Februari 1791. –

20.) . De äro öfverrätter och leda sitt ursprung från de gamla gårdsrätterna, sedan kall.kallade borgrätter. Genom Kgl. Br.Kungligt Brev 18. OctOktober 1687⊠original:. inrättades slotts rätt i StholmStockholm. och Kgl. Br.Kungligt Brev 22 Juni 1696⊠original:. förordnade dylika domstolars inrättande|40| vid Konungens och kronans öfvriga slott, för att upptaga och afdöma alla de brott och exesser, som af slottsbetjente, utom Hof och Militär staten, kunde begås. Ehrström tror att Kgl. Br.Kungligt Brev 21 Nov.November 1744 om att alla brott vid slotten dömas af Sl. R.Slottsrätt endast gäller delaktige i Slottsbetjenings brott. Att innom slott begågna brott ej fingo af Slottsrätt upptagas synes af Kgl. Br.Kungligt Brev 15 Juli 1796,original:. som stadgar att Sl. R.Slottsrätt ej må befatta sig med undersökning och afgörande af mål, som antingen i grund af 8: 2 R. B.Rättegångsbalken ell.eller i fölljd af skärskilda författningar⊠original:. till Hof o.och Öfverrätternas omedelbara afdömande höra.original:, Enl.Enligt Kejs. fdn.Kejserlig förordning 27 Dec.December 1817 höra under Sl. R.Slottsrätt alla mål, som angå brott begågna inom de hus o.och gårdar, der Kejsarn ell.eller ngonnågon af Kejs.Kejserliga huset uppehåller sig, uti Senatens och Hofrätternes embetsrum, å de sk.så kallade|41| Kronans slott, åtal för tjenstefel begångna af Waktmästare ooch Fångknecktar vid länefängelserna äfv.även i de städer der ej ngotnågot kronans slott finnes, men der Guv.Guvernören sitt säte har. Ehuru krigsfolk i alm.allmänhet ej lyder under Sl. R.Slottsrätt kunna likväl enl.enligt Kr. ArtKrigs-Artiklar 31 Mars 1798⊠original:. 14:10 äfven af dem begågna brott af Sl. R.Slottsrätt i ett fall upptagas, eller då vid mindre detacement ell.eller kommenderingar brått af någon i tjensten begås, som skule höra under krigsrätt, men domfört antal ledamöter ej finnes å stället för att krigsrätt utgöra, så äger Landsh.Landshövdingen i fall han å orten sitt säte har, nedsätta Sl. R.Slottsrätt för att sådana mål afgöra. Slottsrätt som har samma rang men ej ngonnågon leuterationsrätt som Hofrätt (den Stockholmska hade det.) består af Guv.Guvernören som ordför.ordförande och 6 ledamöter. (Borgmästare, Rådsmän,|42| o.och andre lagfarne män.) med Landssekreteraren vid protokollet. Slottsrätt dömer efter Hofartiklarne den 16 Dec.December 1687⊠original:. samt allm.allmän lag och gå besvär till Just. Dep.Justitiedepartementet Boriginal: brott af fångar å Sveaborg, upptagas af kämnersrätt i HforsHelsingfors ssomsåsom första domstol. (Kej. Regl.Kejserligt Reglemente 19 OktOktober 1829 §: 31.)

21.) . De består af öfver ooch under rätter. 1) Krigsrätt, som lägre instans, består af en Öfverste-löjtnant ell.eller Major, som ordförande och 5 officerarer samt Auditör som ledamöter, både ordför.ordförande och ledamöter utses af Öfversten ell.eller befälh.befälhavaren för kåren. Då krättkrigsrätt begås af ngonnågon som ej hör till viss kår ell.eller af flere från olika kårer kan en så kallad blandad krigsrätt sammanträda. Blandad Krigsrätt består af ordf.ordförande och ledamöter såsom vid vanlig, dock så att då förbrytarne|43| äro fr.från skilda regementer, ledamöterne tagas lika många ifrifrån hvarje af de regementertillagt av utgivaren hvarunder de brottsliga lyda och auditören alltid från samma regem.regemente som ordföranden. Aoriginal: aktor är Wäbeln. 2) Öfverkrigsdomstolen. (kan äfv.även vara blandad, aktor krigsfiskal) som utgöres af en Generalsperson som ordf.ordförande och 6 Ledamöter, bland dem öfverauditören sedan 1860, inrättades d. 4. Maj 1816, upplöstes 1831⊠original:. (domsrätten öfvergick på Hofrätten) återställdes 12 Dec.December 1836 .tillagt av utgivaren Ses K. Br.Kejserligt Brev 1. mars 1860.original:, Äfven lotsar höra under Krigsrätt, neml.nämligen första Finska Sjöequipagets, sedan ord.ordinarie domstol i orten först ransakat. Öfverkrigsdomstolens jurisdiktion analog med Hofrättens. Den upptar besvär- och hemställnings-mål fr.från underkr. rättunderkrigsrätt samt om krigsprest fr.från Konsistorium, om kr.krigs domares och befäls fel i tjensten, smädelser mot domaren, Embetsfel af officerare, Majestätsbrott, myteri o.och uppror, mål om frälseman, som angå lif|44|ära ell.eller gods, duellsmål. Besvär gå till Just. Dep.Justitiedepartementet Brott utom tjensten, som kr. Art.Krigsartiklarna ej upptaga, gå till ord.ordinarie domstol.

22.) Riksrätt. Enl.Enligt § 16 af 1772 Reger formRegeringsform sammanträder denna rätt om ngon.någon som ägde hofrang, sssåsom arffurstillagt av utgivarentarne helt Collegium skule förse sig mot Kgl.Kunglig Majestäts ell.eller rikets frihet. Ordförande är Konungen, Kronprinsen ell.eller någon af Arffurstarne. Aktor Justitiae Kanslern. Denna makt tillkom fordom Ständerna.

Domstolar finnas, hvilka ej borde få döma öfver finska män, men dock göra det. Sådana är , hvilka upptaga brott af rysk militär i ell.eller utom tjensten af afskeddad militärer, tjenstegörandes hustrur o.och barn. Besvär gå till Gen. Guv.Generalguvernören Dit höra alla ryska andliga för försummelser i tjenst, osedlighet|45| ell.eller mindre enskildt förolämpning. Kejs. FningKejserlig Förordning 25 Nov.November 1826. Domstolarnes jurisdiktion bestämmes således i allmänhet af domstolens teritorium, målets beskaffenhet af den anklagades ell.eller motpartens stånd. 10: 19. R. B.Rättegångsbalken K. Br.Kejserligt Brev 22 maj 1830. Men kunna dessa bestämningar bestå inför vetenskaperna? Processen afser att hvarje brott skall bestraffas rättvist, hvarföre staten äfven antagit offentliga åklagare och förbehållit sig rätt att skydda de oskyldiga. Staten har att tillse det duglige domare finnes och tillsättes. Man har derföre till försvar för spec.special domstolar anfört, att deras funktioner icke kunna af allmänna domst.domstolar fullgöras, emedan vissa special insigter fordras, men saken kan afhjelpas derigenom att domst.domstolen begär utlåtande af den person, som besitter dessa insigter. För öfvrigt är ej heller domarens i special domst.domstol|46| samhällställning så garanterad, som nödigt är, t. ex. Guvernörs i Slottsrätt.original:, Moriginal: man har äfven sagt att vissa brottmål fordra ett snarare afdömmande än andra, men detta påstående har ingen gilltighet, ty alla brott mål fordra lika skyndsamhet. , utan äro de förkastliga, med undantag af diciplinär myndighet af öfverordnade öfver underordnade. Med laga domstol förstår man den myndighet, som eger upptaga, undersöka, och afdöma ett visst mål. I afseende å laga domstol i brottmål skiljes emellan lat. allmän domstol och lat. privilegiedomstol för personer eller mål, den senare har företräde framför den förra.

Om förfarande i Brottmålsprocessen.

Brottmålsprocessen är ant.antingen ell.eller inkvisitorisk vanligen uppblandad. Så hos oss. Wår brm. processbrottmålsprocess har likväl|47| ursprungligen varit accusatackusatorisk hvarföre denna form ännu öfverväger.

Man skiljer emellan ooch . Den förra åsyftar att constatera brottets verklighet och upptäcka gerningsmannen; den sednare är den del af undersökningen, som går ut på att ant.antingen öfverbevisa förbrytarn om gerningen ell.eller frikänna honom.

a.) Om General inqvisition.

Det åligger åklagaren ensamt att bevisa brottets verklighet och constatera dess beskaffenhet, åklagaren måste derföre förut anställa polisundersökning. (Se Kgl. BrKungligt Brev 18 Okt.Oktober 1750.) instr.instruktioner för Gen. Guv.Generalguvernören 15 Mars 1814., K. Br.Kejserligt Brev 30 Okt.Oktober 1839 och polisordningen för HforsHelsingfors 10 Maj 1861. Endast 4: 1. R. B.Rättegångsbalken häntyder på att inquisitia generalislat. general inkvisition, allmänt förhör äfven kan af domaren fullgöras. Någon åklagare måste likväl finnas och i 4:1. R. B.Rättegångsbalken är det allm.allmänna rycktet. Med corpus delicti i brmprocessenbrottmålsprocessen förstås|48| vissheten derom att ett brott är begånget. Åoriginal: åklagaren bör således undersöka de kännetecken och spår, som efter ett brott kunna finnas; men han bör dervid vara åtföljd af ojäfviga personer, emedan hans egen utsaga i och för sig, som praktisk, intet kan gälla. Stundom kan endast sakkunnig personer åberopas som vittne vid besigtning ell.eller sjelf verkställa den. Sådane äro hos oss endast läkarena, hvilka kunna afge sin intygan utan att uppträda för rätten.

Besigtning förekommer.

skola undersökas och utredas. K. Br.Kungligt Brev d 3 maj 1770 förmår att endast läkare och kirurger kunna besigtiga sår och döda kroppar samt att vid gröfvre brottmål besigtningar må, så vidt möjligt är|49| af vederbörande fälltskärer uti ngon.någon Medicii närvaro förrättas. Se om dödsundersökningar förf.författning i 28 Kap.Kapitlet M. B.Missgärningsbalken hvars 6 §: är det enda ställe i lagen, der besigtning af dödskropp omtalas.

. ske efter anmälan hos vederbörande Embetsman. Se LurendreierifdnLurendrejeriförordningen §: 81: 28 maj 1839 och Brandfdn.Brandförordningen 30 maj 1859 §:§: 37: 38 o.och 56.Wåra lagar skydda husfriden och får derföre ransakan ej ske utan skälig anledning. Wid stöld 52. K.Kapitelsvårtytt M. B.Missgärningsbalken Enl.Enligt tullf.tullförordning skall visitation å helgedag är förbjuden, likaledes vissa tider på Söknedag. Inga allmänna principer kunna uppställas.

b.) Special Inqvisition.

= kallelse till rättegång. Den är då den består i ord då d. b.består i gerning, den verbala är ant.antingen skriftlig ell.eller mundtlig. I brottmål brukas alldrig skriftlig stemning utom vid Hofrätten i Fiskaliska mål och auktioner (Se Calonii ant.anteckningar) Den skriftliga måste alltid utverkas hos domaren och innehålla 1) parternes namn.|50| 2.) soriginal: Saken 3.) domstolen 4.) tiden 5.) den klausul att om han ej hörsammar kallelsen, så kommer han att inställas 6.) domarens namnteckning. Stemma kan en hvar, blott det är en trovärdig man. Rysk militär, stadd i tjenst instemmes genom Gen. Guv.Generalguvernören De publika ombuden genom deras öfverheter. Genom stemning afbrytes presereption. Wid den reela stemningen insättes den brottslige i fängsligt förvar, för att derifr.derifrån inställas för rätten. Wilkor för reel stemning är att häktning bör ega rum. Häktning eger rum då en person på grund af skälig misstanka å urbota brott ell.eller beträdd på färsk gerning eller och stadd på flyckt insättes i fängsligt förvar. Adelsman, prester och den besutna allmogen samt borgare enl.enligt stadgan ang.angående städernas administr.administration d. 26. Dec.December 1619⊠original:. få ej häktas för mindre brott, ifall domaren ej finner skäl dertill.|51| Wid edsörebrott häktas om brottet är urbota. Wid icke urbota kan borgen ställas. Undantagsvis kan för mindre brott enl.enligt 15: 5 B. B.Brottsbalken vid skogseld, vägfarande person och löskar dreng om de ej få borgen för sig samt enl.enligt 28: 14. B. B.Brottsbalken den som genom falskt pass ell.eller annat svek tager fri skjuts ell.eller förtäring af gästgifvare ell.eller allmoge, inmanas i häkte. Wid duellsmål alltid. Ooriginal: okända och på flyckten stadda kunna nu mera för mindre brott häktas. Pant bör anses lika god som borgen. Ansvar för olaga häktning, se 20: 7. M. B.Missgärningsbalken och Kgl. FdnKunglig Förordning 20 JanJanuari 1779. Äfven annan än rättermålsegande kan enl.enligt 40: 8. M. B.Missgärningsbalken häkta. Häkten hos oss äro och . Wid tingsstad . Städerna äro befriade från fångskjutsning utom de sednast anlagde. , som fremmande ministrars hus egde upphäfdes af Karl XI d 7 mars 1685. Konvention mellan Ryssland|52| och Sverige d 24. Februari 1861⊠original:. omdömde förbrytares utlemnande.

Om Lejd.

med lejd förstås en sådan försäkran, som af regenten gifves åt en för missgerning rymd person, i följe hvaraf han får komma in i riket innom en viss förlagd tid utan att gripas, och ifall domen, som fälles öfver honom vore honom emot, han då lika fritt får begifva sig tillbaka. Lejd ges skriftligen. Wår lag nämner ej om lejd för andra än dräpare och den som bedragit sina creditorer 26 Kap.Kapitel M. B.Missgärningsbalken och 16: 5 H. B.Handelsbalken Men lejd kan äfven begäras af den som är misstänkt för brott, men fått tillfälle att rymma. Fordom utöfvades lejde rätten äfven af Hofrätt och Landshöfvdinge, men detta afskaffades genom Kgl. Br.Kungligt Brev 12 Juli 1694⊠original:. o.och 10 Juni 1682⊠original:. samt i Reger. form.Regeringsformen 1720 så att numera en|53|dast regent äger denna rättighet. I alla andra fall, utom det i 16: 5 H. B.Handelsbalken nämnda, der tiden är inskränkt till en månad, bör lejd sökas innom natt och år från den tid, då den brottslige kom utrikes. (Calonii o.och Ehrströms åsigt). Nehrman anser att natt o.och år bör räknas från den tid då brottet begicks. Hvad om förrymd gäldenär uti 16: 5. H. B.Handelsbalken stadgas att han får visa och njuta laga förfall bör äfv.även ex analogialat. analogislut, med stöd av likhet med annat fall / annan lag tillämpas på andra brottslingar. I gröfvre brott skall den tilltalade under lejdetiden vara i häkte. Begår ngonnågon brott under lejdetid, så undgår han ej straff härföre (L LLandskapslagar Kgl. BrKungligt Brev 31. ooch Kgl. BKungligt Brev d. 10 Januari 1687. Abrahamsons L L.Landskapslagarna pag.sidan 204.)

Om tillgången vid rätta.

Sedan parterne inställt sig bör klag.klagande göra sitt påstående och sv.svarande värja sig. Aoriginal: anklagelsen bör innehålla 1.) klar uppgift om corpus delictilat. yttre bevis på brott 2.) förbrytaren 3.) ansvarspåståendet.|54| Anklagelsen kan vara mundtlig o.och skriftlig. 17: 1. R. B.Rättegångsbalken angår endast civilprocesser. Enl.Enligt vår lag är bestämdhet i ansvarspåståendet ej så maktpåliggande, emedan domaren har makt att inqvirera och sjelf bestämma detsamma. Sedan kl.klagandes påstående är gjordt tillhör ordet den anklagade.

Om invändning

Med invinvändning förstås ett anförande, som åsyftar att rätta ngot.något fel i rättegången ell.eller går ut på målets nedläggande. Invändningar kunna vara 1.) , som afse fel i rättegången och föranleda till uppskof tills felet rättas. Boriginal: beträffande indvändningar af detta slag äro de sådana, som afse a.) domstolen t ex domstols behörighet; b.) personerna i domstol⊠original:. t. ex. obehörig domare, rätten ej domför, domares jäf, domaren ej lagligen förordnad ell.eller svurit domare ed;original:. c.) parterna ell.eller ombud t. ex. att|55| målsman ej är tillstädes, att publika åklagaren ej är behörig, att fullmäktig saknar fullmakt; d.) processen t. ex. att stemning ej ägt rum (af ringa vigt i br målbrottsmål.) att termin varit en part för kort m. m. 2.) , som föranleda till rättegångens nedläggande. Hit hörer: a) att saken redan är förlititsvårtytt; b) att målet redan är afgjordt. Enl.Enligt FdnFörordning 20 Januari 1779 få alla icke urbota mål och stadsbrott ej upptagas, sedan de engång blifvit afgjorda, äfv.även om nya skäl yppas. Sådant kan likväl ske vid gröfvre mål i underrätt, emedan underrätt ej utan öfverrätts tillåtelse kan upptaga ett mål, som redan är afgjordt;original:. c.) att åtalet redan är preskriberadt. Parterna tillkommer i främsta rummet att göra inv.invändning men äfv.även domaren bör ex nobili officiolat. manad av sitt höga ämbete, för den rättvisa sakens skull tillse att laga rättegång följes. Alla|56| inv.invändningar skola ske i rättegångens början och innan svaromål afgifves. Är förhållandet ej kändt, kan inv.invändning göras efteråt. Om ngonnågon med uppsåt innehåller dermed, bötar han, men inv.invändningen måste upptagas. Wid konkurrerande inv.invändningar skola de, som angå domstolens befattning med saken först afgöras. Inv.Invändning skola göras med hofsamhet vid laga bot 13: 2. R. B.Rättegångsbalken Den, som gör inv.invändning skall bevisa sitt påstående. I fråga om domstolars behörighet och flera parters hörande måste skildt utslag gifvas 16: 1. 3. R. B.Rättegångsbalken Ehrström anser rådligt att vid alla inv.invändningar gifva skildt utslag, emedan domvilla eljest kunde uppstå. Skärskildt besvär öfver inv.invändnings utslag eger ej rum. I ringare brott bör part, för att ha sin talan bevarad, anmäla missnöje innom laga tid. 16: 1. R. B.Rättegångsbalken I gröfvre brott behöfs det icke|57| emedan vid hemställan öfver domstolen pröfvas äfven inv.invändnings utslaget. . Gälle inv.invändning domstols behörighet och domaren förklarar sig jäfvig, får i mindre br. målbrottmål klaganden anhålla om annan domare, men i gröfvre ell.eller hemställnings måste domaren ange saken i högre rätt. Äro de peremtoriska inv.invändningarna grundade, så förfaller målet och bör vid urbota mål anmälan härom ske i öfv R.överrätt af domaren i hemst.hemställda mål, af åkl.åklagare i andra fall. Svarandens genmäle kan bestå i 1) ovillkorligt erkännande ell.eller förnekande. 2.) villkorligt d^odito. I afseende å genmälete form märkes att det skall vara frivilligt utan hvarken fysiskt elleller psykiskt tvång 17: 36., 37. R. B.Rättegångsbalken 20: 8. M. B.Missgärningsbalken redan i Skenninge Stadgan 1335 förbjöds pinande till bekännelse. ExExempel finnes likväl att i Sverige o.och Finland torturen varit|58| använd ännu i slutet af medeltiden. Gustaf III⊠original:. afskaffade gen.genom K. Br.Kungligt Brev 27 Aug.Augusti 1772⊠original:. allt, som kunde få namn af tortur (Rosen kammaren i Stockholm) Ehuru det ej uttryckl.uttryckligen säges måste sista momentet i 17: 37. R. B.Rättegångsbalken vara upphäfvet, så anse Ehrström men äfv.även olika. En liten qvarlefva finnes dock i fånges insättande på bekännelse se leuter. fdn.leuterationsförordningen Kgl. BrKungligt Brev 22 mars 1803. Aoriginal: af ständerna har det alldrig blifvit erkändt och i högsta grad förkastligt måste det äfv.även anses. Endast öfverrätt eger att insätta på bekännelse, sedan likväl hemställan härom skedt hos regenten. Kexholms fästning är gen.genom Br.Brev 21 Aug.Augusti 1861⊠original:. uteslutande till för bekännelse fångar af manliga könet. Den är beräknad för 70 personer, som arbeta för kronans räkning. Prest eger förordna huruvida fånge skall hållas i enskildt ell.eller allm.allmänt fän|59|gelse. Om fånge förmås till bekännelse, så utfärdas prest-bevis som gen.genom Gen. Guv.Generalguvernören sändes till öfverrätt. Dessutom skall presten hvarje halft-år afge bevis om fångarnas uppförande o.och själstillstånd, som gengenom Guv.Guvernören tillsändes öfverrätt, Just. Dep:Justitiedepartementet o.och Kejsaren, som förordnar om fånge skall frigifvas ell.eller ej. Fängelse direktion kan förordna till diciplinärt straff och besynnerligt är att presten kan gen.genom tvångsmedel, insättande i enskildt rum, förmå till bekännelse. Med undantag häraf finnes ingen tortur och domaren pliktar enl.enligt 17: 37. o.och 1: 12. R. B.Rättegångsbalken 20: 8. M. B.Missgärningsbalken om sådan af honom användes. Det sades att S^densSvarandens bekännelse bör vara frivillig. 17: 36. R. B. Således får hvarken fysiskt elleller psykiskt tvång användas. Psyk.Psykiskt tvång kan ske gen.genom . som uppväcka fruktan, . såsom att honom förspeglas|60| mildring om han bekänner. 3.) Kaptiösa ell.eller s. k. snärjande frågor. d. v. s. sådana spörjsmål hvarigenom ngon.någon sig sjelf ovetande kommer att erkänna ett brott, som han möjligtvis ej begått ell.eller ock frågan ställes så liksom han medgifvit, ehuru sådant ej skedt.original:, 4.) sådana hvarigenom fakta, som genom den tilltalades svar borde bestämmas, framkallas som gifvna på förrhand, de antaga S^densSvarandene brottslighet som gifven på förhand äfven värjemålseden innefattar ett psyk.psykiskt tvång 26 apr.april 1776. Åbo HofrHovrätt Univ.Universitet Svaret bör inskrifvas i protokollet och sedan uppläsas för svaranden, för att af honom erkännas. (14: 6. R. B.Rättegångsbalken) Om Sv.Svarande vägrar afge svaromål, kan han ej tvingas utan skrides till bevisning. Skulle han neka ell.eller ljuga, så kan det ej tagas|61| honom till last 14: 8: R. B.Rättegångsbalken I brottmål kan ingen fällas till ansvar om han ljuger för att värja sig. Inlåter sig S.Svarande i svaromål, böra domarens frågor ställas, så att de omfatta alla momenter, som angå brottets väsende. Om flere delaktige böra de skildt förhöras (vid tvetalan.), först den som anses tala sannast. Äro uppgifterne stridiga, konfroteras de. Erkänner SⁿSvaranden så är det redan en art af bevisning; nekar han bör akter bevisa.

Om bevisning.

Bevisning = utredandet af sådana faktiska omständigheter hvarigenom en parts påstående vinner stöd o.och bekräftelse. De skäl part anför som grund för sitt påstående kallas bevis. Bevisning bör upptaga äfv.även det, som för högre instans kan komma i fråga. Är det sådant som är allmänt kändt|62| behöfver det ej upptagas i bevisningen.tillagt av utgivaren Till notoriska (kända) saker räknas 1.) . Domare eger ej döma efter utländsk lag, ehuru den stundom kan hafva inflytande t. ex. vid tvegifte. 2.) t. ex. om qvinnan är hafvande, 3.) ⊠original:. måste tagas som bevis. 17: 33. R. B.Rättegångsbalken klaganden åligger sitt påstående bevisa⊠original:. ell.eller Sv.Svaranden fri. Påståenden som skola bevisas böra vara positiva. I afseende å brotten gäller detta ej obetingadt, emedan vår lag hyllar inqvi.inkvisitoriska tendenser och domaren ex nobili officiolat. manad av sitt höga ämbete, för den rättvisa sakens skull bör tillse att all tillgänglig bevisning verkligen presteras. I afseende å bevisningens verkan indelar man bevisen i 1.) o.och 2.) . De sednare i a.) . b.) och|63| c.) . Wår lag indelar bevisningen vidare i 1.) . då den bevisar det ifrågavarande faktum. 2.) , då den bevisar andra fakta, hvaraf man kan sluta till sjelfva saken (artificiell bevisn.bevisning) bevisen = indicier = liknelser = bindande omständigheter. Widare kunna bevisen vara 1.) , 2.) . Till de direkta bevisen hör = ett medgifvande af klagandens påstående, ant.antingen helt o.och hållet eller till en del, d. v. s. fullständigt ell.eller ofullst.ofullständig Ang.Angående egen bekännelse⊠original:. finner man att den måste vara 1.) 2.) 17: 36. R. B.Rättegångsbalken 3.) af en ”till laga ålder kommen” och menas dermed fyllda 15 år (i civ.civila mål 21 år).tillagt av utgivaren Äfven då bekänn.bekännaren|64| snart fyller 15 år bör afseende fästas. 4.) . 5.) . För att bekännelsen skall vara fullständig och ha fullt bevisande kraft erfordras: a) att den skall vara ; b.) ; c.) ; d.) . Ang.Angående a.) Ett stillatigande afhörande af en beskyllning kan ej sägas bekräfta ngot.något Detta kan vara endast ett aflägset indicium, liksom om SⁿSvarande visar förlägenhet. Ang.Angående b.) Bekännelsen utom rätta har ej bevisande kraft om den ej der upprepas. I likhet här med måste skriftliga bekännelser äfv.även för rätta upptas och vidgås Kgl. Br.Kungligt Brev 17 Okt.Oktober 1778 gör härutinnan undantag i det det tillåter lägrad att inge skriftlig bekännelse om|65| sitt brott, ifall ej domaren pröfvar nödigt att hon sjelf skall inställa sig. Har ngon.någon på tu man hand bekänt ett brott, så bör ej afseende derå göras. Prest bör tiga med hvad honom under bigt förtros. Egen bekännelse gällär blott mot den som bekänner, men ej mot hans medbrottsliga. Ang.Angående c.) Bekännelsen måste stadigt vidhållas, återkallas den är den endast ett starkt indicium. I brott och lifssaker är egen bekännelse otillräcklig. Wägrar den tilltalade medgifva hvad som påstås, måste det ju på annat sätt bevisas. Främst bland andra bevis är,

Wittnes Bevisning.

Med vittnen förstås personer, som inför rätta meddela hvad de om ett faktum hafva erfarit. Härunder inbegripes såväl vittnen, som intyga hvad de ⊠original: de med egna sinnen erfarit, som och|66| ⊠original:. som afge endast sitt omdöme om en viss sak. Sakkun.Sakkunniga män förekomma i vår lag endast vid obduktion 28: 6. och i såramål 39: 1. M. B.Missgärningsbalken För att vittne skall kunna bibringa domst.domstol den visshet som med bevisning åsyftas, måste han vara så qvalificerad att han både vill o.och kan tala sanning. Wår lag skiljer endast emellan ell.eller och . I England äro jäfven ganska få; t. o. m. motparten får vittna, men detta motsäges af korsförhöret. Franska lagen anser vittnen mindre till förlitliga. Wår lag bestämmer jäfven på ett negativt sätt. Dessa hänföra sig ant.antingen till 1.) = 1.) a.) . Härifr.Härifrån gifves intet undantag äfv.även om personen redan blifvit|67| confirmerad. Utan ed kunna de höras för att erhålla kännedom om andra bevis. Alla som äro 15 år får vittna, men har faktum passerat före uppnådda 15 år, måste hans vittnesmål med varsamhet upptagas. Confirmation är ej nödvändig. Praxis låter prest undervisa om edens vigt o.och värde. (Kgl. Res.Kunglig Resolution 7. Aug.Augusti 1753.) b.) : alla som äro beröfvade fullt förstånd och ej klart kunna uppfatta en sak; således ej allenast utan äfv.även . Men har personen lucida intervallalat. stunder av klarsyn är han derunder vittnesgill, om mellanskofvet bevises. Äfven druckna hänföras hit. c.) . en blind kan väl vittna om det han hört, men ej om det han sett, en döf tvertom 2.) .tillagt av utgivaren De kunna vara a.) absolut jäfvige,|68| i hvarje mål och b.) = jäfv.jäviga i viss sak. Absolut jäfvige äro de 1.) 2.) De absolut jäfvige äro a.) . Wittnen måste bekänna kristna läran. Undantag Jesuiter, hvilka äro jäfvige, men ej Katholiker. Enl.Enligt fdn.förordning 1806 får Judar ej vistas hos oss men detta kringgås. b.) . Sådant jäf kan häfvas derigen att fräjden utredes gen.genom prestbevis ell.eller trovärdiga personers intyg. c.) , menedare, biltoge och tilltalade för sådana brott. En tjuf får ej vittna, men om han sedermera bättrat sig borde han få vittna. Derom säger likväl Kgl. Br.Kungligt Brev 27 AugAugusti 1792 intet utan menar endast, att den som engång blifvit afstraffad för stöld ej kan anses äga den fräjd, att han|69| skule få vittna. Kan för ärelöst brott tilltalad person ej fällas, utan ställes på framtid, så fortfar jäfvet. Den som är för lifsstraff tilltalad ell.eller dertill dömd, får ännu mindre vittna. Sedan qvinna som är dömd för lönskaläge ell.eller enkelt hor under gått sitt straff får hon vittna. Relativt jäfvige äro: a.) parterne sjelfva och hvarje annan, som, i saken har del. Hit höra 1.) . Enl.Enligt Fdn.Förordning 30 maj 1859⊠original:. är köpare af bränvin berättigad att vittna. Detta är principielt orätt, ty köparen är delaktig i brottet. 2.) 17: 11. R. B.Rättegångsbalken gör undantag . Med vakter förstås de som af offic.officiell myndighet äro till|70|satte att hålla vård om ngot.något Ett vittne gäller ej mera än halft bevis. Denna rättighet har blifvit utsträckt till , om de äro kallade att biträda beslagare, hvilken sednare således ej sjelf får vittna. , (dessa sednare äfv.även å enskildt skog, såsnart de blifvit i behörig ordn.ordning antagne och inför Häradsrätt aflagt tjensteed.) . Dessa rättigheter tåla likväl en närmare granskning. De måste vara i . Få svära äro att tillgå. Praxis i civila mål är den, att ett annat vittne utestänger desse. (Ehrström anser detta böra tillämpas äfv.även i krim.kriminella mål.) De böra vara och |71| . Wid bränvinsförsäljn.brännvinsförsäljning är åklag.åklagaren ej skyldig uppgifva , men är han känd, blir han återgångsvittne likaså äfven upphofsman till ryckte. b.) Denna bör vara sannolik, ej blott möjlig: Ingen är skylldig att vittna mot sig sjelf är en i alla lagsta antagen regel. c.) . Wederdeloman motparter ell.eller sådana som hafva rättegång med motpart. 17: 7. R. B.Rättegångsbalken Söker man sak med någon för att få honom jäfvig, så gäller det ej 17: 15. R. B.Rättegångsbalken När en hel menighet klagar öfver en Kronobetjents fel i tjensten, så är ej någon af de klagande förmenadt att vittna om hvad han vet en annan af dem kändt vara, ifall ej annat laga jäf mötes.|72| Uppenbar ovän (en som ej är det tillfölje af rättegång skall uppenbarligen hafva ådagalagt sitt hat, sin ovänskap. Har lång tid förgått, bör domaren noga pröfva jäfvet. På samma grund, som ovänner borde äfven intima vänner jäfvas. Lagen tiger härom, likväl säger den att d.) äro jäfviga. Upphäfves trolofvning upphör jäfvet. Se om skyldskap 13: 1. R. B.Rättegångsbalken e.) , hvilka således böra skiljas fr.från hvarandra. De förra sådana, hvilka väl ej äro skylde men vistas i huset: Wäsentligt för tjenstehjonets jäf torde vara att det skall bo innom huset. FörfFörfarande häri olika. Är tjensthjon jäfvigt att vittna mot barnen? Ehrström antager det emedan grunden är densamma. Husfader å moder kunna vittna|73| mot sina tjenare. Undantag 1.) 17: 7. R. B.Rättegångsbalken om groft brott skedt innom huset och andra ej varit tillstädes; 2.) enl.enligt K. F.Kunglig Förordning 7 Juni 1749⊠original:. ega tjenstehjon vittna i mål, som angå spel af omyndiga – Hit räknas 1.) . Hvarje fullmäktig, som åberopas att vittna, är skyldig att lemna fmäktigskapetfullmäktigskapet, men är det sådant, som hufvudman förtrott honom under rättegången, så får han ej vittna derom; 2.) Prest får ej tala om hvad, som under bigt anförtros. Har någon stått på lur och hört hvad som under bigt yppats och talar om det, får ej dervid ngotnågot afseende fästas; 3.) Läkare hvad patient förtror dem. 4.) ej det som sker innom lyckta dörrar 5.) |74| som äro närvarande då lägrad qvinna undergår enskildt skrift få ej yppa något derom 6.) får ej heller tala om när hon biträdt l.lägrad qvinna (Plikt för Prest, vittnen och brmorskabarnmorska 10 daldaler K. Br.Kungligt Brev 17. Okt.Oktober 1778) 7.) , derom får ej vittnas (K. Br.Kungligt Brev 24 apr.april 1754. K. Dom.Kungens Domstol 28 Nov.November 1799.) Den som vill hafva ett vitne afhört skall taga det sjelf med sig ell.eller låta det lagliga till Rätten stämma 17: 3. R. B.Rättegångsbalken Äro flere vittnen i samma sak, så må de skriftligen genom en stemning inkallas. Den tredskande kan föreläggas vite ell.eller inställas. Är vittnet aflägset och målet ringa kan han afhöras der han bor. Är vittnet sjukt varde då hemma afhördt. (17: 4 R. B.Rättegångsbalken) Parternas sak|75| är då att tillställa hufvuddomstol protokoll öfver förhöret. I gröfvre brott koresponderar domst.domstolar med hvarandra. Univ.Universitetets Rektor o.och Consistorium kan vid anan domst.domstol låta afhöra vittnen. Om prest är tilltalad vid Domkap.Domkapitel, kan det låta afhöra vittnen vid den domst.domstol dit prest hör och protokoll bör insändas inom 14 dagar vid 3 dalers vite för hvarje dag dermed fördröjes.tillagt av utgivaren (K. Br.Kungligt Brev 7 DecDecember 1787. § 3.) Kejs. Br.Kejserligt Brev 2 mars 1841 stadgar, att om rysk domstol önskar vförhörvittnesförhör i mål som angå lurendrejeri och rymningsbrott, sker sådant i närvaro af ryskt ombud vid finsk domstol, som sedan gen.genom Guv.Guvernören skall insända prot.protokoll till den ryska. Skyldigheten att vittna är en medborgerlig plikt, som ingen får undandraga sig. Gör ngn.någon det, kan vite ell.eller enkelt fängelse ådömas. Bevisnings|76|skyldigheten vid jäfvsanmärkn.jävsanmärkning åligger den jäfvande. JäfsanmJävsanmärkning = andra invändningar. Skärskildt utslag ges häröfver, men besvär få ej skildt fullföljas, ehuru missnöjes anmälan skall ske inom 2 dagar.

Wilkoren äro: 1.) att pers.personen ej får vara vanfräjdad. 2.) att begge parterne dertill samtycka. 3.) att äfv.även domaren samtycker.

Utan ed kunna jäfv.jävig pers.person för upplysnings vinnande höras 17: 9. R. B.Rättegångsbalken Härtill fordras 1.) att saken skall gå å lif ell.eller annors svår hemställ.hemställan 2.) att jäfvet ej af alltför nära skyldskap (föräldrar o.och barn, makar o.och syskon endast i dråp o.och mord, hvarom eljest all upplysning saknas. Fdn.Förordning 20 Janu:Januari 1779).tillagt av utgivaren Äoriginal: äro vittnesmålen stridiga skall konfrontation ske. Om vittnet ej sjelf supplerar utan|77| först gen.genom bevisning bringas derhän se 17: 27. R. B.Rättegångsbalken ifall det sker före domen. Upptäckes det efteråt, så falskt v. målvittnesmål. Går saken å lif ell.eller ära dömes han enl.enligt jus talionislat. vedergällningsrätt i 60: 1. M. B.Missgärningsbalken eljest 17: 27. R. B.Rättegångsbalken Wittne bör erhålla resekostnad enl.enligt 17: 5. R. B.Rättegångsbalken Praxis sträcker detta äfven till tidsspillan. Kan ersättn.ersättning ej åläggas enskild ell.eller saknas tillgång, bör den drabba Kronan (K. Br.Kungligt Brev 22 Nov.November 1749.)

Wittnesmålets werkan.

För att enl.enligt 17: 29 R. B.Rättegångsbalken två vittnen skola utgöra fullt bevis böra v. målenvittnesmålen sammanstämma till alla delar och beror denna samstämm.samstämman af liktidig iakttagelse, men detta är ej absolut nödv.nödvändigt se 17: 25. R. B.Rättegångsbalken Äro v.vittnens iakttagelser stridiga, hafva deras företräde, som kunna åberopa de klaraste skäl och derjemte äro trovärdtillagt av utgivareniga d. v. s. hafva högre bildning och derigen.derigenom bättre uppfattning, äro välkända o. s. v. I afseende härå kan den frågan göras|78| huruvida antalet af lika goda vittnen skall ngotnågot verka. Enligt vår lag synes sådant ej ega rum, utan gäller deras intygan som värja S^denSvaranden äfv.även om de äro färre 17: 20. R. B.Rättegångsbalken 1.) om v.vittnet är ostadigt och detta ej ändras gen.genom betänketiden 2.) om v.vittnet nekar ell.eller förtiger ngtnågot sådant som det bevises hafva vetat. 1.) om jäf sedermera yppas 2.) om v.måletvittnesmålet är falskt

Bevisning genom skriftliga dokumenter.

Härmed förstås alla gen.genom skrifkonsten tillkomne handlingar, som bevara minnet af ett faktum ell.eller ngn.någon persons tänkesätt. Man skiljer emellan Egentliga och . De äro tjenliga o.och godkända såsom bevis emed.emedan de lätt kunna bevaras|79| men de äro tillika vanskliga o.och lätt förfalskade. Derföre behöfs försigtighet. Wår lag innehåller litet om bevisen gen.genom skriftl.skriftliga dokum.dokument, i synnerhet i br. målbrottsmål. Det enda i 17: 1, 26 o.och 14: 4. R. B.Rättegångsbalken Wår lag synes misstro denna bevisning 17: 1 R. B.Rättegångsbalken Man har derföre att hålla sig till hvad förnuftet o.och doktrinen härom lära. Denna gör skilnad emell.emellan 1.) = utfärdade af emb. myndighetämbetsmyndighet och 2.) = af enskild person. Hvardera kunna vara origenaler ell.eller kopior.

1.) Derföre är utdrag för sig icke tillfyllest; dock prot. utdragprotokollsutdrag 2.) om i hufvudafhandlingarna åberopas ngt. ss.såsom hörande till densamma måste äfv.även ett sådant upptes. 3.) ; dock|80| kan denna, om o.-väsentlig, ej förringa trovärdigheten. Erkännes handlingen af den, mot hkenvilken åberopas, bör å förändring ej fästas afseende. Ang.Angående offic.officiella handlingar gäller hos oss, att radering ej får ske utan om rättelse behöfves, skall claudering ske med samma handstil. Är handlingens trovärdighet tvifvelaktig gengenom ändring bör detta häfvas gen.genom vittnen ell.eller annan bevisn.bevisning Domst. prot.Domstolsprotokoll tillerkännes fullt vitsord 14: 6. R. B.Rättegångsbalken 4: 10. J. B.Jordabalken Detta kan ej utsträckas så, att hvarje enskild handling gen.genom intagn.intagning i prot.protokoll skule få vitsord. Men äfven ang.angående offic.officiella handlingar kan domaren tillämpa 14: 1. R. B.Rättegångsbalken Har domaren ej tillräckligt insigt att pröfva, måste sakkunnige män anlitas. , att de duga som bevis endast mot den, som utfärdat dem. Uppstår tvifvel måste bevisas att|81| utfärdaren sjelf ell.eller gen.genom andra haft befattning med deras utfärdande, hvilken bevisn.bevisning sker gen.genom eget erkännande ell.eller gen.genom vittnen, äfven gen.genom jemförelse med annat som författaren skrifvit. Bevisn.Bevisning gen.genom jemförelse åstadkommer endast indicier, och motsvara dessa halft bevis, kan värjemålsed afläggas. Från privata handlingar undantages enskildta bref; endast i fråga om förrädderi stadgas i 4: 2 M. B.Missgärningsbalken att bref ega bevisande kraft, om äktheten styrkes. Allt detta gäller endast original handlingar. Äfven kopior kunna begagnas som bevis, blott de äro styrkte antantingen af en tjensteman ell.eller två andra trovärdiga personer. 14: 4. R. B.Rättegångsbalken Erkännes ej afskrift af motpart, bör den bevisas. Bestrides ändock, måste hufvudskrift upptes. Beträffande skyldighet att förete skriftl.skriftliga dokum.dokument finnes ej annat stadgat än i 11: 7. J. B.Jordabalken ang.angående ägo|82|tvist. I allmänhet gäller att en SSvarande part ej är skyldig att gen.genom företeende af skrift ge sin motpart bevis mot sig sjelf.

Bevisning genom syn.

Med syn i brmålbrottmål förstås den handling, behöriga personer gen.genom sinnlig iakttagelse förskaffa sig omedelbar erfarenhet om ett faktum. Den kan ske ant.antingen af dom stol ell.eller andra personer, men dessa sistn.sistnämnda höra egentlig till förberedande. Här endast domstolssyn, ehuru vår lag är nog knapphändig (jemf jämför17: 35. R. B.Rättegångsbalken) Syn måste dock stundom anställas, då vittnes intyg saknas ell.eller är ofullständig. Är tinget rörligt bör det (17: 35.) hemtas för rätta, men är det fast bör domst.domstol in plenolat. i sin helhet infinna sig å stället och prot. föras.protokollföras äfv.somävensom begge parterna skola vara tillstädes. Om syn skett gen.genom sakkunnige män, bör ed gås.

|83|

Om bevisning genom indicier.

De bevisnings arter som varit i fråga angå en omedelbar bevisning af sjelfva faktum. I brmålbrottmål är dock mindre vanligt att direkt bevisning kan företes. Wanligast sker bevisning gen.genom indicier och skiljer sig fr.från den förra derigenom att hufvudfaktum här ej är i fråga omedelbart utan endast en biomständighet, hvarifrån man gen.genom en logisk slutsats sluter till det förra. Dessa sekundära fakta kallas indicier och indic bevisningen sker gen.genom slutledning. Hufvudfaktum kallas och indicierna . Indicier kallas i vår lag ”bindande, klara skäl” skälig misstanke etcet cetera, i doktrinen derjemte circumstantier, presumtioner etcet cetera. Om indicier efter pröfning utgöra fullt bevis, så gälla de; om halft så i vissa fall till värjemålsed.

|84|

Om Wärjemålsed.

Den verkan indicier medför är ofta sådan att misstanke endast uppstår mot den anklagade. Här har lagen frångått sin princip att intet tvång mot S^denSvaranden får för bekännelse användas. Här förekommer psykiskt tvång i värjemålseden = . Tvånget består egentl.egentligen deri att eden fordras, ty begås den frivilligt så upphör tvånget. Genom eden värjer sig S^denSvaranden endast från straffet, men han förringar ej Klagandens bevisning ell.eller värjemålsed är ej motbevisning. Detta styrkes deraf att ingen rekonventionstalan tillåtes etcet cetera. Eden är sålunda ej fullkoml.fullkomligt friande. Ehrström räknar wärjemålseden till bevisning såväl på historiska som af begreppet|85| framgående grunder. Enl.Enligt 1734. års lag är värjem. edenvärjemålseden endast ett nödfallsmedel, då annan bevisning saknas. Wilkoren för värjem. edensvärjemålsedens afläggande äro. 1.) att den af åklaganden framställda bevisn.bevisning är halft bevis ell.eller deröfver. I 24: 2. B. B.Brottsbalken angående vådeld praesumerar att dem som haft vård om hus är vållande och detta halft bevis, likaså i 9: 2. B. B.Brottsbalken ang.angående intagande af annans fä. 2.) att målet ej är af alltför svår beskaffenhet 17: 32. R. B.Rättegångsbalken Hvad med svårare brottmål deri förstås är oklart; principen om hemställda mål kan ej här tillämpas. I praxis dömes alldrig till värjem. edvärjemålsed der straffet är urbota. 3^o) att personen är af sådan fräjd att edgång kan honom tilllåtas, 17: 29. R. B.Rättegångsbalken jemför 17: 7. om vittnen, således: menedare, billtoge,original:. ärelöse döme ell.eller för sådana ell.eller lifssaker anklagade undantagne, män|86| äfven på andra jäf bör göras afseendetillagt av utgivaren såsom icke mogen ålder ell.eller förstånd, falsk religion.tillagt av utgivaren (Se vittnens jäf i dessa afseenden.) Åoriginal: äro alla dessa vilkor för handen, hviltillagt av utgivarenket beror på domarens pröfvning, bör efter skärskildt utslag till värjem. edvärjemålsed dömas. Formuläret till eden affattas i utslaget och får sedermera icke ändras. Eden beror af bevisningen och kan således ej omfatta annat än som är bevist, men ej heller det, som är fullt bevist, hvilket noga bör afses. Will S^denSvaranden bör han få betänketid. Är han missnöjd med edgångsutslaget, få skärskildta besvär anföras och fullföljas innom vanlig tid i Hof R.Hovrätt Öfver Hofrättens utslag ega besvär ej rum. Se 30: 19. R. B.Rättegångsbalken der värjemålsed dock ej nämnes. Begås här mened, så bötas 40 daler o.och ärans förlust 17: 19. R. B.Rättegångsbalken Finnes ej halft bevis kan S^denSvaranden|87| ej åt saken fällas. Wärjem. edenWärjemålseden är förkastlig såväl emedan den är ett tvångsmedel som ock utgör endast ett stilla tigande, men ej uttryckligt erkännande. Den medför derjemte frestelse till mened af theorin är den således förkastlig.

Om ed af Klaganden i vissa fall.

Oaktadt grundsatsen att kl.klaganden ej får gå ed, gifves likväl tre fall då sådant kan ske: a.) då stöld skedt, b.) efter brand 17: 35. R. B.Rättegångsbalken c.) enl.enligt 12: 3. H. B.Handelsbalken ang.angående depositumlat. anförtrott gods. Eden är här fyllnadsed och afser att beloppet af ngt.något är sådant som påstås.

Om parternes slutpåståenden.

Sedan bevisning är slut böra parterne afge sina slutpåståenden. Härom förekommer i vår lag intet bestämdt yttradt, men praxis har infört sådant. kan klaganden ej förete fulla skäl till hela det åtalade|88| brottet, bör kl.klaganden likväl ega rätt att yrka ansvar för en del däraf, ett mindre, som blifvit bevist. Hos oss möter detta så mycket mindre hinder, som vår process är inqvisitorisk.

Utslag.

Pröfvning till utslag.

Med dom ell.eller utslag förstås hvarje af domstolen meddeladt afgörande om hvad i ett mål är rätt. Domst.Domstol fullgör således härigen.härigenom sin förnämsta funktion. Den logiska process, som domst.domstol härvid genomgår, är en vanlig slutledning: Premisserna äro Klagomålet (öfversats) bevisningen (undersats), domen bildar konklusioner. Utslagen äro af tre slag.

1.)	⎫	Härvid göres ej afseen-
2.)	⎬	de å den skildnad praxis
3.)	⎭	gjort mellan beslut o.och utslag

Skildnaden mell.mellan 1.) ooch 3.) är att genom|89| de förra domst.domstol afgör hvad i processen är rätt, gen.genom de sednare hvad som är rätt i hufvudsaken. 2.) står midt emellan dem båda och gen.genom dem afgöres äfv.även hvad som är rätt i processen, men derförinnan måste en pröfvning af hufvudsaken försiggå. Ex.Exempelvis äro värjem. edsvärjemålseds åläggande och insättande på bekännelse. Till 1.) hör a.) och b.) . a.) innefattar en förklaring af domst.domstol att skäl till uppskof förefinnes och kan komma i fråga såväl på PP^sparternas begäran som gen.genom domst.domstols åtgärd. Endast i gröfvre br.målbrottmål eger domst.domstol ensidigt afgöra härom. I uppskofsbeslut skall förordnas huru det, som vållat uppskof, skall af P. P.parterna vid vite fullgöras, 24: 1. R. B.Rättegångsbalken b.) det andra slaget af prelim.preliminära utslag äro invändn.invändning utslag med anledning af parts invändn.invändnings i rättegången ell.eller om|90| domst.domstol pröfvar sådant nödigt, i allmänhet i gröfre br. målbrottmål och dessutom alltid vid fråga om jäf mot vittnen och domare. Domst.Domstol är ovillkorligt skyldig att meddela skildt utslag om invändn.invändning mot domst.domstols behörighet flere parters hörande, jäf mot domare mot vittne och om domaren sjelf åberopas till vittne. I andra invändn.invändningar beror på domst.domstolens pröfn.prövning Skildt besvär öfver invändn.invändnings utsl.svårtyttutslag får ej anföras, utan väntas dermed tills defin.definitivt ell.eller interlok.interlokutoriskt utslag faller. Det sednare nämner väl 1807 års förkl.förklaring ej, utan talar om ”slutligt utslag” men måste anses vara en lapstillagt av utgivarenus Calamilat. skrivfel, skriftligt misstag och ej med lagens mening öfverensstämmande. Jemför 16: 4. R. B.Rättegångsbalken som talar om dömande i hufvudsak, ej om slutligt utslag. Dessutom talar rättvisan så kraftigt härför att intet tvifvel bör uppstå. Om besvär i sammanhang med hufvudsak skulle få|91| anföras, bör missnöje ges tillkänna inom viss tid (16: 1. R. B.Rättegångsbalken) K. Br.Kungligt Brev 2 novnovember 1759 ålägger domst.domstol att härom underrätta part. Likväl behöfver detta ej ske i mål som skola hemställas, ty här eger öfverrätt pröfva allt både processer och hufvudsaken.

2.) äro utslag, hvarigen.hvarigenom a.) värjemålsed ålägges ell.eller b.) den tilltalades fällande lemnas åt framtiden och honom tillåtes blifva på fri fot ell.eller ej. Endast på domarens pröfvning beror om värjemålsed skall åläggas men kan ej komma i fråga sålänge annan bevisning ännu finnes,original:. att målet af grof beskaffenhet samt personer ej af god fräjd; äfven skall bevisning vara så stark att värjem. edvärjemålsed kan åläggas. Öfver värjem. edsvärjemålseds utslag få skilda besvär anföras. I mål af hemstäld beskaffenh.beskaffenhet bör utslag om värjem. edvärjemålsed alltid hemställas innan|92| eden kan gås, enl.enligt 25: 5. R. B.Rättegångsbalken äfven sakens lemnande till framtiden beror på domst.domstols pröfning och kommer i fråga då öfver halft bevis förefinnes. Stadgandet om fångars insättande på bekännelse grundar sig på leuterat fdn.leuterationsförordning 22 Mars 1803⊠original:. och tillkommer endast öfverR.överrätt att bestämma sedan regentens tillstånd gen.genom Just. Dep.Justitiedepartementet blifvit erhållen. Härtill fordras att brottet är groft, att den tilltalade är med mera än halft bevis förvunnen, att hans ondska och vanart gör hans vistande på fri fot vådligt för allm.allmänna säkerheten.

afgöra hvad som är rätt i hufvudsaken, ant.antingen att den tilltalade är skyldig och fälles ell.eller oskyldig och frikännes ell.eller att bevisn.bevisningen är än ofullständig och den tilltalade ej kan fällas. Hufvudsakl.Hufvudsakligen äro definit.definitiva utslag af 2^ne slag: 1.) 2.) .|93| De sednare åter ant.antingen a.) , hvarigenom den brottslige frikännes från brottslighet o.och de i lag stadgade följder. b.) , som ej frikänna fr.från brottslighet, men på grund af ofullst.ofullständig bevisn.bevisning frfrån straff. De fällande utsl.utslagen förekomma endast då bevisn.bevisning är fullst.fullständig och brottsligheten sålunda otvifvelaktig. De ovillk.ovillkorliga frikännande såväl då ingen bevisn.bevisning kunnats företes, som då sådant väl varit fallet men den blifvit häfven gen.genom motbevisning äfvensom då mindre än halft bevis finnes. Ooriginal: om villkorl.villkorligt frikännande stadgas ej uttryckl.uttryckligen i lagen, men det framgår som corollariumlat. följdsats ur 60: 3. M. B.Missgärningsbalken om rekonventionstalan, der den tilltalade endast då går fri om han presterar halft bevis; utom andra ställen. Den villkorliga frikännelsen eger rum om halft bevis ell.eller mera. På målets beskaffenhet beror om den tilltalade|94| får vistas på fri fot ell. ej. Gen.Genom villkorl.villkorligt frikännande utslag säges S^denSvaranden vara med misstänkliga omständigheter besvärad och honom kommer att vidhäfta en infarni. Såväl om S^denSvaranden blifvit ovilk.ovillkorligt ell.eller vilk.villkorligt frikänd är han dock skyldig att, om sådant yrkas, ännu framdeles stå till svars om målet är urbota. Detta är öfverensstämmadetillagt av utgivaren med rättvisan.

Om utslags innehåll.

Detta utgöres af 2^ne hufvudmomenter: 1.) det faktiska i saken och 2.) det lagliga i saken. Hvad det förra angår så framgår det såväl af P. P.^sparternas andraganden som bevisning, och deraf måste en slutsats dragas samt på detta resultat lagen tilllämpas. Huruvida denna slutsats är riktig beror på domst.domstolens logiska slutledn.slutledning och om de premisser den uppställdt äro med verkliga förhållandet öfverensstämmande. Likväl är|95| en slutl.slutledning sällan tillräcklig, utan framgår utslaget ur flere sådana. I praxis brukar sällan hela slutl.slutledningen uppställas, utan vanl.vanligtvis utelemnas öfversatsen och endast undersatsen o.och slutet upptas utan närmare motivering. Emellanåt är detta emot klar lag i 24: R. B.Rättegångsbalken Enl.Enligt detta lagrum borde det vesändtligaste af såväl P. P.^sparternas påståenden som bevisning upptas, samt derå efter anförande af lagrummet konklusionen grundas. Dock får ej heller det, som till saken ej hörer, i utsl.utslaget upptagas, ehuru undantag finnes. Enl.Enligt 24: R. B.Rättegångsbalken får i sammanhang med hufvudsaken äfv.även dömas om rättegångs kostnad och den processiella förbrytelse part kan låta komma sig till last.

Öfverläggning till dom.

För fattande af utslag är öfverläggn.överläggning af domst.domstol nödvändig och brukar enl.enligt praxis menigheten derunder afträda.|96| Kgl. Br.Kungligt Brev 26. nov.november 1736⊠original:. förbjuder sakägare att öfvervara öfverl.överläggning till dom. Noriginal: något stadgande finnes ej derom i 1734 års lag annat än det som indirekte framgår ur domare eden och div. st.diverse ställen i 24: R. B.Rättegångsbalken om utslags afkunnande. Är målet vidlyftigt eller en grundligare öfverl.överläggning nödvändig kan målet till en annan gång uppskjutas. Öfverl^sÖverläggningens ändamål är att bestämma domstolens utlåtande i saken, sådant det framgår ur de olika åsigter, som af skilda ledamöter möjligen uttalas. Hvad öfverläggn.överläggning vid HäradsR.Häradsrätt vidkommer, är domaren derförinnan skyldig att gifva en exposé utaf saken, enl.enligt 23. R. B.Rättegångsbalken För Kämn. o. Rådst. rättKämner- och Rådstuvurätt är detta ej föreskrifvet ehuru skäl dertill förefinnes. Äro alla ledamöter ense, kommer detta naturligtv.naturligtvis att utgöra domst. utslagdomstolsutslag. Wanl.Vanligtvis tillgår så att ordf.ordföranden föreslår ngt.något och|97| ledam.ledamöterna afger sina anmärkn.anmärkningar dertill. Kunna de ej förena sig sker till utslag hvarje ledam.ledamot afger sin skilda tanke om det, han i saken anser rätt. Är ej ledam.ledamoten beredd att rösta får han begära betänketid enl.enligt 23: 6. R. B.Rättegångsbalken Hvarje ledamöt är berättigad och skyldig att afge sin röst 23: 5. R. B.Rättegångsbalken Sedan omröstnomröstning försiggått kan ledam.ledamot ännu ändra mening om det sker före utslagets afkunnande.tillagt av utgivaren (Enl.Enligt praxis kan vid prot justeringprotokolljustering sådant ega rum.) Sedan omröstning är slutad gäller att afgöra hkenvilken mening skall gälla för domstolens. Härvid uppställes 2 olika principer en för Härads o. Lagm RättHärads- och Lagmansrätt en annan för öfvriga domstolar, enl.enligt 12: 2. 3. R. B.Rättegångsbalken Blir nämndens mening afgörande, svare den för dom sin, blir domarns, svare han ensam. I andra domst.domstolar afgöres efter flesta röster.

|98|

Om utslags afkunnande.

Kämn.Kämner o.och Rådstufvurätt ega rättighet att utan anslag afkunna utslag ”ther saken af ringa värde är” 24: 5. R. B.Rättegångsbalken men icke i brottmål. Wid Öfv. R.Överrätt uppmanas part gen.genom anslag å R^sRättens intim. taflaintimationstavla dagen förut att afhöra domens afkunnande. Praxis är likväl den att de uttaga domen skriftligen utan att den blifvit afkunnad. 24: 5. R. B.Rättegångsbalken stadgar ansvar för den, som ehuru kallad icke kommer att afhöra utslag, men brukas ej in praxilat. i praktiken. Wid underrätt afkunnas utsl.utslag offentligen undantagandes: a.) (innom lyckta dörrar) b.) der skriftligt utslag kan meddelas. Dömes adelsman för brott, skall utslaget meddelas riddarhus-direktion. Doriginal: dömes student, går utslaget till Rektor, tulltjensteman till tulldirektion o. s. v. Om part begär förklaring öfver utsl.utslag bör det helst ske|99| innan utslag vunnit laga kraft och är domaren skyldig afge förklaring om skäl dertill finnes, eljest kan part fällas till böter 25: 10. 11. R. B.Rättegångsbalken vinner utslag 1.) då P Psparterna förklarar sig dermed nöjda och 2.) då viss tid förflutit utan vad ell.eller besvär. Det sednare gäller dock icke gröfvre brottmål, ty här beror laga kraft ej af parts godkännande, utan af öfverrätts pröfvning. Den akt hvarign.varigenom underr.underrätt öfverlemnar mål åt högre Rätts pröfvning i hela dess vidd kallas och målen . Hemställan och besvär behandlas vanligen gemensamt, men orätt emedan det förra hvilar på inqvisitorisk det sednare på accusator.ackusatorisk grund. Gen.Genom besvär söker part ändring, men hemställningen är ej beroende af parts ändringsansökan. I besvär påpekar part det, hvarmed han är missnöjd och endast detta är Högre rätt berättigad att ändra|100| i utslaget. I hemst.hemställan deremot öfverlemnas icke allenast utslaget i sin helhet, utan hela ransakningen till högre rätts skärskådande och dom.

Hemställan har sin rot i Konungarnes benådnings rätt hvilken småningom utvidgades derigen.därigenom att Konungen deltog i rättegångsärender. I Skenninge stadgan af 1335 heter det redan att grofva lifssaker måste till Konungen hemställas. Under Gustaf I blef denna princip gällande för alla lifssaker. Den första leuterations författn.författning vi hafva är af den 23 April 1714,original:. den sista är af d 22 mars 1803. Numera sker hemst.hemställan i tvåfalldig syftning 1.) på det den må hafva tillfälle granska om lag blifvit rätt skipad 2.) , för att denne må kunna utöfva sin benådningsrätt. Hemställan fr.från under till öfverrätt sker i följande: 25: 5. R. B.Rättegångsbalken 1.) de mål som gå|101| å lif, 2.) ära, 3.) Försmädelse mot Gud, 4.) Gäckeri med Gudstjenst, trulldom och vidskepelse. Hvad 3. och 4. angår så är tvifvelaktigt om icke alla religionsmål höra till Hofrätt i första instans. 5.) falskt mynt och dess utprånglande 6.) Tvegifte och 9. kap.kapitel M. B.Missgärningsbalken 7.) Tidelag 8.) Mordbrand 9.) Wåld, förnärmelse o.och oqväde mot egna, mot stjuf o.och svärföräldrar; enl.enligt sednare förf.författning äfven stjufsvärföräldrar (Kejs. F.Kejserlig Förordning 11. Sept.September 1834.) 10.) Barnamord. 11.) Allt som st.står i 17. Cap.Kapitel M. B.Missgärningsbalken om gifter. Lagen nämner äfv.även edsöremål onödigt emetillagt av utgivarendan då straffet är ärans förlust. Sådana mål redan på grund deraf hemställas. Enl.Enligt K. Br.Kungligt Brev 20 Jan.Januari 1779⊠original:. är ärans förlust förvandlad till ett års fängelse, hvarför de s. k. edsörebrotten enl.enligt K. Förkl.Kunglig Förklaring 23 Mars 1807 numera icke hemställas. För det i 51. §. 1772 Reg formRegeringsform nämnda brott qvarstår det ursprungliga edsöre straffet. 12.) Rättegångsfrid 13.) Kyrkofrid.|102| 14.) Qvinnofrid (Se om dessa 3 sista Wasa HofR^sHovrätts Cirkulär 5 FebrFebruari 1858.) 15.) Dråpmål 16.) Missgärnings mäns värjande elleller befriande 17.) Kyrkotjufvnad. 18.) Hustjufn.Hustjuvnad o.och nidingsstöld 42. Kap.Kapitel M. B.Missgärningsbalken Hussnatterimål behöfver icke hemställas (K. Br.Kejserligt Brev 26 Nov.November 1824) 19.) att stöld för 3^dje resan. Wid inbrottsstölld (å 2 resan skall hemst.hemställan ske om skärpning ell.eller mildr.mildring kommer i fråga enl.enligt K. Br.Kungligt Brev 1 april 1773 och i K. Förordn.Kunglig Förordning 20 Dec.December 1745 säges ehuruväl lagen ej befaller, att domar öfv.över simpla stölder skola underställas, bör det likväl ske när stölden är ansenlig ell.eller tjufven visat märklig arghet vid stölden (Nehrman, Proc. Crim.Processum Criminalum pag.sidan 243.) 29.) Försnillning ell.eller br. drägt, 21.) egenvilliga pålagor å Konungens undersåtare. 22.) Kronans och allmänna medels tillgrepp. 23.) Koppleri o.och skörlefv.skörlevnad 24.) Lägersmål i förbjudna l.leder 59. M. B.Missgärningsbalken 25.) delaktighet i alla dessa missgärningar: |103|: 26.) Tvefaldt hor K. B.Kungligt Brev 20 Juli 1780. 27.) öfverfallande af vakt ell.eller patrull (21 DecDecember 1802.) 28.) Öfverfall af brandvakt o.och bevärade stadsvakter. 29.) Domst.Domstols och Consistorii utsl.utslag angående prest tilltalad för brott som medför tjenstens förlust K. Br.Kungligt Brev 7 DecDecember 1787. 30.) Mäcklares fel o.och förseelser K. F.Kunglig Förordning 12 DecDecember 1798. 31.) Landtmätares tjenstefel som medför suspension ell.eller förlust af tjenst. Kejs. Regl.Kejserligt Reglemente 15 maj 1848 §: 12: 32. (Utsl.Utslag angangående egna lemmars stympning för att undgå krigstjenst Kgl. F.Kunglig Förordning 3 Nov.November 1743. 33.) då ngn.någon för 3^dje gången vägrar att undergå uppenbar skrift Kgl. FördnKunglig Förordning 23 Mars 1807. 34.) K. F.Kunglig Förordning d. 21 mars 1728. ang.angående ansvar för den som öfverfaller med oqväde ell.eller slagsmål den som samma dag gått till Nattvard 35.) Mål ang.angående hv.vilken sak som helst. i händelse samma person är tilltalad för brott som beifvras|104| af Slottsrätt K. Br.Kungligt Brev 14 Nov.November 1798. 36) om rysk prest ell.eller hans familj tilltalas för brott, af hkavilka en del höra under andlig andra under verldslig domstol, skall den verldsliga alltid hemst.hemställa utslaget till öfverrätt. 37.) Mål ang.angående person som föröfvadt brott både i Ryssland o.och Finland skola hemställas der utslaget fallit om också målet eljest ej vore hemst.hemställt mål (2 Juni 1826 § 16.)

Mål som hemställas 1.) Just. Depart.Justitiedepartementet 2.) Regenten

1.) angangående Sjömäns rymning utomlands K. FKejserlig Förordning 21. augaugusti 1851. 2.) ang.angående finsk militär som bär medalj K. Br.Kejserligt Brev 30 nov.november 1836. 3.) ang.angående militär K. Br.Kejserligt Brev 6 apriltillagt av utgivaren 1818. 4.) ang.angående person med rysk orden 27 nov.november 1833. 5.) ang.angående ståndsrätts förlust. K. F.Kejserlig Förordning 2 Juni 1826.

Till regenten

Se 1803 års Leut förf.Leuterationsförfattning af 22 Mars. R. Br.Regeringsbrev 1. Nov.November 1778. (ang.angående dödsdomar innan de verkställas underställas Majestätet.) 4 Apr.April 1807. Det skule synas som om det berodde på|105| domarens pröfvning, huruvida målet skall komma under kategorin af hemst. m.hemställt mål Några säga att hemst.hemställan bör ske då ngn.någon , andra då ngn.någon för ofv.ovan upprep.upprepade brott. Lagens stadgande härom är dock tydligt (25: 5. R. B.Rättegångsbalken).tillagt av utgivaren Mål der hemställan bör ske hemst.hemställan enl.enligt praxis i hela deras vidd. Lagen stadgar ingenting härom. Tiden för hemställan är 30 dagar i stad o.och på landet (K. F.Kejserlig Förordning 6. aug.augusti 1864).tillagt av utgivaren Undantag utslag ang.angående mäcklares fel o.och förseelser i tjensten, i hvilket tiden för hemst:hemställan är 60 dagar K. F.Kunglig Förordning 12. December 1798. o.och K Rgl.Kungligt Reglemente 18 augaugusti 1809. int under 25: 5. R. B.Rättegångsbalken Tillägges. Ang.Angående hemst. målhemställt mål är vidare att märka att ehuru de utan parts tillgörande gå till högre rätts granskn.granskning det likväl är part obetaget att dessutom gen.genom besvär hos öfverR.överrätt söka ändring. Ehrström öfvergår nu till besvarande af frågan ”huruvida hemställan är hos oss af behofvet på kallad”. Hemställan sker i 2^ne syften. 1^o för att regenten måtte|106| vara i tillfälle att utöfva sin benådningsrätt samt 2° för att de vigtiga mål, som böra hemst.hemställas måtte undergå en noggran o.och sorgfällig granskning. Hvad det första fallet beträffar, borde lagens stadgande i ett för allt vara af den natur att ingen ändring behöfvdes, ty ändring medför ringaktande af lagens bud. Hvad det sednare fallet åter vidkommer, så fordrade konseqvensen att alla mål, större ell.eller mindre skule underkastas en lika sorgfällig granskning. Alla mål borde hemst.hemställan om principen engång godkännes. Men institutionen är i sig sjelf vansklig, ty sakens mer ell.eller mindre trogna utläggning öfverlemnas åt den enskilde domarens samvetsgrannhet, hvars protokoll utgör den enda grundval, på hkenvilken ÖfverR.Överrätt bygger sitt utslag. Den fördel, som Jury domst.domstol i detta afseende erbjuder, samt bruket å utrikes ort,|107| att den anklagade alltid har sin advokat påpekas, äfvensom att detta bruk, användt hos oss, skule göra hemst.hemställan onödig. Med remedia jurislat. rättsmedel i inskr.inskränkt bem.bemärkelse förstås de utvägar P. P.parterna kunna finna att efter önskan få Underrätts utslag i brottmål förändrade. Det enda r. j.remedia juris i brottmål är

Besvär

Först i slutet af 17^de seklet begynte yrkas på besvär i st.stället för vad, som dessförinnan äfv.även i brottm.brottmål ägde rum. Undant.Undantagande de få mål, der vad ännu förekomma sker besvär i alla brottmål. Besvär ske såväl i afseend å 1^o) processiella åtgärder som 2^o) i afs.avseende å dels interlokutoriska dels definit.definitiva utslag. Gen.Genom missnöjes anmälan hålles vägen öppen till besvärs ansökning, men måste ej nödvändigt fullföljas. Enl.Enligt K. Förkl.Kunglig Förklaring 23 Mars 1807⊠original:. skall domare i utslaget bifoga underrättelse om tid och sätt|108| för ändrings ansökan i fall af missnöje. Är besvärs ansökarn häktad, verkställes den gen.genom Guvernören. Allt bör verkställas innom viss fataljetid. Tiden räknas så, att den dag på hvilken utslaget faller icke kommer med i beräkningen, den sista deremot till kl. 12 på dagen. Försummas fataljetid, förloras all talan och kan ändras endast af regent. Dock kan till Hofrätt inlemnas s. k. reservationsskrift (enl.enligt K. F.Kejserlig Förordning 4 Juni 1817.) som likväl bör ingifvas före fataljetidens utgång. Så snart besvären inkommit till ÖfverR.Överrätten fördrages de efter tur, men så fort som möjligt, om besväranden är häktad. Finner HofR.Hovrätten skäl till ändring, afgifves ett s. k. kommunikations utslag, hketvilket besv.besväranden ålägges tillställa vederparten, som derigenom förpligtigas inom visstid afgifva förklaring. Försummar besv.besväranden att tillställa|109| vederparten handlingarna, så straffas med böter (27: 5. R. B.Rättegångsbalken) Är besv.besväranden fängslad kommunicerars vederpart gen.genom Guv.Guvernören Enl.Enligt 9: 3. R. B.Rättegångsbalken förfares om underR^sunderrätts förklarning erfordras. När målet kommit på klar fot, företages det till pröfv.prövning Härvid märkes att intet annat får vidröras än det som ändrings ansök.ansökan berör. Häraf följer äfven att skärpning af straff ej får ske. Besvär fr.från ÖfverR.Överrätt till Just Depart.Justitiedepartementet (29: 19. o.och 30: 20 R. B.Rättegångsbalken) Besvärs tiden är här i allmänhet 60 dagar undantagsv.undantagsvis 45⊠original:. o.och 30⊠original:. dagar. Wid målets afgörande eger J. D.Justitiedepartementet hålla sig innom området för besvären. Besvärs vägen är ej den sista utväg för sakfälld person att vinna ändring. Nådens väg är ännu öppen.

Benådning.

Strängt taget borde denna utöfvas af regent o.och ständer, men emedan svårigheter in praxislat. i praktiken skulle möta, är den regen|110|ten uppdragen enl.enligt grundlagarne. Grundlagsstridig är deremot den åt HofR.Hovrätten o.och Just. Dep.Justitiedepartementet uppdragna leuterationsrätt, äfvensom att skärpning af straff eger rum. Se 1803 års leuterat. förf.leuterationsförfattning Benådningen kan vara 1.) abolition ell.eller 2.) aggratiation. Ang.Angående abolition innehåller vår lagstiftn.lagstiftning intet stadgande, sånär som på K. B.Kungligt Brev 25. Sept. 1777. Aggratiation, den egentliga benådningen kan vara: a.) speciell. b.) generel, beträffande en ell.eller flera sakfällda. Aggratiation sker på grund af hemställan ell.eller nådeansökan. Saken måste dock först förevarit vid vederbör.vederbörande domstol. Nådeansökan får ingifvas endast af sakfälld (Kejs.Kejsar Nicolai befallning), alltid ställas till Kejsarn och upptaga alla motiver. Direkt till Kejsarn ej, utan gen.genom Guv.Guvernören ell.eller Just. Dep.Justitiedepartementet är förbrytarn fälld till lifstraff, bör alltid insändas till Kejsarn. Finner Just. Dep.Justitiedepartementet ej skäl att|111| mildra ådömt straff, afslår det ansökn.anskökning utan att ngt.något insändande eger rum. Insändandet till Kejsarn sker gen.genom Gen.Guv.Generalguvernören och föredrages af Minister Stats Sekreterarn. En tredje art af benådn.benådning är , som förekommer i 3 fall: a.) för återgifvande af försummad fataljetid b.) i ändamål att vinna ny undersökning och derpå grundadt nytt domslut, samt c.) för tillbaka erhållandet af fråndömt gods, när domen vunnit laga kraft. Utöfvningen af den i a) nämnda rättighet är öfverlemnad åt Just. Dep.Justitiedepartementet Äfv.Även HofR.Hovrätt eger enl.enligt Kl. Br.Kejserligt Brev 4. Juni 1817. återgifva försummad fataljetid. Ansökningen kommuniceras Just. Dep.Justitiedepartementet, vederpart och i fall af brist på motiv för försummelsen ådömes böter. Hvad momentet b) beträffar så om Just. Dep.Justitiedepartementet bifaller ny undersökn.undersökning, hänvisas det|112| målet till den Rätt, som sednast i saken dömt. Slutligen kan Sökanden c.) ifall domstols utslag redan är verkställdt, gen.genom nådeansökan återsöka förloradt gods. Detta grundar sig derpå att regent eger återgifva lif, ära och gods. Proceduren är densamma, som i annan benådningsansökan.

Rekonventionstalan.

Med rekonvention förstås det påstående, som den, hkenvilken för ngt.något brott blifvit tilltalad och anklagad, gör emot honom, som anklagare ell.eller angifvare varit, sedan den anklagade är funnen oskyldig och derföre gen.genom dom frikänd från anklagelsen. Rekonvention kan ske emot angifvare, anklagare och vittne. Åklagare bör vid laga ansvar taga noga kännedom om det bevis angifvare kan i saken prestera. Se vidare härom Nehrman, Processus Criminalis|113| p.sidan 271. f. f.framåt Rekonvention får ej riktas af part mot dess domare, utan eger han yrka på fiskaliskt åtal inför öfvR.överrätt ell.eller Prokurator. Finner Öfv.R.Överrätt ell.eller Prok.Prokurator sådant böra anställas, lemnas saken advok. fiskalsadvokatfiskals vidare åtgärd, hkenvilken skriftligen skall inkomma med klagomålet, hvarefter ÖfvR.Överrätten sedan domstols förklaring inkommit afger utslag. Anser part adv. fiskaladvokatfiskal häri hafva felat, klage i Just. Dep.Justitiedepartementet Forum för rekonv.rekonvention är i allmänhet samma domstol, der den ohemula angifvelsen skett 10: 24. R. B.Rättegångsbalken; men der talas äfväven om annat forum. Har angifvelsen skett å tjenstens vägnar, skall rekonvention göras vid angifvarens tjensteforum ss.såsom Prest vid Domk.Domkapitel Adv. fiskalAdvokatfiskal vid Hofrätt. Andra undantag är om rekonventionspåståendet kan hållas för skärskildt hufvudmål, om angifvelse skett hos publik aktor och ej ledt till åtal för|114| domstol ell.eller om rekonventionstalan först då väckes, sedan målet är afgjordt, ty tiden för rekonventions anställande är oberoende af hufvudmålet och dess afgörande. Wanligen är äfv.även anledningen till rek.rekonvention störst, sedan målet är afgjordt. Det försigtigaste kan vara, att före hufvudmålets afgörande förrbehålla sig rätt till rekonv.rekonvention sedermera, isynnerh.i synnerhet om ersättningstalan jemväl göres; men i alla fall måste tiden för rekonv.rekonvention stå den angifne öppen så länge som för brmålbrottmål i allmänhet. Bevisningen för rekonventions talans befogenhet måste likväl, ifall angifvelsen skett för rätta, hemtas från prot.protokoll Derföre kunna äfv.även om rekonv.rekonvention så tidigt väckes, begge målen samtidigt afgöras. Har angifvelsen skett för akter, men ej ledt till åtal för domst.domstol måste de vanliga bevisningsmedl.bevisningsmedlen an|115|vändas, men för rekonv. befogenhetrekonventionsbefogenhet behöfves ej annat bevis än just den omständigheten, att angifvare ej för rätta fullföljt sin angifvelse. Sjelffallet är att rek.rekonvention mot rek.rekonvention ej kan komma ifråga, emedan rek.rekonvention ingalunda är att betrakta som angifvelse.

Rättegångskostnads ersättning.

Härmed förstås alla de positiva afgifter (kostnader) och de negativa förluster (skada) som tillskyndas någon gen.genom rättegång. Hit kan ej räknas den skada som brottet förorsakat. I 21: 3. R. B.Rättegångsbalken uppställes den allm.allmänna regel att den saken tappat får vidkännas kostnaden. Dock sträckes klagandens skyldighet att ersätta S^densSvarandens der denne frikänt ej till de fall då han gått värjemålsed ell.eller indicierna utgöra halft bevis. Dessutom modifieras regeln äfv.även gen.genom de följande §: §:paragrafer.

|116|

Ersättning kan ej komma i fråga innan hufvudmålet är afgjordt, utan måste part gå i förrskott. Kan ej den enskilde göra detta, användes dertill allmänna medel; likaså i de fall der Publ.Publik åklagare å tjenstens vägnar åtalar. Samma gäller om läkarebesigtning, neml.nämligen att kostnaden bestrides af allmänna medel om tillgång saknas af förbrytaren. Publ. åkl.Publika åklagare äro skyldige begära domst^sdomstols utlåtande om läkares arvode och bör i hemst. målhemställt mål läkarns räkning till öfvR.överrätt insändas för att granskas om den öfverensstämmer med Med. taxanMedicinaltaxan. K. Fkl.Kunglig Förklaring 23 Mars 1807. Undantag fr.från allm.allmänna regeln: 1.) Kronan har öfvertagit kostnaden för fångvård och fångskjuts och är förty 1: 3. S. B.Straffbalken antiqverad. Kronan vill dock gen.genom fångars, äfväven ransaknings arbete hålla sig skadelös,|117| ehuru detta hvad ransakn. fångarrannsakningsfångar angår är orättvist. De som afsitta böter arbeta ej. 2.) Kostnaden för utslagens exekution, såvidt de angå bestraffning, har kronan äfv.även åtagit sig. Undantagsvis ersättas de af kommun. Böters indrifvande bör af vederb.vederbörande ske utan ersättning. Deremot ha kronan undandragit sig kostnaden för a) vittnen emot 17: 5. R. B.Rättegångsbalken Beklagligt nog emedan mången derigen.därigenom undanhåller sitt vittnesmål,original:. och. b.) lösen för utslag o.och stemning, som af aktor uttagas. För att minska kronans kostnad i brottm.brottmål stadgas K. Br.Kungligt Brev 12 Okt.Oktober 1739⊠original:. att Landsfiskal skall af förbrytarn ersättas för sin kostnad vid brotts beifran, med und.undantag af grofva brott, äfvensom brott begångna af lösa personer. Motiv att landsfiskal ej åtnjut.åtnjuter lön och således|118| böra Länsmän o.och andra som åtnjuta lön, ej ersättas. Undant.Undantag vid bränvins mål enl.enligt 1859 års f:författning såvida verklig kostnad drabbat aktor. I bränvinmtillagt av utgivarenål skall S^denSvaranden dessutom lösa prot.protokoll hketvilket är ett undant.undantag fr.från regeln härom vid underrätt. Den som önskar få resekostnad ersatt, bör derom i behörig tid vid domstol anhålla. Har rättegång skedt skriftligen, bör reseräkning skriftligen inges, om mundtligen, så mundtligen uppges. Praxis är att allmogen begär o.och domst.domstol pröfvar. Borde ej ges för knappt. Särksild talan för kostnad kan förbehållas. Wid brmålbrottmål ostempl.ostämplat papper och förty ej ersättning.

Domstols protokoller o.och domböcker.

a.) .Formellt med protokoll förstås den relation, som skriftligen af domstol göres öfv.över hvad som inför rätta|119| passerar under en session. Prot.Protokoll är en sådan relation; en sammanfattning af flera bildar en dombok. Ang.Angående forum, vid Härads och Lagmansrätt föres prot för hvarje ting vid ÖfvR.Överrätt för hvarje dag. Prot.Protokoll bör upptaga 1) då det föres. I stad upptas timmen. 2.) 3.) för domst.domstolens sammanträden. 4.) närvarande ledamöters namn ooch titel. Sedan följa målen hvarje under sin §: och vederbörligen underskrifna. Språket skall vara ””. I afseende å stilen begagnas den Juridiska, hkenvilken ej rätt tyckes behaga Ehrström, emedan den ofta är svår att förstå. är uppgift på domstolen namn, tid o. s. v. målets innehåll. b.) . Intet annat än det som är nödigt får intagas i prot.protokoll Om parter för domstol|120| t. ex. missfirma hvarandra bör det ej intagas i prot.protokollet för hufvudsaken, utan blifva ett skildt mål. Bör innehålla 1.) (by, socken samt län, om nödigt) 2.) 3.) ( vittnesberättelser, med möjligaste egna ord, dokumenter) 4.) o.och jemte . In praxilat. I praktiken brukar upptagas den tilltalades förhållande (mena åtbörder, förlägenhet vid frågor) men detta anser Ehrst. vanskligt och villseledande. Likaså om kroppskonstitution svag; detta tillkommer läkare ej domare. Om stadgas ej i 1734 års lag men brukas in praxilat. i praktiken om flere ledamöter. Prot.Protokollets uppsättning tillhör i allmänhet men i stad äfv.även . Expeditionen af prot.protokoll bör ske i stad innom 14 dagar men på landet innom 60. Hemställda|121| mål insändas inom 30⊠original:. dagar och likaså mål, som hänskjutas till annan domstol med samma rang. Beträffande se författningarne.

Finsk text

Ingen text, se faksimil eller transkription.

Original (transkription)

Visa ändringar inarbetade

|1|

Leopold Mechelin.

|2|

Anteckningar i Kriminal processer
efter
Professor Eherströms föreläsningar

Straffrätten kan uppfattas från en
och en sida med
den förra förstås ell.eller inbegreppet af de rättig-
heter hvilka tillkommer staten
så som det utöfvande subj:subjektet för
straffverksamheten. Den sednare
inbegreppit af de grundsatser, hvil-
ka staten vid utöfvande af nämnde
sin befogenhet har att iakttaga.

Kriminal processens begrepp, dess
encyklopediska ställning och de
principer, hvarpå de hvilar

Kr.Kriminal processen lärer huru
vi praktiskt skola tillämpa straff-
rättens theorier, eller fullständigare
är läran om det sätt, hvarpå stat-
en skall gå tillväga för att i enlighet
|3| med straffrättens grundsatser befodra
brottsliga individer till straff. Såsom rättsanstalt tillkommer det
staten, att vårda den allmänna sä-
kerheten och skydda allas rättigheter.
Emedan den enskilde vid bestämman-
det af sina rättigheter skule ledas af
godtycket tillhör det i främsta rum-
met staten att handhafva rättskip-
ningen. Krim.Kriminal processen utgör sålun-
da en del af statsrätten, Men eme-
dan äfven civil processens ändamål
vesändtligen är detsamma, neml:nämligen
det rättas omedelbara förverkligan-
de står Kr. prKriminalprocessen dermed i nära sam-
manhang. En väsendtlig olikhet
förekommer likväl emellan dessa
process former, emedan det civilt
orätta är annat än det Kr.Kriminellt orätta.
Det förra är endast en villfarelse
om dett rätta, ingen rättskränkning
|4| och civil pr.processens föremål är derföre att
undersöka . Derföre inskränker sig statens
vård i civilt hänseende till att
skaffa domstolar, fastställa ordning-
en för dem och gifva handräckning
åt den vinnande. Krimen deremot
är ett brott emot det rätta i och
för sig och dess representant staten,
hvarföre äfven staten sjelf befodrar
den brottsliga till straff.

För att befodra brottslingen till
straff går man antingen accusa-
toriskt ell.eller inqvistoriskt till väga.
Den förra process-formens karaktär
är, att antingen den enskilde måls-
egande eller, å statens vägnar,
en allmän åklagare med en anklagelse uppträder, och
utför bevisningen samt att domstol-
en endast tillkommer att döma.
|5| Wid den sednare processen skrider åter
domstolen utan, att någon åklagare
förut uppträder, sjelf till undersökning
af saken, anskaffar sjelf bevisningen
samt dömer.

I Sveriges brottsmåls pr.praxis har under
tidernas lopp insmugit sig inqvisit.inkvisitoriska
elementer. (t. ex. att domaren hos oss
förhör) i England har den accusat.ackusatoriska
formen renast bibehållit sig. Der
tillkommer domaren endast att leda
rättegången och döma. Äfven vittnes-
förhöret anställes af åklagaren. Hela
processen utkämpas endast emellan
åklagaren och den anklagade, hvar-
före denne äfven är berättigad
att till sitt biträde använda
en advocat och parterna å
begge sidor tillkommer att
anställa .

|6|

De båda formerna äro olika
deruti, att enligt den inqvisit.inkvisitoriska
allt öfverlemnas åt domstolen, då
deremot den accusat.ackusatoriska fördelenstruketartillagt
rättvisanstruketsvårdentillagt. orsaken härtill är att
sökas i historien. Ty då vid statens
utveckling det monarkiska elem-
entet öfverväger, är processen inqvisitinkvisitorisk;
vid en demokratisk statsform accusat.ackusatorisk
Den närmaste grunden till det olika
förfarandet vid kr. pr.kriminalprocessen är den olika
uppfattningen af domare maktens vä-
sende, Att den inqvisit.inkvisitoriska uppfattningen
är oriktig framgår af ordet döma –
afgöra hvilken som har rätt. Domare-
makten, bör ej sträcka sig längre,
Den accusat.ackusatoriska formen är den ende
riktiga. Enligt den accusat.ackusatoriska process-
formen är rättsvården delad emel-
lan olika personer med väsendt-
ligen olika funktioner. härvid före-
|7| komma således 1^o) , samt 3^o)

1^o Om klagande parten.

Grunden till statens rättsvård är dess
skyldighet att tillse, det alla veder-
fares rätt. Derföre är det äfven nöd-
vändigt att klagande part skiljes från
domstolen och staten har tillfölje
deraf utsett vissa personer, som å dess
vägnar äro skyldiga att åtala brott.
Dessa kallas och
uppträda alltid då staten genom
brottet blifvit omedelbarligen laederad.
Då statens rätt endast medelbarlig-
en är kränkt, tillerkännes klagande
rätten i främsta rummet den en-
skilde, som utgjort brottets omed-
elbara föremål och kallas . Jemväl här kan publ. åkl.publika åklagaren
taga sig talan i saken å statens
|8| vägnar. Till klagande räknas äf-
ven , hvarmed förstås per-
soner, genom hvilkas anmälan för
behörig person eller myndighet an-
ledning till brottets beifvrande gifves.
Dessa sednare kunna jemväl vara
. Då det är en
och hvars skyldighet att upprätthålla
rättstillståndet, borde äfven alla vara
pligtiga att angifva brott. Att det-
ta likväl inskränkes ses af åtskilliga
lagrum (t. ex. 1: 1.2 S. B.Straffbalken 61: 3 M. B.Missgärningsbalken m. fl.)
enligt hvilka alla böra angifva
tilltänkta och påbörjade, men ej
fullborade brott. Detta är måls-
egandens och publ.publika åklagares sak.
Häradets skyldighet att angifva
dulgadråp står qvar. Grafva brotts
angifvande betraktas deremot såsom
en medborgerlig plikt, hvarföre äfven
målseganden vid 20 dal. s. m.daler silvermynts böter
är dertill förbunden (1: 1 S. B.Straffbalken), men
|9| mindre brotts angifvande är ej nå-
gon obligatorisk skyldighet. Wår
lag betracktar angifvaren såsom
partisk och får han förty ej af-
lägga vittnesmål (18: 7. R. B.Rättegångsbalken) Sådant
tillåtes deremot i England men
motsäges af korsförhöret. i brän-
vinsmål är åkl.åklagaren ej skyldig uppgif-
va angifvaren, men deraf följer ej
att denne får vittna. Om angif-
varen skall tros bör han uppgifva
några indicier (bevis) som göra
saken sannolik, vid äfventyr af
straff enl.enligt 60 Kap.Kapitlet M. B.Missgärningsbalken Bekän-
ner någon under bigt
gröfvre brott (såsom t. ex. något cri-
men læsae Majestätis förädeligit
uppsåt emot fäderneslandet ell.eller
någon brand, något mord och
förgift emot någre i gemen ell.eller
en isynnerhet) så bör presten för-
manna syndaren, att sjelf gifva
|10| det Kon.Konungliga Embetsmän på orten till-
känna, men kan han ej dertill
förmås, då måste presten, dem
som vederbör, tidigt och försicktelig-
en om saken åtvarna, att de taga
sig för skadan till vara, men icke
må någon lärare tvingas att röja
personen. Om eljest något brott un-
der skriftermål uppenbaras för prest
så får han ej vid lifsstraff omtala
det. Utkommer något sådant af
presten ell.eller någon som står på
lur, så skall dett aldrig äga
vittsord och en sådan ”lurant” skall
likasom presten straffas till lifvet.
(Se om allt detta 1686 års Kyrka Lag
CapKapitel VII.§tillagt. 2.3.) Domarens skyldighet
att vid ryckte om groft brott ut-
lysa urtima ting (4: 1. R. B.Rättegångsbalken) grun-
dar ej någon angifv. skyldighetangivningsskyldighet
hos domaren. Tjenstemän äro
genom sin ed förpligtade, att
|11| upptäcka och 4: 3.4
M. B.Missgärningsbalken ålägger detta alla medbor-
gare. Angifvare å tjenstens vägnar
äro: lägre kronobetjente, polis och
stads-betjente. Först gen.genom Kongl. för-
ord.Kungliga förordningen den 13 Febr.Februari 1776. inrättades polis-
kammare i Stockholm, gengenom KejsKejserlig Stad-
ga 17 Dec.December 1816 i tillagt d. 21. FebrFebruari 1826
i HtillagtHelsingfors och d. 7 Juni 1836. i Wiborg

a) om rättighet att vara måls-
egande.

Målseganden är den som är læ-
derad, arfvinge ell.eller målsman. Wissa
brott är endast målseg.målsägande berättigad
att åtala: så som vid bodrägt,
om mö fäster sig utan giftomans
samtycke, mindre slagsmål och
oqväden, hvarigenom allm.allmän frid
ej är störd. Om bolagsman bedrar
sina medintressenter, äfvensom
alla de mål der böterna äro måls-
|12| egandens ensak (t. ex. 9: 11 H. B.Handelsbalken
Målseganden eger rätt att för-
likas i några fall om hela målet,
men alltid om sin andel i böter
och skadestånd. Förlikn.Förlikning om hela
målet kan ega rum i alla de fall,
då målseg.målsägande ensam är berättigad till
åtal. I gröfvre brottsmål beror rättig-
heten till åtal och andel i böter af hvil-
kendera som först angifvit brottet för rät-
ta, men rättighet till skadestånd bibe-
håller målseganden alltid, äfven om rät-
tighet till åtal och böter öfvergått till
aktor, derigenom att den sednare före-
kommit målseganden med angifvelsen.
Målseg.Målsägande kan äfven gen.genom äfven
utföra sin talan. Det förbud mot
begagnande af ombud i brottsmål, som
15:1. R. B.Rättegångsbalken bör blott förstås om svaranden,
hvaremot orden ”i andra saker” afser
målsegandens rätt. Ombudsman i brott-
|13| mål är den, som, i kraft af fullmakt,
berättigas åtala brott. Utom att ombud
bör vara försedd med skriftlig fullmakt,
eller mundtligen inför domstolen af måls-
eganden utnämnd eller och i vissa fall
af domstolen förordnad, bör han vara
sålunda – qvalifiserad, som 15 kap.kapitlet
R. B.Rättegångsbalken förmår, advokater fingo förut
ej allmänt uppträda, derest de ej hade
Hofrättens tillstånd (Kl. BrKungligt brev 20 Mars 1694
och 1 Juli 1731.) 15: 2. R. B.Rättegångsbalken föreskrifver äfven
rättens tillåtelse. Numera bevilljas, den-
na tacite. Förr var äfven brukligt att
aflägga advokated. Enl.Enligt Kgl. FKunglig Förordning den 10
Mars 1749. får endast examinerad jurist
vara ombud. Gen.Genom Kgl. Br.Kungligt Brev 27 Maj 1801 får
äfven kronobetjente (som icke ha uppbörd)
och stads- och Landsfiskaler dertill
brukas. Prester få ej advocera. Landt-
mätare, om och examinerad jurist få
ej advocera om de ej erhållit sina förr-
|14| mäns tillstånd. (K. Res.Kunglig resolution på alm. besv.allmänt besvär
21 Juli 1793.) Enka är sin egen och sin
myndlings målsman. De som följa Hä-
rädshöfding på ting få ej vara ombud
(K. Br.Kungligt brev 1. Febr.Februari 1758.) Hvad nu är sagdt
gäller endast allmänna sakförare. Att
drifva ett enskildt mål för en annan,
utan att hafva sådant till profes-
sion, får hvar och en, som är myn-
dig, förståndig, redlig och oberycktad.
Undantag gifves likväl. I brottmål
behöfver ej fullmakt skrifvas af Ch.Charta Sig-
illata. För öfvrigt gäller här samma
reglor, som vid civila mål,

b) Om publika åklagare.

Dessas uppkomst går förmodligen
till de tider, då biskoparne voro
kyrkans allmänna åklagare. Läns-
män hade tidigare andra åligganden,
än åtalandet. Stadsfiskaler omtalas
redan i sjölagen af 1667 (2 kap.kapitel Skip-
|15| måla B.Skipmålabalken) Instr.Instruktioner för Landsfiskalen
den 3. Dec.December 1714. Indragne sedan d 20
Jan.Januari 1860. Wid behof kan Guvernör ut-
se ngonnågon underordnad tjensteman
att bestrida samma tjenst. Enl.Enligt Kung.Kungörelse
den 24. Jan.Januari 1831. stå länsmännen helt
o.och hållet i Guv.Guvernörens våld: Afsättas de, få
de likväl hos Just. Dep.Justitiedepartementet ell.eller egentlegentligen Kej-
sarn anhålla att af gunst o.och nåd vid
tjensten bibehållas. De böra ej få rät-
tegångskostnad då det är deras skyl-
dighet att åtala. Prokuratorn, såsom
högste fiskal, är befogad straffa åklag-
are i allmänhet och dessa borde ej upp-
träda utan halft bevis. Prokurators em-
betet inrättades, under namn af Konungens
högsta ombudsman, af Karl XII. den 26 OctobOktober
1713. och 25 Juli 1719. fick han namn af
. Instr.Instruktionen af 12 Febr.Februari 1812.
benämner honom . Skärskil-
da åklagare äro: i
|16| Hofrätt 1614. Tulldirekt. adv. FiskalTulldirektionens advokatfiskal,
åklagare i seglations lurendrejeri,
tullförsnillning inom HforsHelsingfors tulldi-
strikt vid rådstufvurätten derstädes.
I öfvrigt åligger honom att vaka
öfver slika måls ordentliga behand-
ling vid domstolarna. (InstrInstruktion 28 Maj
1839.) vid öfvriga
tullmål. och vid Krigsrätter. När vid Läne-
styrelsen aktor behöfver förordnas nå-
gon , vid
Unniversitetet dess . Syster-
bäcks Gev. faktoriGevärsfaktori dess (K. St.Kejserlig Stadga d.
11 Febr.Februari 1830) önskligt vore att privata
personer så skule intressera sigtillagt för det
allmänna att de i dettas namn
uppträdde utan andel i böter.

2^o Om Svarande part.

Svarande kunna alla fysiska person-
er blifva i brottmål, ty alla kunna
|17| anklagas. Enl.Enligt 15: 1. R. B.Rättegångsbalken bör svaran-
den alltid personligen närvara.
Undantag: 1^o) i lägersmål der qvin-
nan skriftligen får försvara sig. (Kgl.
Br.Kungligt Brev 17 Oct:Oktober 1778) 2^o) När flera än tio
Ryssar tilltalas för mindre brott,
då de ega ställa ombud till bevakan-
de af allas svarande talan (Kejs. Fdn.Kejserlig Förordning
2 Juni 1826.) 3) Fullmäktig får äfven
begagnas i krigsrätt af vissa tjenste-
män (t. ex. prest) om domaren sådant
nödigt pröfvar. (Kr. art.Krigsartiklar 31 Mars 1798 kap.kapitel
14.§: 32.)

3^o) .

Enl.Enligt Regerings formen och Fören. och Säkerh.
aktenFörenings- och säkerhetsakten bör domaren vara Lutheran, men
detta förändras genom Fdn.Förordning 14 Aug.Augusti 1827.
som säger att naturaliserade Greker
kunna i Finland blifva civila tjenste-
män och således äfven domare. §: 2.
i samma förordn.förordning förmår att
|18| ryska om han är besutten bonde
kan blifva Härads- och Lagmans-
rätts nämndeman. Domaren bör
vara kontrollerad främst af all-
menheten, hvarföre domstolarne
bör vara offentliga, i England
äro de offentliga, i Frankrike se-
dan 1789, i Tyskland från. 1848. ran-
sakningen om tidelag bör ske hem-
ligen (Kgl. Br.Kungligt Brev d. 12 Juli 1750) Kgl Br.Kungligt Brev 3
aug.augusti 1814.

Till att offentliggöra domstolens för-
handlingar hör äfven rättighet att
låta trycka rättigångshandlingar-
na. I allmänhet tillkommer döm-
ande maktentillagt endast kollegier, Gouvernör-
en eger likväl rättighet att döma
i flera fall: vissa politiförbrytelser,
förseelser i rusttjenst (Lags.Lagsamling p.sidan 598) mål
rörande värfvning (Kgl. St.Kunglig Stadga 7 April 1802.)
Kgl. Fdn.Kunglig Förordning 24 mars 1742. tillåter Guv.Guvernören af-
|19| straffa oförpassade Zigenare och lands-
styrkare med spö, från 4 till högst
30 par. Samt gästgifvare och hållkarl
med högst 12. par (Kgl. Br.Kungligt Brev 9 Apr.April 1766.
o.och 12 Jan.Januari 1776.) Detta i motsats till
lagens allmänna princip: att K.
Bef.hafvandeKejserliga Befälhavande ej ega döma (Lh. Instr.Landshövdingsinstruktion
4 November 1734.) Sednare författn.författningar
gifva domsrätt äfven åt Poliskammare
och ordningsrätt. Brottmålsdomsto-
lar indelas i och
(fora privilegiata) En annan indel-
ning är den i och .

a.) Ordinarie domstolar.

b.) Speciella domstolar.

1.) . sådana funnos i förra-
|20| seklet i Österbotten och är ingen by
betagit att inrätta sådana. Wid
1741. års Riksdag begärde allmogen en
byordning, som samma år den 1^a Sept.September
utkom. Denna rätt utgöres af 1 ålder-
man och 2 besittare. Återvinning öf-
ver byordningen sökes vid Häradsrätt
af hvilken äfven byordningen till ef-
terlefvnad fastställes (K. Br.Kungligt Brev 20 Febr.Februari 1742.
o. 17. Mars 1757.) 2.) (Fiskelags-
rätt) Enligt den första Hamnrätte d. 10
maj 1669. bestod rätten af en Hamnfog-
de med besittare. En sedn.senare Hamnrätt
af 1 Mars 1726. nämner 3 besittare. Den
sista Hamnordningen 24 Jan.Januari 1771.
omtalar 4. besittare. af hvilka 2 skifte-
vis rätten biträda. HfogdeHamnfogde och besit-
tare väljas af fiskelagsboerne och af
Guv.Guvernören begäres stadfästelse. Om åter fiske-
laget hör under stadsrätt, så ger Ma-
gistrat stadfästelse. Hamnrätt befattar
|21| sig med hushållnings-politer samt
mindre brottmål. Böter få ej öfver-
stiga 20 daler. Öfver ställd dömer ej
hamnrätt, men ransakar o.och kan
häkta. Öfverrätt är Härads- o. Käm-
nersrätt. ändring skall sökas på
landet vid nästa ting, i stad in-
om 14 dagar. (H. O.Hovrättsordningen capkapitel 6. §. 5.) 3.) (Socknestuga) omtalas i 30: 2. M.
B.Missgärningsbalken och utgöres af KherdeKyrkoherde jemte socknens
äldste. Exekutorer äro, Sexmännen.
Kyrkoråd har mera varnings än
domsrätt. Straffen äro stockstraff
(upphäfvet 1848) arbeta till kyrkan
och böter. Böter (högst 10 daler) är
sista varningsgrad, derefter hänskjut-
es målet till verldslig rätt. Målen
äro sådana, för hvilka verldslig
lag ej stadgar straff. Källan till
denna rätt är Math. Evang.Matteus Evangelium kap.kapitel 18.

|22|

. uppstodo
ur Medeltidens Handtverksgillen till
skydd mot adeln, 1536 utfärdade
Gustaf I. en skråordning för Skräd-
dareskrået i Stholm.Stockholm åren 1621 och
22, lät Gustaf Adolf uppsätta en
skråordning för alla handtverkare
i Uppland, under namn ”General
Embetes-Skråå” men icke för än
1 Mars 1669 utfärdades en allmän
skråordning för handtverkare i
hela riket. (Lundell pag.sidan 60) Den
nu gällande utkom 27 Juni 1720.
Embetsrätt består af ålderman
och 2 elleller 4. besittare; valde bland
mästarena, och afgör oeconom.ekonomiska o.och
mindre brottmål innom Emb.Embetet
ss.såsom slagsmål o. d.och dylikt hvarvid dock
en Magistr.Magistrats person närvarande.
Rätten sammanträder ordinariter
2. ell.eller 4. gånger om året och
|23| dessutom hållas extra samman-
komster. Straffen äro böter af hvil-
ka ¾ gå till lådan och ¼ till
de fattiga. Besvär öfver utslag
fullföljes på 18 dagar hos Magist-
raten. För att skrå skall kunna
ega rum, måste minst 3. mästare
finnas. I annan händelse är
Magistr.Magistraten domstol. Besvär öfver
MagistrMagistrats utslag i Judic. måljudiciella mål gå
till Hofrätt men i hushålln. målhushållningsmål
till Senatens Oecon. Depart.Ekonomiedepartement

5.) . Derunder lydde fab-
rikörer och manufackturister, äf-
ven som handtverkare som ej
hörde till skråå, i alla poli-
tiemål och tvister med sina
tjenare, gräl slagsmål etcet cetera. (Hall-
ordn.Hallordningen d. 2 April 1770.) Hallrätten
utgjordes af ordförande, hvar-
till utses Borgmästare ell.eller Råd-
|24| man i staden, jemte 4. besittare
neml.nämligen 2. grosshandlare och 2. fabriks-
idkare. HrättenHallrätten sedan 1859. upphäf-
ven och dess jurisdiktion förd på
Magistraten, derifrån besvär gå till
Hofrätten. Endast i Åbo fanns HrättHallrätt.
i andra städer handlade Mag-
istr.Magistraten målen. Författningarne äro
oklara om politi hör till Magistr.Magistrat
ell.eller Rådstufvurätt (se Kgl. Resol.Kunglig Resolution p.på
stöd besv.besvarad 28. aug:augusti 1727 o.och 7. Juli 1752)
Reglementet för Regerings Konsel-
jen säger att Judiciella mål, som
hafva sitt ursprung ur politie ärender, sko-
la från Magistr.Magistrat gå till Hofrätt och
derefter har praxis att rätta sig.

6.) . Denna rätt inrättades
först af. Gustaf III. och består af ordför-
ande (ordningsman.) med nödiga besitta-
re. 1817 inrättad i Sordavala. Enl.Enligt K.Kejserlig
|25| Kung.Kungörelse d. 28. Juni 1841. äger ordn. rättordningsrätt
upptaga mål om fylleri, oloflig för-
säljning af starka drycker och oljud
å gata, samt enl.enligt Fdn.Förordning af 30. maj
1859. otillåtet upplag af brännvin. I
öfvrigt handlägger ordn. rättordningsrätt sam-
ma ärender, som Magistr.Magistrat i andra
städer. Besvär gå inom 30 dagar
till Guv.Guvernören och derifr.derifrån inom 45 till Just.
Depart.Justitiedepartementet

7.) . på Senatens hem-
ställan inrättades p.kamrarpoliskamrar i Åbo
1816. HforsHelsingfors 1826. och Wiborg 1836. Man öf-
verflyttade en del af Magistr.Magistratens myndig-
het på denna rätt, hvarföre äfven
2^ne Rådmän förordnades till bisettare,
men Ordför.Ordförande blef Guvernör när hans tid
det medgaf ell.eller han så förgodt fann,
i annat fall Polismästaren, som i Åbo
utnämnes af Gen. Guvern.Generalguvernören och Senaten
gemensamt likväl utan förslag, i Wiborg
|26| ensamt af Gen. GuvernörenGeneralguvernören. Polismästarn
i HforsHelsingfors, samt sedan 1850, nödvändigt
skall vara militär af Stabsofficers vär-
dighet utnämnes på Gen. Guvern.Generalguvernörens fram-
ställning af Kejsarn. Besvär gå till
Guv.Guvernören om han ej varit närvarande, i
motsatt fall till Just. Dep.Justitiedepartementet Emeller-
tid verkställes utslaget, om det ej angår
kroppsplikt. Special domstol är äfven

8.) . i de fall då Kämners-
rätt ransakar och RådsträttRådstuvurätt dömer, samt
då RrättRådstuvurätt upptager sådana mål, som
förut hört till speciella, numera upp-
häfvna domstolar. Sådana mål äro
1) Wexel o.och Sjörätt mål t. ex. sjömäns
rymning, mindre förbrytelser å seg-
lande fartyg kunna upptagas af en
s. k. (Skiparerätt) best.bestående af
kapten, Styrman (Skips-officerare) och
de dugligaste (witrigste) båtsmän, de
där kunna ådömma t. o. m. 6 marks
|27| böter (Sjölagen Skepman B Capkapitel XXII.) I
gröfvre brottmål ej. 2) alla mål som
angå seglation, tullförsnillning och
lurendrejeri. På åland upptages dessa
af häradsrätt. Fordom funnos sjötull-
rätter under Tullförvaltarens ordföran-
deskap. Gränsetull och accisrätten. Den
24. Mars 1808 upphäfvdes landttullen af
Boexhöfvden och fdn.förordning d. 28. Jan.Januari 1811 gaf
åt R. R.Rådstuvurätten accis mål och likaså Gränsel
målen 1812. 3) Bränvinsmål innom
stad och en mil deromkring d. v. s.
tillverkning, uppslag och transport –
mål som angå passväsendet. 4) Mäcklares
fel och förseelser i tjensten 5.) Kungs-
ådrors stängande och öppnande inom
stadsområde. Några anse dessa
mål höra till Magistr.Magistraten men att så
ej är ses af Kgl. Förkl.Kunglig Förklaring den 24. Jan. 1771
§ 3. 6) förbrytelser mot gällande kon-
trollstadganden. 7) Sidovördnad o.och dom-
|28| qval mot Domkapitlen enl.enligt Kgl. F.Kunglig Förordning d.
11 Febr.Februari 1687. Anm.Anmärkning R. R.Rådstuvurätten kan ransaka men
ej döma i mål som angår myteri och
uppror. I medlet af 12^te
årh.århundradet uppkommo domkapitlen. Enl.Enligt Kgl.
Br.Kungligt Brev 21 Aug.Augusti 1786 får DkDomkapitel döma till varning,
suspension, och embets förlust och eger
i likhet med andra embverkämbetsverk diciplinär
myndighet öfver sina underlydande.
Besvärstiden ärtillagt 30 dagar. Inom 14 skall
Häradsrätts prot.protokoll insändas till Dom-
kapitlet.
Anmärkningarne vid Finlands allmän-
na räkenskaper pröfvades förut af
Oecon. Dep.Ekonomiedepartementet men gen.genom Kejs. Regl.Kejserligt Reglemente d. 16
Dec.December 1824 inrättades A. RevrättenAllmänna Revisionsrätten som
består af Öfverkomissarie och 2 Assesorer
utom betjening. Den upptar äfv.även fel och
förseelser i tjensten, begågna af egen
betjening.

1809. ställdes
|29| tullkammarne under LandshöfvdLandshövdingen. 1812
inrättades nämnde direktion, bestå-
ende af öfver.överstyrelsens Direktör, 2 ledamöter,
Sekreterare kamrerare och advok.advokat Fis-
kal. 1839 förvandlades ledamöterne till
Assesorer.

. (Kejs. F.Kejserlig förordning 15 Maj 1848. o.och kungkungörelse 14 JanJanuari 1851)

Hofrätt såsom special domstol. Finska
Banken har Hofrätt till forum
previligiatum, Chefverna för verken.
Kronouppbördsmän i afseende å för-
snillning. alla religionsprocesser
och således ej allenast affall fr. d.från den
rena Ev.Evangeliska läran såsom nya lagverket
uppger (1781. års relig.plakatreligionsplakat) Stats-
|39| brott. Adelsmän, osäkert om adelsman
anklagas i Hofrätt för uppbrytande af
annans bref och röfvande af postväska.
(se 9. art.artikel 10: 21. R. B.Rättegångsbalken) Se vidare 8: 2. R. B.Rättegångsbalken 28: 2. R. B.Rättegångsbalken
Kgl. Br.Kungligt Brev 15 Maj 1778) som innehåller; att om
domare ell.eller embetsman missfirmas uti
skrift till Prokuratorn, så skall deröfver
döma den Hofrätt, under hvilken dom-
are ell.eller embetsman lyder; men om åter
vederpart hos Prok.Prokuratorn missfirmas, så
dömer deröfver den domstol, på hvars
handläggning målet beror, ell.eller om må-
let är hos Guv.Guvernören anhängit närmaste
domstol intill honom. Kgl. Br. 28 Maj
1752.struket 1: 5 U. B.Utsökningsbalken kongl. fördng.kunglig förordning 12 Nov. 1736 o.och Kongl. kung.Kunglig kungörelse 7 Febr.Februari 1791. –

20.) . De äro öfverrätter och
leda sitt ursprung från de gamla gå-
rdsrätterna, sedan kall.kallade borgrätter.
Genom Kgl. Br.Kungligt Brev 18. OctOktober 1687. inrättades slotts
rätt i StholmStockholm. och Kgl. Br.Kungligt Brev 22 Juni 1696.
förordnade dylika domstolars inrättande
|40| vid Konungens och kronans öfvriga slott,
för att upptaga och afdöma alla de brott
och exesser, som af slottsbetjente, utom
Hof och Militär staten, kunde begås.
Ehrström tror att Kgl. Br.Kungligt Brev 21 Nov.November 1744
om att alla brott vid slotten dömas
af Sl. R.Slottsrätt endast gäller delaktige i Slotts-
betjenings brott. Att innom slott
begågna brott ej fingo af Slottsrätt
upptagas synes af Kgl. Br.Kungligt Brev 15 Juli 1796.
som stadgar att Sl. R.Slottsrätt ej må befatta
sig med undersökning och afgörande
af mål, som antingen i grund af
8: 2 R. B.Rättegångsbalken ell.eller i fölljd af skärskilda för-
fattningar. till Hof o.och Öfverrätternas
omedelbara afdömande höra, Enl.Enligt Kejs.
fdn.Kejserlig förordning 27 Dec.December 1817 höra under Sl. R.Slottsrätt alla
mål, som angå brott begågna inom
de hus o.och gårdar, der Kejsarn ell.eller ngonnågon
af Kejs.Kejserliga huset uppehåller sig, uti Senat-
ens och Hofrätternes embetsrum, å de sk.så kallade
|41| Kronans slott, åtal för tjenstefel begån-
gna af Waktmästare ooch Fångknecktar
vid länefängelserna äfv.även i de städer
der ej ngotnågot kronans slott finnes, men der
Guv.Guvernören sitt säte har. Ehuru krigsfolk i alm.allmänhet
ej lyder under Sl. R.Slottsrätt kunna likväl enl.enligt
Kr. ArtKrigs-Artiklar 31 Mars 1798. 14:10 äfven af dem be-
gågna brott af Sl. R.Slottsrätt i ett fall upp-
tagas, eller då vid mindre detacement
ell.eller kommenderingar brått af någ-
on i tjensten begås, som skule höra
under krigsrätt, men domfört antal
ledamöter ej finnes å stället för att
krigsrätt utgöra, så äger Landsh.Landshövdingen
i fall han å orten sitt säte har,
nedsätta Sl. R.Slottsrätt för att sådana mål
afgöra. Slottsrätt som har samma
rang men ej ngonnågon leuterationsrätt
som Hofrätt (den Stockholmska hade
det.) består af Guv.Guvernören som ordför.ordförande och 6
ledamöter. (Borgmästare, Rådsmän,
|42| o.och andre lagfarne män.) med Lands-
sekreteraren vid protokollet. Slottsrätt
dömer efter Hofartiklarne den 16 Dec.December
1687. samt allm.allmän lag och gå besvär
till Just. Dep.Justitiedepartementet brott af fångar å Svea-
borg, upptagas af kämnersrätt i HforsHelsingfors
ssomsåsom första domstol. (Kej. Regl.Kejserligt Reglemente 19 OktOktober 1829
§: 31.)

21.) . De består af öfver ooch un-
der rätter. 1) Krigsrätt, som lägre instans,
består af en Öfverste-löjtnant ell.eller Major,
som ordförande och 5 officerarer samt
Auditör som ledamöter, både ordför.ordförande och
ledamöter utses af Öfversten ell.eller befälh.befälhavaren
för kåren. Då krättkrigsrätt begås af ngonnågon som
ej hör till viss kår ell.eller af flere från o-
lika kårer kan en så kallad blandad
krigsrätt sammanträda. Blandad Krigs-
rätt består af ordf.ordförande och ledamöter såsom
vid vanlig, dock så att då förbrytarne
|43| äro fr.från skilda regementer,
ledamöterne tagas lika många ifrifrån hvarje af de regemen
hvarunder
de brottsliga lyda och auditören alltid
från samma regem.regemente som ordföranden.
aktor är Wäbeln. 2) Öfverkrigsdomstolen.
(kan äfv.även vara blandad, aktor krigsfiskal)
som utgöres af en Generalsperson som
ordf.ordförande och 6 Ledamöter, bland dem öf-
verauditören sedan 1860, inrättades d.
4. Maj 1816, upplöstes 1831. (domsrätten öfver-
gick på Hofrätten) återställdes 12 Dec.December 1836
Ses K. Br.Kejserligt Brev 1. mars 1860, Äfven lotsar höra
under Krigsrätt, neml.nämligen första Finska Sjö-
equipagets, sedan ord.ordinarie domstol i orten
först ransakat. Öfverkrigsdomstolens juris-
diktion analog med Hofrättens. Den upp-
tar besvär- och hemställnings-mål fr.från underkr.
rättunderkrigsrätt samt om krigsprest fr.från Konsistorium,
om kr.krigs domares och befäls fel i tjensten,
smädelser mot domaren, Embetsfel af
officerare, Majestätsbrott, myteri o.och upp-
ror, mål om frälseman, som angå lif-
|44| ära ell.eller gods, duellsmål. Besvär gå till
Just. Dep.Justitiedepartementet Brott utom tjensten, som kr.
Art.Krigsartiklarna ej upptaga, gå till ord.ordinarie domstol.

22.) Riksrätt. Enl.Enligt § 16 af 1772 Reger
formRegeringsform sammanträder denna rätt om
ngon.någon som ägde hofrang, sssåsom arffurtarne
helt Collegium skule förse sig mot Kgl.Kunglig
Majestäts ell.eller rikets frihet. Ordförande är
Konungen, Kronprinsen ell.eller någon af
Arffurstarne. Aktor Justitiae Kanslern.
Denna makt tillkom fordom Ständerna.

Domstolar finnas, hvilka ej borde få
döma öfver finska män, men dock
göra det. Sådana är , hvilka upptaga brott af rysk
militär i ell.eller utom tjensten af afsked-
dad militärer, tjenstegörandes hustrur o.och
barn. Besvär gå till Gen. Guv.Generalguvernören
Dit höra alla ryska andliga för
försummelser i tjenst, osedlighet
|45| ell.eller mindre enskildt förolämpning. Kejs.
FningKejserlig Förordning 25 Nov.November 1826. Domstolarnes jurisdik-
tion bestämmes således i allmänhet
af domstolens teritorium, målets beskaf-
fenhet af den anklagades ell.eller motpartens
stånd. 10: 19. R. B.Rättegångsbalken K. Br.Kejserligt Brev 22 maj 1830. Men kun-
na dessa bestämningar bestå inför veten-
skaperna? Processen afser att hvarje brott
skall bestraffas rättvist, hvarföre staten
äfven antagit offentliga åklagare och
förbehållit sig rätt att skydda de oskyl-
diga. Staten har att tillse det dug-
lige domare finnes och tillsättes. Man
har derföre till försvar för spec.special dom-
stolar anfört, att deras funktioner icke
kunna af allmänna domst.domstolar fullgöras,
emedan vissa special insigter fordras,
men saken kan afhjelpas derigenom att
domst.domstolen begär utlåtande af den person,
som besitter dessa insigter. För öfvrigt
är ej heller domarens i special domst.domstol
|46| samhällställning så garanterad, som nö-
digt är, t. ex. Guvernörs i Slottsrätt, man
har äfven sagt att vissa brottmål for-
dra ett snarare afdömmande än andra,
men detta påstående har ingen gill-
tighet, ty alla brott mål fordra lika
skyndsamhet. , utan äro de
förkastliga, med undantag af dicipli-
när myndighet af öfverordnade öfver
underordnade. Med laga domstol för-
står man den myndighet, som eger upp-
taga, undersöka, och afdöma ett visst mål.
I afseende å laga domstol i brottmål
skiljes emellan och , den se-
nare har företräde framför den förra.

Om förfarande i Brottmålsprocessen.

Brottmålsprocessen är ant.antingen
ell.eller inkvisitorisk vanligen uppblandad.
Så hos oss. Wår brm. processbrottmålsprocess har likväl
|47| ursprungligen varit accusatackusatorisk hvarföre den-
na form ännu öfverväger.

Man skiljer emellan ooch . Den förra åsyftar att consta-
tera brottets verklighet och upptäcka ger-
ningsmannen; den sednare är den del
af undersökningen, som går ut på att ant.antingen
öfverbevisa förbrytarn om gerningen ell.eller fri-
känna honom.

a.) Om General inqvisition.

Det åligger åklagaren ensamt att bevisa
brottets verklighet och constatera dess beskaf-
fenhet, åklagaren måste derföre förut an-
ställa polisundersökning. (Se Kgl. BrKungligt Brev 18 Okt.Oktober
1750.) instr.instruktioner för Gen. Guv.Generalguvernören 15 Mars 1814., K. Br.Kejserligt Brev
30 Okt.Oktober 1839 och polisordningen för HforsHelsingfors 10 Maj
1861. Endast 4: 1. R. B.Rättegångsbalken häntyder på att in-
quisitia generalis äfven kan af domaren
fullgöras. Någon åklagare måste likväl
finnas och i 4:1. R. B.Rättegångsbalken är det allm.allmänna rycktet.
Med corpus delicti i brmprocessenbrottmålsprocessen förstås
|48| vissheten derom att ett brott är begån-
get. åklagaren bör således undersöka de
kännetecken och spår, som efter ett brotttillagt kun-
na finnas; men han bör dervid vara åt-
följd af ojäfviga personer, emedan hans
egen utsaga i och för sig, som praktisk,
intet kan gälla. Stundom kan endast
sakkunnig personer åberopas som vittne
vid besigtning ell.eller sjelf verkställa den. Så-
dane äro hos oss endast läkarena, hvilka
kunna afge sin intygan utan att upp-
träda för rätten.

Besigtning förekommer.

skola
undersökas och utredas. K. Br.Kungligt Brev d 3 maj
1770 förmår att endast läkare och ki-
rurger kunna besigtiga sår och döda
kroppar samt att vid gröfvre brottmål
besigtningar må, så vidt möjligt är
|49| af vederbörande fälltskärer uti ngon.någon
Medicii närvaro förrättas. Se om döds-
undersökningar förf.författning i 28 Kap.Kapitlet M. B.Missgärningsbalken hvars
6 §: är det enda ställe i lagen, der be-
sigtning af dödskropp omtalas.

. ske efter anmälan hos vederbörande Embetsman.
Se LurendreierifdnLurendrejeriförordningen §: 81: 28 maj 1839 och Brandfdn.Brandförordningen 30 maj
1859 §:§: 37: 38 o.och 56.tillagtWåra lagar
skydda husfriden och får derföre ransakan
ej ske utan skälig anledning. Wid stöld
52. K.Kapitelsvårtytt M. B.Missgärningsbalken Enl.Enligt tullf.tullförordning skall visitation å
helgedag är förbjuden, likaledes vissa tider
på Söknedag. Inga allmänna principer
kunna uppställas.

b.) Special Inqvisition.

= kallelse till rättegång. Den är
då den består i ord då d.
b.består i gerning, dentillagt verbala är ant.antingen skriftlig ell.eller
mundtlig. I brottmål brukas alldrig skrift-
lig stemning utom vid Hofrätten i Fis-
kaliska mål och auktioner (Se Calonii ant.anteckningar)
Den skriftliga måste alltid utverkas hos
domaren och innehålla 1) parternes namn.
|50| 2.) Saken 3.) domstolen 4.) tiden 5.) den klau-
sul att om han ej hörsammar kallelsen,
så kommer han att inställas 6.) domarens
namnteckning. Stemma kan en hvar,
blott det är entillagt trovärdig man. Rysk militär,
stadd i tjenst instemmes genom Gen. Guv.Generalguvernören
De publika ombuden genom deras öfverheter.
Genom stemning afbrytes presereption.
Wid den reela stemningen insättes den
brottslige i fängsligt förvar, för att derifr.derifrån
inställas för rätten. Wilkor för reel stem-
ning är att häktning bör ega rum.
Häktning eger rum då en person på
grund af skälig misstanka å urbota
brott ell.eller beträdd på färsk gerning
eller och stadd på flyckt insättes i
fängsligt förvar. Adelsman, prester och
den besutna allmogen samt borgare
enl.enligt stadgan ang.angående städernas adminis-
tr.administration d. 26. Dec.December 1619. få ej häktas för mindre
brott, ifall domaren ej finner skäl dertill.
|51| Wid edsörebrott häktas om brottet är ur-
bota. Wid icke urbota kan borgen ställas.
Undantagsvis kan för mindre brott enl.enligt 15:
5 B. B.Brottsbalken vid skogseld, vägfarande person och
löskar dreng om de ej få borgen för sig
samt enl.enligt 28: 14. B. B.Brottsbalken den som genom falskt
pass ell.eller annat svek tager fri skjuts ell.eller
förtäring af gästgifvare ell.eller allmoge, inman-
as i häkte. Wid duellsmål alltid. okända
och på flyckten stadda kunna nu mera
för mindre brott häktas. Pant bör
anses lika god som borgen. Ansvar för
olaga häktning, se 20: 7. M. B.Missgärningsbalken och Kgl.
FdnKunglig Förordning 20 JanJanuari 1779. Äfven annan än rättermåls-
egande kan enl.enligt 40: 8. M. B.Missgärningsbalken häkta. Häkten
hos oss äro och . Wid tings-
stad . Städerna äro befriade
från fångskjutsning utom de sednast
anlagde. , som fremmande
ministrars hus egde upphäfdes af Karl XI
d 7 mars 1685. Konvention mellan Ryssland
|52| och Sverige d 24. Februari 1861. omdömde
förbrytares utlemnande.

Om Lejd.

med lejd förstås en sådan försäkran,
som af regenten gifves åt en för miss-
gerning rymd person, i följe hvaraf han
får komma in i riket innom en viss
förlagd tid utan att gripas, och ifall
domen, som fälles öfver honom vore
honom emot, han då lika fritt får
begifva sig tillbaka. Lejd ges skriftligen.
Wår lag nämner ej om lejd för andra
än dräpare och den som bedragit sina
creditorer 26 Kap.Kapitel M. B.Missgärningsbalken och 16: 5 H. B.Handelsbalken Men
lejd kan äfven begäras af den som är
misstänkt för brott, men fått tillfälle
att rymma. Fordom utöfvades lejde
rätten äfven af Hofrätt och Lands-
höfvdinge, men detta afskaffades genom
Kgl. Br.Kungligt Brev 12 Juli 1694. o.och 10 Juni 1682. samt
i Reger. form.Regeringsformen 1720 så att numera en-
|53| dast regent äger denna rättighet. I alla
andra fall, utom det i 16: 5 H. B.Handelsbalken nämnda,
der tiden är inskränkt till en månad,
bör lejd sökas innom natt och år från
den tid, då den brottslige kom utrikes.
(Calonii o.och Ehrströms åsigt). Nehrman anser
att natt o.och år bör räknas från den tid
då brottet begicks. Hvad om förrymd
gäldenär uti 16: 5. H. B.Handelsbalken stadgas att han
får visa och njuta laga förfall bör äfv.även
ex analogia tillämpas på andra brott-
slingar. I gröfvre brott skall den tillta-
lade under lejdetiden vara i häkte.
Begår ngonnågon brott under lejdetid, så
undgår han ej straff härföre (L LLandskapslagar Kgl.
BrKungligt Brev 31. ooch Kgl. BKungligt Brev d. 10 Januari 1687. Abrahamsons
L L.Landskapslagarna pag.sidan 204.)

Om tillgången vid rätta.

Sedan parterne inställt sig bör klag.klagande göra
sitt påstående och sv.svarande värja sig. anklagel-
sen bör innehålla 1.) klar uppgift om corpus
delicti 2.) förbrytaren 3.) ansvarspåståendet.
|54| Anklagelsen kan vara mundtlig o.och skrift-
lig. 17: 1. R. B.Rättegångsbalken angår endast civilprocesser. Enl.Enligt
vår lag är bestämdhet i ansvarspåståendet
ej så maktpåliggande, emedan domaren
har makt att inqvirera och sjelf bestäm-
ma detsamma. Sedan kl.klagandes påstående
är gjordt tillhör ordet den anklagade.

Om invändning

Med invinvändning förstås ett anförande, som å-
syftar att rätta ngot.något fel i rättegån-
gen ell.eller går ut på målets nedläggande.
Invändningar kunna vara 1.) , som afse fel i rättegången och
föranleda till uppskof tills felet rättas.
beträffande indvändningar af detta slag
äro de sådana, som afse a.) domsto-
len t ex domstols behörighet; b.) person-
erna i domstol. t. ex. obehörig domare,
rätten ej domför, domares jäf, domaren
ej lagligen förordnad ell.eller svurit domare
ed. c.) parterna ell.eller ombud t. ex. att
|55| målsman ej är tillstädes, att publika åklag-
aren ej är behörig, att fullmäktig sak-
nar fullmakt; d.) processen t. ex. att stem-
ning ej ägt rum (af ringa vigt i br målbrottsmål.)
att termin varit en part för kort m. m.
2.) , som föranleda till
rättegångens nedläggande. Hit hörer:
a) att saken redan är förlititsvårtytt; b) att
målet redan är afgjordt. Enl.Enligt FdnFörordning 20
Januari 1779 få alla icke urbota mål
och stadsbrott ej upptagas, sedan de
engång blifvit afgjorda, äfv.även om nya
skäl yppas. Sådant kan likväl ske
vid gröfvre mål i underrätt, emedan
underrätt ej utan öfverrätts tillåtelse
kan upptaga ett mål, som redan är
afgjordt. c.) att åtalet redan är pre-
skriberadt. Parterna tillkommer i
främsta rummet att göra inv.invändning men
äfv.även domaren bör ex nobili officio till-
se att laga rättegång följes. Alla
|56| inv.invändningar skola ske i rättegångens början
och innan svaromål afgifves. Är för-
hållandet ej kändt, kan inv.invändning göras
efteråt. Om ngonnågon med uppsåt inne-
håller dermed, bötar han, men inv.invändningen
måste upptagas. Wid konkurrerande
inv.invändningar skola de, som angå domstolens
befattning med saken först afgöras.
Inv.Invändning skola göras med hofsamhet vid
laga bot 13: 2. R. B.Rättegångsbalken Den, som gör inv.invändning
skall bevisa sitt påstående. I fråga
om domstolars behörighet och flera
parters hörande måste skildt utslag
gifvas 16: 1. 3. R. B.Rättegångsbalken Ehrström anser rådligt
att vid alla inv.invändningar gifva skildt utslag,
emedan domvilla eljest kunde upp-
stå. Skärskildt besvär öfver inv.invändnings utslag
eger ej rum. I ringare brott bör part,
för att ha sin talan bevarad, an-
mäla missnöje innom laga tid.
16: 1. R. B.Rättegångsbalken I gröfvre brott behöfs det icke
|57| emedan vid hemställan öfver domstolen
pröfvas äfven inv.invändnings utslaget. . Gälle inv.invändning domstols behörighet och
domaren förklarar sig jäfvig, får i min-
dre br. målbrottmål klaganden anhålla om an-
nan domare, men i gröfvre ell.eller hemställ-
nings måste domaren ange saken i hög-
re rätt. Äro de peremtoriska inv.invändningarna grun-
dade, så förfaller målet och bör vid
urbota mål anmälan härom ske i
öfv R.överrätt af domaren i hemst.hemställda mål, af åkl.åklagare
i andra fall. Svarandens genmäle
kan bestå i 1) ovillkorligt erkännande
ell.eller förnekande. 2.) villkorligt d^odito. I af-
seende å genmälete form märkes
att det skall vara frivilligt utan
hvarken fysiskt elleller psykiskt tvång
17: 36., 37. R. B.Rättegångsbalken 20: 8. M. B.Missgärningsbalken redan i Skennin-
ge Stadgan 1335 förbjöds pinande
till bekännelse. ExExempel finnes likväl att
i Sverige o.och Finland torturen varit
|58| använd ännu i slutet af medeltiden.
Gustaf III. afskaffade gen.genom K. Br.Kungligt Brev 27 Aug.Augusti 1772.
allt, som kunde få namn af tortur (Ro-
sen kammaren i Stockholm) Ehuru det
ej uttryckl.uttryckligen säges måste sista momentet
i 17: 37. R. B.Rättegångsbalken vara upphäfvet, så anse Ehr-
ström men äfv.även olika. En liten qvarlefva
finnes dock i fånges insättande på be-
kännelse se leuter. fdn.leuterationsförordningen Kgl. BrKungligt Brev 22 mars
1803. af ständerna har det alldrig blifvittillagt er-
kändt och i högsta grad förkastligt
måste det äfv.även anses. Endast öfverrätt
eger att insätta på bekännelse, se-
dan likväl hemställan härom skedt
hos regenten. Kexholms fästning är
gen.genom Br.Brev 21 Aug.Augusti 1861. uteslutande till
för bekännelse fångar af manliga
könet. Den är beräknad för 70 personer,
som arbeta för kronans räkning.
Prest eger förordna huruvida fånge
skall hållas i enskildt ell.eller allm.allmänt fän-
|59| gelse. Om fånge förmås till bekännelse,
så utfärdas prest-bevis som gen.genom Gen.
Guv.Generalguvernören sändes till öfverrätt. Dessutom skall
presten hvarje halft-år afge bevis om
fångarnas uppförande o.och själstillstånd,
som gengenom Guv.Guvernören tillsändes öfverrätt, Just.
Dep:Justitiedepartementet o.och Kejsaren, som förordnar om fån-
ge skall frigifvas ell.eller ej. Fängelse direk-
tion kan förordna till diciplinärt straff
och besynnerligt är att presten kan
gen.genom tvångsmedel, insättande i en-
skildt rum, förmå till bekännelse. Med
undantag häraf finnes ingen tortur
och domaren pliktar enl.enligt 17: 37. o.och 1: 12. R.
B.Rättegångsbalken 20: 8. M. B.Missgärningsbalken om sådan af honom användes.
Det sades att S^densSvarandens bekännelse bör vara
frivillig. 17: 36. R. B. Således får hvarken fy-
siskt elleller psykiskt tvång användas.
Psyk.Psykiskt tvång kan ske gen.genom . som uppväcka fruktan,
. såsom att honom förspeglas
|60| mildring om han bekänner. 3.) Kap-
tiösa ell.eller s. k. snärjande frågor. d. v. s.
sådana spörjsmål hvarigenom ngon.någon
sig sjelf ovetande kommer att erkän-
na ett brott, som han möjligtvis
ej begått ell.eller ock frågan ställes så
liksom han medgifvit, ehuru sådant
ej skedt, 4.) sådana
hvarigenom fakta, som genom den
tilltalades svar borde bestämmas,
framkallas som gifvna på förrhand,
de antaga S^densSvarandene brottslighet som gif-
ven på förhand äfven värjemålseden
innefattar ett psyk.psykiskt tvång 26 apr.april 1776.
Åbo HofrHovrätt Univ.Universitet Svaret bör inskrifvas
i protokollet och sedan uppläsas
för svaranden, för att af honom
erkännas. (14: 6. R. B.Rättegångsbalken) Om Sv.Svarande vägrar afge
svaromål, kan han ej tvingas utan
skrides till bevisning. Skulle han ne-
ka ell.eller ljuga, så kan det ej tagas
|61| honom till last 14: 8: R. B.Rättegångsbalken I brottmål
kan ingen fällas till ansvar om han
ljuger för att värja sig. Inlåter sig
S.Svarande i svaromål, böra domarens frågor
ställas, så att de omfatta alla mo-
menter, som angå brottets väsende.
Om flere delaktige böra de skildt
förhöras (vid tvetalan.), först den
som anses tala sannast. Äro upp-
gifterne stridiga, konfroteras de. Er-
känner SⁿSvaranden så är det redan en art
af bevisning; nekar han bör akter bevisa.

Om bevisning.

Bevisning = utredandet af sådana fa-
ktiska omständigheter hvarigenom en
parts påstående vinner stöd o.och bekräft-
else. De skäl part anför som grund för
sitt påstående kallas bevis. Bevisning
bör upptaga äfv.även det, som för högre
instans kan komma i fråga. Är
det sådant som är allmänt kändt
|62| behöfver det ej upptagas i bevisningen
Till notoriska (kända) saker räknas
1.) . Domare eger ej döma efter
utländsk lag, ehuru den stundom
kan hafva inflytande t. ex. vid tve-
gifte. 2.)
t. ex. om qvinnan är hafvande,
3.) . måste tagas
som bevis. 17: 33. R. B.Rättegångsbalken
klaganden åligger sitt påstående
bevisa. ell.eller Sv.Svaranden fri. Påståenden som
skola bevisas böra vara positiva.
I afseende å brotten gäller detta ej
obetingadt, emedan vår lag hyllar
inqvi.inkvisitoriska tendenser och domaren ex no-
bili officio bör tillse att all tillgäng-
lig bevisning verkligen presteras. I
afseende å bevisningens verkan in-
delar man bevisen i 1.)
o.och 2.) . De sednare i a.)
. b.) och
|63| c.) . Wår lag
indelar bevisningen vidare i 1.) .
då den bevisar det ifrågavarande
faktum. 2.) , då den bevisar
andra fakta, hvaraf man kan
sluta till sjelfva saken (artificiell
bevisn.bevisning) bevisen = indicier = liknelser =
bindande omständigheter. Widare
kunna bevisen vara 1.) ,
2.) . Till de direkta
bevisen hör = ett
medgifvande af klagandens på-
stående, ant.antingen helt o.och hållet
eller till en del, d. v. s. fullstän-
digt ell.eller ofullst.ofullständig Ang.Angående egen bekän-
nelse. finner man att den måste
vara 1.) 2.)
17: 36. R. B.Rättegångsbalken 3.) af en ”till laga ålder kom-
men” och menas dermed fyllda 15 år
(i civ.civila mål 21 år) Äfven då bekänn.bekännaren
|64| snart fyller 15 år bör afseende fästas.
4.) . 5.) . För att
bekännelsen skall vara fullständig
och ha fullt bevisande kraft erfordras:
a) att den skall vara ;
b.) ; c.) ; d.) . Ang.Angående
a.) Ett stillatigande afhörande af en
beskyllning kan ej sägas bekräfta
ngot.något Detta kan vara endast ett
aflägset indicium, liksom om SⁿSvarande
visar förlägenhet. Ang.Angående b.) Bekännelsen
utom rätta har ej bevisande kraft
om den ej der upprepas. I likhet här
med måste skriftliga bekännelser äfv.även
för rätta upptas och vidgås Kgl. Br.Kungligt Brev
17 Okt.Oktober 1778 gör härutinnan undantag
i det det tillåter lägrad
att inge skriftlig bekännelse om
|65| sitt brott, ifall ej domaren pröfvar
nödigt att hon sjelf skall inställa
sig. Har ngon.någon på tu man hand be-
känt ett brott, så bör ej afseende derå
göras. Prest bör tiga med hvad honom
under bigt förtros. Egen bekännelse gäl-
lär blott mot den som bekänner, men
ej mot hans medbrottsliga. Ang.Angående c.) Bekän-
nelsen måste stadigt vidhållas, återkal-
las den är den endast ett starkt in-
dicium. I brott och lifssaker är egen
bekännelse otillräcklig. Wägrar den
tilltalade medgifva hvad som påstås,
måste det ju på annat sätt bevisas.
Främst bland andra bevis är,

Wittnes Bevisning.

Med vittnen förstås personer, som inför
rätta meddela hvad de om ett faktum
hafva erfarit. Härunder inbegripes såväl
vittnen, som intyga hvad de
de med egna sinnen erfarit, som och
|66| . som afge endast sitt
omdöme om en viss sak. Sakkun.Sakkunniga män
förekomma i vår lag endast vid obduk-
tion 28: 6. och i såramål 39: 1. M. B.Missgärningsbalken För att
vittne skall kunna bibringa domst.domstol den
visshet som med bevisning åsyftas,
måste han vara så qvalificerad att
han både vill o.och kan tala sanning.
Wår lag skiljer endast emellan ell.eller och . I
England äro jäfven ganska få; t. o. m.
motparten får vittna, men detta
motsäges af korsförhöret. Franska
lagen anser vittnen mindre till
förlitliga. Wår lag bestämmer jäf-
ven på ett negativt sätt. Dessa
hänföra sig ant.antingen till 1.) = 1.) a.) . Härifr.Härifrån gifves intet undantag
äfv.även om personen redan blifvit
|67| confirmerad. Utan ed kunna de höras
för att erhålla kännedom om andra
bevis. Alla som äro 15 år får vittna, men
har faktum passerat före uppnådda
15 år, måste hans vittnesmål med
varsamhet upptagas. Confirmation är ej
nödvändig. Praxis låter prest undervisa
om edens vigt o.och värde. (Kgl. Res.Kunglig Resolution 7. Aug.Augusti
1753.) b.) : alla som äro beröfvade
fullt förstånd och ej klart kunna upp-
fatta en sak; således ej allenast utan äfv.även .
Men har personen lucida intervalla
är han derunder vittnesgill, om mel-
lanskofvet bevises. Äfven druckna hän-
föras hit. c.) . en blind
kan väl vittna om det han hört, men
ej om det han sett, en döf tvertom
2.)
De kunna vara a.) absolut jäfvige,
|68| i hvarje mål och b.) = jäfv.jäviga i viss sak. Absolut jäfvige
äro de 1.) 2.) De
absolut jäfvige äro a.) . Wittnen
måste bekänna kristna läran. Undan-
tag Jesuiter, hvilka äro jäfvige, men
ej Katholiker. Enl.Enligt fdn.förordning 1806 får Judar ej
vistas hos oss men detta kringgås.
b.) . Sådant jäf kan häfvas
derigen att fräjden utredes gen.genom prest-
bevis ell.eller trovärdiga personers intyg.
c.) , menedare, biltoge och till-
talade för sådana brott. En tjuf får
ej vittna, men om han sedermera bät-
trat sig borde han få vittna. Derom
säger likväl Kgl. Br.Kungligt Brev 27 AugAugusti 1792 intet
utan menar endast, att den som
engång blifvit afstraffad för stöld
ej kan anses äga den fräjd, att han
|69| skule få vittna. Kan för ärelöst brott
tilltalad person ej fällas, utan stäl-
les på framtid, så fortfar jäfvet. Den
som är för lifsstraff tilltalad ell.eller der-
till dömd, får ännu mindre vittna.
Sedan qvinna som är dömd för
lönskaläge ell.eller enkelt hor under gått
sitt straff får hon vittna. Relativt
jäfvige äro: a.) parterne sjelfva och hvar-
je annan, som, i saken har del.
Hit höra 1.) . Enl.Enligt Fdn.Förordning 30 maj 1859. är
köpare af bränvin berättigad att
vittna. Detta är principielt orätt,
ty köparen är delaktig i brottet.
2.) 17: 11. R. B.Rättegångsbalken gör undantag
. Med vakter förstås de
som af offic.officiell myndighet äro till-
|70| satte att hålla vård om ngot.något
Ett vittne gäller ej mera än halft
bevis. Denna rättighet har blifvit
utsträckt till , om de äro
kallade att biträda beslagare, hvil-
ken sednare således ej sjelf får vittna.
, (dessa sednare äfv.även å enskildt
skog, såsnart de blifvit i behörig
ordn.ordning antagne och inför Häradsrätt
aflagt tjensteed.) . Dessa rättig-
heter tåla likväl en närmare gransk-
ning. De måste vara i .
Få svära äro
att tillgå. Praxis i civila mål är
den, att ett annat vittne utestänger
desse. (Ehrström anser detta böra till-
ämpas äfv.även i krim.kriminella mål.) De böra
vara och
|71| .
Wid bränvinsförsäljn.brännvinsförsäljning är åklag.åklagaren ej skyl-
dig uppgifva , men är han
känd, blir han återgångsvittne lika-
så äfven upphofsman till ryckte.
b.) Denna bör vara sannolik,
ej blott möjlig: Ingen är skylldig att
vittna mot sig sjelf är en i alla
lagsta antagen regel. c.) . Wederdeloman
motparter ell.eller sådana som hafva
rättegång med motpart. 17: 7. R. B.Rättegångsbalken Söker
man sak med någon för att få
honom jäfvig, så gäller det ej 17: 15.
R. B.Rättegångsbalken När en hel menighet klagar öf-
ver en Kronobetjents fel i tjensten,
så är ej någon af de klagande för-
menadt att vittna om hvad han
vet en annan af dem kändt vara,
ifall ej annat laga jäf mötes.
|72| Uppenbar ovän (en som ej är det
tillfölje af rättegång skall uppen-
barligen hafva ådagalagt sitt hat,
sin ovänskap. Har lång tid förgått,
bör domaren noga pröfva jäfvet.
På samma grund, som ovänner borde
äfven intima vänner jäfvas. Lagen
tiger härom, likväl säger den att
d.) äro
jäfviga. Upphäfves trolofvning upphör
jäfvet. Se om skyldskap 13: 1. R. B.Rättegångsbalken e.) , hvilka så-
ledes böra skiljas fr.från hvarandra. De förra
sådana, hvilka väl ej äro skylde men
vistas i huset: Wäsentligt för tjenste-
hjonets jäf torde vara att det skall
bo innom huset. FörfFörfarande häri olika.
Är tjensthjon jäfvigt att vittna
mot barnen? Ehrström antager det
emedan grunden är densamma.
Husfader å moder kunna vittna
|73| mot sina tjenare. Undantag 1.)
17: 7. R. B.Rättegångsbalken om groft brott skedt in-
nom huset och andra ej varit
tillstädes; 2.) enl.enligt K. F.Kunglig Förordning 7 Juni 1749.
ega tjenstehjon vittna i mål, som
angå spel af omyndiga – Hit räknas 1.) . Hvarje fullmäk-
tig, som åberopas att vittna, är
skyldig att lemna fmäktigskapetfullmäktigskapet,
men är det sådant, som hufvud-
man förtrott honom under rätte-
gången, så får han ej vittna der-
om; 2.) Prest får ej tala om hvad,
som under bigt anförtros. Har någon
stått på lur och hört hvad som un-
der bigt yppats och talar om det,
får ej dervid ngotnågot afseende fästas;
3.) Läkare hvad patient förtror dem.
4.) ej det som sker innom
lyckta dörrar 5.)
|74| som äro närvarande då
lägrad qvinna undergår enskildt
skrift få ej yppa något derom
6.) får ej heller tala
om när hon biträdt l.lägrad qvinna
(Plikt för Prest, vittnen och brmor-
skabarnmorska 10 daldaler K. Br.Kungligt Brev 17. Okt.Oktober 1778) 7.) , derom
får ej vittnas (K. Br.Kungligt Brev 24 apr.april 1754. K. Dom.Kungens Domstol
28 Nov.November 1799.) Den som vill hafva ett vit-
ne afhört skall taga det sjelf med
sig ell.eller låta det lagliga till Rätten
stämma 17: 3. R. B.Rättegångsbalken Äro flere vittnen i
samma sak, så må de skriftligen ge-
nom en stemning inkallas. Den tred-
skande kan föreläggas vite ell.eller instäl-
las. Är vittnet aflägset och målet
ringa kan han afhöras der han bor.
Är vittnet sjukt varde då hem-
ma afhördt. (17: 4 R. B.Rättegångsbalken) Parternas sak
|75| är då att tillställa hufvuddomstol pro-
tokoll öfver förhöret. I gröfvre brott
koresponderar domst.domstolar med hvarandra.
Univ.Universitetets Rektor o.och Consistorium kan vid
anan domst.domstol låta afhöra vittnen. Om
prest är tilltalad vid Domkap.Domkapitel, kan
det låta afhöra vittnen vid den domst.domstol
dit prest hör och protokoll bör insän-
das inom 14 dagar vid 3 dalers vite för
hvarje dag dermed fördröjes (K. Br.Kungligt Brev 7 DecDecember
1787. § 3.) Kejs. Br.Kejserligt Brev 2 mars 1841 stadgar, att
om rysk domstol önskar vförhörvittnesförhör i mål
som angå lurendrejeri och rymnings-
brott, sker sådant i närvaro af ryskt
ombud vid finsk domstol, som sedan
gen.genom Guv.Guvernören skall insända prot.protokoll till den
ryska.
Skyldigheten att vittna är en med-
borgerlig plikt, som ingen får undan-
draga sig. Gör ngn.någon det, kan vite ell.eller
enkelt fängelse ådömas. Bevisnings-
|76| skyldigheten vid jäfvsanmärkn.jävsanmärkning åligger
den jäfvande. JäfsanmJävsanmärkning = andra invänd-
ningar. Skärskildt utslag ges häröfver,
men besvär få ej skildt fullföljas, ehuru
missnöjes anmälan skall ske inom 2
dagar.

Wilkoren
äro: 1.) att pers.personen ej får vara vanfräjdad.
2.) att begge parterne dertill samtycka.
3.) att äfv.även domaren samtycker.

Utan ed kunna jäfv.jävig pers.person för upplys-
nings vinnande höras 17: 9. R. B.Rättegångsbalken Härtill
fordras 1.) att saken skall gå å lif ell.eller
annors svår hemställ.hemställan 2.) att jäfvet ej
af alltför nära skyldskap (föräldrar o.och
barn, makar o.och syskon endast i dråp
o.och mord, hvarom eljest all upplysning
saknas. Fdn.Förordning 20 Janu:Januari 1779) äro vittnes-
målen stridiga skall konfrontation
ske. Om vittnet ej sjelf supplerar utan
|77| först gen.genom bevisning bringas derhän
se 17: 27. R. B.Rättegångsbalken ifall det sker före domen.
Upptäckes det efteråt, så falskt v. målvittnesmål.
Går saken å lif ell.eller ära dömes han enl.enligt
jus talionis i 60: 1. M. B.Missgärningsbalken eljest 17: 27. R. B.Rättegångsbalken
Wittne bör erhålla resekostnad enl.enligt 17: 5. R. B.Rättegångsbalken
Praxis sträcker detta äfventillagt till tidsspillan.
Kan ersättn.ersättning ej åläggas enskild ell.eller
saknas tillgång, bör den drabba Kronan
(K. Br.Kungligt Brev 22 Nov.November 1749.)

Wittnesmålets werkan.

För att enl.enligt 17: 29 R. B.Rättegångsbalken två vittnen skola
utgöra fullt bevis böra v. målenvittnesmålen samman-
stämma till alla delar och beror den-
na samstämm.samstämman af liktidig iakttagelse,
men detta är ej absolut nödv.nödvändigt se 17: 25.
R. B.Rättegångsbalken Äro v.vittnens iakttagelser stridiga, hafva
deras företräde, som kunna åberopa de
klaraste skäl och derjemte äro troväriga
d. v. s. hafva högre bildning och derigen.derigenom
bättre uppfattning, äro välkända o. s. v.
I afseende härå kan den frågan göras
|78| huruvida antalet af lika goda
vittnen skall ngotnågot verka. Enligt vår
lag synes sådant ej ega rum, utan
gäller deras intygan som värja S^denSvaranden
äfv.även om de äro färre 17: 20. R. B.Rättegångsbalken
1.) om v.vittnet är o-
stadigt och detta ej ändras gen.genom betänke-
tiden 2.) om v.vittnet nekar ell.eller förtiger ngtnågot
sådant som det bevises hafva vetat.
1.) om
jäf sedermera yppas 2.) om v.måletvittnesmålet
är falskt

Bevisning genom skriftliga dokumenter.

Härmed förstås alla gen.genom skrifkonsten
tillkomne handlingar, som bevara min-
net af ett faktum ell.eller ngn.någon persons tän-
kesätt. Man skiljer emellan Egentliga
och .
De äro tjenliga o.och godkända såsom
bevis emed.emedan de lätt kunna bevaras
|79| men de äro tillika vanskliga o.och lätt
förfalskade. Derföre behöfs försigtighet.
Wår lag innehåller litet om bevisen
gen.genom skriftl.skriftliga dokum.dokument, i synnerhet i br.
målbrottsmål. Det enda i 17: 1, 26 o.och 14: 4. R. B.Rättegångsbalken
Wår lag synes misstro denna bevis-
ning 17: 1 R. B.Rättegångsbalken Man har derföre att hål-
la sig till hvad förnuftet o.och doktrinen
härom lära. Denna gör skilnad emell.emellan
1.) = utfärdade af emb. myn-
dighetämbetsmyndighet och 2.) = af enskild
person. Hvardera kunna vara origenaler
ell.eller kopior.

1.)
Derföre är utdrag för sig icke tillfyllest;
dock prot. utdragprotokollsutdrag
2.) om i hufvudafhandlingarna åberopas ngt.
ss.såsom hörande till densamma måste äfv.även
ett sådant upptes.
3.) ; dock
|80| kan denna, om o.-väsentlig, ej förringa
trovärdigheten. Erkännes handlingen af
den, mot hkenvilken åberopas, bör å förändring
ej fästas afseende. Ang.Angående offic.officiella handlingar
gäller hos oss, att radering ej får ske
utan om rättelse behöfves, skall clau-
dering ske med samma handstil.
Är handlingens trovärdighet tvifvelakt-
ig gengenom ändring bör detta häfvas gen.genom
vittnen ell.eller annan bevisn.bevisning Domst. prot.Domstolsprotokoll
tillerkännes fullt vitsord 14: 6. R. B.Rättegångsbalken 4: 10. J. B.Jordabalken
Detta kan ej utsträckas så, att hvarje
enskild handling gen.genom intagn.intagning i prot.protokoll
skule få vitsord. Men äfven ang.angående offic.officiella
handlingar kan domaren tillämpa
14: 1. R. B.Rättegångsbalken Har domaren ej tillräckligt
insigt att pröfva, måste sakkunnige
män anlitas. , att de duga som
bevis endast mot den, som utfärdat
dem. Uppstår tvifvel måste bevisas att
|81| utfärdaren sjelf ell.eller gen.genom andra haft be-
fattning med deras utfärdande, hvilken
bevisn.bevisning sker gen.genom eget erkännande ell.eller gen.genom
vittnen, äfven gen.genom jemförelse med annat som
författaren skrifvit. Bevisn.Bevisning gen.genom jem-
förelse åstadkommer endast indicier,
och motsvara dessa halft bevis, kan
värjemålsed afläggas. Från privata hand-
lingar undantages enskildta bref; endast
i fråga om förrädderi stadgas i 4: 2 M. B.Missgärningsbalken
att bref ega bevisande kraft, om äkt-
heten styrkes. Allt detta gäller endast
original handlingar. Äfven kopior kun-
na begagnas som bevis, blott de äro
styrkte antantingen af en tjensteman ell.eller två
andra trovärdiga personer. 14: 4. R. B.Rättegångsbalken Erkän-
nes ej afskrift af motpart, bör den be-
visas. Bestrides ändock, måste hufvud-
skrift upptes. Beträffande skyldighet
att förete skriftl.skriftliga dokum.dokument finnes ej an-
nat stadgat än i 11: 7. J. B.Jordabalken ang.angående ägo-
|82| tvist. I allmänhet gäller att en SSvarande
part ej är skyldig att gen.genom företeende
af skrift ge sin motpart bevis mot sig
sjelf.

Bevisning genom syn.

Med syn i brmålbrottmål förstås den handling,
behöriga personer gen.genom sinnlig iakttagelse
förskaffa sig omedelbar erfarenhet om
ett faktum. Den kan ske ant.antingen af dom
stol ell.eller andra personer, men dessa sistn.sistnämnda
höra egentlig till förberedande. Här
endast domstolssyn, ehuru vår lag är
nog knapphändig (jemf jämför17: 35. R. B.Rättegångsbalken) Syn
måste dock stundom anställas, då vitt-
nes intyg saknas ell.eller är ofullständig.
Är tinget rörligt bör det (17: 35.) hemtas
för rätta, men är det fast bör domst.domstol
in pleno infinna sig å stället och
prot. föras.protokollföras äfv.somävensom begge parterna
skola vara tillstädes. Om syn skett
gen.genom sakkunnige män, bör ed gås.

|83|

Om bevisning genom indicier.

De bevisnings arter som varit i fråga
angå en omedelbar bevisning af sjelfva
faktum. I brmålbrottmål är dock mindre van-
ligt att direkt bevisning kan företes.
Wanligast sker bevisning gen.genom indicier
och skiljer sig fr.från den förra derigenom
att hufvudfaktum här ej är i fråga
omedelbart utan endast en biom-
ständighet, hvarifrån man gen.genom en
logisk slutsats sluter till det förra.
Dessa sekundära fakta kallas indicier
och indic bevisningen sker gen.genom slutled-
ning. Hufvudfaktum kallas och indicierna . Indici-
er kallas i vår lag ”bindande, klara
skäl” skälig misstanke etcet cetera, i doktrinen
derjemte circumstantier, presumtioner etcet cetera.
Om indicier efter pröfning utgöra
fullt bevis, så gälla de; om halft
så i vissa fall till värjemålsed.

|84|

Om Wärjemålsed.

Den verkan indicier medför är ofta
sådan att misstanke endast uppstår
mot den anklagade. Här har lagen
frångått sin princip att intet tvång
mot S^denSvaranden får för bekännelse användas.
Här förekommer psykiskt tvång i värje-
målseden = . Tvånget
består egentl.egentligen deri att eden fordras,
ty begås den frivilligt så upphör tvång-
et. Genom eden värjer sig S^denSvaranden endast
från straffet, men han förringar ej
Klagandens bevisning ell.eller värjemåls-
ed är ej motbevisning. Detta styrkes
deraf att ingen rekonventionstalan
tillåtes etcet cetera. Eden är sålunda ej
fullkoml.fullkomligt friande. Ehrström räknar
wärjemålseden till bevisning såväl
på historiska som af begreppet
|85| framgående grunder. Enl.Enligt 1734. års lag
är värjem. edenvärjemålseden endast ett nödfalls-
medel, då annan bevisning sak-
nas. Wilkoren för värjem. edensvärjemålsedens afläg-
gande äro. 1.) att den af åklaganden
framställda bevisn.bevisning är halft bevis ell.eller
deröfver. I 24: 2. B. B.Brottsbalken angående vådeld
praesumerar att dem som haft vård
om hus är vållande och detta halft
bevis, likaså i 9: 2. B. B.Brottsbalken ang.angående intag-
ande af annans fä. 2.) att målet ej
är af alltför svår beskaffenhet 17: 32. R. B.Rättegångsbalken
Hvad med svårare brottmål deri
förstås är oklart; principen om hem-
ställda mål kan ej här tillämpas.
I praxis dömes alldrig till värjem. edvärjemålsed
der straffet är urbota. 3^o) att personen
är af sådan fräjd att edgång kan ho-
nom tilllåtas, 17: 29. R. B.Rättegångsbalken jemför 17: 7. om
vittnen, således: menedare, billtoge.
ärelöse döme ell.eller för sådana ell.eller lifs-
saker anklagade undantagne, män
|86| äfven på andra jäf bör göras afseend
såsom icke mogen ålder ell.eller förstånd,
falsk religion (Se vittnens jäf i dessa
afseenden.) äro alla dessa vilkor för han-
den, hviket beror på domarens pröfvning,
bör efter skärskildt utslag till värjem.
edvärjemålsed dömas. Formuläret till eden affat-
tas i utslaget och får sedermera
icke ändras. Eden beror af bevisnin-
gen och kan således ej omfatta annat
än som är bevist, men ej heller det,
som är fullt bevist, hvilket noga bör
afses. Will S^denSvaranden bör han få betänke-
tid. Är han missnöjd med edgångs-
utslaget, få skärskildta besvär anför-
as och fullföljas innom vanlig tid
i Hof R.Hovrätt Öfver Hofrättens utslag ega
besvär ej rum. Se 30: 19. R. B.Rättegångsbalken der värje-
målsed dock ej nämnes. Begås här men-
ed, så bötas 40 daler o.och ärans förlust
17: 19. R. B.Rättegångsbalken Finnes ej halft bevis kan S^denSvaranden
|87| ej åt saken fällas. Wärjem. edenWärjemålseden är för-
kastlig såväl emedan den är ett tvångs-
medel som ock utgör endast ett stilla
tigande, men ej uttryckligt erkännande.
Den medför derjemte frestelse till men-
ed af theorin är den således förkastlig.

Om ed af Klaganden i vissa fall.

Oaktadt grundsatsen att kl.klaganden ej får gå
ed, gifves likväl tre fall då sådant
kan ske: a.) då stöld skedt, b.) efter
brand 17: 35. R. B.Rättegångsbalken c.) enl.enligt 12: 3. H. B.Handelsbalken ang.angående
depositum. Eden är här fyllnadsed
och afser att beloppet af ngt.något är sådant
som påstås.

Om parternes slutpåståenden.

Sedan bevisning är slut böra part-
erne afge sina slutpåståenden.
Härom förekommer i vår lag intet
bestämdt yttradt, men praxis har
infört sådant. kan klaganden ej
förete fulla skäl till hela det åtalade
|88| brottet, bör kl.klaganden likväl ega rätt att
yrka ansvar för en del däraf, ett
mindre, som blifvit bevist. Hos oss
möter detta så mycket mindre hin-
der, som vår process är inqvisitorisk.

Utslag.

Pröfvning till utslag.

Med dom ell.eller utslag förstås hvarje af
domstolen meddeladt afgörande om
hvad i ett mål är rätt. Domst.Domstol full-
gör således härigen.härigenom sin förnämsta funk-
tion. Den logiska process, som domst.domstol
härvid genomgår, är en vanlig slutled-
ning: Premisserna äro Klagomålet
(öfversats) bevisningen (undersats), domen
bildar konklusioner. Utslagen äro af
tre slag.

1.)	⎫	Härvid göres ej afseen-
2.)	⎬	de å den skildnad praxis
3.)	⎭	gjort mellan beslut o.och utslag

Skildnaden mell.mellan 1.) ooch 3.) är att genom
|89| de förra domst.domstol afgör hvad i processen
är rätt, gen.genom de sednare hvad som är
rätt i hufvudsaken. 2.) står midt emel-
lan dem båda och gen.genom dem afgöres äfv.även
hvad som är rätt i processen, men der-
förinnan måste en pröfvning af hufvud-
saken försiggå. Ex.Exempelvis äro värjem. edsvärjemålseds åläg-
gande och insättande på bekännelse.
Till 1.) hör a.) och b.) . a.) innefattar en förklar-
ing af domst.domstol att skäl till uppskof
förefinnes och kan komma i fråga
såväl på PP^sparternas begäran som gen.genom domst.domstols
åtgärd. Endast i gröfvre br.målbrottmål eger
domst.domstol ensidigt afgöra härom. I uppskofs-
beslut skall förordnas huru det, som vållat
uppskof, skall af P. P.parterna vid vite fullgöras,
24: 1. R. B.Rättegångsbalken
b.) det andra slaget af prelim.preliminära utslag
äro invändn.invändning utslag med anledning
af parts invändn.invändnings i rättegången ell.eller om
|90| domst.domstol pröfvar sådant nödigt, i allmän-
het i gröfre br. målbrottmål och dessutom all-
tid vid fråga om jäf mot vittnen och
domare. Domst.Domstol är ovillkorligt skyldig
att meddela skildt utslag om invändn.invändning
mot domst.domstols behörighet flere parters hö-
rande, jäf mot domare mot vittne och
om domaren sjelf åberopas till vittne.
I andra invändn.invändningar beror på domst.domstolens pröfn.prövning
Skildt besvär öfver invändn.invändnings utsl.svårtyttutslag får ej
anföras, utan väntas dermed tills defin.definitivt
ell.eller interlok.interlokutoriskt utslag faller. Det sednare
nämner väl 1807 års förkl.förklaring ej, utan talar
om ”slutligt utslag” men måste anses va-
ra en lapus Calami och ej med lagens men-
ing öfverensstämmande. Jemför 16: 4. R. B.Rättegångsbalken
som talar om dömande i hufvudsak,
ej om slutligt utslag. Dessutom talar
rättvisan så kraftigt härför att intet
tvifvel bör uppstå. Om besvär i sam-
manhang med hufvudsak skulle få
|91| anföras, bör missnöje ges tillkänna
inom viss tid (16: 1. R. B.Rättegångsbalken) K. Br.Kungligt Brev 2 novnovember 1759
ålägger domst.domstol att härom underrätta
part. Likväl behöfver detta ej ske i
mål som skola hemställas, ty här eger
öfverrätt pröfva allt både processer och
hufvudsaken.

2.) äro utslag, hvarigen.hvarigenom
a.) värjemålsed ålägges ell.eller b.) den tilltal-
ades fällande lemnas åt framtiden
och honom tillåtes blifva på fri fot
ell.eller ej. Endast på domarens pröfvning
beror om värjemålsed skall åläggas men
kan ej komma i fråga sålänge annan
bevisning ännu finnes. att målet af
grof beskaffenhet samt personer ej af
god fräjd; äfven skall bevisning vara så
stark att värjem. edvärjemålsed kan åläggas. Öfver
värjem. edsvärjemålseds utslag få skilda besvär anföras.
I mål af hemstäld beskaffenh.beskaffenhet bör utslag
om värjem. edvärjemålsed alltid hemställas innan
|92| eden kan gås, enl.enligt 25: 5. R. B.Rättegångsbalken äfven
sakens lemnande till framtiden beror
på domst.domstols pröfning och kommer i frå-
ga då öfver halft bevis förefinnes.
Stadgandet om fångars insättande
på bekännelse grundar sig på leute-
rat fdn.leuterationsförordning 22 Mars 1803. och tillkommer en-
dast öfverR.överrätt att bestämma sedan regen-
tens tillstånd gen.genom Just. Dep.Justitiedepartementet blifvit er-
hållen. Härtill fordras att brottet är groft,
att den tilltalade är med mera än
halft bevis förvunnen, att hans ondska
och vanart gör hans vistande på fri
fot vådligt för allm.allmänna säkerheten.

afgöra hvad som
är rätt i hufvudsaken, ant.antingen att den till-
talade är skyldig och fälles ell.eller oskyl-
dig och frikännes ell.eller att bevisn.bevisningen är än
ofullständig och den tilltalade ej kan
fällas. Hufvudsakl.Hufvudsakligen äro definit.definitiva utslag
af 2^ne slag: 1.) 2.) .
|93| De sednare åter ant.antingen a.) , hvari-
genom den brottslige frikännes från brott-
slighet o.och de i lag stadgade följder. b.)
, som ej frikänna fr.från brottslig-
het, men på grund af ofullst.ofullständig bevisn.bevisning
frfrån straff. De fällande utsl.utslagen förekomma
endast då bevisn.bevisning är fullst.fullständig och brottslig-
heten sålunda otvifvelaktig. De ovillk.ovillkorliga
frikännande såväl då ingen bevisn.bevisning
kunnats företes, som då sådant väl
varit fallet men den blifvit häfven
gen.genom motbevisning äfvensom då mindre
än halft bevis finnes. om villkorl.villkorligt fri-
kännande stadgas ej uttryckl.uttryckligen i lagen,
men det framgår som corollarium ur
60: 3. M. B.Missgärningsbalken om rekonventionstalan, der
den tilltalade endast då går fri om
han presterar halft bevis; utom andra
ställen. Den villkorliga frikännelsen eger
rum om halft bevis ell.eller mera. På må-
lets beskaffenhet beror om den tilltalade
|94| får vistas på fri fot ell. ej. Gen.Genom villk-
orl.villkorligt frikännande utslag säges S^denSvaranden vara
med misstänkliga omständigheter besvär-
ad och honom kommer att vidhäfta en
infarni. Såväl om S^denSvaranden blifvit ovilk.ovillkorligt
ell.eller vilk.villkorligt frikänd är han dock skyldig
att, om sådant yrkas, ännu framdel-
es stå till svars om målet är urbota.
Detta är öfverensstämma med rättvisan.

Om utslags innehåll.

Detta utgöres af 2^ne hufvudmomenter:
1.) det faktiska i saken och 2.) det
lagliga i saken. Hvad det förra angår
så framgår det såväl af P. P.^sparternas andrag-
anden som bevisning, och deraf måste
en slutsats dragas samt på detta re-
sultat lagen tilllämpas. Huruvida
denna slutsats är riktig beror på domst.domstolens
logiska slutledn.slutledning och om de premisser
den uppställdt äro med verkliga förhål-
landet öfverensstämmande. Likväl är
|95| en slutl.slutledning sällan tillräcklig, utan fram-
går utslaget ur flere sådana. I praxis
brukar sällan hela slutl.slutledningen uppställas, utan
vanl.vanligtvis utelemnas öfversatsen och endast
undersatsen o.och slutet upptas utan när-
mare motivering. Emellanåt är detta
emot klar lag i 24: R. B.Rättegångsbalken Enl.Enligt detta lag-
rum borde det vesändtligaste af såväl
P. P.^sparternas påståenden som bevisning upptas,
samt derå efter anförande af lagrummet
konklusionen grundas. Dock får ej heller det,
som till saken ej hörer, i utsl.utslaget upp-
tagas, ehuru undantag finnes. Enl.Enligt 24:
R. B.Rättegångsbalken får i sammanhang med hufvud-
saken äfv.även dömas om rättegångs kost-
nad och den processiella förbrytelse
part kan låta komma sig till last.

Öfverläggning till dom.

För fattande af utslag är öfverläggn.överläggning
af domst.domstol nödvändig och brukar enl.enligt
praxis menigheten derunder afträda.
|96| Kgl. Br.Kungligt Brev 26. nov.november 1736. förbjuder sakägare
att öfvervara öfverl.överläggning till dom. något
stadgande finnes ej derom i 1734 års
lag annat än det som indirekte
framgår ur domare eden och div. st.diverse ställen
i 24: R. B.Rättegångsbalken om utslags afkunnande.
Är målet vidlyftigt eller en grundligare
öfverl.överläggning nödvändig kan målet till en an-
nan gång uppskjutas. Öfverl^sÖverläggningens ändamål
är att bestämma domstolens ut-
låtande i saken, sådant det framgår
ur de olika åsigter, som af skilda leda-
möter möjligen uttalas. Hvad öfverläggn.överläggning
vid HäradsR.Häradsrätt vidkommer, är domaren
derförinnan skyldig att gifva en exposé
utaf saken, enl.enligt 23. R. B.Rättegångsbalken För Kämn. o.
Rådst. rättKämner- och Rådstuvurätt är detta ej föreskrifvet ehuru
skäl dertill förefinnes. Äro alla leda-
möter ense, kommer detta naturligtv.naturligtvis
att utgöra domst. utslagdomstolsutslag. Wanl.Vanligtvis till-
går så att ordf.ordföranden föreslår ngt.något och
|97| ledam.ledamöterna afger sina anmärkn.anmärkningar dertill.
Kunna de ej förena sig sker
till utslag hvarje ledam.ledamot afger sin skilda
tanke om det, han i saken anser rätt.
Är ej ledam.ledamoten beredd att rösta får han
begära betänketid enl.enligt 23: 6. R. B.Rättegångsbalken Hvarje
ledamöt är berättigad och skyldig
att afge sin röst 23: 5. R. B.Rättegångsbalken Sedan om-
röstnomröstning försiggått kan ledam.ledamot ännu ändra
mening om det sker före utslagets af-
kunnande (Enl.Enligt praxis kan vid prot jus-
teringprotokolljustering sådant ega rum.) Sedan omröst-
ning är slutad gäller att afgöra hkenvilken
mening skall gälla för domstolens. Härvid
uppställes 2 olika principer en för Härads
o. Lagm RättHärads- och Lagmansrätt en annan för öfvriga dom-
stolar, enl.enligt 12: 2. 3. R. B.Rättegångsbalken Blir nämndens
mening afgörande, svare den för dom sin,
blir domarns, svare han ensam. I andra
domst.domstolar afgöres efter flesta röster.

|98|

Om utslags afkunnande.

Kämn.Kämner o.och Rådstufvurätt ega rättighet
att utan anslag afkunna utslag ”ther
saken af ringa värde är” 24: 5. R. B.Rättegångsbalken men
icke i brottmål. Wid Öfv. R.Överrätt uppmanas part
gen.genom anslag å R^sRättens intim. taflaintimationstavla dagen förut
att afhöra domens afkunnande. Praxis är
likväl den att de uttaga domen skrift-
ligen utan att den blifvit afkunnad.
24: 5. R. B.Rättegångsbalken stadgar ansvar för den, som
ehuru kallad icke kommer att afhöra
utslag, men brukas ej in praxi. Wid
underrätt afkunnas utsl.utslag offentligen
undantagandes: a.) (innom lyck-
ta dörrar) b.) der skriftligt
utslag kan meddelas. Dömes adelsman
för brott, skall utslaget meddelas rid-
darhus-direktion. dömes student, går
utslaget till Rektor, tulltjensteman till
tulldirektion o. s. v. Om part begär för-
klaring öfver utsl.utslag bör det helst ske
|99| innan utslag vunnit laga kraft och är
domaren skyldig afge förklaring om skäl
dertill finnes, eljest kan part fällas till
böter 25: 10. 11. R. B.Rättegångsbalken vinner utslag
1.) då P Psparterna förklarar sig dermed nöjda och
2.) då viss tid förflutit utan vad ell.eller besvär.
Det sednare gäller dock icke gröfvre brott-
mål, ty här beror laga kraft ej af parts
godkännande, utan af öfverrätts pröfvning.
Den akt hvarign.varigenom underr.underrätt öfverlemnar mål
åt högre Rätts pröfvning i hela dess vidd
kallas och målen .
Hemställan och besvär behandlas vanlig-
en gemensamt, men orätt emedan det
förra hvilar på inqvisitorisk det sedna-
re på accusator.ackusatorisk grund. Gen.Genom besvär söker
part ändring, men hemställningen är
ej beroende af parts ändringsansökan.
I besvär påpekar part det, hvarmed
han är missnöjd och endast detta
är Högre rätt berättigad att ändra
|100| i utslaget. I hemst.hemställan deremot öfverlemnas
icke allenast utslaget i sin helhet, utan
hela ransakningen till högre rätts skär-
skådande och dom.

Hemställan har sin rot i Konungarnes
benådnings rätt hvilken småningom ut-
vidgades derigen.därigenom att Konungen deltog
i rättegångsärender. I Skenninge stadgan
af 1335 heter det redan att grofva lifs-
saker måste till Konungen hemställas.
Under Gustaf I blef denna princip gäl-
lande för alla lifssaker. Den första leu-
terations författn.författning vi hafva är af den
23 April 1714. den sista är af d 22 mars
1803. Numera sker hemst.hemställan i tvåfalldig
syftning 1.) på det den må
hafva tillfälle granskatillagt om lag blifvit rätt skip-
ad 2.) , för att denne må
kunna utöfva sin benådningsrätt.
Hemställan fr.från under till öfverrätt sker
i följande: 25: 5. R. B.Rättegångsbalken 1.) de mål som gå
|101| å lif, 2.) ära, 3.) Försmädelse mot Gud,
4.) Gäckeri med Gudstjenst, trulldom och
vidskepelse. Hvad 3. och 4. angår så är
tvifvelaktigt om icke alla religionsmål hö-
ra till Hofrätt i första instans. 5.) falskt
mynt och dess utprånglande 6.) Tvegifte och
9. kap.kapitel M. B.Missgärningsbalken 7.) Tidelag 8.) Mordbrand 9.) Wåld,
förnärmelse o.och oqväde mot egna, mot
stjuf o.och svärföräldrar; enl.enligt sednare förf.författning
äfven stjufsvärföräldrar (Kejs. F.Kejserlig Förordning 11. Sept.September 1834.)
10.) Barnamord. 11.) Allt som st.står i 17. Cap.Kapitel M. B.Missgärningsbalken
om gifter. Lagen nämner äfv.även edsöremål
onödigt emdan då straffet är ärans
förlust. Sådana mål redan på grund
deraf hemställas. Enl.Enligt K. Br.Kungligt Brev 20 Jan.Januari 1779.
är ärans förlust förvandlad till ett
års fängelse, hvarför de s. k. edsörebrotten
enl.enligt K. Förkl.Kunglig Förklaring 23 Mars 1807 numera icke hem-
ställas. För det i 51. §. 1772 Reg formRegeringsform nämn-
da brott qvarstår det ursprungliga edsöre
straffet. 12.) Rättegångsfrid 13.) Kyrkofrid.
|102| 14.) Qvinnofrid (Se om dessa 3 sista Wasa
HofR^sHovrätts Cirkulär 5 FebrFebruari 1858.) 15.) Dråpmål
16.) Missgärnings mäns värjande elleller befriande
17.) Kyrkotjufvnad. 18.) Hustjufn.Hustjuvnad o.och nidings-
stöld 42. Kap.Kapitel M. B.Missgärningsbalken Hussnatterimål behöfver
icke hemställas (K. Br.Kejserligt Brev 26 Nov.November 1824) 19.) att
stöld för 3^dje resan. Wid inbrottsstölld (å
2 resan skall hemst.hemställan ske om skärpning
ell.eller mildr.mildring kommer i fråga enl.enligt K. Br.Kungligt Brev 1 april
1773 och i K. Förordn.Kunglig Förordning 20 Dec.December 1745 säges
ehuruväl lagen ej befaller, att domar öfv.över
simpla stölder skola underställas, bör det lik-
väl ske när stölden är ansenlig ell.eller tjufven
visat märklig arghet vid stölden (Nehrman,
Proc. Crim.Processum Criminalum pag.sidan 243.) 29.) Försnillning ell.eller
br. drägt, 21.) egenvilliga pålagor å Kon-
ungens undersåtare. 22.) Kronans och
allmänna medels tillgrepp. 23.) Koppleri
o.och skörlefv.skörlevnad 24.) Lägersmål i förbjudna l.leder
59. M. B.Missgärningsbalken 25.) delaktighet i alla dessa
missgärningar: -
|103| : 26.) Tvefaldt hor K. B.Kungligt Brev 20
Juli 1780. 27.) öfverfallande af vakt ell.eller
patrull (21 DecDecember 1802.) 28.) Öfverfall af brand-
vakt o.och bevärade stadsvakter. 29.) Domst.Domstols
och Consistorii utsl.utslag angående prest till-
talad för brott som medför tjenstens för-
lust K. Br.Kungligt Brev 7 DecDecember 1787. 30.) Mäcklares
fel o.och förseelser K. F.Kunglig Förordning 12 DecDecember 1798. 31.) Landt-
mätares tjenstefel som medför suspen-
sion ell.eller förlust af tjenst. Kejs. Regl.Kejserligt Reglemente
15 maj 1848 §: 12: 32. (Utsl.Utslag angangående egna lem-
mars stympning för att undgå krigs-
tjenst Kgl. F.Kunglig Förordning 3 Nov.November 1743. 33.) då ngn.någon
för 3^dje gången vägrar att under-
gå uppenbar skrift Kgl. FördnKunglig Förordning 23 Mars
1807. 34.) K. F.Kunglig Förordning d. 21 mars 1728. ang.angående ansvar
för den som öfverfaller med oqväde
ell.eller slagsmål den som samma dag
gått till Nattvard 35.) Mål ang.angående
hv.vilken sak som helst. i händelse samma
person är tilltalad för brott som beifvras
|104| af Slottsrätt K. Br.Kungligt Brev 14 Nov.November 1798. 36) om rysk
prest ell.eller hans familj tilltalas för brott, af
hkavilka en del höra under andlig andra un-
der verldslig domstol, skall den verldsliga
alltid hemst.hemställa utslaget till öfverrätt. 37.)
Mål ang.angående person som föröfvadt brott både
i Ryssland o.och Finland skola hemställas
der utslaget fallit om också målet el-
jest ej vore hemst.hemställt mål (2 Juni 1826 § 16.)

Mål som hemställas 1.) Just. Depart.Justitiedepartementet 2.) Regenten

1.) angangående Sjömäns rymning utomlands K. FKejserlig Förordning 21.
augaugusti 1851. 2.) ang.angående finsk militär som bär me-
dalj K. Br.Kejserligt Brev 30 nov.november 1836. 3.) ang.angående militär K. Br.Kejserligt Brev
6 apri 1818. 4.) ang.angående person med rysk orden
27 nov.november 1833. 5.) ang.angående ståndsrätts förlust. K. F.Kejserlig Förordning
2 Juni 1826.

Till regenten

Se 1803 års Leut förf.Leuterationsförfattning af 22 Mars. R. Br.Regeringsbrev 1. Nov.November
1778. (ang.angående dödsdomar innan de verkställas
underställas Majestätet.) 4 Apr.April 1807.
Det skule synas som om det berodde på
|105| domarens pröfvning, huruvida målet skall
komma under kategorin af hemst. m.hemställt mål Några
säga att hemst.hemställan bör ske då ngn.någon , andra
då ngn.någon för ofv.ovan upprep.upprepade brott.
Lagens stadgande härom är dock tydligt
(25: 5. R. B.Rättegångsbalken) Mål der hemställan bör ske hemst.hemställan
enl.enligt praxis i hela deras vidd. Lagen stadgar
ingenting härom. Tiden för hemställan är
30 dagar i stad o.och på landet (K. F.Kejserlig Förordning 6. aug.augusti 1864)
Undantag utslag ang.angående mäcklares fel o.och för-
seelser i tjensten, i hvilket tiden för hemst:hemställan
är 60 dagar K. F.Kunglig Förordning 12. December 1798. o.och K Rgl.Kungligt Reglemente
18 augaugusti 1809. int under 25: 5. R. B.Rättegångsbalken Tillägges.
Ang.Angående hemst. målhemställt mål är vidare att märka att
ehuru de utan parts tillgörande gå till
högre rätts granskn.granskning det likväl är part
obetaget att dessutom gen.genom besvär hos öfverR.överrätt
söka ändring. Ehrström öfvergår nu till
besvarande af frågan ”huruvida hemställan
är hos oss af behofvet på kallad”. Hemstäl-
lan sker i 2^ne syften. 1^o för att regenten måtte
|106| vara i tillfälle att utöfva sin benådnings-
rätt samt 2° för att de vigtiga mål, som
böra hemst.hemställas måtte undergå en noggran
o.och sorgfällig granskning. Hvad det första
fallet beträffar, borde lagens stadgande
i ett för allt vara af den natur att
ingen ändring behöfvdes, ty ändring
medför ringaktande af lagens bud.
Hvad det sednare fallet åter vidkommer,
så fordrade konseqvensen att alla mål,
större ell.eller mindre skule underkastas en
lika sorgfällig granskning. Alla mål
borde hemst.hemställan om principen engång god-
kännes. Men institutionen är i sig sjelf
vansklig, ty sakens mer ell.eller mindre trog-
na utläggning öfverlemnas åt den en-
skilde domarens samvetsgranntillagthet, hvars
protokoll utgör den enda grundval,
på hkenvilken ÖfverR.Överrätt bygger sitt utslag. Den
fördel, som Jury domst.domstol i detta afseende
erbjuder, samt bruket å utrikes ort,
|107| att den anklagade alltid har sin advokat
påpekas, äfvensom att detta bruk, användt
hos oss, skule göra hemst.hemställan onödig. Med
remedia juris i inskr.inskränkt bem.bemärkelse förstås de
utvägar P. P.parterna kunna finna att efter ön-
skan få Underrätts utslag i brottmål
förändrade. Det enda r. j.remedia juris i brottmål är

Besvär

Först i slutet af 17^de seklet begynte yr-
kas på besvär i st.stället för vad, som dess-
förinnan äfv.även i brottm.brottmål ägde rum.
Undant.Undantagande de få mål, der vad ännu före-
komma sker besvär i alla brottmål. Be-
svär ske såväl i afseend å 1^o) proces-
siella åtgärder som 2^o) i afs.avseende å dels in-
terlokutoriska dels definit.definitiva utslag. Gen.Genom
missnöjes anmälan hålles vägen öp-
pen till besvärs ansökning, men måste
ej nödvändigt fullföljas. Enl.Enligt K. Förkl.Kunglig Förklaring
23 Mars 1807. skall domare i utslaget
bifoga underrättelse om tid och sätt
|108| för ändrings ansökan i fall af missnöje.
Är besvärs ansökarn häktad, verkställes
den gen.genom Guvernören. Allt bör verkställas
innom viss fataljetid. Tiden räknas
så, att den dag på hvilken utslaget
faller icke kommer med i beräkningen,
den sista deremot till kl. 12 på dagen.
Försummas fataljetid, förloras all talan
och kan ändras endast af regent.
Dock kan till Hofrätt inlemnas s. k.
reservationsskrift (enl.enligt K. F.Kejserlig Förordning 4 Juni 1817.)
som likväl bör ingifvas före fataljetidens
utgång. Så snart besvären inkommit
till ÖfverR.Överrätten fördrages de efter tur, men
så fort som möjligt, om besväranden
är häktad. Finner HofR.Hovrätten skäl till
ändring, afgifves ett s. k. kommuni-
kations utslag, hketvilket besv.besväranden ålägges till-
ställa vederparten, som derigenom för-
pligtigas inom visstid afgifva för-
klaring. Försummar besv.besväranden att tillställa
|109| vederparten handlingarna, så straffas med
böter (27: 5. R. B.Rättegångsbalken) Är besv.besväranden fängslad kommun-
icerars vederpart gen.genom Guv.Guvernören Enl.Enligt 9: 3. R. B.Rättegångsbalken för-
fares om underR^sunderrätts förklarning erfordras.
När målet kommit på klar fot, företag-
es det till pröfv.prövning Härvid märkes att in-
tet annat får vidröras än det som änd-
rings ansök.ansökan berör. Häraf följer äfven att
skärpning af straff ej får ske.
Besvär fr.från ÖfverR.Överrätt till Just Depart.Justitiedepartementet (29:
19. o.och 30: 20 R. B.Rättegångsbalken) Besvärs tiden är här
i allmänhet 60 dagar undantagsv.undantagsvis 45. o.och
30. dagar. Wid målets afgörande eger
J. D.Justitiedepartementet hålla sig innom området för
besvären. Besvärs vägen är ej den sista
utväg för sakfälld person att vinna änd-
ring. Nådens väg är ännu öppen.

Benådning.

Strängt taget borde denna utöfvas af
regent o.och ständer, men emedan svårig-
heter in praxis skulle möta, är den regen-
|110| ten uppdragen enl.enligt grundlagarne.
Grundlagsstridig är deremot den åt HofR.Hovrätten
o.och Just. Dep.Justitiedepartementet uppdragna leuterations-
rätt, äfvensom att skärpning af straff
eger rum. Se 1803 års leuterat. förf.leuterationsförfattning Benåd-
ningen kan vara 1.) abolition ell.eller 2.) aggra-
tiation. Ang.Angående abolition innehåller vår
lagstiftn.lagstiftning intet stadgande, sånär som
på K. B.Kungligt Brev 25. Sept. 1777. Aggratiation, den
egentliga benådningen kan vara: a.) speciell.
b.) generel, beträffande en ell.eller flera sak-
fällda. Aggratiation sker på grund
af hemställan ell.eller nådeansökan. Saken
måste dock först förevarit vid vederbör.vederbörande
domstol. Nådeansökan får ingifvas en-
dast af sakfälld (Kejs.Kejsar Nicolai befallning),
alltid ställas till Kejsarn och upptaga
alla motiver. Direkt till Kejsarn ej, utan
gen.genom Guv.Guvernören ell.eller Just. Dep.Justitiedepartementet är förbrytarn fälld
till lifstraff, bör alltid insändas till
Kejsarn. Finner Just. Dep.Justitiedepartementet ej skäl att
|111| mildra ådömt straff, afslår det ansökn.anskökning
utan att ngt.något insändande eger rum.
Insändandet till Kejsarn sker gen.genom
Gen.Guv.Generalguvernören och föredrages af Minister
Stats Sekreterarn. En tredje art af
benådn.benådning är , som förekommer
i 3 fall: a.) för återgifvande af försummad
fataljetid b.) i ändamål att vinna ny
undersökning och derpå grundadt
nytt domslut, samt c.) för tillbaka er-
hållandet af fråndömt gods, när domen
vunnit laga kraft. Utöfvningen af
den i a) nämnda rättighet är öfver-
lemnad åt Just. Dep.Justitiedepartementet Äfv.Även HofR.Hovrätt
eger enl.enligt Kl. Br.Kejserligt Brev 4. Juni 1817. återgifva för-
summad fataljetid. Ansökningen kom-
municeras Just. Dep.Justitiedepartementet, vederpart och
i fall af brist på motiv för försum-
melsen ådömes böter. Hvad momen-
tet b) beträffar så om Just. Dep.Justitiedepartementet bi-
faller ny undersökn.undersökning, hänvisas det
|112| målet till den Rätt, som sednast i saken
dömt. Slutligen kan Sökanden c.) ifall dom-
stols utslag redan är verkställdt, gen.genom
nådeansökan återsöka förloradt gods.
Detta grundar sig derpå att regent eger
återgifva lif, ära och gods. Proceduren är
densamma, som i annan benådnings-
ansökan.

Rekonventionstalan.

Med rekonvention förstås det påstå-
ende, som den, hkenvilken för ngt.något brott blif-
vit tilltalad och anklagad, gör emot
honom, som anklagare ell.eller angifvare
varit, sedan den anklagade är funnen
oskyldig och derföre gen.genom dom frikänd
från anklagelsen. Rekonvention kan
ske emot angifvare, anklagare och vittne.
Åklagare bör vid laga ansvar taga
noga kännedom om det bevis angif-
vare kan i saken prestera. Se vidare
härom Nehrman, Processus Criminalis
|113| p.sidan 271. f. f.framåt Rekonvention får ej riktas
af part mot dess domare, utan eger
han yrka på fiskaliskt åtal inför öfvR.överrätt
ell.eller Prokurator. Finner Öfv.R.Överrätt ell.eller Prok.Prokurator
sådant böra anställas, lemnas saken
advok. fiskalsadvokatfiskals vidare åtgärd, hkenvilken skrift-
ligen skall inkomma med klagomålet,
hvarefter ÖfvR.Överrätten sedan domstols förklaring
inkommit afger utslag. Anser part adv.
fiskaladvokatfiskal häri hafva felat, klage i Just. Dep.Justitiedepartementet
Forum för rekonv.rekonvention är i allmänhet sam-
ma domstol, der den ohemula angif-
velsen skett 10: 24. R. B.Rättegångsbalken; men der talas
äfväven om annat forum. Har angifvelsen
skett å tjenstens vägnar, skall rekonven-
tion göras vid angifvarens tjensteforum
ss.såsom Prest vid Domk.Domkapitel Adv. fiskalAdvokatfiskal vid
Hofrätt. Andra undantag är om re-
konventionspåståendet kan hållas för
skärskildt hufvudmål, om angifvelse sketttillagt hos
publik aktor och ej ledt till åtal för
|114| domstol ell.eller om rekonventionstalan först
då väckes, sedan målet är afgjordt,
ty tiden för rekonventions anställande
är oberoende af hufvudmålet och dess
afgörande. Wanligen är äfv.även anledning-
en till rek.rekonvention störst, sedan målet är
afgjordt. Det försigtigaste kan vara,
att före hufvudmålets afgörande förr-
behålla sig rätt till rekonv.rekonvention sedermera,
isynnerh.i synnerhet om ersättningstalan jemväl
göres; men i alla fall måste tiden
för rekonv.rekonvention stå den angifne öppen
så länge som för brmålbrottmål i allmän-
het. Bevisningen för rekonventions
talans befogenhet måste likväl, ifall
angifvelsen skett för rätta, hemtas
från prot.protokoll Derföre kunna äfv.även om re-
konv.rekonvention så tidigt väckes, begge målen
samtidigt afgöras. Har angifvelsen skett
för akter, men ej ledt till åtal för domst.domstol
måste de vanliga bevisningsmedl.bevisningsmedlen an-
|115| vändas, men för rekonv. befogenhetrekonventionsbefogenhet be-
höfves ej annat bevis än just den om-
ständigheten, att angifvare ej för
rätta fullföljt sin angifvelse. Sjelf-
fallet är att rek.rekonvention mot rek.rekonvention ej kan
komma ifråga, emedan rek.rekonvention inga-
lunda är att betrakta som angifvelse.

Rättegångskostnads ersättning.

Härmed förstås alla de positiva afgif-
ter (kostnader) och de negativa förluster
(skada) som tillskyndas någon gen.genom
rättegång. Hit kan ej räknas den
skada som brottet förorsakat. I 21: 3. R. B.Rättegångsbalken
uppställes den allm.allmänna regel att den
saken tappat får vidkännas kost-
naden. Dock sträckes klagandens skyl-
dighet att ersätta S^densSvarandens der denne
frikänt ej till de fall då han gått
värjemålsed ell.eller indicierna utgöra
halft bevis. Dessutom modifieras re-
geln äfv.även gen.genom de följande §: §:paragrafer.

|116|

Ersättning kan ej komma i fråga
innan hufvudmålet är afgjordt,
utan måste part gå i förrskott.
Kan ej den enskilde göra detta,
användes dertill allmänna medel;
likaså i de fall der Publ.Publik åklagare
å tjenstens vägnar åtalar. Samma
gäller om läkarebesigtning, neml.nämligen att
kostnaden bestrides af allmänna medel
om tillgång saknas af förbrytaren.
Publ. åkl.Publika åklagare äro skyldige begära domst^sdomstols
utlåtande om läkares arvode och bör i
hemst. målhemställt mål läkarns räkning till öfvR.överrätt
insändas för att granskas om den öfver-
ensstämmer med Med. taxanMedicinaltaxan. K. Fkl.Kunglig Förklaring
23 Mars 1807. Undantag fr.från allm.allmänna regeln:
1.) Kronan har öfvertagit kostnaden
för fångvård och fångskjuts och är
förty 1: 3. S. B.Straffbalken antiqverad. Kronan
vill dock gen.genom fångars, äfväven ransak-
nings arbete hålla sig skadelös,
|117| ehuru detta hvad ransakn. fångarrannsakningsfångar
angår är orättvist. De som afsitta
böter arbeta ej. 2.) Kostnaden för ut-
slagens exekution, såvidt de angå be-
straffning, har kronan äfv.även åtagit
sig. Undantagsvis ersättas de af kom-
mun. Böters indrifvande bör af vederb.vederbörande
ske utan ersättning. Deremot ha kron-
an undandragit sig kostnaden för
a) vittnen emot 17: 5. R. B.Rättegångsbalken Beklag-
ligt nog emedan mången derigen.därigenom
undanhåller sitt vittnesmål. och. b.)
lösen för utslag o.och stemning, som
af aktor uttagas. För att minska
kronans kostnad i brottm.brottmål stadgas
K. Br.Kungligt Brev 12 Okt.Oktober 1739. att Landsfiskal skall
af förbrytarn ersättas för sin kostnad
vid brotts beifran, med und.undantag af
grofva brott, äfvensom brott begång-
na af lösa personer. Motiv att
landsfiskal ej åtnjut.åtnjuter lön och således
|118| böra Länsmän o.och andra som åtnjuta
lön, ej ersättas. Undant.Undantag vid bränvins
mål enl.enligt 1859 års f:författning såvida verklig
kostnad drabbat aktor. I bränvinål
skall S^denSvaranden dessutom lösa prot.protokoll hketvilket
är ett undant.undantag fr.från regeln härom vid
underrätt. Den som önskar få rese-
kostnad ersatt, bör derom i behörig
tid vid domstol anhålla. Har rätte-
gång skedt skriftligen, bör reseräkning
skriftligen inges, om mundtligen, så
mundtligen uppges. Praxis är att
allmogen begär o.och domst.domstol pröfvar.
Borde ej ges för knappt. Särksild
talan för kostnad kan förbehållas.
Wid brmålbrottmål ostempl.ostämplat papper och för-
ty ej ersättning.

Domstols protokoller o.och domböcker.

a.) .Formellt med protokoll förstås den
relation, som skriftligen af domstol
göres öfv.över hvad som inför rätta
|119| passerar under en session. Prot.Protokoll
är en sådan relation; en samman-
fattning af flera bildar en dom-
bok. Ang.Angående forum, vid Härads och
Lagmansrätt föres prot för hvarje
ting vid ÖfvR.Överrätt för hvarje dag.
Prot.Protokoll bör upptaga 1) då det föres.
I stad upptas timmen. 2.)
3.) för domst.domstolens sammanträden. 4.)
närvarande ledamöters namn ooch titel.
Sedan följa målen hvarje under sin
§: och vederbörligen underskrifna. Språ-
ket skall vara ””. I afse-
ende å stilen begagnas den Juridiska,
hkenvilken ej rätt tyckes behaga Ehrström, eme-
dan den ofta är svår att förstå.
är uppgift på domstolen
namn, tid o. s. v. målets
innehåll. b.) . Intet an-
nat än det som är nödigt får in-
tagas i prot.protokoll Om parter för domstol
|120| t. ex. missfirma hvarandra bör det
ej intagas i prot.protokollet för hufvudsaken, utan
blifva ett skildt mål. Bör innehålla
1.)
(by, socken samt län, om nödigt) 2.)
3.) (
vittnesberättelser, med möjligaste egna
ord, dokumenter) 4.) o.och
jemte . In praxi brukar
upptagas den tilltalades förhållande
(mena åtbörder, förlägenhet vid frågor)
men detta anser Ehrst. vanskligt och
villseledande. Likaså om kroppskon-
stitution svag; detta tillkommer lä-
kare ej domare. Om stadgas
ej i 1734 års lag men brukas in praxi
om flere ledamöter. Prot.Protokollets uppsättning
tillhör i allmänhet men
i stad äfv.även . Expeditionen
af prot.protokoll bör ske i stad innom 14 dagar
men på landet innom 60. Hemställda
|121| mål insändas inom 30. dagar och
likaså mål, som hänskjutas till an-
nan domstol med samma rang.
Beträffande
se författningarne.

Svensk text

Anteckningar i Kriminal processer efter Professor Eherströms föreläsningar

Kriminal processens begrepp, dess encyklopediska ställning och de principer, hvarpå de hvilar

1o Om klagande parten.

a) om rättighet att vara målsegande.

b) Om publika åklagare.

2o Om Svarande part.

3o) Om Domstolen.

a.) Ordinarie domstolar.

b.) Speciella domstolar.

Om förfarande i Brottmålsprocessen.

a.) Om General inqvisition.

Besigtning förekommer.

b.) Special Inqvisition.

Om Lejd.

Om tillgången vid rätta.

Om invändning

Om bevisning.

Wittnes Bevisning.

Wittnesmålets werkan.

Bevisning genom skriftliga dokumenter.

Bevisning genom syn.

Om bevisning genom indicier.

Om Wärjemålsed.

Om ed af Klaganden i vissa fall.

Om parternes slutpåståenden.

Utslag.

Pröfvning till utslag.

Om utslags innehåll.

Öfverläggning till dom.

Om utslags afkunnande.

Mål som hemställas 1.) Just. Depart.Justitiedepartementet 2.) Regenten

Till regenten

Besvär

Benådning.

Rekonventionstalan.

Rättegångskostnads ersättning.

Domstols protokoller o.och domböcker.

Finsk text

Original (transkription)

Anteckningar i Kriminal processer efter Professor Eherströms föreläsningar

Kriminal processens begrepp, dess encyklopediska ställning och de principer, hvarpå de hvilar

1o Om klagande parten.

a) om rättighet att vara måls- egande.

b) Om publika åklagare.

2o Om Svarande part.

3o) Om Domstolen.

a.) Ordinarie domstolar.

b.) Speciella domstolar.

Om förfarande i Brottmålsprocessen.

a.) Om General inqvisition.

Besigtning förekommer.

b.) Special Inqvisition.

Om Lejd.

Om tillgången vid rätta.

Om invändning

Om bevisning.

Wittnes Bevisning.

Wittnesmålets werkan.

Bevisning genom skriftliga dokumenter.

Bevisning genom syn.

Om bevisning genom indicier.

Om Wärjemålsed.

Om ed af Klaganden i vissa fall.

Om parternes slutpåståenden.

Utslag.

Pröfvning till utslag.

Om utslags innehåll.

Öfverläggning till dom.

Om utslags afkunnande.

Mål som hemställas 1.) Just. Depart.Justitiedepartementet 2.) Regenten

Till regenten

Besvär

Benådning.

Rekonventionstalan.

Rättegångskostnads ersättning.

Domstols protokoller o.och domböcker.

Dokumentet i faksimil

Anteckningar i Kriminal processer
efter
Professor Eherströms föreläsningar

1^o Om klagande parten.

2^o Om Svarande part.

3^o) Om Domstolen.

Anteckningar i Kriminal processer
efter
Professor Eherströms föreläsningar

Kriminal processens begrepp, dess
encyklopediska ställning och de
principer, hvarpå de hvilar

1^o Om klagande parten.

a) om rättighet att vara måls-
egande.

2^o Om Svarande part.

3^o) .