1877 Storfurstendömet Finlands grundlagar jemte bihang. [supplement 1882]

Storfurstendömet Finlands grundlagar jemte bihang

Helsingfors,
Finska Litteratursällskapets tryckeri, 1877.

G. W. Edlunds förlag.

Inledning.

Sedan år 1861, då den af professorn, numera prokuratorn J. Ph. Palmén redigerade samling af ”Storfurstendömet Finlands grundlagar jemte till dem hörande statshandlingar” utgafs, hafva grundlagarne undergått så betydande förändringar, att nämnda samling icke mera kan motsvara det ändamål dermed förafsetts. Detta ändamål var, att bereda en hvar lätt tillgång till de lagar och urkunder, i hvilka de gällande rättsnormerna för statslifvet innehållas. Då nu genom Landtdagsordningen af den 15 April 1869 samtliga derförinnan, angående val af landtdagsmän och ständernas sammanträden, utfärdade lagar och beslut blifvit upphäfna jemte det äfven 1772 års Regeringsform derigenom i vissa delar ändrats, och då dessutom åtskilliga stadganden i grundlagar och privilegier blifvit afskaffade eller ombildade genom särskilda lagstiftningsåtgärder, vidtagna sedan vårt representativa statsskick åter blifvit en verklighet, måste man för kännedomen om vår nuvarande statsrätt anlita icke så få rättskällor i stället för och utöfver dem, hvilka äro i förberörda arbete upptagna. Behofvet af ett nytt verk i enahanda syfte skulle således väl låtit sig förnimmas, äfven om dertill icke förefunnits den i och för sig giltiga, yttre anledning, att den af hr Palmén utgifna grundlagssamling sedan några år icke mera är i bokhandeln tillgänglig.

Uppmanad att ombesörja den sålunda af omständigheterna påkallade nya samling af Finlands grundlagar, hvilken nu till allmänheten öfverlemnas, anser undertecknad sig böra|II| inleda den samma med några förklaringar rörande planen för arbetet samt hvad i öfrigt vid dess begagnande är att beaktas.

I samlingens hufvuddel, grundlagarne, har den ordning iakttagits, att de egentliga eller allmänna grundlagarne främst blifvit, i kronologisk följd, införda, och näst efter dem de till samtliga grundlagar sig hänförande regentförsäkringarne. Härpå följa ståndsprivilegierna jemte de öfriga speciallagar med grundlagshelgd, hvilka genom sitt innehåll ansluta sig till dem, allt i enahanda ordningsföljd, som för stånden är enligt lag gällande. Hvad åter angår de i nyaste tid tillkomna förordningar, hvilka ändra vissa paragrafer dels i allmänna grundlagar, dels i privilegier, så hafva de upptagits under de af dem berörda paragrafer.

Genom denna uppställning, som förafser att gruppera urkunderna efter deras beskaffenhet utan att derför alldeles åsidosätta den historiska tidsföljden, torde vid samlingens anlitande en bättre öfverblick erhållas, än om t. ex. samtliga ifrågavarande lagar och förordningar blifvit ordnade endast efter kronologisk grund. I hufvudsak öfverensstämmer ock denna anordning med den af hr Palmén tillämpade, dock att årtalet 1809 numera icke kunnat vara bestämmande för materialets fördelning, enär innehållet i de under den senaste tiden emanerade författningar anvisar dem de platser i samlingen, hvilka förutoriginal: örut intagits af motsvarande äldre lagar.

Såsom en afvikelse från planen kan det möjligen anses, att riksdagsbeslutet af 1786, § 4, jemte kejs. förordningen den 3 Febr. 1868 icke intagits under 2 § af Regeringsormen, utan erhållit sitt särskilda rum efter ståndsprivilegierna. Det torde dock kunna medgifvas, att sagda riksdagsbeslut icke egentligen är en förklaring af anförda § i R. F.Regeringsformen, utan fastmera en, med föranledande af densamma, vidtagen särskild författning till trygghet för embets- och tjenstemännen. Det syntes derför, och med fästadt afseende å den detaljering,|III| 1868 års förordning gifvit en sida af detta ämne, icke olämpligt att låta berörda handlingar ingå efter privilegierna och de till dem hörande speciallagar, helst rätta förståndet af 2:dra §:ns i R. F.Regeringsformen allmänna betydelse icke beror af ännämnda riksdagsbeslut.

Skälen, hvarför till samlingen af grundlagarne fogats ett så vidlyftigt bihang, äro följande:

Det skulle utan tvifvel befunnits såsom en brist, derest 1809 års reglemente för Regeringskonseljen icke meddelats i en sådan lagsamling som denna. Icke blott derför, att detta reglemente ingår i hr Palméns edition, men framförallt i betraktande deraf att den organisation, som genom reglementet faststälts för handhafvandet af den högsta lagskipningen äfvensom regeringsärendena och den centrala förvaltningens ledning, efterträdt eller trädt i stället för hvad i dessa ämnen på grund af R. F.Regeringsformen samt Förenings- och Säkerhetsakten var gällande. Då nu reglementet för Regeringskonseljen innehåller stadganden i sådana frågor, som förut varit genom grundlag ordnade, och då det utfärdats efter inhemtadt bifall af Ständerna, vill det synas så som borde detta reglemente tillerkännas karaktären af supplerande grundlag, hvilket åter skulle betinga dess införande i sjelfva grundlagssamlingen. Men sådan uppfattning måste dock bringas till tvekan vid erinringen deraf, att en mängd utan Ständernas medverkan, på s. k. administrativ väg, utgifna författningar efterhand i åtskilliga delar ändrat sagda reglemente. Det låter sig väl icke tänkas, att hela denna serie kungörelser och förordningar innebure ett åsidosättande af gränserna för den lagstiftningsbefogenhet, som benämnts den administrativa. Bör man då hänföra ifrågavarande reglemente helt och hållet inom området för nämnda befogenhet? Utgifvaren omfattar den mening, att reglem. för Reger.-kons. i legislativt hänseende intager den egendomliga ställning, att det i vissa delar måste|IV| anses såsom en författning, hvilken icke utan båda statsmakternas samverkan kan ändras, medan andra delar åter falla inom sferen af Regentens uteslutande kompetens. Eftersom Regeringskonseljen, resp. Senaten, blifvit af Regent och Ständer inrättad i stället för de högsta lagskipnings- och regeringsmyndigheter, som i R. F.Regeringsformen och F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten omförmälas, kan Senaten icke heller omorganiseras eller ett nytt, annorlunda organiseradt styrelseverk sättas i dess ställe utan Ständernas begifvande. Men de reglementariska föreskrifter rörande arbetsordning, embets- och tjenstepersonal m. m., hvilka i denna författning ingå förutom de väsendtliga, konstitutiva stadgandena, äro åter af det slag, att vidtagandet af förändringar med dem måste ankomma på Regenten ensam. Att särskiljandet mellan de konstitutiva och de blott reglementariska delarne af 1809 års reglemente stundom kan vara nog vanskligt, liksom ett sådant sammanförande, som der egt rum, i allmänhet borde undvikas, enär det gör lagstiftningsbefogenheten beroende af en temligen diskretionär tolkning, må här i förbigående antydas.

Skall en samling af grundlagarne göra skäl för sitt namn, kan reglem. för Reger.-kons. af ofvan framhållna skäl icke deri införas. Emellertid utgör detsamma likväl, på sätt äfven framgår af det ofvan sagda, en sådan urkund, som man ofta behöfver rådfråga i sammanhang med grundlagarne. Utgifvaren har derför icke tvekat att låta grundlagssamlingen åtföljas af merberörda reglemente, dock sålunda att det upptagits i ett bihang. Men då det i så många delar icke mera är i sitt ursprungliga skick gällande, syntes det erforderligt att meddela äfven de författningar, som ändra reglem. eller innehålla tillägg dertill. Och enär bihanget sålunda måste växa ut till en samling af samtliga stadganden rörande Senaten, låg det nära till hands att söka gifva denna samling ökadt värde genom att deri inrymma icke blott instruktionerna för|V| Generalguvernören och Prokuratorn, utan ock stadgandena om Minister-statssekreteraren och Finska komitén, och sålunda göra den till en fullständig kollektion af de författningar, som rörande Finlands styrelseverk utkommit. Det har icke förbisetts, att anmärkning kan göras om bristande öfverensstämmelse mellan planen för grundlagssamlingen och den i bihanget följda, i det att den förra icke upptager några sådana lagar, som blifvit i allo upphäfna och alltså endast tillhöra historien, medan deremot en del af de i bihanget ingående förordningar icke mera ega någon tillämpning. Anledningen till denna olikformighet är, att, då ingen sådan samling som ifrågavarande bihang förut blifvit utgifven, den historiska öfverblick, som vinnes genom det iakttagna förfarandet, bör kunna vara af intresse och gagn, särskildt på en tid då styrelseverkens reorganisation varit en fråga på dagordningen. Också skulle endast en ringa minskning i bihangets omfång ernåtts genom uteslutandet af de författningar, hvilka till ingen del numera äro gällande.

Till denna redogörelse för bihangets uppkomst och plan böra ännu tilläggas några ord angående de trenne aktstycken, som äro främst i detsamma införda. Rätteligen hade de bort bilda en skild grupp, såsom hörande hvarken till grundlagarne eller till förordningarne om styrelseverken. Till sitt innehåll äro de att hänföras till handlingarne rörande det emellan Kejsaren Alexander I och Finlands Ständer i Borgå afslutade fördrag. Till sin statsrättsliga betydelse utgöra de autentiskaoriginal: autentika bevis på tillkomsten och arten af detta fördrag, utan att dock vara de konstituerande urkunderna i detsamma. Beklagande att icke hafva kunnat öfverkomma det protokoll, som antagligen fördes vid hyllningsakten i Borgå och hvilket, om det varit tillgängligt, torde fått i denna samling ingå näst efter Alexander I:s försäkran af den 27 Mars 1809, har utgifvaren icke velat underlåta att åtminstone meddela de nu berörda, vid studium af vår offentliga rätt så betydelsefulla statshandlingarne, och hoppas han att olägenhet eller missförstånd icke skall vållas deraf, att de placerats i bihanget oaktadt de i afseende å innehållet icke vore sammanhörande med de öfriga deri intagna handlingar.

Beträffande de noter eller hänvisningar, som läsaren finner anbragta under åtskilliga paragrafer i R. F.Regeringsformen samt på några andra ställen i samlingen, torde det knappt behöfva särskildt framhållas, att utgifvaren velat genom de samma underlätta jämförandet af äldre lagrum med sådana i samlingen förekommande nyare stadganden, som vare sig helt och hållet eller delvis upphäfva eller ändra de förra eller ock endast i annan form behandla samma ämne. Dessa noter äro icke några kommentarier, som medels anförande af historiska upplysningar och jämförande utredningar skulle söka vägleda eller inverka på lagtolkningen; de äro endast hänvisningar från äldre stadgande till nyare i samma ämne. Det ligger i sakens natur, att alla de stadganden, till hvilka hänvisning sker, måste i samlingen förefinnas, ty sådana lagstiftningsåtgärder, genom hvilka grundlagsbud eller privilegiibestämningar ändras, böra ju hafva sin plats i denna samling. Det undantag härifrån har utgifvaren dock tillåtit sig, att på några ställen föranleda jämförelse med Kyrkolagen af 1869 utan att intaga de anförda §§ deraf. Då K. L.Kyrkolagen är allmänt tillgänglig och endast medelbart berör de lagrum, vid hvilka den citerats, torde antydda förfarande icke anses obefogadt.

Enär hänvisningar rätteligen böra förekomma under alla de §§ i äldre grundlag, som ändrats genom senare lagar, skulle deraf följa att de öfriga §§ i samma grundlag, under hvilka ingen not stode att finnas, borde betraktas såsom ännu till alla delar gällande. Emellertid är det dock fallet, särskildt hvad R. F.Regeringsformen vidkommer, att en del bestämningar deri icke mera ega tillämplighet, oaktadt uttryckligt upphäfvande i lagstiftningsväg icke egt rum. Till förebyggande af missförstånd skulle, i nästberörda fall, förklarande anmärkningar erfordrats, eftersom enkel hänvisning till annat stadgande i samlingen icke kunde ske. Men utgifvaren ville icke begå sådan afvikelse från arbetets plan, som att anbringa förklaringar eller kommentarier under vissa delar af lagtexten. Han har derfor hänvisat till inledningen på de ställen der en not erfordrades men icke kunde bestå i hänvisning till annat lagrum i samlingen. De anmärkningar eller upplysningar, hvilka i sådant afseende samt delvis ock af andra skäl synts påkallade, äro följande:

R. F.Regeringsformen § 1. Lagstiftningen rörande religionsfriheten, hvilken i princip redan vunnit erkännande emot den exklusiva ståndpunkt R. F.Regeringsformen härutinnan röjer, befinner sig ännu i ett öfvergångsskede. L. O.Landtdagsordningens § 14 utgår från en fullständigt liberal uppfattning, hvad trosbekännelsens förhållande till politisk valrätt och valbarhet vidkommer. 1869 års Kyrkolag förklarar i § 6 att öfvergång från evangelisk-lutherska kyrkan icke skall hindras. Men de icke-lutherska trosbekännarenes rättsliga ställning i öfrigt har ännu icke blifvit lagligen ordnad. Visserligen har kejs. förordningen den 14 Augusti 1827 ”angående de i Finland bosatte och naturaliserade Grekisk Ryska Trosförvandter tillagd rättighet att vinna inträde i Finsk Civil- och Militaire-Tjenst” genom tillämpning erhållit faktisk giltighet. Men då denna förordning icke blifvit hos Ständerna till godkännande anmäld, måste den fortfarande anses intaga sådan abnorm ställning, att dess införande under 1 § R. F.Regeringsformen innebure ett åsidosättande af de principer, hvilka vid uppgörandet af en grundlagssamling måste följas. – Det är den blifvande dissenterlagen förbehållet, att på hela detta gebit åstadkomma nödig klarhet och bestämdhet samt aflägsna nyss antydda anomali.

R. F.Regeringsformen § 2. Då detta lagrum åberopar ”Konunga-Balken, Lands-Lagen”, kan med skäl frågas hvarför denna gamla källa för vår statsrätt icke är i samlingen af grundlagar upptagen. Utgifvaren har ock mycket tvekat, innan han beslöt att i likhet med hr Palmén utesluta den samma. Den, som vill studera vårt statsskicks historiska utveckling, kan och bör naturligtvis icke förbigå Landslagens offentliga rätt. Men egenskapen af tillämplighet har efterhand gått för dess stadganden förlorad, derigenom att senare grundlagar dels ändrat, dels i sig upptagit de samma. Emellertid måste det dock äfven för vidsträcktare kretsar af medborgare, som sakna tillgång till Landslagen af 1442 vara af intresse och gagn att känna arten af det statsskick, ur hvilket vårt nuvarande efterhand genom seklerna utvecklat sig. Det har äfven en politisk betydelse att veta, huruledes den lagbundna frihet, de konstitutionella rättsprinciper, som vårt folk håller i helgd, hafva djupa och starka rötter, långt tillbaka i tiden. Och Landslagens åberopande i R. F.Regeringsformen måste ock anses hafva just denna mening, att erinra om den gamla grundvalens fortfarande bestånd, huru förändrad den byggnad än må vara, som under tidernas vexlingar derpå uppföres. Utgifvaren tror sig derfor ega goda skäl att, om ock blott här i inledningen, öfverflyttadt till nysvensk form återgifva det kapitel, hvilket i statsrättsligt hänseende är det vigtigaste, nämligen:

IV Kap. K. B.Konungabalken i L. L.Landslagen

”Nu eger konungen att på samma dag*)då han blifvit vald; det föregående kap. handlar nämligen om konungavalet. och ställe svärja och gå sina trohets-eder åt alla inrikes boende.

Första artikeln är: att han skall älska Gud och den heliga kyrkan och styrka hennes rätt, all konungslig rätt dock oskadd, kronan och hela Sveriges allmoge.

§ 2. Den andra artikeln är: att han skall styrka, älska och bevara all rättvisa och sanning, och nedtrycka all vrångvishet och osanning och all orätt både med lag och med sitt konungsliga välde.

§ 3. Den tredje är: att han skall vara hela sin allmoge trofast och trogen, så att han ej skall förderfva någon fattig eller rik till lif eller lem, utom så framt han är lagligen förvunnen och dömd efter Sveriges skrifna lagar; ej heller skall han på något sätt taga eller afhända låta något fast eller löst gods från någon, utom efter lagar eller laga domslut.

§ 4. Den fjerde artikeln är: att han med sitt råds råde i Sverige skall styra och råda för sitt rike Sverige med infödde svenske män och ej med utländske, och att ej han upptage utom landet född man i sitt råd i Sverige, och ej låte honom råda öfver hus eller land, ej öfver Upsala öd eller öfver så gammalt kronogods att ingen minnes eller af sann saga vet huru det först kom under kronan.

§ 5. Den femte artikeln är: att konungen eger bevara hus och land med deras årliga ingälder och landamären och värja efter sin förmåga, så att intet af hvad här förenämndt är minskas för den konung som efter kommer: förty att han eger återtaga detta välde med rätt; eljes vorde snart konungadömet ett grefvedöme eller mindre.

§ 6. Den sjette artikeln är: att konungen eger lefva med Upsala öd, kronogodsen och årliga laga utskylder från sina land, och ej lägga någon ny tunga eller ålaga på sitt land, utom i följande skilda fall: först när en utländsk här, heden eller kristen, vill härja hans land, eller om någon inom landet sätter sig upp mot konungen och konungen ej gitter försvara sig annorlunda, eller om han vill bortgifta sitt barn, son eller dotter, eller om konungen skall krönas eller rida sin eriksgata, eller om konungen behöfver bygga sina hus|X| eller Upsala öd: i dylika fall, då skola biskop och lagman från hvarje lagsaga och sex hofmän och sex af allmogen derom sig emellan öfverväga, hvilken hjelp allmogen drägligast skall och må lemna sin konung.

§ 7. Den sjunde artikeln är: att konungen skall åt kyrkor, klerker och kloster, riddare och svenner och en hvars bland desse hjon och gods hålla allt gammalt frälse, frihet och privilegier samt hålla, styrka och värja Sveriges lag, hvilken allmogen godvilligt och med samtycke mottagit hafver, – så att ingen olag må gå öfver rätt lag; särdeles att ingen utländsk rätt drages in i riket allmogen till tunga och att ingen ny lag gifves allmogen utan dess undfångna ja och goda vilja. Han skall ock freda och frälsa hela sin allmoge, särdeles den rättrådige, som visliga och enligt lagarne lefva vill, så väl för ostyrige och vrångvise inländske som ock för utländske män; isynnerhet skall han hafva och hålla i minnet att styrka kyrkofrid, tingsfrid, qvinnofrid och hemfrid. All frid tillväxer och ofrid förgås allt efter det mått af rättvisa, som konungen hafver.

§ 8. Nu eger konungen svärja sin ed å bok och hålla helgedomarne i sin hand och säga så: Så beder jag Gud vara mig huld både till lif och själ, jungfru sancta Maria och sancte Erik konung och alla helgon och helgedomar, i dem jag håller, att jag skall styrka och hålla alla uppräknade och förenämnda artiklar efter min kunskap och mitt bästa samvete. Och eger konungen att med sin upplyfta hand lofva Gud och sin allmoge på osviklig tro att hålla sin ed mot hela sin allmoge, ung och gammal, ofödd som född, mot okär som kär, mot frånvarande som närvarande de der hörde konungens ed, och i intet bryta utan hellre öka den med allt godt och särdeles med sin konungsliga kärlek. Guds kärlek vare med vår konung och hela hans allmoge.

§ 9. Då han så är af lagmännen och landsmännen vald|XI| och till konung dömd och hafver gått sina eder, som förr är sagdt, då är han laglig konung öfver allt Sverige. Sedan må han gifva län, styra sitt rike och alt det, som förr är sagdt; dertill hafva af Gudi högsta dom öfver alle verldslige domare i sitt rike och så höra allmogens käromål efter lagar eller utletad full sanning, hvilket han hellre vill”.

R. F.Regeringsformen § 3. Det har icke promulgerats något annat lagstadgande i stället för denna § och likväl har den i allo förlorat sin gällande kraft. Då Finlands Ständer år 1809 efter emottagandet af kejsaren Alexander I:s regentförsäkran hyllade honom såsom Finlands Storfurste, innebar denna handling, under de omständigheter som dermed sammanhängde, erkännandet deraf, att landets förening med Kejsardömet Ryssland betingade gemensam successionsordning för de båda staterna. Eller med andra ord, föreningen, byggd på förutsättningen af Finlands ställning såsom stat med särskild konstitution, har sitt fortbestånd och sitt uttryck just i det förhållande, att hvarje monark, som lagligen uppstiger på Kejsardömet Rysslands thron, tillika intager Storfurstendömet Finlands thron. Alltså är den ryska thronföljdsordningen numera äfven Finlands, icke de arfföreningar, hvilka R. F.Regeringsformen bekräftat.

Det anses vara utredt, att, då Gustaf III i F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 2 inryckte bestämningen, att antalet af riksråden skulle ankomma på konungens godtfinnande, sådant skedde i ändamål att låta rådsinstitutionen försvinna. Enahanda syfte hade ock sista stycket af 1 § F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten, på grund af hvilket konungen på administrativ väg inrättade en s. k. ”rikets allmänna ärendens beredning” med delvis likartad uppgift, som rådets varit. 1809 fanns riksrådet icke mera till i verkligheten. Men något uttryckligt lagbud har icke utfärdats för upphäfvande af § 4 R. F.Regeringsformen

– § 7. Af likartade skäl, som vid § 3 anförts, eger denna § icke mer tillämplighet.

§§ 34–37. I afseende å dessa stadganden äro enahanda faktiska konseqvenser af föreningen med Ryssland att tagas i betraktande, som rörande thronföljden.

§ 38. Utan en närmare utveckling af den i Borgå 1809 uppgjorda förenings-akt torde den i denna § Ständerna inrymda valrätt svårligen kunna tillämpas.

Kongl. Maj:ts Försäkran till Presteståndet, gifven den 2 Mars 1789, införd p. 153, saknas i en del samlingar af offentliga aktstycken. Den har införts här med ledning af ”Afhandling om Presterliga Tjenstgöringen och Aflöningen i Åbo Erke-stift, utgifven af Domkapitlet i Åbo”, del I, 1820, (redigerad af Jac. Tengström), hvarest utredning om denna urkunds autenticitet jemväl finnes anförd.

Kongl. Maj:ts Försäkran till Borgerskapet och Städerna, den 23 Februari 1789, införd pp. 154–158 §§ 1, 2 och 5. Den ekonomiska utvecklingen har efterhand framkallat liberalare lagstiftningsåtgärder rörande landthandel, landtmanna sjöfart och näringsfriheten i öfrigt, jemte det internationella traktater lossat på det s. k. Produktplakatets band, så att anförda §§ numera i väsendtliga delar upphört att vara gällande. Men emedan dessa lagstiftningsåtgärder dels vidtagits utan Ständernas medverkan, dels icke uttryckligen förklarats upphäfva ifrågavarande privilegiibestämningar, har utgifvaren icke kunnat låta dem ingå i samlingen, utan nödgats inskränka sig till att på detta sätt fästa uppmärksamheten vid antydda förhållande.

De i samlingen intagna handlingarne äro, så vidt sådant varit möjligt, aftryckta efter de publikationer, hvilka kunna anses för de ursprungliga; skrifsättet i dessa har noggrant iakttagits.

Registret år uppgjordt af herr prosten Fr. Hjelt, hvilken äfven i öfrigt tagit del i arbetets utförande.

Helsingfors i December 1876.

L. Mechelin.

Förkortningar.

B. Pr. betecknar Borgareståndet Privilegier.

Bo. Pr. betecknar Bondeståndets Privilegier.

F. o. S. A.. betecknar Förenings- och Säkerhets-Akten

F.o. S. A. bekr. betecknar bekräftelsen å F. o. S. A..

L.O. betecknar Landtdagsordningen.

Pr. Pr. betecknar Presterskapets Privilegier.

R. F. betecknar Regerings-Formen

R. F. bekr. betecknar bekräftelsen å R. F.

R. Pr. betecknar Ridderskapets och Adelns privilegier.

Rh. O. betecknar Riddarhusordningen.

Siffrorna hänvisa till §§.

Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers faststälte
Regerings-Form,
Dat. Stockholm then 21 Augusti 1772.

Wi Gustaf med Guds Nåde, Sveriges, Göthes och Vendes Konung etc, etc. etc. Arfvinge til Norrige, Hertig til Schleswig Hollstein etc. etc. Göre vetterligit, at som Wi, ifrån början af Wår Regering, oafbrutit velat använda Wår Konungsliga Magt och Myndighet til Rikets upprättelse, styrka och vältrefnad, samt till Wåre trogne Undersåtares förkofring, säkerhet och sällhet; Och Wi, til vinnande theraf, i Nåder funnit Fäderneslandets nuvarande tilstånd fordra, thet en, til förenämde högstnyttige ändamål lämpad, förbättring af Grundlagarna varit oumgängelig, samt therföre, efter nogaste öfvervägande och pröfning, författat en Form för Rikets styrelse och Regering, hvilken Riksens nu församlade Ständer enhälligt antagit och besvurit; Altså vele Wi i Nåder thenna således af Riksens Ständer samtyckta Regerings-Form härmed gilla, bekräfta och bestyrka på sätt och vis, som then i sielfva bokstäfven ord ifrån ord härefter följer:

Wi Efterskrefne Sveriges Rikes Råd och Ständer, Grefvar, Friherrar, Biskopar, Ridderskap och Adel, Clerkeri, Krigs-Befäl, Borgerskap och Menige Allmoge, som nu här församlade äro, för Oss och Wåre hemmavarande Med-Bröder, Göre vetterligit, at som Wi igenom en olyckelig erfarenhet funnit, at, under namn af|2| then ädla Friheten, åtskillige Wåre Medborgare upphäfvit sig til Herravälde, hvilket blifvit så mycket olideligare, som thet uppkommit under Sielfsvåld, har sig befäst igenom egennytta och hårdheter, har änteligen blifvit understödt af främmande magt och välde, til hela Samhällets olycka, hvilket hade störtat Oss i then största osäkerhet igenom Lagens vrångvisa uttydning, och änteligen till slut kunnat ådraga Riket, (alles Wårt kära Fädernesland) the bistra öden, som förra tiders Historier och Wåre Grannars efterdömen Oss visa, om ej nitiske Medborgares mandom och kärlek för Fosterlandet, understödde af Then Stormägtigste Furstes och Herres Gustaf then Tredjes, Sveriges, Göthes och Wendes Konungs, Alles Wår Allernådigste Konungs och Herres nit och bemödande, Oss therifrån ryckt och frälsat hade; Så hafve Wi varit betänkte uppå, at så befästa Wår Frihet, at then ej kunde kränkt blifva af en tiltagsen och för Riket ej rättsinnad Regent, eller ock af äregirige, egennyttige och förrädiske Med-Borgare, samt hätskefulle och högmodige Fiender, så at thet urgamla Svea och Götha Rike måtte städse blifva ett fritt, sjelfständigt Konunga-Rike; Förthenskull hafve Wi beviljat och stadfäst, som Wi härmed förklare och stadfäste thenna Regements-Form, at vara en oryggelig och helig Grundlag, hvilken Wi för Oss och Wåre efterkommande, så födde som ofödde, utfäste Oss efterlefva, thess bokstafveliga innehåll följa, samt för Wår och Rikets Fiende anse then eller them, som Oss vilja leda, at therifrån afvika: aldeles som han ord ifrån ord härefter lyder:

§ 1. Enighet i Religionen och then rätta Gudstiensten|3| är then kraftigaste grundvalen til et lofligit, samdrägtigt och varaktigt Regimente; så skall härefter, som tillförene, såväl Konunger, som alle Embetsmän och Undersåtare här i Riket, först och främst blifva vid Guds rena och klara Ord, såsom thet uti the Prophetiska och Apostoliska skrifter författadt, uti Christeliga Symbolis, Lutheri Catechismo, then oförändrade Augsburgiska Confession förklaradt, och i Upsala Concilio, samt förra Riksens Beslut och förklaringar theröfver stadgadt är, så at Kyrkones rätt bör styrkas, oskaddan allan Konungsligan rätt, Kronones och all Sveriges Allmoga.

Jfr L. O.Landtdagsordningen § 14 samt hvad i inledningen anförts rörande den nuvarande giltigheten af denna §.

2. Konungen äger styra Rike sino, som Sveriges Lag säger, Han och ingen annan, Rätt och Sanning styrka, älska och gömma; men vrångvisa och orätt förbiuda, afskaffa och nedertrycka; Ingen förderfva til Lif och Ära, lem och välfärd, utan han lagligen förvunnen och dömder är, och ingen afhända eller afhända låta något gods, löst eller fast, utan laga Dom och Ransakning, samt styra Riket efter Konunga-Balken, LandsLagen och thenna Regerings-Form.

Jfr härom inledningen och Riksdagsbeslutet 1786, § 4.

§ 3. Med Successions-Ordningen til Riket blifver aldeles vid Arf-föreningen, såsom then år 1743 i Stockholm gjord och vidtagen blifvit, samt enligt med thet, som Westerås Arf-förening af 1544 och Norrköpings Beslut år 1604 stadga och förmå.

Jfr hvad i inledningen framhålles angående successionsordningen,

§ 4. Näst Konungens Höghet hafver af ålder varit och skal härefter blifva största vyrdning hos Riksens Råd, som Konungen allena Sig tager och väljer af inföddom Riddarom och Svännom, som Kongl. Maj:t och Riket med huldhet, trohet och manskap förbundne äro: Och emedan the ej till något vist tal sättas kunna; förty at man så många häldst ordnar, som Riksens tarf och heder kräfver; likväl skola the Ordinarie vara Sjutton, inneslutandes Riksens Höga Embeten och General-Gouverneuren af Pomern. Thessas samt- och isynnerhet åhuga skal vara, at råda Kongl. Maj:t i Rikets angelägna värf och ärender, tå the af Kongl. Maj:t therom rådfrågas, styrka til all Riksens Rätt; råda Honom thet Honom och Riket gagneligast är, efter theras bästa förstånd; styrka Ständerne och Allmoge til trohet och villighet; altid låta sig vårda om Konungens och Riksens Rätt, Höghet, Sjelfständighet, Gagn och Välstånd: Och således, som 1602 års Riksdags-Beslut talar, råda, som theras Embete kräfver, men ej regera. För öfrigit äro Riksens Råd Konungen allena förbundne, och endast Honom ansvarige för theras råd; dock kan ej Konungen them någon olycklig utgång, som emot theras votering, förmodan, tanka, och på skäl grundade mening hända kan, förebrå eller them tilräkna, särdeles om verkställigheten af goda rådslag icke ernår sit påsyftade ändamål, igenom thess vållande, som thet ålegat och varit anbefaldt, att utföra och förrätta.

Jfr angående Riksens Råds antal F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 2 samt för öfrigt inledningen.

§ 5. Konungen äger styra och råda, frälsa och beskydda
|5| Borgom och Landom och allom Sin och Kronones Rätt, som Lag och thenna Regerings-Form säger.

§ 6. Emedan Afhandlingar om Fred, Stillestånd eller Förbund, vare sig offensive eller deffensive, sällan tåla thet ringaste drögsmål, samt nödvändigt begära then största tystlåtenhet; förthenskul öfverlägger Kongl. Maj:t med Riksens Råd i sådana vigtiga mål, och, sedan Han theras mening öfvervägt och inhemtat, tager the mått och utvägar, hvilka Han Sjelf för Riket finner bäst och nyttigast vara; dock skulle i sådana vigtiga mål Riksens Råd enhälligt öfverensstemma i en mening, som stridde emot then Kongl. Maj:t äger, tå låter Kongl. Maj:t förblifva vid Riksens Råds tanka; men skulle meningarne vara åtskilde, tå pröfvar Kongl. Maj:t och antager then mening, som Han Sjelf bäst och nyttigast finner.

Jfr F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 1.

§7. Tå Konung Fremling är, rese ej ur Rike Sino, utan Riksens Ständers vetskap och samtycke; men är han Svensk och infödd, meddele tå allenast sin föresats til Riksens Råd, och inhemte på sätt, som föreskrifvit står och then 6 §. förmår, theras råd och tankar.

Jfr härom inledningen.

§ 8. Och på thet alla hos Kongl. Maj:t förefallande mångahanda Riksens Ärender och Förrättningar med så mycket större drift och ordning måge afgöras; så komma sysslorne Riksens Råd emellan at fördelas på sätt, som thet Kongl. Maj:t nyttigast och lämpeligastsynes; emedan Kongl. Maj:t allena, som Hufvud för hela Riket, är ansvarig Gud och Fosterlandet för thes styrsel; och i alla thesse mål, sedan Kongl. Maj:t hört the af Herrar Riksens Råds tankar, som om sådana ärender kunnoge äro, och Kongl. Maj:t thertil kallar, så äger Kongl. Maj:t votum decisivum; dock skola härifrån undantagas alla Justitiæ-ärender, hvilka af HofRätterne, Krigs-Rätterne och alla Domstolar i Riket afgöras, och sedan under Justitiæ-Revisions slutelige afdömmande höra, hvilken altid skal bestå af Sju Riksens Råd, som uti Domare-Ämbeten brukade varit och äro kände för rättvise och Lagfarne Män, samt hvarest Kongl. Maj:t Sjelf, nu som förr, är närvarande: ägandes ther endast tvänne Röster, samt, tå meningarne äro lika, votum decisivum.

Jfr F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 1, sista stycket, samt, i fråga om Justitiæärenden, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 2 jemte noten dervid.

§ 9. Kongl. Maj:t allena tilkommer at göra Nåd, återgifva Ära, Lif och Gods i alla brott, som ej uppenbarligen strida emot Guds klara ord.

§ 10. Alla högre Tienster, ifrån Öfverste-Lieutenant til och med Fältmarskalk, bägge inclusive, och alla thessas vederlikar, både i andeliga och verldsliga Ståndet, utdelas af Kongl. Maj:t uti sittande Råd på följande sätt: at enär någon öpning sig tildrager, tå böra Riksens Råd göra sig underrättade om alla the personers skickelighet och förtienster, som sådane angelägne Embeten söka, och hvilke kunna komma i consideration, och sådant Kongl. Maj:t föredraga, samt sedan HansMaj:t giort Thess Nådiga utnämnande uti Rådet, hvilken hos Hans Kongl. Maj:t kommit i Nådig åtanka, at befordras til samma Beställning, tå göra Riksens Råd thervid theras nödiga påminnelser inför Protocollet, och skrida icke til någon vidare votering Til alla öfriga Tienster föreslås Kongl. Maj:t af Collegierne och andre vederbörande tre the förståndigaste, värdigaste och til then lediga beställningen tienligaste Personer, som finnas at tilgå; hvarvid en eller annan meriterad Man utom Collegium kan ihugkommas, samt tillika anmälas alla the til thenna syssla sökande competente perso|7|ner.

Vid Regementerne förhålles med föreslående til lediga Beställningar efter Konung Carl then XII:tes utgifna Förordning af then 6 November 1716. Skulle vid föreslående någon befinnas vara för när skedt, eller utan skäl förbigången, tå komma vederbörande, at therföre ställas i ansvar. Utaf the Sökande utväljer Kongl. Maj:t then, som han thertil skickeligast finner. Men alla the lägre tienster, hvilka Collegierne, Consistorier, Öfverstar vid Regementerne samt andre Stater, före år 1680 varit vane at förgifva, blifva nu och hädanefter til theras enskilte utdelande. Ej måge främmande Utländske Män, vare sig Furstar, Prinsar eller andre personer, hädanefter brukas eller sättas til någre Riksens Beställningar, hvarken uti Civil- eller MilitairStåndet, Kongl. Maj:ts Hof undantagit, om icke the kunna genom lysande och stora egenskaper göra Riket en stor heder och märkeligt gagn. Til alla thessa tienster skal endast skickelighet och erfarenhet föra, utar afseende på gunst eller födsel, tå the ej med skickelighet förknippade finnas. Med Ärke-Biskops, Biskopernes och Superintendenternes Val skal sig förhålla efter förra vanligheten, tå Kongl. Maj:t allena utnämner en af the trenne, hvilke af vederbörande Honom blifvit föreslagne: Med Kyrkoherdarnes tilsättande skal förhållas aldeles som 1720 års Regerings-Form stadgar och förmår, samt the Författningar, som sedermera therom stadfästade äro.

Jfr F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten §§ 1 och 4 samt bekräftelsen deraf. – Regl. för Reg. Cons. 1:a Afdeln. Cap. I §§ 5–8, II § 13, III § 15, 3:e Afdeln. Cap. I §§ 6 och 8 samt Kejs. Förordn. den 5 Februari 1812, införda i Bihanget. Prest. priv. §§ 16 och 18, äfvensom Kyrko-Lagen af den 6 December 1869 §§ 160–255, 369–379.

§ 11. Kongl. Maj:t äger allena uphöja til Adeligt Stånd och värde the, som igenom trohet, dygd, tapperhet, studier och erfarenhet sig af Kongl. Maj:t och Riket välförtiente giort; men som uti Sverige är stor myckenhet af Adel; så lärer Kongl. Maj:t vara så nådig och inskränka thetta antal till Ethundrade femtio, hvilka 150 nya Ätter Ridderskapet och Adelen ej kunna vägra introduction. Likaledes kan ej Ridderskapet och Adelen vägra introduction for the Riddersmän, hvilka Kongl. Maj:t med Grefligt och Friherrligt Stånd benåda vill, och sig thertil giort välförtiente genom store och besynnnerliga förtienster. Jfr Rh. O.Riddarhusordningen § 2.

§ 12. Alla ärender, som ej äro här ofvanföre undantagne, låter Kongl. Maj:t Sig i Cabinettet föredraga, eller ock på en af Divisionerne af Råd-Kammaren, om thet Kongl. Maj:t lämpeligare synes, eller ock Kongl. Maj:t ville theröfver inhemta flere Riksens Råds tankar; men tå bör thet likväl anses, som hade thet varit föredragit i Cabinettet.

Angående föredragningen hos Kejsaren-Storfursten se Kejs. Instrukt. den 6 November 1811, Kejs. Manif. den 17 Mars 1826, och Kejs. Manif. den 8 April 1857, införda i Bihanget.

§ 13. Såsom Riket är vidt, ärenderne månge och vigtigare, än at Konungen förmår them ensam utreda; ty tarfvar Han Embetsmän och Höfdingar, som Honom bistå.

§ 14. Til sysslornas idkesamma skötsel, förrättning och drifvande äro vissa Collegier förordnade, hvilke, som armarne vid kroppen, sträcka sig til alt thet, som i Riket göras och uträttas bör. The äga rätt och magt, hvar och en uti sin beställning, på Konungens och sit dragande kall och Embetes vägnar, at biuda och befalla sine underhafvande, at påminna them, som under theras försorg och lydno äro, om theras plikts fullgörande, fordra af them besked for theras förrättningar, och gifva Kongl. Maj:t så therom, som angående sine egne sysslor, all nödig och åstundad underrättelse.

I stället för Riksens Collegier har till det mesta trädt den organisation Regl. för Reg. Cons. innehåller.

§ 15. Uti Hofrätten, som är Konungens Högsta Nämd, är en Président, som igenom lärdom och lagfarenhet giort sig til Domare-Embetet skickelig, och hafver til Bisittare en Vice-Président och the vanlige HofrättsRåd och Assessorer. Thesse höge Domstolar äga hvar å sin ort hafva upsigt och vård, at Lag och rätt försvarligen och väl skipas, efter Sveriges beskrefne Lag, Stadgar och Förordningar, hvilka, utan vrängande, efter rätta ordaförståndet måste i akttagas, samt vid dö|10|mandet följas; At således Hofrätterne utan förmån, egennytta och andra afsigter, göra hvar och en rätt, som inför Gud och Kongl. Maj:t the kunna försvara, på thet icke orättfärdighet måtte förderfva Land och Rike. Ej må någon Ridders- och Adelsman uti sådana tilmälen, hvilke angå thess lif och ära, dömas vid annan Domstol, än vid Hofrätterne, aldeles som Privilegierne och Rättegångs-Processen af år 1615 sådant förordnar, stadgar och biuder; dock så at ransakningen sker in loco, och inga andra Criminel-saker, än the som lif och ära angå, therunder måga dragas. Hofrätterne tilkommer ock, at hafva noga inseende öfver Under-Domarne på Landet och i Städerna, som ock Executorer: Och när af oförstånd, slummeraktighet, eller penninge-girughet, något af them föröfvas, sådant efter hvart|11| måls särskilta beskaffenhet genast ställa under tiltal, dom och straff; men om någon beträdes hafva upsåteligen af hat, illvilja, eller begärelse til mutor, vrängt rätten, och således sargat sit samvete, och skadat sin nästa til lif, ära och välfärd, en sådan bör ej med böter eller afsättning, utan med förlust af lif och ära, som saken är til, umgälla sin ondska och vanart, aldeles efter Sveriges Lag. Så böra ock ej sådana förbrytelser nedtystas, och genom medhåll, flateller otidig barmhertighet, skonas, på thet icke i så granlaga mål, andre måtte föranlåtas til rättvisans sielfsvåldiga missbruk, när the se, at på fel, förseelser och arghet ej följer en skälig näpst ocb välförtient straff. Theremot böra the, som af illvilja, obetänksamhet och hämd, med smädefulla, ärerörige eller ock anstötelige ord och skrifter angripa Domare och Executorer vid theras Embetens förrättande, utan at gitta fulltyga hvad the beskyllt och förebragt, med hårda straff, efter hvartmåls beskaffenhet, straxt straffas, på thet at kitslige, arge och vanartige menniskor sig theraf sky och varnagel taga måtte: skolandes ingen, eho han vara må, länge hållas uti arrest, utan at ställas under ransakning och dom. Och på thet nöd och trångmål hos Domaren icke måtte gifva anledning til skadelig efterfölgd, och blifva et sken och förevändning till Embetets missbruk; så böra the af Allmogen til sine Domares lön och underhåll beviljade Lagmans- och Häradshöfdingesamt Tingsgästnings-penningar, aldeles efter Högst-Salig Konung Gustaf Adolps Försäkring af år 1611, hållas oförryckta til sit rätta ändamål och vederbörande Domares aflöning efter Stat. Konungens ombudsmän och Fiscaler skola ej förrätta sine embeten med förolämpande och egennytta: Och när thet befinnes, tå stånde the therföre til Laga ansvar; hvaröfver Justitiæ-Cantzleren bör hafva et vaksamt öga, hvilken ock åligger at hafva inseende, huru Lag och Förordningar efterlefvas, och therom til Kongl. Maj:t göra berättelse. Thesse Hofrätter skola hädanefter, som hittils, trenne vara: then förste i Stockholm, under hvilken lyder hela Svea Rike, thet så egenteligen i gamle Lagen kalladt; then andre är altid uti Jönköping, och under thenna hörer hela Götha Rike; samt then tredie, som i Åbo har sit säte, hvarunder Stor-Furstendömet Finland hörer.

Jfr rörande adelsmäns forum Kejs. Förordn. den 4 November 1867, inf. under R. O. A. priv. § 6. – I fråga om Justitiæ Cantzlerens uppgift jfr Kejs. Instrukt. för Generalguvernören den 12 Februari 1812 §§ 12, 16, 17 samt Kejs. Instrukt. för Prokuratorn af s.d., inf. i Bihanget.

§ 16. Alla Commissioner, Deputationer med Domsrätt, eller extraordinarie Domstolar, vare sig tilsatte af Ko|12|nung eller Ständer, äro hädanefter afskaffade, såsom befordringsmedel til envälde och Tyranni; utan hvar och en Svensk man niute then rätt, at blifva dömder af then Domstol, under hvilken han enligt Sveriges Lag hörer: Men skulle thet så hända, at någon af så hög börd, eller ock Riksens Råd, eller ock et helt Collegium, sig så försåg, at thet Konungen, Riket eller Kronones Majestät anginge, och the brottslige hvarken af Hofrätten eller Rådet dömas kunde, tå skal en Rikets Rätt sättas, hvarest Kongl. Maj:t Sjelf är, eller i Hans ställe Kron-Prinsen présiderar, eller then förste af ArfFurstarne, eller ock then äldste af Riksens Råd, och hafve til bisittare samtelige Riksens Råd, Fältmarskalken, alla Présidenterne af Rikets och Kongl. Collegierne, fyra äldste Hofrätts-Råder, af alla tre Rikets Hofrätter, en General, tvänne äldste General-Lieutenanter, tvänne äldste General-Majorer, then äldste Amiralen, the tvänne äldste Vice-Amiraler, samt the tvänne äldste Contre-Amiraler, Hof-Cantzleren, och the trenne Stats-Secreterare; Justitiæ-Cantzleren är altid Actor, och then äldste Revisions-Sekreteraren förer protocollet. Thenne Domstol äger, sedan ransakningen gjord är, at afkunna domen för öpna dörar, och äger ingen sedan then at ändra och ännu mindre at then skärpa; Kongl. Maj:t obetagit att göra Nåd.

§ 17. Efter Hofrätterne följer Krigs-Collegium, hvaruti blifver nu, som tilförene, en Président och GeneralFälttygmästaren, General-Qvartermästaren och the vanlige Krigs-Råderne, hvilke i Räkenskaperna måste vara vane, samt hälst tagas af them, som i Krigsväsendet kunnoge äro. Thetta Collegium hafver upsigt och vård|13| om Riksens Krigsmagt til Lands, Artillerie, som brukas i Fält och Fästningar, samt Fortifications-Staten, om Stycken, Factorier, Vapn och Värjor, Ammunition, och hvad thertil hörer, Fästningarnas tillstånd, särdeles vid gränsen, Skansar och byggningar til Kriget, om utskrifningar, värfningar och munstringar, med mera, i anledning af the Instructioner, Förordningar samt Kongl. Bref, som redan eller hädanefter författade blifva.

Se anm. under § 14.

§ 18. Hela Riksens Krigsmagt til lands och siöss med thess högsta öfver- och Under-Befäl måste aflägga Tro- och Huldhets-Ed Kongl. Maj:t, Riket och Ständerne, efter thet upsatte Formulairet. Krigsmagten til häst och fot, så väl som Båtsmanshållet, förblifver vid sin Indelning och the med Allmogen samt Städerne uprättade Contracter, hvilka böra noga efterlefvas och i akttagas, intil thess Kongl. Maj:t och Ständerne nödigt finna någon ändring therutinnan samfäldt at göra.

§ 19. Ej må, utan Kongl. Maj:ts Egen Nådiga Befallning, en Öfverste, eller annan af Krigs-Befälet, upbåda något hemförlofvadt Manskap til upbrott och tåg, utom vanlige Regements och andre Möten, så framt icke sådant sker vid oförmodadt infall af Riksens Fiende, tå thet Kongl. Maj:t genast bör berättas: Kongl. Maj:t allena tillhörande Öfver-Befälet af hela Thess Krigsmagt både till lands och siöss, som thet altid varit brukeligit uti the fordna och för Riket mäst lysande och lycklige tider.

§ 20. Thet tredie Riksens Collegium är Amiralitetet, hvaruti är en Président, hafvandes till Bisittare alla tilstädes varande Amiraler och Flaggmän; men, för thesse ärenders bättre skötande, bör vid Rådslagen hos Kongl. Maj:t åtminstone vara en Riksens Råd, then ther til siöss hafver tient och uti Siöväsendet ärfaren är. Thetta Collegium hafver upsigt, försorg och omvårdnad om Riksens Siömagt, samt alt hvad thertill hörer, så väl öfver Skeppens byggning, utredning och bestyckning, som proviants anskaffande, Båtsmäns upbådningar, Dykeri och Pillotterie, samt all annan therunder hörande Beställning och angelägenhet, alt efter the Instructioner, Kongl. Bref och Förordningar, som redan författade äro, eller hädanefter författas skola.

§ 21. Thet Fierde Riksens Collegium är Riksens Cantzlie, hvaruti en af Riksens Råd altid Présiderar, och har til Bisittare en eller flere Riksens Råd, en Hof-Cantzler, Stats-Secreterare och the vanlige Cantzlie-Råder. Uti thetta Collegio författas och upsättas alla Stadgar, Ordningar och Recesser, som angå Riket i gemen, eller ock enskilte Städers och Personers Privilegier; i synnerhet Fullmagter, Skrifvelser, Bud och Befallningar; Hit höra ock alla Riksdags- och Sammankomsters Handlingar, Förbund med främmande Magter samt FredsFördrag med Fiender, Sändebuds behöriga affärdande, alla Rådslag, som Konungen Ordinarie med Riksens Råd anställer, eller the med någre af them och the theröfver hållne Protocoller, samt thet, hvilket under Kongl. Maj:ts Hand och Namn utfärdas. Thetta Collegium äger jemväl hafva all nödig försorg och om|15|vårdnad om Påstväsendet uti hela Riket och thess underliggande Provincier, så at thet, under then thertil förordnade Öfver-Directeurens inseende behörigen förvaltas. Stats-Sekreterare hafva thervid noga at i akttaga och tilse, at Expeditionerne efter Kongl. Maj:ts Decision samt enligit Protocollerne skyndsamt, riktigt och i god ordning fullbordas och utfärdas, utan eftersättande af thet ringaste för hvad afsigt thet vara må. Skulle någon vara så dierf, at utfärda någon Expedition, hvilken med Kongl. Maj:ts Decision stridande vore, och thermed söka at Surprenera Kongl. Maj:t (hvilket genom Expeditionernes myckenhet lätteligen ske kan) then skal efter ransakning och Laga Dom utur thess tienst sättas, och efter brottet behörigen afstraffas. Och bör therföre ej någon befallning hädanefter, som hittils, lydas och efterkommas, som ej är med behörig contrasignation försedd: Krigsärender undantagandes. Thetta Collegium hafver för öfrigit at rätta sig efter CantzlieOrdningen och the Instructioner, Bref och Kongl. Förordningar, som the redan undfått eller hädanefter kunna undfå.

§ 22. Kongl. Maj:t utnämner i sittande Råd, dock utan omröstning, Présidenten i Cantzliet, Cantzlie-Råden, som äro Riksens Råd, Hof-Cantzleren, Justitiæ-Cantzleren, Stats-Secreterarne, Cantzlie-Råden samt Expeditions-Secreterarne, och tager them, hvilka Hans förtroende fallit uppå. Likaledes förhålles med Kongl. Maj:ts Ministrer til främmande Hof.

§ 23. Thet Femte Riksens Collegium är Kammar-Collegium, som hafver en Président, och the vanlige Kam|16|mar-Råden. Ther böra alle the, som med Konungens och Kronones upbörder och utgifter hafva at beställa, anamma befallning och göra besked, alt enligit the Instruktioner, Kongl. Bref och Befallningar, som redan utfärdade äro, eller hädanefter utfärdas. Thetta Collegii omvårdnad, försorg och åhuga är, at räntorne rätteligen och i tid inkräfjas och förmeras, Landet väl brukas, skötes och förkofras genom rätt hushållning och förbättring, så ock at icke Regalia Fisci försnillas, försummas och förloras, utan Riksens medel på alt sätt bättras, beqvämas til utgifterna, hållas til råda, skaffas i tid, och Crediten ej förloras, at Kongl. Maj:t i nödfall kan inom och utom Riket hafva understöd, bistånd och hielp at förvänta. Stora Siö-Tullen med thess up börd och beräknande, jemte Småtullarne och Accisen, höra jemväl under vederbörande Öfver-Directeurs skötsel och förvaltande, til Kammar-Collegii upsigt och omvårdnad, hvarest för vederbörande Tullnärer och Upbördsmän Fullmagter utfärdas, och för Kongl. Maj:t all tilbörlig erfordrad säkerhet sökes.

Angående §§ 20–23 se anm. under § 14.

§ 24. Uti Stats-Contoiret blifver en Président och the vanlige Stats-Commissarier. Härunder hörer medlens disponerande och utdelande, hvarest ock alla, som hafva Kronones medel under händer, böra i rättan tid inkomma med sina Förslag, som theras Instructioner thet tydeligen biuda och befalla. Staten måste ock årligen och tidigt inrättas, och 1696 års Stat thervid til en rättelse och grund tagas, samt så lagas, at Betienterne af Kronones drätsel och inkomst sina löner åtniuta. Men bemälte Stat öfverskrides och förökes ej, med min|17|dre Kongl. Maj:ts och Rikets oumgängeliga tienst och bästa sådant fordra. Uti Staten blifver icke allenast then vissa Summa handpenningar, som redan är til Kongl. Maj:ts enskilta behag och disposition lämnad, utan ock årligen en Summa anslagen til extra utgifter, hvilken anordnas efter Kongl. Maj:ts Befallning, underskrefven och behörigen contrasignerad, alt efter the Instructioner, Kongl. Bref och Förordningar, som redan utfärdade äro, eller hädanefter utfärdas.

Se anm. under § 14. Jfr särskildt Regl. för Reg. Cons. 1:a Afd. Cap. III § 16.

§ 25. Kongl. Maj:t utnämner i sittande Råd, dock utan omröstning, Président och Stats-Commissarierne af the Män, hvilke genom trohet och insigt uti thetta angelägna Verk gjordt sig af Kongl. Maj:ts förtroende värdige.

§ 26. Bergs-Collegium hafver jemväl en Président och the vanlige Bergs-Råder och Assessorer, samtelige sådane, som igenom lärdom och erfarenhet både gjordt sig skickelige til Domare-Embetet, så ock all nödig och en grundelig kunskap sig förvärfvat uti alla the til Bergs-väsendet hörande stycken. Thetta Collegium hafver upsigt och försorg om Bergverkens uprätthållande, med hvad mera til theras skötsel, omvårdnad och förbättring hörer.

§ 27. Commerce-Collegium äger jemväl en Président och the vanlige Commerce-Råder, Assessorer och Commissarier, hvilke hafva en grundelig kunskap om handel och vandel. Thetta Collegium åligger, at hafva om|18|sorg, huru handelen måtte styrkas, förkofras och förbättras, Manufacturerne uphielpas och Handtverks-husen väl inrättas, skötas och underhållas, samt Licent, Portorie, Tull-Ordning och Taxor handhafvas, med hvad mera, som Instructioner, Kongl. Bref och Förordningar them redan föreskrifva eller hädanefter stadgadt blifver.

§ 28. Kammar-Revision behöfver ock en Président, hvilken med the vanlige bisittare drager försorg, at ej allenast the ther anhängige Rättegångs-ärender blifva med laga dom och Resolutioner afhulpne, samt igenom Fiscalerne til fullbordan bragte, utan jemväl Kronones årliga räkenskaper utan drögsmål ifrån tiden the i Kongl. Kammar-Collegio inkomna, och Kammar-Revision therom underrättelse gifves, öfversedde, förklarade, utarbetade och sluteligen afgiorde: Alt efter the Instructioner, Kongl. Bref och Förordningar, som redan utfärdade äro, eller hädanefter utfärdas.

Angående §§ 25–28 se anm. under § 14.

§ 29. Riks- eller Öfverste-Marskalken är en af Riksens Råd, som vårdar sig om Konungens Hof, Slott och Hus, förestår, ordnar och bestyr om Thess Taffel och Hof-Folk, med hvad thertil hörer.

§ 30. Kongl. Maj:ts Hof står under Thess enskilta disposition, Kongl. Maj:t allena kunnandes ändra, rätta och förbättra thet Han theri finner nödigt.

§ 31. Öfver-Ståthållaren i Stockholm, Capitaine-Lieutenanten, Lieutenanterne och Qvartermästaren af Drabanterne, Öfversten och Öfverste-Lieutenanten af LifGardet, Öfversten af Lif-Regementet, Öfversten af LifDragonerne, Öfversten och Öfverste-Lieutenanten af Artilleriet, General Adjutanterne samt Commendanterne uti Gräns-Fästningarna äro förtroende tienster, hvilka Kongl. Maj:t til- och afsätter i sittande Råd, dock utan omröstande.

§ 32. Alla Collegier böra räcka hvarandra inbördes handen i alt thet, som til Konungens och Riksens gagn och goda länder, när så omtränger och begäres; men ej göra thet ena thet andra ingrep, hinder och förfång, utan sköta hvart och et sit Verk med tillbörlig drift, skyldigt bekymmer, flit, trohet och försigtighet. Så länge Présidenterne äro uti sine Collegier tilstädes, niuta the sin ordenteliga magt och myndighet; men komma the uti Konungens eller egna ärender at vara frånvarande; så behålla the väl theras Äre-titul, med theraf hängande heder och vilkor; men få ingalunda något förordna, biuda och befalla, som Présidents-Embetet angår, intil thess the åter komma tilstädes och inträda uti Embetes verkeliga bruk. Emedlertid förrättar then äldste Bisittaren, med lika rätt, kraft och verkan, the Beställningen vidhängande Syslor. Thesse Collegier äro pliktige, at göra Konungen besked för theras göromål, tå han thet af them äskar, och vara Honom allena ansvarige för Syslornes behöriga skötsel.

Se anm. under § 14.

§ 33. Landt-Regeringen består af the vanlige Höfdingedömen, aldeles som the nu sig befinna; emedan hädanefter ingen General-Gouverneur inrikes kan vara, om ej uti besynnerliga omständigheter, och på en viss tid, ej eller något Lif-Gedinge, Land och Län förgifvas, och komma således at fördelas i then ordning, the nu och efter 1720 års Regerings-Form innehafva.

§ 34. Svea-Rikets Arf-Furste och Prinsarne af thet Svenska Blodet måge ej eller hafva något Lif-Geding eller General-Gouvernement; men åtnöja sig med thet underhåll i penningar, som them på Staten bestås, och böra ej understiga för Arf-Furstarne Ethundrade Tusende Daler Silfvermynt, ifrån then dag the myndige äro förklarade, som är vid 21 års ålder. Prinsarne af Svenska Blodet, som äro längre ifrån Kronan, skola åtniuta en Summa penningar årligen til theras underhåll, som är lämpelig och theras börd anständig. Dock kunna the med Hertigdomens och Furstendömens Titlar, som i urgammalt bruk varit, hedras, dock utan någon rättighet på the Provincier, hvilkas namn the bära, som altid under et Hufvud och Regent utan minskning och afsöndring sammanfogade böra blifva.

§ 35. Med Kron-Prinsens underhåll, hvilken altid är then Regerande Konungens äldste Son eller Soneson, i rätt nedstigande Linea, förhålles aldeles på sätt och vis, som Högst Salig Konung Adolph Friedrichs Sons, Vår nu Regerande Allernådigste Konungs, Konung Gustaf then Tredies underhåll blifvit stadgadt och brukt. Och|21| inträde Han i Kongl. Maj:ts Råd-Kammare, tå Han fylt Aderton år.

§ 36. Ingen Prins af Svenska Blodet, vare sig KronPrins, Arf-Furste eller Furste, kan gifta sig utom Konungens vetskap och samtycke; Bryter Han theremot, vare tå efter Sveriges Lag ansedd, och barnen arflösa.

§ 37. Är Konungen sjuk eller rest på långväga resa, tå föres Regeringen af the Riksens Råd, som Konungen thertil utnämner: men skulle Kongl. Maj:t så hastigt sjukna, at Han ej kan om Rikets ärender stadga, tå blifva Expeditionerne underskrefne af the Fyra Äldsta Riksens Råd och Presidenten i Cantzliet, hvilke Fem samfält utöfva Konungens magt i alla the saker, som fordra skyndesam åtgärd; men ej kunna några tienster bortgifvas eller Förbund slutas, förr än Kongl. Maj:t så återstäld är til hälsan, at Han Sig med Regeringsärenderne Sjelf sysslosätta kan; och stånde the tå Kongl. Maj:t til ansvar för thet sätt the skött ärenderne. Men är Konungen död, och Arf-Fursten späd och Öfvermager, tå blifva Rikets värf på ofvanstående sätt förvaltade, och tiensterna interimsvis bortgifna, om ej then sidste Konungen någon Testamentarisk Disposition giordt hafver, tå thet förblifver vid Konungens Testamente.

Ang. §§ 34–37 jfr inledn.

§ 38. Riksens Ständer böra ej undandraga sig at sammankomma, tå the af Kongl. Maj:t blifva kallade, på then ort och tid, som them antydes, at ther rådslå med Kongl. Maj:t om the ärender, för hvilka Kongl.|22| Maj:t them sammankallar, och bör ingen, för hvad ordsak thet vara må, hafva magt, at kalla Riksens Ständer til allmän Riksdag, utan Kongl. Maj:t allena; undantagandes i Konungens omyndiga år, tå Thes Förmyndare utöfva thenna rättighet; Men skulle Thronen blifva ledig genom hela Konungahusets utgång på Svärds-sidan, (för hvilken olyckeliga händelse then Nådige GUden Oss förskona ville,) så äro Riksens Ständer skyldige, förutan någons Sammankallelse, then Trettionde dagen efter then siste Konungens död, sjelfmante uti Stockholm sig infinna, lika som Vår Förening af then 23 Junii 1743 förmäler, med utsättande af thet straff en sådan skall undergå, som vid thetta tilfälle med stämplingar och sammangaddningar torde biuda til något intrång uti Ständernas Fria val at göra. Vid then olyckeliga händelsen åligger Riddarhus Föreståndarne, Dom-Capitlet i Upsala och Magistraten i Stockholm sådant genast uti alla landsorter til vederbörandes efterrättelse at allmänt kungöra; och som Landshöfdingarne tå äro pliktige, hvar å sin ort, sådant dödsfall them, som i Länet bygga och bo, at berätta; så lära så många inom then föresatte tiden kanna inställa sig, at Riksens frihet af them förmår skyddas och försvaras, samt ett nytt Konungahus utväljas.

Ang. tiden för Ständernas sammankallande jfr. L. O.Landtdagsordningen § 2. Jfr för öfrigt inledn.

§ 39. Riksens Ständer skola med trogen ömhet lämna allan Konungsligan rätt, som Sveriges Lag beskrifver, uti full magt och myndighet aldeles oförkränkt, och hvad på thet sättet then Konungsliga myndigheten tilhörer, med nit, försorg och omvårdnad handhafva, försvara och styrka, samt therföre ej något af thessa Fun|23|damental-Lagar förbättra, ändra, tilöka eller förminska, utan Konungens samråd och samtycke, så at ingen olag skal gå öfver rätt Lag, eller undersåtares Frihet och Konungens rättigheter blifva vanskötte och undertryckta; utan hvar och en åtniute sina lagliga rättigheter och välfångne Privilegier. Blifvandes alla andra ifrån år 1680 til närvarande tid såsom Grundlag ansedde Stadgar härmed afskaffade och förkastade. Jfr L. O.Landtdagsordningen § 71.

§ 40. Ej må Konunger någon ny Lag utan Ständernes vetskap och samtycke göra, eller någon gammal afskaffa.

§ 41. Ej måge Riksens Ständer någon gammal Lag afskaffa eller ny Lag göra, utan Konungens Ja och samtycke.

§ 42. Tå ny Lag skal göras, blifver i akt tagit, som följer: Är thet Riksens Ständer, som then önskar, tå öfverlägge sin emellan, och tå the öfverenskomne äro, öfverlämnas Projectet til Kongl. Maj:t igenom theras Fyra Talemän, at inhemta Konungens tanka. Kongl. Maj:t rådfrågar tå Riksens Råd och inhemtar theras mening, samt sedan Han Sjelf öfvervägat them, och tagit sit beslut, kallar Riksens Ständer på Rikssalen, och meddelar them i kort tal Sitt Ja och samtycke, eller ock the ordsaker, för hvilka Han thertil ej samtycka kan. Skulle åter Kongl. Maj:t vilja proponera någon ny Lag, tå meddele Han först then med Riksens Råd, och sedan the til Protocollet sagt sina tankar, tå öfverlämnas thet altsammans Riksens Ständer, hvilke, sedan the öfverlagt och öfverenskommit sins|24| emellan, begära dag, at på Riks-Salen få afgifva til Kongl. Maj:t sitt samtycke: men skulle thet vara et afslag, tå aflämna the thet med the ordsaker, som the thertil haft, skrifteligen genom theras Fyra Talemän.

Jfr F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 6 samt L. O.Landtdagsordningen i särskilda delar.

§ 43. Skulle thet så tildraga sig, at thet upkom någon ny Lag-fråga, som förra tiders exempel nogsamt visa, tå blifve then afgiord på samma sätt som 42 §. thet ofvanföre stadgar.

§ 44. Thet blifver väl Kronones egen sak och en tilhörig rättighet, at låta slå Mynt; dock förbehålla sig Riksens Ständer, när någon förhögning eller afslag til skrot och korn skulle ärnas och förehafvas, at sådan ändring ej utan theras vetskap och samtycke må ske.

§ 45. Kongl. Maj:t äger frida och frälsa Riket, särdeles mot utrikes och fienders magt; men må ej emot Lag, Konunga-Ed och Försäkran, pålägga undersåtarne någre krigshielper, nya gärder, utskrifningar och andre afgifter, utan Riksens Ständers vetskap, fria vilja och samtycke; dock undantagande then olyckeliga händelse, at Riket med Härsmagt angripit blefve: Tå äger Kongl. Maj:t rätt, at taga the mått och steg, som med Rikets säkerhet och undersåtarnes fromma öfverensstämmande äro; men så snart kriget uphör, böra Ständerne sammankomma och the nya gärder, som för kriget skull pålagde blifvit, genast uphöra.

Jfr F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 5.

§ 46. Riksens Ständers sammankomster vara ej längre, än högst tre månader: och på thet ej Landet med långa Riksdagar må besväradt varda, som hittils skedt, så kan Kongl. Maj:t vid then tiden Riksdagen afkunna, och them hvar til sin ort hemskicka: Och skulle i sådan händelse ingen ny bevillning vara faststäld, tå förblifve thet vid then gamla.

Jfr L. O.Landtdagsordningen § 5.

§ 47.

Riksens Ständer äga magt, at utnämna them, som skola sitta i the Utskott, med hvilka Kongl. Maj:t vill öfverlägga om the ärender, som Honom synas hemliga hållas böra: Och äro the personer aldeles updragne alla the rättigheter, som Riksens Ständer sielfve innehafva; men i alla mål, som uppenbara kunna vara, blifva the Riksens Ständers Plena meddelte, och under theras rådplägningar hänskutna.

§ 48. Ej må Konunger Krig och Örlog göra utan Riksens Ständers Ja och samtycke. Jfr F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 1.

§ 49. Inga andre Protocoll, än the som angå the ärender, hvilka Kongl. Maj:t med Riksens Ständer öfvervägat, måga them öfverlämnas eller af them äskas. Jfr L. O.Landtdagsordningen § 40.

§ 50. Stats-Verkets tilstånd upvises åt Riksens Ständers Utskott, på thet at the måge inhemta, at penningarne blifvit brukade til Rikets gagn och bästa.

Jfr L. O.Landtdagsordningen 8 27.

§ 51. Blifver någon Herredagsman oförskyldt under påstående Riksdagar, eller i fram- och återresan, med ord och gärningar antastad eller illa handterad, tå han tilkänna gifvit, at han i sådant ärende vore, så skal sådant med edsöres plikt atstraffas. Jfr L. O.Landtdagsordningen § 9.

§ 52. Kongl. Maj:t låter bibehålla samtelige Riksens Ständer vid theras välfångne gamle Privilegier, förmåner, rätt- och friheter: Skolandes inga nya Privilegier et Stånd angående, utan alla fyra Riksens Ständers vetenskap, gjorde påminnelse och samtycke, utgifvas och meddelas.

Jfr L. O.Landtdagsordningen § 71, andra stycket.

§ 53. Kongl. Maj:t allena drager Nådig försorg om the Tyska Provincier, at the måge styras enligt Tyska Rikets Lagar, theras välfångna Privilegier och Vestphaliske Fredens innehåll.

§ 54. Städerne i Riket förblifva vid theras välfångna Privilegier och rättigheter, som them af fordna Konungar gifne och förlänte blifvit; dock så, at the, efter tidernas omständigheter och thet allmännas nytta och gagn, lämpas.

§ 55. Riksens Ständers Banque förblifver hädanefter, som then hitintils varit, under theras egen garantie och vård; skolandes förvaltas efter the Reglementer och|27| Stadgar, som redan giorde äro, eller ännu af Riksens Ständer göras kunna.

§ 56. Med Arméens Pensions-Cassa förblifver efter the Reglementer, som redan stadfästade blifvit, eller the, som Kongl. Maj:t med Thess trogna Krigs-Befäl och then värfvade Arméens Fullmägtige öfverenskommande varder.

§ 57. Tå något otydligt skulle finnas i thenna Lag, så må man tå sig rätta efter thess bokstafveliga innehåll, til thess Kongl. Maj:t och Riksens Ständer, på sätt som uti 39. och 42. §.§. föreskrifves, kunna förenas.

Thetta alt hafve Vi här nu församlade Riksens Ständer funnit vara nödigt til Riksens ordentliga styrsel, Vår frihet och säkerhet för Oss, våra hemmavanande Med-Bröder och efterkommande, så födde som ofödde, at stadfästa. Vi förklare härmed å nyo Oss hafva then största afsky for thet Konungsliga Enväldet eller then så kallade Souverainiteten: anseendes för Vår största lycka, heder och förmån, at vara och lefva frie och sielfständige, Lagstiftande, men Laglydige Ständer, under en magtägande, men Lagbunden Konungs styrsel: Bägge sammanfogade och beskyddade under Lagen, hvilken friar oss och vårt kära Fädernesland ifrån the faror, som oordning, sielfsvåld, envälde, Aristocratie och mångvälde efter sig drager, til hela samhällets olycka och hvar och en Medborgares tunga och bedröfvelse. Vi göre Oss så mycket mera försäkrade om et ordenteligt, lagbundit och lyckligt Regemente, som Hans Maj:t redan Sig förklarat, at anse för Sin största heder at vara then första Medborgaren ibland et|28| fritt Folk, och Vi hoppas, at en sådan föresats blifver i thet Kgl. Huset fortplantad, Ättlinge efter Ättlinge, til verldenes senare tider. Therföre förklare ock Vi härmed för Vår och Rikets fiende then eller the oförståndige och illa sinnade medborgare, som hemligen eller uppenbarligen, genom list, stämplingar eller uppenbart våld, ville Oss ifrån thenna Lag föra, thet Konungsliga Enväldet eller then så kallade Souverainiteten påtruga, eller ock under sken af frihet ikull kasta thessa Lagar, hvilka, tå the befästa en rättskaffens och nyttig frihet, utestänga sielfsvåld och oreda, thess brott utan skonsmål ransaka och efter Sveriges beskrefne Lag afdöma och straffa. Vi skole ock efter Vår trohets-eds plikt och thenna Regerings-Form Hans Kongl. Maj:t rätta lydno hålla, bud Thess fullkomna, i allo thy försvarligit är för Gudi och Mannom, Honom at biuda och Oss at göra, allan rätt hållnan, Hans och Vårom, som trogne Män och undersåter ägnar och bör.

Til yttermera visso hafve Vi thetta med Våre namns underskrifvande och Våre Insegels undertryckande velat bestyrka, stadfästa och bekräfta, som skedde i Stockholm then Tjuguförsta dagen af Augusti månad år efter Christi Börd Ettusende Sjuhundrade och på thet Sjuttionde Andra.

På Ridderskapets och Adelens vägnar
A. G. Leyonhufvud.
H. T. Landtmarskalk.
(L. S.)

På Präste-Stånd. vägnar.
And. H. Forssenius.
Taleman.
(L. S.)

På Borgare-Stånd. vägnar.
Joh. Henr. Hochschild.
i Talemans ställe.
(L. S.)

På Bonde-Stånd. vägnar.
Joseph Hansson.
Taleman.
(L. S.)

Thetta alt, som föreskrifvit står, vele Vi ej allenast Sielfve för oryggelig Fundamental-Lag antaga; utan biude och befalle jemväl i Nåder, at alle the, som Oss och Våre Efterträdare samt Riket med huldhet, lydno och hörsamhet förbundne äro, böra thenna Regerings-Form erkänna, i akt taga, efterlefva och hörsamma. Til yttermera visso hafve Vi thetta med Egen Hand underskrifvit och bekräftat, samt Vårt Kongl. Insegel låtit vetterligen hängia här nedanföre, som skedde i Stockholm then Tiuguförsta Dagen af Augusti månad År efter Christi Börd Ettusende Sjuhundrade och på thet Sjuttionde Andra.

Gustaf.

Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers faststälte
Förenings- och Säkerhets-Act, Dat. Stockholm den 21 Febr. och 3 April 1789.

Wi Gustaf med Guds Nåde, Sveriges, Göthes och Wendes Konung etc. etc. etc. Arfvinge til Norrige, samt Hertig til Schleswig Hollstein etc. etc. Göre veterligit: at sedan Wi sedt Oss nödsakade för våre trogne Undersåtare allmänt kunnogt göra, och för Riksens Ständer tilkänna gifva, thet sådane listige stämplingar och anslag å färde varit, som, i sine utbrott, icke haft mindre til föremål än Rikets söndring, Konungens våda, och Konunga-magtens fall, samt redelige Undersåtares förtryck och undergång; så har en dylik vådelig ställning, af Fienden understödd, och som söndrade tänkesätt, tvedrägt och egensinnige afsigter, i thet längsta underhållit, gjort för Oss och Riksens Ständer nödvändigt, at utfinna så verkande medel, som för thet närvarande kunde dämpa och förqväfva, samt för thet tilkommande hindra och afböja, så oerhörde djerfve tilbud och tiltagsne försök. Wi hafve therföre med Riksens Ständer ansedt then utväg bidraga til thetta Oss och them värdiga ändamål, at gifva åt Regerings-grunderne, then förnyade stadga och kraft, hvarigenom Rikets sjelfständighet, ära och anseende, må kunna bringas til then högd, som, under fordna Konungars ärofulla Regering, och trogne Undersåtares manlige och enige biträde, Wårt älskade Fädernesland vunnit. Och tå then allmänna rösten tillika med åtrå och ifver åkal|31|lat, samt påskyndat thetta Wårt företagande, så hafve Wi, af thessa skäl och anledningar, med Riksens Ständer öfverenskommit, beslutit, och fastält thenne Förenings- och Säkerhets-Act, hvilken Wi i nåder härmed gilla och samtycka, sådan then i bokstäfven lyder, samt med Wår therå efteråt gifne nådige Bekräftelse instämmer, ord ifrån ord som följer:

Förenings- och Säkerhets-Act.

För at i alla tider afskilja ifrån Oss och Wårt kära Fädernesland, the häftige skakningar, som dels igenom enskilte Personers ärelystnad och Regeringssjuka, dels igenom utländske stämplingar och ändteligen genom Riks-Ståndens inbördes afvund och missämja, så ofta satt Riket, thes bestånd och almänna säkerhet i fara, och åstadkommit söndring ej allena Undersåtare emellan, utan ock emellan Konung och Folk, samt för at en gång för alla kunna utstaka the grunder, på hvilka Regerings-Lagarne äro fotade, och för framtiden afvärja all otydlighet och ensidiga tilläggningar, har Wår Allernådigste Konung, för sig och Sine efterträdare på Sveriges Thron, behagat med Oss öfverenskomma om efterföljande Förenings- och Säkerhets-Act:

1:mo.

Erkänne Wi at Wi hafve en Arf-Konung, som äger full magt at styra, freda, frelsa och försvara Riket; börja krig, sluta fred och förbund med utländske Magter; göra Nåd; återgifva Lif, Ära och Gods; förordna, efter Thes höga godtfinnande, om alla Rikets Embeten, som med infödde Svenske Män böra besättas, samt skipa och handhafva Lag och Rätt.

De öfrige Riksvårdande ärender skötas på sätt Konungen nyttigast synes.

2:do.

Anse Wi Oss för frie, laglydige och säkre Undersåtare, under en Lagkrönt Konung, som styrer Oss efter Sveriges beskrefne Lag. Och som Wi äro alle lika frie Undersåtare, så böra Wi, ock under Lagens hägn, alla njuta lika rätt. Therföre bör ock Konungens högsta Domstol, i hvilken alla Justitiæ-Revisions ärender afgöras och ther Konungen äger tvänne röster, bestå af både Frelse och Ofrelse Män; i anseende hvartil antalet af Riksens Råd hädanefter ankommer på Kongl. Maj:t nådiga godtfinnande. Viljandes Kongl. Maj:t beskydda höga och låga mot all orätt, ingen förderfva til lif, ära, lem, och gods, innan han varder lagligen förvunnen och vid behörig Domstol dömd.

Jfr Regl. f. Reg. Cons. 2:a afdeln. §§ 32–40.

3:tio.

Et lika fritt Folk bör äga lika rätt, och therföre äga alla Stånden at besitta och förvärfva Jord, i theras gemensamma fädernesland: Dock at Ridderskapet och Adeln, på sätt som hitintils stadgadt och öfligit varit, bibehållas vid theras gamla rättigheter, at äga och besitta Säterier, samt Rå och Rörs, och the i Skåne, Halland, och Blekingen så kallade insokne Hemman. Och må i öfrigt Jorden ej ändra sin urgamla natur och skillnad af Säterie, Frelse, Skatte och Krono; men skjutsnings besväret bör delas lika på alla Hemman i Riket, Säterierne, Rå och Rörs samt Insockne Hemman, och Boställen, derifrån undantagne och befriade.

Rättigheten för Allmogen til skatte köp af Krono Hemman och theras säkra besittning, är, igenom särskild Förordning af thenna dag, stadgad med lika säkerhet, som vore then här införd.

4:o.

Riksens höga och förnämsta Embeten och the som äro i Konungens Hof, besättas af Ridderskapet och Adelen allena; men i öfrigt blifver skicklighet, förtjenst, erfarenhet och bepröfvad medborgerlig dygd, enda och rätta grunden för befordran til alla Rikets Embeten och Tjenster, högre och lägre, utan afseende på börd eller särskilt Stånd. Men tå en ofrelse Embetsman blifver uphögd til adelig värdighet, kan han ej längre behålla thet Embete han såsom ofrelse, för ofrelse Ståndens säkerhet, förut fått och innehaft.

5:o.

Som then rätta friheten består, at fritt gifva til Rikets underhåll hvad finnes nödigt; så äger Svenska Folket therom en ostridig rätt, at, med Konungen, rådslå, jemka, afslå och öfverenskomma.

6:o.

Vid Riksdagar förehafves hos Riksens Ständer inga andre ämnen än them Konungen proponerar, på sätt som före 1680 var vanligt.

Jfr L. O.Landtdagsordningen §§ 2, 26, 50, 51.

7:o.

Adelns samt Presterskapets Privilegier af år 1723, samt Städernes hittils välfångne Privilegier och rättigheter stadfästas i alt som ej strider emot thenna Säkerhets-Act.

8:o.

Thenna Förenings- och Säkerhets-Act skal af alla Sveriges Konungar, vid Theras anträde til Regementet, Egenhändigt underteknas, samt aldrig tillåtas någon proposition eller försök göras til minsta ändring, uttydning eller rättelse uti bokstafveliga innehållet häraf. Och i händelse af Konunga Husets utgång, skal then Konung, som blifver vald, inträda i alla thessa rättigheter, och förbinda sig til theras i akt tagande, utan minsta förändring.

9:o.

Regerings-Formen af then 21 Augusti 1772 blifver oförryckt beståndande, uti alt hvad som ej genom denna Act, blifvit ändradt.

Stockholms Slott then 21 dagen i Februarii må|35|nad, år efter Christi börd, Et Tusende, Sju hundrade och på thet Åttationde Nionde.

På Ridd. och Ad. vägnar.

C. E. Lewenhaupt.
h. t. Landtmarskalk.
(L. S.)

På Borgare Stånd. vägnar.

And. Liidbergh.
Taleman.
(L. S.)

På Preste Ståndets vägnar.

Jac. Ax. Lindblom.
Biskop i Lindköping:
i Talemans ställe.
(L. S.)

På Bonde Ståndets vägnar.

Olof Olsson.
h. t. Taleman.
(L. S.)

Thenne föreskrefne Förenings- och Säkerhets-Act, vele Wi, för Oss och Wåre Efterträdare på Svenska Thron, antaga såsom en orygglig och oföränderlig Grundlag, hvars bokstafveliga innehåll skal efterlefvas, utan ändring, förtydning eller rubbning: Och bjude och befalle härmed i Nåder, at alle the, som Oss och Wåre Efterträdare, samt Riket, med huldhet, lydno och hörsamhet förbundne äro; skola thenne Förenings- och Säkerhets-Act erkänna, i akttaga, och thes bokstafveliga innehåll efterlefva och hörsamma. Börande härvid märkas, at alla Domare i högre och lägre Rätter, samt alla mindre Embetsmän, som ej innehafva Tromans värdighet, eller taga del i Landt-Regeringen, icke skola, utan Laga ransakning och dom, enligt Lag och KrigsArticlar, sine Embeten förlustige varda.

Beträffande Skjutsnings-besväret; så skola Adelns Landt-bönder och Utsockne Frelse Hemman taga aldeles lika del med Krono- och Skatte-Hemman, uti KongsGästgifvare- Håll- och Reserve-skjuts, samt, i krigstider, tå högsta nöden en jemnlikhet fordrar, när Tåg och större Marcher ske igenom Landet, eller Proviant,|36| Ammunition, och Beklädningar til Arméen, Fästningar och Magaziner skola framföras. Och som Wi nu stadfästat och bekräftat, Ridderskapets och Adelns Privilegier af år 1723, som uti 1772 års Regerings-Form icke tydeligen blifvit erkändt; så bjude och befalle Wi, at the skola hädanefter hållas i sin fulla kraft: Äfven som Wi härmed bekräfte Preste-Ståndets Privilegier af år 1723, samt Wår then 2 Mars innevarande år gifne ytterligare Försäkran, tillika med then Stadfästelse å visse Fri- och rättigheter, som Wi under then 23 Februarii gifvit Rikets Städer, och under then 23 Februarii tilerkändt och förundt Riksens Allmoge.

Til yttermera visso hafve Wi thetta med Egen Hand underskrifvit, och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Stockholms Slott then 3 April år Et Tusende, Sju Hundrade och Åttatio Nio.

Gustaf.

(L. S.)

Hans Kejserliga Majestäts Nådiga
Landtdagsordning
för
Storfurstendömet Finland.
Gifven i S:t Petersburg, den 15 (3) April 1869.

Wi ALEXANDER den Andre, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, Tsar af Polen, Storfurste till Finland, etc. etc. etc. Göre veterligt: Emedan de för Storfurstendömet Finland hittills gällande, i äldre tider tillkomna stadganden och föreskrifter rörande landets Ständers möten och sammankomster i särskilda delar saknat nödig fullständighet, tydlighet och bestämdhet, samt jemväl i flere omständigheter icke befunnits lämpliga för nuvarande förhållanden, hafve Wi funnit godt, på sätt nedan skrifvet står, i Nåder stadfästa en af Finlands Ständer vid sisthållne landtdag antagen Landtdagsordning, lydande ord för ord såsom följer:

Wi efterskrefne Storfurstendömet Finlands Ständer, Grefvar, Friherrar, Biskopar, Ridderskap och Adel, Presterskap, Borgerskap och Menige Allmoge, som nu, å egna och våra hemmavarande medbröders vägnar, till allmän landtdag församlade äro, göre veterligt: att vi, med upphäfvande af Riksdagsordningen af den 24 Januari 1617, äfvensom af alla andra sådana äldre och nyare lagar, ordningar och beslut, som angående Stän|38|dernas sammanträden till landtdag utfärdade äro, härmed velat, efter derom af Hans Majestät Kejsaren och Storfursten gjord nådig proposition, till efterlefnad antaga en Landtdagsordning af följande innehåll och ordalydelse:

§1. Storfurstendömet Finlands Ständer, hvilka, samlade till landtdag, representera finska folket, utgöras af Ridderskapet och Adeln, Presteståndet, Borgareståndet och Bondeståndet.

§ 2. Finlands Ständer sammankomma åtminstone hvart femte år till lagtima landtdag på Kejsarens och Storfurstens kallelse och kunna jemväl till urtima landtdag sammankallas, då Kejsaren så nödigt finner. Vid urtima landtdag må endast förekomma ärende, som föranledt kallelsen eller af Kejsaren eljest till Ständerna öfverlemnas, så ock hvad med dylikt ärende eger oskiljaktigt sammanhang.

§ 3. Landtdag hålles i landets hufvudstad, utom då fiendes infall eller andra vigtiga hinder göra det omöjligt eller för Ständernas säkerhet vådligt, i hvilken händelse annan ort inom landet för deras sammanträdande må af Kejsaren och Storfursten bestämmas.

§ 4. Kallelse till lagtima landtdag utfärdas sednast tre månader och till urtima landtdag sednast sex veckor före den dag, då Ständerna böra sammanträda, samt kungöres i landets kyrkor och meddelas särskildt de|39| myndigheter och embetsmän, hvilka det åligger att ombesörja förrättande af landtdagsmannaval, då sådana skola ega rum. Af kallelsen bör äfven Riddarhusdirektionen undfå del.

§ 5. Lagtima landtdag bör ej fortfara längre än fyra månader från den dag, å hvilken den blifvit öppnad; och kan Kejsaren och Storfursten i följd häraf, i händelse de till Ständernas handläggning inkomna ärender då ej äro afgjorda, om Han så för godt finner, upplösa landtdagen och hemförlofva Ständerna. Landtdag må äfven afslutas innan fyra månader tilländagått, så framt samtliga stånden sådant begära eller Kejsaren eljest finner anledning dertill förekomma.

§ 6. Ej må någon landtdagsman förvägras att inställa sig vid landtdag och utöfva sin landtdagsmannabefattning; dock gälle under krigstid undantag härutinnan för personer hörande till krigsstaten, då de i tjensten beordras.

§ 7. Landtdagsman är i utöfningen af denna sin befattning icke bunden af andra föreskrifter än landets grundlagar.

§ 8. Landtdagsman bör iakttaga allvar och hofsamhet i sina andraganden, men kan ej ställas under tilltal eller beröfvas sin frihet för sina yttrade åsigter och meningar eller sitt förhållande under förhandlingarne vid landtdagen, med mindre det stånd, hvartill han hörer,|40| sådant medgifvit genom uttryckligt beslut, hvari minst fem sjettedelar af ståndets in pleno närvarande medlemmar instämt. Varder landtdagsman anklagad för groft brott, må han icke kunna inmanas i häkte, så framt han ej blifvit ertappad å bar gerning, eller domaren, efter anställd ransakning, pröfvat skäligt dertill besluta. För mindre förbrytelser må landtdagsman ej häktas och icke heller under påstående landtdag för gäld bysättas.

§ 9. Blifver någon landtdagsman, under påstående landtdag eller under dess resor till och från landtdagen, med ord eller gerning ofredad, sedan han tillkännagifvit att han i det ärende stadd är, eller ock efter landtdagen på våldsamt sätt i och för landtdagsgöromålen antastad, varde den omständighet att brottet föröfvats mot landtdagsman såsom synnerligen försvårande ansedd. Lag samma gälle i afseende å ståndens och utskottens sekreterare och betjening.

§ 10. Ridderskapet och Adeln infinner sig till landtdag enligt Riddarhusordningen, hvilken bör vara affattad i enlighet med grundlagarna.

§ 11. Presteståndet utgöres af: Erkebiskopen och Biskoparne, hvilka inställa sig på Kejsaren och Storfurstens kallelse, samt minst följande antal fullmäktige för hvarje stift, valde af stiftets med ordinarie embete eller tjenst försedda prestmän, nemligen: för Åbo stift 12, för Borgå stift 10 och för Kuopio stift 6.

Lärare och ordinarie tjenstemän vid landets Universitet skola utse en landtdagsman i Presteståndet, dock med rättighet att, om de det åstunda, ställa två fullmäktige. Likaledes skola samtlige ordinarie lärare vid elementarläroverken välja landtdagsmän i Presteståndet, en för hvarje stift, men kunna, om de så önska utse två fullmäktige.

Om sätt och ordning för valen inom de särskilda stiften må de väljande sig emellan öfverenskomma.

§ 12. Borgareståndet utgöres af fullmäktige för landets städer sålunda: att för hvarje stad väljes en landtdagsman, men uppgår folkmängden efter mantalslängden till sextusen personer, väljas två och derutöfver, en för hvarje fullt tal af 6 000 personer; dock må stad med mindre än 1 500 invånare antingen för sig ställa särskild fullmäktig eller ock förena sig om gemensam landtdagsman med annan stad, hvilken, enligt hvad här är sagdt, kan till landtdagen sända endast en deputerad.

Berättigade att i valet deltaga äro: borgare, skeppsredare, fabriksidkare, idkare af yrken på grund af särskilda privilegier, och gårdsegare, så framt de äro i staden skattskrifne, äfvensom städernas ordinarie borgmästare och rådmän.

Valrätt tillkommer ej: qvinna gift eller ogift;

den gårdsegare som är frälseman eller hörer till Presteståndet;

kofferdi-sjömanskapet; gemenskapen vid militären, samt allmänna och enskilda verks och korporationers vaktbetjening;

dem, som äro anställde i annans tjenst eller ständiga arbete, eller daglönare, eller andra dylika, som försörja sig med tillfälligt arbete; eller dem, hvilka endast för sjelfförsörjning ega utöfva något yrke.

Valet förrättas inför Magistraten på dertill utlyst dag med sedlar efter det i staden öfliga valsätt. Rösterna beräknas efter skattören eller de andra grunder, enligt hvilka bestämmes hvad en hvar af de väljande bör erlägga till stadens kassa för allmänna behof. Vilja stadens valberättigade invånare vinna ändring i sättet och ordningen för valet, skola rösterna för beslut derom beräknas efter samma grunder och frågan öfverlemnas till Kejsaren och Storfurstens pröfning och fastställelse. I stad, der val genom elektorer öfligt är, ege hvarje elektor vid landtdagsmannaval en röst.

§ 13. Bondeståndet utgöres af fullmäktige, valde en för hvarje af landets domsagor. Valet verkställes genom elektorer, utsedde från hvarje till domsagan hörande kommun eller andel af kommun, och förrättas inför domhafvanden på dertill af honom utlyst dag. Elektorsval anställes på vederbörligen utlyst kommunalstämma, eller, der sådan ej finnes, å sockenstämma, sednast åtta dagar före landtdagsmannavalet. I valet af elektor deltager en hvar inom kommunen bosatt man, som eger i mantal satt frälse- eller skattejord, med stadgad åborätt besitter kronohemman eller å arrende innehar kronoboställe, kungsgård eller kungsladugård och ej hörer till annat stånd eller är anställd i landets tjenst. Hvarje kommun eger dervid utse en inom densamma bosatt elektor bland de valberättigade och derutöfver, efter folkmängden enligt mantalslängden, en|43| för hvarje fullt tal af 2 000 personer; och beräknas rösterna efter hemmanens förmedlade mantal. Elektorerne skola, försedde med utdrag af protokollet rörande detta val, sammankomma på utsatt dag och ställe och vid landtdagsmannavalet en hvar ega en röst.

§ 14. Berättigad att deltaga i val af elektor eller landtdagsman i ofrälse stånd är, med iakttagande af de i 11, 12 och 13 §§ stadgade grunder, hvar och en till ståndet hörande och inom valdistriktet bosatt finsk man, som till myndig ålder kommen är, äfven om han bekänner annan än den kristna läran; dock må ej såsom valberättigad anses:

den som ej under de tre sistförflutna åren varit i landet skattskrifven;

den som står under förmynderskap;

den som afträdt sin egendom till borgenärers förnöjande och ej förmår visa att han från deras kraf är befriad;

den som för vanfrejdande brott blifvit till ansvar dömd eller under framtiden ställd;

den som förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller ovärdig att föra annans talan;

den som öfvertygas att hafva vid elektors- eller landtdagsmannaval med penningar eller gåfvor sökt värfva röster, eller genom våld eller hot stört valfriheten;

den som finnes förvunnen att hafva vid elektorseller landtdagsmannaval sin röst emot vedergällning afgifvit;

den som redan deltagit i val af elektor eller full|44|mäktig för annat stånd än det, inom hvilket han sedermera såsom väljande sig anmäler.

Valrätt må ej i något fall genom ombud utöfvas.

Valbar till elektor är en och hvar inom valdistriktet, som sjelf eger rätt att i valet af denne taga del.

Valbar till landtdagsman i ofrälse stånd är, med nedan upptagna undantag, hvar och en, inom eller utom valdistriktet boende medlem af ståndet, som sjelf är berättigad att i val af elektor eller fullmäktig för samma stånd deltaga: dock må skyldigheten att under de tre sistförflutna åren vara i landet skattskrifven icke tillämpas å den, som befinner sig i Kejsarens tjenst, utan att vara finsk embetsman.

Såsom landtdagsman får ej godkännas:
den som ej bekänner kristna läran;
den som ej uppnått 25 års ålder;
den som deltagit i val af elektor eller fullmäktig för annat stånd än det, inom hvilket han anmäler sig till landtdagsmannakallets utöfvande.

Allt hvad här ofvan nämnes såsom hinder för rättighet att deltaga i val, att vara valbar och godkännas såsom landtdagsman i ofrälse stånd, skall jemväl utgöra hinder för godkännande af representant hos Ridderskapet och Adeln.

§15. Vid landtdagsmannaval afgöre de flesta rösterna valet. Hafva två eller flere erhållit de flesta och lika många röster, skiljes dem emellan genom lottning.

För den sålunda valde skall fullmakt ofördröjligen utfärdas: för landtdagsman i Presteståndet af stiftets Domkapitel eller Universitetets Konsistorium, för landtdagsman i Borgareståndet af stadens Magistrat och för|45| landtdagsman i Bondeståndet af domhafvanden. Fullmakterna böra hafva följande lydelse:

”Vid landtdagsmannaval, som den – – förrättats bland presterskapet i N. N. stift; bland skollärarene i N. N. stift; vid Alexanders Universitetet; – i N. N. stad – i N. N. domsaga, har N. N., kyrkoherde, kapellan, predikant, sockneadjunkt i N. N. socken, kapell eller predikogäll; skollärare inom N. N. stift; lärare, tjensteman vid Alexanders Universitetet – bosatt i N. N. stad bosatt å hemmanet N. N. i N. N. socken i N. N. län, blifvit utsedd till landtdagsman i Presteståndet – Borgareståndet – Bondeståndet; och befullmäktigas fördenskull N. N. att vid den landtdag, som skall hållas i N. N. stad och tager sin början den –, deltaga i rådslagen och besluta om derstädes förekommande ärender. Ort och tid”.

§ 16. Vill någon anföra klagomål öfver landtdagsmannaval inom Borgare- eller Bondeståndet, eger han hos valförrättaren äska behörigt protokollsutdrag, hvilket sednast två dagar derefter bör till klaganden utlemnas; och skall han, vid talans förlust, inom fjorton dagar, räknade från dagen för valförrättningen, ingifva sina besvär till Kejsaren och Storfurstens befallningshafvande, som, i fall skäl dertill förekommer, eger i embetsväg infordra vederbörandes förklaring deröfver, att inom viss kort tid afgifvas, och sedermera meddelar sitt utslag i målet, sednast dagen efter den, å hvilken tiden för förklarings afgifvande gått till ända. Den med Kejsarens befallningshafvandes utslag missnöjde eger att, sednast åtta dagar efter deraf erhållen del, deremot fullfölja sina besvär, hvilka böra inlemnas till samme|46| befallningshafvande och af honom, jemte deröfver infordrad förklaring och eget yttrande samt handlingarne i ärendet, ofördröjligen insändas till landets högsta judiciella myndighet, som dem skyndsamt upptager och afgör.

Klagomål öfver val till landtdagsman i Presteståndet anföras för presterskapet och skollärare i stiften, hos Domkapitlen; och följas dervid i öfrigt lika ordning och enahanda grunder, som här ofvanföre finnas utstakade. Öfver val af landtdagsman vid Universitetet anföras klagomål inom fjorton dagar derefter hos landets högsta judiciella myndighet.

§ 17. Ej må den, som till landtdagsman blifvit vald, undandraga sig denna befattning, der han ej förmår visa sådana hinder, dem allmän lag upptager såsom laga förfall, eller uppnått sextio års ålder.

Afsägelse af landtdagsmannauppdrag, som göres vid valtillfälle, pröfvas af valförrättaren. Sker afsägelse efteråt men innan Ständerna sammankommit, pröfvas skälen derfor af Kejsaren och Storfurstens befallningshafvande, eller vederbörande Domkapitel, eller Universitetets Konsistorium.

Vill någon klaga öfver beslut, i anledning af skedd afsägelse utaf landtdagsmannauppdrag, förfares i afseende derå såsom i 16 § sagdt är.

Under påstående landtdag må ej landtdagsman afsäga sig sin befattning, utan att han visar sådant hinder, som godkännes af det stånd, hvartill han hörer.

§ 18. Har afsägelse blifvit godkänd eller vald landtdagsman förklarats obehörig att sitt kall utöfva, eller afgår|47| vald landtdagsman med döden eller varder han till talman utsedd, åligger det vederbörande att skyndsamt föranstalta om nytt val. Sådant val inom Bondeståndet verkställes af de för samma landtdag, enligt 13 §, utsedde elektorer.

§ 19. Underlåter något valdistrikt att ställa fullmäktige till behörigt antal, vare förfallet till det vite, som ståndet pröfvar skäligt och kan anses svara mot den kostnad ett annat jemlikt distrikt för underhåll af landtdagsman måste vidkännas. Detta vite tillfaller ståndets kassa. Undantag härutinnan eger likväl rum för Lappmarkens domsaga, i händelse fullmäktig för densamma icke varder utsedd.

§ 20. Vald landtdagsman åtnjute tillräckligt och anständigt underhåll, äfvensom ersättning för resekostnad till och från landtdagen, af dem, hvilka äro valberättigade i det distrikt, som utsett honom. Erforderliga bestämmelser härom uppgöras före valen; och åligger det vederbörande Magistrater att för Borgareståndets och vederbörande Kronofogdar att för Bondeståndets fullmäktige, utan särskildt arvode, dessa medel uppbära och för dem redovisa. För de till Presteståndet hörande fullmäktige bör om uppbörden öfverenskommas i sammanhang med öfverenskommelsen om valordningen.

Vederbörande stånd vare berättigadt att, på derom af vald landtdagsman framställd klagan, bestämma beloppet af det underhåll, som honom för detta uppdrag bör tillkomma.

Försummar den valde att i rätt tid inställa sig vid|48| landtdagen, vare förlustig sitt arvode för den tid han uteblifvit, om det stånd, hvartill han hörer, efter pröfning af det i slikt afseende uppgifna förfall, finner skäligt besluta sådan påföljd; och eger ståndet jemväl makt att, efter sakens beskaffenhet, derutöfver ådömma honom böter högst till lika belopp. Lag samma vare om den, som eljest, utan ståndets tillstånd, förfallolöst afhåller sig från ståndets öfverläggningar. Hvad den uteblifne sålunda å dömmes tillfalle ståndets kassa.

§ 21. Embets- eller tjensteman, som söker med sin embetsmyndighet inverka på landtdagsmannaval, miste embete. Beträdes någon att hafva genom lockande eller tubbande stört valfriheten, straffes med fängelse från fjorton dagar till tre månader. Hafva hotelser eller våld blifvit i enahanda syfte använda, straffes gerningsmannen med fängelse från en månad till ett år; är det embets- eller tjensteman, miste dertill embete.

§ 22. Dagen näst efter den, hvartill Ständerna sammankallats, skola ledamöterne af Ridderskapet och Adeln, på det sätt Riddarhusordningen föreskrifver, styrka sin behörighet att utöfva landtdagsmannakallet samt de valde medlemmarne af Preste-, Borgare- och Bondestånden förete sina fullmakter till granskning inför den person Kejsaren och Storfursten dertill förordnar. Vid denna granskning undersökes huruvida fullmakterna blifvit i föreskrifven form utfärdade; och föres dervid protokoll, hvilket meddelas hvarje af de tre stånden. Den, hvars fullmakt finnes behörig, förses med inträdespollet.

Hvarje stånd tillkommer dock sedan att pröfva behörigheten till landtdagsmannakallets utöfvande, ej mindre för sådan dess medlem, hvars fullmakt icke blifvit godkänd, än äfven för den, mot hvilken eljest under landtdagens lopp, i följd af denna grundlag, anmärkning förekommer. Den, hvars landtdagsmannarätt inom ståndet är satt i fråga, bibehåller emellertid sin befattning såsom ståndsledamot, intill dess han blifvit dertill obehörig förklarad.

§ 23. Å den dag, hvartill Ständerna sammankallats, tillkännagifver Kejsaren och Storfursten hvem Han till Landtmarskalk för Ridderskapet och Adeln utnämnt samt förordnar till talman för Presteståndet Erkebiskopen, eller, om denne är sjuk eller frånvarande, eller hans embete ledigt, någon annan af Biskoparne. Derjemte varder för Ridderskapet och Adeln en vice Landtmarskalk samt för Presteståndet en vice talman bland dessa stånds medlemmar af Kejsaren utsedd.

Så snart underrättelse om förloppet af fullmakternas i 22 § omförmälda granskning till Borgare- och Bondestånden ingått, begäre de ofördröjligen hos Kejsaren, eller den Han i Sitt ställe dertill satt, genom deputationer, talmän och vice talmän, hvilka, då för hvardera ståndet bland dess medlemmar utnämnas. Intill dess talmän blifvit förordnade, föres i hvardera ståndet ordet af den derstädes närvarande ledamot, som till lefnadsåren är äldst.

Åt Landtmarskalk och talmän anslår Kejsaren af allmänna medel en viss summa, såsom ersättning för de särskilda utgifter de under landtdagen vidkännas.

§ 24. Landtmarskalk, vice Landtmarskalk, talmän och vice talmän aflägga inför Kejsaren och Storfursten, eller den Han i Sitt ställe dertill satt, följande ed:

”Jag N. N., utnämnd och förordnad att vid denna landtdag vara Landtmarskalk (vice Landtmarskalk) för Ridderskapet och Adeln, (talman, vice talman för Preste-, Borgare-, Bondeståndet), lofvar och svär, vid Gud och hans heliga evangelium, att jag vill och skall med all min förmåga söka upprätthålla och försvara ej mindre Kejsaren och Storfurstens rätt än ståndets och Ständernas fri- och rättigheter, i öfverensstämmelse med gällande grundlagar (för Landtmarskalken och vice Landtmarskalken: och Riddarhusordning). Detta lofvar jag troget hålla, så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ.”

§ 25. Sedan Landtmarskalken och talmännen aflagt ed, sammanträda stånden, hvart för sig, helsa hvarandra inbördes genom deputationer och utse ledamöter till en deputation, som, anförd af Landtmarskalken och talmännen, afgår för att till Kejsaren och Storfursten, eller den Han i Sitt ställe utser, hvarje stånd särskildt, frambära uttryck af ståndens undersåtliga vördnad samt anhålla om bestämmande af tiden för landtdagens öppnande.

§26. Kejsaren och Storfursten, eller den Han dertill i Sitt ställe förordnat, låter kungöra stånden den dag, som blifvit bestämd för landtdagens öppnande. På den dagen skola samtliga stånden, efter det gudstjenst förrättats, sammankomma i thronsalen, der Kejsaren, eller|51| den Han i sitt ställe förordnat, helsar Ständerna och förklarar landtdagen öppnad; hvarefter stånden, hvart i sin ordning, genom Landtmarskalken och talmännen frambära uttrycken af sin undersåtliga vördnad. Kejsaren meddelar Ständerna uppgift å de propositioner Han vill förelägga Ständerna; dock må äfven sedermera under landtdagens lopp ytterligare framställningar kunna till Ständernas handläggning öfverlemnas.

§ 27. Vid hvarje lagtima landtdag bör, antingen vid dess öppnande eller inom fjorton dagar derefter, statsverkets tillstånd för Ständerna uppvisas, på det de må inhemta huru Kronans inkomster blifvit till landets gagn och bästa använda.

§ 28. I hvarje stånd skall finnas en Sekreterare, som der förer protokollet. Hos Ridderskapet och Adeln utöfvas denna befattning af Riddarhussekreteraren. Preste- och Borgarestånden utse dertill en lämplig man i den ordning de, hvardera för sig, finna godt bestämma. I Bondeståndet förordnar Kejsaren och Storfursten, innan Ständerna sammanträdt, till Sekreterare en lagfaren och skicklig man, hvilken derjemte åligger att vid ärendernas behandling biträda talmannen med råd och tillhandagå ståndets medlemmar med upplysningar om en hvars lagliga rättigheter och skyldigheter. Sekreteraren i Bondeståndet må ej, utan sin uttryckliga anmärkning och reservation, till ståndets protokoll föra eller till expedierande befordra något, som är stridande mot grundlagarna; dock eger han ej i ståndet någon röst.

Innan Sekreteraren i Bondeståndet tillträder sin befattning, aflägger han inför Kejsaren, eller den Han i Sitt ställe satt, följande ed: ”Jag N. N., utnämnd och förordnad till Sekreterare i Bondeståndet vid denna landtdag, lofvar och svär vid Gud och hans heliga evangelium, att jag vid utöfningen af denna min befattning med all min förmåga vill och skall iakttaga och upprätthålla ej mindre Kejsaren och Storfurstens rätt än ståndets och Ständernas fri- och rättigheter, enligt gällande grundlagar. Detta allt lofvar jag troget hålla, så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ.”

Den betjening, hvarje stånd i öfrigt för sig under landtdagen finner nödig, tillsättes af ståndet.

Bondeståndets Sekreterare åtnjuter af allmänna statsmedel den aflöning, som af Kejsaren bestämmes.

§ 29. Vid hvarje lagtima landtdag skola inom åtta dagar efter dess öppnande tillsättas: ett lagutskott, ett ekonomiutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott och ett bankutskott. Lag-, ekonomi- och statsutskotten skola bestå af 16 samt bevillnings- och bankutskotten af 12 ledamöter hvarje, hvilka, till lika antal inom hvart och ett stånd, genom elektorer utses. På enahanda sätt väljas äfven suppleanter att, vid inträffadt förfall för utskottsledamöter, i deras ställe inträda.

Vid urtima landtdag skola ej flera utskott tillsättas än som erfordras för beredning af dervid förekommande ärender.

§ 30. Kan fråga, hvaröfver utskotts betänkande erfordras, icke lämpligen hänskjutas till något af de i 29 §|53| nämnda utskott eller anses den för vinnande af tid eller af annan orsak böra öfverlemnas till beredning af särskildt utskott, vare Ständerna berättigade att dylikt utskott tillsätta.

Varda inom något utskott göromålen så ökade att de icke kunna inom behörig tid utföras, ege utskottet hos stånden utverka tillökning i ledamöternes antal och för arbetenas påskyndande fördela sig på afdelningar. Hvarje sådan afdelning skall bestå af minst två ledamöter från hvart stånd och eger i utskottets namn afgifva utlåtanden i dit hänskjutna frågor.

Hvarje stånd må ock, om det så nödigt finner, tillsätta ett utskott till förberedande handläggning af dess enskilda besvär och angelägenheter.

§ 31. Ej må medlem af Senaten vara ledamot i utskott, och ej heller någon annan inväljas i utskott, der redovisning för hans embetsåtgärder kan till granskning förekomma.

§ 32. Den, som redan blifvit till ledamot i två utskott invald, vare berättigad att afsäga sig honom lemnadt uppdrag att ytterligare i utskottsgöromål deltaga; men för öfrigt ankommer det å hvarje stånd att, efter pröfning af anmäldt förfall, afgöra huruvida derifrån invald utskottsledamot må från slik befattning vinna befrielse.

§ 33. Utskotten välja, hvart för sig, ordförande bland utskottets medlemmar. Intill dess sådant val försiggått föres ordet af Ridderskapet och Adelns främste närvarande ledamot.|54| Utskotten ega, hvart för sig, utse Sekreterare och den öfriga betjening, som hos dem kan finnas nödig.

§ 34. Lagutskottet skall meddela utlåtande öfver de från stånden dit öfverlemnade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af grundlag, samt af allmän civil-, kriminal-, kyrko- och sjölag.

§ 35. Till ekonomiutskottet hänvisas de till ståndens handläggning och utlåtande inkomna förslag, som angå landets allmänna hushållning eller dertill hörande inrättningar af alla slag, samt ändring, förklaring eller upphäfvande af dithörande förordningar och stadgar.

§ 36. Statsutskottet, som skall undfå del af statsverkets tillstånd och ega tillgång till alla dess räkenskaper och handlingar, åligger att afgifva betänkande huru medel till fyllande af landets behof, såvidt ej statsverkets ordinarie tillgångar dertill förslå, skola anskaffas, äfvensom särskildt granska på hvad sätt de vid sednaste landtdag för vissa ändamål beviljade anslag blifvit använda. Framställas under landtdagens lopp ytterligare förslag om ständiga eller tillfälliga anslag för något statsverkets eller annat allmänt behof, eller för särskildt ändamål, eller ock andra frågor, som med statsverkets inkomster eller utgifter sammanhänga eller derpå inverka, tillkommer det likaledes statsutskottet att till Ständerna derom afgifva betänkande.

Statsutskottet eger ock att, på förslag af Landtmarskalken eller vederbörande talman eller utskotts|55|ordförande, med Ständernas rätt bestämma den efter göromålens omfattning och beskaffenhet lämpade vedergällning, som bör tillkomma ej mindre Ridderskapet och Adelns samt Preste- och Borgareståndens, än utskottens sekreterare äfvensom samtliga ståndens och utskottens betjening.

§ 37. Bevillningsutskottet eger bereda alla från stånden dit hänvisade frågor, som angå förändring i föreskrifterna om bevillnings utgörande; att förslagsvis beräkna inkomsterna af de särskilda bevillningarna samt att, sedan bevillningens belopp blifvit bestämdt, föreslå grunderna och sättet för dess fördelning och i sammanhang dermed till Ständerna afgifva förslag till bevillningsstadgar.

§ 38. Bankutskottet tillhörer att undersöka Bankens styrelse och tillståndet med de under Ständernas garanti och vård ställda fonder; deröfver, så fort ske kan, till stånden aflemna berättelse samt föreslå föreskrifter, som för nämnde fonders förvaltning anses erforderliga.

§ 39. Alla utskott skola sammanträda sednast fyra dagar från den, då de blifvit tillsatta, och derefter till ståndens plena insända sina utlåtanden och förslag allt efter som ärenderna hinna utarbetas.

Har ledamot af utskott tre gånger, utan laga förfall eller särskildt tillstånd, afhållit sig från utskottets sammanträden, bör sådant anmälas hos vederbörande stånd, hvilket med anledning deraf eger vidtaga den åtgärd, som af omständigheterna påkallas.

§ 40. Finner utskott sig behöfva af någon embetsman eller af allmänt verk, som ej står under Ständernas förvaltning, inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar, eger utskottet hos ordföranden i Senaten utverka dess befallning till vederbörande att meddela de äskade upplysningarne.

§ 41. Förordna Ständerna, omedelbarligen eller efter anmälan från utskott, att något ärende bör af två eller flere utskott, förenade, till beredning upptagas, skola dessa utskott, hvart inom sig, utse deputerade till lika antal från hvarje stånd, att ärendet handlägga och deri afgifva yttrande, utan att utskottens öfrige ledamöter i ärendets beredning taga del.

För sålunda sammansatt utskott gälle i öfrigt enahanda föreskrifter som för utskott i allmänhet.

§ 42. Vid votering i utskott räknas rösterna efter hufvudtalet mellan utskottets samtliga närvarande ledamöter. Anställes omröstning med slutna sedlar, bör en sedel alltid afläggas, för att öppnas derest rösterna vid sammanräknandet befinnas lika delade. Om proposition till beslut gäller hvad här nedan i afseende å stånden säges.

Ledamot, som ej instämt i utskottets beslut, är obetaget att till utskottets betänkande foga sin skiljaktiga mening, som i sådant fall bör skriftligen afgifvas; dock må utskottets betänkande derigenom ej uppehållas.

§ 43. Landtmarskalken och talmännen, samt de som deras ställen företräda, äfvensom Bondeståndets Sekreterare, ega i utskotten närvara, då de sådant önska, likväl utan rätt att i öfverläggningar och beslut deltaga.

§ 44. Betänkanden och hemställningar från utskott justeras inför utskottet, eller de medlemmar deraf, hvilka härtill blifvit utsedde.

Expeditioner från utskott underskrifvas på utskottets vägnar af ordföranden.

§ 45. Landtmarskalken och talmännen åligger, hvar för sitt stånd, att utfärda kallelse till plenum; att dervid föredraga ärenderna; att upptaga och leda öfverläggningarne; att framställa proposition för besluts fattande, vidmakthålla ordning vid sammanträden och jemväl i öfrigt vaka deröfver att sådant som strider mot landets grundlagar icke må i ståndet under öfverläggning komma, äfvensom att afsluta plenum.

Landtmarskalk eller talman må likväl ej taga del i öfverläggning eller omröstning, och ej heller föreslå annat än det, som erfordras till verkställighet af grundlagarne, äfvensom af Ständernas eller ståndens särskilda beslut och af de för landtdagsärendernas behandling af stånden antagna ordningar och stadgar.

Ståndens öfverläggningar äro offentliga, utom i de särskilda fall, då något stånd för tillfället annorlunda besluter.

Kallelse till plenum anslås dagen före sammanträdet.

§ 46. Vid plenum eger hvarje ståndsledamot rätt att till protokollet fritt tala och yttra sig i alla frågor, som då handläggas, och om lagligheten af allt, som inom ståndet tilldrager sig. En hvar yttrar sig, stående och från sin plats, i den ordning han dertill anmält sig och uppropad blifver; och må ej någon vara berättigad att tala utom protokollet.

Ingen tillåte sig förolämpande, spefulla eller eljest opassande uttryck om Styrelsen eller enskilde personer. Sker det, må ordet kunna honom af Landtmarskalken eller talmannen betagas, och pröfve sedan ståndet huruvida han af Landtmarskalken eller talmannen bör erhålla föreställning och varning, eller om saken bör till domstols behandling öfverlemnas, eller ock få förfalla.

§ 47. Stånden kunna på ett rum sammanträda till gemensam öfverläggning rörande allmän vid landtdagen under handläggning varande fråga, likväl utan rättighet att der besluta; och föres dervid ordet af Landtmarskalken eller, om han är hindrad, af den närvarande talman, som enligt den i 1 § mellan stånden iakttagna ordning är dertill närmast. Önskar ett stånd sådant sammanträde, varde de öfriga stånden derom och om föremålet för öfverläggningen underrättade. Biträder något annat stånd denna önskan, skall sammanträde af alla stånden ega rum. Landtmarskalken och talmännen öfverenskomma om tid och ställe för sammanträdet, och kallelse till detsamma utfärdas af Landtmarskalken dagen förut.

Senatens ordförande och ledamöter ega tillträde till ståndens gemensamma sammankomster, med rättig|59|het att deltaga i de öfverläggningar, som vid desamma förehafvas; och bör Senatens ordförande genom Landtmarskalken erhålla underrättelse om tid och ställe för nämnde sammankomster, äfvensom om de ärender, som dervid komma att behandlas. I ärende, som handlagts vid gemensamt sammanträde, skall, så snart öfverläggningen förklarats slutad, hvart stånd å sitt rum fatta beslut, utan att vidare öfverläggning i ämnet må ifrågakomma.

§ 48. I mål, som rörer någon ståndsmedlem personligen, må han väl öfverläggningen, men ej beslutets fattande öfvervara.

§ 49. Ej må annan än den som tillhör evangelisk-lutherska trosbekännelsen deltaga i granskning af förslag, som vid landtdag framställas rörande Kyrkolag för lutherska församlingarne i landet eller deras kyrkliga förhållanden i öfrigt.

§ 50. De Kejsaren och Storfurstens skrifvelser och propositioner, som ej redan vid tiden för landtdagens öppnande blifvit stånden meddelade, tillställas dem genom en ledamot i landets Senat.

§ 51. Petition i ämne, som tillhör allmänt utskotts behandling, bör af landtdagsman framställas i det stånd han tillhör, inom fjorton dagar efter landtdagens öppnande. Sedermera må sådan fråga icke kunna väckas, så framt den ej omedelbarligen föranledes af ett inom|60| något stånd redan fattadt beslut eller annan under landtdagen inträffad händelse.

Har landtdagsman för afsigt att framställa någon petition, bör han derom förut underrätta ordföranden i ståndet; hvarutom alla petitioner skola, innan de föredragas, skriftligen uppsatte till ståndets sekreterare aflemnas. Ej må i en skrift flere ärender af olika beskaffenhet sammanföras.

§ 52. Kejsaren och Storfurstens propositioner må icke till slutlig åtgärd företagas innan utskott deröfver afgifvit yttrande.

Har petition rörande allmän fråga inom något stånd blifvit föreslagen, kan ståndet jemväl, om det så för godt finner, hänvisa frågan till behandling af allmänt utskott.

§ 53. När proposition första gången i något stånd förekommer, skall den, så framt ej ståndet genast enhälligt förvisar densamma till utskott, ligga på bordet till nästa sammanträde, då sådan hänvisning bör ske.

Då förslag till ändring i grundlag eller uppgiften angående statsverkets tillstånd till utskott förvisas, må öfverläggning ej inom något stånd förehafvas; men vill ståndsledamot i annat ärende afgifva yttrande till protokollet, bör detta jemväl till utskottet öfverlemnas; dock att remissen deraf ej uppehålles.

Uppstår fråga till hvilket utskott ett mål bör hänvisas, kan sådan fråga blott för det sammanträde, då den blifvit väckt, läggas på bordet, men bör vid nästföljande ovilkorligen afgöras.

§ 54. Betänkande, som af allmänt utskott afgifvits, skall till hvarje stånd särskildt utdelas och, så vidt ske kan, samtidigt hos alla stånden till behandling företagas.

§ 55. Landtmarskalken och talmännen böra, i närvaro af två ledamöter från hvarje stånd samt Bondeståndets Sekreterare, innan plena i stånden anslås, sammankomma för att träffa sådan öfverenskommelse rörande ärendernas föredragning, som i nämnda hänseende kan blifva erforderlig.

Kejsaren och Storfurstens propositioner skola alltid i främsta rummet till behandling i stånden företagas.

§ 56. Allmänt utskotts betänkande skall, sedan det inkommit och första gången blifvit föredraget, läggas på bordet. Vid nästa föredragning må det, ehvad öfverläggning egt rum eller ej, ånyo bordläggas, om två eller flere ledamöter det begära; men då saken tredje gången förekommer, skall den till afgörande företagas.

Utskotts förberedande hemställningar och förfrågningar må genast afgöras, derest icke bordläggning begäres.

Uti ståndens kanslier skall alltid finnas tillgänglig en förteckning öfver bordlagda ärender och dertill hörande handlingar.

§ 57. När fråga, hvaröfver utskott utlåtit sig, förekommer till afgörande, eger ståndet att antingen genast efter omständigheterna deri fatta sitt beslut, eller ock,|62| om ämnet anses fordra ytterligare utredning, återförvisa ärendet till utskottet.

Finner det utskott, till hvilket återförvisning från ett stånd skett, att frågan redan är genom andra stånds deri fattade beslut afgjord, underrätte utskottet derom det stånd, från hvilket återförvisningen utgått. I annat fall bör utskottet afgifva nytt betänkande.

När betänkande sedermera ånyo till stånden inkommer, varde det behandladt på samma sätt som i 56 § sagdt är, utan att ytterligare återförvisning må ega rum.

§ 58. Då ärende skall slutligen afgöras, böra alla dertill hörande handlingar uppläsas, så framt någon ledamot af ståndet sådant äskar. Ej må något mål, deri öfverläggning egt rum, till slutligt afgörande företagas förrän ståndet, på Landtmarskalkens eller talmannens hemställan, förklarat öfverläggning slutad; börande derefter proposition, med ledning af öfverläggningen, framställas. Kan utskottsbetänkande i dess helhet eller annan fråga blifva föremål för bifall eller afslag, bör Landtmarskalkens eller talmannens första proposition lyda på bifall. Varder den med nej besvarad, skall den följande propositionen rättas efter hvad under öfverläggningen i ärendet blifvit anmärkt eller yttradt. Innefattar ärendet flere delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang afgöras, bör särskild proposition å hvarje del framställas i den ordning, som nu är sagd.

§ 59. Proposition, som af Landtmarskalk eller talman i afseende å beslut framställes, bör alltid så affattas att den kan med endast ja eller nej besvaras. Erinringar|63| vid propositionens uppställning må väl göras, men ingen ny öfverläggning i sjelfva saken få ega rum. Sedan propositionen, sådan den af ståndet godkänts, blifvit framställd och besvarad, tillkännagifver Landtmarskalken eller talmannen sin uppfattning af det lemnade svaret. Göres deremot ej invändning, skall dervid bero och beslutet affattas efter det svar, Landtmarskalken eller talmannen förklarat vara öfvervägande. Ledamot af ståndet, som icke godkänner Landtmarskalkens eller talmannens uppfattning af ståndets svar, ege rätt att begära omröstning, hvilken ej må vägras.

§ 60. Då omröstning skall ske, bör voteringsproposition jemte tydlig kontraproposition skriftligen uppsättas och justeras samt omröstningen omedelbart derefter verkställas; men ej må proposition göras om votering skall ega rum och ej heller omröstning derom tillåtas.

§ 61. Omröstning skall alltid ske med sedlar, hvarå finnes tryckt ja eller nej. Emellan ja- och nejsedlarne, som böra vara enkla och slutna, får icke någon yttre skilnad finnas. Rösterna beräknas efter hufvudtalet; och bör Landtmarskalk eller talman, till undvikande af lika röstetal för ja och nej, vid hvarje omröstning före sedlarnes uppräknande uttaga och aflägga en bland dem. Befinnas vid sammanräknandet af de öfriga sedlarne, rösterna lika delade, skall den aflagda sedeln öppnas och afgöra beslutet.

§ 62. Emot beslut må skiljaktig mening af den, som i beslutet ej instämt, till protokollet anmälas, men så|64|dant i ingen händelse till ny öfverläggning rörande den redan afgjorda frågan föranleda.

§ 63. Landtmarskalk eller talman må ej vägra att till öfverläggning inom ståndet upptaga en af ståndsledamot väckt fråga, eller att i sådan, redan upptagen, till ståndet framställa proposition, utom i de fall att han finner frågan strida mot grundlag eller mot redan i saken fattadt beslut, eller ock eljest vara af sådan grannlaga beskaffenhet att den ej bör komma under öfverläggning, dervid äfven skälen för slik vägran hvarje gång böra af honom anföras.

§ 64. Beslut må ej vid justering ändras, men väl sådana tillägg dertill göras, som icke leda till ändring af beslutet. Hvad ståndsmedlem yttrat och öfverläggning, som deraf följt, kan med hans samtycke och ståndets bifall vid justering ur protokollet uteslutas; dock icke sådant, hvarpå beslutet tydligen grundar sig.

§ 65. Landtdagsman, som ej varit tillstädes då beslut i något ärende fattats inom det stånd han tillhör, vare tillåtet att derefter till protokollet anmäla att han ej i samma beslut deltagit, men ege icke att någon anmärkning emot detsamma framställa.

§ 66. Hvart stånd skall genom protokollsutdrag gifva de öfriga stånden del af sina beslut angående ärende, hvaröfver allmänt utskott afgifvit betänkande, äfvensom|65| i andra sådana frågor, som ej röra ståndet enskildt. Erfordrar saken större skyndsamhet, vare stånden obetaget att äfven genom deputationer meddela hvarandra sina beslut; dock bör en af ståndets Sekreterare påtecknad afskrift af den proposition, som grundlagt beslutet, alltid tillika åtfölja och af ordföranden för deputationen i de andra stånden uppläsas.

§ 67. Beslut i ärende, som blifvit af allmänt utskott handlagdt, skall, så fort ske kan, genom protokollsutdrag utskottet meddelas.

Finner utskottet härvid att stånden i någon fråga stannat i så skiljaktiga beslut att lagenlig pluralitet af af de olika meningarne ej kan bildas, bör utskottet söka att, såvidt möjligt är, sammanjemka de olika meningarne och till stånden inkomma med förslag till dylik sammanjemkning.

Är pluralitet redan vunnen, öfverlemnas handlingarne i ärendet till det Ständernas utskott, hvarom i 77 § nämnes.

§ 68. Vid hvarje lagtima landtdag välja Ständerna fullmäktige, till lika antal för hvarje stånd, att i enlighet med instruktion, som af Ständerna upprättas och fastställes, utöfva inseende öfver förvaltningen af de under Ständernas garanti och vård ställda fonder i Finlands Bank; börande valen förrättas särskildt inom hvarje stånd och så tidigt att de utsedde fullmäktige må kunna tillträda sin befattning medan Ständerna ännu äro samlade. Ständerna utse äfven vid hvarje landtdag reviso|66|rer, en för hvarje stånd, för att förrätta den revision, berörde fonder årligen undergå.

För att vid inträffadt förfall intaga bankfullmäktiges och revisorernes plats, ega Ständerna utse så stort antal suppleanter till dessa befattningar, som de anse behofvet påkalla.

§ 69. Vid alla val iakttages att namnsedlarne, så framt de skola blifva gällande, böra vara enkla, slutna och fria såväl från tvetydighet i anseende till personernas namn, som från oriktighet i anseende till deras antal. Mellan personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning, när så erfordras.

§ 70. De reglementariska föreskrifter, som anses nödiga för landtdagsmannagöromålen samt ordningen i stånden och utskotten, ega Ständerna eller, i ämne som angår något stånd enskildt, detta stånd att fastställa. Ej må något deri införas, som mot grundlag eller annan gällande lag strider.

§ 71. Grundlag kan stiftas, ändras, förklaras eller upphäfvas endast på framställning af Kejsaren och Storfursten och med alla ståndens bifall; och må proposition i slikt ämne antingen afgöras vid den landtdag, då den blifvit framställd, eller ock, i fall minst två stånd det yrka, lemnas hvilande till nästpåföljande landtdag, då den skall slutligen pröfvas.

Uppstår fråga om förändring eller upphäfvande af de stånden gifna privilegier, förmåner och rättigheter,|67| eller om nya privilegiers meddelande, gälle hvad i Regeringsformen derom finnes stadgadt.

§ 72. Hvad stånden sammanstämmande afgjort, vare i alla frågor Ständernas beslut

Förena sig icke samtliga stånden om grunderna för någon bevillning, sättet för deras tillämpning, eller bevillningens fördelning till utgörande, och har sammanjemkning, efter hvad i 67 § säges, icke kunnat tillvägabringas, skall saken öfverlemnas till afgörande åt bevillningsutskottet, förökadt till ett sådant antal ledamöter, som i 74 § bestämmes. Bifalla två tredjedelar af det sålunda förstärkta utskottets i omröstningen deltagande ledamöter bevillningsutskottets förslag i en eller flere af de delar, hvaruti Ständerna icke förut detsamma enhälligt antagit, blifver detta förslag gällande såsom Ständernas beslut. Kan sådan pluralitet ej erhållas, skall det åligga bevillningsutskottet, att föreslå en annan fördelning eller andra grunder och sätt för utgörandet af den andel i bevillningssumman, hvaruppå den förkastade delen i utskottets förra förslag har afseende.

Kunna samtliga stånden icke förena sig i sammanstämmande beslut angående anslag för särskilda ändamål, och har försök till sammanjemkning aflupit fruktlöst, skall saken öfverlemnas till afgörande åt förstärkt statsutskott. Utfalla vid voteringen icke minst två tredjedelar af de afgifna rösterna för beviljande af anslag, anses frågan derom vara af Ständerna förkastad.

§ 73. Alla mål, med undantag af de i 71 och 72 §§ om|68|förmälda, afgöras genom tre stånds beslut. Stanna två i sina beslut mot de två andra, skall frågan för den landtdagen förfalla och förblifva vid det, som förut stadgadt varit, utom i den händelse, hvarom i 74 § närmare bestämmes.

§ 74. Hafva stånden, vid afgörande af någon bland de i 73 § omnämnda frågor, stannat i så skiljaktiga beslut, att lagenlig pluralitet af de olika meningarne ej kan bildas, eller stanna två stånd mot två i fråga, som, enligt Ständernas beslut, icke får förfalla, och har försök till sammanjemkning fruktlöst aflupit, skall det utskott, till hvars förberedande handläggning ärendet hört, genom omedelbara val inom stånden, förstärkas till ett antal af femton ledamöter ifrån hvarje stånd, och eger det sålunda förstärkta utskottet att samfält efter hufvudtalet anställa omröstning till ovilkorligt och slutligt antagande eller förkastande af hvad utskottet förut tillstyrkt i de delar, hvari ståndens beslut varit skiljaktiga. Innan omröstning i förstärkt utskott företages, böra propositionerna dertill af det enkla utskottet uppsättas och stånden till granskning och godkännande hemställas. Vid omröstningen skall, innan sedlarne uppräknas, en af dem afläggas, för att, derest rösterna vid uppräknandet af de öfriga befinnas lika delade, öppnas och afgöra beslutet. Hvad det förstärkta utskottet sålunda, enligt de flesta rösterna, i saken afgjort, vare Ständernas beslut.

§ 75. Infordrar Kejsaren och Storfursten Ständernas utlåtande i mål, som angå allmänna hushållningen eller|69| allmänna inrättningar, må uti skrifvelse, gemensam för stånden, hos Kejsaren anmälas hvad Ständerna sammanstämmande eller, om samstämmighet stånden emellan ej eger rum, hvarje stånd för sig i saken yttrat.

§ 76. De beslut, hvilka innehålla svar på Kejsaren och Storfurstens till Ständerna aflåtna propositioner, äfvensom de framställningar till Kejsaren, Ständerna i öfrigt gemensamt beslutit, skola genom skrifvelser till Kejsaren afgifvas.

§ 77. Alla för samtliga stånden gemensamma skrifvelser, äfvensom landtdagsbeslutet, uppsättas och expedieras af ett särskildt expeditionsutskott, bestående af två ledamöter från hvarje stånd.

§ 78. Ej må någon expedition från Ständerna utgå, innan den blifvit justerad inför stånden eller de förtroendemän, Ständerna i sådant afseende utsett.

§ 79. Landtdagsbeslutet underskrifves af ståndens samtlige medlemmar, men öfriga från Ständerna utgående expeditioner undertecknas endast af Landtmarskalken och talmännen.

§ 80. Då landtdag skall afslutas, infinna sig, på härtill af Kejsaren och Storfursten utsedd dag, landtdagsmännen, efter förrättad gudstjenst, i thronsalen, hvarest|70| stånden, genom Landtmarskalken och talmännen, inför Kejsaren, eller den Han dertill förordnat, frambära uttrycken af ståndens undersåtliga vördnad och välönskningar; hvarefter Landtmarskalken aflemnar landtdagsbeslutet samt Kejsaren, eller den i Hans ställe förordnade, förklarar landtdagen vara afslutad och hemförlofvar Ständerna.

Sedan stånden derefter återkommit till sina samlingsrum, taga de, innan de åtskiljas, genom deputationer afsked af hvarandra.

§ 81. Kejsaren och Storfurstens till Ständerna aflåtna propositioner, utskottens betänkanden, äfvensom Ständernas skrifvelser till Kejsaren och landtdagsbeslutet skola särskildt från trycket utgifvas. Landtdagsbeslutet skall ock införas i samlingen af de för landet gällande allmänna författningar.

§ 82. Allmänna kostnader och utgifter i och för landtdagen, med undantag af de i 23 och 28 §§ omnämnda, bestridas med tillgångar, de der inflyta genom bevillning, eller andra allmänna medel, hvarom Ständerna kunna förfoga.

§ 83. Denna Landtdagsordning skall till alla dess delar gälla såsom en orygglig grundlag för Finlands Regent och Ständer, intill dess den varder genom samstämmigt beslut af dem ändrad eller upphäfven.

Till yttermera visso hafve vi detta med våra namns underskrifvande och våra insegels undertryckande velat|71| bestyrka, stadfästa och bekräfta, som skedde i Helsingfors den fjortonde dagen i Maj månad år efter Christi börd ettusen åttahundra och på det sextiondesjunde.

Jemte det Wi förbehålle Oss Wår rätt, sådan densamma uti Regeringsformen af den 21 Augusti 1772 samt Förenings- och Säkerhetsakten af den 21 Februari och 3 April 1789 försäkrad finnes och icke blifvit genom uttryckliga ord uti förestående Landtdagsordning förändrad, vele Wi i Nåder denna Landtdagsordning såsom en orygglig grundlag gilla och fastställa. Till yttermera visso hafve Wi detta Egenhändigt undertecknat, som skedde i S:t Petersburg den 3 (15) April 1869.

ALEXANDER.

Minister-Statssekreterare, Grefve Armfelt.

Hans Kejserliga Majestäts Nådiga Försäkran,
till samtelige Finlands Inbyggare; Gifven
Borgå, den 15 (27) Martii 1809.

WI ALEXANDER I, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelf herskare öfver hela Ryssland, etc. etc. etc.; Storfurste till Finland etc. etc. Göre veterligt: Att sedan WI, efter Försynens skickelse, tagit Stor Furstendömet Finland i besittning, hafve WI härmedelst velat bekräfta och stadfästa Landets Religion och grundlagar samt de privilegier och rättigheter hvart och ett Stånd inom berörde StorFurstendöme i synnerhet, och alla dess Inbyggare i gemen, så högre som lägre, hittills, enligt Constitution, åtnjutit: Lofvandes att bibehålla alla dessa förmoner och författningar fasta och oförryckte i sin fulla kraft. Till yttermera visso hafve WI teknat denne Försäkrings-Act med WÅR egenhändiga underskrift. Gifvit i Borgå, den 15 (27) Martii 1809.

Originalet är högstegenhändigt undertecknadt:

ALEXANDER.

Öfversättningens rigtighet bestyrker, På Nådigste befallning,
Rob. H. Rehbinder, Tjenstgörande hos H. M. Kejsarens
Person, vid Finska Ärenderna.

Hans Kejserliga Maj:ts Nådiga Försäkran till samtelige Finlands Inbyggare. Gifven S:t Petersburg, den 12 (24) December 1825.

WI NICOLAI den Förste, med Guds Nåde Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland samt Storfurste till Finland etc. etc. etc.

Göre vetterligt: Att sedan WI, genom Försynens skickelse, kommit i ärftlig besittning af Stor-Furstendömet Finland, hafve WI härmedelst velat bekräfta och stadfästa Landets Religion och Grundlagar, samt de Privilegier och rättigheter hvart och ett Stånd inom berörde Stor-Furstendöme i synnerhet och alla Dess inbyggare i gemen, så högre som lägre, hittills enligt Constitution åtnjutit: Lofvandes att bibehålla alla dessa förmåner och Författningar fasta och oförryckta i sin fulla kraft. Till yttermera visso hafve WI tecknat denna försäkrings-Act med WÅR Egenhändiga underskrift; Gifvet i S:t Petersburg den 12 (24) December 1825.

NICOLAI.

Hans Kejserliga Majestäts Nådiga Försäkran till samtlige Finlands Inbyggare. Gifven i S:t Petersburg den 19 Februari (3 Mars) 1855.

WI ALEXANDER den Andre, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, Storfurste till Finland etc. etc. etc.

Göre veterligt: Sedan WI, genom Försynens skickelse, kommit i ärftlig besittning af Stor-Furstendömet Finland, hafve WI härmedelst velat bekräfta och stadfästa Landets Religion och Grundlagar samt de Privilegier och rättigheter hvart och ett stånd inom berörde Stor-Furstendöme i synnerhet och alla dess inbyggare i gemen, så högre som lägre, hittils enligt detta Lands Författning åtnjutit: Lofvandes att bibehålla alla dessa förmåner och Författningar fasta och oförryckta i sin fulla kraft.

S:t Petersburg den 19 Februari (3 Mars) 1855.

ALEXANDER,

Minister-Stats-Sekreterare, Grefve Armfelt.

Privilegia utaf Then Stormächtigste Konung Friedrich Sveriges, Giöthes och Wändes Konung, etc. etc. etc. stadfästade Sveriges Rikes Ridderskap och Adel uppå Riksdagen i Stockholm år 1723.

Wi Friedrich med Guds Nåde, Sveriges, Giöthes och Wändes Konung. etc. etc. etc. Giöre vitterligit för Oss och Wåra efterkommande Sveriges Regerande Konungar, at såsom förmedelst den Stora Gudens nådiga försyn, behag och skickelse, samt Hennes Kongl. Maj:tts, den Stormächtigste Drottnings Ulricae Eleonorae, Sveriges, Giöthes och Wändes Drottnings, Wår Högtälskelige Gemåls, och samtelige Riksens Ständers enhälliga goda villia, samtycke och fria öfverens kommande, Wi til en Regerande Konung öfver Sverige, med dess underliggande Länder, äre utvalde, kiände, anammade, Krönte ock Hyllade, på sätt och vis, som det deröfver författade Riksens Ständers Beslut förmår och innehåller: Hvar vid Adels-Ståndet här i Riket, sig med vördnat ock god böjelse befinna låtit, samt giordt Oss dess trohets förplicktelse, at vara och blifva, så väl som de andre Riksens Ständer, Oss och Wåre efterkommande Manlige Bröstarfvingar, så framt Gud dem med Wår nu varande Högtälskeliga Gemål förläna täcktes, hulde, plicktskyldige ock rättrådige undersåtare, som försvarligit vara kan både för Gudi ock Mannom, Oss at biuda och dem at giöra, allan rätt håldnan Wårom och theras; Och emedan Ridderskapet och Adelen från Skåne, Halland, Blekingen och Bohus Län, som äro återvundne Provincier under Sveriges Crono, genom deras laga-Fullmäcktige vid denna Riksdag, framtedt och Oss föredraga låtit deras medbrakte ur|76|åldrige Privilegier, friheter och rättigheter, som de, uti forna Svenska och Danska Konungars Handfästningar och Recesser finnas, och sedermera genom Fredsfördragen, Malmö Recess och flera Förordningar faststälte ock befäste äro; Ty hafve Wi, ei mindre än Wåra Förfäder och forna Sveriges Konungar vid sådana tilfällen, för detta giordt, med Nådig benägenhet och välvillia velat visa, huru Wi Riksens Ridderskap och Adel, såsom det förnämsta Ståndet i Riket, med all Konungslig ynnest äro tilgifne och bevågne, samt med fullkommen ömhet åstunda dess heder, vältrefnad, upkomst och förkofring at åstadkomma, understödia och befästa. Wi hafve fördenskull icke allenast banat vägen dertil, genom den af Oss til Samtl. Riksens Ständer utgifne skriftelige Försäkringen, och deruti tillsagt en fullkommen renhet uti Wår Christeliga Religion, samt rättvisa uti Lagskippandet, såsom begge de förnämsta grundvalar til et lyckeligit Regemente, at handhafva, försvara ock skydda, både med rätt och Konungsliga välde Wårom, utan ock efter de andre Riksens Ständers enhälleliga samtycke, vele härmed, och i kraft, af detta Wårt öpna bref, sammanfoga Adelen uti förbemälte återvundne Provincier med all den öfrige Riksens Adel, begges deras gambla välförvärfvade Adeliga Privilegier, friheter och rättigheter återställa, styrckia och stadfästa, på sätt och vis, som alt härefter föllier.

1.

Wi lofve och tilsäije, at villia älska och uti vördning hålla Riksens Ridderskap och Adell, hvar och en efter sitt Embete, skickelighet och värde, och låta dem samtelige och hvar och en i synnerhet, utan något qval och intrång niuta på ähra, lif, hion och gods, deras|77| välfångne friheter, privilegier, förmåner och rättigheter, af hvad namn de vara må, samt dem dervid i alla måtto handhafva.

2.

Wi vele ock Riksens Råd, samt Riksens höga och angelägna Embeten låta beställa och besättia med infödda Svenska män och undersåtare af Ridderskapet och Adelen, som dertil skickligast och tienligast finnas, jemväl til de mindre tienster, som efter Collegiernes och Öfverstarnes förslag utdelas, dem i Nåder ihogkomma på sätt och vis, som Regerings-Formens 40. §. innehåller och förmår; Såsom ock låta alla dem niuta deras tilbörliga underhåld efter Riksens Stat, på det de dess bättre sitt stånd och kall utföra kunna.

Jfr F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 4.

3.

Uti Riksens Cancellie skola ock Adelige Personer brukade blifva, så at Wi när omtränger måge hafva dem, som sig på Riksens saker förstå kunna, och skickelige äro allmänna in- och utrikes ährender at förrätta, på det at hvar och en må derigenom blifva upväckt, at låta sina barn til lärdom och skickelighet upfostra, och Adelen således upmuntras, om dygd, snille och vettenskaper sig särdeles at vinläggia, hvar igenom de til sådane förmåner måge skattas värdige, men intet räkna sig Adeliga härkomsten til enda förtiensten: Hvarvid äfven den 40. §. uti Regerings-Formen efterlefves.

4.

På det Ridderskapet och Adelen måge vinna mera och bättre förfarenhet til Wår och Fäderneslandets desto nyttigare tienst, så skal hvar och en fritt och|78| efterlåtit vara, at vandra uti främmande land, både til bokliga och fria konsters idkande, som ock at låta bruka sig hos främmande herrar i krig eller annan tienst, hvarvid den sig utrikes skickelig och välförtient giordt, sådana förmåner vid dess hemkomst til godo niuta skall.

5.

Som Wi icke vele låta den ostraffad blifva, som något talar och säijer uppå en Adelsman, det som hans heder, ähra, adeliga namn och goda ryckte angår, och honom elliest spåtteligit och til nesa vara kan, så förordne Wi också, at icke någon Adelsman skall blifva våldförd, icke heller, innan han til någon grof missgierning öfvertygad är, eller domaren efter lag och process för skiäligt pröfvat, at giöra sig, för hans brått skull, om dess person försäkrad, fängslader och inmanter, mycket mindre förderfvader å lif eller lem, ei heller honom hans hus och gårdar, bref och egendom, löst eller fast ifrån tagas, ransakas, skiöflas, bortgifvas eller i någon måtto afhändas, förr än han til någon sådan missgierning, der med han lif, ähra och gods efter lagen förvärckat hafver, öfvertygad, lagvunnen och dömder är: Warder någon af Ridderskap et och Adelen uti uppenbar grof missgierning och lifssak, bahr och å färska gierning eller å flyende fote tagen; Då bör en sådan antastas, och uti et anständigt och säkert rum, til saksens utförande inmanas, och sedan med honom efter lag förfaras; Men är gierningen icke så grof eller någon lifssak, och likväl af svårt utseende, må then skyldige personel eller reél borgen för sig ställa, doch utom de mål, som Duels Placatet röra.

6.

När någon Adelsman sig så förbryter och misshandlar, at han der igenom förvärckar lif, ähra, adelig frihet och Privilegier, gods eller arfvelig rättighet, då skal väl saken och gierningen först der hon giord är, ransakas och skiärskådas, å Härads ting på landet, och å Rådstugu i städerne, eller vid andra Underrätter, men intet annorstädes dömas, än som vid Hofrätten eller Öfverrätten, hvarunder han hörer. Med dem af Ridderskapet och Adelen, som låta bruka sig i krigstienst, förhålles efter Krigs-Articlarne, doch böra de för ringa brått icke beläggas med sådant straff, som kan nesligit och Adelsståndet förklenligit vara. Där ock någre af Adel hafva tvister sin emellan om arfskiften, förmynderskap, ersättningar eller egendomens afstående til Creditorer, som om bättre rätt strida, samt boskilnad; då skal det jemväl skie inför Hofrätten: Men uti alla andra ährender, det vare sig syner eller jordetvister, giäld och skuldsaker, kiöpslagan och handel, samt andra Civil och ringare bråttmål, så emellan Adelen sielf, som emellan Adelen och andra, skall sökias och svaras å Ting och Rådstugu, och niute hvar, samt umgiälle det allmänna lagen medgifver: doch undantages sådane oförrätter, hvilka emellan Adelen enskylt och dess vederlikar, komma efter Duels Placatet at uptagas och afgiöras.

7.

Uti the Prästegiäll och Socknar, hvarest Ridderskapet och Adelen nu för tiden hafva, hädanefter förvärfva kunna, eller vid den undersökning, hvilken, i föllie af den 40. §. i Regerings-Formen, kommer at anställas, lagligen kunna bevisa sig för åhr 1680. värckeligen haft et dem tilhörigt Jus Patronatus, anten genom urminnes häfd, eller förmåner, dem kyrkian åtnjutit, hafva de mackt och frihet at vällia en kyrkioherde (hvarvid hälst Stiftets barn ihågkommas, när de äro af lika skickelighet och meriter med andra utom Stiftet) then vid behörig examen både om lärdom och lefverne kan bestå, hvilken Biskopen och Capitlet ei måga sedermera ogilla, utan honom, uppå Patroni kallelse, deras Collations-bref ovägerligen och utan uppehåld meddela. Men der någon Adelsman eger någon Sätesgård i socknen, der hafver han mackt och frihet, at tillika med församlingen vällia Kyrckioherde, och hvar flere än en utaf Adelen uti et giäll eller sockn Sätesgård äga, och the anten sins emellan, eller insocknens invånare sig icke förlika och förena kunna, tå skal Biskopen och Consistorium i samma stift hafva mackt|82| dem emellan skillia, så at den af de föreslagne må blifva tagen til Kyrckioherde, som dem synes dertil bäst tienlig och skickelig vara; dock ingen Prestman Församlingen uppåträngas mot deras samtycke och goda villia, vid laga ansvar til giörandes, emedan en olaglig tilsatt Prest aldrig bör hafva inträde eller niuta lön uti Församlingen.

8.

Såsom af ålder Ridderskapet och Adelen i Sverige och Finland varit nådigst undt och efterlåtit, at niuta och behålla deras Sätesgårdar samt Rå- och Rörs hemman med de innom deras enskylta Bohlbys ägor, antingen nu upbygde Torp och Krogar samt Qvarnar, med mera, eller som hädanefter upbyggas kunna, fria för alla utlagor och besvär, af hvad namn de vara kunna; Så skola ock här med Ridderskapet och Adelen vid samma deras välfångne förmåner och rättigheter nådigst|83| bibehållas, således at deras Sätesgårdar med deras Torp gamla eller nybygda skola vara fria för Rusttjensten, Konungs-tijonden, utskrifningar och Roteringar, Cronokiörslor, Skiutzningar, Durchtågs- och andre giärder, Inquarteringar, Prästegårds-, samt Tings- och Gästgifvaregårds byggnad, Contributioner, och alla andra Cronobesvär, af hvad namn de vara måge, undantagne vägrödning, Kyrkio- och Kyrkiogårds samt Brobyggnad. Derjemte skola och alla de Rå- och Rörs hemman,|84| hvilka inom samma bys rätta ägor med Rå och Rör eller annan laga byskillnad begrepna äro, och nu för tiden Ridderskapet äro tillhöriga, eller ock såsom med orätta ifrångångne lagligen kunna återvinnas; Men icke de, som nu hädanefter ifrån Cronan eller andra Frälsemän blifva acquirerade, niuta förberörde förmåner och rättigheter lika med sielfva Sätegården derunder de äro hörige och belägne. Men Landtboerne på de bebodde och til hemmantal lagde Rå- och Rörs hemman, betala efter vanligheten Lagmans- Häradshöfdings- och Tingsgiästnings penningarne, och svara til Kyrckio- och Kyrckiogårds- jemväl Prestegårds byggnad, samt vägrödning och brobyggnad efter Lag och Förordningar; Jemväl vid Fiendens infall och högstträngande nöd, då Krigsmackten kommer på en ort at sammandragas, då at emottaga en proportionerad Inqvartering. Ridderskapets Ladugårdar niuta samma förmån, som sjelfva Säterien, undantagandes Rå- och Rörs friheten. Skulle någon Adelsman äga tvenne vid hvarandra belägna Sätesgårdar, och han för sin beqvämlighet, skulle villia dem sammanlägga, stånde det honom fritt, allenast de uti en sockn belägne äre, och at Cronones Jordebok derigenom ei rubbas. Will ock någon sammandraga sina til hemmantal Skattlagde Rå- och Rörs hemman, så står honom fritt att afhysa dem, under sielfva Sätes gården, eller dem til Ladugård bruka och nyttia, emedan Oss och Cronan intet derigenom något afgår. Wi tillåte jemväl Wårt Ridderskap, at, för sin beqvämlighet, flyttia Säteries friheten af någon dess Sätes- eller Ladugård til et annat Frälsehemman af lika hemmantal och godhet, som då ikläder sig den förras förmån och rättighet, dock så, at sådan sätesgård är belägen innom Compagniet, hvarest Frälsehemmanet varit tilförende indelt, och at ingen derigenom praejudiceras. Uti Skåne, Halland, Blekingen och Bohus lähn, skal Ridderskapet och Adelen, såsom dem af ålder förundt och efterlåtit varit, niuta och behålla deras Sätesgårdar de äga, med sina Torp, Gatehus, Krogar och Qvarnar med mera, som ligger på Sätesgårdens ägor, antingen de nu äro upbygde eller hädanefter upbyggas kunna, fria och lediga för all tunga, utlagor och besvär, af hvad namn de vara måga, såsom för Tijonde afgift, utskrifningar, enroulleringar, och roteringar, Cronokiörslor, skiutzningar, durchtågs- och andre giärder, inquarteringar, Kyrckio- Prästegårds- samt Tings- och Giästgifvarehus byggnad, Contributioner och alla andra Cronoutlagor och besvär, undantagande den vanliga AdelsRusttiensten, som i den 21. punkten infördt finnes. Sammaledes äro insockne eller vekudags godsen, som de nu ega, eller af samma rättighet återvinna kunna, aldeles befriade och frikallade för alla förr uprepade Crono-utlagor och besvär, undantagandes Adels-Rusttiensten, som redan sagt är, Crono- Kyrckio- och Präste Tijonden med andra gamla bevisliga Prästerättigheter, samt vägrödning och brobyggnad af skattlagde hemman, jemväl Kyrckio och Kyrckiogårds samt Prästegårds byggnad i de orter, som så af ålder vanligit|85| varit. Item, den i Skåne så kallade matlags skatten, som är Lagmans- Häradshöfdings- och Tingsgiästnings penningar, hvilka allenast utgiöras böra af de veckudagsbönder, som för hemmantal stå och lagde äro. Dock at Crono- och Kyrckiotijonden, hvilken någon af ålder eller annan besynnerlig rättighet äger och til Säteriet innehafver, aldeles förblifver hvarjom och enom framgent oförryckt efter dess tilständiga rätt, så at Kyrckian tilbörligen hålles vid mackt och i lika stånd. Vid Fiendens infall och högstträngande nöd, förhålles med inquartering på Insockne hemmanen lika, som förut om Rå- och Rörs hemman förmält är. Ridderskapets och Adelens Ladugårdar niuta och behålla sin vanliga frihet som förr, och för sin beqvämlighets skull, efterlåtas äfvenväl Ridderskapet och Adelen at afhysa eller til Ladugård at bruka sina insockne eller veckudags hemman under Sätesgården, doch tijonden deraf, Cronan, Kyrckian och Prästen samt flera gamla bevisliga Prästerättigheter förbehåldne, såsom ock at flytta Säteries friheten från Sätesgården på et annat frälsehemman af lika hemmantal, som då ikläder sig den förras förmån och rättighet, och den förra det senares natur och egenskap. Wi tillåte jemväl Ridderskapet och Adelen deras gamla insockne eller veckudags frihet på de hemman och lägenheter, som de nu innehafva i samma sockn, der Säteriet är belägit, men icke uti annexan. Der och några af deras nu varande utsockne hemman skulle med orätta hafva mist insockne rättigheten, som samma hemman af ålder, nemligen den tiden då landet kom ifrån Dannemarck under Sveriges lydno och devotion, ägt, och befinnas vara dertil berättigade; Så tillåtes Ridderskapet och Adelen en sådan dem ifrångången insockne rättighet behörigen återvinna; Men|86| de, som hädanefter igenom kiöp och byten af Cronan och privatis förvärfvas, kunna ei under insockne rätt och förmån dragas, hvarom Kongl. brefven af den 4. Martii 1690. vidare förmäla.

9.

Så skola och Adelens Landtbönder och utsockne Frälsehemman fria vara för alla Crono dagsvärcken, kiörslor, skiuts, resor och giästning, som de förr varit betungade med, så at ingen Befallningshafvare eller Fogde skall härefter hafva mackt något sådant Adelens Landtbönder och utsockne Frälsehemman at påläggia, undantagandes de tilfällen, då tåg och större marcher skie igenom landet, eller Proviant, Ammunition och beklädningar til Arméen, Fästningar och Magasinerne skola framföras: Tå böra så väl Frälse med utsockne Frälse, som Crono- och Skattebönder, både med skiutsresor, giärder och andre pålagor för betalning dertil hielpa. Dock skola uti alla inquarteringar, giärder samt Cronoskiutsningar och hielper blifva räknade, tvenne Frälsehemman emot et Cronoskatte, Frelseskatte och Cronohemman; två halfva emot et halft, och två fierdings hemman emot et fierdedels, med mindre i krigstider högsta nöden en jemlikhet erfordrar, elliest skola cke Adelens Landtbönder och utsockne hemman med inågra andra giärder och hielper, skiutsresor, eller och i andra fall, blifva betungade, än som förbemält är; Dock böra de, som under hållskiuts lagde varda, vara behielpelige, at understödia de resande emot betalning, der det så omtränger och ordningen dem tilkommer.

Jfr F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 3 och Stadfästelsen.

10.

Och när Riksens tarf och lägenheter förefalla, som uti Lagen förmälte äro, at någon Contribution och hielp måste utgiöras, då skal icke något påläggas Adelens Landtbönder och utsockne Frälsehemman utan menige Ridderskapets och Adelens, som sielfva några Landtgods äga, goda ja och samtycke; och skola altid i sådana nielper blifva räknade två hela besuttne Frälsehemman emot et helt besuttit Cronoskatte, Frelseskatte och Cronohemman; Item två halfva emot et halft och två fierdedels hemman emot et fierdedels. Således skal ock hållas, om någon utskrifning hos Allmogen til Riksens värn och försvar samtyckt och bevilliat blifver; Elliest skal Adelen uti ofredeliga tider icke försvara mera manshielp, än som hvart hemman til dess nödtorftiga bruk kan erfordra, och Legohions stadgan tillåter; Men om höga nödtorften så trängia kunde, at man utur huse utgå måste, tå skola alla dertil vederredo finnas.

11.

Så skola ock de Skattehemman, af hvilka Ridderskapet och Adelen äga frälse-rätten och räntan, anses för fullkomligit frälse, när Frälsemannen förvärfvar sig Skatterättigheten deraf, och när någon Skattejord, hvaraf Räntan någon Frälseman tilhörer, sällies utan börd, tå äger samma Frälseman lösen fram för alla andra, som utom börden äro.

Jfr F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 3.

12.

Desslikest skola ock alle af Ridderskapet och Adelen, doch hvart och et Stånds och Stads välfångne|88| Privilegier och rättigheter oförkränckte, niuta och behålla deras hus, gårdar och frälsejord, som de hafva, eller sig förvärfva kunna i Städerne, fria och lediga för allan Cronones och Stadsens tunga, tomptören undantagandes för de, som äro på ofri grund belägne, samt brandvackt och gatlägning. Äfven lemnas til Ridderskapet och Adelen fri disposition öfver deras aflingehus och jord i Städerne, aldeles efter 5. 9. innehåld uti 1668. åhrs Biafsked. Men der de bruka någon Borgerlig näring och handel, böra de derföre, med en efter deras kiöp och sälliande proportionerad real afgift til Stadens contingent anses, och åhrligen, så länge de handel bruka, taxeras, jemväl ock Edeligen sig förbinda, på samma sätt som Borgerskapet, til att ingen understungen handel drifva: rättandes sig för det öfrige uti deras handlande, efter det, som efterföljande 19. punct vidare förmäler och innehåller. Med vägerödningen, innom Stadsens district, förhålles efter vanligheten.

13.

Efter ock väl kunna finnas och upspanas Silf- Koppar- Jern och andra metalliske eller mineraliske grufvor, så väl på Adelens egna enskylta arf och egendoms egor, som annorstädes i Riket, af hvilka mycken nytta och fördel, Riket til bästa, uprättas kunde, om de uti bruk komma måtte: Så vele vi icke allenast samtyckia at den Adelsman, som på egna egor vill uptaga och drifva sådane bruk, skal hafva mackt och tilstånd dertil, utan försäkre och den samma, at han alla de förmåner och friheter oqvald skal få niuta, hvilka Bergsordningarne, och Wårt nu vid Riksdagen utgångne Privilegium, så väl jordäganden, som upfinnaren, tillägga.

14.

Ehuruväl Adelen hafver frihet, at til egit husbehof byggia Miöl- och Sågeqvarnar på egne egor, hvarest lägenhet dertil finnes; Så måste likväl intet Cronans eller Adelens gamla odalqvarnar och sågar til deras rätta häfd och inkomst med Tulltäckts tagande derigenom skadas, utan när någon ny Tullqvarn skal byggas, bör sådant å Tinge kundgiöras, af Häradshöfdingen och Nämden beses, samt andre deromkring belägne qvarnägande och grannar höras, och öfver sådane skiäl resolveras, huru vida, utan andras förfång och skada, sådan frihet tillåtas får, aldeles, som 1638. åhrs Riksdags-Besluts 9. §. förmår och innehåller. I sina strömmar måge de ock byggia Hamrar eller annor sådane verck, doch med Bergs Collegii tilstånd, så vida sådant de anlagde och priviligerade bruken intet til men och skada länder. Och ehuruväl Ridderskapet och Adelen eger bygga krogar på deras frälse ägor, så bör dock sådant ei ske utan vid bij- och vintervägar, men elliest vid stora stråkvägən ei närmare än på en half mihl när til Giästgifvare gårdarne.

15.

Der ock någon af Adelen är egande i Siöar, Strömmar och åar, eger han bruka Lahner, Åhlekista, och annat fiske, både vid Stranden och mitt uti, dock så, at icke Båts eller allmän fahrled och kongsådren stänges, der hon af ålder varit, och androm på åker, äng och fiske, åfvan eller nedan någon skada skier, som förbemält är. Dessutan tillåtes Ridderskapet och Adelen, at bruka hvarjehanda fiske i Saltsiön och på fria diupet, på det sättet, at om någon har lust och villia, at använda möda och omkåstnad på Silfiske, eller annat,|90| som drifves på diupet, hvarigenom ingen annan på dess strander och vanliga fiske förolämpas, så må han det fritt och utan någon afgift giöra, och må ei heller någon, vare sig Wåra betienter, eller de, som vid siökanten bo, hindra och förmena den, som på sådant fiske far: Doch att en sådan förlikar sig med vederbörande, hvarest han söker landning och hamn för sitt fahrtyg och fiskeredskap. Och der strandvrak komma på deras egen frälsejord och grundar at stanna, der intet folck föllia med, eller efter kommer i tilbörlig tid: Så förhålles dermed efter den lag, som för detta giord är, eller ock hädanefter kan stadgat blifva.

16.

Ingen skal hafva frihet, at låta hugga något vercke, anten Ek, Bok, Apel eller annat bärande trä, icke heller hvad det hälst vara kan, uppå någon Adelsmans skog och marck, der han allena är ägande uti, utan jord- och skogsägandens goda villia och samtycke; Doch skal Ridderskapet och Adelen öfver hela Riket fritt och obehindrat vara, at efter lag nyttia de skogar, uti hvilka de hafva lått, samt allmänningarne til deras nödtorft och behof efter 1664. åhrs skogsordning.

17.

Så må ock Ridderskapet och Adelen fritt vara, til at skiuta foglar och diur uppå sine egne gods och egor, utom den i lag förbudne tiden, såsom ock der de hafva lått uti, eller uppå Lands eller Härads allmänningar, Cronones enskylte parkar och Jägeri platser undantagne, och skal ingen vara tillåtit, at jaga och skiuta uppå Adelens enskylte ägor, eller i deras fiskevatn fiska och fara, det vare sig Wåre befallningshafvande och|91| betiente, eller andre, utom jordägandens goda villia, ja och samtycke.

18.

Wi tillåte ock i Nåder, at Ridderskapet och Adelen måge sjelfve få utpanta Räntor och utskylder, som hos deras frälsebönder kunna innestå, samt tilhålla dem at betala hvad de efter hållen laga husesyn för husröta och elliest ostridigt kunna vara skyldige; Doch at sådant förrättas igenom tvenne ovälduge Nämdemän, samt lämnas vederbörande Landboe fritt, om han förmenar igenom sådan utmätning sig vara förorättad, sådant lagligen at sökia återvinna, bäst han kan och gitter; blifva Adelens bönder och betiente dem något skyldige på Ränta, upbörd, eller för husröta, så äger husbonden hos de samma bättre rätt och förträde fram för andra Creditorer, som icke hafva någon priviligerad rättighet.

19.

Så skal och Riksens Ridderskap och Adel, utom hvad i 12. §. stadgat är om inrikes handelen, fritt efterlåtit vara, at få handla med vexlar, inrätta manufacturer och reda uti skiepp, jemväl uti Städerne handla i gross och större partier, som komma utrikes från, men intet uti minut, doch så, at de der emot undergå en skiälig, och efter hvars och ens idkande handel proportionerad reale afgift till Stadens contingent, som den 12. artickeln i dessa Privilegier innehåller och förmår. Under denna afgiften skal likväl ei förstås och dragas, hvad Adelen til kläder och deras enskylta husbehof nödigt hafva at införskrifva, allenast det utrikes från kommande godz och varor, intages uti|92| Städernes Packhus och vanlige Lastage platsar samt der visiteras, och Kongl. Maj:tts Tullrättighet samt vanliga omgiälder, efter Kongl. Maj:tts Förordningar, erläggas. Ridderskapet och Adelen ega och den frihet, til deras bästa och nytta, at in- eller utrikes, åt inhemska eller främmande, afsättia, utskieppa och föryttra alt hvad dem godt synes af sine åhrlige inkomster, de af sine frälsegods, gårdar och rätta frälse bruk ega och afla, såsom Järn, Spannemål, Hästar, Creatur, Timmer, Bräder, Wercke, eller hvad namn det hafva kan, allenast den vanliga tullen och umgiälderne derföre betalas, samt mätare och vägare penningar lika med Stapelstädernas Borgerskap, derest de handla; Men skulle Adelns afvel allenast utgå genom någon Stad til Siös, och i Staden ej föryttras eller nederläggas, eller stadsens våg och mått brukas, äro de då ingen afgift underkastade, undantagandes i de Städer, som bro- och vägare penningar af järnet efter resolutionerne betalas böra. Alt Landtkiöp skall vara Ridderskapet och Adelen förbudit med salt, sill och andra varor i gemien, dock kan dem, som bruk idka och drifva, den frihet, som 1700. åhrs uti nästledit åhr öfversedde Förordning, på det sättet, som den uti Kongl. Maj:tts, Borgerskapet vid denna Riksdagen, angående kiörslor och förslor ifrån Bruken och til Städerne gifne Resolution 51. §. är förklarad, förmår och innehåller, ei betagas, at kiöpslaga och handla med det de til deras enskylta bruks förnödenhet betarfva, undantagne kiöpmans vabror, såsom Kläde, Vin och Spetseri, etc. Ridderskapet och Adelen skal och vara efterlåtit, at til Stapelstäderne utföra sine egna tilvärckningar af Järn ifrån sina bruk och frälsegods, som hamn ega, med egne fahrkostar, eller ifrån hvilka Städer de dem kunna|93| få frackta, dock icke löpa med andras frackter. Samma frihet vare dem ock förundt, at från upstäderne afhämta sitt egit tilvärckade järn, så framt upstäderne sielfva icke i rättan tid kunna med ducktiga, beqvämoch tilräckeliga fahrtyg, genast vid anfordran, och utan tidens ringaste utdräckt dem betiena, hvartil de skola förplicktas, vid förlust för berörde Städer af sådant Privilegio, samt laga ansvar för skadeståndet efter omständigheterne, så snart deröfver klagas och sådant öfverbevisat varder: Men när upstäderne med säkerhet och utan uppehåld förmå promt och emot billig frackt afhielpa och til Stapelstäderne förskieppa de ifrån bruken dit ankomne tilvärckningar, effecter och afvel, skola då upstädernes fahrtyg vara fram för fremmande närmast dertil at brukas: hvilket doch aldeles utan Bruks Patronernes tvång i så måtto ske måste, at de icke blifva bundne til vissa skieppare eller fahrtyg, eller at Städernes fahrkostar skola taga last efter nummer, som förr skal vara skiedt, emedan det et stort hinder i Seglationen förorsakat. Så skal Ridderskapet och Adelen jemväl fritt stå, at sända sina båtar uti LaxStrömmings- och andra fisken, Städernes enskylta fiskelägen undantagne, att fiska och byta sig fisk til mot egen afvel, til deras egna husbehof, likmätigt hvars och ens orts hamnordning; Men derunder skal icke vara tillåtit, at taga annars mans Spannemål, eller hvad gods det hälst vara kan, at utföra uti deras egit namn, vid förlust af sielfva varan, och plicht såsom understuckin handel. I lika måtto skal Ridderskapet och Adelen öfver hela Riket fritt efterlåtas, at idka och drifva sin vanliga Oxhandel, och stalla Oxar på sina gårdar, samt dem sedan til sin nytta afsättia och förhandla; Doch blifver Ridderskapet och Adelen uti Skåne allena för|94|behållit deras utskeppning, aldeles som Hans Kongl. Maj:tts högstsal. Konung Carl den XI:tes höglofl. i åminnelse, deröfver uthgifne Resolution och tryckte Förordning af den 13. Januarii 1694. innehåller och förmår: Och til sådan Oxestallnings bättre understöd, skal Adelen i Skåne få niuta och nyttia städiandet af Crono- och Kyrkiotijonden, allena af deras egne Frelse, men inga Crono och Skattebönder.

20.

När något Frelsehemman öde blifvit, och husbonden til hemmanets uprättning måste efterlåta, af sin åhrliga upbörd, några åhrs frihet; Så vele Wi ock i lika måtto tilstädia så många åhrs friheter på Wår och Cronones upbörd, som Frelsemannen å sin sida derpå eftergifvit efter Tingsrättens ompröfvande. Men skulle några Adelens gods och hemman ej kunna bestå utan förmedling, eller bära den räntan, som de af ålder haft, och Frelsemannen derföre föranlåtes det samma at förmedla; Så åligger det Landshöfdingen i orten, på frelsemannens anmodan, at låta det efter methoden refva och skattläggia, samt deröfver sit betänckiande tillika med berörde skattläggningar till Cammar-Collegium at insända, så snart giörligit är, hvarefter Cammar-Collegium innom sex månader dess utslag meddela måste; Skulle dermed längre komma at dröjas, niute utan efterräkning för den förflutne tiden vederbörande sin vid refningen skiälig befundna förmedling til godo, til dess Wårt Cammar-Collegium träffar ett slut, så at Oss och Frelsemannen sker rätt å både sidor.

21.

Såsom uti Sveriges Lag förmäles, at Adelen eger giöra och hålla Wapnatienst för det gods de ega: Så|95| skal fördenskul sådane Wapnatienst utredas efter de privilegier och den ordning som Sal. Konung Gustaf Adolph höglofl. i åminnelse åhr 1626. dermed giordt hafver, neml. at den Adelsman, som hafver til 580. marker Rusttiensts ränta, af sitt gods, skal hålla en sådan mondering, som samma Rusttiensts ordning förmår och innehåller. Men eger någon större RusttjenstsRänta, och öfver 580. marker, tå hålle therföre en serskilt mondering. Och emedan mycket få äro, som en hel häst äga; Så hafve Wi jemväl efterlåtit dem, som mindre Rusttiensts Ränta hafva, at sammansättias til 500. marker: Wapnetjensten utredes af Ridderskapet och Adelen i Skåne, Halland, Blekingen och Bohus Län, efter Hans Maj:tts högstsal. Konung Carl den XI:tes Glorvyrdigst i åminnelse författade Rusttiensts ordning åhr 1687. de som sammanfogade blifva uti Rusttiensten, skiljas intet åt, utan vid ny sammansättning. Villiandes Wi också i förmågo af Sveriges Lag, här med hafva försäkrat Ridderskapet och Adelen, at den Adels-Fanan, som af dem således är uprättad, aldrig skal blifva förd och brukad utom Sveriges och Finlands gamla Gränts och Landamäre, och at Wi til Officerare vid samma Regemente inga andra förordna villia, än dem, som äro Svenske besutne Adelsmän, ei heller påbörda Ridderskapet och Adelen, at gifva penningar till monderingen, utan, lemna dem frihet, den samma sig sielfva at förskaffa, efter det förseglade profvet, som uti Länet förvaras; Så skola och Rusttienstslängderne ei oftare hädanefter än til hvar sammansättning, på vederbörliga orter ingifvas.

22.

Medan ock Sveriges Lag förmår, at Enkor och|96| Faderlösa Barn, måge för all Cronones Wapnatienst fria vara, så länge Enka ogift, Sönerne omyndige och Döttrarne ogifta äro; Så skola de alle, så länge som de i samma tilstånd äro, frihet niuta på deras Morgongåfvo och alle Arfvegods. Samma Lag vare med dem, som hafva fånug Fader; Men för deras aflingejord ega de vapnetienst uppehålla. Doch rusta Adelen i Skåne, Halland, Blekingen och Bohus Län efter Rusttienstsordningen.

23.

Hvar och någon Adels Ryttare blefve uti krigstider af Riksens Fiender fången, då vele Wi låta honom utlösa igen, likasom med Cronones öfrige krigsfolck sker, som råka i fiendens fångenskap.

24.

Wi lofve ock härmed för Oss och Wåre efterkommande, lika som Wåre förfäder det giordt, at Wi icke vele kiöpa eller tilpanta Oss, mycket mindre afhända någrom något fritt och frelst gods, derigenom Ridderskapet och Adelsståndet försvagat blifver. Och som Wi äre aldeles benägne, at handhafva, skydda och bibehålla Ridderskapet och Adelen vid deras fasta egendom, såsom Ståndets vältrefnad och styrcka; Ty hafve Wi uti nådigt öfvervägande tagit, huruledes de ifrån Cronan igenom kiöp afhände gods, förmedelst 1655. års Reductions Stadga, förutan de som på förbudne orter varit belägne, för Adelens fasta arf och frelse äro förklarade, men sedermera igenom andra vidrige uttydningar i gemen, lösen understälte, hvarmedelst de ringa vård och skiötsel niutit. Nu som Wi icke allenast finne denna inlösningen, hvilken uti de senare|97| åhren Cronan varit förbehållen, strida emot sjelfva det uprättade kiöpets egenskap, natur och innehåld, samt rätta meningen af det första deröfver författade Riksdags Beslut; Ty vele Wi i nådigt betracktande af sådana skiäl, och at kiöpe skillingen, som influtit för samma försålde gods, är använd til krigens lyckeliga utförande, hvarigenom åtskilliga stora och ansenliga Provincier Cronan tå underlagde blifvit, såsom ock derjemte til at visa, huru benägne Wi äre detta Ståndet at uprätta, härmed förordne och stadge, at alla kiöpegods, hvilka Adelen kiöpt af Cronan, och nu för tiden besitter, eller för bortmist kiöpegods Ränta, kommer til vederlag at niuta, skola som Adelens Odal frälse anses, i Cronones räkenskaper således uppföras, och aldrig vidare stå under Cronones lösn; Doch Crono förpantingarne här under ej begrepne.

25.

Om ock hända kunde, at några frelsegods blifva hädanefter under Oss och Cronan indragne, för efterräkningar, af under händer hafde medel, penninge-gravationer, embetes förseelser eller hvarjehanda slikt, då skola sådana gods stå under lösen, och antingen af Släckt och Bördesmän, eller om de intet til äro, eller villia och gitta, då af andra frälsemän för den summan, som Cronan godset antagit före, eller den mästbiudande, så framt Cronans fordring större är, än godsets rätta värde, få infrias, så at hädanefter intet frelse, för hvad orsak det hälst under Cronan komma kan, må hos Cronan förblifva, utan gå tilbakars i frelsemanna hand, på sätt som här förmäles. Elliest, som hvar och en Adelsman fritt står, at giöra sig sit gods och egendom så nyttigt som han kan; Så skola Wåra Embets|98|män och Fogdar intet vara Adelen hinderlige, ej heller befatta sig med frelsegodsen vidare, än at upbära hvad til Oss och Cronan deraf utgiöras bör.

26.

När också händer, at någon af Ridderskapet och Adelen sit Jordegods lagligen förbrutit och förvärckat hafver under Oss och Cronan, i sådana mål, som lag säijer, tå skal icke hans hustrus, barns eller folcks rätt och del af jord och lösören derutinnan inmängas och tillika borttagas, utan rätta ägande skola sådant obehindrat behålla: Men hvad på förberörde sätt Oss af thet förbrutna jordagodset tilfaller, det skal efterlåtas någon af dem i släckten; Doch Oss förbehållit, hvilken Oss synes det af ynnest och nåde at unna och efterlåta, som sådant med trogen tienst hos Oss förtiena kan, vare sig en eller flere; Skolandes slika benådningar icke anses för donationer och förläningar, utan såsom frelse, behålla den natur de för förbrytelsen haft.

27.

Wi vele och deröfver handhålla, at ofrelse män ej måge kiöpa sig til någon frelsejord eller gods, som eger och uti sig begriper Säteries- Ladugårds- Rå och Rörs, eller vekudagsrätt och frihet, emedan ingen, eho den vara må, utom Ridderskapet och Adelen får efter Privilegier något Säteri, Ladugård, Rå och Rörs, Insockne eller vekudags hemman ega och besittia; Doch som sålunda öfverens kommit är, at der en eller annan ofrelseman, under förflutne tiden kommit at få ega någon Sätes- eller Ladugård med förbemelte hemman, och för detta förvärfvat sig derpå laga medfart, fasta och skiöte uti sit egit namn, eller efter en sådan ägare|99| det i arf bekommit, då skal en sådan ofrelseman få, roligen ega och besittia samma gård och gods, för sig och sina arfvingar, så länge det ärfves, arfvinge efter arfvinge; Altså vele Wi sådant härmed hafva gillat och stadfäst, så at gården med godset altid må behålla sin natur och frihet: Men skulle en på det sättet i ofrelsemanna hand varande Sätes- eller Ladugård, med dess tilhörige hemman och gods, komma at sällias; Så skal ägaren vara förplicktad, at sällia och afstå det samma til någon af Ridderskapet och Adelen, för sådant pris, som de antingen bäst åsämjas kunna, eller ock någon annan redeligen tilbiuder: På det sådana lägenheter således må återkomma til Adelsståndet igen. Om och någon ofrelse bruks egare voro, som til sit skattebruks oumgengelige understöd, för detta fådt kiöpa och besittia en när in til dess Bruk belägen Sätes- eller Ladugård med der under hörande hemman, och Bruket utom Säteries och frelseskogen icke kan aldeles drifvas och bestå; Så skal samme Bruks egare och dess arfvingar få sådant roligen behålla, och sedan påtskilt ifrån bruket försällia til hvem dem godt synes; Men skillier egaren på något sätt bruket från Säteriet; Då ärfves och sällies det senare på sätt och vis, som ofvanföre om ofrelsemäns besittning af Säterier eller Ladugårdar författat är. Wi försäkre i nåder Ridderskapet och Adelen härmed, at ej villia hädanefter benåda någon ofrelseman, at få kiöpa eller besittia sådana för Adelen allena privilegerade gårdar och gods, med mindre någon medelst goda ock nyttige tienster giordt sig af Riket och Fäderneslandet dertil väl förtient och värdig: Emedan Adelsståndets styrcka och välmågo elliest genom slik benådning försvagat varder. Vederbörande Domare blifva fördenskul förbudne, at|100| hädanefter meddela någon ofrelseman upbud och fasta å Adeliga Säterier, Ladugårdar, Rå och Rörs insockneeller vekudags hemman, efter som en sådan lagfart aldrig skal ega någon kraft eller bestånd, utan om ofrelseman giordt på sådant gods någon försträckning, har han at trygga sig vid laga inteckning, och der han föranlåtas skulle, der utur enteligen söka sin betalning, kan han äfven få niuta laga införsel der uti af Executoren efter värdie, dock skal samma egendom altid behålla sin naturliga rätt och frihet, och aldrig anses annorlunda än pant, så länge den i ofrelsemanna hand är, och när en annan frelseman med rätta gods egarens samtycke, begiär at lösa til sig godset, med samma rätt och vilkor, som det hos ofrelsemannen häftar, skal sådant intet förvägras, ehuru länge Pantehafvaren deraf suttit i possession. Hvad Frelse Strögodsen och utsockne hemmanen angår: Så emedan äfven öfverens kommit är, at både Adelens vederlikar så väl som Presterskapet och Borgareståndet, hvilke antingen fått, kiöpt, eller och härefter kunna komma at få til sig kiöpa et eller annat berörde frelsehemman, hvar til ingen Bördeman i laga tid sig angifver, skola få dem behålla och besittia för sig och sina arfvingar; Ty vele Wi och i nåder dertil samtycka, och gille fördenskul härmed, at förbemelte ofrelsemän må sådana frelsehemman under frelsemanna-rätt framgent ega och besittia, arfvinge efter arfvinge.

Jfr Kejs. Förordn. den 2 April 1864, inf. under F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 3.

28.

Om ock något Cronohemman eller annan lägenhet ligger en frelseman tilhanda, och han emot jemgod|101| Ränta in natura sig det samma vil tilbyta; Då vele Wi sådant hafva efterlåtit på sätt och vis, som Förordningarne om slika byten förmå och innehålla. Doch böra inga byten, som hädanefter begiäras, emellan Riksdagarne fastställas, eller någon immission deruti gifvas, utan lemnas, til dess Ständerne sjelfva komma tilsamman, och pröfva, om vid et sådant projecterat byte Cronan kan vara skadelös eller ei, i hvilket senare fall de då ei tillåtas må.

29.

Efter vi ock Oss derom vinlägga vele, det ähra och dygd må i alla Stånd tilväxa, och serdeles at Wårt Ridderskap och Adel, så mycket möjeligit, måtte hållas i sin tilbörliga heder; Ty stadge Wi det härmed, och biude alfvarligen, at ingen Son, som icke fylt sina et och tiugu åhr, eller står under sina föräldrars vård, såsom och icke heller någon Dotter af Adeligit stånd skal efter denna dag drista sig, til at inlåta sig i något ächtenskaps förbund, utom sine Föräldrars ja och samtycke; Äro ock Fadren och Modren döde, då tages dertil rätta giftomans råd och samtycke, dock Oss dervid förbehållit, hvar Föräldrarne eller giftomannen oskiäligen satte sig emot sådant giftermål, at Wi då, på kiärandens klagomål, vele och måge disponera uti saken efter som Wi finne dertil skiäl vara. Inlåter sig någon Adelsmans Enka eller Jungfru hädanefter i ofrelst gifte, utom Wår consence och vederbörande giftomäns samtycke, då skola de för sina Sätesgods af närmaste släckt och förvanter, efter mätismanna ordom, eller som någon annan redeligen biuder, vara skyldige at taga lösen. Låter någon Enka eller Jungfru lägra sig af frelst eller ofrelst man, och således sig befläckar, hafve|102| förbrutit alt sit fasta arf, under närmaste arfvingar, och blefve aldrig liden i Adeliga samqvämer. Är Lägersmannen frelseman och tager henne til hustru; så behåller hon det arf i löst och fast, som hon i annor händelse hade förbrutit: Men är han en ofrelseman och tager frelses Jungfru eller Enka til äckta, som han således förut förnedrat, så skal hon vara förplicktat för sit fasta arf, som ofvanbemält är, lösen taga, med mindre Kongl. Maj:tt til ächtenskapet gifver sit samtycke.

30.

Det må ock vara Ridderskapet och Adelen fritt, at hafva och hålla i sit försvar och tienst allehanda Embetsmän och Handtvärckare som til hushåldsbehof, tarf och förbettring kunna tienlige vara, börandes de icke heller flere antaga och under sit namn försvara, än de sielfve behöfva. Dock utan at låta dem i Städerne, Embetsmän och Handtvärckare til praejudice, något för andra arbeta.

31.

Fälles någon af Adelens enskylta Bönder, folck och betiente, eller någon annan, som uppå deras frelsejord någon missgerning begådt, til böter, då niute och behålle frelsemannen, efter Lag, den vanlige jordegande delen af all sakören, i lika måtto målsägande rätten, när han i laga tid målet angifva låter; Och skall en Adelsman hafva mackt sina Bönder och enskilte betiente vid små förbrytelser, upstudsigheter och försummelser, tilbörligen at aga och näpsa.

32.

Vil någon Svensk Adelsman sättia sit bo Utrikes under något Herrskap, som står med detta Riket vid dess afflyttande i frid och vänskap, så vele Wi väl, enär derom hos Oss en underdånig ansökning giöres, ock så vida det ej länder Riket til otienst, sådant med Råds Råde tillåta, samt befrija dess efterkommande, hvilke utrikes födas, eller äro honom uti deras omyndiga åhr härifrån fölgacktige, ifrån den Eds plickt, hvarmed de Oss och Riket varit förbundne; Doch mista alle desse sit Säte och Stämma på Riddarhuset, och betala hvar tijonde penning af all lös egendom, som de såmedelst utur Riket draga; Men med dem som til sina mogna åhr komne äro, och utur Riket flyttia, samt understå sig med råd och dåd biträda Riksens fiender emot Sveriges Rike, förhålles efter lagen.

Til yttermera visso, hafve Wi detta med egen hand underskrifvit och bekräftat, samt Wårt Kongl. Insegel låtit vitterligen hängia här nedanföre, som skiedde i Stockholm den Sextonde Octobris Åhr efter Christi Börd Et Tusend Siuhundrade Tiugu Tre.

FRIEDRICH.

(L. S.)

Riddarhusordning
för
Storfurstendömet Finlands Ridderskap och Adel,
af
Hans Kejserliga Majestät
i Nåder stadfästad, i S:t Petersburg, den 21 (9) April 1869.

Wi ALEXANDER den Andre, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, Tsar af Polen, Storfurste till Finland, etc. etc. etc. Göre veterligt: att sedan Storfurstendömet Finlands vid sisthållne landtdag församlade Ridderskap och Adel den 24 Maj 1867 antagit en Riddarhusordning och densamma till Wår stadfästelse i underdånighet öfverlemnat, hafve Wi funnit godt i Nåder godkänna och stadfästa sagde Riddarhusordning, att vid landtdagar samt Ridderskapet och Adelns sammanträden hädanefter vara gällande, sådan den ord för ord härefter följer:

§ 1.

Hvarje på Riddarhuset introducerad ätt äger derstädes, under de vilkor här nedanföre stadgas, säte och stämma i den ordning och efter den nummerföljd, hvari ätten finnes i matrikeln antecknad, först Grefvar, sedan Friherrar och sist öfrige Adelsmän.

§ 2.

De personer, hvilka af Kejsaren och Storfursten,|105| i enlighet med 11 § i 1772 års Regeringsform, i greflig, friherrlig eller adelig värdighet upphöjas eller med naturalisationsrätt å Finskt adelskap benådas, skola, inom två år derefter, sig till introduktions erhållande å Riddarhuset anmäla, och derstädes inför Riddarhusdirektionen uppvisa Kejsarens Nådiga Diplom i original samt vederbörliga qvittenser öfver erlagde nedannämnde introduktionsafgifter, nemligen:
till Riddarhuskassan,
för en Grefve fyratusen,
för en Friherre tretusen tvåhundra, och
för en Adelsman tvåtusen fyrahundra mark, samt till Jungfrustiftskassan,
för en Grefve ettusen tvåhundra,
för en Friherre åttahundra, och
för en Adelsman, fyrahundra mark, hvarutom till Riddarhusdirektionen bör icke allenast ingifvas sköldebrefvet i afskrift jemte vapenritning med dertill hörande beskrifning och fullständigt upprättad biografisk genealogi öfver alla till ätten hörande personer, utan ock erläggas kostnaden för vapenplåt, som genom Riddarhusdirektionens försorg anskaffas.

Riddarhusdirektionen insände sedan vapenritningen till Kejsaren och Storfurstens Nådiga granskning. Såsnart sökanden återbekommit vapenritningen, försedd med Kejsarens Nådiga påteckning att den blifvit stadfästad, inlemne sökanden densamma tillika med en kopia af samma ritning till Riddarhusdirektionen, som derå eger den sökta introduktionen bevilja och ätten i matrikeln inskrifva, hvarefter originalritningen återställes.

§ 3.

Skulle någon person, som icke tillhör en å Finska|106| Riddarhuset introducerad ätt, varda upphöjd eller naturaliserad till någondera af de högre adeliga värdigheterne, och sig till introduktion anmäla, erlägge då afgifterne icke allenast för den värdighet han erhållit, utan ock för den eller de grader han förbigått.

Lag samma vare, om finsk adelsman direkte upphöjes till greflig värdighet.

§ 4.

Innan alla de i nästföregående tvänne §§ föreskrifna iakttaganden äro fullgjorda, må ej någon i finskt grefligt, friherrligt eller adeligt stånd upphöjd person tilllåtas att af värdigheten åtföljande titel, sköldemärke och privilegier sig begagna.

§ 5.

Ej må någon upptaga annan ätts namn eller vapen.

§ 6.

Hvad härförinnan är förordnadt om Ridderskapets och Adelns indelning i särskilda klasser, kommer hädanefter att till all kraft och verkan upphöra: skolande framdeles, vid alla val och voteringar, rösterna efter hufvudtal beräknas och den mening, de flesta godkänna, för ståndets beslut anses.

§ 7.

Stamfader för en ätt är den, som till samma ätts värdighet först upphöjd blifvit.

Hufvudman är stamfadern och, efter honom, äldste manliga medlemmen af den ättegren, som i hvarje led varit äldre än någon af de öfriga lefvande grenarne af ätten.

Ätteman är hvar och en annan manlig medlem af ätten, som jemte stamfadren eller efter honom är af ättens värdighet lagligen delaktig vorden.

Äldre ätteman är den, som förr, och yngre ätteman den, hvilken sednare kan ärfva hufvudmannarätten.

§ 8.

När landtdag hållas skall, vare hufvudman, som vid den första eller andra af de i § 14 omförmälda anteckningar sig anmäler, berättigad att säte för ätten intaga. Har ej hufvudman vid andra anteckningen sig infunnit; äge ätteman samma rätt och, bland flere, den som är hufvudmannarätten närmast.

Har icke heller någon ätteman vid andra anteckningen tillstädeskommit, må ättens representationsrätt utöfvas af fullmäktig, som förordnats af hufvudman eller den hans hufvudmannarätt innehar på de i sista mom. af denna § stadgade grunder. Sedan landtdagen öppnats, hafve hufvudman, ätteman eller fullmäktig, som sig först anmäler, rätt att såsom ättens representant å Riddarhuset inträda. Af flere som på en gång sig infinna, äge hufvudman företräde framför ätteman, äldre ätteman framför yngre och ätteman framför fullmäktig.

Är hufvudman omyndig eller för någon af de under 1, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 momenten af nästföljande § upptagne orsaker oberättigad att intaga säte å Riddarhuset, inträde närmaste ätteman i full hufvudmannarätt.

§ 9.

Från rättighet till säte och stämma å Riddarhuset uteslutas:

1:o) Adelsman, som är Landtmarskalk eller Taleman eller Landtdagsman af annat stånd.

2:o) Adelsman, som icke uppnått tjugufem års ålder, eller, ehuru äldre, står under förmynderskap.

3:o) Adelsman, som icke under de tre sistförflutna åren varit i landet skattskrifven; dock må sådan skyldighet ej tillämpas å den som befinner sig i Kejsarens tjenst, utan att vara finsk embetsman.

4:o) Adelsman, som afträdt sin egendom till borgenärers förnöjande och ej förmår visa att han från deras kraf är befriad.

5:o) Adelsman, som för vanfrejdande brott blifvit till ansvar dömd eller under framtid ställd.

6:o) Adelsman, som förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller ovärdig att föra annans talan.

7:o) Adelsman, som redan deltagit i val af elektor eller fullmäktig för annat stånd.

8:o) Adelsman, hvilken, der hans ätteledning från stamfadern ej af Riddarhusets genealogiska tabeller tydligen utredes, icke gitter sådan ätteledning styrka.

9:o) Adelsman, som ej bekänner kristna läran.

Hufvudman, som sjelf är från säte och stämma å Riddarhuset utesluten, får ej heller i annat än det fall, som i nästföljande § nämnes, fullmäktig antaga.

§ 10.

Har hufvudman fyllt tjuguett år och förekommer ej, utom hvad åldern beträffar, något annat hinder för honom att representationsrätt utöfva, äge han frihet att befullmäktiga annan introducerad adelsman, att säte och stämma för ätten intaga.

§ 11.

För fullmakts giltighet erfordras: att den skall vara antingen af utgifvaren sjelf hel och hållen skrif|109|ven och undertecknad, eller ock lagligen bestyrkt, samt dessutom författad efter följande formulär:

”Till den landtdag, som i N. hållas skall (hålles) och tager (tagit) sin början den (dag och år) befullmäktigas härmed (titel och namn) att för

intaga säte och stämma på Riddarhuset, hvarvid han ovilkorligen förpligtas att ställa sig landets gällande grundlagar till efterrättelse.

(Ort och tid.)

(Namn och titel.)

(Sigill.)”

§ 12.

Stolraderna i plenirummet ordnas i halfcirkelform kring landtmarskalksbordet och numreras så, att den främsta stolen till höger derom blir den första, stolen dernäst den andra o. s. v. Hvarje ståndsmedlem intager för den ätt, han representerar, plats å viss stol, försedd med ättens nummer; kommande dervid grefvarne att sätta sig främst, dernäst friherrarne samt sedan de öfrige af Ridderskapet och Adeln, allt efter nummerföljd.

§ 13.

Å den dag, hvartill Ständerna sammankallats, tillkännagifver Kejsaren och Storfursten hvilka medlemmar af Ridderskapet och Adeln Han till Landtmarskalk eller vice Landtmarskalk utnämnt.

Landtmarskalken leder såsom ordförande alla ståndets förhandlingar; och åligger det honom att utfärda|110| kallelse till plenum; att dervid föredraga ärenderna; att upptaga och leda öfverläggningarne; att framställa proposition för besluts fattande; vidmakthålla ordning vid sammanträden och jemväl i öfrigt vaka deröfver att sådant som strider emot landets grundlagar icke må i ståndet under öfverläggning komma, äfvensom att afsluta plenum.

Landtmarskalken må likväl ej taga del i öfverläggning och omröstning och ej heller föreslå annat än det, som erfordras till verkställighet af grundlagarne, äfvensom af Ständernas och ståndets särskilda beslut och af den för landtdagsärendernas behandling af ståndet antagna ordning och stadga.

Är Landtmarskalken under landtdag af sjukdom eller annat laga förfall hindrad att föra ordet, träder vice Landtmarskalken i hans stad och ställe. Är äfven denne hindrad, ledas förhandlingarne af främsta ledamoten.

§ 14.

Innan landtdag öppnas inställa sig de tvänne främsta närvarande ledamöterna hos Kejsaren och Storfursten eller den Han i sitt ställe förordnat, för att emottaga Landtmarskalken och beledsaga honom, sedan han landtmarskalksstäfven undfått, till Riddarhuset, der Riddarhusdirektionen, Riddarhussekreteraren och öfrige vid Riddarhuset anställde tjenstemän vid ingången skola vara Landtmarskalken till mötes. Å första söcknedag derefter skall Riddarhusdirektionen, efter föregånget anslag och å deri utsatt timme, sammanträda för att förrätta första anteckningen under Landtmarskalkens ordförande, dervid han likväl ej deltager i öfverläggningarne och besluten annorlunda, än såsom i Ridder|111|skapets och Adelns plena. Andra anteckningen bör dagen före den, då Ridderskapet och Adeln, enligt Kejsaren och Storfurstens Nådiga kallelse, äger att till landtdagens öppnande jemte de öfriga stånden sammankomma, på enahanda sätt verkställas. Båda dessa anteckningar ske med två upprop, som hållas på samma dag. Anteckning må äfven sedermera under landtdagens fortgång af Riddarhusdirektionen, hvilken har att sammanträda en half timme före hvarje plenum, anställas, intill dess Riddarhusutskottet blifvit bildadt, men derefter i enahanda ordning af bemälde utskott.

§15.

Hvar och en adelsman, hvilken önskar att, såsom landtdagsman, intaga säte å Riddarhuset, skall vid någon af de i § 14 omnämnda anteckningar sig personligen anmäla. Sedan han dervid uppgifvit, på hvilken grund han vill representationsrätt utöfva och framlagt sina bevis, der sådana erfordras, varde hans behörighet i förberörda hänseende pröfvad af dem, som anteckningen enligt åberopade § förrätta, hvarvid, i fall af skiljaktiga meningar, flesta rösterne för gällande anses. Blifver han såsom representant godkänd, införes hans namn och adeliga värdighet uti en öfver alla lefvande ätter, efter nummerföljd, upprättad uppropslista; hvarjemte honom tillställes ej mindre en med Riddarhusets sigill försedd pollet, på hvilken ättens nummer och namn, den antecknades förnamn och, i fall han ej är af samma ätt, jemväl hans ättenamn samt nummern på den plats honom tillkommer, skall vara inskrifven, än ock ett exemplar af denna Riddarhusordning.

§ 16.

Är ätteman i behörig ordning antecknad, äge i sådant fall hufvudman rättighet att, i grund af vederbörlig fullmakt, säte för annan ätt intaga. Hufvudman, som fullmakt utgifvit, vare för den landtdagen skild från utöfning af landtdagsmannarätt, utom i de fall, då fullmäktig aflidit, sin rätt förlorat, utrikes rest, eller sin pollet återlemnat.

Dör hufvudman, lemne fullmäktig, som för ätten antecknad blifvit, det säte han för samma ätt innehaft. Lag samma vare, om hufvudman sin representationsrätt förlorar.

Aflägsnar sig landtdagsman från landtdag och uteblifver derifrån utan Landtmarskalkens tillstånd eller anmäldt laga förfall, som af ståndet pröfvas, utöfver tre veckor, må den uteblifnes plats intagas af annan person, som dertill jemlikt stadgarne i 8 § är berättigad.

Blifver någon under påstående landtdag hufvudman för en ätt af högre värdighet, eller inträder fullmäktig i hufvudmannarätt för egen ätt och intager säte för densamma; vare han likväl bibehållen vid honom uppdragen befattning såsom valman eller utskottsledamot.

§ 17.

Innehålla de på Riddarhuset befintliga genealogiska tabeller icke fullständig utredning om den persons födelseår och dag, hvilken första gången såsom landtdagsman sig anmäler; åligge honom, om så påfordras, att sin ålder med lagliga bevis styrka. Påstår den sökande att de i detta afseende om honom i genealogin gjorda anteckningar äro oriktiga, och erfordras närmare utredning derom, huruvida han må såsom landtdagsman|113| godkännas; bör med pollets utgifvande till honom anstå, intill dess han slik utredning anskaffat. Skulle flere på en gång göra anspråk på hufvudmannarätt eller närmare ättemannarätt för samma ätt eller anföra klagomål deröfver, att pollet utlemnats på grund af förment oriktig genealogi; då komme den, enligt genealogin, dertill närmast berättigade att antecknas eller fortfarande vara antecknad, intill dess den andre sin bättre rätt behörigen styrkt.

§ 18.

Uppvisas vid en och samma anteckning två eller flere af samma hufvudman utgifna fullmakter för ätten, varde de alla ogillade. Inlemnas sådane fullmakter vid olika anteckningar, gälle, tills derom annorlunda beslutes, den, som först blifvit företedd. I båda fallen skall dock Riddarhusutskottet oförtöfvadt undersöka förhållandet och orsakerna till slikt oskick samt anmäla härom hos Ridderskapet och Adeln, som pröfvar huruvida synnerliga omständigheter kunnat föranleda till flere fullmakters utfärdande, hvarvid saken således finge bero, eller om den härutinnan förelupna oordning vore så beskaffad, att utställaren af desamma derföre må för den landtdagen anses säte och stämma å Riddarhuset förlustig, för hvilken sednare händelse dennes fullmäktig, om han vunnit inträde, upphör att i ståndets sammanträden och öfverläggningar deltaga.

Innan andra anteckningen för sig gått, må ej beslut fattas uti ståndet rörande ämnen, hvilka tåla uppskof.

§ 19.

Har inträdespollet blifvit någon Ridderskapets och Adelns medlem vägrad, äge han rätt att få sitt anspråk,|114| genom Ordföranden i Riddarhusdirektionen eller Riddarhusutskottet, anmäldt vid först inträffande plenum hos Ridderskapet och Adeln, på hvars slutliga afgörande frågan kommer att bero.

§ 20.

Till Ridderskapets och Adelns samlingsrum under landtdag må ej någon vinna inträde, innan han för den till vakt vid dörren utställde person, der så påfordras, uppvisat behörig inträdespollet. Har någon ledamot, genom utlåning af sin pollet, förskaffat icke berättigad person tillträde till ståndets sammankomster, bör om förhållandet genast af Riddarhusutskottet undersökas och anmälas hos Ridderskapet och Adeln, som i plenum pröfvar och besluter, huruvida den ledamot, som sålunda sin pollet missbrukat, må förklaras säte och stämma å Riddarhuset förlustig för hela den återstående tiden af landtdagen.

§ 21.

Första söcknedag efter det landtdagen blifvit öppnad, äger Ridderskapet och Adeln välja tjugutre till säte och stämma antecknade ledamöter att vara ståndets valmän. Desse valmän skola senast inom åtta dagar efter landtdagens öppnande och på derom af landtmarskalken i plenum gjord anmodan å dag och timme, som genom anslag bör kungöras, sammanträda och välja ej mindre sju ledamöter till Riddarhusutskottet och ledamöter till de öfriga Utskott, hvilka vid landtdagen komma att tillsättas, än ock erforderligt antal suppleanter; och må endast den, som till säte och stämma på Riddarhuset antecknad är, till utskottsledamot utses. Innan detta val skett, får icke|115| valman befattningen sig afsäga. Sedan vare det tillåtet under enahanda vilkor, som för utskottsledamot nedanföre stadgas.

Valet förrättas särskildt för hvarje utskott på sätt i § 22 vidare bestämmes. Minst aderton närvarande valmän skola i valet deltaga och underteckna det deröfver förda protokoll, som genast försegladt till Riddarhussekreteraren aflemnas.

Befattning såsom valman och utskottsledamot må hos en och samma person förenas.

§ 22.

Vid alla val iakttages att namnsedlarne, såframt de skola blifva gällande, böra vara enkla, slutna och fria från såväl all tvetydighet hvad personernes namn angår, som oriktighet i anseende till deras antal.

Vid de tillfällen, då ett visst antal suppleanter tilllika komma att väljas för att vid inträffande ledighet inträda, skola desse genom särskilda val utses. Emellan personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning.

§ 23.

Landtmarskalken eger bevilja högst fyra af valmännen på en gång, i den ordning de sig dertill anmäla, tillstånd att från landtdagen afresa; dock ej på längre tid än tre veckor; likväl ankomme å Landtmarskalk att, efter pröfning, i särskilda fall meddela flere valmän tillstånd till aflägsnande från orten på nyssnämnda tid.

§ 24.

Valmän och medlemmar i ståndets enskilda utskott utse ordförande för sammanträde sig emellan genom val.

§ 25.

Den som redan blifvit till ledamot i två utskott invald, vare berättigad att afsäga sig honom lemnadt uppdrag att ytterligare i utskottsgöromål deltaga; men för öfrigt ankomme det å ståndet att efter pröfning af anmäldt förfall afgöra huruvida invald utskottsledamot må från slik befattning vinna befrielse.

Landtmarskalken hafve frihet att bevilja högst en tredjedel i sender af Ridderskapets och Adelns ledamöter i samma utskott, i den ordning de sig dertill anmäla, tjenstledighet, dock ej för längre tid än tre veckor; och inträde under tiden behörig suppleant i den frånvarandes ställe. På lika lång tid kan ledighet äfven meddelas suppleant, för hvilken då, i händelse af behof, annan suppleant i stället utses bör.

Är någon Ridderskapets och Adelns ledamot i utskott af laga förfall hindrad att sammanträde derstädes bivista, anmäle derom hos utskottets ordförande, hvilken till vederbörande suppleant utfärdar kallelse att i hans ställe för tillfället i utskottet taga säte.

Suppleanterne i de utskott, för hvilka flere än en utses, inträde i den ordning de blifvit valde. Äro flere vid samma valtillfälle utsedde, träde den först in uti utskottet, som flesta rösterna undfått.

Inträffar för suppleant förfall, anmäle han sådant hos utskottets ordförande.

§ 26.

Valman eller utskottsledamot må icke utan laga förfall eller erhållen ledighet från valmans- eller utskottssammanträde uteblifva, vid den påföljd, som föreskrifves uti den i § 36 omförmälda ordningsstadga. Sker det ändock tre på hvarandra följande samman|117|träden, vare han, om så påyrkas, sin landtdagsmannarätt för den landtdagen förlustig. Lag samma vare om valman eller utskottsledamot, utan styrkt laga förfall, dröjer borta två veckor utöfver erhållen ledighet; börande, när sådant inträffar, derom genast af valmännens eller utskottets ordförande hos Ridderskapet och Adeln tillkännagifvas.

§ 27.

Med laga förfall i denna Riddarhusordning förstås sådana hinder, som i 1 § 12 kap. R. B. omförmälas. Uppgifvas andra der icke upptagna synnerliga orsaker till frånvaro; må pröfningen af desamma på Ridderskapet och Adeln i plenum ankomma.

§ 28.

Såväl Ridderskapets och Adelns plena, som valmans- och utskottssammanträden skola föregås af anslag, som dagen förut senast klockan åtta på aftonen bör utfärdas. Skulle under förmiddags plenum fortsättning deraf pröfvas nödig på eftermiddagen, bör sådant i plenum tillkännagifvas och särskildt anslag derom straxt utsättas.

§ 29.

Fullständigt diarium öfver alla i ståndet förekommande ärender skall under hvarje landtdag vara att i Riddarhuskansliet tillgå.

Föredragningslista bör för hvarje plenum uppgöras och ett exemplar deraf dagen förut samt under sammanträdet finnas i Riddarhussalen tillgängligt. Sker sedan någon förändring i föredragningsordningen, varde sådant genast å listan anmärkt.

§ 30.

Då, vid föredragning af utskottsbetänkanden, sådana muntliga anmärkningar deremot göras, som till återremiss föranleda, böra desamma, skriftligen uppsatte, inom tredje dagen till Riddarhuskansliet aflemnas. Försummas sådant, öfverlemnas ärendet till utskottet jemte anmärkningarne i den form, desse blifvit i protokollet uppfattade. Skriftliga anföranden afgifvas genast efter uppläsandet till protokollet.

Inom åtta dagar efter hvarje plenum skall protokollet inför ståndet justeras, såframt ej anstånd dermed för särskilda fall meddelas.

§ 31.

Vid plenum eger hvarje ståndsledamot rätt att till protokollet fritt tala och yttra sig i alla frågor, som då handläggas, och om lagligheten af allt, som inom ståndet tilldrager sig; en hvar yttrar sig, stående från sin plats i den ordning, han dertill anmält sig och uppropad blifver; och må ej någon vara berättigad att tala utom protokollet.

Ingen tillåte sig förolämpande, spefulla eller eljest opassande uttryck om Styrelsen eller enskilde personer. Sker det, må ordet kunna honom af Landtmarskalken betagas och pröfve sedan Ridderskapet och Adeln om saken må få härmed förfalla, eller om han af Landtmarskalken bör erhålla varning eller om sakens beskaffenhet föranleder ärendets öfverlemnande till Riddarhusutskottets behandling. I senare händelsen eger Riddarhusutskottet till Ridderskapet och Adeln inkomma med utlåtande huruvida den ifrågavarande personen antingen bör från säte och stämma på Riddarhuset för den landtdagen uteslutas eller ock saken till domstols|119| behandling hänskjutas. Ridderskapet och Adeln företage sedan saken i plenum till afgörande; och må icke någon ledamots uteslutande för anförd orsak ega rum eller till sakens öfverlemnande till domstol beslutas, så framt ej minst fem sjettedelar af ståndets i omröstningen deltagande ledamöter derom sig förenat.

§ 32.

Då ärende skall slutligen afgöras, böra alla dertill hörande handlingar uppläsas, så framt någon ledamot af ståndet sådant äskar. Ej må något mål, deri öfverläggning egt rum, till slutligt afgörande företagas förr än ståndet, på Landtmarskalkens hemställan, förklarat öfverläggningen slutad; börande derefter proposition, med ledning af öfverläggningen, framställas. Kan utskottsbetänkande i dess helhet eller annan fråga blifva föremål för bifall eller afslag, bör Landtmarskalkens första proposition lyda på bifall. Varder den med nej besvarad, skall den följande propositionen rättas efter hvad under öfverläggningen i ärendet blifvit anmärkt eller yttradt. Innefattar ärendet flere delar som ej lämpligen kunna i ett sammanhang afgöras, bör särskild proposition å hvarje del framställas i den ordning som nu är sagdt.

Proposition, som af Landtmarskalken i afseende å beslut framställes, bör alltid så affattas att den kan med endast ja eller nej besvaras. Erinringar vid propositionens uppställning må väl göras, men ingen ny öfverläggning i sjelfva saken få ega rum. Sedan propositionen, sådan den af ståndet godkänts, blifvit framställd och besvarad, tillkännagifver Landtmarskalken sin uppfattning af det lemnade svaret. Göres deremot ej invändning, skall dervid bero och beslutet affattas|120| efter det svar Lanndtmarskalken förklarat vara öfvervägande. Ledamot af ståndet, som icke godkänner Landtmarskalkens uppfattning af ståndets svar, ege rätt att begära omröstning, hvilken ej må vägras.

Då omröstning skall ske bör voteringsproposition jemte tydlig kontraproposition skriftligen uppsättas och justeras samt omröstningen omedelbart derefter verkställas; men ej må proposition göras om votering skall ega rum och ej heller omröstning derom tillåtas.

§ 33.

Omröstning verkställes med sedlar, hvarå finnes tryckt ja eller nej. Emellan ja- och nej-sedlarne, hvilka enkla och slutna aflemnas, får icke någon yttre skilnad finnas; och böra sådana sedlar under påstående votering på särskilda ställen i Riddarhussalen alltid finnas att tillgå.

§ 34.

Då val eller votering företages, skall upprop ske efter anteckningslistan, och anmode Landtmarskalken fyra ledamöter af ståndet att vid bordet intaga säte för att anteckna antalet af dem, hvilka vid uppropet sig infinna. De som till en och samma stolrad höra, framträde, när stolradens nummer uppropas, till landtmarskalksbordet, och hvar och en framlägge, vid upprop af dess namn, sin val- eller voteringssedel. Vid votering äger Landtmarskalken, innan sedlarne öppnas, uttaga en bland dem och densamma förseglad genast aflägga. Befinnas vid sammanräknandet af de öfriga sedlarne rösterna lika delade, skall den aflagda sedeln öppnas och afgöra beslutet. Sedlarne öppnas af Landtmarskalken samt granskas af honom och de ledamöter,|121| som sitta vid bordet, hvarvid dessa senare föra särskilda protokoll, hvilka, efter fulländad votering eller slutadt val, med hvarandra jemföras. Derefter upprättas ett omröstnings- eller valprotokoll, som genast för ståndet uppläses. Emot beslut må skiljaktig mening af den, som i beslutet ej instämt, till protokollet anmälas, men sådant i ingen händelse till ny öfverläggning rörande den redan afgjorda frågan föranleda.

Landtmarskalk må ej vägra att till öfverläggning inom ståndet upptaga en af ståndsledamot väckt fråga, eller att i sådan, redan upptagen, till ståndet framställa proposition, utom i de fall att han finner frågan strida mot grundlag eller mot redan i saken fattadt beslut, eller ock eljest vara af sådan grannlaga beskaffenhet att den ej bör komma under öfverläggning, dervid äfven skälen för slik vägran hvarje gång böra af honom anföras.

Beslut må ej vid justering ändras, men väl sådana tillägg dertill göras, som icke leda till ändring af beslutet. Hvad ståndsmedlem yttrat och öfverläggning, som deraf följt, kan med hans samtycke och ståndets bifall vid justering ur protokollet uteslutas: dock icke sådant, hvarpå beslutet tydligen grundar sig.

Medlem af ståndet, som ej varit tillstädes då beslut i något ärende fattats inom ståndet, vare tillåtet att derefter till protokollet anmäla att han ej i samma beslut deltagit, men ege icke att någon anmärkning emot detsamma framställa.

§ 35.

Blifver någon Ridderskapets och Adelns ledamot tillvitadt att hafva, sjelf eller genom andra, med pen|122|ningar eller gåfvor sökt värfva röster till val eller votering, eller sin röst emot vedergällning afgifvit; varde, efter undersökning i Riddarhusutskottet, i fall han befinnes om slikt otillbörligt förfarande förvunnen, af Ridderskapet och Adeln i plenum förklarad förlustig säte och stämma på Riddarhuset, första gången för då påstående landtdag, och, om han ytterligare dermed beträdes, för alltid; dock må icke någon ledamots uteslutande för sådan orsak ega rum, såframt ej minst fem sjettedelar af ståndets i omröstningen deltagande ledamöter i beslutet derom sig förenat.

§36.

Vid förhandlingarne under Ridderskapets och Adelns sammanträden begagnas landets officiela språk; och skall för öfrigt en särskild ordningsstadga för hvarje landtdag upprättas och till efterföljd i Riddarhussalen anslås.

§ 37.

På Ridderskapet och Adeln ankommer att bestämma, under hvilka vilkor och iakttagelser fremmande åhörare må tillåtas att ståndets sammanträden bivista. De af Ridderskapets och Adelns medlemmar, hvilka icke deltaga i landtdagsförhandligarne, få dock alltid öfvervara sessionerna, så framt ej för särskilda fall annorlunda beslutes.

§ 38.

Vid hvarje landtdag utser Ridderskapet och Adeln in pleno en af sju ledamöter bestående Riddarhusdirektion. Sedan detta antal ledamöter valts jemte fem suppleanter, väljes bland de utsedde ledamöterne ord|123|förande och suppleant för honom. Nämnda Direktion, hvars befattning varar till nästföljande landtdag, besörjer och förvaltar Riddarhusets angelägenheter i enlighet med för densamma utfärdad instruktion, som äfven länder till efterrättelse för Riddarhusets tjenstemän.

§ 39.

Riddarhussekreteraren och Kamreraren samt de öfrige tjenstemännen tillsättas på sätt Ridderskapet och Adeln förordnar.

§ 40.

Riddarhusutskottet tillkommer, utom annat, som redan är nämndt, att granska Riddarhus- samt adliga jungfrustiftsärendernas förvaltning sedan nästföregående landtdag, äfvensom revidera de af Riddarhusdirektionen omhänderhafda kassor, börande öfver allt detta samt öfver Riddarhusdirektionens afgifvande berättelse utskottet till Ridderskapet och Adeln aflemna yttrande, med förslag till de förändringar utskottet i något hänseende kan finna nödige, så tidigt, att Ridderskapet och Adeln må kunna innan landtdagens slut pröfva, huruvida Direktionen må hafva dess åligganden rätteligen fullgjort samt, då så är fallet, besluta till decharge. Och eger Riddarhusutskottet i öfrigt att ställa sig till efterrättelse hvad denna Riddarhusordning stadgar, äfvensom de i grundlagarne för Ständernas utskott gifna föreskrifter, hvilka kunna på Riddarhusutskottet lämpas.

§ 41.

När i plenum fråga uppstår om ändring i denna Riddarhusordning, skall saken alltid remitteras till Rid|124|darhusutskottet, som har att betänkande deröfver till Ridderskapet och Adeln afgifva. Skulle ståndet, i anledning deraf, besluta någon ändring i eller tillägg till Riddarhusordningen, varde samma beslut i underdånighet öfverlemnadt till Kejsaren och Storfurstens Nådiga stadfästelse, och kommer, så framt det oförändradt godkännes, att genast få gällande kraft; men om Kejsaren icke funne för godt att gilla förslaget, äger Ridderskapet och Adeln att med nytt förslag till Kejsaren inkomma. Emellertid lände den förra Riddarhusordningen oförändrad till efterrättelse.

Varder under påstående landtdag någon sådan ändring uti grundlagarne antagen, som gör en derefter lämpad rättelse af Riddarhusordningen nödvändig, bör Riddarhusutskottet sjelfmant till Ridderskapet och Adeln inkomma med förslag till dylik rättelse.

§ 42.

Efter det Ständerna hemförlofvats och Landtmarskalken på Riddarhuset afslutat Ridderskapets och Adelns sammankomster, öfverlemnar Landtmarskalken stäfven till den främste närvarande ledamoten, hvilken jemte sex deputerade af ståndet genast infinner sig hos Kejsaren och Storfursten, eller den, Han i Sitt ställe förordnar, för att landtmarskalksstäfven återlemna; hvarå något vidare sammanträde under den landtdagen icke eger rum.

§ 43.

Genom denna Riddarhusordning varda Riddarhusordningen af den 6 Juni 1626 och tilläggen dertill den 3 November 1778 till kraft och verkan upphäfna.

Förestående Riddarhusordning vele Wi i Nåder gilla och fastställa; och hafve Wi, till yttermera visso, detta Egenhändigt undertecknat, som skedde i S:t Petersburg den 9 (21) April 1869.

ALEXANDER.

Minister-Statssekreterare, Grefve Armfelt.

Privilegia Af Then Stormechtigste och Allernådigste Konung Friedrich Sveriges, Göthes och Wändes Konung. etc. etc. etc. Åhr 1723. uppå Riksdagen i Stockholm öfversedde och stadfästade, För Biskoparna och samtliga Presterskapet i Sverige och dess underliggande Landskaper.

Wi Friedrich med Guds Nåde, Sveriges, Göthes och Wändes Konung etc. etc. Göre vitterligit, at ehuruväl vid näst öfverståndna tvenne Riksdagar, så af Hennes Kongl. Maj:t Wår Högtälskeliga Gemål, som sedermehra af Oss vid Wårt Regementes anträde, Preste-Ståndet blifvit i Nåder försäkradt om the them tilkommande Privilegier, fri- och rättigheter, så hafver dock theras öfverseende och solenne confirmerande, genom hvarjehanda emellankomna hinder ej kunnat härtils bringas i verkställighet: Förthenskull, såsom vi Oss i synnerhet til sinnes före, hurule des Gud Alsmächtig hafver bevijst Oss och framledne Glorvördigste Konungar en stor och hög välgärning therutinnan enkannerlig, at en rätt och salig-görande Tro och Guds kunskap är vorden här i Riket, genom Guds ords trogna och rättsinniga Predikanter och Lärare, såsom Sänninge-bod i Christi stad, planterad; Och Wi för Oss finne, thet Glorvördigst i åminnelse Konung Carl then Ellofte, i betrachtande af samma Nåd, är bevekt vorden, at låta åhr 1675. stadfästa och förbättra för alla Biskopar och hela Preste-Ståndet här i Riket the Privilegier, förmohner och rättigheter, hvarmed forna Svea Konungar, och i synnerhet Drottning Christina åhr 1647. och 1650. och Konung Carl then Tijonde åhr|127| 1655. thet andeliga Ståndet försedt, til at oqvalt bruka och nyttia, dock under förbehåll af vidare öfverseende: Så på thet äfven under Wår Regering (then Gud lyckelig göre) bemelte thet andeliga Ståndet må icke mindre än the öfriga Stånden i Riket uti sjelfva verket förnimma Wår synnerliga ynnest och benägenhet, thermed Wi them samt- och synnerligen bevågne äre och vara vele; hafve Wi Gudi til ähro, Hans heliga Ord och Prediko-Embetet til vördning, styrkio och trygghet velat Nådigst stadfästa, unna och efterlåta, efter som Wi, och i kraft af detta Wårt öpna bref stadfäste, unne och efterlåte alla Biskopar i Riket, Superintendenter, Theologiæ Doctoribus och Professoribus vid Academierne, samt hela Presterskapet i Städer och å Landet, så och allom them, som vid Wåra Gymnasier och Scholar någon tienst bekläda uti hela Wårt Konungarike och underliggande Landskaper, sådana vilkor, Privilegier, fri- och rättigheter, som efterskrefne Articlar innehålla.

Til thet Första. Skal igenom Guds Nåd then rätta och rena Evangeliska Religionen, grundad uti Guds Heliga Ord, thet gamla och nya Testamentets Prophetiska och Apostoliska Skriffter, författad uti the try Hufvud-Symbolis, Apostolico, Nicaeno och Athanasiano, samt then oförändrada Augsburgiska Bekännelsen, vedertagen uti Upsala Möten åhr 1593. och 1693. och förklarad uti hela så kallade Libro Concordiæ, stedse blifva af Oss med sina Christeliga Ceremonier vid macht hållen, och ingen kättersk Lära, ehvad namn hon helst hafva kan, i någon måtto inom Riksens gräntzor, antingen med offenteligit predikande eller lönliga sammankomster blifva liden, utan sådant alt alfvarligen vara förbudit. Ther til med skal och ingen, som icke|128| är af Wår Religion och rena Confession, eller den vedertaga vil, blifva brukad här inrikes i något Riksens Embete, anten i Råd, på Slott och Fästningar, eller i Lands- och Hoff-Regering; mycket mindre uti thet Andeliga Ståndet til Biskopar, Superintendenter, Professores, Hoff-Predikanter, Lectores, Kyrckioherdar, Scholae-Betiente, Krigs-Prester eller Capellaner, satte varda; dock, ther någre utländske Private Persohner voro, som med annan Religion funnos, hvilka för köpenskap, handel, handtverk, och annan näring sig här nedsättia eller vistas, them må intet vägras, at lagligen och på lofligit sätt söka sitt bröd, handel och handtering här i Riket, eller at för sig sjelfva i sina hus giöra, hvad theras Gudstienst fordrar, så länge the in privato stilla och utan förargelse sig förhålla och theras skäliga förehafvande förretta. Men ingalunda måge the med ord eller gerningar Wår Religion och Gudstienst förtala eller försmäda, såsom ej heller några samqväm hemligen eller uppenbarligen them efterlåtes at hålla, eller någon Lärare in i Landet eller theras hus at draga, under hvarjehanda praetext, Religions-Öfning, theras barns uptuchtelse eller i annat upsåt, vid thet straff, som Förordningarne innehålla: utan skola theras barn, så framt the vilja niuta burskap, i följe af thetta Rikets Stadgar och Förordningar, upfostras uti förr omtalta Wår rena Evangeliska Läro och vid then samma stadigt förblifva. Såsom Wi ock vele i alt öfrigit, likmätigt the tid efter annan utgångne Religions-Stadgar och Förordningar, låta förfara, och them alfvarsamligen handhafva.

Jfr Kyrkolagen af den 6 December 1869, § 1.

Til thet Andra. Och på thet Guds Församling och Regementet må desto bättre försörgde och med|129| dugelige Män uppehållne blifva; ty skola the Ecclesiæ och Reipublicæ seminaria, nemligen Academier, Gymnasier och Scholar, som för detta instichtade äro, eller ock af Oss framdeles uprättas kunna, med sine nödtorfftiga Persohner blifva vid macht håldna, och thesse uti theras vilkor och lägenheter af Oss befordrade, så vida Riksens Stat och tilstånd thet kan tåla och medgifva. Åliggandes och Consistorierne, efter KyrkioLagens och Scholæ-Ordningens innehåll, sådana Betiente, til bättre Lägenheter, efter lärdom, förtienst och skickelighet, tidigt at föreslå och förhielpa, likmätigt efterfölliande 16. §.

Til thet Tredie. Lofve och tilsäje Wi härmed, at alle the Personer, som i ofvanbemälte Prediko-Embete och Läro-Stånd lefva, hvar en efter sin grad, heder och värde, skola oförandrat och oförryckt niuta och behålla sina välfångna friheter, donationer och förläningar, samt andra vilkor, lägenheter och ordinarie underhåll, af hvad namn the vara måge, som theras Embeten tilhöra. Jemväl och the vederlag, hvilka the åtniuta, under samma titul och förbehåll, som the them innehafva, aldeles efter brefvens innehåll.

Jfr § 5 i Kejs. Förordn. af den 3 Februari 1868, angående de rättigheter och skyldigheter, som tillkomma embets- och tjenstemän, hvilkas befattningar indragas, inf. längre fram.

Til thet Fierde. Wi efterlåte och Nådigst, at alle Wåre Biskopar, Superintendenter, Theologiæ Doctores, Professores, Præpositi, Pastores i Städerne och på Landet, Lectores i Gymnasierne, Rectores och Conrectores i Scholarne, och alle Prester i gemen, måge oförandrat niuta och behålla efter gammal häfd, sina Biskops-Stifft, Præbende-Sochnar och Hemman, Prestegårder i Städer och på Landet, Indelnings-stomnar vid|130| theras Annexer, Tomter, Capellans-Hemman och Bostelle, Klockarebord, Ut-jordar, Ängetegar, Torp, Bergsbruk och Qvarnställen, med alla theras tilhöriga egor och lägenheter, ehvad namn the ock hafva kunna, som anten urminnes häfd är på, eller af andra lagliga skäl kunna bevisas thertil lyda. Hvilke Prästegårdars bemälte egor och tillegor Presterskapet skola til sit underhåll skäl- och lagligen, utan andras förfång, bruka och häfda, eller häfda låta til vatn och land. Wi vele och hafva i Nåder til Presterskapet confirmerad all härtils åtniuten Tijonde samt theras Pastoralier och Rettigheter, så at the skola af vederbörande richtigt utgiöras. Vid Prästegårds byggnaden hafva the at åtniuta hvad Wår Nådiga Resolution uppå samteligen Allmogens Besvär uti thess 41. §. vid Riksdagen åhr 1720. Presterskapet tillegger, eller och hvad uti somliga orter Allmogen genom Conventioner sig åtagit, så vida the skäligen theröfver sig icke besvära; vid hvilken händelse thet bör af vederbörande Landshöfdinge och Biskop skärskådas, och antingen til förening bringas, eller ther thet ej kan ske, vid nästa Riksdag til Wårt och Riksens Ständers utslag hemstellas. Wi stadfäste ock, hvad Presterskapet härtils åtniutit uti Kyrkio-Herbergen af Konungs-Tijonden, som til Biskopars, Superintendenters, Professorers vid Academier, Lectores vid Gymnasier, Rectorers och Conrectorers i Scholar, Kyrkioherdars och Predikanters i Städer och på Landsbygden, samt andre Kyrkio- och Scholæ-Betienters, Hoff-Predikanters, Domkyrkiors, Kyrckors och Hospitalers underhåll och lön förordnat är; hvilket skal altid blifva them, utan någon afkortning i en och annan måtto, förbehållit, så at inge rågar skola af theras tilslagna lön afdragas och förminskas, såsom ej heller|131| af Kyrkiornas Win- och Byggnings-säd, DomkyrkioProbst- och Bibeltryck-Tunnan, samt Barnhusets 40:de del, som först böra utgå. Men af Wederlagen blifva rågarne nu som tilförene innehålne. Och skola Biskoparne och Superintendenterne med Consistorierne hafva Inspection på samma Domkyrkio-tunnor, så väl som alla andra Domkyrkians handlingar, samt inkomster och utgiffter, at the väl blifva anlagde, och låta Syslomannen för them åhrl. göra en richtig räkenskap, then i Consistorio inläggas, öfverses och förvaras skal; Men Originalet insändes til Lands-Contoiret, och i öfrigt förfares härmed efter Landshöfdinge Instructionen. Hvad i öfrigt Preste-Tijonden vidkommer, then skal uti alla Landsorter af enom och androm, som vederbör, ovägerl. utgöras efter then ordning och Riksdags-Beslut, som giordt och stadgat är åhr 1638, eller ock efter thet bruk, som speciale Bref efter orternas beskaffenhet kunna medgifva, och af Hemmanen utgöras bör, efter viss Tijonde sätning, som antingen reda stadgat är, eller här efter lagligen stadgas kan. Och på thet all ting desto richtigare med samma Konungs- och Preste Tijondes utgörande och infordrande må tilgå, så skal Presterskapet och Consistoriis vara efterlåtit, at hafva på et behörligit och beqvämligit sätt, genom sina utskickade, therpå et rättmätigt och lagligit upseende, at Oss och Cronan, såsom ock them sielfvom, må bemälte Tijonde rettrådigt och tidigt blifva utgiord och lefvererad. Skolandes Landshöfdingarne och Crono-Betienterne ej vara tillåteligit, at tilegna sig någon disposition öfver Academiers, Gymnasiers, Scholars, och Hospitalers Kyrkio-herbergen, som them enskylt förlänte äro, och hvarutinnan inge andre Stater del ega, ej heller öfver Kyrkiornas Win och Byggnings|132|säd, Presterskapets Tijonde, Wederlag och Underhålls-Spanmål, och them, som thet samma är anslagit, under namn af öfvermåls efterfrågande, transporterande til andra Kyrkioherbergen, eller hvad eljest föregifvas kan, något mehn och hinder i thess frja och oafkortada uttagande tilfoga. Thertil med, hvad penningeränta en och annan kan vara tildelt, antingen vid Academier, Gymnasier, Scholar, Pastorater eller andra Kyrkiotienster, then skal them och tilstält blifva efter then ordning och sätt, som för thetta stadgat är. Så skal och thet underhåll, som Ungdomen vid hvar och en Academia, Gymnasium och Schola, uti hvarjehanda måtto åtniuta bör, på intet uptänkeligit sätt förminskat, utan snarare förbettradt, blifva vederbörande tilstelt. Hvad Skåne, Halland, Blekingen och Bohus-lähn vidkommer, så skal Presterskapet efter Freds-Fördragen och Malmö Recessen niuta och behålla under vanlig frihet theras Preste-Gårdar, Mensal-rättigheter och Annexer, med all frucht och landgille, samt stedsmål, äcker och arbete af sådana Annexe-Hemman. Thesslikes skola the och niuta the inkomster och förmohner, som the i krafft af förbemälte Freds-Fördrag och Malmö Recess af ålder hafft hafva. Rättandes Presterskapet sig i Skåne och Halland uti upbörd och inkomst utaf sina åhörare aldeles efter then Förordning, som uppå närvarande Riksdag giord varder.

Til thet Femte. Ingen skal hafva macht eller sig fördrista, at bortsälja eller til Skatte köpa några Kyrkio- eller Hospitals, Academiæ- Gymnasii- eller Schola-egor, utan Cammar-Collegii, Dom-Capitlets, samt Wederbörandes vetenskap och samtycke, samt at sådant sker til nytto och förbettring; ei heller må någon them under någon prætext klandra, qvelja eller afhenda, eller therpå någon dom taga, förän som saken är gifven Landshöfdingen och Capitlet tilkänna, och theras Fullmächtige kunna til nästa Ting tilstedes komma, när therom ransakas och dömas skal; efter som Sal. Konung Gustafs den Förstes Bref daterat Stockholm then 26 Maji åhr 1538, och therå uti Örebro An. 1617. gifne Confirmation thet vidare uttrycker, thet man sig i sådana fall skal hafva til rettelse. Ther och någon tvist om sådana egors återvinnande upkomma skulle, tå bör Landshöfdingen tillika med en af Consistorio träda tilhopa, och taga sig an samma egors lagliga försvar, så at hvarken förlikning eller dom, som them oveterligen sker, må hafva någon krafft; ej heller Kyrkioherden förbindas, at svara til saken, med mindre the förenämde, eller then som jorden til Kyrkio- och Prestebord kan hafva gifvit, och förthenskul eger theröfver jus patronatus, är stämd, som Lag förmår. Och hvad omkostnad i sådana måhl anvendes, then bör icke Presten, utan Kyrkian eller Sochnen, draga lasten af; så framt icke Presten sielf, utan vederbörandes vetskap och samtyckio sig i then tvisten inveklat hafver.

Til thet Siette. Wi vele och unna och efterlåta, til Församlingarnas och Gudstienstens vid macht hållande, the små Kyrkian tilhöriga hemman, som när vid Kyrkian äro belägna, och af Capellaner och Klockare altid för thetta, och ännu äro brukade och häfdade vordna, fria för all Cronans besvär. Hvilka små hemman ingen skal hafva macht til at bortköpa under Frälse eller Skatte, utan til Kyrkio-tienarnes nödtorfftiga uppehelle blifva brukade. Och hvar några sådana små Hemman, Torp eller Utjordar, allaredan af en eller annan köpta voro ifrån Kyrkian, så gifves Församlingen härmed lof och tilstånd, at gifva köparen sina utlagda penningar igen, och således inlösa Hemmanen tilbaka under berörda frihet.

Til thet Siunde. Så skola och alle Pastores i Städerne, Scholæ-Mestare och Capellaner, samt Klockare, vara af Städerne försörgde med beqvämliga publique hus och gårdar, så vida the ei, i mangel af sådana hus, nutit penninge-hyror, vid hvilken hendelse the them och hädanefter skola lemnas. Sådana Embetes hus och gårdar, sedan the äro lagligen bygde, böra the, som them bebo, behörigen vårda, och icke låta them förderfvas eller af vårdslöshet förfalla. Skola the byggas å nyo, eller förbettring therpå ske, åligger them, som i Städerne boende, och ei genom serskilta Privilegier therifrån frie äro, theruti hafva dehl, och thertil bidraga. Åliggandes thet Borgmestare och Råd, at hålla hand theröfver, at sådane hus och gårdar ei förfalla. Hvad Biskopsgårdarne i Städerne beträffar, så hafva the, som af Cronans eller Kyrkiornas medel för åhr 1707. tå Kongl. Maj:ts Bref thet förändrade, äro underhållne, hädanefter åhrligen til reparations-hjelp af Domkyrkio-Tunnan at undfå, hvad them igenom sär|135|skilt Resolution nu eller framdeles tillagdt varder. Hvilket vederbörande Biskop til husens förbettring och byggnad anvender och beräknar, samt står i ansvar om husen icke äro tilbörligen vid macht hållne; Och hvad til åhrlig reparation ei upgår, förvaras i Kyrkian til påkommande behof af ny byggnad eller kostsammare förbettring. Men the Biskops-Säten och Præbende-Hemman, som äro å Landet belägna, måste af vederbörande Biskopar, utan någon tilhielp af publique medel, blifva underhållne. Med Lectorum Embetes-gårdar och publique hus i Städerne förblifver efter förra vanligheten å hvar ort. Och på thet Läro-Ståndet sina Embeten desto bettre med större frucht och utan hinder måge kunna förretta, så vele Wi hafva sielfva Biskops- Präste- och Läsemestare gårdarna, såsom ock Klockare-gårdarna i Städerne, frikallade för gästning, inqvartering, vägrödning inom Stadsens vad och refning, stackets upsättning och vacht; samt annat borgeligit besvär. Så skola och Biskops- och Prästegårdarne, samt Professorum och Lectorum Præbende- och Embetes-gårdar å Landet i så måtto vara frie, at uti them inga allmänna Stämningar, Ting, Utskrifningar, Möten eller Munstringar hållas skola, med mindre så är, at bemälte vederbörande sielfve thertil godvilleligen bevilja och sådant efterlåta. Icke heller skola bemälte Gårdar å Landet, Capellans-Gårdar, Stomner eller Klockare-bord blifva besvärade med dagsverken eller skiutz-färdar, inqvarteringar och extraordinarie gärder til durch-marcher, utan therföre vara obesvärade och frikallade, så vida icke någon allmän trengande nöd å färde är. Item, skola och Capellaner, jemväl och Klockare, så vida thesse senare ei bebo något skattlagdt hemman, vara lika som Kyrkioherden befriade ifrån Häradshöfdings- och Lagmans|136|penningar. Biskoparne och Superintendenterne skola och härmed vara anbefalte, at hafva theruppå noga inseende, at med Klockares antagande aldeles förhålles efter Kyrkiolagen, så at thertil inge andre personer komma måtte, än sådane, som kunna brukas til at lära ungdomen i Sochnarna läsa och skrifva, på thet Sochnen må hafva af them thess mera gagn, jemväl the niuta theremot någon mera hielp til sit underhåll.

Til thet Ottonde. Efter som thet besvärliga krigsväsendet, som Riket och Fäderneslandet en långan tid bortåt varit plågat med, hafver förorsakat, at Kyrkioherdarne å Landet hafva måst vid Utskrifningar, Afkortningar, och andre Lengders uprättande efter matlagen eller röktalet, samt vid flera extraordinarie hjelpers utgiörande förfärdiga och utlefverera Lengderna på sina Sochnemän och Åhörare; Så althenstund Presterskapet sig besvärat, at the therigenom icke allenast blifva mycket förhindrade uti sina Embetens förrettande utan och offta råka uti ovänskap och vedervilja med sina Åhörare, och eljest thessförutan måste undertiden thervid lida hårda och vrångvisa tiltahl; Förthenskul vele Wi hafva them härefter icke allenast ifrån all Lengde-skrifning, utom Tijonde Lengderne, utan och ifrån then möda och olägenhet som them til följe af Mantals-Commissarie Instruktionen härtil ålegat hafver, nådigst frikallade, så at them hädanefter ei skal åligga, sig vid Mantalsskrifningarne at infinna, Lengderna uprätta, eller them samma underskrifva, utan hafva the allenast vid påfordran, til Mantals-Commissariens efterrettelse, antingen Kyrkio-Boken eller et Extract therutur at utgifva; Och såsom Presterskapet hafva altid trägit anhållit, thet the nu och i framtiden måtte blifva förskonte för Knechte-Båtsmanshåll och utskrifning: ty|137| hafve Wi thetta theras underdåniga idkesamma anhållande tagit i nådig consideration, och Oss härpå sålunda förklarat, at Biskopar, Academiæ- Gymnasii och Scholæ-Betienter, samt Kyrkioherdarne med sina Capellaner och Klockare skola härefter och altid blifva förskonte och befriade ifrån all utskrifning och rotering, för sielfva Presteborden, Præbende-Hemman, Capellans- och Klockare-Stomnerne, som härtil äro rote-frie, och icke indelte, ei eller stått uti utskrifning på the orter, ther utskrifning brukelig är. Och vele Wi jemväl hafva the Capellaner, som efter indelningsverket stå uti rote för sina bostellen, i Nåder tilstadt, at altid niuta en enda tienste-dreng fri för Soldat och Båtsman, allenast härunder icke förstås theras egne Skatte- eller FrelseHemman, som the anten kunna hafva erfdt eller til sig köpt.

Til thet Njonde. Eftersom någorstedes uti Riket under Presteborden finnas stora och vidt-begrepna tilegor, som ligga obrukade, til ingen Mans nytta, och kunna likväl göras nyttiga; therföre, på thet at Prestegårds-egorne måtte således upbrukade varda; ty efterlåte Wi nådigst, at the Kyrkioherdar och Capellaner, som lust och tilfelle thertil hafva, må upsättia Torp på Prestebords enskylta egor, doch med Församlingens vetskap, ransakan och Tings-Rättens. Laga tilstånd, samt Landshöfdingens och Cammar-Collegii approbation, så at Prestebordet therigenom intet mehn eller intrång i någon måtto tilfogas, eller skogen therigenom förödes. Samma Torp må sedan häfdas utan alt vidare besvär under Prästebords Privilegio, och så vida Presten thet med sin egen bekostnad upptagit, och sådant ei skedt af åboen emot vissa frihets-åhr, får then, som thet först uptagit, thet behålla, uti sin lifstid, samt sedan Hustrun|138| och Barnen thet så lenge niuta och besittia, til thess the af Successoren fådt all kostnaden efter Mätesmanna ordom återbetalt, hvarvid åhrliga nyttan af Torpet emot omkostnaden jemnföres och skäligen beräknas skal, och i fall förberörde Successor, som them utlöst, skulle genom döden afgå, förän han fådt skäl för sin utlagda löhn, böra hans arfvingar tå niuta therföre, hvad billigt pröfvas kan, efter Församlingens bemedlande och afgörande them emellan.

Til thet Tjonde. Wi vele och af serdeles gunst och Nåde efterlåta Presterskapet, samt Academiæ- Gymnasii- och Scholæ-Betiente, i Städerne, sina Lagfångna, erfda, köpta och bygda gårdar, med sine egor och lägenheter i åker, eng, hagar, trägårdar, humblegårdar och kåhlgårds-tomter, som inom Stadsens Jurisdiction äro belägna, fria för all borgelig besvär och tunga, ehvad namn thet hafva kan, så lenge the sielfve eller theras Enkor och omyndige barn efter them samma theras egna gårdar besittia, och icke någon Borgerlig näring eller handtering drifva; i hvilken senare händelse the måtte undergå några emot theras handtering svarande onera realia til Stadsens bästa ther handelen drifves. Men så snart någon annan sätter sig theri at bo, och anten under borgerskapet hörer, eller någon borgerlig näring drifver och idkar, then skal under berörda frihet intet vara begripen, utan borgerlig besvär undergifven. Och ther så är, at någon Prest åstundar köpa egendom eller bygga sig hus eller gård uti the Städer, ther Academier, Gymnasier eller goda Scholar äro, för sina Barns uptuchtelse skull, eller och sina Hustrurs Enkiostånd, skal thet honom icke förvägras, utan skole slike vara under ofvanbemälte frihet förståndne, så vida the icke inlåta sig i någon borgerlig|139| näring, Staden til Præjudicium, dock kunna så väl the förre som the senare innehafvare och egare af sådane hus och lägenheter, ther the ofrie äro, icke undandraga sig at betala til Staden Tomtören, och then så kallade vret- eller jord-skatten, samt giöra brandvacht; kommandes med väg-rödning inom Stadsens district at förhållas efter vanligheten. Hvar och någre Prestemän, anten i Städer eller å Landet boendes, af hvad condition the och vara kunna, och til then formögenhet komne äro, at the en Skattegård anten få erfva, förverfva eller sig tilhandla kunna, tå skal ingen vara tillåtit at kiöpa af Oss och Cronan bemälte gård under Frelse, eller donations och förlänings-vijs under sig förverfva, utan Skatte-eganden sielf få then oqvald för vanliga utskylder behålla och besittia. Hvad Säteri och Frälse-Godsen angår, så har Presterskapet til theras egande och besittiande at niuta the förmohner, som 27. §. i Ridderskapets och Adelens Privilegier innehålla, om hvilka samtelige Stånden sig nu vid Riksdagen förenat, sålunda som Wi them confirmerat hatve.

Til thet Elloffte. Ther och någon Preste-Enkia, hvilkens Man något länge tient och sig meriterad giordt hade, befunne sig efter sin Mans död uti sådan olägenhet och fattigt tilstånd, at hon ringa medel hade, at försörga sig och sina barn med uti sit Enkiostånd, utan nödgades at sökia Oss och Cronan om någon hielp, tå vele Wi, ther eljest Riksens Stat så medgifva kan, finnas benägne, at komma henne ihog med något til hielp och vederqveckelse. Såsom Wi och i Nåder stadfäste the förläningar, som them blifvit förunte, antingen af Crono Tionde eller medelst bevillningar af Presterskapet och Kyrckiorne, öfver hvilkets utdelande Consistorierne böra hafva upsicht; dock uti Skåne,|140| Halland, Blekingen och Bohus Lähn, Patrono, ther jus Patronatus är, thes rätt förbehållen.

Til thet Tolffte. Om någon Biskop, Superintendens, Doctor Theologiæ, eller eljest någon annan väl meriterad Man vore, som lenge hade varit brukad vid Academien och andra förnäma tienster, och sitt Embete väl och troligen förestådt, then samme vele Wi och altid hafva uti en nådig ihugkommelse, och låta honom uti en och annan måtto verckel. åtniuta Wår Konungsliga Nåde, enär Wi therom på behörigt sätt sökte varda. Eljest tillåte Wi Nådigst alla Wåra Biskopar och Superintendenter i gemen, at the måga niuta och bruka theras retta Biskops-Säten, så och enskylta EmbetesGårdar, med theras rätta och tillydande egor, så å Landet som i Städerne, under vanlig Frelses frihet och vilkor.

Til thet Trettonde. Wi vele och Nådigst efterlåta alla Preste- Läsemästare och Scholæ-Betienters Enkior med sina egna så och den dödas omyndiga och oförsörgda barn sig til tröst och uppehälle at få niuta och behålla efter theras Mäns affall ett Nåde-Åhr, efter gammal plägsed, så framt the eljest förmå imedlertid försörja Gället och Tienstene med en skickelig Man, som then framlednas Embete ostraffeligen förestå kan på bemälte varande Nåde-Åhr, såsom och Prestegården vid sina egor försvarl. vid macht hålla. Och skal Futurus Successor intet förr tilträda sådant ledigt Gäll, eller Enkan til förfång och bedröfvelse i Prestegården med sit bohag inflytta, än bemälte Nåde-Åhr helt förflutit är. Eljest skal och vara efterlåtit, at Preste-Enkiorne uti arfskiftet efter sina Män måge dela godset, löst och fast, ehvarest thet är belägit, efter Stads-Lag, så at Hustrun tager Halfparten emot barnen, och Dot|141|ter så godan Lott som Son, Syster som Broder, efter som sådant för thetta gemenl. så practicerat, och af Sal. Konung Johan An. 1569. beviljat och confirmerat är. Men om så hände, at hon efter sin Mans död gifver sig uti förachteligit echtenskap, genom hvilket hennes afledna Mans efterlefde förmögenhet kan förslösas, och hon med barnen hafva foracht, tå niuter Enkian sin giftorätt efter Lands-Lag, men barnen sins emellan efter Stads-Lag.

Til thet Fiortonde. Efter Lag och förra Resolutioner erachte Wi skiäligt och Nådigst bevilje, at eho som Spannemål utur Kyrkio-Herbergen af Oss och Cronan til Lön och underhåll bekommit hafver, och then härefter niuter, skal hafva macht, at låta Åboerne, som samma Kyrkio-Tijonde utgöra, föra then til en eller annan ort inom Lagsagun, anten til nästa köpstad, eller hvart hälst thet faller honom beqvemligast, som spannemålen tilkommer. Och skola the vara skyldige, så väl för Kyrkio-tijonde som andra utlagor, at gifva och betala Port-Tullen, när then genom någon Tull föres, men eljest intet. Men i Skåne, Halland, Blekinge, och Bohus Lähn, förblifver uti ofvanbemälte måhl efter gammal vanlighet.

Til thet Femtonde. Med Kyrkio-Disciplinen och andra Ceremonier i Församlingarna förblifver efter 1686. åhrs Kyrkio-Lag och Handboken, varandes Wi i Nåder benägne, at låta them efter Stendernas godtfinnande förmeras och förbettras. Men imedlertid stånde ingen Lärare eller Åhörare, hvarken i Städer eller å Landet, fritt, theruti at göra eller tillåta någon förandring efter egen godtyckio.

Numera enligt Kyrkolagen af den 6 December 1869. Jfr särskildt, rörande Handbokens antagande, § 455 i sagde lag.

Til thet Sextonde. Och emedan Biskoparnes och Consistorialium åhåga enkannerligen bör vara, buru alle Församlingar uti theras ombetrodde Stifft måge kunna besettias med skickelige, vällärde och gudfruchtige Prestmän; Så skola the och hafva macht, at rett utdela, efter lärdom, ålder och förtienst, samt Embetes-gåfvor och dygde-lefverne, Beneficia Ecclesiastica uti hvart och ett Stifft, såsom för 1680. varit hafver. Dock at all ting sker ordenteligen med Församlingens frivilliga val, consens och goda nöje, så at ingen, som therutinnan bör vara interesserad, blifver förbigången och utesluten. Förbehållandes Oss likväl dispositionen öfver regale Gällen, samt Patrono thess tilständiga rätt uti the Sochnar, hvarest han eger eller ega får Jus Patronatus, efter hvarje Landsorts beskaffenhet.

Jfr anm. under § 7 af Adl. Priv.

Til thet Siuttonde. Ther någon Prestman funnes, som sin Biskop och Consistorium förachtade eller förbiginge, och icke ordenteligen sökte sin Promotion til något Embete och Lägenhet af sin Biskop och förmän, utan om Promotorial anhåller och oroar Höga Öfverheten och andra förnäma Ståndspersoner, hvilke hvarken å Embetes vegnar eller såsom Patroni, eller Församlingens Ledamöter, til theras befordran ega rett at bidraga, then må citeras, stellas til förhör, och, efter som hans brott vara kan, plichta och til lydno hållas, som Kyrkio-Lagen innehåller. Och skal thet altid väl och noga i acht tagas, uti alla Stifft, at icke någon mindre lärd Persohn, och af ringare merit och skickelighet, i en tienst eller annan, blifver them föredragen som lärdare och skickeligare äro, samt bettre en lägenhet förtient hafva. Hvilket alt af theras giorde och nederlagde prof och lefverne aftagas och dömas bör.

Til thet Adertonde. Anbelangandes then rettighet, som Wi vele hafva Oss förbehållen, at benåda någon lärd och välförtient Prestman med ett eller annat regal Giäll, så vele Wi thermed hafva således hållit, at när något sådant Giäll i Riket, antingen i Städer eller å Landet, blifver ledigt, tå skal Biskopen och Consistorium tit afsända, at sig ther höra låta, några skickeliga och välförtienta Prestmän, hvilke för theras Embetes-gåfvor, lefverne och välförhållande kunna vara befordring värdige. Af thessa eller andra Persohner, om hvilkas skickelighet och lefverne Församlingen underrättad är, utvällia Församlingens Ledamöter, uti Probstens närvaro, trenne, til hvilka the hafva största förtroendet, at lemna them sin Siälavård. Uti thetta vahlet böra hälst the, som tiena vid Academier, Gymnasier och Scholar, så och vid Wår Håf- och Krigs-Stat, jemväl skickelige, och välförtiente Capellaner, ihugkommas. Sedan, således Församlingen giordt ett enhälligt vahl af trenne thertil utsedde Persohner, sändes theras vocation Consistorio tilhanda, då Consistorium kungiör Landshöfdingen, hvilka Persohner så väl Consistorium som Församlingen fallit uppå, och til Oss Församlingens vocation in originali jämte sina påminnelser och underdåniga förslag insänder; hvarefter Wi antingen en af the föreslagne, eller then Wi eljest finne thertil skickelig och tienlig vara, i anseende til Wår vid regale Giäll egande rett, förordna och tilsettia vilje.

Til thet Nittonde. Efter och månge uti högre och nedrigare Stånd vid thenna tiden hålla och försörja egna Prestmän, och härtil dags något oordenteligen thermed är tilgångit: Sådant nu att förekomma, så skola Biskoparne och Consistorierne härefteråt icke lätteligen och utan åtskildnad förordna Prester åt hvar och en, som thet begärar, utan för vichtiga och högnödiga orsakers skull, och i synnerhet til theras behof, som til hög ålder komne och i siuklig lägenhet stadde äro; tå och vocation bör förut i Consistorio skriftteligen upvisas, jemte thet emellan vederbörande slutna Contract. Thesse Prester skola icke Ordinario Ministerio (ther the Herrar och Fruer, hvilka the med predikande betiena, boendes äro) låta bruka sitt Embete til mehn eller förfång, uti theras lagliga upbörd och inkomst: Blifver någon thermed beslagen, må han efter sin brott therföre tilbörligen straffas. Ei heller må Herren och Fruen för sin ålder eller siukliga lägenhets skull af|145|hålla sitt husfolk, tienare och bönder, ifrån then almenna Kyrkiogången, tå then ske bör. Och skola samme Prester vara under sin Biskops och Consistorii, ther the ordinerade äro, såsom och theras, samt Præpositi, ther the stadde äro, Inspection, bevisandes them tilbörlig hörsamhet och lydno, komma, ther så behöfves, och the utan laga förfall äro, på Biskopens kallelse til honom, såsom ock, så vida som ske bör och skäligit pröfvas, söka sin promotion, ther the ordinerade äro.

Til thet Tiugunde. Efter som ock många private Hus-predikningar och Kyrkio-Ceremonier förorsaka en stor oordning, och göra folket säkert och sielfsvördigt, föda af sig Guds ords och Prediko-Embetets föracht och missvördning: Ty vele vi härmed alfvarligen hafva påbudit, at, ehvarest Ridderskapet och andre uti Riket bo, och icke något Lag- och skäligt hinder kunna hafva at förebära, skola the på the tider, som Gudstiensten hålles, anten uti theras egna Soknkyrkior eller på andra orter, ther the kunna stadde vara, komma med sina tienare och husfolk tilstedes uti Guds Hus och Herrans Tempel, och thersammastädes gudeligen, androm til exempel, göra sina böner och gudstienst, enkannerligen thersammastedes låta döpa sina barn, och begå Herrans Nattvard uti Församlingens närvaro och åsyn, på thet all härtil föröfvad oordning må therigenom blifva afhulpen. Men hvar nödfall är, eller andre skälige orsaker, ther måtte man altid lempa sig effter tiden, såsom i Kyrkio-Ordningen är utfördt.

Til thet Tiuguförsta. Ingen af Wåra Undersåtare i Riket, högre eller lägre, skal understå sig at legga sina Gårdar, en eller flera, ifrån then ena Socknekyrkian, tit the af ålder lydt och legat hafva, til then|146| andra. Ei heller må någon i thet ena Stifftet trängia the thersammastädes ordinerade Prester, i högre eller mindre grad, in på ett annan Stifft, ther the hvarken äro födde eller ordinerade, utan til bettre skilsmessa och richtighet skola Stifftets barn heldst och framför andra, hvar efter lärdom, merit och lefverne, blifva försörgde. Dock at ei någon annan välförtient och väl-meriterad, fast än ei i Stifftet född eller ordinerad, aldeles uteslutes, efter som Wi Oss och them, som Jus Patronatus ega, så väl som Församlingarne, all rett och frihet i thet måhlet vele hafva förbehållen.

Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder.

Til thet Tiuguandra. Wi vele och härmed taga hela Clericiet uti Wårt Konungsliga hägn och försvar, så at then, som en Prestman antingen uti Embetet, eller för thess Embetes verkeliga förrettnings skull, någon spott och vanähra tilfogar, eller med hot och injurier, samt hugg och slag, öfverfaller, skal efter hvar och en saks beskaffenhet och omständighet undergå, antingen the straff, som thet 31. Cap. Kon. B. L. L.|148| förmår, eller andra Laga Stadgar och Förordningar, hvilka til hvart och ett mål pröfvas lempeliga, innehålla.

Til thet Tiugutredie. Så skal ock åhrligen vid Philippi Jacobi och Michaëlis tid, jemväl thess utom, enär så omtrenga kan, eller Församlingen thet begärar, Presterskapet på Landsbygden, med theras råd som vederbör, och efter öfverenskommande med the fleste om terminen, samt föregången pålysning otta eller fiorton dagar förut (så framt någon ort icke med specialt Privilegio häremot försedd voro) hafva macht at hålla allmänneliga Soknstemmor uti sina Soknstugur eller vanliga stellen; hvarest alle Sokrmännerne, utan någon endskyllan, och med all talans förlust, om någon utan Laga förfall uteblifver, böra på then utsatta terminen komma tilsammans, och thersammastedes, sedan Kyrkioherden förestelt Kyrkians angelägenheter och hvad til Kyrkio-Disciplinen hörer, rådslå och bestella om Kyrkiones inkomst och räkenskap, hvilken richtig och verificerad af Kyrkioherden och Kyrkiovärdarne hållas, och vid åhrets ända sluten vara bör, samt, sedan then af Soknmännerne tå blifvit uti allmän Soknstemma öfversedd och erkänd, til vederbörande Probsts och Biskops, eller ther, så omtrenger och nödigt finnes, Landshöfdingens vidare efterfrågan, så väl som medlen, i Kyrkiones kista eller eljest behörigen förvaras; hvartil try lås och nycklar vara skola, af hvilka Kyrkioherden altid skal hafva en i sitt förvar, Kyrkiovärdarne then andra, och then tredie någon annan skickelig Man, som Församlingen thertil utnämner. I samma Soknstämma skal ock handlas om Kyrkiones och Prestegårdens byggnad och flera enskylta oeconomiska mål och angelägenheter, som Kyrkioherden eller Församlingen hafva|149| at föredraga, Församlingens tarfvar och bestellningar angående. Enär och sådana måhl förefalla, som icke äro uti Lagen med något utsatt straff egenteligen ansedde, eller så grofve, at the anteligen böra Domarens utslag hemstellas, såsom hvarjehanda ogudachtighet i husen, samt förargelse och försummelse i Gudstiensten, så tillåte Wi i Nåder, at Kyrkioherden med någre af the förnämste uti Församlingen och Kyrkiones Sexmän måge uti Soknstufvun sammanträda, och slika obetänksamma Persohner theras elaka förhållande förestella, jemväl, ther sådane thermed ei afstå, at tå öfverlegga saken, samt sedan låta then vanartige en eller flera Söndagar af Kyrkio-vachtaren, med vederbörande Läns-Fierdings- eller Sexmäns tilhielp, uti Stocken, utan för Kyrkiodören sättia, eller ock, som omstendigheterne pröfvas kunna, med arbete til Kyrkian eller penningeböter, såsom then sidsta varnings-graden, belägga. Men ther en sådan äntå skulle uti thess vanart och ondsko framhärda, tå låta saken i sitt foro angifva. Skulle Crono-Betienterne ei reckia Presterskapet härutinnan handen, så åligger Landshöfdingen at hålla them thertil. Thenna Soknstufvu skal vara ett priviligerat rum, lider Sockn-Presten eller the ther tilstedes varande Församlingens Äldste och Föreståndare ther någon smälek och våldsamhet, vare banemannen förfallen til arbitralt straff efter omstendigheterna. Kommer och någon bråd skilnad androm emellan, vare alt dubbelt räknat och straffat. Uti Städerne, ther antingen Kyrkio-Råd eller Soknstemma hålles, förfares thermed efter vanligheten, eller på thet sätt som förberördt är. Skolandes Kyrkiovärdarne och Sexmännerne å Landet med Församlingens samråd, lika som Kyrkio-Råden och Föreståndarne i Städerne, med Kyrkioherdens och Ma|150|gistratens vetskap och öfverenskommande, utveljas och tilsättias. Therest någon eger, eller ega får, Jus Patronatus, förblifver uti ofvanbemälte mål efter thess förverfvade rett och gammal plägsed.

Jfr motsvarande stadganden i Kyrkolagen af den 6 December 1869.

Til thet Tiugufierde. Så skal och ingen hafva macht, til at inmana, mindre fängsla och våldföra, eller och til lif och gods antasta någon Prestman, som icke genast på färska gärning gripes, förän han til någon grof missgärning lagligen skyldig befunnen och öfvertygad är, eller vederbörande Domare eller Executor pröfvar saken vara af sådan beskaffenhet, at han om thess Persohn bör giöra sig försäkrad; Doch, förän hans sak af verldslig Domare företages, skal sådant kungöras Biskopen och Consistorio, som tå hafva at förordna en Fullmechtig, at vara tilstädes vid sakens ransakande i verldsligit foro, och göra vid Processen i samma sak the påminnelser, som å Consistorii vägnar kunna pröfvas nödiga, och jemväl sedermehra gifva Biskopen och Consistorio om then brotsligas förhållande all nödig kunskap. Skulle berörde Fullmechtig, ther communication i rettan tid skedd är, sig äntå ei inställa, bör saken likafult företagas och afdömas. Sammaledes skola och Studenter, Gymnasister och Dieknar, vara sin ordinarie och härtil brukeliga rett vid Academier, Gymnasier och Scholar, undergifne, och icke mot skäl dragas therifrån.

Til thet Tiugufemte. Wi vele och härmed hafva alla Wåra Biskopar och Superintendenter, samt meniga Presterskapet, såsom ett serskilt stånd i Riket, confirmerat vid theras vanliga Säten uti alla solenne Möten och Samqvemer, eftersom the them uti the näst|151|framfarne Konungars tid haft och åtniutit hafva, så at ingen skal hafva macht, them therutinnan något præjudicium tilfoga.

Til thet Tiugusiette. Skal Presterskapet vara therom försäkrat, at, såsom Wi gärna se uti gemen Landsens ungdoms välfärd och framsteg, så vele Wi, när theras Söner beflita sig om ähra och dygd, och blifva dugelige at bekläda några Embeten, at hvar och en af them skal hafva til at venta och niuta befordring, efter som han genom sin välanlagde tid uti lofliga Studier och Exercitier sig skickelig och capabel giord hafver, på det sett och vis, som Regerings-Formens 40. §. innehåller och förmår.

Til thet Tiugusiunde. Lofve Wi och, at vilja hålla samteliga Presterskapet vid Sveriges Lag och Rett, och them vid alt thetta föreskrefna Nådigst handhafva och beskydda, efter som Wi härmed biude och befalle Wår Öfver-Ståthållare i Stockholm, Landshöfdingar, Borgmästare och Råd i Städerne, samt Befallningsmän å Landet, och alla andra som vederbör, at the å Wåra vegnar hålla hand öfver alt thetta ofvanbemälte; icke tilstädiandes, at Biskoparne och Presterskapet, hvarken i gemen eller någon i synnerhet, må tilfogas häremot något förfång, sidvördnad, öfvervåld eller orätt, uti sina Embeten, hus, egor och inkomster; utan at alt, hvad thessa theras välfångna Privilegier innehålla, anses såsom en Lag, hvarefter vid alla tilfellen bör dömas och exequeras, bevisandes them ock eljest uti all billig måtto, när så behöfves, och the therom sökte varda, alt skäligt bistånd. I synnerhet, när visitationer hållas af Biskoparne, Superintendenterne och Probsterne uti Församlingarne, tå böra så väl the högre som the nedrige Stånds-Persohner komma til|152|stedes, och med sin myndighet theras Embete styrkia, och them uti sitt lofliga förehafvande handen reckia, och til en rettmätig execution på thet, som afhandlas, förhielpa.

Til thet Tiuguottonde. Såsom Wi nu härmed hafva låtit se och påskina Wår Nådiga benägenhet och ynnest emot Prediko-Embetet och thet Andeliga Ståndet; så skola och samtlige Presterskapet vara skyldige, at låta sig troligen vårda om Guds Församlings välfärd, och theras Embete med ett Christeligit nit utföra, görandes sitt til, at förtaga synden, låta sin åhåga vara, at med alla saker må ordenteligen och skickeligen tilgå; sielfve föra ett gudeligit, nychtert och beskedeligit lefverne, beflita sig om rolighet och enighet; gåendes sielfve androm före, så i lefverne som i lärdom, med goda exempel; bevisandes Oss och Sveriges Crono all trohet och rettrådighet, så ock förekommandes hos sina Åhörare alt missförstånd, orolighet och vrångvisa meningar, så at all ting kan lända til Guds Namns ähro, Församlingens upbyggelse, och ett roligt tilstånd i Riket, hvilket Wi med all Konglig Nåde emot them samt och synnerlig altid vele erkänna.

Til yttermera visso hafve Wi thetta Privilegium med egen hand underskrifvit, och Wårt och Riksens stora Secrets vitterliga underhängande bekräfftat. Gifvit i Stockholm, then Sextonde Dag, uti Octobris Månad, Åhr efter Christi Börd Ett Tusende Siuhundrade Tiugunde Tredie.

FRIEDRICH.

(L. S.)

Se hvad härom är nämndt i inledningen.

Kongl. Maj:ts för Rikets Borgerskap och Städerne i Allmänhet utfärdade Nådiga Försäkran. Gifven Stockholms Slott then 23 Februarii 1789.

Kongl. Maj:t

Lofvar och försäkrar härigenom Rikets Borgerskap och Städerne i allmänhet, at vid theras innehafvande i äldre och sednare tider erhållne Privilegier, Fri- och Rättigheter, grundade på Kongl. Resolutioner, Donationer, Gåfvo-Bref eller andre med them lika eller laglig kraft ägande Handlingar och Stadganden, sådane, som the them af ålder innehaft eller nu innehafva, oqvalt och orubbadt, nu och i evärdeliga tider, bibehållne och skyddade varda, så at ingen them, hvarken i anseende til theras innehafvande Jord, Hus, Tomter, Hemman, Skogar, Utmarker, Strömar, Arrenden, Fisken, Qvarnar, Sågar eller andre Inrättningar, ej eller i anseende til theras Handel och Sjöfart, näringar och rörelser, minsta hinder eller förfång tilfoga skal.

§ 2.

Til Handelens, Skepsfartens och rörelsernes thesto mera uplifvande och förkofran, vil Kongl. Maj:t härmedelst äfven i Nåder stadga och förklara: At thet så kallade Product-Placatet altid skal blifva i sin helgd och til efterrättelse tjena, tå Riket af Krig icke är oroadt, eller, tå andre särskilte orsaker til thes hvilande ej föranleda, i hvilket fall thet likväl genast, sedan orsaken uphört, i full verkan återställas skal: At all sådan handel, rörelse, konst eller slögd, som förut är känd, idkad och i allmänhet idkas kan, hädanefter icke skal någon eller någre särskilte in- eller utrikes|155| Män uplåtas eller meddelas under exclusiva Privilegier, Monopolier eller Förpaktningar, hvilkas obillighet til sin grund samt skadelighet til sin verkan, Kongl. Maj:t ock, i afseende på all sådan handel och rörelse, i Thes Nådiga Resolution på Riksens Ständers Besvär af then 20:de November 1786 medgifvit: At alfvarsam hand skal hållas öfver the Författningars efterlefnad som bjuda, at alla Kronans behofver skola genom offenteliga Auctioner uphandlas, undantagande vid påkommande Krig och tå tid, tilfälle och omständigheter sådant ej medgifva, eller tå intet antageligt anbud göres: At ingen må tillåtas Borgerlig handel och rörelse drifva, som therå ej Burskap vunnit samt afgifter til Kronan och Staden therföre betalar; Ridderskapet och Adelen samt Stånds-Personer likväl all tilständig rätt förbehållen.

Jfr hvad i inledningen anförts rörande den nuvarande giltigheten af denna och nästföregående §.

§ 3.

Äfven vil Kongl. Maj:t i Nåder hafva samtelige Rikets Borgerskap och Städerne än ytterligare försäkrade om et orubbadt bibehållande af theras rättighet att föreslå Borgmästare och välja Rådmän, at antaga mindre Betjening, at taxeras af egne Medlemmar och at förvalta Städernes enskilte Cassor, alt, som hittils vanligt varit; dock så at the må vara tilräckelige och förslå til allmänna och nödiga behof.

§ 4.

The Städerne donerade, förlänte och under namn af Stads-jord begrepne ägor, skola orubbade vid Städerne bibehållas och förblifva samt icke förändra sin natur, i hvars hand the komma måge.

§ 5.

Thet Handlande Borgerskapet och handtverkerierne i allmänhet, varda ock härigenom Nådigst försäkrade, at tå thet någon tid hända skulle, at flere Handlande eller flere Handtverkare til Bur- och Mästerskaps vinnande sig anmälte, än skäligen i afseende på ortens belägenhet, Folkmängden, näringsutvägar och kringliggande landsort, förmodas therstädes sin utkomst och bergning hafva kunna, på Societetens eller Embetets, Stadsens Äldstas och Magistratens i then delen gifne intygande, behörigt och skäligt afseende göras skal;|157| äfven som ock Kongl. Maj:t, genom Thes i dag utfärdade Nådiga Resolution, vil söka at förekomma then skada och thet förfång handtverkerierne genom the så kallade Fuskare, Försvarskarlar och andre obehörige personer tilskyndas, samt så förordna, at then frihet then värfvade Soldaten til idkande af thet handtverk han lärt, förund är, närmare lämpas til ändamålet och handtverkerierne til olägenhet icke komma må.

Se anm. under § 2.

§ 6.

Vid Riksdagsmans val, hvaruti, lika som i Borgmästare, Rådmans och Stads-Secreterare val endast rätta Borgare, men icke Contingent Borgare, som til annat Stånd höra, måge taga del, skal Borgerskapet äga en oinskränkt val-frihet, och vil Kongl. Maj:t icke erkänna någon annan för Stadens Riksdagsman, än then som genom Borgerskapets fleste röster inför Magistraten thertil kallad och befullmägtigad blifvit.

Jfr L. O.Landtdagsordningen § 12 och anm. här ofvan under § 3.

§ 7.

Thetta alt, så väl som ock, ehvad rättigheter och förmoner, af samma allmänna beskaffenhet som thesse, hvarje Stad särskilt i stöd af Regerings-Lagar, Privilegier och Resolutioner må innehafva, vil Kongl. Maj:t i Nåder hafva them alla i gemen och hvar och en i synnerhet tilsagt och under helgd af Privilegier härmedelst bekräftadt.

§ 8.

Beträffande Borgare-Ståndets i öfrigt å Städernes och Borgerskapets vägnar gjorde ansökningar, rörande|158| then nu tillåtne fria Spanmåls-handel, Kronofiskens arrenderande med mera; så vil Kongl. Maj:t sådant alt, som i anseende til tid, ort och infallande omständigheter, flere förändringar är underkastadt, genom särskilte Resolutioner, efter inhämtade närmare underrättelser, af hjelpa, och therunder låta Sig Handelens, Manufacturernes och Handtverkeriernes rättigheter, uphjelpande och förkofran om hjertat vara. Stockholms Slott then 23 Februarii 1789.

GUSTAF.

(L. S.)

§ 1.

Kongl. Maj:t försäkrar i Nåder, at icke någon af then besuttne Krono och Kronoskatte Allmogen skal fängslas, mindre til Lif eller Lem förderfvas, therest icke Domaren eller annor Konungens Embetsman, efter Lagliga skäl och anledningar, pröfvat nödigt om thes person sig försäkra; Dock må then, som å bar gerning eller flyende fot finnes, varda gripen och i förvar tagen.

§ 2.

Skatte-Bondes ägande rätt til Skatte Hemmanet bibehålles uti sin helgd altid oförkränkt, äfven som then dispositions-rätt therå, som beviljad och försäkrad blifvit: och the å Hemmanen en gång gjorde, i Laga|160| ordning faststälte, Skattläggningar och Tionde-sättningar, skola i evärdeliga tider äga bestånd, och aldrig någon ändring eller rubbning theruti tillåtas.

§ 3.

Bonde-Ståndet utgör hädanefter som hittils vid Rikets Allmänna Möten thet Fjerde Riks-Ståndet, och thes Riksdagsmän väljas af Bönder, som äro besutne å Krono eller äga Krono Skatte eller Frelse Skatte-Hemman, inom thet Härad, som Riksdagsman afsänder. Valet sker efter Hemmantalet och af Soknarnes Fullmägtige inför Häradshöfdingen, tå han är Ofrelse, men uti the Domsagor, ther Häradshöfdingar äro Frelsemän, förordne Hof-Rätten, vid erhållen kunskap om Riksdags-kallelsen och utan serskild ansökning, skickelige Ofrelsemän at Walen i förrätta; och then, som Walet hållit, utfärde genast Fullmagt åt then, som fleste rösterne bekommit. Thesse Fullmagter ingifvas vid Riksdagens början til Riks-Cantzleren, eller then Konungen förordnar, som them granskar: Och skal icke någon, som med oklandrad laga Fullmagt är försedd, ifrån inträde i Ståndet utestängas.

Ej må Häradshöfdinge eller annor Embetsman, vid Konungens onåde och tjenstens förlust, blanda sig i Riksdagsmans valen eller Allmogens oinskränkta valfrihet hindra.

Til Secreterare i Bonde-Ståndet vid Riksdagarne vil Kongl. Maj:t altid förordna en skickelig Ofrelseman.

Jfr L. O.Landtdagsordningen §§ 13, 21, 28.

§ 4.

Allmogen tillåtes hädanefter på enahanda sätt, som hittils them beviljadt varit, inom Riket föra och afsätta|161| sin egen och sine grannars afvel och slögder; Men ej må någon Bonde vid ansvar, som Lag stadgar, af andre köpa theras afvel och varor, för at theraf uplag göra; The händelser dock undantagne, ther sådant genom serskilte Författningar är tillåtit.

Allmoge och lägenhetsinnehafvare å landet vare obetaget att, utan särskild anmälan, såväl i stad som på landet till salu hålla allt hvad från deras lägenheter erhålles eller genom husflit och hemslöjd åstadkommes. – – – – – – – – Dylika alster och tillverkningar må allestädes i landet af hvem som helst oförhindradt uppköpas och till andre försäljas under iakttagande af hvad denna förordning i sådant afseende föreskrifver. Kejs. Förordn. angående handel och näringar i Storfurstendömet Finland, den 24 Febr. 1868 & 22.

§ 5.

Alla upodlingar å Kärr, Mossar och oländig Mark på Skatte Hemmans ägor blifva ifrån all skattläggning och alla slags utlagor i evärdeliga tider frikallade.

§ 6.

Sokne Handtverkare af Skräddare, Skomakare och Smeder må Allmogen så hädanefter som hittils efter förra Författningar, til sin betjening & Landet bibehålla och nyttja.

§ 7.

Hvarje Hemmansbrukare må til Hemmanets häfdande antaga och nyttja så många Arbetare af egna Barn och Tjenstehjon, som han finner nödige; Men icke må han skydda öfverflödige, som han icke kan sysselsätta. All våldsam värfning blifve så hädanefter, som hittils alfvarsameligen förbuden. Dock må icke någon i nödfall eller i krigstider undandraga sig Rikets försvar, tå thet fordras och omtränger.

Kongl. Maj:t förblifver Thes trogne Undersåtare af Allmogen i Svea och Götha Rike samt Finland med all Kongl. Nåd och Ynnest städse bevågen. Stockholms Slott then 4 April 1789.

GUSTAF.

(LS.)

Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning, om KronoHemmans försäljande til Skatte, samt the Förmoner och Wilkor, hvarunder Skatte-Hemman hädanefter skola innehafvas. Gifven Stockholms Slott then 21 Februari 1789.

Wi Gustaf med Guds Nåde, Sveriges Göthes och Wendes Konung etc. etc. etc. Arfvinge til Norrige, samt Hertig til Schleswig, Hollstein, etc. etc. Göre veterligt, at tå Wi ifrån tilträdet til Regeringen therom varit sorgfällige, at säkerhet til egendom samt frihet vid thes nyttjande skolat blifva så fullkomlig och oinskränkt för hvar och en af Wåre trogne Undersåtare, som med Fäderneslandets framtida bestånd och nytta kan förenas; så har Wår Nådiga upmärksamhet icke undfalla kunnat, at ehuru ifrån the första tider, tå Svenska Hushållningen begynte vinna någon ordning, thet varit Almogens rättighet, at til Skatte köpa Krono-Hemman, har likväl, genom the uti senare tider vidtagne Författningar och gjorde inskränkningar, Almogen ifrån åtnjutande af slik förmon dels til vissa delar, dels aldeles blifvit utesluten.

I anseende härtil och som vi therjemte i Nåder funnit, thet åtskillige af the rättigheter, som Skatte-Hemmans Åboer af fordno tilhördt, i afseende på then säkerhet och nyttjo-rätt, hvarunder the böra innehafva slika Hemman, blifvit inskränkte, samt genom åtskilliga förtydningar uti flera serskildte Författningar kringspridde, Almogen til osäkerhet och skada; Altså hafve Wi, af Nådig ömhet för Wåre trogne Undersåtare, i synnerhet af Almogen i Sverige och Finland, härmedelst i Nåder velat til framtida efterlefnad förordna om Krono-Hemmans försäljande til Skatte, samt några förmoner och vilkor, hvarunder Skatte-Hemman hädanefter skola innehafvas, såsom följer:

1. §.

Til beständig efterfölgd vele Wi härmedelst i Nåder uplifva och förnya Förordningen then 19 Sept. 1723, huru med the Hemman och Kronolägenheter, som til Skatte försäljas, skal förhållas, såsom vore thenna Författning, både i hvad angår hvilka Hemman kunna til Skatte försäljas eller icke, som ock sättet huru försälgningen bör begäras och thermed vidare förfaras, här ord ifrån ord införd.

2. §.

Alle Skatte-Män, ehvad the innehafva Hemman som redan ifrån Oss och Kronan äro försålde, eller hädanefter kunna försäljas, eller ock urgamla SkatteHemman, äga öfver Skatte-Hemmanet och thes genom Laga refning och rågång faststälde Byamål, både uti In- och Utägor, samt Skog och Mark, med therå varande Fiske, Jagt och Djurfång, uti alt lika orubbelig ägande och lika fri dispositions rätt, som Frelse Man öfver Frelse-Hemman, enligt Privilegier, Lag och Författningar; Dock att therifrån undantages the för Kongl. Maj:ts och Kronans behof tjenlige Eke, Boke och Masteträd, hvarmed efter förra Författningarne bör förfaras.

3. §.

Tå Krono Skatte-Hemman hädanefter försäljas utom börd, må hvarken af Köparen eller genom Domarens åtgärd, såsom hittils skedt, hembud theraf til Oss och Kronan göras.

4. §.

Enär ägare af Skatte-Hemman, thet vare Krono-Skatte eller Frelse-Skatte, ej mägtat betala Try års räntor, skal Hemmanet likväl icke förthy anses för skattevrak, utan med utsökningen af räntan så förhållas, som angående försälgning af gäldbunden Mans egendom i almänhet är stadgadt.

5. §.

Ägare af Skatte Frelse-Hemman må njuta lika fullkomlig, fri och obehindrad ägande och dispositions rätt öfver sit Skatte Frelse-Hemman, som uti 2. §. om Skatte i almänhet är sagdt. Är räntan kommen ifrån Oss och Kronan uti Frelse-Manna hand, genom byte, köp eller annat Laga fång, vare tå om räntans utgörande til Frelse-Man Lag samma, som om Krono Skatte-Hemman är faststäldt. Är åter Frelse Skatte egenskapen så tilkommen, at Ofrelse Man, genom köp eller annan afhandling, förvärfvat sig ägande rätten af Frelse-Hemmanet, med eller utan beting om räntans innehafvande eller utgörande, til särskilt belopp, tå förhålles uti evärdeliga tider therutinnan, efter the emellan Contrahenterne slutne aftal och afhandlingar, hvilka, efter ordalydelsen, utan någon rubbning eller förtydning, skola blifva beståndande; men säljas slika Hemman utan börd, så hembjudas the til then, som räntan äger, efter Lag.

6. §.

Wi vele ock härmed Nådeligen försäkra alla Åboer å Krono-Hemman, at så länge the til Hus och Jord väl och försvarligen häfda theras åboende Hemman, the och theras Barn skola therå odrifne sitta man efterman uti then ordning, som Wi särskilt i Nåder stadgadt; Och skal en sådan Åbo för andra äga företrädes rätt, at sit åboende Hemman til Skatte köpa, på sätt här ofvantil utsatt finnes.

7. §.

Bergsmans Hemman skola enligt äldre Författningar, icke ägas eller besittas af andre än Bergs-Män; så länge the Bruksrörelsen vid magt- och underhålla.

Och emedan ofvannämnde Puncter ofelbart lända til Rikets Skatte-Mäns och Almoges verkeliga och varaktiga gagn och förmon; Ty bjude och befalle Wi af Kongl. magt och myndighet, at Skatte-Män och Menige Almogen uti Sverige och Finland vid thessa ofvannämnde Fri- och Rättigheter skola utan intrång eller förtydning nu och altid framgent bibehållas. Thet alle, som vederbör, hafve sig hörsamligen at efterrätta. Til yttermera visso hafve Wi thetta med Egen hand underskrifvit, och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Stockholms Slott then 21 Februarii 1789.

GUSTAF.

(L. S.)

Kongl. Maj:ts Nådige Förordning, huru med de Hemman och Cronolägenheter, som til Skatte försäljas, förhållas skal. Dat. Stockholm i Råd-Cammaren den 19. Septemb. 1723.

Wi Friedrich med Guds Nåde, Sveriges, Giöthes och Wändes Konung etc. etc. etc. Giöre vitterligit, at såsom Wi funnit nödigt, det med Skattekiöpen än vidare må fortfaras, på det derigenom några medell kunna samlas til den allmänna Riksens giälds afbetalning; Altså hafve Wi, til förekommande af all skada, som Wi och Cronan vid en slik skattehandel til öfventyrs kunde lida, samt at lemna vederbörande nödig underrättelse hvad de härvid hafva at i ackt taga, velat härmed i Nåder förklara, hvilka Hemman och lägenheter få försäljas til Skatte eller ei, samt huru dermed i alla delar bör förfaras, neml.

Til Skatte försäljes

1. Alla Cronan immediate behåldne Hemman, så väl som ock de på Militie- och Land-staten indelte Lönings-Hemman, Häste-Fördels och Reserve-Hemman, Crono utjordar, Uhrfiällar, Ängar, skattlagde Torp, som Kneckte- och Båtsmans- eller Rusthåld ei underlagde äro. Hvad de Hästehemman angår, hvilka för Dagsvärcken nödige äro under Kongsgårdar, som til boställen eller Rusthåld anslagne äro, så väl som de Cronohemman, som til Kongs- och Ladugårdarnes hägn och nytta omistelige äro; så kunna ock de til Skatte försäljas; Dock med det förbehåld, at utaf slika Hemman sedermera utgiöres i dagsvärcken och elliest hvad som deraf förr, efter hvarje orts beskaffenhet, til berörde boställen, Rusthåld eller Kongs- och Ladugårdarblifvit utgiordt, och at sådant uti Skattebrefven, som derpå utfärdas, tydeligen införes.

I lika måtto tillåte Wi, at Posthemman måge försäljas til Skatte, med de vilkor, at Kiöparen intet må eftersättia något af sin skyldighet vid Postförningen, och det hvartil han förut förbundit varit, så vida han sedermera icke vil blifva sin Skatterättighet förlustig.

Så måge til Skatte försäljas de Hemman, hvaraf Presterskapet til förbättring af deras svaga vilckor, eller i brist af fyllnad uti Herbergen och Tionde, räntan allenast, utan flera förmåners och friheters åtniutande, upbära, och uti Knecktehåld indelte äro, så framt de ei i brist af Capellans bohl kunna komma, at uplåtas Capellanen emot räntans erläggande til Kyrckioherden. Och ehuruväl Åboerne, af hvad stånd de ock äro, uppå alla för berörde hemman, då de vid infallande tvifvelsmål med Ed erhålla, at de lösa Hemmanet åt sig, och ingen annan, bör lemnas förträdet til at kiöpa dem til Skatte, efter laga värdie, hvarom vidare handlat blifver; Men der de det ei vilja eller gitta, då andre, som Skatträttigheterne derå til kiöps begiära, at igenom auction dem til sig handla, på sådant sätt som härefter åt förmäles; Så bör dock vid de än återstående Cronohemmanens försäljande til Skatte, på de orter, hvarest några ädlare samt Manufactur värck äro inrättade, i ackt tagas, likmätigt utgångne Kongl. Förordningar, at til samma värcks desto bättre bestånd, hvarigenom Riket en stor förmån och nytta tilflyter, inga sådana hemman försäljas til Skatte, innan Wårt Bergs-Collegium pröfvat, och igenom Resolution serskilt öfver hvart hemman sig förklarat, om det nödvändigt betarfvas til något Bergvärcks uprätthållande och förkofring blifva oförsåldt, vid hvilkenhändelse det ei får abalieneras och igenom skattekiöp undan sit rätta nödiga behof dragas.

2. Hvad Rusthållen angår, så förfares med dem efter Högstsal. Hans Kongl. Maj:ts Konung Carl den XII:tes bref af den 26. Martii 1702, så at Rusthållaren och ingen annan får, när han derom ansökning giör, på sielfva Rustnings Stammen sig skatterättigheten tilhandla, och det efter skedd värdering.

3. Vidkommande Augments-Hemmanen, så bör Åboen, som under krigstiden et sådant Hemman för utlagor besuttit, och sit arbete der nederlagt, vara närmast at få kiöpa det til Skatte; Vil ei Åboen det til sig lösa, så må efter honom Rusthållaren vara närmast dertil; Men ligger Augmentet så när in til Stammen och dess egor, at det länder Rusthållet til styrckio, eller varit derunder härtils häfdadt och brukadt, så at Rusthållet igenom Augmentets bortmistande skulle försvagas och kunna råka til undergång; Så bör vid sådant serskilt mål, när det vid handen gifves, noga deröfver ransakas, och så framt Augments-Hemmanet befinnes vara af en sådan omistelig beskaffenhet för sielfva Stammen, då til Rusthållets styrckio Rusthållaren fram för Åboen til kiöps lemnas.

4. Kunna och Giästgifvare gårdarne, som äro Crone, åt Giästgifvarne efter värdie, men elliest til den, som lösen præstera vil, efter högsta bud uppå auction, til skatte försäljas, med den Condition, at Landshöfdingarne öfver sådana Giästgifverier skola ega lika mackt som tilförene, då de voro Crono, neml. at der den Giästgifvaren, som intet behörigen förestår Giästgifveriet, sättes derifrån, och går sin skatterättighet qvitt, då Giästgifveriet til en annan, som kan præstera præstanda, uplåtes.

5. Beträffande Bergsmans-Hemmanen, så emedan för Bergslagens Conservation Åboerne uppå slika Hemman, igenom Kongl. Förordningarne, äro försäkrade, at Man efter Man niuta på dem en ständig besittningsrätt, och odrefne samt orubbade dem få bebo, så länge de förmå Bergsbruket jemte Hemmanet försvarligen och rätteligen drifva, och vid mackt hålla, samt til Cronan des deraf gående rättighet utgiöra; Ty bör det ock hädanefter, som härtils, förblifva med Bergsmanshemmanen, så at Bergsmannen intet tvingas må dem til skatte kiöpa, utan der någon Bergsman sielf skulle vilja til skatte inlösa det hemmanet han bebor, blifver det honom efter värdering efterlåtit, så vida han befinnes vara en drifvande och flitig Bergsman.

6. Academiæ, Gymnasiers, Scholars, Kyrckiors, Krigsmanshus och Hospitals Hemman, som ei så när in til belägne äro, at de publique husen någon understöd til deras uprätthållande deraf hafva kunna, måge til skatte försäljas, enär vederbörande Förståndare och Consistorier, som Dispositionen deröfver anförtrodd är, sådant åstunda och nyttigt finna; Dock at sådant skier med Wårt Cammar-Collegii vettenskap och samtycke, samt til nytta och förbättring, och at räntan ei förminskas eller förringas igenom förmedling eller skattläggning, utan snarare förbättras; jemväl at kiöpeskillningen Academien, Gymnasio, Scholan, Kyrckian, Krigsmanshuset eller Hospitalet tilfaller, som Hemmanet anslagit är, samt til deras nytta och gagn employeras, och efter möijeligheten giöras frucktbar: blifvandes dessa Hemmanen efter deras natur och beskaffenhet igenom auction til den mästbiudande försålde, men Åboen likväl dertil närmast, när han det gifva vill, som en annan högst budit. Så skal det ock uppå vederbörandes ansvar ankomma, om de antingen bortsälja något, som kan vara förberörde publique värck til skada, eller Hemmanen medelst et sådant Skattekiöp förvärras, och kiöpeskillningen ei til des rätta bruk och ändemål behörigen använd varder.

7. De Hemman, hvarpå någon blifvit benådat med besittnings-rätt, kunna jemvel til skatte försäljas, dock til ingen annan, så länge besittnings-rätten varar, än til den som med berörde besittnings rätt är benådad, så framt han det åstundar. Men hvad efterföljande Hemman anbelangar, så kunna de samma intet til Skatte försäljas, neml.

1. Alla boställen, så väl Ecclesiastique som Civil- och Militair-staten nu indelte, eller ock som hädanefter indelas kunna.

2. Alla beneficie Hemman.

3. Alla Mensalier och Prestebohls-Stammer, Annexer och Utjordar, som til Prästebolens förbättring och styrckio anslagne samt oindelte, och när in til berörde Prestebol belägne äro.

4. Kunna inga Hemman försäljas til Skatte innan frihets åhren til ända lupit, och Hemmanen kommit i bruk och stånd igen, med mindre kiöparen efter den räntan, hvarföre det står i Cronones räkenskaper, det inlösa vil, utan at begiära förmedling på räntan, derföre at hemmanet i Krigstiden eller eljest ruinerat blifvit.

Beträffande methoden, huru med ofvannämde Skattekiöp förfaras skal, så bör den, som Skatterättigheten vil kiöpa, anmäla sig hos Landshöfdingen i orten, på det Landshöfdingen må kunna pröfva, huruvida den begiärte Cronolägenheten är af den beskaffenhet, at den efter Förordningarne kan försäljas: I sådan händelse beordar Landshöfdingen, som Cronans interesse vid Skattekiöpen noga har at bevaka, vederbörande värderingsmän sielfva värderingen behörigen in loco at förrätta; Och som det befinnes, at en del Hemman äro för en alt för ringa summa sålde til Skatte, ja ofta för mindre än et åhrs ränta, der likväl, innan ett Skatte-hemman igenom Skattevrak blir Crono, 3. åhrs ränta, för Cronan blifver innestående, och Cronan så väl berörde 3. åhrs ränta, som äfven för frihets-åhren, hvilka gifvas til Hemmanets uprättelse, kommer at vara i saknad och mistning; Ty bör intet hemman, som til skatte säljes, ringare, med mindre vissa omständigheter det på en del Landsorter erfordra, som uppå Landshöfdingens berättelse, Cammar-Collegium kommer at bepröfva och sparsamt tillåta, värderas och skattas, än til den summan, som sex åhrs ränta befinnes stiga til, efter den räntan, som antingen Hemmanet nu i Cronones räkenskaper är påfördt, eller den hädanefter derå sättias kan, men väl der utöfver, och så högt, som det efter belägenheten och Hemmanets godhet samt andra förmåner, finnes kunna svara före, skolandes värderingsmännen så med värderingen förfara, som de kunna vara Oss, Riksens Ständer och kiöparen derföre ansvarige.

Sedan läses samma värdering up på Häradstinget, at man må förnimma, om der vid något är at påminna, och der sådant ei finnas skulle, då sändes den til Landshöfdingen, at af Lands-Cammereraren vidare skiärskådas, hvarefter, sedan kiöpeskillningen i Landt-Ränteriet är betalt, upskickas värderings-instrumentet och quittencet på kiöpeskillningen, samt Landshöfdingens betänckiande til Wårt Cammar-Collegium, som närmare skiärskådar, huruvida härmed efter Förordningen rät|174|teligen procederat, samt om Hemmanet eller lägenheten af sådan natur är, at det kunnat försäljas, då Skattebrefvet derpå utfärdas: Men med de Skatterättigheter, som på auction komma att försäljas, hvarom förr förmält är, bör sålunda förhållas, at sedan värderingen på behörig ort lagligen förrättad är, och vid samma tilfälle pröfvat, om Åboen är berättigad, at niuta af kiöparen någon öfverbyggnad med hvad mera, som efter Husesyns Ordningen honom kommer at ersättias, bifogar Häradshöfdingen, jemte publicationen til nästföljande Tings-termin, en lista på de Skatterättigheter, som första Tings-dagen igenom auction skola försäljas; Gifvandes derhos tilkiänna, til hvad summa hvar och en är vorden värderad. Derefter försäljes på ofvannämde Tingsdag de värderade skatterättigheter uppå offentelig auction, igenom upbod, på sät och vis, som vid alla slika auctioner uti Riket brukeligit är, då värderingen första Insättnings summan blifver; Och så sändes värderingen med utbiudnings instrumentet til Landshötdingen, samt förhålles dermed i öfrigit, som ofvan förmält är; Dock må Wårt Cammar-Collegium sedan det infådt Landshöfdingens berättelse om skattekiöpet, och befunnit Hemmanet vara af sådan natur, som i skattekiöp gå kunnat, jemväl ock at methoden, som blifvit nu föreskrifven, dervid i alla delar är vorden i ackt tagen, ei ändra eller rubba det uti orten Lagligen skedde kiöp, utan densamma dervid förblifva låta, som högsta budet uti orten hållit, blifvandes, sedan Wårt Cammar-Collegium et sådant kiöp med skattebrefvets utgifvande stadfäst och des för innan intet klander uti orten vid samma handel varit, ingen vidare ändring deruti tillåten, mindre någon tilstadt, den samma medelst nya skiäls förebringande at söka, det|175| vare sig genom Arfsrätt, Donation eller Besittningsrätt, med hvad mera.

För öfrigit och när vederbörande ei äro här sielfve närvarande, at de sina Skattebref uttaga kunna, så böra sådane Skattebref högst 3. Månader efter, sedan Landshöfdingens betänckande med fullkomliga documenter är inkommit, expedieras och til Landsorterne afsändas, samt der af Landshöfdingen sielf uti Lands-Contoiret til vederbörande utdelas eller afsändas; Hvaremot kiöparen för berörde Skattebref Fyra Daler Silfvermynt kommer at betala, som fördelas emellan Cammereraren i Wårt Cammar-Collegio, som brefvet expedierat, och Lands-Camereraren, så at hvardera deraf helften bekommer. Det alle som vederbör hafve sig hörsammeligen at efterrätta. Til yttermera visso hafve Wi detta med egen Hand underskrifyit och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Stockholm i Råd-Cammaren den 19. Septembris 1723.

FRIEDRICH.

(L. S.)

Sveriges Rikes Ständers Beslut, giordt, samtyckt och förafskedadt på then almänna Riksdagen, som slöts i Stockholm then 23 Junii 1786.

§ 4.

I följe af then ömhet, hvarmed Kongl. Maj:t omfattar Wår frihet och säkerhet, och söker alla tilfällen at then stadga, har Kongl. Maj:t, uppå Riksens Ständers i underdånighet gifne anledning, under then 19 i thenna Månad tillåtit Oss, at i thetta Wårt Beslut införa: at under thet ordet Wälfärd, som i 2 §. af Regerings-Formen förekommer, äfven begripes innehafvande Embete eller Tienst; Så at ingen Embets- eller Tienste-Man, så af Militair- som af Civil- och Ecclesiastique-Staten, får, utan Laga ransakning och Dom vid behörig Domstol, från Embetet eller Tiensten afsättas; The uti Regerings-Formen särskilt stadgade Förtroende-Tienster, Bestälningar och Commissioner härifrån undantagne; Äfven som med Upbörds-Mäns tienster förhålles efter hvad särskilt förordnadt är.

BIHANG.

Hans Kejserliga Majestäts Alexander I:s Tal, hållet vid Hyllningen i Borgå, den 17 (29) Martii 1809.

Jag emottager, med öm rörelse, de Tro- och Huldhets-Eder, som Finlands Invånare nu gifvit Mig, genom deras lagligen valde Representanter.

De band, som förena mig med dem, befästade af detta frivilliga bevis af deras tillgifvenhet, och helgade af denna högtidliga förenings-act, blifva derigenom mer dyrbara för Mitt hjerta, mer öfverenstämmande med Mina grundsatser.

Då Jag lofvat dem att bibehålla deras Religion och deras grundlagar, har Jag velat ådagalägga det värde Jag sätter på uppriktiga uttryck af kärlek och förtroende.

Jag beder den Alsmäktige Guden gifva Mig styrka och vishet att styra detta aktningsvärda folk efter dess lagar och den eviga rättvisans oryggeliga ordning!

Hans Kejserliga Majestäts Nådiga Kungörelse, till samtelige Finlands Inbyggare; Gifven Borgå den 23 Martii (4 April) 1809.

Wi ALEXANDER I., Kejsare och Sjelfherskare öfver hela Ryssland etc. etc. etc. Storfurste till Finland etc ... etc. Göre vetterligt: Att då Wi församlat Finlands Ständer till en allmän Landtdag och emottagit deras Trohets-Ed, hafve Wi, vid detta tillfälle, velat, igenom en högtidlig, i deras närvaro utfärdad och i Den Högstes Helgedom kungjord Act, bekräfta och försäkra dem om bibehållandet af deras Religion och grundlagar samt de fri- och rättigheter hvarje Stånd, i synnerhet, och alla Finlands Inbyggare, i allmänhet, till närvarande tid, åtnjutit. Jemte det Wi alltså härigenom meddele Våre trogne Undersåtare i Finland berörde Act, vele Wi tillika gifva dem tillkänna: att då Wi bibehållit och lämpat Oss efter detta lands urgamla bruk, anse Wi den Trohets-Ed, Ständerne i allmänhet, och Bonde-Ståndets Deputerade i synnerhet, å egne och deras hemmavarande medbröders vägnar, frivilligt och otvunget aflagt, såsom god och förbindande hvarje Finlands Inbyggare, utan allt undantag. Fullkomligt öfvertygade, att detta goda och redliga Folk alltid skall för Oss och Wåre Efterträdare hysa samma trohet och oryggeliga tillgifvenhet, hvarigenom Det städse utmärkt Sig, vele Wi icke underlåta, att med Den Högstes bistånd, lemna Det fortfarande prof af Wår beständiga,|185| Faderliga omsorg för Dess sällhet och välgång. Borgå, den 23 Martii 1809.

Originalet är högstegenhändigt undertecknadt:

ALEXANDER.

Öfversättningens rigtighet bestyrker,
På Nådigste befallning,
Rob. H. Rehbinder, Tjenstgörande hos H. M. Kejsarens
Person, vid Finska Ärenderna.

Hans Kejserliga Majestäts Alexander I:s Tal, hållet vid Landtdagens slut, i Borgå, den 6 (18) Julii 1809.

Då Jag sammankallat Finlands Ständer till en Allmän Landtdag, har Jag velat känna Nationens tankar och önskningar i afseende å Landets sanna väl.

Jag har fästat Eder uppmärksamhet vid ämnen af högsta vigt för den allmänna välfärden. Öfvertygad om redligheten af Edra tänkesätt, äfvensom medvetande af Mina rena afsigter, har Jag lemnat åt Edra ofverläggningar den fullkomligaste frihet. Inga magtspråk, ingen främmande obehörig inflytelse hafva kränkt Edra rådplägningar. Jag har vakat öfver deras fria och ostörda lopp, och ehuru frånvarande, har Jag varit jämt hos Eder med Mina önskningar för framgången af Edra göromål.

De svar och utlåtanden Jag nu af Eder emottagit, röja ej mindre klokhet än kärlek för Fosterlandet. Jag skall taga dem under Nådigt öfvervägande, i den författning jag är sinnad göra för Finlands väl.

Edra arbeten upphöra ifrån denna stund: men äfven åtskiljde, hafven I vigtiga plikter att uppfylla.

Återbären i skötet af Edra hemvist, och intrycken i Edra medborgares sinnen det inbördes förtroende som rådt i Edra öfverläggningar. Underhållen samma tänkesätt och öfvertygelse, om de för Eder politiska ställning vigtigaste fördelar, om Edra Lagars helgd, om personlig säkerhet och ostörd egendomsrätt.

Detta ädla och redliga Folk skall då välsigna den Försyn, som stadgat sakernas närvarande ordning. Upphöjdt för framtiden ibland Nationernas antal, under sina Lagars skydd, skall det ihågkomma sin fordna styrelse, blott föratt så mycket fastare underhålla de vänskapsförbindelser som freden skall återföra.

Och Jag, Jag skall hafva skördat den yppersta frukt af mina omsorger, då Jag får se detta Folk lyckligt, ostördt af främmande anfall, fritt innom sig, öfverlämnande sig under Lagarnas och sedernas hägn, till åkerbruket och andra lofliga närings-yrken, och, genom uppnådd verkelig sällhet, rättfärdiga Mina afsigter och välsigna sin lott.

Hans Kejserliga Maj:t Alexander den I:stes, Kejsare och Sjelfherskare öfver alla Ryssar etc. etc. etc. Nådiga Reglemente för Dess Tillförordnade Regerings Conseil uti Storfurstendömet Finland. Gifvit Peterhoffs Slott den 6 (18) Augusti 1809.

Wi ALEXANDER den I:ste, Kejsare och Sjelfherskare öfver alla Ryssar m. m. m. Storfurste af Finland, Helse Eder samtelige Finlands Innebyggare med Gud allsmäktig.

Bland medlen att stadga Finlands sällhet, har inrättningen af Dess allmänna styrelse synts Oss vara af den största angelägenhet. Statens allmänna bästa fordrade, att den särskildta Embetsmanna verknings kretsen i Provincerne skulle ernå en Förenings-punkt, eller en Öfver-Styrelse, som hade att leda dem, att bibehålla sammanstämmelse i grundsatser, gifva Lagarne styrka och verksamhet, vaka öfver rättvisans skipande, och meddela en förmånlig rörelsekraft till främjande af allmän upplysning och idoghet.

En särskild Committé af Finske Medborgare, utmärkte för kunskaper och tillgifvenhet för sitt Fosterland, har haft sig uppdragit att göra första utkastet till berörde inrättning, efter de af oss i sådant afseende stadgade grunder. Sedan Wi granskat detta Förslag, och gifvit det samma all möjelig riktning till allmän nytta, hafva Wi det samma till Landets församlade Ständers vidare öfverläggning i Nåder aflemnat.

Sedan Wi inhemtat deras deröfver afgifne utlåtande, och blifvit öfvertygade att en öfverstyrelse, försedd med tillräckelig makt till lagarnas hägn, och stödjande sig på ädla grundsatser, ofelbart på ett verksamt sätt skall bidraga till Landets bästa, hafva Wi till allmän efterrättelse fastställt, såsom Wi ock härmedelst fastställa följande:

Första Afdelningen.

Om Regerings Conseillens sammansättning.

Allmänna Reglor.

1:mo Finlands allmänna styrelse anförtros en Regerings-Conseil, bestående af Två Departementer, af hvilka det ena är för den egentliga lagskipningen, och det andra för allmänna hushållningens särskildta föremål.

2:o General-Gouverneuren i Finland är Conseillens Ordförande.

3:o I hans frånvaro föres Ordet i hvardera Departementet af dess äldste Tjensteman.

4:o Conseillen består af fjorton Ledamöter. Antalet af dess öfrige Tjenstemän och betjente är fastställdt genom bilagde Stat.

Cap. I.

Om utnämnandet af Conseillens Ledamöter, och öfrige Tjenstemän samt deras aflöning.

5:o Hälften af Conseillens medlemmar tages ibland Ridderskapet och Adeln, och den andre ibland Finske medborgare af andra Stånd. Deras val och utnämnande tillhör Hans Kejserliga Majestät.

6:o Conseillens Procurator och Expeditions Secreterarne nämnas omedelbarligen af Kejsaren. Till Expeditions Secreterare för Ecclesiastike-ärenderne, utses en af Prästerskapet.

7:o Protocolls Secreterarne, Kamrerarne och Revisions Commissarien nämnas af Kejsaren, enligt de Förslag Rege|190|rings Conseillen till hvarje ledig syssla i underdånighet insänder.

8:o Conseillen tillförordnar sine öfrige Tjenstemän.

9:o Conseillens Ledamöter bibehålla sina förra Embeten, Titlar och löner.

10:o Deras och öfrige Tjenstemäns med Betjentes löner vid Conseillen bestämmas i medföljande Stat, och utbetalas af Finlands allmänna Stats-medel.

Cap. II.

Om Ledamöternes Tjenstetid.

11:o Listan å Conseillens Ledamöter fastställes af Hans Maj:t Kejsaren, hvarje gång på tre år. Äfvensom Hans Maj:t besätter de emedlertid förefallande ledigheter.

12:o Sex månader innan Conseillens tjenstetid utgår, anmäler Conseillen hos Hans Maj:t Kejsaren om en ny Conseils tillförordnande.

13:o Det beror af Hans Kejserliga Maj:ts välbehag, att antingen utnämna en helt ny uppsättning af Ledamöter, eller ock att bibehålla den förra Conseillen, hel och hållen, eller till någon del. Detta utnämningssätt skall, såsom enligast med ärendernas gång och inrättningens beskaffenhet, med oundvikeliga undantag allmännast följas.

14:o Conseillens Ledamöter skola åtnjuta en viss tjensteledighet, hvartill tiden, äfvensom hvilka personer densamma skiftevis må beviljas, skall årligen af Hans Maj:t Kejsaren särskildt bestämmas, efter målens mängd och Conseillens deröfver afgifvande hemställan.

Cap. III.

Om Conseillens Allmänna befattning och rättigheter.

15:o Allt hvad rättvisans och den allmänna Hushållningens handhafvande vidkommer, öfverlemnas till Conseil|191|lens åtgärd, mål och ärender undantagna, hvilkas afgörande, enligt Lagarna, omedelbart tillhör Högsta Magten. Sådana äro: alla högre tjensters besättande, pensioner och Nådegåfvor, visse Ecclesiastike sysslors bortgifvande, dispenser, Förläningar af Kronogods och Räntor, tillstånd att byta KronoHemman, och öfver hufvud allt, hvad efter Lagarne beror af Regentens särskildta och omedelbara Förordnande.

16:o Conseillen kan ej på eget bevåg pålägga ny afgift eller någon beskattning, icke heller förordna om några utgifter som ej finnas anslagne i årets fastställde Stat, emedad ingen utomordentelig utgift kan äga rum utan på Hans Kejserliga Maj:ts uttryckeliga befallning.

17:o I allmänhet kan ingen Lagstiftande befattning af Conseillen vidtagas. Dess åtgärd inskränkes inom föreskriften af redan gifna lagar, utan all rättighet att dem förändra, förklara, än mindre afskaffa.

18:o Emedlertid tillhör Conseillen den rättighet, att hos Hans Maj:t anmäla de Förklaringar, hvilka kunna anses nõdiga öfver någon Författning eller Lagarnes föreskrift. Desse förslag skola underkastas en mogen öfverläggning, och icke blifva gällande förrän de vunnit Hans Kejserliga Maj:ts bifall.

Cap. IV.

Om målens handterande i allmänhet.

19:o Conseillen upptager mål på anmälan af Landshöfdingarne och andre högre Embetsmän, eller till följe af enskiltes vad och besvär, äfvensom de ärender hvilka af General-Gouverneuren antingen sjelf eller på Hans Maj:ts befallning föredragas.

20:o Emedan Conseillen icke kan utöfva annan magt, än den Hans Kejserliga Maj:t Conseillen anförtrott, så skola|192| alla dess Handlingar och beslut i Hans Maj:ts Kejsarens höga namn utfärdas.

21:o Inlagor och ansökningar, som till Conseillen ingifvas, böra vara ställde till Hans Kejserliga Maj:t.

22:o Tiden till vads och besvärs anförande skall bestämmas af Hans Kejserliga Maj:t, uppå Conseillens derom gjorda anmälan.

23:o Conseillens expeditioner underskrifvas af alla Ledamöter, som målets handterande öfvervarit, och i beslutet deltagit.

24:o Handlingar i enskiltes mål, som i Conseillen förekomma, skola beläggas med stämpladt papper.

25:o För Expeditioner som ifrån Conseillen utgå äger ingen lösen rum.

Cap. V.

Om Ordföranden.

26:o General-Gouverneurens vigtigaste åliggande, såsom Ordförande i Conseillen, är att vaka öfver rättvisans skyndesamma skipande, Lagarnes och Författningarnes iakttagande, och att Hans Kejserliga Maj:ts befallningar verkställas.

27:o I Civila tvistemål har General-Gouverneuren ej domsrätt, men bevakar deras laglikmätiga gång, så att rättegångs-ordningen blifver dervid vederbörligen iakttagen. Conseillens Procurator är Hans befallningar omedelbarligen underkastad.

28:o Då brottmål förekomma, deltager General-Gouverneuren i deras afgörande, så hvad hufvudsaken som Rättegången angår. Då skiljaktiga meningar yppas och rösterna äro lika många, gäller, enligt Lag, den som för den anklagade är lindrigast. Är General-Gouverneuren af annan tanka,|193| kan han sina anmärkningar vid Conseillens domslut särskildt hos Hans Kejserliga Maj:t anmäla.

29:o General Gouverneuren undertecknar alla de beslut, uti hvilka han som Ordförande deltagit.

30:o General Gouverneurens förhållande till Conseillen, då han är frånvarande, skall igenom ett särskildt förordnande bestämmas.

Cap. VI.

Om Conseillens Procurator.

31:o Conseillens Procurator åligger bevaka:

1:mo Att ordning och skick i Rättegången, och vid målens handterande, iakttages:

2:o Att Conseillens Tjenstemän noga fullgöra sina skyldigheter, och att deras Embetsfel varda, efter Lagarnas stränghet, beifrade.

Andra Afdelningen.

Om Justitiae Departementet.

32:o Denna fördelnings allmänna befattning är att tillse, det rättvisan i landet varder, Lag och Författningar likmätigt, handhafd.

Cap. I.

Om Justitiae Departementets göromål.

33:o Till denna Afdelning i Conseillen höra:

1:mo Alla Civile och brottmål, hvilka genom vad eller besvär dragas till Conseillens afgörande, äfven som Fiscaliske actioner.

2:o Sådane mål som för detta gått till särskildta Collegier, men som, i sakernas närvarande skick, blifva Hof|194|Rätterne underlagde, och derifrån, antingen genom vad eller i laga besvärs väg, blifva dragne till Conseillens ompröfning. Af denna beskaffenhet äro:

a) De mål som för detta hört till Svea Hof-Rätt, såsom Forum Privilegiatum.

b) Allt hvad angår Lotsars fel i tjensten då de föra Köpmans-skepp.

c) Post-Betjentes Embetsfel.

d) Mål af Juridisk beskaffenhet, som för detta blifvit i Kammar-Collegio handterade, såsom Landtmätares fel i Embetet, tvister om besittnings- och lösnings-rätt till Krono-Rusthåll samt Augments-Hemman, äfvensom stridigheter, i anledning af förrättade Husesyner å Civile Tjenstemäns Boställen och Ladugårdar.

e) Så väl Civile som brottmåls-tvister rörande Järn-Bruk och Bergverk.

f) Lurendrägeri-mål, Tull-försnillningar, och Tull-Betjentes Embetsfel, brott emot Seglations-ordningen, med flere af enahanda beskaffenhet, som härtills hört till Commerce-Collegii ompröfning.

g) Krono-Uppbördsmäns Balance-mål, dem Kammar-Rätten undersökt och afdömt.

3:o Klagomål öfver Ägodelnings-Rätternes Domar.

4:o Besvär öfver Slotts-Rätternes Utslag.

5:o Ansökningar om tillstånd att, till bestyrkande och utredande af Ägoråer, få låta anställa Riddare syner.

Cap. II.

Allmänna Reglor för Rättegången.

34:o Conseillen afgör slutligen alla till dess åtgärd horande mål, enligt Landets lagar och författningar, utan att ytterligare vad äger rum. Dock må ej någon dödsdom verk|195|ställas, innan den blifvit Hans Kejserliga Maj:ts egen höga stadfæstelse underställd.

35:o Nåde-ansökningar tillåtas inom Femton dagar ifrån den dag då domen blifvit för den brottslige kungjord.

36:o En slik nåde-ansökning inlemnas till Conseillen, hvilken den samma, efter föregången pröfning och med Dess underdåniga utlåtande beledsagad, till Hans Maj:t Kejsaren insänder.

37:o Samma föreskrift gäller om alla de mål, samt ansökningar om Nåd och dispense i gemen, hvilkas afgörande enligt Lagarne omedelbarligen tillhör Regenten. De anmälas i Conseillen, som dem pröfvar, och jemte sitt deröfver afgifvande yttrande, till Hans Kejserliga Maj:t hemställer.

38:o Vid afgörandet af mål, som å lif eller ära gå, fordras att sju Ledamöter, Ordföranden inberäknad, i domslutet deltaga. I alla öfriga mål utgöra Fem domfort antal.

39:o Äro meningarne skiljaktige, så beräknas rösterne enligt lag.

40:o Dessa allmänna reglor tjena till grund för Conseillen, att vid dess första sammanträde bestämma de närmare föreskrifter, som kunna pröfvas nödige, för att fastställa ett visst skick för öfverläggningarne, gifva ordning och drift åt arbetet, och tillhålla verkets betjening till flit och uppmärksamhet.

Tredje Afdelningen.

Om Departementet för Allmänna Hushållningen.

Allmänna Reglor.

41:o Detta Departement tillhör att upptaga alla Finlands allmänna Hushållning rörande mål, som, under landets förra styrelse, af flere särskildte Collegier och Embetsmän blifvit handterade och afgjorde.

42:o Dertill höra Fem Expeditioner. 1. För den allmänna ordningen, eller Cancellie Expeditionen. 2. Kammar- och Räkenskaps-Expeditionen. 3. Expeditionen för indelta Armeen, till dess economiska förhållanden. 4. Finance-Expeditionen och 5. Expeditionen för Ecclesiastike ärenderne.

Cap. I.

Om göromålen för Cancellie-Expeditionen.

1:o Vården om allmänna ordningen, lugnet och säkerheten i gemen.

2:o De offentliga undervisnings anstalterne, utom Universitetet i Åbo, som enligt de Academiske Constitutionerne har sin egen Jurisdiction; Censuren, Bokhandeln och Boktryckerierne.

3:o Postverket och skjuts-inrättningen, underhållandet af allmänna vägar och broar, med de tvister som deraf kunna uppkomma.

4:o Hufvud-inseendet öfver de allmänna byggnaderne, den Militairiska inqvarteringen, Fattigvården och de allmänna välgörenhets anstalterne, öfver medlen att förekomma lösdrifveriet, öfver Tukt- och Spinnhuset samt de allmänna fängelserne.

5:o De offentliga anstalterne till bevarande af Folkets hälsa, Medicinal-verket, Apotheken, medlen emot Farsoter och smittosamma boskaps-sjukdomar, samt tillförordnande af Stads-Physici och Provincial-Medici, med afseende på examina och Universitetets i Åbo betyg.

6:o Anmälan till Departementet om bortgifvande af ledige Lands-Kamrerare, Landt-Räntmästare, Läne Bokhållare, Kronofogde, Härads- och Regementskrifvare, Magazins-, Hospitals- och Tullförvaltare, samt Postmästare tjenster, med flere dylika, enligt de af Landshöfdingarne till desse sysslor upprättade förslager.

7:o Tvister och klagomål härrörande af berörde förslager; öfvensom besvär öfver de förslager och befordringar som inom Hof-Rätterne, hos Landshöfdingarne och Städernes Magistrater kunna komma i fråga.

8:o Anmälan om Sökande till de sysslor, hvilkas utnämnande är Hans Kejserliga Maj:t förbehållit.

9:o Inregistrering af Hans Majestät Kejsarens Resolutioner och Fullmakter, äfven som af bevisen öfver de vid befordringar till vissa fromma stiftelser anslagne och erlagde afgifter.

10:o Tillsynen öfver mått, mål och vigt, samt Controllen öfver i Landet förarbetadt Gull, Silfver och Tenn.

11:o Uppbrytandet och inregistrerandet af alla till detta Departement af Conseillen inkommande bref och handlingar, deras fördelande på de särskildte Expeditionerne, samt utfärdandet af Conseillens Resolutioner och beslut.

Cap. II.

Om Finance Expeditionens göromål.

1:o Noggranna uppgifter öfver beloppet af Landets allmänna inkomster.

2:o Beredelse af förslaget öfver hvarje års Stats utgifter, hvartill utkastet Hans Kejserliga Maj:t underställes.

3:o Användandet af de anslagne medlen efter behofvens angelägenhet, och tiden då utskylderne inflyta.

4:o Inseendet öfver alla Kronogods och tillhörigheter, såsom Fiskerier, Kungsgårdar, indragne boställen, och andra lägenheter, deras utarrenderande till den mestbjudande, samt deröfver uppkommande stridigheter, alla skatte-köp och tvister om bättre rätt dertill, äfvensom utfärdandet af sjelfva skatte-brefven.

5:o Allmänna tillsynen öfver Charta Sigillata, öfver Sjö-Tulls verket, och Kronans öfriga tillfälliga inkomster.

6:o Vården om Åkerbruket, Handeln, Sjöfarten, Manufacturierne, Järn-Bruken och öfrige grenar af National industrien.

7:o Öfverstyrelsen af Landtmäteri-Contoiret, så snart det hinner inrättas, samt Chartae-verket.

Cap. III.

Om Kammar- och Räkenskaps-Expeditionens göromål.

1:o Öfveringeendet å all Krono-uppbörd.

2:o Granskningen af alla Lands-Böcker, äfvensom öfriga publika Räkenskaper och Stats-Böcker, samt deras Verificationer.

3:o Mantals-längderne och Tabellverket.

4:o Bokföringen öfver Conseillens utgifter.

Cap. IV.

Om göromålen i Expeditionen för Indelta Arméen.

1:o Inseende öfver en noggrann forvandling af räntor och öfverslag af fonder som tillhöra Indelta Armeen, deras uppbord på bestämd tid och insättning i Landt-Ränterierne.

2:o Öfverstyrelsen af Lots-verket och Båkinrättningen.

3:o Tvister rörande Militie-Hemman.

4:o I allmänhet alla mål som röra den indelte Militairens economie och underhåll, antingen den förblifver upplöst eller ock åter upprättad.

Cap. V.

Om Ecclesiastike Expeditionens göromål.

43:o Alla Ecclesiastike mål, som i de tvenne Stiftens Consistorier handteras, då de genom vad eller annorlunda,|199| dragas till Conseillens pröfning och afgörande, skola i denna expedition förberedas och utarbetas.

44:o Härifrån undantagas de nådebevisningar och dispenser, hvarom ej något bestämdt yttrande i Lagarna förekommer, och hvilka således bero af Regentens särskildta godtfinnande. Sedan så väl Landshöfdingarne, som Consistorierne, sig öfver ansökningarne i berörde ämnen utlåtit, och Conseillen dem vidare undersökt, anmälas de af General Gouverneuren till Hans Kejserliga Maj:ts afgörande.

Cap. VI.

Allmänna Reglor om målens handterande.

45:o Den närmare tillsynen öfver hvarje Expedition uppdrages åt en af Ledamöterne i detta Departement af Conseillen, hvilken af Hans Kejserliga Majestät dertill varder sårskildt utnämnd.

46:o Om, i anseende till göromålens mängd, en Ledamot icke skulle medhinna, att dem alla tillbörligen vårda, skall en annan tills vidare på enahanda sätt honom till biträde tillförordnas.

47:o Desse Hufvudmän för hvarje Expedition deltaga, lika med de öfrige Ledamöterne, i Conseillens öfverläggningar, utan att deras röst, framför andras, någon öfvervigt tillkommer.

48:o Hvar och en Expedition har sin föredragande Expeditions-Secreterare.

49:o Sedan målen blifvit i Expeditionerne utarbetade, föredragas de till slutligt afgörande i Conseillens Departement.

50:o För Expeditionernes gemensamma sammanträden och öfverläggningar antages en foredragande Expeditions-Secreterare. Denne forestår Archiverne; hans befattning i|200| afseende å hela Departementet är den samma som hvarje annan föredragandes, i afseende å dess tillydande Expedition.

51:o Expeditionerne hafva gemenskap med hvarandra, såsom utgörande delar af en och samma styrelse. Medelst detta inbördes biträde medverka de gemensamt till ärendernes skyndsamma afgörande.

52:o De sammanträda äfven till gemensam öfverläggning så ofta målens beskaffenhet sådant fordrar; utan att dock Expeditionerne, hvarken förente eller hvar för sig, någon domsrätt tillkommer, hvilken väsendteligen endast tillhör Conseillens Departement.

53:o Till afgörande af mer betydande ärender, såsom befordringsmål m. fl. fordras att minst Fem Ledamöter skola vara närvarande. Mindre vigtiga mål kunna äfven af tre Ledamöter afgöras, då de om beslutet äro ense. Yppas skiljaktiga meningar, böra åtminstone Fem tillstädes komma.

54:o Kammar- och Räkenskaps-Expeditionen, och i synnerhet dess Kamererare, skola vaka deröfver, att alla Räkenskaper varda fullständigt författade, och på deras bestämda tider ingifne.

55:o Desse Räkenskaper tillställas Revisions-Commissarien, för att till vederbörlig granskning emellan Revisorerne fördelas.

56:o Revisorernes och Revisions-Commissariens anmärkningar låter Conseillen sig föredragas, och infordrar deröfver vederbörande redovisares skyndesamma förklaring. Skulle derjemte yppas någon balance, försummelse, eller uraktlåtenhet, så skall den brottslige inför vederbörlig domstol till rätta ställas, och de till upplysning i målet nödige bevis och Handlingar samma domstol tillsändas.

57:o Dessa allmänna Reglor tjena till grund för Conseillen, att vid dess första sammanträden bestämma de närmare föreskrifter, som kunna pröfvas nödiga för att fastställa|201| ett visst skick för öfverläggningarne, gifva ordning och drift åt arbetet, och tillhålla verkets betjening till flit och uppmärksamhet.

Originalet är af Hans Kejserliga Majestät egenhändigt undertecknadt

ALEXANDER.

Peterhoff den 6 (18) Augusti 1809.

Hans Kejserliga Majestäts Nådiga Kungörelse derom, att dess Regerings Conseil i Åbo sammanträdt.

Wi ALEXANDER den I:ste, Kejsare och Sjelfherrskare öfver alla Ryssar etc. etc. etc. Storfurste af Finland: Göre vitterligt: Att som Wi i Nåder funnit nödigt och nyttigt, att i StorFurstendömet Finland inrätta en öfverstyselse, som förenade Embetsmanna Verknings kraften i Provincerne, ledde den, bibeholle öfverensstämmelse i grundsatserne samt gåfve Lagarne styrcka, näringarne lif och uplysningen tilväxt; altså, och sedan Wi i detta ämne i Nåder hördt en Committé af Finske Män, utmärkte för kunskaper och tillgifvenhet för sitt Fosterland, samt äfven i Nåder ofverlemnat förslaget derom till Landets sedermera församlade Ständers vidare öfverläggning; hafve Wi i Nåder fattat Wårt beslut och stäldt detsamma i fullbordan, genom inrättningen af en Regerings Conseil, hvilken vi den 6 (18) Augusti innevarande år, försedt med Wårt Nådiga Reglemente till Dess underdåniga efterrättelse, oeh hvars Ledamöter, bestående af Landets Embetsmän och Medborgare, Allmänna rösten utmärckt, samt Wi med Wårt Nådiga förtroende omfattat.

Härom, samt att denne Conseil, i hvilken Wår i Finland varande General Gouverneur är Ordförande, nu sammanträdt i Åbo Stad och börjat sine Göromål, hafve Wi i Nåder velat Finlands samtelige Invånare härigenom underrätta, med Nådig befallning till alla som Vederbör, att hörsamma hvad denne Conseil i Wårt Höga namn bjuder och befaller. Och hyse Wi till Finlands Invånare det Nådiga förtroende, att de med underdånig lydnad och tacksamhet erkänna Wår Nådiga välvilja och Lands Faderliga omsorg for dem, då Wi bibehållit Landet vid dess förra Lagar och gifvit dem en|203| verckningskraft, som bygd på de ädlaste grundsatser och lämpad til alla styrelsegrenar, ofelbart bör befrämja Undersåtarnes sällhet och välgång. Åbo, den 21 Sept. (3 Oktob.) 1809.

Hans Kejserliga Majestats Nådiga Instruktion för den i St. Petersburg, i afseende å Finska ärenderne tillförordnade Committé. Gifven i St. Petersburg, den 25 Oktober (6 November) 1811.

Wi ALEXANDER den I:ste, med Guds Nåde Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland etc. etc. etc. Storfurste till Finland etc. etc.

Då WI önske, att de mål, rörande Finlands Allmänna Styrelse, som till WÅR ompröfning inkomma, måge granskas, beredas och afgöras i enlighet med detta Lands af OSS bekräftade Lagar och Författningar; hafve WI funnit för godt, att till vinnande af detta ändamål, här uti St. Petersburg inrätta och tillförordna en Committé, samt för Dess verksamhet fastställa och utstaka följande allmänna grunder och reglor:

Första Afdelningen.

Om Committéns befattning i allmänhet.

§ 1.

Committén för Finska ärenderne, inrättas i afseende å de måls granskning och beredande, som, enligt Landets Grundlagar och Reglementet för Finlands Regerings-Conseil, bero uppå Högsta Magtens omedelbara afgörande.

§. 2.

Committén äger icke att sluteligen afgöra någre mål, utan böra Dess utlåtanden till WÅR Nådiga ompröfning hemställas.

Andra Afdelningen.

Om Committéns Ledamöter, samt om deras utnämnande och entledigande.

§. 3.

Committéns Ledamöter utses ibland Finlands invånare. Deras antal är obestämdt; men, i intet fall, kunna de vara mindre än tre, Ordföranden oberäknad.

§. 4.

Ledamöterne blifva af OSS i Nåder utnämnde.

§. 5.

Ordföranden utnämnes äfvenledes af OSS; honom åligger att handhafva ordningen vid öfverläggningarne och vaka öfver ärendernas vederbörliga handterande, samt att hos OSS öfvervara de uti Committén beredda måls föredragning och dervid lemna nödige upplysningar.

§. 6.

Committéns samtelige Ledamöter komma att åtnjuta de i Staten faststäldte löner, och bibehålla dessutom den värdighet, de tjenster och löner de förut innehafva.

§. 7.

Committéns Ledamöter kunna, efter WÅRT Nådiga godtfiunande, entledigas; sker sådant, utan förutgången ansökning om afsked, bibehållas de, ett år derefter, vid den för dem faststälde lönen.

§. 8.

För Finska ärenderne skall ett Stats-Secreterare-embete inrättas. Stats-Secreteraren blifver af OSS i Nåder utnämnd,|206| ibland Finlands invånare; Han foredrager hos OSS målen, och har i Committén lika säte och stämma med de ofrige Ledamöterne, samt åtnjuter alla de rättigheter, hvilka i föregående §s:er äro dem tillagde.

Tredje Afdelningen.

Om Committéns Cancelli.

§ 9.

Committéns Cancelli utgöres af en Expeditions Secreterare, en Registrator, Tvånne Protocolls-Secreterare, och af de öfrige uti Staten bestämde Tjenstemän.

§ 10.

Expeditions-Secreteraren utnämnes i Nåder af OSS. Han bibehålles vid det embete och den lön han förut innehafver; i afseende å hans entledigande ifrån tjensten och lönens till godo njutande derefter, gäller hvad uti föregående §§:er, angående Ledamöterne, blifvit stadgadt.

§. 11.

Committén tillförordnar sine öfrige Tjenstemän.

§. 12.

Desse Tjenstemäns Löner bestämmas uti bilagde Stat.

§. 13.

Det närmare inseendet öfver Cancelliet, uppdrages Expeditions Secreteraren, under Ordförandens och Stats-Secreterarens tillsyn. I Stats-Secreterarens frånvaro, förvaltar Expeditions-Secreteraren hans embete och intager, i sådan händelse, dess Säte uti Committén, samt äger då lika rösträttighet med de öfrige Ledamöterne.

§. 14.

Registratoren åligger att förestå Archivet och att föra noggranna och ordentliga Diarier öfver de till Committén inkommande mål.

§. 15.

Protocolls-föringen vid Committéns sammankomster, besõrjes skiftevis af Dess tvenne Protokolls-Sekreterare.

§. 16.

Den öfrige Cancelli-Betjeningen, står under ExpeditionsSecreterarens omedelbara tillsyn, och äger han äfven att bestämma den ordning, som vid deras tjenstgörning kommer att iakttagas.

Fjerde Afdelningen.

Om Målens handterande.

§. 17.

Emedan ändamålet med Committéns inrättning, är beredandet af de ärender, rörande Finlands styrelse, hvilka hos OSS skola föredragas; så komma dessförinnan alla sådane mål, att till Committéns åtgärd öfverlemnas.

§. 18.

I följe häraf, böra de inkommande akterne ofördröjeligen till Committéns Ordförande aflemnas.

§ 19.

Sedan Ordföranden låtit i Diarierne anteckna desse acter, öfverlemnas de af honom till Stats-Secreteraren, emot dennes quitto; Stats-Secreteraren föredrager dem sedan till Committéns ompröfning.

§. 20.

Vid Committéns öfverläggningar, yttrar Stats-Secreteraren först sin mening. I händelse af skiljaktighet, sker omröstning, efter den i Allmänna Lagen faststälda ordning. Hvarje Ledamot författar sitt yttrande skrifteligen, hvilket äfven intages i Protocollet för dagen, och hemställes WÅR Nådiga ompröfning.

§ 21.

Efter öfverläggningens slut, bör, under Stats-Secreterarens inseende, en Note författas, uti hvilken Note saken i korthet men tydeligen upptages, samt Committéns yttrande, i enlighet med Protocollet, införes. Denna Note uppläses uti Committéns Allmänna Sammankomst, verificeras af Ordföranden medelst Dess underskrift, och tjenar till efterrättelse, då målet hos oss föredrages.

§. 22.

Vid målens handterande i Committén, samt Diariernes och Protocollernes författande, kan tills vidare Svenska Språket nyttjas; dock åligger Expeditions-Secreteraren vid ansvar, att genast låta Diarierne och Protocollerne på Ryska öfversättas.

§. 23.

Efter skedd föredragning, böra WÅRE i Nåder tagne Beslut med Committén communiceras, samt acterne tillika dit återställas, hvarefter Committén äger att om expeditionen besörja.

§. 24.

Alla expeditioner i anledning af WÅRE Nådiga Beslut uti mål, som höra till Regerings-Conseillens befattning, böra i Committén på Ryska Språket författas, samt en Svensk öfversättning, till förekommande af allt missförstånd, dertill fogas.

§. 25.

Vid ansvar ålägges Committén, att vaka deröfver, det expeditionerna blifva författade i enlighet med WÅRE Beslut och lika lydande med dem, som i Protocollerne finnas införde. Concepterne böra på båda språken antvardas i Registratorens händer och förvaras i Archivet.

§. 26.

För att bibehålla det nödige sammanhanget och enheten uti sakernas handterande och gång, fastställes det som en allmän regel, att alla mått och steg, hvilka vidtagas i afseende i Finlands Civila administration, böra med Committén communiceras och i Dess protocoller upptagas. Concepterne till alla sådane expeditioner böra, vid ansvar för Expeditions-Secreteraren och Registratoren, i Archivet förvaras. Gifvit i St. Petersburg den 25 October (6 November) 1811.

ALEXANDER.

Hans Kejserliga Maj:ts Nådiga Förordning, om hvad, vid underdåniga besvärs anförande öfver ej mindre de till ledige Domare Sysslor upprättade Förslag, än de af Hof Rätterne skeende befordringar, hädanefter iakttagas bör. Gifven St. Petersburg den 24 Januarii (5 Februarii) 1812.

Wi ALEXANDER den I:ste, med Guds Nåde Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland samt Stor-Furste till Finland etc. etc. etc. Göre vetterligt: Att hos OSS har WÅR General-Gouverneur öfver Finland, GeneralLieutenanten Steinheil, uti skrifvelse af den 11 October sistledit år, i underdånighet hemställt: om icke Justitie-Departementet uti WÅR Regerings-Conseil för Finland, gemensamt med Oeconomiæ-Departementet derstädes, borde hos OSS i underdånighet anmäla Sökande till de Domare Sysslor, hvilkas besättande WI i Nåder OSS förbehållit; Och som, vid öfvervägandet af de utaf honom anförde skäl och omständigheter, OSS icke kunnat undfalla, att ändamålet med Regerings-Conseillens fördelning uti tvänne Departementer, åt hvilka särskilte delar af Allmänna Styrelsen blifvit uppdragne, i visst afseende vore förfeladt, då Oeconomiæ-Departementet, hvars befattning endast borde sträcka sig till Allmänna Hushållningen och dess särskilte Grenar, tillkom att pröfva de personers skicklighet och förtjenster, som, vid besättandet af ledige Domare Sysslor, hos oss till utnämnande böra anmäjas; Alltså hafve WI i Nåder för godt funnit, att göra den ändring uti 8:de §. I. Cap. Tredje Afdelningen utaf WÅRT, under den 18 Augusti år 1809, för Regerings-Conseillen i Finland utfärdade Nådiga Reglemente: det Justitiæ Departementet hädanefter, ensamt äger hos OSS i underdånighet|211| föreslå och anmäla Sökande till de Domare Sysslor, hvilka af OSS, enligt Landets Grundlagar, skola besättas.

Tillika, samt för att åstadkomma det nödvändige sammanhanget uti ärendernas handterande och gång, hafve WI för godt funnit förordna, det Justitiæ-Departementet af WÅR Regerings-Conseil för Finland, hädanefter äger upptaga och sluteligen afgöra besvär öfver af Hof-Rätterne gjorda befordringar eller till ledige Domare Sysslors besättande upprättade Förslag. Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. Gifvit St. Petersburg den 24 Januarii (5 Februari) 1812.

ALEXANDER.

Hans Kejserliga Maj:ts Nådiga Instruction för General-Gouverneuren i Finland. Gifven S:t Petersburg, den 31 Januarii (12 Februarii) 1812.

Wi ALEXANDER den I:ste, med Guds Nåde Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland samt Stor-Furste till Finland etc. etc. etc. Göre vetterligt: Att sedan WI i Nåder funnit godt, att i afseende å Finlands styrelse, derstädes tillförordna en General-Gouverneur; så hafve WI för honom utfärdat följande Nådiga Instruction:

§. 1.

General-Gouverneuren i Finland är enligt 2 Mom. uti Första Afdelningen af WÅRT för Finska Regerings-Conseillen den 6 (18) Augusti 1809, utfärdade Nådiga Reglemente tilllika Ordförande i Regerings-Conseillen.

Föremålen för General-Gouverneurens befattning, i afseende å desse särskildte Embeten, fördelas som följer:

1:o. Om General-Gouverneurens Embetes åligganden, såsom Ordförande i Regerings Conseillen.

§. 2.

De allmänna Grunderne for General-Gouverneurens åligganden i egenskap af Ordförande uti Regerings-Conseillen, upptagas i 26, 27, 28 och 29 Momenterne i V. Cap. och Första afdelningen af ofvannämnde Reglemente.

Ett närmare bestämmande af desse åligganden i hela deras vidd förekommer här:

A. Om göromålen i Regerings-Conseillens bägge Departementers gemensamme sammanträden.

§. 3.

Regerings-Conseillens Justitiæ och Oeconomiæ-Departementer sammankallas af General-Gouverneuren till öfverläggning in pleno, uti följande fall:

a) Enär WI i Nåder för godt finne att särskildt utställa något mål eller ärende till Pleni utlåtande.

b) I anledning af WÅRE ankommande rescripter, hvilka innehålla någon författning, som rörer Landets invånare i allmänhet.

c) Wid, till OSS i underdånighet skeende hemställningar, angående förklaring uti någon gällande författning eller Lag.

d) Enär de uti WÅRT Nådiga Rescript af den 3:dje Martii 1810 upptagne ansökningar förekomma, nemligen:

1:o Om tillstånd för Syskone-barn att med hvarannan ingå äktenskap.

2:o Om tillstånd för den skyldiga Maken, att efter erhållen äktenskaps skillnad, ingå nytt giftermål.

3:o Om tillstånd för Adeliga Enkor och Jungfrur, att med bibehållande af deras adeliga rättigheter ingå äktenskap med ofrälse Man.

4:o Om ett eller flere extra Nådår för Enkor och omyndige Barn efter afledne Prester och Schol-Lärare: börande ansökningar om flere än ett extra Nådår, i händelse synnerliga bevekande omständigheter till deras beviljande förekomma, till OSS i underdånighet hemställas.

§. 4.

General-Gouverneuren bivistar Regerings-Conseillens Pleni sammanträden och förer dervid ordet, så ofta han derifrån icke hindras af andre Embetes göromål, eller Laga förfall, och underskrifver alltid besluten hvilka han öfvervarit.

§. 5.

I fall General-Gouverneuren uti något mål, blifver af skiljaktig tanka med Regerings-Conseillens Ledamöter, så låter han samma skiljaktighet införas i Conseillens Pleni Protocoll, antingen genast, eller enligt 6 §. XXIII Cap. Rättegångs Balken, inom högst fyra dagar derefter, hvilket oaktadt, han dock underskrifver det af Pluraliteten fattade beslut. Emedlertid blifver det likväl honom obetagit, att särskildt till OSS inkomma med underdåniga anmärkningar emot Regerings-Conseillens beslut, utan att likväl sådant hindrar verkställigheten deraf, der den eljest, utan föregången underdånig hemställan äger rum.

§. 6.

Alla af OSS till Finska Regerings-Conseillen i Näder ställdte Rescripter emottagas af dess Ordförande General-Gouverneuren, som öfverlemnar dem, hvilka innehålla någon allmån författning till Conseillens Plenum, men de öfrige till vederbörande Departement. Likaledes emottager General-Gouverneuren alla Regerings-Conseillens underdåniga bref och hemställningar, för att vidare till OSS befordras.

§. 7.

Wid hvarje Sex månaders förlopp, emottager General-Gouverneuren en med Allmänna Referendarie-Secreterarens underskrift till dess riktighet styrkt, och af Procuratorn förut granskad Förteckning, öfver de till Conseillens Plenum inkomne mål och ärender, hvaruti tillika urskiljes, huru många af dem blifvit afgjorde, eller bero på åtgärd, med orsaken dertill, och kortt uppgift hvad de angå.

§. 8.

Dessa Förteckningar genomgås af General-Gouverneuren, som äger tillse, att de till Conseillens Plenum inkomne mål i|215| deras gång icke onödigt uppehållas, och att de till OSS varda insände sist inom en månad efter det General-Gouverneuren af dem erhållit del. Wid hvarje års början bör dessutom af General-Gouverneuren till oss i underdånighet afskickas ett exemplar af de för det föregående året fastställde Markegångs Taxorne.

§. 9.

Om under General-Gouverneurens vistelse i Hufvudstaden St. Petersburg, dess frånvaro i Embetes ärender, å någon ort i Finland, eller tillstött sjukdom, som hindrar honom att bivista Regerings-Conseillens Pleni sammanträden, något af OSS utfärdadt Förordnande ankommer, eller det annars blifver nödigt att sammankalla plenum, så öppnar den i Conseillens båda Departementer äldsta Ledamoten, såsom Ordförande Sessionen, och äger tillsyn öfver ärendernes gång. De dervid fattade besluten som böra underställas WÅR stadfästelse, öfverlemnas i sådant afseende till General-Gouverneuren, men de öfrige gå genast i verkställighet.

§. 10.

General-Gouverneuren brefväxlar i förekommande fall med Regerings-Conseillens Plenum, dess hvardera Departement, Landets Hof-Rätter, Underdomstolar, samt öfrige allmänna Werk och Embetsmän, efter dertill utfärdadt särskildt Formulaire.

§. 11.

Då General-Gouverneuren af OSS i Nåder erhållit något särskildt uppdrag, och derföre vistas utom Finland och Hufvudstaden, eller vid General-Gouverneurens inträffande långvarigare sjuklighet, som hindrar honom ifrån utöfningen af dess Embete, hvilket General-Gouverneuren sjelf skrifteligen, eller om han dertill är urståndsatt, genom Procuratorn|216| tillkännagifver vederbörande; företrädes hans ställe, såsom Ordförande i Conseillen, af den i dess både Departementer äldste Ledamoten och General-Gouverneurs Embetet förvaltas, intill dess General-Gouverneuren återkommer, eller dess förfall upphört, utaf den person, hvilken, efter derom utaf General-Gouverneuren eller Conseillen gjord anmälan, dertill af OSS i Nåder tillförordnas.

B. Om göromålen uti Regerings-Conseillens Justitiæ-Departement.

§. 12.

Som General-Gouverneuren, enligt 27 Mom. i V. Cap. och Första Afdelningen af det för Regerings-Conseillen utfärdade Reglemente, uti Tvistemål ej har domsrätt; så bivistar han icke heller, vid pröfningen af dem, Justitiæ-Departementets sammanträden, utom då han, i anseende till något måls synnerliga vigt och de tvistandes derunder beroende rätt, finner det nödigt. Emedlertid äger General-Gouverneuren att genom Procuratorn, som står under hans omedelbara befallning, hafva tillsyn deröfver, att dylike mål i föreskrifven Rättegångsordning handteras och skyndsamt afgöras, med noga iakttagande dervid af gällande Lagar och Författningar.

§. 13.

Uti pröfningen och afdömmandet af Brottmål, äger General-Gouverneuren deltaga så hvad Rättegången, som hufvudsaken angår, och bivistar Justitiæ-Departementets sammanträden i alle sådane mål, som å lif och ära gå, då han derifrån icke hindras af andre angelägne göromål eller laga förfall, och underskrifver de i hans öfvervaro deruti fattade Beslut.

§. 14.

Är General-Gouverneuren uti något brottmål af stridig tanka med Justitiæ-Departementets Ledamöter, så iakttages|217| ett lika förhållande med det som 5 §. i denna Instruction föreskrifver.

§. 15.

Med Justitiæ-Departementets Utslag i Brottmål, hvilka General-Gouverneuren, af de uti föregående 9 §. nämnde anledningar icke öfvervarit, förfares i den ordning samma §. uptager, undantagande då Nåd eller mildring sökes.

§. 16.

General-Gouverneuren, hvilken det såsom Regerings-Conseillens Ordförande i synnerhet åligger att vaka öfver rättegångs-ärendernes lagliga och skyndesamma gång, har att, i sådant ändamål, vid hvarje Sex månaders förlopp, ifrån Justitie-Departementet genom Procuratorn erhålla följande, af denne förut behörigen granskade Förteckningar, dem GeneralGouverneuren sist inom Januarii månads utgång det påföljande året, till oss i underdånighet insänder.

a) Öfver de till Justitiæ-Departementet ankomne Nådiga Rescripter uti Brott- och Tvistemål, med uppgift när och huru de blifvit verkstäldte.

b) Öfver de vid Justitie-Departementet afgjorde och oafgjorde Lagvadde- Brott- och Besvärsmål, samt Fiscaliska actioner, jemte kortt upplysning om hvad de oafgjorde målen angå, och hvarpå de bero.
Desse föregående tvänne förteckningar, böra vara till sin ricktighet bestyrkte af vederbörande Referendarie-Secreterare.

c) Förteckningar öfver de i Hof-Rätterne förefallne Religions mål, hvilka i följe af 6:te §. i Kongl. Stadgan, daterad den 20 Martii 1735, blott en gång om året till Justitiæ-Departementet insändas, och derföre icke oftare än vid hvarje års utgång, kunna till General-Gouverneuren aflemnas.

d) De ifrån Hof-Rätterne vid hvarje Sessions slut till Justitiæ-Departementet inkommande Förteckningar öfver Leutererade mål.

e) De Hof-Rätterne till insändande vid samma tid anbefallde Summariska Förteckningar, öfver derstädes afgjorde och oafgjorde mål.

f) Dessutom tillställes General-Gouverneuren af Procuratorn, vid hvarje halft års förlopp, Summariska sammandrag utaf de ifrån Advocat-Fiscalerne i Hof-Rätterne, qvartaliter insände Förteckningar, öfver de i Kronans allmänna Häckten inmante personer.

§. 17.

Om General-Gouverneuren vid genomgående af ofvanberörde Förteckningar, finner att någon oordning vid Rättegångs ärendernes handterande ägt rum, eller onödigt uppehåll dermed förelupit, eller ock, att någon fängslad person, fått vidkännas ett oförtjent lidande; så anbefaller han Procuratorn att vidtaga den Embetes åtgärd, hvartill lag och förekommande omständigheter kunna föranleda.

C. Om göromålen uti Regerings-Conseillens Oeconomiæ Departement.

§. 18.

Regerings-Conseillens Oeconomiæ Departement, som äger, enligt 41 och 49 §§. uti tredje Afdelningen af det för Regerings-Conseillen utfärdade Reglemente, upptaga och afgöra alla Finlands allmänna hushållning rörande mål, efter det de i Departementets särskilde Expeditioner blifvit utarbetade, sammanträder vanligen trenne dagar i veckan eller oftare, då ärendernes mängd och angelägenhet sådant fordrar. Dagarne till så väl de vanliga, som utomordentliga sammanträden, bestämmas af General-Gouverneuren.

§. 19.

General-Gouverneuren förer ordet, vid Oeconomie-Departementets alla sammanträden, då icke de i föregående 4 och 13 §§. nämnde hinder deremot inträffa, och underskrifver, enligt stadgandet i samma §§., de i hans öfvervaro fattade Beslut.

§. 20.

Före hvarje af de vanlige eller utomordenteliga sammanträdes-dagarne uti Oeconomie-Departementet, erhåller General-Gouverneuren af vederbörande Referendarie-Secreterare vid Departementets särskilde Expeditioner, författade och underskrifne Listor å de mål, som äro utarbetade och färdige till föredragning, hvarefter General-Gouverneuren bestämmer hvilka af dem, komma att öfverlemnas till Pleni åtgärd. Under General-Gouverneurens frånvaro, ankommer detta bestämmande, på de i Conseillens begge Departementer äldste Ledamöter, efter gemensam öfverläggning, af hvilka den till Oeconomiæ-Departementet hörande Ledamoten jemväl äger, efter behof, påkalla utomordenteliga sammanträden i Departementet; och om skiljaktighet emellan berörde Ledamöter uppstår, öfverlemna de frågan till Plenum.

§. 21.

I fall General-Gouverneuren i något mål, är af stridig tanka med Oeconomiæ-Departementets Ledamöter, så tjenar 5 §. i denna Instruction till efterrättelse.

§. 22.

Under det General-Gouverneuren är frånvarande på annan ort i Finland, eller i Hufvudstaden, så förfares i afseende å Oecononiæ-Departementets fattade Beslut och verkställigheten deraf, på sätt här förut i 9 §. finnes föreskrifvit.

§. 23.

Förslag till sådane ledige Tjenster hvilka af OSS i Nåder återbesättas, öfverlemnas efter föregången pröfning antingen af Oeconomie-Departementet, eller om ledigheten inträffat inom Justitiæ-Staten, af Justitiæ-Departementet, till General-Gouverneuren, hvars yttrande deröfver, om han ej i Conseillen öfvervarit Förslags-frågan, men likväl är å orten vistande, dessförinnan jemväl inhämtas, för att i sammanhang med Conseillens utlåtande i form af vanlig hemställan till OSS i underdånighet insändas.

§. 24.

Wid yppande ledigheter till de Tjenster, hvilka enligt 8 Mom. I Cap. Första Afdelningen, och 6 Mom. I Cap. Tredje Afdelningen uti Reglementet för Regerings-Conseillen, af vederbörande Departement dels utom, dels efter upprättade Förslag återbesättas, inhemtas General-Gouverneurens utlåtande äfven deröfver, då han vistas å orten, men af någon orsak ej har öfvervarit ett sådant Befordrings ärende i Departementet.

§. 25.

För att kunna hafva vederbörlig tillsyn öfver arbetets och ärendernes gång vid Oeconomiæ-Departementet, erhåller General-Gouverneuren följande Förteckningar och uppgifter, dem han efter skedd granskning och sist inom en månad ifrån inhändigandet, till OSS i underdånighet insänder, nemligen:

1:o För hvarje helt år.

a) Inom November månads slut, Förslag öfver följande årets Stats-Inkomster och utgifter.

b) Inom October månads slut, Summarisk Räkning öfver föregående årets Inkomster och Utgifter.

c) Wid Martii månads utgång, omständelig redogörelse för inkomsterne och utgifterne, samt behållningen af de för Regerings-Conseillen på Stat anslagne Expence medel för föregående året.

2:o Vid hvarje halft år.

a) Förteckningar öfver alla af OSS utfärdade Manifester och Rescripter, som under loppet af föregående halfva året ankommit, särskildt för hvar Expedition med uppgift, huru de blifvit verkställde.

b) Öfver afgjorde och oafgjorde mål, särskildt för hvar Expedition, jemte kortt upplysning hvarpå de sednare bero.

c) Förslag öfver influtne och utbetaldte, samt behållne Statsmedel för föregående halfva året.

d) Ett dylikt öfver Militiæ-Inkomsterne.

e) Uppgift öfver allt hvad till Militairen i Contante penningar eller Ränte-persedlar blifvit lefvereradt.

3:o För hvarje månad.

Inom hvar månads slut, upprättas af Kammeraren i Finance Expeditionen, ett sammandrag in duplo af föregående månadens Landtränteri Cassæ Inventarier, som Summariter utvisar uppbörden, utgiften och behållningen i hvarje LandtRänteri. Det ena exemplaret af detta sammandrag aflemnas till General-Gouverneuren, och det andra bör alltid vara till hands på bordet i Conseillens Sessions rum.

2:o. Om General-Gouverneurens Embetes åligganden i egenskap af General-Gouverneur.

§. 26.

General-Gouverneuren är, i kraft af detta dess Embete, Chef för Civila Executiva styrelsen i Landet, och skall för|222|nämligast sig derom vårda, att allmänna lugnet och säkerheten bibehålles; att WÅRE Bud, Befallningar och Förordningar, noga efterlefvas och verkställas, samt att landets Inbyggare skyddas vid Lagen, deras välfångne privilegier, frioch rättigheter.

§. 27.

Enligt dessa grunder, tillkommer General-Gouverneuren hufvud inseendet öfver Policen i Städerne och på Landet, Fattigvården, jemte Lösdrifveriets och Tiggeriets hämmande, öfver Post- och Tullverken, Landtmäteri- och Jägeri-Staterne samt Milicen m. m.; och vidtager General-Gouverneuren, i anledning deraf, i förening med Regerings-Conseillens Oeconomiæ-Departement, eller i fall tiden icke sådant medgifver, omedelbarligen genom vederbörande Landshöfdingar, (hvilka med deras underlydande Tjenstemän, i sådant afseende bero af General-Gouverneuren,) alla nödiga mått och steg, som med Lag och Författningar enlige äro; samt lemnar, i sistnämnde fall, Oeconomie-Departementet underrättelse derom, till förekommande af annars möjeligen inträffande stridige Befallningar.

§. 28.

Under General-Gouverneurens tillsyn stå äfven Kronans Magaziner. Derifrån måge icke någre förråder anordnas eller till andre Län afföras, utan i samråd med General-Gouverneuren. Honom åligger i förening med Regerings-Conseillens Oeconomiæ-Departement, att derom hafva försorg, att brist på Brödföda och lifsmedel icke må uppkomma.

§. 29.

Angående Uppbörds-verket måste General-Gouverneuren ock låta sig vårda, samt i sådant afseende, tillika med Regerings-Conseillens Oeconomiæ-Departement, genom dess underlydande Tjenstemän och Landshöfdingarne i synnerhet tillse,|223| att Kronans Räntor och inkomster, samt andre allmänna utskylder, riktigt utgå och indrifvas; att de skattskyldige rätt sker, och att de icke emot Lag betungas; att uppbördsmän i rättan tid för uppbörden redovisa; att rest-ransakningen icke försummas; att icke missbruk genom obehörige afkorttningar förelöpa; att Ränterierne behörigen inventeras; samt att LandsContoiren i utsatt ordning, till vederbörande afgifva de i Författningarne föreskrefne Räkningar och Lands-Böcker.

§. 30.

Till befordrande deraf, att ärenderne vid Lands-Cancellierne och Contoiren, med drift och skyndsamhet måga handteras och afgöras, äger General-Gouverneuren i förening med Regerings-Conseillen föreskrifva, hvad till ordning och arbetets fortgång lända kan.

§. 31.

Ehuruväl sådane inrättningar uti Finland finnas, hvilka i följe af Statuter och Privilegier, stå under deras egne särskilda Förvaltningar, och icke under General-Gouverneurens tillsyn, såsom Universitetet i Åbo m. m.; så äger dock General-Gouverneuren rättighet att, enär han vid dessa Inrättningar förmärker någon försummelse eller oordning, erhindra vederbörande, om vidtagande åtgärd till skyndsam rättelse deruti; Äfvensom General-Gouverneuren i vigtigare fall, och till förekommande af skadliga följder, vidtager nödiga mått och steg, samt underrättar derom genast den eller dem, som förvaltningen af inrättningen egenteligen tillkommer.

§. 32.

Landshöfdingarne är i intet fall tillåtit att directe hos OSS, med förbigående af General-Gouverneuren eller Regerings-Conseillen, göra någre hemställningar, utan böra de, i|224| allt hvad som rörer deras tjenst, vända sig till ettdera af dessa Embets-ställen, efter ärendernes särskilda beskaffenhet.

Skulle, emot förmodan, General-Gouverneuren icke hafva afseende å sådane ifrån Landshöfdingarne inkommande hemställningar, hvilka angå någon verkelig förmån för Kronan, eller de dem anförtrodde Län, så tillkommer Landshöfdingarne, att ytterligare anhålla om General-Gouverneurens utlåtande. Men om icke eller derå något svar följer, sker anmälan derom uti det Regerings-Conseillens Departement, dit ärendet hörer, för att till oss, i underdånighet ofördröjeligen öfverlemnas.

§. 33.

Hvar och en som föranlåtes att, i ett eller annat afseende, söka General-Gouverneurens beskydd, skall till honom äga obehindradt tillträde. Men på det icke, å ena sidan dageliga emottagandet af ansökningar och klagoskrifter, måtte hindra General-Gouverneuren ifrån dess öfrige Embetes göromål, och å den andra sidan de rättsökande, i synnerhet de, hvilka äro resande, under fåfäng väntan på tillträde, förlora tiden, äger General-Gouverneuren i omförmäldte ändamål, att bestämma tvänne dagar i veckan, hvarom Allmänheten underrättas genom kungörelser i Landets Kyrkor och uti Åbo Allmänna Tidning.

Besvär öfver Underdomstolarnes och Landshöfdingarnes utlåtanden uti derstädes förekomne mål, såsom ock ansökningar, hvilka, enligt föreskrifven Rättegångs-ordning, höra till Öfver-Rätternes eller Regerings-Conseillens åtgärd och afgörande, måge af General-Gouverneuren, icke till pröfning upptagas, utan bör han förvisa de sökande, att dermed vända sig till ort som vederbör; öfvensom klagomål öfver begångne Embets-fel af högre eller lägre Tjenstemän, skola meddelas Procuratorn, för att dervid å Embetes vägnar, lägga den hand, hvartill Lag och omständigheter föranleda: Kunnande|225| emedlertid och intill dess actionen varder slutad, de Tjenstemän, som höra till Landt-Regeringen, såsom ock de, hvilka tjena efter så kallade Constitutorialer, af General-Gouverneuren, der han finner deras förhållande det förtjena skiljas vid utöfningen af sine tjenster, med bibehållandet af halfva Lön och öfrige deråt följande förmåner.

Deremot anmäler General-Gouverneuren till WÅR Nådiga åtanka, de Embets- och Tjenstemän, hvilka utmärkt sig för rättvisa, nit och arbetsamhet.

§. 34.

Vid Befallningars meddelande till de lägre Domstolarne och Embetsmän i Landet, bör General-Gouverneuren icke forbigå de Öfverdomstolar och Förmän, hvarunder de omedelbarligen lyda, undantagande i de fall, der ovanlig skyndsamhet fordras, och General-Gouverneuren sjelf är närvarande på stället, men aflägsen ifrån den Embets-ort, hvarifrån Befallningen eljest borde utgå: Skolande dock, i afseende å behörig tillsyn öfver verkställigheten, General-Gouverneuren till sagde Embetes-ort lemna underrättelse, hvarom, när och till hvem befallningen blifvit gifven.

§. 35.

Till Jordbrukets, handelns och näringarnes upphjelpande och förkofran, sträcker General-Gouverneuren dess synnerliga omtanka, och beskyddar med alla af honom beroende medel, dessa hufvudkällor för den allmänna välmågan. General-Gouverneuren inhämtar i sådant ändamål esomoftast, skrifteligen eller mundteligen, råd och upplysningar af de Landets Embetsmän och andre medborgare, hvilka för kunskaper och erfarenhet i nämnde hushålls grenar gjort sig kända, och uppmuntrar derjemte, genom försäkringar om WÅR Nåd och ynnest samt belöningar, till anställande af nyttige rön.

Skulle någre Projecter till General-Gouverneuren inkomma, som synes lofva vigtiga fördelar för Kronan eller det allmänna; så äger General-Gouverneuren att efter nogran undersökning, huruvida de stå att förenas med landets Lagar och Författningar, locala omständigheter och möjeligheten, att bringa dem i verkställighet, insända desse Projecter, jemte eget underdånigt utlåtande deröfver, till WÅR Nådiga granskning.

§. 36.

General-Gouverneuren bereser de honom anförtrodde Län tvänne gånger om året, på en tid som för Jordbruket är minst upptagen, och indelar denna visitation sålunda, att hvarje gång hälften af Finland blir besökt. General-Gouverneuren åtföljes dervid af, antingen en i Regerings-Conseillen tjenstgörande Ledamot, eller Procuratorn, dess Substitut eller ock någon ibland Referendarie-Secreterarene dertill utsedd, hvilken emot åtnjutande Skjuts- och Dag-Tractamente af Kronan, enligt Kongl. Rese Reglementet af den 27 October 1807, biträder General-Gouverneuren, som under dessa resor, har att göra sig underrättad om målens gång i allmänhet vid Underdomstolarne och öfrige Embets ställen; om tillståndet med Ränterierne och Kronans Magaziner, besöker Krono-Häckten, de allmänna Skolorne, Fattighus-Inrättningarne och Hospitalerne m. m., tillser att Kronans, äfvensom andre Publique Hus och Byggnader, allmänna vägar, broar, färjor och Gästgifverier äro vid magt hållne; ingår i noga undersökning om tillståndet af handeln, Bruks-rörelsen, Fabriquerne, Handtverkerierne, Handa-slöjderne, Jordbruket, Boskapsskötseln och öfrige, den allmänna hushållningen rörande omständigheter, samt underrättar sig om Invånarenes näringssätt, och medlen dertill.

De bristfälligheter, missbruk, eller oordningar, som i anledning deraf upptäckas, befordrar General-Gouverneuren|227| till skyndsam och Laglig rättelse, genom, antingen Regerings-Conseillen, Procuratorn, eller vederbörande Embetsmän på stället, om angelägenheten det fordrar, och inberättar sedan i underdånighet till oss, angående förloppet af visitationen.

§. 37.

Jemte hvad nu stadgadt blifvit, ställer sig General-Gouverneuren till efterrättelse Landshöfdinge Instructionen af den 4:de November 1734, samt Lag och redan utgifne, eller framdeles utkommande Författningar.

§. 38.

Sedan General-Gouverneuren, af Landshöfdingarne och vederbörande Befälhafvare på gränse-orterne, erhållit nödige uppgifter, insänder han i underdånighet till oss:

a) Hvarje månad Förteckningar öfver Resande ifrån och till utrikes orter, med uppgift af hvilka deras förpassningar äro underskrefne.

b) Efter hvarje tvänne veckor, Berättelser om allmänna tillståndet, och förefallne betydeligare händelser inom Landet.

c) Enär vigtige utomordentelige händelser inträffa, inberättar General-Gouverneuren derom genast. Gifven St. Petersburg den 31 Januarii (12 Februarii) 1812.

ALEXANDER.

Hans Kejserliga Maj:ts Nådiga Instruction för Procuratorn uti Kejserl. Finska RegeringsConseillen. Gifven i S:t Petersburg, den 31 Januarii (12 Februarii) 1812.

Wi ALEXANDER den I:ste med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland samt Stor-Furste till Finland etc. etc. etc.

Göre vetterligt: Att som WI för godt funnit uti WÅR Regerings-Conseil för Finland tillförordna en Procurator, altså hafve WI för honom utfärdat följande Instruction.

§. 1.

Procuratorn biträder General-Gouverneuren vid inseendet deröfver, att så väl Landets allmänna Lag, som andra Förordningar, Stadgar, Instructioner och Privilegier å alla Embetsställen varda efterlefvade och iakttagne, samt att hvar och en tjensteman redeligen uppfyller sin skyldighet, så att icke någon hög eller låg, rik eller fattig må i sin tillständiga rätt blifva lidande: Warande Procuratorn, på sätt i Första Afdelningen V. Cap. 27 Mom. af det för Regerings-Conseillen den 6 (18) Augusti 1809 utfärdade Reglemente redan blifvit stadgadt, endast General-Gouverneurens befallningar underkastad.

§. 2.

Uti Första Afdelningen VI Cap. 31 Mom. af ofvannämnde Reglemente är väl Procuratorns Embetes befattning, i afseende å Ärendernas gång, inom Regerings-Conseillen i allmänhet utstakad, men blifver nu här närmare utförd och bestämd.

1:o. Om Procuratorns pligter i afseende å Regerings-Conseillen.

§. 3.

Procuratorn åligger noga tillse, att alla till RegeringsConseillen inkommande mål varda af vederbörande Betjente uti behöriga Diarier riktigt införda, sedan ordenteligen beredda samt derpå, så skyndsamt som det sig göra låter och hvarje ärendes vigt fordrar, i Conseillen föredragne.

§. 4.

Wid Regerings-Conseillens bägge Departementers både gemensamma och särskilta sammanträden bör Procuratorn flitigt och så ofta hans öfriga Embetes göromål det medgifva, vara tillstädes och hafva akt derpå, att alla ärender i laga ordning och rätteligen måga varda handterade; äfvensom Procuratorn i synnerhet äger att bivista justeringen af Conseillens Protocoller eller, i fall af hinder, undfå de samma till genomläsande, hvilket af honom å hvarje veckas Protocoll med dess namns underskrift bör antecknas: Varande det Procuratorn obetagit, att inför Conseillen till Protocollet anmäla de påminnelser och erinringar, till hvilka han af Lag och sakernas beskaffenhet kan finna sig skäligen befogad, utan att likväl utfärdandet och verkställigheten af Conseillens Beslut derigenom i någor måtto må hindras.

§. 5.

Procuratorn skall jemväl hålla hand deröfver, att Protocollerne i Conseillen riktigt blifva förde och i rättan tid justerade, samt att expeditionerne i likhet med Besluten författas och skyndsammeligen utfärdas. Skulle Procuratorn härutinnan eller i något annat, som till tjensten hörer, hos vederbörande Betjente förmärka försummelse och efterlåtenhet,|230| äger han derom påminna hos Chefen för Expeditionen, eller i fall den felaktige vid Justitiæ Departementet är tjenstgörande, hos Ordföranden derstädes, samt om rättelse ändock icke följer, förhållandet Conseillens pröfning underställa.

§. 6.

Procuratorn utförer eller låter å ort, som vederbör, utföra de mål, Regerings-Conseillen eller General-Gouverneuren till hans Embetes handläggning öfverlemna, samt de åtal emot Embetsmän och enskilte Personer, som desse eller han sjelf efter skedd anmälan hos General-Gouverneuren pröfvar böra anställas.

§. 7.

I fall General-Gouverneuren eller Conseillen vid utöfningen af deras Embeten skulle från Lag och Författningar afvika, åligger Procuratorn att deremot göra föreställning och det Lagstridiga tillika uppgifva, men om sådant blefve lemnadt utan uppmärksamhet, år Procuratorn obetagit, att saken till oss i underdånighet omständeligen inberätta.

§. 8.

Till Procuratorns biträde och under hans omedelbara befallning bestås en Secreterare, som af OSS i Nåder tillsättes, sedan Conseillen, efter Procuratorns hörande, Förslag dertill upprättat, samt af en Registrator och två Copister, hvilka uppå Procuratorns föreslående af General-Gouverneuren tillförordnas, alla med den Lön, som i ett särskildt Förordnande är fastställd.

§. 9.

Procuratorn bör vid hvarje halft års slut till General-Gouverneuren afgifva följande Förteckningar, dem han erhåller från vederbörande Departementer och Expeditioner, af Referendarie-Secreterarne upprättade och underskrefne nemligen:

a) Öfver afgjorda och oafgjorda mål i Conseillens Plenum|231| med kort underrättelse, om hvad de angå och uppgift af orsaken, hvarföre de ej blifvit till slutelig pröfning företagne, och huruvida Procuratorn någon påminnelse i detta afseende gjort.

b) Uppå de under det nästförflutne halfva året af Oss i Nåder till Justitiæ Departementet aflåtne Bref och Befallningar, så väl uti Brott- som Tviste-mål med anteckning, när och huru de blifvit verkställde.

c) En lika Förteckning uppå WÅRE Nådiga Bref och Förordnanden i Mål, som höra till Oeconomie-Departementet jemte anmärkning, till hvilken Expedition hvarje sak blifvit öfverlemnad.

d) Öfver de i Justitiæ Departementet afgjorda och oafgjorda Lagvadda- Brott- och Besvärs-mål samt Fiscaliske Actioner.

e) Öfver inkomna mål till Oeconomie Departementet, så inrättad, att de till hvarje Expedition hörande ärender särskilt upptagas och, hvad de oafgjorda angår, orsaken till uppskofvet uppgifves.

2:o. Om Procuratorns öfriga skyldigheter i afseende å Lagskipningen och allmänna ordningen inom Landet.

§. 10.

Om Procuratorn af Hof-Rätternes Sessions Diarier, Ägodelnings-Rätternes Dagböcker samt Förteckningarne å Fiscaliska Actioner, hvilka alla till honom skola aflemnas, förnimmer någon efterlåtenhet i arbetet och med sakernas af hjel|232|pande vara förelupen, bör Procuratorn dervid lägga den Embetes hand, som han finner omständigheterna fordra.

§. 11.

Det tillhör väl Presidenterne och Ordförande, hvar i sitt anförtrodde Werk, att tidt och ofta genomgå Diarierne på de dit inkomna mål, för att kunna hålla hand deröfver, att de varda i behörig ordning till slut befordrade; men när det på Sökandernes påminnelse ändock icke sker, äga de frihet att anmäla sådant hos Procuratorn, som har att om orsakerna till dröjsmålet göra sig underrättad och, efter sig företeende beskaffenhet, dermed förfara. Finner sig ock eljest någon befogad att, med förbindelse till bevisning, angifva förmente lagbrott af Embetsmän eller andre, får Procuratorn icke vägra att sådane skrifter emottaga, och förvise han, sedan angifvelserna till sin behöriga ort, samt i fall en publik Actors åtgärd dervid blifver nödig, förordne han tillika hvem, som vid deras utförande angifvaren biträda må. Börande Hof- och Öfver-Rätterne samt Landshöfdingarne ofördröjeligen lemna Procuratorn handräckning i alla de mål, hvari han å Embetes vägnar dem derom anliter.

§. 12.

Ehuru Krono-Häkten äro ställda hvar i sin ort under Landshöfdingarnes närmaste tillsyn, åligger likväl äfven Procuratorn hålla hand deröfver, att ordning och skick, så väl vid Fångarnes bevakning, som deras behandling i öfrigt, varda iakttagne. I ett sådant ändamål bör Procuratorn åtminstone en gång i månaden sjelf besöka Krono Häktet och Spinnhuset i Åbo, hvaremot en lika undersökning kommer att anställas uti Korsholms Krono-Häkte i Wasa af Advocat-Fiscalen vid Hof-Rätten derstädes: uti Tavastehus, Helsingfors, Uhleå och Cajana Krono-Häkten af Borgmästaren i hvarje Stad jemte en Magistrats-Person och Stads-Fiscalen, der en|233| sådan finnes: uti Kuopio Krono Häkte af Ordningsmannen i Staden och en af Ordningsmanna-Rättens Ledamöter jemte Lands-Fiscalen, om han är nära för hand boende, samt i Heinola af närmast boende Lands Fiscal och tvänne Nämndemän. Desse personer, af hvilka Lands Fiscalerne och Nämndemännerne äro för hvarje resa berättigade till skjuts och dag tractamente till det belopp, som i Kongl. Rese-Reglementet af den 27 October 1807 utsättes, åligger, att derest oordningar i ett eller annat afseende å något Krono Häkte skulle upptäckas, om deras af hjelpande hos Landshöfdingen i Länet anmäla, samt i fall rättelse ändock icke skulle följa, inberätta förhållandet till Procuratorn, som i anledning deraf, och hvad han vid de af honom sjelf i Häkten anställda besök kan erfara, vidtager de utvägar, hvilka snarast och säkrast leda till ordningens återställande och bibehållande för framtiden.

§. 13.

Till Procuratorn skola hvarje månad insändas ej allenast genom Hof-Rätternes Advocat-Fiscaler de vanliga Fång listorne, så inrättade, som Procuratorn till controlls och redighets vinnande kan finna nödigt att föreskrifva, utan ock af Landshöfdingen i Åbo Län Förteckning öfver de uppå Spinnhuset i Åbo Stad insatte personer, upprättad af Föreståndaren derstädes, enligt det Formulaire, Procuratorn i sådant afseende utfärdar; öfvensom Procuratorn hvart halft år bör ifrån General-Gouverneurens Cancellie erhålla Förteckning öfver de personer, som för begångna brott eller såsom Lösdrifvare å Fästningarne förvaras. Alla dessa Förteckningar åligger Procuratorn granneligen öfverse och derest han förmärker, att med ransakning och afgörande af de mål, i hvilka den angifne eller brottslige fängslig suttit, längre på tiden utgått, än beskaffenheten kunde synas hafva fordrat, eller att i annat afseende oordningar till kränkande af någons lagliga rätt|234| förelupit, äger Procuratorn, att derföre äska redo och å den eller dem, som dertill pröfvas hafva varit vållande, yrka laga ansvar, hvarjemte Procuratorn bör hvarje halft år till General-Gouverneuren insända ett summariskt Utdrag af ofvannämnde Fånglistor tillika med anmälan om den Embetes åtgärd, hvartill de i ett eller annat afseende kunnat gifva honom anledning.

§. 14.

Alla Kronans Ombudsmän och Fiscaler, under hvars Jurisdiction de eljest stå måge, böra lyda och efterkomma, hvad Procuratorn å Embetes vägnar dem anbefaller i det, som deras tjenst tillhörer: och skall Procuratorn på det nogaste tillse, att de beskedligen med nit och drift sina sysslor förrätta, så att de på den ena sidan icke nedlägga något, som åtalas bör, och på den andra icke missbruka sina Embeten till WÅRE undersåtares förolämpande med otidiga Actioner i sådane mål, som någon beifran icke förtjena.

§. 15.

Öfver Hof Rätternes upprättade Förslager till Advocat-Fiscals-Beställningarne, hvilka omedelbarligen af oss böra besättas, äger Conseillen att, i afseende å de Sökandes skicklighet och företrädes rätt till befordran, infordra Procuratorns utlåtande, som sedermera jemte de öfrige Handlingarne till OSS af Conseillen i underdånighet insändas.

§. 16.

Då Vice Advocat-Fiscals och Extra-Fiscals Sysslor vid Hof-Rätterne skola bortgifvas, böra de till samma Sysslor inkomna ansökningar med Procuratorn communiceras och hans yttrande inhemtas. Skulle sedermera skiljaktighet i meningarne emellan Hof-Rätterne och Procuratorn uppstå, och hvarderas förtroende falla på olika personer, komma i sådane fall|235| slika befordrings mål att till Regerings-Conseillens Justitiæ Departements afgörande öfverlemnas.

§. 17.

Procuratorn tillsätter och med Fullmagt förser alla Lands- och Stads-Fiscaler, sedan likväl förut vederbörande Landshöfdingar och Magistrater hos honom anmält de personer, som med sina ansökningar till berörde Sysslor hos dem inkommit jemte sitt utlåtande, angående hvad de vid den enes eller andres af dem frägd, skicklighet och förtjenst kunna hafva att påminna. Om någon af desse tjenstemän med försumlighet och egennytta beträdes, äger Procuratorn att sådant den felaktige forehålla, eller efter omständigheterna honom från tjensten suspendera, men i fall felet vore så groft, att särskilt ansvar eller sysslans förlust derpå följa bör, skall saken till Laga undersökning och afgörande vid vederbörlig Domstol förvisas.

§. 18.

Under Procuratorns hinder af jäf eller sjuklighet, företrädes hans ställe af hans Substitut, derest en sådan blifvit tillförordnad, men i annan händelse, eller om äfven Substituten af laga förfall vore hindrad, utses af General-Gouverneuren och Regerings-Conseillen till förvaltande af Procuratorns Embete den äldste eller någon annan dertill skicklig bland Referendarie Secreterarene, intill dess WÅRT Eget Höga Förordnande ankommer. Varande Procuratorn jemväl tillåtit, att till dess Substituts handläggning och åtgärd öfverlemna alla de Embetes göromål, hvilka Procuratorn sjelf icke hinner verkställa, och bör Substituten sedermera, öfver hvad han tillgjort, berättelse till Procuratorn afgifva.

§. 19.

Sedan Procuratorn noga genomgått och granskat de För|236|teckningar och Berättelser, Hof-Rätterne vid hvarje Sessions slut äro skyldige att afgifva, bör han dem till General-Gouverneuren insända, samt tillika anmäla, om och hvad han i anledning deraf kunnat finna nödigt att anmärka, och hvilka Författningar af honom blifvit vidtagne; äfvensom Procuratorn i allmänhet åligger, att ofördröjeligen meddela General-Gouverneuren dess tankar om den åtgärd, han i ett eller annat afseende till skyddande af medborgares rätt och oordningars hämmande pröfvar nyttig och bidragande. Gifvlt i St. Petersburg den 31 Januarii (12 Februarii) 1812.

ALEXANDER.

Hans Kejserliga Maj:ts Nådiga Kungörelse, angående Kejserliga Regerings-Conseilens förändrade benämning till Kejserlig Senat för Finland. Gifven S:t Petersburg den 9 (21) Februarii 1816.

Wi ALEXANDER den I:ste, med Guds Nåde Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, samt StorFurste till Finland, etc. etc. etc.

Göre vetterligt Att då, sedan Stor-Furstendömet Finlands förening med WÅRT Rike, detta lands sällhet alltid utgjort ett älskadt föremål för WÅRA böjelser och omsorger, hafve WI, såsom en följd deraf, vid hvarje tillfälle, sökt att endast genom åtgärder syftande å allmänt väl, förbinda WÅRE Finske Undersåtare till den trohet och tillgifvenhet WI, såsom deras af Försynen tillsatta öfverhet, af dem äge rätt att fordra, och hvaraf WI äfven åtnjutit flera osvikeliga bevis, dem WI med tillfredsställelse erkänne. Öfvertygade, att den Författning och de Lagar, som öfverensstämmande med Finska Folkets lynne, seder och bildning, under en lång följd af år utgjort grundvalen för dess borgerliga frihet och lugn, icke kunde, utan våda för dessa, inskränkas eller rubbas, hafve WI ifrån första stunden af WÅR Regering öfver detta Land, icke allenast på det högtidligaste bekräftat samma Författning och Lagar, med de hvarje Finsk Medborgare, i följe deraf, tillkommande friheter och rättigheter, utan ock efter föregången öfverläggning med Landets församlade Ständer, tillförordnat en särskilt Styrelse, som, under namn af WÅR Regerings-Conseil, sammansatt af Finske Män, hittills i WÅRT namn besörjt Landets Civila förvaltning och rättvisans skipande i sista Instance, oberoende af all annan makt, än La|238|garnes, och den WI, såsom Regent, i följe af dem, Sjelfve utöfve. Det är på sådant sätt WI velat både ådagalägga de tänkesätt, som ledt och framgent skola leda OSS, i hänseende till WÅRE Finske Undersåtare, och tillika, för evärdeliga tider, befästa den försäkran de af OSS emottagit, angående bibehållandet af deras särskilda Författning under WÅR och WÅRE Efterträdares Spira; Och då WI nu, efter fulländandet af det värf WI, för WÅRT Rikes säkerhet och Europas allmänna lugn, med Försynens bistånd, i förening med WÅRE allierade, utfört, omsider återvunnit ett länge önskadt tillfälle att, utan hinder af vidsträcktare omsorger, mera oafbrutit sysselsätta OSS med WÅRT Rikes inre angelägenheter, och deribland dem, som särskilt röra Finland, hafve WI, för att ytterligare utmärka de afsigter WI, med inrättningen af detta Lands omförmälde locala Styrelse, åsyftat, och Dess omedelbara förhållande till WÅR Person, funnit lämpeligt, att i likhet med den benämning Högsta Styrelse-Verken i WÅRT Kejsaredöme och det dermed nyligen förenade Konunga-Riket Polen äga, tillägga Densamma namn af WÅR Senat för Finland, utan förändring likväl af Dess nuvarande organisation, och ännu mindre af den Författning och de Lagar, WI för Finland stadfäst och härmedelst än vidare, till alla delar, bekräfte. Jemte det WI tillika, på det kraftigaste, försäkre, det Ledamöterne af denne Wår Finske Senat, framdeles likasom hittills, skola utses endast bland infödde eller naturaliserade Finske Medborgare bjude och befalle WI fördenskull samtelige WÅRE Finske Undersåtare, och dem sådant i öfrigt tillkommer, att hörsamma de åtgärder, som af WÅR för detta Regerings-Conseil i Finland, under Dess nu varande benämning af Kejserlig Senat, i WÅRT namn och å WÅRE vägnar vidtagas: Det alle som vederbör till underdånig efterrättelse länder. Till yttermera visso,|239| hafve WI detta Egenhändigt undertecknat; som skedde i S:t Petersburg den 9 Februarii år efter Christi börd det 1816:de och af WÅR Regering det femtonde.

ALEXANDER.

Hans Kejserliga Maj:ts Nådiga Kungörelse, angående Senatens för Finland samt alla till Den Samma hörande Werks och Embetsmäns flyttning till Landets Hufvudstad Helsingforss. Gifven i Åbo, den 9 Julii 1817.

Wi ALEXANDER den I:ste, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland samt Stor-Furste till Finland, etc. etc. etc.

Göre veterligt: att som WI, genom Nådigt Förordnande af den 27 Mars 1812, förklarat Helsingforss för Storfurstendömet Finlands Hufvudstad, och WI nu mera af de till OSS inkomna berättelser om Nybyggnads-arbetets fortgång derstädes inhemtat, det Landets Styrelse efter någon tid kunde till sagde Stad från Åbo förläggas; så hafve WI funnit godt härigenom i Nåder bestämma tiden för denna flyttning till den 1 October 1819, ifrån hvilken dag Senaten och samtelige till Den Samma hörande Werk och Embetsmän komma att uti Helsingforss hafva sitt Säte. Det en hvar, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. Åbo, den 9 Julii 1817.

Enligt Hans Kejserliga Maj:ts Eget Beslut
och i Dess Höga Namn,
Dess tillförordnade Senat för Finland.

Hans Kejserliga Maj:ts Nådiga Kungörelse, angående tillökning i antalet af Ledamöter uti Oeconomie-Departementet af Senaten för Finland. Gifven i St. Petersburg den 3 Februarii 1820.

Wi ALEXANDER den I:ste, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, samt Stor-Furste till Finland, etc. etc. etc.

Göre veterligt: Att, då hos OSS i underdånighet anmäldt blifvit, huruledes de till Oeconomie-Departementet af WÅR Senat för Finland inkommande mål och ärender, vid Departementets närvarande sammansättning och oaktadt Dess Ledamöters af OSS välkände nit och verksamhet, icke kunnat med den skyndsamhet afhjelpas, som uti Allmänna Ärenders förvaltning är af så mycken vigt och med enskilta medborgares rätt öfverensstämmer, men att antalet af oafgjorde och på åtgärd beroende mål uti detta Departement af Senaten, år ifrån år, i betydlig mohn tillvuxit: så och enär, i anledning häraf, hos oss i öfvervägande kommit, det ett längre fortfarande af enahanda förhållande kunde föranleda till flerfalldige olägenheter; thy hafve WI, till afhjelpande af de, under de förre åren, till Oeconomie-Departementet af Senaten inkomne mål och ärender, som ännu på åtgärd och afgörande bero, samt för att i öfrigt befordra göromålens fortgång i Departementet, i Nåder för godt funnit förordna: det må detta Departement af Senaten, intill dess derom annorlunda stadgadt varder, å tvenne särskilta Afdelningar handtera och afgöra de till Departementets upptagande hörande mål och ärender, som icke äro af mera allmän egenskap, i och för hvilka bägge Afdelningarne äga att till gemensam öfverlägning i Departementet sammanträda: kommande dessa Afdel|242|ningars, hvar för sig, i enlighet med det för Senaten gällande Reglemente, dateradt den 6 (18) Augusti 1809, vidtagande Beslut och åtgärder, att hafva samma kraft och verkan, som Senatens Förordnanden i allmänhet tillkommer; Och som, till vinnande af domfört antal Ledamöter i hvardera Afdelningen, jemlikt stadgandet härom, uti 53 Mom. VI Cap. III Afdelningen af Reglementet, nödigt varit, att Ledamöternes antal i Departementet blefve med Trenne tillökt, så hafve WI velat i Nåder kalla och förordna: Landshöfdingen öfver Åbo och Björneborgs Län, Geheime-Rådet Friherre Mannerheim, Verkelige Stats-Rådet Ehrenström och Landshöfdingen öfver Wiborgs Län Walleen, att vara Ledamöter i WÅR Senat för Finland och Dess Oeconomie-Departement, med hvilken befattning de komma att fortfara under lika lång tid, som för öfrige nuvarande Ledamöter i Senaten, uti WÅR Nådiga Kungörelse af den 25 Januarii sistlidet år fastställd är; hvilket samtelige vederbörande till underdånig efterrättelse länder. Till yttermera visso hafve WI detta Egenhändigt undertecknat, som skedde i St. Petersburg den 3 Februarii 1820.

ALEXANDER.

Robert Rehbinder.

Hans Kejserliga Maj:ts Nådiga Manifest, angående Comiténs för Finska Ärenderne i St. Petersburg upplösning, samt inrättandet af ett Stats-Secretariat för Stor-Furstendömet Finland. Gifvet St. Petersburg, den 17 Martii 1826.

WI NICOLAI den Förste, med Guds Nåde Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, samt Stor-Furste till Finland etc. etc. etc.

Göre vetterligt: Att, sedan organisationen af de Inrättningar och Embets-Verk, hvilka påkallades af Stor-Furstendömet Finlands förening med Ryska Riket, nu mera blifvit fulländad, hafve WI ansett de ärender, hvilka i afseende å detta Lands Civila Administration, till WÅR pröfning inkomma, vara af den beskaffenhet, det någon ytterligare granskning och beredning af desamma, än den, som i WÅR Senat för Finland föregår, hädanefter icke år erforderlig, utan för framtiden endast komme att leda till uppehåll i Förvaltningen och till olägenhet för enskilte medborgare: Då WI, i följe häraf, funnit godt förklara, att den under den 25 October (6 November) 1811 Nådigst tillförordnade Committée för Finska Ärenderne kommer att, ifrån och med denna dag, upphöra med Dess göromål, och då WI derjemte för Finland velat stadga en, med Landets af OSS bekräftade Grundlagar och Organiska Författningar öfverensstämmande ordning vid föredragningen hos OSS af de mål och ärender, som bero på Högsta Magtens afgörande, hafve WI i Nåder bibehållit Stats-Secreterare Embetet för Stor-Furstendömet Finland, och härigenom för detta Embete utfärdat och fastställt en särskilt Instruction, så lydande:

Instruction
för Stats-Secretariatet för Stor-Furstendömet Finland.
Första Artickeln.
Om Stats-Secretariatets omfång och verkningskrets.

§. 1.

Stats-Secreteraren för Stor-Furstendömet Finland, varder af OSS i Nåder utnämnd och tillförordnad.

§. 2.

Stats-Secreteraren skall vara vistande å den ort, der WI residera.

§. 3.

Stats-Secreteraren förestår WÅRT Cancellie för alla ärender, som röra Stor-Furstendömet Finlands Civila Styrelse.

§. 4.

Stats-Secreteraren åtnjuter den lön och de förmoner, som äro bestämde uti den härjemte af OSS Nådigst fastställda Stat för Finska Stats-Secretariatet.

§. 5.

Stats-Secreteraren till biträde, vele WI i Nåder utnämna och tillförordna en Adjoint, under hvars närmare inseende Cancelliet lyder: Han till godo njuter de å Staten bestämda löne förmoner.

§. 6.

Då Stats-Secreteraren är frånvarande, eller sjuk, eller har annat laga förfall, förestås hans Embete af Adjointen.

§. 7.

Cancelliet kommer att bestå af Tvänne Afdelningar: den Första, för skriftvexlingen å Ryska Språket, och den Andra, för de å Svenska Språket författande expeditioner; och utgöres detsamma af en Förste och en Andre Expeditions-Secreterare för hvardera Afdelningen; af en Registrator och en Archivarie för bägge Afdelningarne gemensamt; samt af tvänne Cancellister för hvardera Afdelningen.

§. 8.

När Stats-Secreterare-Adjointen, med WÅRT Nådiga tillstånd, är frånvarande, eller har annat laga förfall, då skall den Äldste af Förste Expeditions-Secreterarene hafva den generella tillsynen öfver Cancelliet.

§. 9.

Expeditions-Secreterarene varda, uppå derom af Stats-Secreteraren gjord underdådig framställning, af OSS i Nåder utnämnde; men Registratorns, Archivariens och den öfriga Cancellie-Betjeningens antagande och befordran, äfvensom beviljande af Tjenstledighet för samtelige förenämnde Embetsoch Tjenstemän, beror af Stats-Secreteraren. Dessa Embets- och Tjenstemäns samt Betjentes löne-förmoner äro å Stat fastställde.

§. 10.

Stats-Secreteraren, Stats-Secreterare-Adjointen och samtelige till Stats-Secretariatets Cancellie hörande Embets- och Tjenstemän, ålägges särskildt, att der förekommande ärender uti obrottslig tystnad bevara.

§. 11.

Under Stats-Secreterarens förvaltning, och emot hans hos OSS derföre görande redovisning, ställas de till WÅR sär|246|skilta Nådiga disposition å Allmänna Staten uppförda Trettio Tre Tusende Tre Hundrade Trettio Tre Rubel Trettio Tre och En Tredjedels kopek Silfver.

Andra Artickeln.
Om målens handterande i Stats-Secretariatet.

§. 1.

Till Stats-Secreterare Embetet inkomma alla de mål och ärender, hörande till Finlands Allmänna Civila Styrelse, hvilka, enligt Landets Grundlagar och Organiska författningar bero uppå Högsta Magtens granskning och afgörande.

§. 2.

Stats-Secreteraren föredrager dessa mål och ärender hos OSS och meddelar WÅRE derutinnan gifne befallningar till General-Gouverneuren, på sätt derom här nedan vidare stadgas.

§. 3.

Wår Senats för Finland aflåtne och af General-Gouverneuren insände underdåniga skrifvelser, äfvensom de rapporter och framställningar, hvarmed General-Gouverneuren, enligt Dess Instruction, till OSS inkommer, skola af Stats-Secreteraren uppbrytas, derest de icke äro addresserade till OSS med den anteckning å Couvertet: ”att af Hans Kejserliga Majestät Högst Egenhändigt emottagas”.

§. 4.

De inkomne målen låter Stats-Secreteraren genast införa i Bref-Diarium, hvarå de, i den ordning ärendets beskaffenhet sådant fordrar, skola hos OSS anmälas: ankommande dock på Stats-Secreteraren, derest han finner någon upplysning eller vidare utredning i målet erforderlig, att en sådan, innan ske|247|ende föredragning, genom General-Gouverneuren infordra; äfvensom Stats-Secreteraren, uti förekommande fall och då ett till OSS inkommit ärende, deröfver Senaten sig icke yttrat, af Stats-Secreteraren anses vara utaf sådan beskaffenhet, det Senaten bör uti detsamma Dess utlåtande afgifva, äger att, utan förut skeende underdånig anmälan, å WÅRE vägnar ett slikt yttrande, i vanlig ordning, infordra.

§. 5.

General-Gouverneurens underdåniga Rapporter, de der icke, enligt §. 3, blifvit af OSS Sjelfve uppbrutne, skola OSS i Original föreläggas.

§. 6.

Af General-Gouverneurens och Senatens hemställningar, låter Stats-Secreteraren, enligt Formulairet N:o 1. författa en Note å Ryska Språket, hvilken vid Stats-Secreterarens ansvar, i korthet, men trovärdigt, upptager målets beskaffenhet och General-Gouverneurens eller Senatens derutinnan afgifne yttrande, med de hufvudsakeliga skälen, hvarpå detsamma grundas; hvilken Note hos OSS föredrages, derest icke målet är af synnerlig vigt, då en fullständig öfversättning af Senatens hemställan, samt General-Gouverneurens särskilta mening, enār han en sådan afgifvit, in extenso skall OSS föreläggas: åliggande jemväl alltid Stats-Secreteraren, att, vid målens föredragning, hafva till hands de derutinnan inkomne Original Handlingar, för att dervid anmäla de ytterligare omständigheter, som WI, innan målets afgörande, vilje hafva upplyste.

§. 7.

Sedan WI i Nåder fattat WÅRT beslut i det förevordne målet, varder, i händelse af bifall till Senatens eller General-Gouverneurens yttrade mening, sådant å Noten af OSS Egen|248|händigt antecknadt eller parapheradt; Men då WI finne for godt, att ändra ett sådant betänkande eller något särskilt förordnande, i förekommande fall, meddela, åligge det Stats-Secreteraren att, till nästa föredragning, upprätta och hos OSS till WÅR Nådiga Stadfästelse anmäla en, jemlikt Formulairet N:o 2, författad Lista å de sålunda vidtagne besluten och förordnanden; Och skall Stats-Secreteraren, uti alla de mål, som icke äro af den i §§. 8, 9, 10 och 11 omnämnde beskaffenhet, genom bref till General-Gouverneuren tillkännagifva WÅRE meddelade beslut, hvilka bref inrättas enligt Formulairet N:o 3, och böra, då de höra till Senatens kännedom eller verkställighet, författas å Ryska och Svenska Språken af lika lydande innehåll, samt af Stats-Secreteraren underskrifvas och contrasigneras af Expeditions-Secreteraren för Första Afdelningen å det Ryska, samt af Expeditions-Secreteraren för Andra Afdelningen å det Svenska exemplaret, hvilket sistnämnde af General-Gouverneuren varder till Senaten öfversändt.

§. 8.

Hvarje års Allmänna Stats-forslag, äfvensom alla de Reglementariska stadganden, hvilka äro WÅR pröfning förbehållna, stadfästas medelst WÅR Högstegenhändiga påskrift, och contrasigneras af Stats-Secreteraren, som uti bref insänder dem, jemte behöriga öfversättningar å Svenska språket, till General-Gouverneuren, för att i original och öfversättning af honom till Senaten öfverlemnas.

§. 9.

Alla Författningar, som skola till allmän kännedom och efterrättelse befordras, blifva utfärdade genom Manifester, som af OSS underskrifvas och af Stats-Secreteraren contrasigneras, jemte åtföljande öfversättningar å Svenska språket, enligt Formulairet N:o 4.

§. 10.

Då WI i Nåder beviljat någre anslag å Ordinarie Stat, eller tillfälliga utbetalningar, öfverstigande Tio Tusende Rubel Banco-Assignationer eller pensioner å Ordinarie- eller Extra-Ordinarie Stat till aflidne Embets- och Tjenstemäns Enkor och barn, samt till afskedstagande Embets- och Tjenstemän, äfvensom uti alla sådane mål och ärender, som äro af större vigt och derföre icke kunna, å det i §. 7 föreskrifne sätt, blifva expedierade, komma WÅRE beslut att meddelas genom Rescript till General-Gouverneuren, hvilket af OSS underskrifves och Stats-Secreteraren med contrasignation forses, jemte den åtföljande öfversättningen å Svenska språket, enligt Formulairet N:o 5.

§. 11.

Likaledes vele WI Sjelfve underteckna och af Stats-Secreteraren contrasignera låta, alla, efter Formulairet N:o 4, utfärdade Grefve-, Friherre- samt Adels-Bref och Diplomer, alla utnämningar till särskilta förtroende-befattningar samt alla Fullmagter och Afskeds-Bref å Embeten, hvarmed samma eller högre värdighet, än den Hof Rätts-Råd och Lagmän tillkommer, är förenad; men utnämningar till och entledigande ifrån lägre tjenster, äfvensom tilldelandet af titlar under sagde värdighet, böra expedieras uti den i föregående §. 10. stadgade ordning: åliggande det Stats-Secreteraren, att till General-Gouverneuren insända alla de af OSS Egenhändigt stadfästade eller undertecknade Förordnanden, hvilka, enär de, enligt Senatens Reglemente, höra till Dess åtgärd och verkställighet, böra till Senaten öfverlemnas.

Stats-Secreteraren ansvarar för de utgående expeditionernes enlighet med WÅRE Nådiga beslut, och Förste Expeditions-Secreteraren för Andra Afdelningen blifver i ansvarig|250|het för riktigheten af de öfversättningar, som från Stats-Secretariatet, enligt denna Instruction utfärdas.

§. 12.

De af Handlingarne författade Noter skola in Originali förvaras i Archivet, jemte en öfver dem författad fullständig Förteckning, men behörigen styrkta afskrifter deraf biläggas Acten i målet.

§. 13.

Af alla utgående expeditioner skola, under Förste Expeditions-Secreterarenes inseende och vid deras ansvar, behöriga afskrifter qvarstadna i Cancelliet och särskildt i Archivet, för att fogas till Acten i målet.

§. 14.

I afseende å alla i Riket vidtagne eller vidtagande allmänna åtgärder och författningar, som jemväl kunna röra Stor-Furstendömet Finland, skriftvexlar Stats-Secreteraren med de i Riket varande Ministerier och Auctoriteter, hvilka deremot uti alla ärender, angående verkställighet inom Landet af gällande föreskrifter eller meddelande af nödig och laga handräckning uti der förekommande mål, äga att en sådan verkställighet och handräckning hos General-Gouverneuren i Landet begära: Det alle, som vederbör, till kännedom och underdånig efterrättelse länder. Till yttermera visso hafve WI detta Egenhändigt underskrifvit, som skedde i St. Petersburg, den 17 Martii 1826.

NICOLAI.

Robert Rehbinder.

Hans Kejserliga Maj:ts Nådiga Förordning och Kungörelse, om hvad i afseende å de till Hans Kejserl. Maj:t stälde underdåniga ansökningar, äfvensom angående Leuteration och Dispense i åtskillige mål, hädanefter är att iakttaga. Gifven uti St. Petersburg den 2 Junii 1826.

WI NICOLAI den Förste, med Guds Nåde Kejsare och Sjelf herrskare öfver hela Ryssland, Stor-Furste till Finland etc. etc. etc.

Göre vetterligt: Att WI, till förekommande af de flerfalldiga missbruk, som, under den framfarna tiden, ägt rum vid ansökandet om Nåd uti brottmål, samt för att, uti hvad på OSS ankommer, befordra all möjlig med Landets Lagar och Grundförfattningar förenlig skyndsamhet uti allmänna Styrelsen och afgörandet af de på Högsta Magten beroende mål och ärender, Nådigst funnit godt, sedan WÅR för Finland tillförordnade Senat blifvit i ämnet hörd, jemlikt Senatens tillstyrkan, stadga och förordna, som följer:

I. Afdelningen.
Om Nåde-ansökningar i brottmål och Justitiä Departementets af WÅR Senat för Finland utvidgade Leuterations-rättighet.

§. 1.

Nåde-ansökningar af sådane brottslingar hvilka äro sluteligen dömde att mista lif eller ära, skola ovillkorligen, på sätt i 36 Momentet af det för Senaten utfärdade Nådiga Reglemente stadgadt är, till WÅR pröfning ofverlemnas: dock att den brottslige, när WI i Nåder utlåtit OSS öfver en sådan af honom ingifven Nåde-ansökning, icke må med någon ytterligare, enahanda skrift, i samma mål inkomma.

§. 2.

Då Nåd sökes uti alla öfriga brottmål, vare sig om lindring, eftergift eller förvandling af straff, böter eller annat laga ansvar, äfvensom då till fängelse å Fästning eller Spinnhus för lagbrott, med eller utan arbete, dömde och insatte personer, söka att af Gunst och nåde, derifrån njuta befrielse, äge Justitiä Departementet i WÅR Senat att slike ansökningar pröfva, och, då skäl till Nåd icke förekommer, desamma afslå; men anser Senaten ansökningen i någon mohn förtjena Nådigt afseende, åligge det Senaten, jemlikt stadgandet i Nådiga Kungörelsen af den 5 Maji 1810, att densamma, jemte eget underdånigt utlåtande deröfver, till WÅRT afgörande hemställa.

§. 3.

Ansökningar af personer, som för vanfrågd och näringslöshet, blifvit till allmänna Arbets-Inrättningen eller till arbete å Spinnhus dömde, att, af Gunst och Nåd, derifrån befrias, eller, innan arbetstidens utgång, lösgifvas, äfvensom enahanda ansökningar af dem, hvilka till aftjenande af värdet för stulet gods, äro dömde till arbete på Fästning eller Spinnhus, varde hädanefter af WÅR Senats Justitiä Departement, utan någon föregående hos OSS skeende underdånig hemställan, sluteligen pröfvade och afgjorde.

§. 4.

Alla Nåde-ansökningar i ofvannämnde mål böra, jemlikt Nådiga Förordningen af den 24 Januarii 1819, till Senatens Justitiä Departement inlemnas: andre personer, än de sakfällde, dock ovilkorligen förment, att för desse sistnämnde med slike ansökningar inkomma.

§. 5.

Då någon blifver förvunnen till ansvar enligt XI. Cap. 2 §. 1 Mom. M. B. angående Mordbrand, XIV. Cap. 2 §. s. B. om slag å egne Föräldrar, eller XVII. Cap. 1 §. sednare Momentet, 2 §. och 3 §. 1:sta Momentet s. B. om förgöring genom förgift, äge Senatens Justitiä Departement, med tilllempning af stadgandet uti Nådiga Rescriptet af den 26 October 1817. rättighet att vid målens pröfning sagde ansvar, enligt härom utkomne författningar, leuterera.

II. Afdelningen.
Angående dispense uti åtskillige mål.

§. 1.

Utom de ärender som redan äro till Senatens sluteliga pröfning öfverlemnade, äge Senaten hädanefter att uti allmän sammankomst, jemväl upptaga och afgöra ansökningar om dispense från författningarnes allmänna stadgande uti följande mål, nemligen:

1:o) Om tillåtelse att bygga ägtenskap i förbudna skyldskaps och Svågerlags leder;

2:o) Omomyndige personers förklarande för myndige;

3:o) Om skillnad i äktenskap för en eller annan orsak;

4:o) Om frikallelse från ägtenskaps fullbordande emellan personer, hvilka sammanaflat barn, antingen i fästom eller under ägtenskaps löfte;

5:o) Om tillstånd att få träda i ägtenskap, innan den dertill i Lag bestämda ålder uppnåtts;

6:o) Om tillstånd att inträda i Läro-Ståndet, samt att undergå Pastoral Examen, innan den i Författningarne föreskrefna ålder är uppnådd.

7:o) Om befrielse från undergående af de examina och Lärdomsprof, som äro föreskrifna för vinnande af inträde uti Landets Rättegångs-Verk och öfriga grenar af Civila Styrelsen.

§. 2.

Ansökningar af ofvannämnde beskaffenhet, böra till Senaten ingifvas.

III. Afdelningen.
Angående särskilta allmänna Styrelsen rörande mål och ärender, som med tillempning af det för Senaten utfärdade Reglemente för framtiden till Senatens afgörande öfverlemnas.

§. 1.

Nedannämnde mål och ärender, som härintills varit 0SS i underdånighet hemstäldte, skola hädanefter af WÅR Senat pröfvas och afgöras, nemligen:

Af Senatens Plenum:

1:o) frågor om klyfningar af Pastorater och Domsagor, samt

2:o) Ansökningar, om beviljande af flere än ett extra Nådår för Aflidne Prestmäns och Skole-Lärares Enkor och barn, utöfver det extra Nåd-år, som Senaten i slike fall, före detta kunnat bortgifva.

Af Senatens Oeconomia Departement:

1:o) Frågor om bestämmandet af grunderne för röstberäkningen vid val till de Presta-lägenheter, som bestå af Stads- och Lands-Församlingar samt

2:o) Ansökningar om befrielse för Arrendatorer af Kronans lägenheter, att ansvara för uppkommen difference i Ar|255|rendet vid lägenheternas utbjudande å nytt arrende för inträffad vanhäfd innan den förra arrende-tidens utgång; ankommande det jemväl å detta Departement:

3:o) Att när kostnads förslager till af OSS bifallne och anbefallne Allmänna byggnader och företag blifvit pröfvade och gillade, i enlighet med dem, förordna om utbetalningen af de för slike byggnader och företag erforderlige medel; och

4:o) Att bevilja tillfällige utgifter utöfver Staten, för allmänt nyttiga ändamål eller af särskilda omständigheter påkallade behof, till ett belopp af Ett Tusende Rubel Silfver; åliggande Senaten att vid hvarje års utgång och i ett sammanhang med följande årets Stats-Förslag, hemställa om alla de anslag å Ordinarie Stat som under årets lopp, ansetts behöfliga, äfvensom angående de, ofvansagde Summa, öfverstigande tillfälliga utbetalningar, hvilka icke äro af den beskaffenhet, att de oumgängeligen böra genast, vid uppkommande behof deraf, hos OSS i underdånighet anmälas.

IV. Afdelningen.
Hvad i afseende å öfriga underdåniga till OSS ställde ansökningar är att iakttaga.

§. 1.

Anser sig någon befogad att hos OSS anföra klagomål öfver General-Gouverneuren i Landet, vare dertill berättigad och afsände i sådant ändamål sin ansökning till oss med posten under försegling och med påskrift: ”att af Hans Kejserliga Majestät Egenhändigt emottagas”.

§. 2.

Ansökningar åter hvilka innefatta klagomål öfver andre i Landet varande Auctoriteters och Embetsmäns åtgärder,|256| skola ingifvas till WÅR General-Gouverneur, som i anledning af dem, vidtager den på Honom, enligt Instruction, Lag och Författningar, ankommande Embets-åtgärd, samt der målet är af större vigt, härom hos OSS i underdånighet anmäler; Sökanderne dock obetaget, att uti slike mål, sine skrifter till Procuratorn ingifva, till den handläggning, som honom enligt dess Instruction åligger.

§. 3.

Några till OSS ställda underdåniga ansökningar i mål och ärender, som höra till Högsta Magtens pröfning och afgörande, kunna hädanefter icke, hvarken uti WÅRT Cancellie eller af WÅR Stats-Secreterare för Stor-Furstendömet Finland emottagas, utan böra slike ansökningar, enär om dem antingen genom denna WÅR Förordning eller härförinnan icke särskilt stadgadt blifvit, af Sökanderne ingifvas, antingen till Senaten eller ock till Landshöfdingen i det Län, der de äro bosatte eller vistande; hvarefter Landshöfdingen öfversänder ansökningarne till WÅR Senat, som, med afseende å målets beskaffenhet, antingen i Dess allmänna sammankomst eller i hvardera Departement pröfvar ansökningen, och, i fall några skäl till bifall eller anmälan deraf förekomma, eller derest målet är af större vigt och någon särskild beskaffenhet, öfverlemnar ansökningen till WÅR närmare ompröfning; men i motsatt fall, ankomme det å Senaten, att en slik ansökning afslå.

§. 4.

I öfrigt åligger det Senaten och Dess särskilta Departementer, att vid utgången af hvarje månad, hos OSS anmäla, om de under loppet deraf, i grund af stadgandet i denna Förordning af Senatens Plenum eller Dess Departementer, utan hos OSS föregången hemställan afgjorde mål och vidtagne slutliga åtgärder, jemte biläggande af de till|257| målet hörande handlingar, hvilka efter hos OSS i underdånighet skedd föredragning, skola till Senaten återsändas.

Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. Till yttermera visso häraf, hafve WI detta egenhändigt underskrifvit, som skedde i St. Petersburg den 2 Junii 1826.

NICOLAI.

Robert Rehbinder.

Hans Kejserliga Majestäts Nådiga Kungörelse, angående Stats-Secreterarens för Stor-Furstendömet Finland förändrade benämning till Minister-Stats-Secreterare. Gifven i Helsingfors, den 23 December 1834.

WI NICOLAI den Förste, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, samt Stor-Furste till Finland, etc. etc. etc.

Göre veterligt: att jemte det WI i Nåder velat till alla delar bibehålla Stats-Secretariatet för Stor-Furstendömet Finland vid dess nu varande omfång och verkningskrets, hafve WI, under den i innevarande December, i Nåder funnit godt förordna att Stats-Secreteraren för Stor-Furstendömet skall benämnas Minister-Stats-Secreterare. Det en hvar, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. Helsingfors, den 23 December 1834.

Enligt Hans Kejserliga Maj:ts Eget Beslut
och i Dess Höga Namn,
Dess tillförordnade Senat för Finland.

Hans Kejserliga Majestäts Nådiga Manifest, angående indragning af Militiæ-Expeditionen i Kejserliga Senaten för Finland och förändrad ordning för behandlingen af särskilte ärenden inom Kejserliga Senaten m. m. Gifvet i S:t Petersburg, den 9 (21) April 1841.

WI NICOLAI den Förste, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, samt Stor-Furste till Finland, etc. etc. etc.

Göre veterligt: att då det städse utgjort ett af föremålen för Wåre Landsfaderlige omsorger, huru en fullkomligare och skyndsammare gång uti Finlands judiciella och administrativa förvaltning kunde beredas, hafve Wi, efter det Wår för Stor-Furstendömet tillförordnade Senat med underdånigt yttrande i ämnet inkommit, i Nåder funnit godt att, i afseende å de Senaten tillhörande ärenders behandling, förordna som följer:

I. Senatens Justitiae-Departement.

A) Till Vice-Ordföranden eller Äldste Ledamoten uti Departementet öfverlemnas att, utan föregången anmälan i Senaten, meddela förordnande uti nedannämnde ärender, hvilka icke påkalla något ytterligare bepröfvande, utan endast utgöra en följd af gällande Författningar eller redan meddelade föreskrifter, nemligen:

a) Då Autoriteter eller Embetsmän, på tjenstens vägnar, begära del af handlingar, som i Senaten förvaras.

b) Då enskilte personer utbegära originala depositionsbevis, sedan målen äro afgjorda, eller ock dessförinnan emot stäld borgen, äfvensom när enskilte sakägare eller andre per|260|soner, emot afskrift och quitto, anhålla om utbekommande af handlingar som till Senaten ingått, eller ock att handlingarne måtte tillsändas vederbörande Autoriteter, i afseende å förefallande behof.

c) Då vederbörande Gouverneurer återsändt Senatens expeditioner, med anmälan att tillgång till afgifternas utbekommande hos sakägarene icke funnits, hvarföre afskrifning i Registratorns Räkenskaper kommer att äga rum, och expeditionerna tillställas vederbörande utan afgifter; öfvensom då stempladt papper, för misskrifning eller annan giltig orsak, måste afföras.

d) I afseende å utgifvandet till vederbörande parter eller fullmäktige af Senatens Domar i Revisions saker.

B) I öfverensstämmelse härmed äger Vice-Ordföranden eller Äldste Ledamoten underskrifva de resolutioner eller expeditioner, som i dylika mål erfordras.

C) På det Justitiæ-Departementet likväl städse må äga kännedom om de i förestående punkter upptagne ärender, komma förteckningar öfver hvad sålunda utan föregången anmälan, blifvit expedieradt att Departementet månadtligen meddelas.

D) Uti Justitiæ-Departementet skall Referendarie-Secreterarenes antal ökas med en Fjerde Ordinarie, hvaremot den nu tillförordnade föredraganden afgår.

II. Senatens Oeconomiae-Departement.

A. Angående indragning af Militice-Expeditionen samt ändring uti göromålens fördelning emellan särskilta Senatens Expeditioner.

a) Som efter öfverlåtandet af Militiæ-Fondens förvaltning till Finance-Expeditionen, det är lämpligt att alla frågor, hvilka med sagde förvaltning stå i sammanhang, skola af|261| Finance-Expeditionen beredas eller afgöras, samt i följd af Stats- och Militie-Fondernes förening, uppbörden och redovisningen af såväl sistnämnde Fonds intrader, som de till Militiæ-Verket hörande särskilta cassors inkomster utgöra föremål för Kammar- och Räkenskaps-Expeditionens verksamhet; alltså och emedan, vid sådant förhållande, behofvet af en särskilt expedition för Militiæ ärender upphörer, ty finne Wi i Nåder godt förordna, att Militiæ-Expeditionen ifrån och med den 1 nästkommande October n. st.nya stilen skall indragas och de densamma tillhörande ärender framdeles behandlas efter ofvanupptagne grunder, dels af Finance-Expeditionen, dels af Kammar- och Räkenskaps-Expeditionen, med undantag af allt hvad angår byggnader för Militaire behof, hvarmed, liksom med öfriga allmänna byggnadsarbeten, det tillhörer Cancellie-Expeditionen att taga befattning. b) I betraktande af den vidsträktare verkningskrets, som sålunda blifvit Finance-Expeditionen tilldelad, kommer städse ibland Senatens Ledamöter att utses en Adjoint för Expeditions-Chefen, som äger icke allenast honom biträda, utan ock med uppmärksamhet följa ärendernas gång uti Expeditionen, för att vara beredd att företräda Chefens ställe, i händelse af hans frånvaro eller sjukdom.

c) Jemte det de för Biträdande Referendarie-Secreterare uti Finance-Expeditionen nu anslagne arfvoden komma att till Kronan indragas, bör Expeditionen förses med en särskilt Referendarie-Secreterare, äfvensom en Protocolls-Secreterare, bägge på Ordinarie-Stat, om hvilka tjensters besättande Wår Senat ofördröjeligen äger erforderlig åtgärd vidtaga.

d) För öfrigt äger Senatens Oeconomie-Departement, efter pröfning af den tillökning uti Tjenstemanna-personalen vid Finance-Expeditionens Kammar-Contoir, äfvensom de forändringar i Contoirets organisation, som af omständigheterne|262| kunna påkallas, till oss i underdånighet inkomma med förslag i ämnet.

e) Såsom ägande nära sammanhang med Ecclesiastik-Expeditionens befattning i öfrigt, skola alla ärender, som röra Skol-Verket och Undervisnings-anstalterne, med undantag af frågor om byggnaders uppförande för slika inrättningars behof, framdeles behandlas af denna Expedition, hvilken upptagandet af ansökningar om tillstånd, att genom collecter och stambok insamla understöd för Kyrkobyggnader jemväl bör tillkomma.

B. Om afskiljande från Senatens omedelbara pröfning af sådana ärender, som endast innefatta verkställighet af förut gifna förordnanden, samt dessa ärenders afgörande af Expeditionerne, utan föregången anmälan i Senaten.

1:o. Till samteliga Senatens Expeditioner öfverlåtes:

a) Att, i anledning af inkomne mål och ärender, från vederbörande Verk och Autoriteter infordra de utlåtanden, förklaringar och upplysningar, som för målens fullkomliga utredning af Expeditionerne anses nödige.

b) Att meddela Gouverneurerne och öfrige vederbörande de af Senaten, uppå hvarje särskilt Expeditions föredragning, utfärdade Resolutioner och Utslag.

c) Att uppå vederbörandes reqvisition och anhållan, tillsända dem de handlingar, kartor, räkenskaper och upplysningar, som för dem uti allmänna ärender kunna vara erforderliga.

d) Att afgöra enskilte personers ansökningar om erhållande del emot afskrifter af handlingar uti mål, som till Senaten inkommit.

e) Att affordra vederbörande Verk och Autoriteter de närmare underrättelser och redogörelser, hvarigenom Expeditionen försättes i tillfälle att med uppmärksamhet följa verk|263|ställigheten af utfärdade författningar och anbefallda allmänna åtgärder, samt sålunda tillse att Styrelsens bud och befallningar efterkommas och behörigen utföras.

f) Att bevilja tjenstledighet åt Extra-Ordinarie och Ordinarie Betjening till och med Cancellisterne i Expeditionen; samt

g) Antaga och entlediga Expeditionens Vaktmästare.

2:o. Till nedannämnde Expeditioner i Senaten öfverlemnas dessutom att handlägga och afgöra följande ärender, nemligen:

Till Cancellie-Expeditionen:

a) Beviljandet af tillstånd till afföring i Kronans räkenskaper af alla sådane förskjutne kostnader, hvilkas utbetalning grundar sig på Wårt eller Senatens förordnande, eller ock å den i Cirkulaire-Brefvet af den 25 October 1823 Gouverneurerne lemnade rättighet, att, utan anmälan, besörja om mindre reparationer å Kronans hus; Revisions-Contoiret dock alltid förbehållet att, i afseende å dessa afföringar, vid räkenskapernes genomgående göra de anmärkningar, hvartill anledning förekommer.

b) Pröfningen och antagandet af anbud, gjorde vid de entreprenad-auctioner, hvarom Senaten efter Cancellie-Expeditionens föredragning, meddelat befallning vid byggnads fôretag och reparationer, hvartill kostnaden ej öfverstiger förslaget och ej uppgår till högre belopp än Femhundrade Rubel Silfver.

c) Anskaffandet af inventarie- och beklädnads-persedlar till Kronans fängelser, med enahanda vilkor.

Till Finance-Expeditionen:

a) Uppgörandet och expedierandet af sammandrag utaf de månadteligen från Läne-Styrelserna inkommande Cassacalculationer och Magazins-förslager, Summariska redogörel|264|serna för Stats inkomster och utgifter, samt liqviden öfver lefvererad proviant och hafre till Ryska Militairen, i anledning af härom från Gouverneurerne inkommande räkningar och qvittencer.

b) Directionens för Banken och General-Tull-Directionens månads- samt Post-Directionens qvartals-förslager, de ifrån Gouverneurerne ingående namn- och befarenhets-rullor öfver Städernas Sjömanskap, förteckningar och uppgifter öfver exporterade skogs-producter, öfver Handlande, Borgare och Skrå-Embeten i Städerne, samt öfver priset å salt och spanmål derstädes jemte protocoller öfver verkställde inventeringar å Province Landtmäteri-Contoiren, äfvensom Bergs-Intendentens års-berättelser om Controll-stemplingen, med flere dylika berättelser som årligen för hvart qvartal eller månadteligen skola afgifvas, enär dessa icke föranleda till någon anmälan eller åtgärds vidtagande i Senaten.

c) General-Gouverneurens och vederbörande Autoriteters reqvisitioner af särskilte å Stat anslagne medel, äfvensom Gouverneurernes anmälan om Landt-Ränteriernes förstärkande med nödiga medel vid förefallande behof.

d) Utanordnandet af begrafningshjelp till Civile- och Militaire-sterbhus, äfvensom af gratificationer för Utmärkelsetecken, i öfverensstämmelse med gällande författningar.

c) Ersättning af kostnader för resor, som Embetsmän verkställt, antingen i grund af utfärdade instructioner, eller enligt särskilt förordnande, derest förordnandet och ersättningen äro grundade å författningarne, samt dermed till alla delar öfverensstämma.

f) Frågor om afföring ej mindre af sådane forskotter, som enligt Senatens förordnande blifvit utgifne, än af förskjutna medel till bestridande af skjutslega vid Militaire transporter, då utgifterna äro behörigen verificerade och deras afföring icke är tvifvel underkastad, utan stöder sig å tydliga|265| ordalydelsen af författningarne eller Öfver-Styrelsens förordnanden; Revisions-Contoiret likväl icke betaget, att vid afföringen sedermera göra den anmärkning, hvartill skäl är förhanden.

g) Antagandet af anbud vid entreprenad-auctioner, med vilkor, att Senaten till utgiften förut bifallit, samt att anbuden hvarken uppgå till mer än Femhundrade Rubel Silfver, eller öfverstiga den i kostnadsförslaget beräknade summa.

h) Frågor om utbetalning ej mindre af Landtmätare arfvoden för sådane förrättningar, som af Kronan böra påkostas, eller hvarföre arfvoden af Statsmedlen förskjutas, enär räkningarne blifvit vid Landtmäteri-Revisionen godkände och ytterligare af General-Landtmäteri-Contoiret, utan anmärkning, granskade, än ock af de vid dylika förrättningar begagnade Nämndemäns och handräckningsmanskaps dagspenning.

i) Frågor om betalning af Kronans andel i Refningsoch Storskifts-kostnaden inom Savolax och Karelen samt Wiborgs Län, under enahanda vilkor, som uti nästföregående moment äro upptagne.

j) Beviljandet af ersättning till Städerne af Stads-utskylder, som äro Ryska Militaire-personers gårdar påförde och, jemlikt Circulaire-Brefvet af den 20 Julii 1824 böra af Militiæ-medel utgå.

k) Åtgärds fogande derom, att fullmakter för Officerare vid Finska Militairen, Lots-Verket och Ingenieur-Corpsen för Våg- och Vatten-Communicationen varda dem emot lösen tillställde.

l) Expedierandet af Constitutorialer för Sjömanshus-Directeurer, i enlighet med behörigen för sig gångne val.

m) Alla de förberedande åtgärder, som i afseende å utarrenderandet af Kungsgårdar och öfriga Krono-lägenheter böra vidtagas innan de å arrende-auction utbjudas.

n) Beviljandet af transporter af Militiæ-Boställen, uti de i arrende-contracterne upptagne fall.

o) Införandet i Tidningarne, eller meddelandet genom vederbörande Gouverneurer till Allmänhetens kännedom af alla officiella annoncer, som angå handeln, sjöfarten och näringarne.

p) Befallnings meddelande åt Gouverneurerne, att förskottsvis utbetala ej mindre Ryska Ordens pensioner, än arrenden och pensioner för Kejserliga Cabinettets och Riks-Skattkammarens räkning.

Till Kammar- och Räkenskaps-Expeditionen.

a) Godkännandet af Uppbördsmäns borgesförbindelser, då de finnas upprättade enligt fastställde formulairer och vederbörande förmän emot dem ej haft något att anmärka.

b) Allmänna Revisions-Rättens Arbetsförteckningar och så kallade Arbets-Diarier.

c) Kammar-Fiscalens afgifvande förteckningar öfver de af honom handlagde mål och ärender.

d) Det af årliga Nativitets- och Mortalitets-Tabellerne upprättade Sammandrags insändande till General-Gouverneuren.

e) Finska Pass-Expeditionens i S:t Petersburg års-räkenskapers öfverlemnande till Revisions-Contoiret samt meddedelande af dess yttrande åt General-Gouverneuren.

f) Anskaffning och afsändning till vederbörande af tryckta blanketter till Tabeller, Jordeböcker m. m., om hvilka det hittills ålegat Kammar-Expeditionen att besörja.

g) Tillåtelse till Restitutioner, i enlighet med Autoriteternas hemställan, då de äro i författningarne bestämdt medgifne och af vederbörande Kamererare tillstyrkas.

h) Förordnande om sådane skattelägenheters införande uti Kronocolumnen af Jordeboken, hvilka för ränte-rester blifvit skattevrak och hvarå Kronan erhållit laga fasta.

Öfver alla af Senatens Expeditioner, i enlighet härmed, utan föregången anmälan i Senaten, behandlade och afgjorda ärender, böra korta förteckningar månadteligen upprättas och i Senaten föredragas.

Då i följd af Senatens förändrade Arbets-ordning, jemte Militiæ-Expeditionens indragning, ett ringare antal Tjenstemän å Ordinarie-Stat framdeles blifver behöfligt för ärendernas fortgång, vele Wi låta å Senaten ankomma att, efter derom vunnen närmare erfarenhet, hos oss i underdånighet anmäla om användandet af sådane Tjenstemän och Betjente, hvilkas befattningar i Senaten komme att upphöra, liksom Wi till Senaten öfverlemne. att, angående de extra arfvoden, som tilldelas den dervid anställde Betjening ifrån de till Senatens disposition anslagne medel, så förfoga, att desamma, i den mon möjligt blifver, indragas. Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. Till yttermera visso hafve Wi detta Egenhändigt undertecknat, som skedde i S:t Petersburg, den 9 (21) April 1841.

NICOLAI.

Alexander Armfelt.

Hans Kejserliga Majestäts Nådiga Manifest, angående tillsättande af en komité för Finska ärender, vid Stats-Sekretariatet för Storfurstendömet Finland. Gifvet i S:t Petersburg, den 27 Mars (8 April) 1857,

WI ALEXANDER den Andre, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelf herrskare öfver hela Ryssland, Storfurste till Finland, etc. etc. etc.

Göre veterligt: Då Wår Nådiga vilja är att samtlige Wåre trogne Finske undersåtare må oförkränkt bibehållas vid åtnjutande af de rättigheter och förmåner, som dem enligt landets grundlagar och särskilda författning tillkomma, hafve Wi, för att med fullkomlig sakkännedom kunna pröfva hvarje af de olikartade Storfurstendömet rörande vigtiga ärender, som på Wårt Eget nådiga afgörande ankomma, funnit nödigt att i närheten af thronen ständigt ega utom Minister-Stats-Sekreteraren för Finland äfven någre andre med landets lagstiftning och lagskipning samt dess administrativa och ekonomiska förvaltning bekante män. Och vele Wi förty vid Stats-Sekretariatet för Storfurstendömet tillförordna en ständig komité, för hvars sammansättning och verksamhet vi fastställt följande allmänna grunder:

§. 1. Bemälde komité granskar alla de mål och ärender, som, jemlikt Wårt Nådiga förordnande, af Minister-Stats-Sekreteraren till komiténs profning öfverlemnas.

§. 2. Komitén äger icke slutligen afgöra några ärender, utan bör dess utlåtanden till Wårt Nådiga skärskådande hemställas.

§. 3. Komitén utgöres af Ordförande och fyra Ledamöter.

§. 4. Minister-Stats-Sekreteraren och dess Adjoint äro, i grund af sine embeten, den förre Ordförande och den sednare Ledamot i komitén.

§. 5. De tre öfrige Ledamöterne inkallas af Oss till komitén, hvarje gång på tre år. En af dem utses af Oss omedelbarligen och tvenne föreslås af Wår General-Guvernör och Senat för Finland gemensamt, företrädesvis bland Senatens Ledamöter eller Guvernörerne och andre högre embetsmän i landet.

§. 6. De till komitén inkallade Ledamöter bibehålla de embeten och löneförmåner eller pensioner de förut innehafva.

§. 7. Åtnjuter Ledamot i komitén ej pension eller löneanslag till ett belopp af sextusen rubel silfver om året, skall honom för den tid Ledamots-befattningen fortfar, af Finske statsmedlen tilläggas ett anslag så stort att detsamma, sammanräknadt med hans förut ägande löneförmåner eller pension, uppgår till förberörde summa om året.

§. 8. För ärendernes föredragning i komitén anställes en särskild embetsman, som kommer att innehafva rang i femte klassen af den för Storfurstendömet fastställde rangordning och åtnjuta lön enligt Stat.

§. 9. Vid komiténs sammanträden skola utom Ordföranden åtminstone två Ledamöter närvara.

§. 10. För hvarje ärende, som i följd af Wårt Nådiga förordnande, i komitén till handläggning förekommer, uppsättes, under föredragandens tillsyn ett protokoll, deruti ärendets beskaffenhet upptages samt Senatens och General-Guvernörens i saken afgifne yttranden äfvensom komiténs betänkande eller den i komitén förefallne omröstning införes. Detta protokoll underskrifves af de Ledamöter, som i ärendets granskning deltagit och bör vid dess underdåniga föredragning af Minister-Stats-Sekreteraren Oss föreläggas.

§. 11. Alla Wåra beslut uti de Oss i underdånighet|270| föredragne ärender äfvensom de af Oss omedelbart meddelade Nådiga förordnanden kommuniceras komitén. De i anledning häraf erforderlige expeditioner uppsättas uti Stats-Sekretariatet jemlikt dess instruktion och underskrifvas af MinisterStats-Sekreteraren, som ansvarar för deras enlighet med Wåre i Nåder fattade beslut.

§. 12.Stats-Sekretariatets verkningskrets och göromål förändras i öfrigt icke genom komiténs inrättande.

Det alle, som vederbör, till kännedom och underdånig efterrättelse länder. Till yttermera visso hafve Wi detta Egenhändigt undertecknat, som skedde i S:t Petersburg den 27 Mars (8 April) 1857.

ALEXANDER.

Minister-Stats-Sekreterare, Grefve Armfelt.

Hans Kejserliga Majestäts Nådiga Förordning, angående inrättandet af en särskild Expedition för militära ärender i Senaten för Finland. Gifven i Helsingfors, den 25 Januari 1858.

Wi ALEXANDER den Andre, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, Storfurste till Finland, etc. etc. etc.

Göre veterligt: Jemte det Wi, med afseende å hvad Wår för Finland tillförordnade Senat i underdånighet föreslagit och Generalguvernören öfver landet tillstyrkt, i Nåder anbefallt att förbehandlingen af militära ärender en särskild Expedition skall, under benämning af Militie-Expedition, i bemälde Wår Senat inrättas, hafve Wi funnit godt i Nåder förordna, att till samma Expeditions behandling skola öfverlemnas:

a) alla frågor, rörande såväl de indelta, som värfvade finska truppernes ekonomi, underhåll samt förseende med beklädnad, beväring och öfrig utredning, jemte deras administration, såvidt sådant på Senaten ankommer;

b) ärender, som angå indelnings- och roteringsverket, jemte tillsyn deröfver, att de indelta bataljonerne bibehållas, efter indelning, reglementen och stater, i godt stånd och vid deras rätta antal;

c) förvaltningen, anordnandet och redovisningen af allmänna militiemedlen samt öfrige till militära behof bestämda kassor och fonder, årliga boksluts uppgörande öfver desamma samt närmaste vården deröfver att de till militärens underhåll bestämda inkomster och anslag icke till andra, än till deras fastställda ändamål begagnas, i hvilket afseende de årliga specialstaterne och statsförslagerne för militiefonden jemväl böra af Militie-Expeditionen upprättas, hvaremot debiteringen och uppbörden af militieräntorne framdeles, såsom här|272|intills, skola ombesörjas af vederbörande Kronofogdar och Häradsskrifvare i sammanhang med den öfriga kronouppbörden;

d) alla frågor om nybyggnader och reparationer af de för den indelte och värfvade finska militären nödige byggnader;

e) tillsynen och vården af de i landet befintlige militieboställen, deras förvaltning, utarrenderande eller användande till andre ändamål;

f) inseendet öfver finska krigskommissariatet samt handläggningen af de framställningar och ärender, som derifrån till Senaten inkomma;

g) frågor, rörande den i Finland förlagde ryska militärens förseende med nödige behof, såvidt dessa böra af finska medel bekostas; samt

h) frågor om afföring i landtränteriernes och krigskommissariatets räkenskaper af gjorde förskotter för utgifter och kostnader som skola af militiemedlen bestridas;

Deremot skola till Finans-Expeditionens behandling äfven framdeles höra:

a) alla tvister om kronans militie- och lotshemman samt deras förseende med laga åboer, såsom ofrige kronohemman;

b) ärender, angående utgifter för finska kadetkorpsen;

c) lots- och båkinrättningen;

d) navigationsskolorne, hvilkas ändamål egentligen afse handeln och sjöfarten; samt

e) alla ärender, som med kruttillverkningen i landet äga gemenskap, såsom tillhörande industrin och näringarne. Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. Helsingfors, den 25 Januari 1858.

Enligt Hans Kejserliga Majestäts Eget Beslut och i Dess Höga Namn, Dess tillförordnade Senat för Finland.

Hans Kejserliga Majestāts Nådiga Förordning, angående tillägg till hvad härförinnan blifvit stadgadt om ärendernas behandling i Kejserliga Senaten för Finland. Gifven i Helsingfors, den 28 November 1859.

WI ALEXANDER den Andre, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelf herrskare öfver hela Ryssland samt Storfurste till Finland etc. etc. etc.

Göre veterligt: att Wi, uppå gjord underdånig framställning, i Nåder funnit godt påbjuda:

Den, genom Nådiga förordningen af den 2 Juni 1826 och särskilte sedermera utfärdade Nådiga stadganden, Wår Senat för Finland tillagde makt, att, utan underdånig hemställan, slutligen afgöra vissa, enligt äldre författningar, på Wår Egen Höga pröfning ankommande ärender, vilje Wi i Nåder utvidga medelst följande tillägg till hvad uti berörde förordning stadgas:

Till 1:sta Afdelningen, om nådeansökningar i brottmål och Justitie-Departementets utvidgade leuterationsrätt.

1:o. Bemälde Departement äger att, i förekommande brottmål, då bevekande skäl och omständigheter i afseende å den sakfällde äro förhanden, förvandla såväl ådömdt spö- eller risstraff till motsvarande fängelse vid vatten och bröd, som ock uppenbar kyrkoplikt till enskild skrift och aflösning.

2:o. Den uti 2 § af denna afdelning Departementet tillagde rättighet, att uti brottmål afslå ansökning om Nåd och förskoning från ådömdt straff, utsträckes till alla de fall,|274| deri icke lifvets förlust blifvit den brottslige ådömdt, och således jemväl till de händelser, då den tilltalade blifvit dömd att mista äran, eller att med förskoning från förskyldt dödsstraff, hållas till arbete, mansperson vid grufvorne i Sibirien och qvinna vid Kronans fabriker derstädes; men förekommer uti dessa fall anledning att i större eller mindre mån tillstyrka Nåd, utöfver hvad här förut uti första punkten omförmäles, bör ärendet, såsom härförinnan skett, till Wårt Eget Höga afgörande öfverlemnas.

Till 3:dje Afdelningen, angående särskilda, allmänna styrelsen rörande mål och ärender, som med tillämpning af det for Senaten utfärdade Reglemente, för framtiden till Senatens afgörande öfverlemnas.

Till Senatens Plenum:

1:o. Frågor om tjensteårs beräkning i ecklesiastik befordringsväg för sådane prestmān och skollärare, hvilka förut, enligt författningarne, icke varit till sådan förmån berättigade;

2:o. Att uppå vederbörandes förslag utnämna Auditorer vid de finska trupperne och för desse tjenstemän utfärda fullmakter.

Till Senatens Justitie-Departement:

Att då till justitiestaten hörande tjenstemän, som blifvit tillsatte af Senaten eller landets öfrige auktoriteter, vid afskedstagandet eller sedermera ansöka om tillåtelse att i tjenst ånyo ingå, sådan tillåtelse bevilja, med vilkor, att den pension, dem vid afskedet tilläfventyrs tillagts, i sådan händelse till Kronan indrages.

Till Senatens Ekonomie-Departement:

1:o. Att, på sätt i 4:de momentet af denna afdelning|275| uti Nådiga förordningen af den 2 Juni 1826 stadgas, bevilja tillfälliga utgifter utöfver staten för allmänt nyttiga ändamål eller af särskilda omständigheter framkallade behof till ett belopp af tvåtusen rubel silfver; dock att dylika tillfälliga utbetalningar under årets lopp ej må öfverstiga tiotusen rubel sagde mynt;

2:o. Att af Kronans medel bevilja förskott till storskifteskostnaders bestridande äfven uti samfälligheter inom andre orter och län, än de, hvilka uti 211 § af Nådiga Reglementet, angående Landtmäteriet samt skattläggnings- och egodelningsverket, gifvet den 15 Maj 1848, i sådant hänseende omformälas;

3:o. Att, då förslagssumman ej öfverstiger tvåtusen rubel silfver, förordna om företagande af nybyggnader på statsverkets bekostnad äfven för andre allmänna behof, än elementarläroverkens samt lots- och båkinrättningens, hvarom härförinnan särskildt blifvit i Nåder förordnadt;

4:o. Att, uppå ansökning, af arrendatorer å Kronans lägenheter, bevilja eftergift eller nedsättning af arrendebeloppet, då, genom jordras, vattenflöde eller annat sådant olycksfall, afkomsten från lägenheten blifvit minskad eller förstörd;

5:o. Att förordna om fribrefsrätt för brefvexlingen emellan landets embets- och tjenstemän;

6:o. Att i särskilda fall, då bevekande skal dertill föranleda, bevilja nedsättning eller eftergift af stadgade tullafgifter, äfvensom anstånd med betalningen deraf;

7:o. Att tillåta fabriks- och andre industriidkare, ehuru icke tillhörande köpmansståndet, att från utrikes ort införskrifva och till landet införa de för deras rörelse nödige materialier och verktyg;

8:o. Att för ångfartyg, hvarmed regulier kommunikation underhålles emellan orter inom landet eller in- och ut|276|rikes hamnar, tillåta sådane undantag från författningarnes allmänna stadgande, som afse fartygens lotsning och förenkling af deras tullbehandling;

Att uppå vederbörandes framställning förordna om ändring af de förstådernes tjenstemän och betjente fastställde aflöningsstater;

10:o. Att då innehafvare af tjenster, hvilka af Senaten eller underlydande auktoriteter tillsättas, till följe af ålder eller sjuklighet från tjensten afgå, tillägga afskedstagaren den pension, honom efter dess ålders- och tjensteår jemlikt författningarne tillkommer;

11:o. Att då tjenstemän, utom de till justitiestaten hörande, hvilka blifvit tillsatte af Senaten eller landets öfriga auktoriteter, vid afskedstagandet sedermera ansöka om tillåtelse att i tjensten ånyo ingå, sådan tillåtelse meddela, med vilkor, att den pension, dem vid afskedstagandet tilläfventyrs tillagts, i sådan händelse till Kronan indrages;

12:o. Att bevilja personer, som åtnjuta pension af allmänna medel, tillåtelse att resa till utrikes ort, med rättighet att vistas utrikes till och med ett år med pensionens bibehållande;

13:o. Att på vederbörandes förslag utnämna ej mindre läkare och prester vid de finska trupperne, än Provincialläkare, Kommissarie i allmänna Revisionskontoret, Sekreterare och Kamrerare i Postdirektionen, Ingeniorer vid Öfverstyrelsen för landtmäteriet och forstväsendet samt Förste-Konduktör vid Intendentskontoret för allmänna byggnader;

14:o. Att utan hinder af de stadganden, som finnas intagne uti Nådiga kungörelsen af den 4 Juni 1849, ej mindre afgöra ansökningar om tillstånd att inrätta sparbanker samt pensions- eller understödskassor till förmån för medlemmar af särskilde samhällsklasser, än ock meddela tillåtelse|277| till ändringars införande ati de för dylika inrättningar redan utfärdade stadgar;

15:o. Att, då skäl dertill förekommer, förordna om nya marknaders anställande och äldres indragning samt efter omständigheterne bestämma och kungöra tiden för marknaders hållande;

16:o. Att på ansökning tillåta insamlande genom kollekt eller stambok af understöd till kyrkobyggnader.

Och åligger det Senaten samt dess Departementer att i afseende å de mål och ärender, hvilka sålunda till deras afgörande öfverlemnats, iakttaga stadgandet uti 4 § 4:de afdelningen af åberopade 1826 års förordning.

Dessutom hafve Wi i nåder velat meddela följande förordnanden, nemligen:

1:o. Senatens Ekonomie-Departement, som redan härförinnan medelst Nådigt reskript af den 3 Februari 1820, tillåtits att, så ofta sådant ansågs nödigt, sammanträda å två särskilda afdelningar, berättigas att, utan hinder af de närmare bestämmelser härom, som berörde reskript innehåller, efter omständigheterne ordna såväl om tjenstgöringen å Departementets hvardera afdelning, som om fördelningen af de ärender, hvilka der skola behandlas, dock att nedannämnde ärender ovilkorligen handläggas vid Departementets gemensamma sammanträde:

a) Förordnanden och remisser, som af Oss till Senaten aflåtas;

b) Ärender, hvilka förut ankommit å Wår Egen Höga pröfning, men numera öfverlemnats till Departementets afgörande, äfvensom frågor, hvilka skola hemställas till Wårt Nådiga godtfinnande;

c) Ärender rörande hushållningen i landet, ati hvilka meddelanden eller förklaring af allmänna stadganden finnas nödige;

d) Befordringsärender och frågor om tjenstemäns afsked och pensionering;

e) Ansökningar om tjenstledighet, såvidt de ej få af vederbörande Expedition afgöras;

f) Förordnanden, hvilka skola tjena till efterrättelse i Departementet;

g) Allmänna ärender, som röra ecklesiastikverket och undervisningsanstalterne;

h) Frågor om allmänna arbeten af större omfattning, och

i) Inkomna berättelser om allmänna tillståndet i landet och de åtgärder, som deraf foranledas.

2:o. Utom de ärender, som vederbörande Expeditioner i Senatens Ekonomie-Departement, jemlikt Nådiga Manifestet af den 9 (21) April 184), äga att, utan föregången anmälan i Senaten, afgöra, må jemväl nedannämnde ärender till Expeditionerna i afseende å handläggning och slutlig pröfning öfverlemnas, nemligen:

Till Kansli-Expeditionen:

a) Att förordna om iståndsättande af uppkomna bristfälligheter å Kronans byggnader, då förslagssumman icke öfverstiger tvåhundra rubel silfver;

b) Att tillåta utbetalning och afföring af ersättning för sådane öfverskottsarbeten, som verkställts å Kronans byggnader i sammanhang med andre af Senaten bifallne reparationer derå, enär behofvet deraf först under reparationens fortgång yppats och ersättningssumman icke öfverstiger etthundra rubel silfver;

c) Att, appå vederbörande Guvernors eller General-Direktörens for medicinalverket anmälan om behof af beklädnadspersedlar vid Kronans fängelser eller sjukvårdsinrättningar, förordna om desammas förfärdigande å spinnhusen och korrektionsinrättningarne i landet, såvidt de der kunna åstad|279|kommas, äfvensom att vidtaga åtgärd om de vid förberörde inrättningar begagnade inventariipersedlars reparation, och

d) Att åt personer, hvilka af Senaten tillerkänts understöd af fattig- och arbetshusmedlen på viss tid, fortfarande bevilja dylikt understöd till enahanda eller mindre belopp, sålänge skäl dertill förefinnes.

Till Finans-Expeditionen:

a) Att bevilja restitution af stempladt papper, som genom misskrifning gått förloradt;

b) Att förordna om afföring i Kronans räkenskaper af förskjutna kostnader för medico-legala obduktioner samt ryske presters och tolkars resor till domstolarne i landet, efter inhemtad fullständig utredning derom att någon utväg till Kronans ersättande för sådant förskott icke finnes, och

c) Att vidtaga åtgärd om upphandling genom auktion af ved för Kronans byggnader och fyrningsmaterialier for lots- och båkinrättningens behof, hvarvid dock de skeende anbuden skola Senatens pröfning underställas.

Till Militie-Expeditionen

a) Att, med hänsigt till de mål och ärender, hvilkas handläggning förut tillhört dels Kansli- dels Finans-Expeditionerne, men numera åligger Militie-Expeditionen, vidtaga de åtgärder, som jemlikt Nådiga Manifestet af den 9 (21) April 1841 varit förstnämnde Expeditioner tillåtne;

b) Att, i frågor om Kronans till militära ändamål upplåtne byggnader, vidtaga de åtgärder, som här förut, med hänsigt till kronobyggnader i allmänhet, blifvit Kansli-Expeditionen medgifne, och

c) Att, på grund af behörigen fastställda ägoliqvider, af Kronans medel utanordna ersättning för uppodlingskostnad|280| å ägor, som vid storskifte tillfallit militieboställe från annan lägenhet.

Till Ecklesiastik-Expeditionen: Att pröfva och godkänna kontrakter om rum, som till elementarläroverkens begagnande på Kronans bekostnad upphyras, såframt hyressumman icke öfverstiger det belopp, som förut blifvit af Senaten godkändt, äfvensom att förordna till afföring i Kronans räkenskaper af sådane förskjutne kostnader för dessa läroverks behof, hvilkas utbetalning grundar sig å Senatens förordnande.

Börande, i likhet med hvad uti åberopade Nådiga Manifest är stadgadt, öfver de mål och ärender, som sålunda komma att, utan föredragning i Senaten, handläggas af Expeditionerne, korta förteckningar månadtligen uppsättas och till Ekonomie-Departementet inlemnas; men om uti dylikt mål besvär öfver någon auktoritets deri vidtagne åtgärd finnas anförde eller af annan anledning betänklighet vid pröfningen deraf uppstår, skall detsamma till Departementets afgörande öfverlemnas.

Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. Helsingfors, den 28 November 1859. Enligt Hans Kejserliga Majestäts Eget Beslut
och i Dess Höga Namn,
Dess tillförordnade Senat för Finland.

Hans Kejserliga Majestäts Nådiga Förordning, angående inrättandet i Senaten för Finland af en Expedition för jordbruket och allmänna arbeten. Gifven i Helsingfors, den 17 September 1860.

Wi ALEXANDER den Andre, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelf herrskare öfver hela Ryssland, Tsar af Polen samt Storfurste till Finland, etc. etc. etc. göre veterligt: Att Wi, i betraktande af jordbrukets öfvervägande vigt bland landets näringar och på det dess utveckling må kunna af Styrelsen befrämjas genom en deråt egnad närmare uppmärksamhet och vård, såsom ock med fästadt afseende å den större omfattning de för landets odling medelst sjöfällningar och vattenaftappningar äfvensom till kommunikationernes förbättrande vidtagna allmänna arbeten ernått, i Nåder funnit godt, på framställning af Wår Senat för Finland, förordna, att i Senatens Ekonomie Departement inrättas en särskild: Expedition, under benämning af Expedition för jordbruket och allmänna arbeten; i sammanhang hvarmed Wi påbjudit tillsättandet af en Öfverstyrelse för väg- och vattenkommunikationerne och för densamma under denna dag utfärdat instruktion samt jemväl fastställt vissa förändringar i den för dessa arbeten anställde Ingeniörkorpsens organisation. Och jemte det i följd häraf den nuvarande Direktionen för väg- och vattenkommunikationerne af Oss upplöses och kommer att med dess befattning upphöra, såsnart bemälde Öfverstyrelse träder i verksamhet, hafve Wi, beträffande förenämnde Expedition i Senaten, hvars Chef af Oss bland Ekonomie Departementets Ledamöter utses, i Nåder velat stadga, som följer:

§ 1.

Expeditionen för jordbruket och allmänna arbeten har att till föredragning och afgörande bereda alla till Senatens Ekonomie Departement inkomna eller eljest af Departementets åtgärd beroende ärender, som angå:

a) Jordbruket i allmänhet samt anstalter till dess uppkomst, såsom Mustiala landtbruksinstitut, jordbruksskolorne i landet, Hushållningssällskapet samt de i särskilda län redan inrättade eller framdeles uppkommande landtbrukssällskap, m. m.;

b) Husdjursskötsel, fiskodling, jagt och djurfång samt skadedjurs utrotande, äfvensom de till jordbruket hörande binäringar;

c) Landtmäteriet och skiftesverket;

d) Strömrensningar, sjöfällningar, uttorkande af kärr och mossar samt frågor om tillstånd att såsom drifkraft för hvarjehanda mekaniska verk begagna vattnet i sjöar, strömmar eller forssar; så ockom undanskaffande af dylika verk, då de utgöra hinder för odlingar och andra gagneliga företag;

e) Kommunikationernes befrämjande i landet medelst telegrafer, jernvägar, kanaler, slussar och hamnbyggnader; frågor om anläggning eller ombyggande af större broar och färjor, då de af statsmedel bekostas, äfvensom bestämmandet af nya allmänna landsvägars riktning.

Den befattning med ärender af nu uppräknade slag, som härintills ålegat andra Expeditioner i Senatens Ekonomie Departement, kommer således för framtiden att upphöra, men i allt öfrigt blir sagde Expeditioners verksamhet oförändrad. Följaktligen skall vården om landets skogar, eller hvad som rörer den egentliga skogshushållningen och underlyder Öfverstyrelsen för forstväsendet, tillsvidare handhafvas af Finans-Expeditionen; äfvensom Kansli-Expeditionen framgent har att|283| behandla alla frågor rörande vägabyggnadsskyldighet samt post- och skjutsinrättningen i landet.

§ 2.

Under inseende af Expeditionen för jordbruket och allmänna arbeten ställas:

a) Öfverstyrelsen för landtmäteriet och forstväsendet, med ofvansagde inskränkning i hänseende till forststaten;

b) Öfverstyrelsen och Ingeniorkorpsen för väg- och vattenkommunikationerne;

c) Jernvägs-Styrelsen;

d) Styrelsen för Saima kanal, äfvensom öfrige myndigheter, som redan äro eller framdeles blifva inrättade för kanalers och allmänna vattenbyggnaders förvaltning.

§ 3.

Expeditionen tillkommer att införskaffa tillförlitliga upp lysningar om tillståndet i landets olika delar af de näringar, hvilkas vård år Expeditionen anförtrodd, samt hos Senaten föreslå de åtgärder, som till dessa näringars förkofran och kommunikationernes förbättrande kunna finnas lämpliga. Öfver de allmänna arbeten, som äro ämnade att befordra landets odling och välstånd medelst kanalgräfningar, strömrensningar, sjöfällningar samt uttorkning af kärr och mossar, hålle Expeditionen noggrann tillsyn, så att de i systematiskt sammanhang enligt plan och meddelade förordnanden utföras och behörigen underhållas med all den kostnadsbesparing omständigheterna tillåta. Ägande Chefen för Expeditionen att till vinnande af erforderlig kännedom i de ämnen, som tillhöra dess befattning, företaga resor i landet, då Senatens Ekonomie Departement på hans framställning dertill besluter.

§ 4.

Till bedrifvande af väg- och vattenkommunikations-arbeten hafve Wi i Nåder tills vidare bestämt ett årligt anslag af fyratiotusen rubel att af statsmedlen utgå. Af detta anslag äger Öfverstyrelsen för sagde kommunikationer hvarje år använda högst femtusen rubel, på sätt uti instruktionen för bemälde Öfverstyrelse närmare föreskrifves. Men om det öfriga anslagets användande har Senatens Ekonomie Departement att, på framställning af Chefen för Jordbruks-Expeditionen, efter omständigheterne forordna.

§ 5.

Efter det Öfverstyrelsen för väg- och vattenkommunikationerne, jemlikt 7 § i den för bemälde Öfverstyrelse i dag utfärdade instruktion, å deri utsatt tid afgifvit redovisning för ofvannämnde och andra till Öfverstyrelsens förvaltning anförtrodda medel jemte underdånig berättelse om Öfverstyrelsens och Ingeniorkorpsens verksamhet för sistförflutna året, hvilken berättelse jemväl skall utvisa, huruvida kostnaderna för utförda arbeten öfverensstämt med deröfver förut uppgjorda beräkningar, eller derifrån i mer eller mindre mon afvikit; kommer denna berättelse att af Senaten före den 1 November till Oss i underdånighet insändas och sedermera jemväl genom trycket till allmänhetens kännedom befordras.

§ 6.

Till Expeditionen öfverlemnas att uti de ärender, som tillhöra dess befattning, utan föregången anmälan i Senaten, vidtaga sådane åtgärder, som enligt gällande förordnanden på Senatens öfrige Expeditioner inom omfånget för deras verksamhet ankomma.

§ 7.

Embets- och tjenstemän vid Expeditionen blifva en Referendariesekreterare, en Protokollssekreterare, en Kanslist och en Kopist, hvarutom vid Expeditionen anställes en Vaktmästare. Desse tilläggas enahanda lön och andre förmoner, som med motsvarande tjenster och befattningar i Senaten för öfrigt förenade äro. Och kommer vid deras tillsättande att iakttagas, hvad om samma slags tjenster i Senaten i sådant afseende förut är stadgadt. Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. Helsingfors, den 17 September 1860.

Enligt Hans Kejserliga Majestäts Eget Beslut och i Dess Höga Namn,
Dess tillförordnade Senat för Finland.

Hans Kejserliga Majestäts Nådiga Förordning, angående tillägg till hvad härförinnan blifvit stadgadt om ärendernas behandling i Kejserliga Senaten för Finland. Gifven i Helsingfors, den 20 April 1863.

WI ALEXANDER den Andre, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, Tsar af Polen samt Storfurste till Finland, etc. etc. etc. Göre veterligt: Uppå gjord underdånig framställning, vele Wi, såsom ytterligare tillägg till hvad hårförinnan genom Nådiga Förordningarne af den 2 Juni 1826 och den 28 November 1859 blifvit stadgadt om ärendernas behandling uti Wår Senat for Finland, i nåder förordna som följer:

A. Till Senatens Ekonomie-Departement ofverlemnas att utan underdånig hemställan slutligen afgöra:

1:o) Ansökningar om pensioner å tullverkets stat, hvilka frågor bedömmas enligt de i Nådiga Kungörelsen den 31 Januarii 1816 fastställda allmänna grunder.

2:o) Att på vederbörandes förslag utnämna Länelandtmätare, Öfverforstmästare, Tulldistriktschefer och Bankokommissarier samt att följaktligen äfven meddela slike tjenstemän afsked och enligt författningarne tillägga dem pension vid entledigandet.

3:o) Att förordna om samt fastställa ritningar till nybyggnaders företagande på statsverkets och militiefondens bekostnad, såframt utgiften ej öfverstiger tjugutusen mark.

4:o) Ansökningar om boktryckeriers anläggande.

5:o) Att tillåta nya postanstalters öppnande och vidtaga reglering af postturerne, derest kostnaden för hvarje sådan anordning ej uppgår till högre belopp än tretusen mark årligen.

6:o) Att förordna ej mindre om reglering af länsmansdistrikterne, än vid behof äfven om inrättande af nya länsmanstjenster.

7:o) Meddelande af tillstånd till bildande af landtbrukssällskaper och fastställande af stadgar för desamma.

8:o) Ändringar i äldre och utfärdande af nya reglementen för styrelsen och förvaltningen af ej mindre Mustiala landtbruksinstitut, än jordbruksskolorna i landet, med ledning af fastställda stater.

9:o) Att på grund af fastställda stater jemväl utfärda instruktioner för styrelsen och förvaltningen af jernvägar och kanaler i landet, äfvensom för de direktioner, hvilka kunna tillförordnas i och för verkställigheten af sådane kommunikations-anläggningar som af Oss blifvit anbefallde.

10:o) Att tilldela de uti Nådiga Förordningen angående ny pensionsstat för finska militären af den 18 Juli 1861 upptagne militärspersoner och civile tjenstemän, med undantag af dem, som höra till de tre första klasserna, efter undfånget afsked, pension i öfverensstämmelse med sagde pensionsstat.

B. Utom de ärender, som vederbörande Expeditioner i Senatens Ekonomie-Departement, jemlikt nådiga Manifestet den 9 (21) April 1841 och Förordningen den 28 November 1859, ega att, utan föregången anmälan i Senaten, afgöra, öfverlemnas jemväl nedannämnde ärender till Expeditionerne i afseende å handläggning och slutlig pröfning, nämnligen:

Till Kansli-Expeditionen:

a) Om afhjelpande af bristfälligheter å Kronans byggnader, som ej äro för militärens behof disponerade, då förslagssumman icke öfverstiger tvåtusen mark, samt att, då reparationerne afse korrektionshusen och andra Kronans fän|288|gelser, äfven bestämma huruvida de å slik inrättning förvarade fångar må vid reparationens utförande användas.

b) Om utbetalning ur allmänna medel af sådan tillfällig kostnad utöfver stat, som för allmänt behof påkallas och ej öfverstiger fyrahundra mark.

c) Om anskaffande af de för Kronans fängelser och sjukvårds-anstalter nödige persedlar och inventarier, hvilka af en eller annan orsak ej kunna åstadkommas å arbetsinrättningarne i landet, såframt kostnaden derföre icke uppgår till mer än ettusen tvåhundra mark; och

d) Förordna om kosthållningen vid spinnhusen i landet, såframt entreprenad-anbuden ej öfverstiga hvad förut blifvit beviljadt.

Till Finans-Expeditionen:

a) Guvernörernes promotorialer med ansökningar om skatteköp af Kronorusthåll och Kronohemman.

b) Till Expeditionens handläggning hörande frågor om afföring i Kronans räkenskaper af förskotter, ehvad de utgifvas enligt Senatens förordnande eller grunda sig å stat; Revisionskontoret likväl icke betaget att vid afföringen sedermera göra de anmärkningar, hvartill skäl är förhanden.

c) Frågor ej mindre om utbetalning förskottsvis af ersättning till ryska konsuler och konsulsagenter for finska sjömäns underhåll å utrikes ort och deras hemförskaffande derifrån, än ock om afföring af slike förskotter, då någon utväg till Kronans ersättande för desamma ej finnes.

d) Pröfning af anbud, gjorda å verkställd entreprenadauktion, i afseende å anskaffande af ved för Kronans byggnader och fyrningsmaterialier för lots- och båkinrättningens behof.

e) Utarrenderande af såkallade stadga-lägenheter eller Kronan tillhörige ängar, holmar och fiskerier m. m., äfven|289|som pröfning af de gjorda anbuden, såframt förre arrendesumman eller inkomsten ej öfverstigit fyrahundra mark.

f) Bestämmande och utbetalning af löneförhöjning till lotsbetjente, i enlighet med 71 § i Nådiga Förordningen den 30 Mars 1857, såsom ock af belöning för upptäckande af nya grund samt af ersättning för prickars och remmares underhåll.

g) Anskaffande af nya patrullslupar för tullverkets räkning samt försäljning af obrukbara sådana, äfvensom anskaffande af inventarier till tullkamrarne, då kostnaden ej öfverstiger sexhundra mark.

h) Öfverstyrelsens för landtmäteriet och forstväsendet framställningar eller å annan väg inkomne ansökningar och anmälanden om utarrenderande af ångsmark å forstförvaltningen underlydande egor samt angående försäljning utom auktion af det i 8, 9, 10, 11 och 12 punkterne af 16 § uti Nådiga Instruktionen den 13 Maj 1859 omnämnde virke, såsom ock af i Kronoskogarne åverkade och i beslag tagne timmerträd och andra skogsprodukter.

i) Frågor om reparation af skogsvaktare- och andra torp i Kronoskogarne och utbetalning af kostnaden derföre, äfvensom verkställande af andra mindre arbeten i dessa skogar, då summan för hvarje skildt arbete ej öfverstiger femhundra mark.

k) Utbetalning af kostnaden för tryckning af allmänna författningar m. m. samt för häftning och inbindning såväl deraf, som af Senatens diarier, konseptböcker, protokoller m. m.; och

l) Frågor om löneförhöjning till Kronolänsmān för oförvitlig tjenst utöfver tio, år.

Till Militie-Expeditionen.

a) Att, på sätt genom Regerings-Konseljens beslut af den 4 December 1812 till en del redan är medgifvet, be|290|vilja pensioner ur krigsmanshuskassan åt afskedadt underbefäl och manskap vid finska militären, samt att dylika ansökningar afslå.

b) Att förordna till iståndsättande af uppkomna bristfälligheter å Kronobyggnader för militära behof, då förslagssumman icke öfverstiger tvåtusen mark.

c) Att pröfva kontrakter om upphyrande för Kronans räkning af nödiga och i författningarna medgifna lokaler for militära ändamål, då hyressumman ej öfverstiger det belopp som af Senaten förut blifvit godkändt, eller då utgiften ej uppgår till högre belopp än fyrahundra mark.

d) Att vidtaga åtgärd om upphandling genom entreprenad-auktion af ved för Kronans till militära behof upplåtna byggnader, hvarvid dock de skeende anbuden skola vederbörlig pröfning underställas; och

e) Antagandet af anbud vid entreprenad-auktioner, såframt utgiften är förslagsvis å stat upptagen till visst belopp som icke öfverskrides, eller af Senaten bifallits, äfvensom då anbudet icke öfverstiger tvåtusen mark.

Till Expeditionen för jordbruket och allmänna arbetena:

a) Alla frågor rörande förvaltningen af socknarnes spanmålslånemagasiner, med undantag af reglementens fastställande för desamma och sådana ärender, som i besvärsväg till Senaten inkomma.

b) Öfverstyrelsens för landtmäteriet och forstväsendet framställningar om utgifvande af understöd från landtmäteri revisions procentmedlen åt landtmätare samt deras enkor och barn, såframt understödet icke öfverstiger tvåhundra mark; och

c) Frågor rörande utbetalning af reseersättning åt landtmätare och justerare, äfven då Landtmäteriöfverstyrelsen deremot gjort anmärkning.

Till Kammar- och Räkenskaps-Expeditionen:

Att sedan Länestyrelsernas berättelser öfver Kronouppbörden eller restantie-relationen blifvit i Senatens Ekonomie-Departement föredragna och pröfvade, låta besörja om den speciella granskningen af dessa redogörelser samt lemna vederbörande redogörare del af de anmärkningar, hvartill nämnde granskning kan föranleda.

Skolande öfver de mål och ärender, hvilka sålunda komma att, utan föredragning i Senaten, af Expeditionerne handläggas, på sätt om enahanda mål och ärender härförinnan blifvit förordnadt, korta förteckningar till Ekonomie-Departementet aflemnas; men äro uti något af nu ifrågavarande mål besvär anförde, eller om af annan anledning betänklighet vid pröfningen deraf uppstår, bör ärendet till Departementets görande hänskjutas. Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. Helsingfors, den 20 April 1863.

Enligt Hans Kejserliga Majestäts Eget Beslut
och i Dess Höga Namn, Dess tillförordnade Senat för Finland.

Hans Kejserliga Majestäts Nådiga Förordning, innehållande stadgande angående domfört antal ledamöter i Dess Senats för Finland Justitie departement. Gifven i Helsingfors, den 22 Februari 1869.

Wi ALEXANDER den Andre, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelf herrskare öfver hela Ryssland, Tsar af Polen samt Storfurste till Finland, etc. etc. etc. Göre veterligt: I anledning af Wår Senats för Finland underdåniga framställning samt med afseende jemväl å Generalguvernörens öfver landet tillstyrkan, hafve Wi i nåder velat förordna att, med ändring af 38 punkten i nådiga reglementet för Regeringskonseljen, numera Senaten för Finland, af den 18 (6) Augusti 1809, hvad i lag är stadgadt angående domfört antal ledamöter i Hofrätt, skall äfven gälla för Senatens Justitie departement. Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. Helsingfors, den 22 Februari 1869.

Enligt Hans Kejserliga Majestäts Eget Beslut och i Dess Höga Namn,
Dess tillförordnade Senat för Finland.

Hans Kejserliga Majestäts Nådiga Förordning, angående förändringar uti hvad härförinnan blifvit stadgadt om ärendernas behandling i Kejserliga Senaten för Finland. Gifven i Helsingfors, den 10 Maj 1869.

Wi ALEXANDER den Andre, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelf herrskare öfver hela Ryssland, Tsar af Polen samt Storfurste till Finland, etc. etc. etc. Göre veterligt: att som Wi i nåder funnit godt att, med bibehållande i hufvudsakliga delar af det för Wår Regerings-Conseil, numera Senat för Finland, den 18 (6) Augusti 1809 utfärdade Reglemente, uti de för Senatens verksamhet gällande stadganden göra några af erfarenheten påkallade ytterligare förändringar till underlättande af ärendernas gång och beredande af större skyndsamhet vid deras afgörande; alltså vele Wi, i afseende å ej mindre Senatens sammansättning vid sessioner, deruti bägge Departementerna böra deltaga, än behandlingen af de Ekonomie-Departementet särskildt tillhörande mål och ärender, tillsvidare och intilldess annorlunda förordnas, i nåder stadga som följer:

Första afdelningen.

Senatens Plenum.

§ 1.

Senatens Plenum utgöres af Generalguvernören öfver Finland såsom ordförande, Senatens Viceordförande såsom ständige ledamöter och tre Senatorer från hvardera Departementet, hvilka i den ordning de der hafva säte ombytas hvarje år den 1 Oktober. Förekommer ärende af den beskaffenhet att någon af Ekonomie-Departementets Expeditionschefer, hvil|294|ken för tillfället ej är i Plenum tjenstgörande, anses böra öfvervara ärendets handläggning och afgörande, varde samme Expeditionschef i sådant afseende tillkallad. Dock skola, när Hans Kejserliga Majestät finner godt dertill förordna, Departementerna i sin helhet till Plenum sammanträda.

§ 2.

Generalguvernören deltager uti göromålen i Senatens Plenum när han för godt finner. I hans frånvaro föres ordet af den främste bland Viceordföranderne och, om denne har förfall, åtnjuter semester eller är jäfvig, af den andre Viceordföranden samt, i fall äfven han har något slikt hinder, af främste närvarande ledamoten.

§ 3.

Senatens Plenum är icke domfört med mindre än att åtta ledamöter äro tillstädes. Vid inträffande jäf, förfall eller semester för någon ledamot, varde den närmast i tur varande tjenstgörande Senatorn i det Departement han tillhörer inkallad att i Plenum taga säte intilldess hindret upphört.

§ 4.

De mål och ärender, hvilka, enligt härförinnan gifna stadganden, tillhört Senatens Plenum, skola, i öfverensstämmelse med de i denna afdelning bestämda grunder, äfven framgent der handläggas.

§ 5.

Uppstår tvifvelsmål huruvida till Senaten inkommet ärende tillhör Pleni eller någotdera Departementets handläggning, eger Plenum sådant afgöra.

§ 6.

Innan ärende i Plenum föredrages, skola handlingarne deri, efter Viceordförandens bestämmande, meddelas någon af ledamöterne, som eger närmare genomgå och granska desamma. Alla till Pleni åtgärd hörande frågor, som angå fängelserna eller fångvården, skola i enahanda afseende meddelas någon bland Justitie-Departementets ledamöter, som af Departementet dertill utses; och ege denne ledamot, om han ej är i Plenum tjenstgörande då dylikt ärende forekommer, derstädes intaga säte.

Andra afdelningen.
Senatens Ekonomie-Departement.

§ 7.

Generalguvernören är Ordförande i Senatens Ekonomie-Departement.

De mål och ärender, som till bemälde Departement inkomma, fördelas efter deras olika beskaffenhet emellan Departementets Expeditioner, på sätt nedanföre närmare bestämmes.

Expeditionerne komma framdeles att benämnas:

Civil-Expeditionen,

Finans-Expeditionen,

Kammar-Expeditionen,

Militie-Expeditionen,

Ecklesiastik-Expeditionen,

Jordbruks-Expeditionen.

Af Departementets ledamöter skola sex vara Chefer för hvar sin Expedition och minst två ega erfarenhet och skicklighet i domarevärf.

§ 8.

Till Civil-Expeditionens handläggning höra de mål och ärender, som angå:

a) vården om allmänna ordningen och säkerheten;

b) medicinalverket och allmänna helsovården, samt veterinärväsendet och åtgärder emot smittosamma boskapssjukdomar;

c) fattigvården, sparbanker samt allmänna välgörenhets- och understödsanstalter, utom då frågan hörer till annan Expedition;

d) allmänna vägar, broar och färjor, gästgifverier och skjutsväsendet samt häradspostföring;

e) post- och telegrafverken;

f) pressangelägenheterna samt boktryckerierna och bokhandeln;

g) ordningen vid fångvården samt ekonomin vid fängelserna och korrektionsanstalterna;

h) underhåll af Kejserliga palatset, Generalguvernörens residens och senatshuset samt uppförande och underhåll af justitie- och landsstaternes byggnader, fängelser och korrektionshus, posthus samt sjukhus, utom militärlasaretter, äfvensom kronans i alla ofvannämnda hus befintliga lösegendom, såsom ock andra verks byggnader, när de äro förenade med de förre;

i) förändring af landets indelning i administrativt afseende;

k) städers och köpingars anläggning och privilegier;

l) förändring i städers privilegier och deras efterlefnad, samt förvaltningen af den jord, som blifvit till stad donerad;

m) användande af städers och kommuners medel och tillgångar, samt ändring af de för städernas tjenstemän och betjente fastställda aflöningsstater, äfvensom taxeringsmål;

n) kommunalförvaltningen i städerna och på landet, samt|297| ekonomiska ordningsmål, såsom byggnads- och brandväsende, gatu-lysning och underhåll, hamn- och byordning m. m.;

o) fastställande af ritningar till kommuners byggnader;

p) bildande af föreningar i landet för vissa ändamål, såvidt frågan ej hörer till annan Expedition;

q) tabellverket och landets statistik;

r) rätt till tjensteårsberäkning för civile tjenstemän i särskilda fall och deraf härflytande förmåner;

s) gratifikation för oförvitlig civil tjenst;

t) pensioner och understöd å extra ordinarie stat, med undantag af sådane, som utgå från militiemedlen;

u) utfärdande af pensionsbref för embets- och tjenstemän vid justitiestaten;

v) medborgarerätt i Finland och tillstånd att derifrån utflytta;

x) passväsendet samt tillstånd för pensionstagare att med bibehållande af pension vistas utrikes;

y) sådane frågor om förhållanden emellan Finland och dess gränsländer, som icke efter sakens beskaffenhet höra till annan Expedition;

z) alla öfriga civila frågor, hvilka ankomma på Senatens handläggning och ej höra till annan Expedition.

§ 9.

Till Finans-Expeditionens handläggning höra mål och ärender rörande:

a) statsregleringen för allmänna stats- samt fattig- och arbetshusfonderna och andra kronans inkomster, utom militiemedlen, äfvensom upptagande af lån för statsverket eller allmän inrättning;

b) allmänna statsmedlens förvaltning och bestridande af statens utgifter från dem, samt kontrollen öfver dessa medels|298| behöriga användande, äfvensom kronans spansmålsförråder, utom de, hvilka höra till militieverket;

c) pröfning och fastställelse af markegångstaxor;

d) anslag till undsättningsåtgärder;

e) anstånd med inbetalning af kronoutskylder och spanmålslån;

f) förskott af storskiftskostnader;

g) förskott af medel för ryska civila auktoriteter;

h) användande af Senatens dispositionsmedel;

i) begrafningshjelp och resekostnadsersättningar, utom i militära ärender;

k) tull-, bank- och myntväsendet samt kontrollverket;

l) kartasigillatamedel och stämpelafgift för spelkort samt porto- eller frimärken;

m) handel, sjöfart, bergs- och bruksrörelse, fabriker och handtverkerier, samt rättighet till dessa näringars idkande, och patenträtt;

n) föreningar, undervisningsanstalter och andra åtgärder till ofvannämnde näringars förkofran;

o) lots- och båkverket samt sjömätningar;

p) uppförande och underhåll af bank-, mynt- och tullhus, fyr- och känningsbåkar, sjömärken och lotsbyggnader, kronomagasiner och näringsskolors hus, samt inventarierna i sådana hus och byggnader;

q) bränvinsbränningen och kontrollen deröfver samt bevillning;

r) Senatens tryckeri;

s) stridigheter om landtdagsmannaarvode i Borgare- och Bondestånden, när ärendet af ståndet sjelf icke pröfvats.

§ 10.

Till Kammar-Expeditionens handläggning höra mål och ärender angående:

a) jordeböcker, tionde- och mantalslängder, samt jordlägenheters natur;

b) hemmans, qvarnars och andra lägenheters skattläggning, tiondesättning och förmedling, samt mantalets och skattens fördelning vid egostyckning, äfvensom afgäld vid jordafsöndring;

c) de särskilda hemman och lägenheter åtföljande fri- och rättigheter samt skyldigheter, såvidt ärendet ej hörer till annan Expedition;

d) uppbörd och redovisning af allmänna stats- samt fattig- och arbetshusfondernas och andra kronans inkomster, äfvensom kontrollen deröfver, balans- och anmärkningsfrågor rörande dylika medel samt restitution och afskrifning af dem;

e) Åbo- och besittningsrätt till krono-hemman och lägenheter, utom militieboställen, äfvensom torpanläggning och sytning å samt klyfning och skatteköp af dem;

f) förvaltning, vård och användande af kronans jordegendom, utom militieboställen och kronoskogar, samt af kronofiskerier.

§ 11.

Till Militie-Expeditionens handläggning höra mål och ärender, som angå:

a) uppbörd och redovisning af de till allmänna militiesamt krigsmanshus- och boställskassorna hörande inkomster äfvensom kontrollen deröfver, balans- och anmärkningsmål rörande militiemedel, samt restitution, afkortning och afskrifning af slike medel.

b) statsregleringen för militiefonderna;

c) militiefondernas förvaltning och bestridande af deras utgifter samt kontrollen öfver medlens behöriga användande;

d) finska trupperna samt deras och öfrige i landet förlagde truppers förseende med förnödenheter, så vidt de af finska militiemedel bekostas;

e) ärender rörande finska kadettkorpsen;

f) ersättning för transporter, som verkställas för militärens behof, och resekostnader i militära ärender;

g) officerares och civile tjenstemäns vid finska militären ansökningar om utmärkelsetecken för oförvitlig tjenst;

h) begrafningshjelp och gratifikation för oförvitlig tjenst efter militärpersoner och civile tjenstemän vid finska trupperna, samt ansökningar af deras enkor och barn om understöd å extra ordinarie stat;

i) indelnings- och roteringsverket samt militieboställen.

k) uppförande och underhåll af byggnader för finska kadettkorpsens och andra militära behof, samt deras inventarier;

l) inqvartering samt ersättning åt städer och kommuner för sådan.

§ 12.

Till Ecklesiastik-Expeditionens handläggning höra mål och ärender angående:

a) kyrkoväsendet och stiftsstyrelsen, prestval och förslag till ecklesiastika lägenheter; presterskapets och kyrkobetjentes tjenstgöringsskyldighet och löningsrättigheter, samt förvaltningen af kyrkans egendom, och hvad för öfrigt med församlingsvården har gemenskap;

b) skolväsendet, allmän uppfostran och undervisning, samt anstalter, föreningar och andra åtgärder för befrämjande af vetenskap och konst, dock med undantag af undervisningsanstalter, som afse militär- och forstväsendet samt näringarne;

c) bestämmande af skyldighet för särskilda kommuner att deltaga i kyrko- och prestgårdsbyggnad, samt af plats för kyrka och grafgård; uppförande och underhåll af kyrkor på kronans bekostnad samt af byggnader för elementarläroverken och upphyrande af rum för dem, äfvensom vården om den kronan tillhöriga, åt dessa läroverk upplåtna lösegendom;

d) medels insamlande genom kollekt och stambok;

e) förändring af landets indelning i ecklesiastikt afseende;

f) landtdagsmannaarvode inom Presteståndet, när ärendet af ståndet sjelf icke pröfvats;

g) frågor om statsarkivet.

§ 13.

Till Jordbruks-Expeditionens handläggning höra mål och ärender angående:

a) jordbruket och dess binäringar, äfvensom hästafvel, fiskeri, jagt och djurfång samt skadedjurs utrotande;

b) sjöfällningar, uttorkande af kärr och mossar, äfvensom strömrensningar;

c) tillstånd att såsom drifkraft för hvarjehanda mekaniska verk begagna vattnet i sjöar, strömmar och forsar, äfvensom undanskaffande af dylika verk, då de utgöra hinder för odlingar och andra gagneliga företag;

d) anläggning af sågar och qvarnar, ehvad de drifvas med vattenkraft eller ånga;

e) föreningar, undervisningsanstalter och andra åtgärder till jordbrukets eller dess binäringars forkofran;

f) landtmäteriet, skiftes- och karteverket, justering af mått, mål och vigt samt forstväsendet och försäljning af alster från kronans skogar;

g) jernvägar, kanaler och slussar samt andra dylika kommunikationsanstalter äfvensom hamnbyggnader med dertill hörande inrättningar;

h) uppförande och underhåll af byggnader vid jernvägar och kanaler samt landtbruks- och forstläroanstalter, äfvensom kronans der befintliga lösegendom;

i) socknarnes förrådsmagasiner.

§ 14.

Nedannämnde, Senaten underlydande verk och myndigheter hänföras, efter beskaffenhet af deras göromål, till viss Expedition, nemligen:

till Civil-Expeditionen: Länestyrelserne och landsstaten, Öfverstyrelsen for medicinalverket, Collegium-Medicum och medicinalstaten, Postdirektionen och poststaten, Öfverstyrelsen för allmänna byggnaderna, Magistrater och Poliskamrar, Öfverstyrelsen för pressärenderna, provisoriska statistiska byrån samt Styrelserna för korrektionsanstalter, spinnhus och fängelseinrättningarna;

till Finans-Expeditionen: Direktionen för Finlands bank och dess kontor, Generaltulldirektionen och tullstaten, Öfverstyrelsen för lots- och båkinrättningen samt lotsstaten, Bergsstyrelsen och bergsstaten, Myntverket, Kartasigillatakontoret, Manufakturdirektionen, samt Handels-, Navigations- och Tekniska realskolor äfvensom söndags- och aftonskolor;

till Kammar-Expeditionen: Allmänna Revisionsrätten och Revisionskontoret;

till Militie-Expeditionen: Finska militären och Kadettkorpsen;

till Ecklesiastik-Expeditionen: Domkapitlen och ecklesiastik-staten, Öfverstyrelsen för skolväsendet, skolstaten och folkskollärare-seminariet jemte folkskolorna;

till Jordbruks-Expeditionen: Öfverstyrelsen för väg- och vattenkommunikationerne jemte ingeniörkorpsen, Öfverstyrelsen för landtmäteriet och landtmäteristaten, Forststyrelsen, Forstinstitutet och forststaten, Inspektören for fiskerierna, Landtbruksinstitutet, Hushållningssällskaper, Jordbruksskolor och Agronomer.

Hvarje Expedition handlägger de på Departementets åtgärd ankommande ärender om befordran, tjenstledighet, tillförordnande af tjenstebiträde eller vikarie, afsked, pension,|303| tillstånd för tjensteman att vistas utrikes och för afskedad att åter ingå i tjenst, samt löneförhöjning enligt författningarne, när sagde ärender angå embets- och tjenstemän ej mindre inom egen expedition, än vid de embetsverk och myndigheter, som enligt denna § äro till Expeditionen hänförda.

§ 15.

Hvarje Expedition tillkommer, utan föregången anmälan i Senaten, särskildt:

a) att, i anledning af inkomna mål och ärender, från vederbörande embetsmyndigheter infordra de förklaringar, upplysningar och utlåtanden, som för ämnets utredning anses nödiga;

att meddela vederbörande embetsmyndigheter de af Senaten, på Expeditionens föredragning, utfärdade resolutioner och utslag, äfvensom andra föreskrifter, då Senaten derom särskildt förordnar;

c) att vaka öfver verkställigheten af utfärdade författningar och anbefallda allmänna åtgärder i de ärender, som tillhöra Expeditionens handläggning, samt i sådant afseende från vederbörande Embetsverk infordra nödiga upplysningar och redogörelser. Förekommer härvid anledning till anmärkning, anmäles derom i Senaten, i afseende å anordnande af särskild undersökning eller vidtagande af annan åtgärd, som omständigheterna påkalla.

d) att, på vederbörande embetsmyndigheters anhållan, meddela dem ej mindre i Senaten förvarade handlingar och kartor, än upplysningar, som i förekommande fall kunna erfordras;

e) att afgöra enskilde personers ansökningar om utfående, emot afskrift, af handlingar, som till Senaten inkommit;

f) att uppgöra berättelse om hvad i landets Styrelse sig|304| tilldragit inom Expeditionens verkningskrets, för att i Senaten handläggas;

g) att uppgöra förteckningar öfver alla af Kejsaren utfärdade manifester, reskripter, bref och förordnanden, som under loppet af föregående halfva år till Expeditionen ankommit, med uppgift huru de blifvit verkställda, för att genom Prokuratorn till Generalguvernören insändas;

h) att likaledes för hvarje halft år uppgöra och genom Prokuratorn till Generalguvernören insända förteckningar öfver de mål och ärender, som blifvit Kejsaren hemställda, men rörande hvilka svar icke ankommit;

i) att för hvarje halft år uppgöra och till Prokuratorn insända summariska förteckningar öfver afgjorda och oafgjorda mål för Expeditionen, jemte kort uppgift hvarpå de sednare bero;

k) att före hvarje Senatens sammanträde tillsända Generalguvernören och Prokuratorn en af vederbörande föredragande underskrifven lista å de till Expeditionens handläggning hörande mål och ärender, som dervid skola föredragas;

l) att pröfva anbud vid auktioner, hvartill Senaten på Expeditionens föredragning förordnat i och för byggnadsarbeten och reparationer, då kostnaden ej öfverstiger förslaget och icke uppgår till mera än 10 000 mark, äfvensom pröfva anbud å försålda obrukbara materialier och effekter efter kronobyggnader i de fall då anbudens pröfning icke tillkommer Öfverstyrelsen för allmänna byggnaderna;

m) att pröfva anbud å sotning, renhållning m. m. i de kronobyggnader, hvilka i afseende å deras underhåll stå under Expeditionens vård;

n) att förordna om af hjelpande af bristfälligheter å nyssnämnde kronobyggnader samt deras förseende med erforderliga inventarier äfvensom tillåta utbetalning icke allenast af ersättning för sådane öfverskottsarbeten, som verkställas|305| å dessa byggnader i sammanhang med andra af Senaten bifallna reparationer å dem, men hvaraf behofvet först under reparationens fortgång yppats, utan ock af andra tillfälliga kostnader för allmänt behof utöfver stat, allt med vilkor likväl att utgiften för hvarje gång icke uppgår högre än till 1 600 mark samt för året ej öfverstiger det anslag till dylika oförutsedda behof, som å stat för hvarje Expedition förslagsvis upptages;

o) att meddela tillstånd till afföring af förskott å utgifter, som grunda sig på författningar eller Senatens beslut, då emot utgiften ej är något att anmärka, samt att bevilja dylika förskott; Revisionskontoret dock alltid förbehållet att i afseende å dylika afföringar vid räkenskapernas granskning göra de anmärkningar, hvartill anledning kan förekomma;

p) att handlägga anmälningar från de till Expeditionen hänförda embetsverk om beviljad tjenstledighet åt öfrige tjenstemän, utom cheferne för verken, då dessa anmälningar icke föranleda till åtgärd; och

q) att vidtaga åtgärd då från de till Expeditionen hänförda embetsverk insändas pensionsbref för personer, hvilkas pensionsrätt upphört.

§ 16.

Utan föregången anmälan i Senaten, ega nedannämnde Expeditioner dessutom:

Civil-Expeditionen.

a) att, på gjord framställning, vidtaga åtgärd till reparation af fängelsernas och civila sjukhusens inventarier;

b) att, på anmälan om behof af nödiga persedlar och inventarier vid dessa fängelser och sjukhus, förordna om desammas förfärdigande å arbetshusen i landet eller, i fall de ej kunna der åstadkommas, låta dem på annat sätt anskaffa;

c) att åt personer, hvilka af Senaten tillerkänts understöd af fattig- och arbetshusfonden på viss tid, fortfarande bevilja enahanda understöd, så länge skal dertill förefinnes;

d) att förordna om utbetalning af faststäldt bidrag från allmänna medel till brandverkets underhåll i städerna, då debiteringens riktighet icke finnes tvifvel underkastad;

e) att till Generalguvernören insända sammandrag af de årliga nativitets- och mortalitetstabellerna;

f) att pröfva ansökningar om tillstånd att hålla biljard;

g) att handlägga ärender rörande anmälningar af fynd, som hembjudas kronan;

h) att hafva inseende öfver utgifvandet af officiela tidningarne samt Finlands statskalender;

i) att vid reparationer i kronans fängelsebyggnader bestämma huruvida der förvarade fångar må till dylikt arbete användas;

k) att förordna om kosthållningen vid kronans spinnhus, såframt entreprenadanbuden ej öfverstiga sednast faststäldt belopp;

l) att pröfva embetsverks framställningar om erhållande af ökadt antal exemplar utaf Finlands författningssamling; och

m) att vidtaga åtgärd då från de till justitiestaten hörande embetsverk insändas pensionsbref för personer, hvilkas pensionsrätt upphört.

Finans-Expeditionen.

a) att låta förskottsvis utbetala ersättning till ryske konsuler och konsulsagenter för finske sjömäns underhåll på utrikes orter och deras hemförskaffande derifrån, samt förordna om afföring af slike förskott, då någon utväg till kronans ersättande för desamma ej finnes;

b) att bestämma lotsbetjentes ersättning för nya prickars och remmares underhåll;

c) att förordna om anskaffande af ved för Generalguvernörens residens och senatshuset samt skrifmaterialier, lysningsämnen och andra förnödenheter för Senaten och Prokuratorsembetet, äfvensom pröfva och antaga i sådant afseende gjorda anbud;

d) att besörja om utanordnande ej mindre af de för Senaten, Kartasigillatakontoret m. fl. anvisade aflöningar och öfriga medel, hvilka hitintills blifvit af Expeditionen anordnade, ån ock af sådane allmänna statsanslag, som ej finnas på något visst läns stat uppförda, äfvensom i allmänhet af betydligare utgifter, som utom stat beviljas;

e) att meddela föreskrift om utbetalning af forskott för Kejserliga kabinettets och riksskattkammarens räkning, samt vidtaga åtgärd till ersättnings erhållande för dem;

f) att till allmänhetens kännedom befordra officiela tillkännagifvanden och annonser, som angå handeln, sjöfarten och näringarne;

g) att handlägga Generaltulldirektionens forslag till fördelning af den tullkamrarnes tjenstemän och betjente tillfallande uppbördsprocent;

h) att handlägga frågor om reseunderstöd, som äro anslagna för lärare och elever vid tekniska realskolor samt för elever vid aftonskolor;

i) att handlägga inkomna förteckningar öfver handlande, borgare och handtverkare i städerne samt Magistraterne underlydande fabriker och manufakturverk, förteckningar öfver utskeppade skogsprodukter, namn- och befarenhetsrullor öfver städernas sjömanskap, förteckningar öfver prisen på salt och spanmål, förteckningar öfver antagne krutförsäljare samt handelsombudsmännens berättelser om prisen å säd och öfriga handelsartiklar å utrikes ort;

k) att pröfva anbud å fyrningsmaterialier för lots- och båkinrättningens behof;

l) att förordna om försäljning af obrukbara patrullslupar för tullverkets räkning samt anskaffande af andra i deras ställe.

m) att förordna om utbetalning af löneförhöjning till lotsbetjente, såsom ock belöning för upptäckande af nya grund.

n) att fördela influtne kollektmedel emellan sjömanshusen.

o) att handlägga frågor om löneförhöjning till Kronolänsmän för tjenst utöfver tio år;

p) att hafva inseende öfver Senatens tryckeri och utanordna kostnaden för detsamma, samt för häftning och inbindning såväl af allmänna författningar som af Senatens diarier, konseptböcker, protokoller m. m.;

q) att bevilja restitution af stämpladt papper, som genom misskrifning gått förloradt;

r) att förordna om afföring i kronans räkenskaper af förskjutna kostnader för mediko-legala obduktioner samt ryske presters och tolkars resor till domstolarne i landet, efter inhemtad utredning derom att någon utväg till kronans ersättande för sådant förskott ej finnes;

s) att uppgöra och expediera sammandrag af de månadtliga kassakalkulationerna och kronomagasins-förslagen samt summariska redogörelsen för Statsverkets inkomster och utgifter;

t) att handlägga Bankodirektionens, Generaltulldirektionens och Postdirektionens kassaförslager, då dessa icke föranleda till någon anmälan eller åtgärds vidtagande i Senaten;

u) att handlägga vederbörande auktoriteters reqvisitioner af särskilda å stat anslagne medel äfvensom Guvernörernes anmälningar om ränteriernas förstärkande med nödiga medel;

v) att utanordna ersättning af kostnader för resor, som embets- och tjenstemän verkställt i grund af utfärdade instruktioner eller enligt särskildt förordnande;

x) att utanordna begrafningshjelp och gratifikation för utmärkelsetecken till civila sterbhus, enligt gällande författningar; och

y) att hafva närmaste tillsyn öfver Kartasigillatakontoret och derstädes verkställa inventeringar.

Kammar-Expeditionen.

a) att handlägga Guvernörernes promotorialer med ansökningar om skatteköp af krono-rusthåll och hemman;

b) att pröfva uppbördsmäns borgesförbindelser;

c) att handlägga allmänna Revisionsrättens arbetsförteckningar och arbetsdiarier;

d) att anskaffa och till vederbörande afsända tryckta blanketter till tabeller, jordeböcker m. m.;

e) att förordna om sådana skattelägenheters införande uti kronokolumnen af jordeboken, hvilka för ränterester blifvit skattevrak och hvarå kronan erhållit laga fasta;

f) att sedan Länestyrelsernas berättelser öfver kronouppbörden eller restantierelationen blifvit i Senaten föredragne och pröfvade, låta besörja om den speciela granskningen af dessa redogörelser samt lemna vederbörande redogörare del af de anmärkningar, hvartill nämnde granskning kan föranleda;

g) att förordna om utarrenderande af såkallade stadgalägenheter eller kronan tillhörige ängar, holmar och fiskerier m. m., utom dem, hvilka äro under Forststyrelsens vård, äfvensom pröfva de gjorda anbuden, såframt den förra arrendesumman eller inkomsten icke öfverstigit 600 mark; och

h) att vidtaga förberedande åtgärder till utarrenderande af kungsgårdar och andra kronolägenheter, utom militieboställen samt att bevilja transport af dylika arrenden.

Militie-Expeditionen.

a) att vaka deröfver att afgifterne för officerares och civile tjenstemäns vid finska trupperna befordringar och afsked komma kronan till godo;

b) att ur krigsmanshuskassan bevilja pensioner åt afskedadt underbefäl och manskap vid finska militären samt gratial åt lots- och fyrbetjente; äfvensom åt enkor och barn efter här nämnda personer;

c) att infordra ersättning för lemnade förskotter till rysk militär;

d) att bevilja städerna ersättning för stadsutskylder, som blifvit ryska militärpersoners gårdar påförde och böra af finska militiemedlen utgå;

e) att handlägga Generalguvernörens och vederbörande auktoriteters reqvisitioner af särskilda å militiestaten anslagne medel, äfvensom Guvernörernes anmälningar om landtränteriernas förstärkande med nödiga militiemedel vid förefallande behof;

f) att utanordna begrafningshjelp och gratifikation för utmärkelsetecken till militära sterbhus, i öfverensstämmelse med gällande författningar;

g) att förordna om utbetalning af kostnader för resor, som militära embets- och tjenstemän verkställt i grund af utfärdade instruktioner eller enligt särskilda förordnanden;

h) att pröfva kontrakter om upphyrande för kronans räkning af i författningarne medgifna lokaler för militära ändamål, då hyressumman ej öfverstiger det belopp, som af Senaten förut blifvit godkändt eller då utgiften ej uppgår till högre belopp än 1 600 mark;

i) att förordna om utbetalning ej mindre af arvoden för sådana förrättningar, som af militie-boställskassan böra påkostas, än af de vid dylika förrättningar begagnade nämndemäns och handräckningsmanskaps dagspenning;

k) att förordna om betalning ifrån militiemedlen af kronans andel i refnings- och storskiftskostnader;

l) att på grund af behörigen fastställda egoliqvider af kronans medel utanordna ersättning för uppodlingskostnad å egor, som vid storskifte tillfallit militie boställe ifrån annan lägenhet;

m) att vidtaga förberedande åtgärder i afseende å utarrenderandet af militieboställen;

n) att bevilja transport af arrenderättigheten till militieboställen uti de i arrendekontrakterne upptagna fall;

o) att anskaffa och till vederbörande afsända tryckta blanketter till tabeller, rotelängder, militieboställsrullor m. m.;

p) att fastställa hushållsplaner å militieboställen; och

q) att förordna om utbetalning af löneförhöjning för långvarig oförvitlig tjenst åt underbefäl och manskap vid finska militären.

Ecklesiastik-Expeditionen.

a) att pröfva och godkänna kontrakt om rum, som till elementarläroverkens begagnande upphyras på kronans bekostnad, såframt hyressumman ej öfverstiger af Senaten förut beviljadt belopp; och

b) att hafva inseende öfver statsarkivet.

Jordbruks-Expeditionen.

a) att hafva inseende öfver förvaltningen af Mustiala landtbruksinstitut och jordbruksskolorna i landet samt Forstinstitutet, enligt gällande reglementen;

b) att antaga anbud å utarrenderande af ängar underlydande forstförvaltningen samt försäljning utom auktion af virke, torrved och granträn såsom ock af skogsprodukter, hvilka i kronoskogarne åverkats och tagits i beslag;

c) att förordna om verkställigheten af mindre arbeten i kronoskogarne, som ersättas från det för sådant ändamål å stat upptagna anslag;

d) att handlägga inkomna qvartalsförslag från Forststyrelsen öfver utlevererade skogsprodukter och forstkassaforslag från Guvernörerne;

e) att bevilja understöd af landtmäteriprocentmedlen åt landtmätare samt deras enkor och barn, såframt understödet ej öfverstiger 200 mark;

f) att bevilja utbetalning ej mindre af landtmätarearvoden för sådana förrättningar, som af kronan böra påkostas eller för hvilka arvoden af statsmedlen förskjutas, än ock af de vid dylika förrättningar begagnade nämndemäns och handräckningsmanskaps dagspenning;

g) att förordna om utbetalning från allmänna statsmedel af arvoden och ersättningar för justering af mått, mål och vigt.

h) att förordna om utbetalning från allmänna statsmedel af kronans andel i refnings- och storskiftskostnader;

i) att ombesörja qvartalsinventeringar af de under Landtmäteriöfverstyrelsens förvaltning varande medel;

k) att granska inkomna protokoller öfver verkställda inventeringar i länelandtmäterikontoren, då dessa icke föranleda till någon anmälan eller åtgärds vidtagande i Senaten; och

l) att handlägga frågor rörande förvaltningen af socknarnes förrådsmagasiner, med undantag af reglementens fastställande för desamma och sådana ärender, som i besvärsväg till Senaten inkomma.

§ 17.

Hafva uti något ärende, som får af Expedition slutligen afgöras, besvär öfver någon myndighets åtgärd blifvit anförda, eller förekommer af annan anledning betänklighet vid sakens pröfning, skall ärendet i Senaten föredragas.

Öfver de mål och ärender, som inom Expeditionerne afgöras, böra korta förteckningar för hvarje månad uppsättas och aflemnas till Viceordföranden, hvilken dem granskar och, om han finner dessa förteckningar icke gifva anledning till någon anmärkning, sådant å dem antecknar, hvarefter desamma uti Expeditionen förvaras; i motsatt fall bör om förhållandet i Senaten anmälas.

I hvarje ärende, som af Expeditionen slutligen pröfvas, utom dem som äro af särdeles enkel beskaffenhet, bör föredraganden aflemna skriftligt betänkande. Är Chefen för Expeditionen af annan mening, afgöres ärendet enligt Chefens beslut, men föredraganden vare berättigad att häremot reservera sig och för sådant ändamål nedlägga sin åsigt uti protokoll, som i dylika fall bör föras. Sådana protokoller böra för hvarje halfår öfverlemnas till Prokuratorn och, sedan han af dem tagit del, med påteckning härom, återställas till Expeditionen för att derstädes förvaras.

§ 18.

Expeditionschef må, efter derom i Senaten skedd anmälan, under den ledighet han sommartiden åtnjuter, eller å annan tid af året om Senaten finner anledning dertill förekomma, verkställa inspektionsresa i någon del af landet, för att i de ämnen, hvilka ligga inom Expeditionens verkningskrets, erfara huru anbefallda regeringsåtgärder blifvit verkställde och hvad inflytande desamma haft samt inhemta andra upplysningar och sålunda lättare sättas i tillfälle att bedömma hvad som kan lända till landets förkofran och bästa. Om hvad Expeditionschef under sådan resa inhemtat och kan vara förtjent af Styrelsens uppmärksamhet bör han till Senaten afgifva berättelse.

Önskar Generalguvernören att en eller annan af Expeditionschefernes resor sättes i samband med Generalguvernö|314|rens egna inspektionsresor, böra de förra härefter lämpas. Generalguvernören må jemväl, om han så för godt finner, anmoda någon Senator att å dessa inspektionsresor vara honom följaktig

§19.

Cheferne för Senatens Expeditioner ega att åt de vid dessa tjenstgörande Kanslister och andre Kammarförvandter samt Chefen för Civil-Expeditionen särskildt åt Registratorer och Translatorer bevilja tjenstledighet på högst en månad samt åt extraordinarie betjente på längre eller kortare tid.

§ 20.

Viceordföranden utöfvar hufvudtillsynen öfver senatshuset och dess samtliga tillhörigheter, dervid närmast biträdd af Ekonomen; förordnar om årliga besigtningar å senatshuset genom öfverstyrelsen för allmänna byggnaderne; låter upprätta förteckning öfver Senatens bägge Departements, Prokuratorsembetets, Revisionsrättens och Revisionskontorets inventarier; förordnar om anskaffande af nya och reparation af äldre möbler och effekter samt smärre uppköp för Departementernas, Prokuratorsembetets, Revisionsrättens och Revisionskontorets behof, äfvensom om verkställigheten af mindre reparationer å byggnaderne. Finnas betydligare reparationer nödiga, bör, efter det bemälde Öfverstyrelse aflemnat kostnadsförslag till deras verkställande, frågan genom Civil-Expeditionen Senatens afgörande underställas.

§ 21.

Viceordföranden eger vaka öfver den allmänna ordningen inom Ekonomie-Departementet och ärendernas behöriga behandling. Viceordföranden tillkommer att bestämma tiden för Departementets sammanträden, derest icke Generalguver|315|nören härom förordnar, äfvensom anordna om ärendernas föredragning.

Vid Viceordförandens frånvaro eller jäf träder den främste närvarande Ledamoten i hans ställe.

§ 22.

Departementet handlägger de ärender, hvilka böra detsamma föredragas, efter dessas olika beskaffenhet, antingen vid allmänt sammanträde eller vid sammanträden å två divisioner.

I allmänhet bör Departementet, med undantag af tiden från och med den 1 Juni intill den 1 Oktober, två dagar i hvarje vecka hålla allmänna sammanträden och två dagar sammanträda på divisioner, hvaremot de två återstående söcknedagarne icke upptagas af sammanträden inom Departementet utan, så vidt session i Senatens Plenum då icke eger rum, användas af Cheferne för Expeditionerne till handläggning af de på dessas afgörande ankommande ärender. Dock kan häruti efter Departementets bestämmande för vissa tider göras sådan ändring, som af ärendernas mängd eller beskaffenhet påkallas.

Uti Departementets allmänna sammanträden deltaga Viceordföranden och samtlige Ledamöter, såvidt de icke åtnjuta ledighet eller äro stadde på embetsresor, eller af annan laga orsak hindrade. Viceordföranden eger fördela Ledamöterne till tjenstgöring på divisionerna.

Emellan den 1 Juni och 1 Oktober ega icke sammanträden på divisioner rum, utan alla ärender, hvilka föredragas Departementet, handläggas vid allmänt sammanträde af alla för tiden tjenstgörande Senatorer, enligt den arbetsordning Departementet eger närmare bestämma.

§ 23.

Vid allmänt sammanträde böra följande ärender i Departementet handläggas:

a) Kejsarens befallningar och remisser, äfvensom hemställningar till Kejsaren;

b) frågor och förslag om utfärdande af nya eller ändring, upphäfvande eller förklaring af förut gällande författningar;

c) frågor om nya allmänna inrättningar och embetsverk, om utfärdande af reglementen eller instruktioner för dem och för tjenstemän i allmänhet samt om ändringar i förut gällande föreskrifter i dessa afseenden;

d) alla till Ecklesiastik-Expeditionens föredragning hörande ärender;

e) frågor om förändring af landets indelning i administrativt hänseende;

f) frågor rörande allmän ordning och säkerhet;

g) Chefernes för Senatens Expeditioner reseberättelser;

h) embetsverks och tjenstemäns årsberättelser om sin verksamhet;

i) frågor om städers och köpingars anläggande och privilegier för dem samt om ändring i dylika privilegier;

k) frågor om besättande af sådana administrativa embeten och tjenster, hvilkas innehafvare af Kejsaren eller Senaten utnämnas, samt om afsked eller tjenstledighet för innehafvare af dylika embeten;

l) frågor om angelägenheter emellan Finland och andra länder;

m) statsregleringen för hvarje år;

n) frågor om betydligare utgifter utöfver stat, allmänna undsättningsåtgärder samt om lån till större belopp från allmänna medel;

o) frågor om statslån;

p) frågor om oktroj för enskilda banker och kreditanstalter;

q) frågor om allmänna arbeten af större omfång;

r) frågor om inrättande eller indragning af tjenster, då Departementet är bemyndigadt att derom förordna;

s) frågor om pensioner, gratifikationer och nådegåfvor;

t) berättelser om revision af Finlands Bank;

u) fastställande af markegångstaxor;

v) frågor om allmännare uppskattningar eller förmedlingar samt om lägenheters natur;

x) fastställande af allmänna byggnadsförslaget, äfvensom af förslaget till användande af Öfverstyrelsens för väg- och vattenkommunikationerne dispositionsmedel för hvarje år med flere ärender af större vigt eller allmännare beskaffenhet, hvarom, i händelse tvifvelsmål i detta hänseende appstår, Departementet eger vid allmänt sammmanträde bestämma.

Öfriga å Senatens handläggning ankommande ärender föredragas å divisionerne.

§ 24.

De ärender, hvilka tillhöra Departementets handläggning vid allmänt sammanträde eller å divisionerne, skola efter skedd beredning inom vederbörande Expedition, i Departementet föredragas af Referendariesekreteraren, med undantag af statsregleringen samt andra rent financiela ärender äfvensom frågor rörande kronouppbörden samt användandet och redovisandet af allmänna anslag och medel, hvilka föredragas af vederbörande Kamrerare.

I alla besvärsmål, och i allmänhet äfven uti andra ärender än de, som äro af särdeles enkel beskaffenhet, bör föredraganden uppsätta recit af handlingarnes innehåll jemte rotel öfver desamma, samt aflemna skriftligt af honom undertecknadt betänkande, hvilket handlingarne vidhäftas och, i de fall då Departementet dertill besluter, införes i protokollet.

Vid ärendes föredragning yttrar sig först Chefen för|318| Expeditionen. Yppas vid öfverläggning skiljaktiga meningar, beräknas rösterna såsom i allmän lag stadgas.

Hvarje Expedition må i sådana ärender, som tillhöra dess verkningskrets och fordra Högsta Maktens afgörande, uppgöra förslag till underdånig framställning hos Kejsaren, hvilket bör vid allmänt sammanträde underställas Departementets bedömmande.

Förena sig Ordföranden eller Viceordföranden jemte två Senatorer med Chefen för Expedition om ett uppgjordt förslag, skall detsamma, änskönt det icke biträdts af de flesta rösterna, åtföljdt af Senatens protokoll i ämnet, till Hans Majestät insändas.

§ 25.

Från Senaten utgående skriftliga handlingar, för hvilkas öfvererensstämmelse med besluten Expeditionen är ansvarig, uppsättas och kontrasigneras af vederbörande föredragande, samt utfärdas i Kejsarens namn och underskrifvas af alla dem, som i pröfningen deltagit. Grundar sig handlingen på Kejsarens eget beslut, bör sådant jemväl utsättas. Handlingar, som från någon Expedition utfärdas, undertecknas af Expeditionens Chef, med enahanda kontrasignation. Remisser underskrifvas af foredraganden.

§ 26.

Kamrerarene böra handlägga och afgifva utlåtande uti financiela, kamerala och räkenskapsfrågor, som tillhöra Senatens eller Expeditionernes handläggning, samt för öfrigt, med biträde af Kammarförvandterne, fullgöra hvad af Senaten eller Expeditionschefen dem föreskrifves.

Protokollssekreterare och Kanslister skola biträda Referendariesekreterarene, föra Senatens protokoll och handhafva göromålen inom Expeditionerna enligt de föreskrifter, som af|319| Expeditionschefen dem meddelas. Translatorerne böra ombesörja de för såväl Senatens begge Departementer som Prokuratorn behöfliga öfversättningar af skrifter till och ifrån finska eller ryska språken.

§ 27.

Registratorerne åligger att emottaga och i diarier anteckna de bref och handlingar, som till Senaten inkomma, samt öfverlemna dem till Expeditionerna; att till vederbörande sakegare utgifva Senatens expeditioner samt för dem uppbära afgifterna och för dessa i stadgad ordning redovisa; äfvensom att slutligen aflemna akterne till arkivet.

Registratorn för supplikärenderne bör jemväl registrera Ekonomie-Departementets och Senatens Pleni-protokoller.

§ 28.

Arkivariens åliggande är att ordna, förteckna och vårda statsarkivets handlingar, för att vid historiska forskningar eller annat behof vederbörande tillhandahållas, samt för öfrigt iakttaga hvad särskild instruktion för honom innehåller. Arkivarien biträdes af Amanuensen. Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. Helsingfors, den 10 Maj 1869.

Enligt Hans Kejserliga Majestäts Eget Beslut
och i Dess Höga Namn,
Dess tillförordnade Senat för Finland.

Hans Kejserliga Majestats Nådiga Förordning, innefattande ändringar i och tillägg till nådiga förordningen den 10 Maj 1869, angående ärendernas behandling i Kejserliga Senaten för Finland. Gifven i Helsingfors, den 22 Mars 1875.

WI ALEXANDER den Andre, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, Tsar af Polen, Storfurste till Finland, etc. etc. etc.

Göre veterligt: På Wår Senats för Finland underdåniga framställning och med afseende jemväl å Generalguvernörens öfver landet tillstyrkan, hafve Wi, wed upphäfvande af mom. i uti 13 och mom. d uti 23 §§ samt ändring af såväl mom. f i förstsagde paragraf och mom. d i 10 § som 14 § uti nådiga förordningen den 10 Maj 1869, angående ärendernas behandling i Kejserliga Senaten för Finland,|320| funnit godt, såsom tillägg till berörda förordnings 9, 10, 13, 14 och 23 §§, i nåder föreskrifva, att framdeles till nedannämnde Expeditioners handläggning höra följande mål och ärender, nemligen:

till Finansexpeditionens, de som angå socknarnes förrådsmagasiner samt restitution och afskrifning af tullmedel,

till Kammarexpeditionens, ärender rörande landtmäteriet, skiftes- och karteverket jemte justering af mått, mål och vigt, samt

till Jordbruksexpeditionens, frågor om restitution af jernvägsmedel; att öfverstyrelsen för landtmäteriet jemte landtmäteristaten skall underlyda Kammarexpeditionen; samt att de allmänna bestämningar i 23 §, hvilka fortfara att vara gällande, skola uti tillämpliga delar iakttagas vid behandlingen äfven af de till Ecklesiastikexpeditionen hörande ärender. Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. Helsingfors, den 22 Mars 1875.

Enligt Hans Kejserliga Majestäts Eget Beslut
och i Dess Höga Namn,
Dess tillförordnade Senat för Finland.

Hans Kejserliga Majestäts Nådiga Förordning, angående berättelse, som af Prokuratorn i Kejserliga Senaten hädanefter vid landtdag skall till Finlands Ständer afgifvas. Gifven i Helsingfors, den 8 Maj 1876.

WI ALEXANDER den Andre, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfvar hela Ryssland, Tsar af Polen, Storfurste till Finland, etc. etc. etc.

Göre veterligt: På gjord underdånig framställning, vele Wi i nåder förordna, att Prokuratorn i Wår Senat för Finland äger vid hvarje landtdag, Finlands Ständer till kännedom, afgifva berättelse om lagskipningen i landet och lagarnes handhafvande i öfrigt under den sedan föregående ständermöte förflutna tid. Det alle, som vederbör, till underdånig efterrättelse länder. Helsingfors, den 8 Maj 1876.

Enligt Hans Kejserliga Majestäts Eget Beslut
och i Dess Höga Namn,
Dess tillförordnade Senat för Finland.

Register.

Adel, se Ridderskap och Adel.

Adeligt stånd: hvilka Konungen eger deri upphöja, R. F.Regeringsformen 11.

Afgift, ny, må icke, undantagande att riket med härsmagt blifver angripet, utan Ständernas vetskap, fria vilja och samtycke påläggas, R.F.Regeringsformen 45; – icke af Reg. Cons. på eget bevåg, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809.

Afhandlingar om fred och stillestånd, se Förbund.

Aflöning, se Arvode.

Afsägelse: af landtdagsmanna uppdrag när får ega rum och af hvem pröfvas, L.O. 17; – af ledamotskap i utskott, L.O. 32, Rh.O. 25.

Akademier: skola vidmagthållas, Pr.Pr. 2, 4; – deras egor få icke bortsäljas, till skatteköpas, eller afhändas, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 5.

Aktor, se Fiskal, Justitiekansler, Ombudsman, Prokurator.

Allmoge, se Bondestånd.

Allodialsäterier, se Säteri.

Amiralitetskollegium: dess sammansättning och göromål, R.F. 20.

Anordning å statsmedel: huru utfärdas, R. F.Regeringsformen 24, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809.

Anslag: till plenum, elektors- och utskottssammanträde, L.O. 45, Rh.O. 28.

Anslagsfråga: dess beredning, L.O. 36; – huru förfaras bör, när samtliga stånden icke förenat sig i sammanstämmande beslut angående anslag till särskilda ändamål, L. O.Landtdagsordningen 72.

Ansökningar i mål och ärender, som höra till högsta magtens pröfning och afgörande, huru och hvarest böra ingifvas, Kejs. Förordn. d. 2 Juni 1826.

Anteckning af representanter på riddarhuset, Rh. O.Riddarhusordningen 14–19.

Arvode: för vald landtdagsman, L. O.Landtdagsordningen 20, Kejs. Förordn. d. 10 Maj 1869; när han kan dömas detsamma förlustig, L. O.Landtdagsordningen 20; – för landtmarskalken och talmännen, L. O.Landtdagsordningen 23; för bondeståndets sekreterare, L. O.Landtdagsordningen 28; – för öfriga ståndens och utskottens sekreterare och utskottens betjening, L. O.Landtdagsordningen 36.

Auktioner: på dem skola med vissa undantag kronans alla behofver upphandlas, B. Pr.Borgareståndets Privilegier 2.

Bank, Riksens Ständers: förblifver under deras egen garanti och vård, R. F.Regeringsformen 55; – Finlands: öfver förvaltningen af densamma utöfva af Ständerne valde fullmägtige inseende, L. O.Landtdagsordningen 68; – val af fullmägtige och revisorer jemte suppleanter för desamma, L. O.Landtdagsordningen 68.

Bankutskott: dess sammansättning, L. O.Landtdagsordningen 29; – dess åliggande, L. O.Landtdagsordningen 38.

Behörighet till landtdagsmannakallets utöfvande tillkommer hvarje stånd att pröfva, L. O.Landtdagsordningen 22.

Bekännelse: den, som bekänner annan än den kristna läran, är berättigad att deltaga i val af elektor och landtdagsman, men får icke såsom landtdagsman godkännas, L. O.Landtdagsordningen 14; – är utesluten från säte och stämma på riddarhuset, Rh. O.Riddarhusordningen 9.

Bergskollegium: dess sammansättning och göromål, R. F.Regeringsformen 26.

Beskattning, se Afgift.

Beslut: hvad stånden sammanstämmande afgjort, är i alla frågor Ständernas beslut, L. O.Landtdagsordningen 72; – i hvilka fall till beslut fordras alla ståndens bifall, L. O.Landtdagsordningen 71, 72; – när endast tre stånds bifall är tillräckligt, L. O.Landtdagsordningen 73; – om två stånd stadna mot två, L. O.Landtdagsordningen 73, 74; – som innehålla svar på Kejsarens och Storfurstens propositioner, m. m. skola genom skrifvelser afgifvas, L. O.Landtdagsordningen 76; – Ståndens: den ordning, hvari de böra fattas, L. O.Landtdagsordningen 58–61, Rh. O.Riddarhusordningen 32–34; kunna ej vid justering ändras, L. O.Landtdagsordningen 64; – delgifvas de ofriga stånden och vederbörande utskott genom protokollsutdrag, L. O.Landtdagsordningen 66, 67.

Besvär: ordningen för anförande af besvär öfver landtdagsmannaval, L. O.Landtdagsordningen 16; – hvarje stånd eger tillsätta ett utskott till förberedande handläggning af dess enskilda besvär och angelägenheter, L. O.Landtdagsordningen 30; – öfver af Hofrätterna gjorda be|323|fordringar eger Senatens Justitiedepartement upptaga och afgöra, Kejs. Förordn. d. 5 Febr. 1812.

Betjening, ståndens och utskottens: njuta landtdagsmanna skydd, L. O.Landtdagsordningen 9; – huru den utses i stånden, L. O.Landtdagsordningen 28; – i utskotten, L. O.Landtdagsordningen 33; – den vedergällning, som tillkommer densamma, bestämmes af statsutskottet, L. O.Landtdagsordningen 36.

Betänkande, se Utskottsbetänkande.

Bevillning: om ingen ny bevillning vore fastställd, innan Riksdagen upphört, då förblifver det vid den gamla, R. F.Regeringsformen 46; huru förfaras bör, om samtliga stånden icke förena sig om grunderna för någon beyillning, sättet för deras tillämpning, eller bevillningens fördelning till utförande, L. O.Landtdagsordningen 72.

Bevillningsutskott: dess sammansättning, L. O.Landtdagsordningen 29; – dess åligganden, L. O.Landtdagsordningen 37; förstärkt, L. O.Landtdagsordningen 72.

Biskop: huru utnämnes, R. F.Regeringsformen 10; kallas af Kejsaren och Storfursten till landtdag, L. O.Landtdagsordningen 11; har tillsyn öfver domkyrkornas handlingar samt inkomster och utgifter, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 4, 23.

Biskopsgård, -säte: af hvem i stad och på landet bygges och underhålles, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 7; – dess friheter, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 7, 8, 10, 12.

Bondestånd: dess fri- och rättigheter, R. F.Regeringsformen 52, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 3, bekr., Kongl. Maj:ts Förs. d. 23 Febr. 1789; – huru dess landtdagsmän väljas, L. O.Landtdagsordningen 13; – hvilka äro valbara, L. O.Landtdagsordningen 14; – huru dess talman och vice talman utnämnas, L. O.Landtdagsordningen 23; – hvem förer ordet intill dess talman blifvit förordnad, L.O. hvilken ed dess talman aflägger, L. O.Landtdagsordningen 24; – dess sekreterare utses af Kejsaren och Storfursten, L. O.Landtdagsordningen 28; – dess medlemmar åtnjuta personligt skydd, Kongl. Maj:ts Förs. d. 23 Febr. 1789 1tillagt av utgivaren; – bibehålles vid sin egande rätt till och dispositionsrätt å sina skattehemman, 2; – tillförsäkras att de å skattehemman en gång gjorda och faststälda skattläggningar och tiondesättningar skola ega bestånd, 2; – tillåtes inom riket föra och afsätta sin och sina grannars afvel och slöjder, 4; – fritages från skattläggning af uppodlingar å kärr, mossar och oländig mark, 5; – får bibehålla och nyttja till sin betjening å landet socknehandtverkare af skräddare, skomakare och smeder, 6; – må till hemmanets häfdande antaga och nyttja nödiga arbetare af barn och tjenstehjon, 7; – är fritaget från våldsam. värfning, men får icke i nödfall|324| eller krigstider undandraga sig rikets försvar, 7. – dess rätt till besittning och skatteköp af kronohemman, Kongl. Förordn. d. 21 Febr. 1789.

Bordläggning: af Kejsarens och Storfurstens propositioner, L. O.Landtdagsordningen 53; – af utskottens betänkanden och hemställningar, L. O.Landtdagsordningen 56; – i ståndens kanslier skall alltid finnas tillgänglig en förteckning öfver bordlagda ärenden och dertill hörande handlingar, L. O.Landtdagsordningen 56.

Borgarestånd: stadfästelse å borgerskapets och städernas privilegier, fri- och rättigheter, R. F.Regeringsformen 54, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten bekr., Kongl. Maj:ts Förs. d. 23 Febr. 1789; – huru dess landtdagsmän väljas, L. O.Landtdagsordningen 12; – hvilka äro valbare, L. O.Landtdagsordningen 14; – huru dess talman och vice talman utnämnes, – L. O.Landtdagsordningen 23; hvem, innan talman blifvit förordnad, förer ordet, – L. O.Landtdagsordningen 23; dess talman bör aflägga ed, L. O.Landtdagsordningen 24; – utser sin sekreterare, L. O.Landtdagsordningen 28; – tryggas vid produktplakatets helgd, Kongl. Förs. d. 23 Febr. 1789, 2; – borgerlig handel och rörelse endast under vilkor tillåten att drifvas, 2; – försäkras om bibehållande af rättighet att föreslå borgmästare, välja rådmän och antaga mindre betjening, 3; – skall taxeras af egna medlemmar, 3; – förvaltar städernas kassor, 3; – tillförsäkras skydd emot intrång i handel och handtverk, 5; se Städer.

Borgerskap, se Borgarestånd.

Boställen äro från skjutsningsbesväret befriade, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 3; – kunna icke skatteköpas, Kongl. Förkl. d. 19 Sept. 1723. Böter kunna ådömas vald landtdagsman, som sig ej i rätt tid vid landtdagen inställer, L. O.Landtdagsordningen 20; – den, som, utan ståndets tillstånd, förfallolöst af håller sig från ståndets öfverläggningar, L. O.Landtdagsordningen 2O.

Civilexpedition i Senaten: hvilka ärenden tillhöra dess behandling, Kejs. Förordn, d. 10 Maj 1869.

Departement, se Ekonomiedepartement, Justitiedepartement. Deputationer: genom deputationer skola borgare- och bondestånden begära talmän och vicetalmän, L.O. 23; – helsa stånden hvarandra, L. O.Landtdagsordningen 25; – kunna stånden meddela hvarandra sina beslut, L. O.Landtdagsordningen 66; – taga stånden afsked af hvar|325|dera, L. O.Landtdagsordningen 80; – återlemnas landtmarskalksstäfven, Rh. O.Riddarhusordningen 42.

Deputationer med domsrätt, äro afskaffade, R. F.Regeringsformen 16.

Diarium skall finnas att tillgå i ridderskapets kansli, Rh. O.Riddarhusordningen 29. Dispens: beviljandet deraf tillhör omedelbart högsta magten, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809; – i hvilka fall Senaten eger afgöra ansökningar derom, Kejs. Förordn. d. 2 Juni 1826.

Domare kunna icke förlora sitt embete utan laga ransakning och dom, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten bekr.

Domaresysslor: till dem, som af Hans Kejs. Maj:t enligt grundlag besättas, eger Kejs. Sen. Justitiedepartement ensamt föreslå och anmäla sökande, Kejs. Förordn. d. 5 Febr. 1812.

Domhafvande: val af landtdagsman i bondeståndet förrättas inför domhafvanden på dertill af honom bestämd tid, L. O.Landtdagsordningen 13; – utfärdar fullmagt för vald landtdagsman, L. O.Landtdagsordningen 15.

Domkapitel utfärdar fullmagt för vald landtdagsman i presteståndet, L. O.Landtdagsordningen 15; – hos detsamma anföras klagomål öfver val till landtdagsman för presterskapet och skollärare, L.O. 16; – pröfvar skälen för afsägelse af landtdagsmanna uppdrag, när afsägelsen sker efter valet, L. O.Landtdagsordningen 17; – har tillsyn öfver domkyrkans handlingar samt inkomster och utgifter, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 4; – åligger tillse att sysslomannen årligen för dem gör räkenskap, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 4; – dess ombud bör öfvervara tvister om kyrkors, hospitals-, akademie- m. m. egor, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 5; – förordnar fullmägtig att vara tillstädes vid åtal mot prestmän, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 24; se Presteståndet.

Domsaga: för hvarje af landets domsagor väljes en fullmägtig i bondeståndet, L. O.Landtdagsordningen 13.

Domstolar, extraordinarie, äro afskaffade, R. F.Regeringsformen 16; – en hvar njuter rätt att dömas af den domstol, under hvilken han enligt lag hörer, R. F.Regeringsformen 16, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 2; se Hofrätt, Justitiedepartement.

Ecklesiastikexpedition i Senaten: hvilka ärenden tillhöra dess behandling, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809, Kejs. Förordn. d. 10 Maj 1869.

Edsformulär för landtmarskalken, vice landtmarskalken, talemännen och vicetalemännen, L. O.Landtdagsordningen 24; – för sekreteraren i bondeståndet, L. O.Landtdagsordningen 28.

Ekonomiedepartement, Senatens: dess göromål, indelning uti särskilda expeditioner, rättegångsordning samt befogenhet, Regl. för Reg: Cons. d. 18 Aug. 1809, Kejs. Förordn. d. 10 Maj 1869; hvilka mål och ärenden, som förut varit Hans Kejs. Maj:ts eget afgörande förbehållne, få af detsamma afgöras, Kejs. Förordn. d. 2 Juni 1826, d. 28 Nov. 1859, d. 20 April 1863; – om dessa bör hos Hans Kejs. Maj:t anmälas, Kejs. Förordn. d. 2 Juni 1826.

Ekonomieutskott: dess sammansättning, L. O.Landtdagsordningen 29; – dess åligganden, 35.

Elektorer: borgarståndets representanter kunna utses genom elektorer, L. O.Landtdagsordningen 12; – val i bondeståndet verkställes genom elektorer, L. O.Landtdagsordningen 13; – huru dessa väljas och sammankomma, L. O.Landtdagsordningen 13; – vid landtdagsmannaval tillkommer hvar elektor en röst, L. O.Landtdagsordningen 13; – hvilka äro berättigade, att i val af elektor deltaga, L. O.Landtdagsordningen 14; – ledamöterne i utskotten utses likaledes genom elektorer, L. O.Landtdagsordningen 29.

Embeten och tjenster: huru böra besättas, R. F.Regeringsformen 10, 22–31, F. o. S. A. 4; – få icke bortgifvas åt utländske män, R. F.Regeringsformen 10, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 1; – huru vissa prestembeten tillsättas, R. F.Regeringsformen 10, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 16–18; huru embeten i städerna besättas, B. Pr.Borgareståndets Privilegier 3, 6, Kejs. Förordn. d. 8 Dec. 1873; högre tjensters besättande tillhör omedelbart högsta magten, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809.

Embets- och tjenstemän skola vara af den rena evangeliska läran, R. F.Regeringsformen 1, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 1; – som icke innehafva tromans värdighet, kunna endast efter laga ransakning och dom varda sitt embete förlustige, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten bekr., Riksd. besl. 1786, 4; – om med sin embetsmyndighet söka inverka på val af landtdagsman, L. O.Landtdagsordningen 22; – dem tillkommande rättigheter och skyldigheter vid indragning af deras tjenster, Kejs. Förordn. d. 3 Febr. 1868; – huru ledamöter, embets- och tjenstemän i Reg. Cons. utnämnas, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809; – hvilka embets- och tjenstemäns utnämnande öfverlemnats åt Regerings Conseljen, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809, Kejs. Förordn. d. 28 Nov. 1859, d. 30 Apr. 1863.

Envälde, Konungens, afskaffadt, R. F.Regeringsformen bekr.

Enskildt utskott kan af hvarje stånd tillsättas, L. O.Landtdagsordningen 30; – ridderskapet och adelns, Rh. O.Riddarhusordningen 24.

Erkebiskop: huru utnämnes, R. F.Regeringsformen 10; – erhåller kallelse till landtdag, L. O.Landtdagsordningen 11; – förordnas till talman för presteståndet, L. O.Landtdagsordningen 23.

Executor: öfver dem tillkommer Hofrätterna hafva inseende, R. F. 15.

Expedition: i Senatens ekonomiedepartement, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809, Kejs. Förordn. d. 25 Jan. 1858, d. 12 Sept. 1860, d. 10 Maj 1869; – hvilka ärenden få af expedition afgöras utan föregången anmälan i Senaten, Kejs. Manif. d. 21 Apr. 1841, Kejs. Förordn. d. 28 Nov. 1859, d. 20 Apr. 1863, d. 10 Maj 1869.

Expeditioner efter Kongl. Maj:ts decision, huru utfärdas, R.F. 21; – huru vid Konungens sjukdom underskrifvas, R. F.Regeringsformen 37; – Ständernas, huru utfärdas och underskrifvas, L. O.Landtdagsordningen 78, 79.

Expeditionsutskott: dess sammansättning och åligganden, L. O.Landtdagsordningen 77.

Finansexpedition i Senaten: dess göromål, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809, Kejs. Manif. d. 21 Apr. 1841, Kejs. Förordn. d. 25 Jan. 1858, d. 28 Nov. 1859, d. 20 Apr. 1863, d. 10 Maj 1869.

Finlands bank, se Bank.

Finlands Ständer, samlade till landtdag, representera Finska folket, L.O. 1; – utgöras af ridderskapet och adeln, preste-, borgare- och bondestånden, L. O.Landtdagsordningen 1; – vid hvarje lagtima landtdags öppnande, eller inom 14 dagar derefter, bör statsverkets tillstånd för Ständerna uppvisas, L. O.Landtdagsordningen 27original: 37; – välja vid hvarje lagtima landtdag fullmägtige och revisorer äfvensom deras suppleanter för att utöfva inseendet öfver förvaltningen af Finlands bank, L. O.Landtdagsordningen 68.

Fiskal: huru bör förrätta sitt embete, R. F.Regeringsformen 15; – underlyder Prokuratorn, Instr. d. 12 Febr. 1812.

Framställningar: på hvilket sätt sådane af Ständerna till Kejsaren afgifvas, L. O.Landtdagsordningen 76.

Fred med utländska magter, huru slutes, R. F.Regeringsformen 6, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 1.

Friherre, se Ridderskap och Adel. Frälseman, se Ridderskap och Adel.

Fullmagt: för vald landtdagsman af ofrälsestånd, L. O.Landtdagsordningen 15; – bör upptes till granskning inför den person Kejsaren och Stor|328|fursten dertill förordnar, L. O.Landtdagsordningen 22; – huru utfärdas inom ridderskapet och adeln, Rh. O.Riddarhusordningen 11.

Fullmägtige, Ständernas: i Finlands bank, huru och när utses, L.O. 68; – för adelig ätt vid landtdag, Rh. O.Riddarhusordningen 8–11, 16, 18.

Fundamentallagar, se Grundlagar.

Förbund med utländska magter, huru afslutas, R. F.Regeringsformen 6, F. o. S. A. 1.

Föredragning: af ärenden hos Regenten, R. F.Regeringsformen 10, 12.original: 10–12, Kejs. Instr. d. 6 Nov. 1811, Förordn. d. 17 Mars 1826.

Föredragningslista bör till hvarje plenum uppgöras och finnas att tillgå i riddarhussalen, Rh. O.Riddarhusordningen 20.

Förenings- och Säkerhets Akten bör undertecknas af Konungen vid dess anträde till regementet, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 8.

Författning, Finlands: erkännes och bekräftas, Kejs. Alexander I:s Förs. d. 27 Mars 1809, Kejs. Nikolai I:s Förs. d. 24 December 1825, Kejs. Alexander II:s Förs. d. 3 Mars 1855; se Konstitution.

Förklaring af lag och författningar: huru meddelas, R. F.Regeringsformen 43, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809.

Förolämpande uttryck: i fall någon vid ståndens plena tillåter sig sådane uttryck om styrelsen och enskilda personer, L. O.Landtdagsordningen 46, Rh. O.Riddarhusordningen 31.

Förslag till lediga tjenster: efter hvilka grunder böra uppgöras, R. F.Regeringsformen 10, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 4.

Försäkran: Kejs. Maj:ts till Finlands inbyggare, gifven d. 27 Mars 1809, d. 24 December 1825, d. 3 Mars 1855; – Kongl. Maj:ts till presteståndet, gifven d. 2 Mars 1789; – för Rikets borgerskap och städerna, gifven d 23 Februari 1789; – å svenska och finska allmogens fri och rättigheter, gifven d. 23 Febr. 1789.

Gemensamma sammankomster, ståndens, L. O.Landtdagsordningen 47.

Genealogiska tabeller: om de på riddarhuset befintliga icke innehålla fullständig utredning, Rh. O.Riddarhusordningen 17.

Generalguvernören är ordförande i Senaten, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809, Instr. d. 12 Febr. 1812, Kejs. Förordn. d. 10 Maj 1869; – hans åligganden och befogenhet i denna egenskap, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809, Instr. d. 12 Febr. 1812, Kejs. Förordn. d. 10 Maj 1869; – är chef för|329| civila executiva styrelsen i landet, Instr. d. 12 Febr. 1812; – hans åligganden och befogenhet i sådant afseende, Instr. d. 12 Febr. 1812, Kejs. Förordn. d. 2 Juni 1826.

Granskning af medlemmarnes i de ofrälse stånden fullmagter, L. O.Landtdagsordningen 22.

Grefve, se Ridderskap och Adel.

Grundlag: i sådan egenskap stadfästas Regeringsformen af d. 21 Aug. 1772, R. F.Regeringsformen börj., bekr., F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 9; – Förenings- och Säkerhets Akten af d. 21 Febr. och 3 Apr. 1789, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten bekr.; – Landtdagsordningen af d. 15 April 1869, L. O.Landtdagsordningen 83; – landtdagsman är i utöfningen af denna sin befattning icke bunden af andra föreskrifter än landets grundlagar, L. O.Landtdagsordningen7; – riddarhusordningen bör vara affattad i öfverensstämmelse med grundlagarne, L. O.Landtdagsordningen 10, Rh. O.Riddarhusordningen 41; – sekreteraren i bondeståndet må icke utan reservation till ståndets protokoll föra eller till expedierande befordra något, som är stridande mot grundlagarne, L. O.Landtdagsordningen 28; – landtmarskalk och talmän åligger att vaka deröfver, att sådant, som strider mot landets grundlagar, icke må i stånden komma under öfverläggning, L. O.Landtdagsordningen 45, Rh. O.Riddarhusordningen 13; – då förslag till ändring af grundlag till utskott förvisas, får förberedande öfverläggning ej inom något stånd förehafvas, L. O.Landtdagsordningen 53; – landtmarskalk och talman kan vägra att till öfverläggning upptaga väckt fråga eller att framställa proposition, om han finner frågan strida mot grundlag, L. O.Landtdagsordningen 63, Rh. O.Riddarhusordningen 34; – kan stiftas, ändras, förklaras och upphäfvas endast på framställning af Kejsaren och Storfursten samt med alla ståndens bifall, L. O.Landtdagsordningen 71.

Grundlagar, Finlands: bekräftas och stadfästas, Kejs. Alexander I:stes Förs. d. 27 Mars 1809, Kejs. Nikolai I:stes Förs. d. 24 December 1825, Kejs. Alexander II:dres Förs. d. 3 Mars 1855, Kejs. Kung. d. 4 Apr. 1809. Gymnasier skola vidmagthållas, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 4.

Gärder, se Afgift.

Handpenningar: till Konungens enskilda behag och disposition, R. F.Regeringsformen 24; – för Arffursten och prinsarne af blodet, R. F.Regeringsformen 34.

Hemman, se Jord, Kronohemman, Skattehemman. Hemställningar från utskott: huru justeras, L. O.Landtdagsordningen 44; – afgöras i stånden L. O.Landtdagsordningen 56.

Herredagsman, se Landtdagsman.

Hof, Konungens: står under dess enskilda disposition, R.F. 30; – embeten deri, förbehållna ridderskapet och adeln, F. o. S. A. 4.

Hofrätt: dess sammansättning, embetsmyndighet och pligt, R. F. 15.

Hospital: dess egor få icke bortsäljas, till skatteköpas m. m. Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 5.

Hufvudman för adelig ätt, Rh. O.Riddarhusordningen 7.

Hufvudstad: der hålles landtdag, utom då fiendens infall eller andra vigtiga ärenden göra det omöjligt eller för Ständerna vådligt, L. O.Landtdagsordningen 3; – Senatens förflyttning till landets hufvudstad Helsingfors, Kejs. Kung. d. 7 Juli 1817.

Hushållningen, allmänna: huru förfaras bör, när Kejsaren och Storfursten infordrar Ständernas utlåtande i mål, som angå densamma, L. O.Landtdagsordningen 75; jfr L. O.Landtdagsordningen 35.

Högsta Domstol: dess sammansättning, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 2; – hvilka ärenden der afgöras, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 2.

Indelningsverk: kontrakter derom upprättade med allmogen samt städerna böra noga efterlefvas, R. F.Regeringsformen 18.

Inrättningar, allmänna, se Hushållningen.

Insocknehemman, se Säteri.

Instruktion: för Ständernas bankfullmågtige upprättas och fastställes af Ständerna, L. O.Landtdagsordningen68; – för riddarhusdirektion och dess tjenstemän, Rh. O.Riddarhusordningen 38; – för kommitén för Finska ärenderne d. 6 Nov. 1811; för Generalguvernören d. 12 Febr. 1812; – för Prokuratorn d. 12 Febr. 1812; – för Stats Secretariatet för Storfurstendömet Finland d. 17 Mars 1826.

Introduktion, se Riddarhus.

Inträdespollet: dermed förses landtdagsman, hvars fullmagt finnes behörig, L. O.Landtdagsordningen 22.

Jord: får icke ändra sin urgamla natur och skilnad af säteri, frälse, skatte och krono, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 3, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 27; – kan besittas och förvärfvas af alla stånd, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 3, Kejs. Förordn. d. 2 April 1864; – Krono, huru skatteköpes och besittes, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 3, Kongl. Förordn. d. 21 Febr. 1789, Kongl. Förordn. d. 19 Sept. 1723; – huru frälse kan bytas mot|331| krono, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 28, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809; – se Kronohemman, Ladugård, Skattehemman, Säteri.

Jordbruksexpedition i Senaten: dess inrättande, Kejs. Förordn. d. 17 Sept. 1860; – hvilka ärenden höra till dess handläggning, Kejs. Förordn. d. 20 Apr. 1863, d. 10 Maj 1869.

Justering: af beslut i stånden, L. O.Landtdagsordningen 64, Rh. O.Riddarhusordningen 34; – af utskottens betänkanden och hemställningar, L. O.Landtdagsordningen 44; – teringsproposition, L. O.Landtdagsordningen 60; – af Ständernas expeditioner, L. O.Landtdagsordningen 78; – af ridderskapet och adelns protokoll, Rh. O.Riddarhusordningen 30.

Justitiedepartement, Senatens: dess göromål, befogenhet och rättegångsordning, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Dec. 1809, Kejs. Förordn. d. 15 Febr. 1812, Kejs. Manif. d. 21 Apr. 1841, Kejs. Förordn. d. 28 Nov. 1859, d. 10 Maj 1869; – när antalet ledamöter domfört, Kejs. Förordn. d. 22 Febr. 1869.

Justitiekansler: dess göromål i allmänhet, R. F.Regeringsformen 15; är Aktor i Riksrätt, R. F.Regeringsformen 16.

Justitierevision: hvilka mål höra under dess afdömande R. F.Regeringsformen 8; – dess sammansättning, R. F.Regeringsformen 8. der eger Kongl. Maj:t tvenneoriginal: trenne röster, R. F.Regeringsformen 8; – förändras till Konungens högsta domstol, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 2.

Kallelse till landtdag: när och på hvad sätt den utfärdas, L. O.Landtdagsordningen 4; – till plenum, L. O.Landtdagsordningen 45, Rh. O.Riddarhusordningen 28; – till ståndens gemensamma öfverläggningar, L. O.Landtdagsordningen 47.

Kammarkollegium: dess sammansättning och göromål, R. F.Regeringsformen 23.

Kammar- och Räkenskapsexpedition i Senaten: dess göromål, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809, Kejs. Manif. d. 21 April dess förändrade benämning till Kammarexpedition, Kejs. Förordn. d. 10 Maj 1869; – hvilka mål och ärenden höra till dess handläggning, Kejs. Förordn. d. 10 Maj 1809.

Kammarrevision: dess sammansättning och göromål, R. F.Regeringsformen 28.

Kansli: uti ståndens kanslier skall finnas tillgänglig förteckning öfver bordlagda ärenden och dertill hörande handlingar, L. O.Landtdagsordningen 56.

Kansliexpedition i Senaten: dess göromål, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809, Kejs. Manif. d. 21 April 1841, Kejs. Förordn. d. 20 Apr. 1863; – se vidare Civilexpedition.

Kanslikollegium: dess sammansättning och göromål, R. F.Regeringsformen

Kapellan: tryggas vid sina boställen, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 6; – bör undfå embetsgård i stad, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 7; – af hvem dylik gård bygges och vårdas, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 7; se Presteståndet.

Kejsaren och Storfursten sammankallar Ständerna till landtdag, L. O.Landtdagsordningen 2; – kan upplösa landtdag, L. O.Landtdagsordningen 5; – pröfvar och fastställer beslut om ändring i sättet och ordningen för landtdagsmannaval i städerna, L. O.Landtdagsordningen 12; – förordnar den person, inför hvilken de valde medlemmarne af preste-, borgare och bondestånden förete sina fullmagter till granskning, L. O.Landtdagsordningen 22; – utnämner och förordnar landtmarskalk och vice landtmarskalk för ridderskapet och adeln samt talmän och vice talmän för de ofrälse stånden, L. O.Landtdagsordningen 23, Rh. O.Riddarhusordningen 13; – anslår af allmänna medel en viss summa såsom ersättning för de särskilda utgifter landtmarskalk och talmännen under landtdagen vidkännas, L. O.Landtdagsordningen 23; – emottager sjelf, eller genom den Han i sitt ställe satt, ed af landtmarskalken, vice landtmarskalken, talmän, vice talmän och bondeståndets sekreterare, L. O.Landtdagsordningen 24, 28; – låter kungöra stånden den dag, som blifvit bestämd för landtdagens öppnande, L. O.Landtdagsordningen 26; – helsar Ständerna och förklarar landtdagen öppnad, L. O.Landtdagsordningen 26; – meddelar Ständerna uppgift å de propositioner Han vill förelägga, L. O.Landtdagsordningen 26; – förordnar till sekreterare för bondeståndet en lagfaren och skicklig man samt bestämmer aflöningen för denne, L. O.Landtdagsordningen 28; – endast på Hans framställning kan grundlag stiftas, ändras, förklaras eller upphäfvas, L. O.Landtdagsordningen 71; – kan infordra Ständernas utlåtande i de mål, som angå den allmänna hushållningen och allmänna inrättningar, L. O.Landtdagsordningen 75; – huru Ständernas svar och framställningar till Honom afgifvas, L. O.Landtdagsordningen 75, 76; – emottager på af Honom för landtdagens afslutande utsatt dag Sjelf, eller den Han dertill förordnar, landtdagsbeslutet och hemförlofvar Ständerna, L.O. 80; – öfverlemnar Sjelf, eller den Han i Sitt ställe förordnat, landtmarskalkstäfven åt landtmarskalken, Rh. O.Riddarhusordningen 14; – till Hans stadfästelse öfverlemnas beslutade förändringar i eller tillägg till riddarhusordningen Rh. O.Riddarhusordningen 41; – till Honom, eller den Han i sitt ställe satt, öfverlemnas landtmarskalksstäfven, Rh. O.Riddarhusordningen 42; – Dess försäkran till Finlands inbyggare, af den 27 Mars 1809, d. 24 December 1825, d. 3 Mars 1855; – bekräftar och stadfäster Finlands religion och grundlagar, Kejs. Kung. d. 4 Apr. 1809; – utnämner leda|333|möter och vissa embetsmän i Regerings Conseillen, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809; – hvilka mål och ärenden tillhöra dess omedelbara afgörande, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809; – utan dess uttryckliga befallning kunna inga utomordentliga utgifter ega rum, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. hos Honom böra anmälas de förklaringar, hvilka kunna anses nödiga öfver någon författning eller lagarnas föreskrift, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809; – i Dess namn utfärdas Reg. Cons. beslut, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809; – nådeansökningar böra öfverlemnas till Dess afgörande, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809, Kejs. förordn. d. 2 Juni 1826; – utkastet till förslag öfver hvarje års statsutgifter underställes Dess stadfästelse, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809; – utnämner chef för hvarje expedition och dess biträde, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809; – se Konungen.

Klagomål: öfver Generalguvernören får direkte hos H. Kejs. Maj:t anföras, Kejs. Förordn. d. 2 Juni 1826; – öfver andra auktoriteter och embetsmäns åtgärder hos Generalguvernören, Kejs. Förordn. d. 2 Juni 1826; – se vidare Besvär.

Klasser: ridderskapets och adelns indelning i särskilda klasser upphäfd, Rh. O.Riddarhusordningen 6.

Klockare bör kunna brukas till ungdomens undervisning, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 7.

Klockarebol: frie från alla kronans besvär, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 6; – kunna icke bortköpas under frälse eller skatte, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 6; dessas friheter för öfrigt, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 7, 8.

Kollegier: deras embetsmyndighet och pligt, R. F.Regeringsformen 10, 14, 32; – huru deras förseelser afdömas, R. F.Regeringsformen 16; – af hvem ordförandeskapet i dem utöfvas, R. F.Regeringsformen 32; – huru mål, som tillhört dem, fördelas på Hofrätt eller Reg. Cons. Justitie och Ekonomiedepartement, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809.

Kommersekollegiumoriginal: Kammarkollegium: dess sammansättning och göromål, R.F. 27.

Kommissioner, se Deputationer. Kommitté för Finska ärenderne: dess inrättande, befogenhet och rättegångsordning, m. m., Kejs. Instr. d. 6 Nov. 1811; – dess upplösning, Kejs. Manif. d. 17 Mars 1826; – dess återupplifvande, Kejs. Manif. d. 8 Apr. 1857.

Konsistorium, Universitetets: utfärdar fullmagt för universitetets landtdagsfullmägtige, L.O. 15; – pröfvar skälen för deras afsägelse af åt dem gifvet uppdrag, L. O.Landtdagsordningen 17; – se Domkapitel.

Konstitution, Finlands, erkännes, Kejs. Förs. d. 27 Mars 1809, d. 24 Dec. 1825; – se Författning.

Kostnader i och för landtdagen: hvarmed bestridas, L. O.Landtdagsordningen 82.

Kontrakter, se Indelningsverk.

Kontrasignation erfordras vid Kongl. Maj:ts befallningar, krigsärenden undantagne, R. F.Regeringsformen 21, 24.

Konungen eger styra riket, som Sveriges lag och regeringsform säger, R. F.Regeringsformen 2, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 1, 2; – börja krig, sluta fred och förbund med utländska magter, R. F.Regeringsformen 5, 48, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 1; – göra nåd samt återgifva lif, ära och gods, R. F.Regeringsformen 2, F.o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 1; – besätta tjenster, R. F.Regeringsformen 10, 22, 25, 31, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 1; – allena upphöja till adeligt stånd, R. F.Regeringsformen 11; – tillhör öfverbefälet öfver krigsmagten till lands och sjös, R. F.Regeringsformen 19; – huru Dess expeditioner fullbordas och utfärdas, R. F.Regeringsformen 21; – Dess handpenningar, R. F.Regeringsformen 24; – anordnar extra utgifter, R. F.Regeringsformen 24; – bestämmer ensam öfver hofvet, R. F.Regeringsformen 30; –utnämner de Riksens råd, som föra regeringen under Dess sjukdom eller bortresa, R. F.Regeringsformen 37; – af hvem vid Dess död riket skall styras, R. F.Regeringsformen 37; – eger allena sammankalla Riksens Ständer, R. F.Regeringsformen 38; – jfr L. O.Landtdagsordningen 2; – Dess magt och myndighet bör af Rikets Ständer lemnas oförkränkt, R. F.Regeringsformen 39; – må icke någon ny lag utan Ständernas vetskap och samtycke göra, R. F. 40; – eger proponera ny lag, R. F.Regeringsformen 42; – freda och frälsa riket, R. F.Regeringsformen 45; – under vissa vilkor pålägga krigshjelp, nya gärder och afgifter; R. F.Regeringsformen 45; – låter uppvisa statsverkets tillstånd åt Riksens Ständers utskott, R. F.Regeringsformen 50; jfr L. O.Landtdagsordningen 27; – bör bibehålla samtliga Riksens Ständer vid deras privilegier, R. F.Regeringsformen 52, 54; – Dess envälde afskaffadt, R. F.Regeringsformen 57; – magtegande, men lagbunden, R. F.Regeringsformen 57; – eger tvenne röster i högsta domstolen, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 2; – bestämmer antalet af Riksens råd, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 2; – eger proponera de ärenden, som vid Riksdag förehafvas, F. o. S. A. 6; jfr L. O.Landtdagsordningen 26; – undertecknar Förenings- och Säkerhetsakten, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 8.

Kristen, se Bekännelse.

Krig med utländska magter får af Konungen börjas, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 1; jfr R. F.Regeringsformen 48.

Krigshjelp får under vissa vilkor påläggas, R. F.Regeringsformen 45.

Krigskollegium: dess sammansättning och göromål, R. F.Regeringsformen 17.

Krigsmagt, Riksens: står under krigskollegii uppsigt och vård, R. F.Regeringsformen 17; – måste aflägga tro- och huldhetsed efter ett bestämdt formulär, R. F.Regeringsformen 18; – bibehålles vid sin indelning och derom upprättade kontrakter, R. F.Regeringsformen 18; – huru får uppbådas, står under Konungens öfverbefäl. R. F.Regeringsformen 19; – alla mindre embetsmän vid detsamma kunna icke utan laga dom och ransakning förklaras sina embeten förlustige, F. o. S. A. bekr.original: slut

Kronan: dess egen sak och rättighet att låta slå mynt, R. F.Regeringsformen 44. Kronogods och räntor: förläning deraf tillhör omedelbart högsta magten, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809.

Kronohemman få af allmogen besittas och skatteköpas, F. o. S. A. 3, Kongl. Förordn. d. 21original: 23 Febr. 1789; – kan af frälseman tillbytas mot jemgod ränta, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 28; – hvilka få skatteköpas, Kongl. Maj:ts Förordn. d. 19 Sept. 1723; – metoden för skatteköp, Kongl. Maj:ts Förordn. d. 19 Sept. 1723; – byte af dem tillhörer högsta magtens pröfning, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809.

Kronofogde: tillhör uppbära landtdagsmannaarvodet för bondeståndets fullmägtige, L. O.Landtdagsordningen 20.

Kyrka: dess vin- och byggnadssäd får icke förminskas, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 4; – dess egor få icke bortsäljas, skatteköpas eller afhändas, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 5, 6; – erlägger kostnaderna för sådana mål, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 5; – huru dess disciplin och kyrkoceremonier böra iakttagas och förbättras, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 15; – ingen får lägga sina gårdar från den ena socknekyrkan till den andra, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 21; – huru kyrkans angelägenheter behandlas vid socknestämma, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 23; – huru dess medel förvaras, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 23; – huru kyrkoåtnjutas, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 9; – dess åliggande i afseende å sockneråd deltager i disciplinens handhafvande, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 23.

Kyrkoherde: huru tillsättes, R. F.Regeringsformen 10; – tryggas vid sina vilkor, löneförmåner och boställe, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 4, 5; – bör i stad undfå embetsgård eller penningehyra, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 7; – af hvem dylik gård bör byggas och vårdas, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 7; – dess boställes friheter, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 8; – befrias från längders upprättande m. m. Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 8; – huru torp på prestgårds egor må anläggas och|336| stämma och kyrkoråd, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 23.

Kyrkolag: i granskning af förslag, som vid landtdag framställes rörande kyrkolag för lutherska församlingarne i landet, må ej annan än den, som tillhör evangelisklutherska trosbekännelsen deltaga, L.O. 49.

Kyrkoråd: dess sammansättning och befogenhet, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 23.

Ladugård: af hvem får egas och besittas, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 27.

Lag: huru ny göres och gammal afskaffas, R. F.Regeringsformen 40–42, L. O.Landtdagsordningen 73; – förändring, förklaring eller afskaffande af lag kan icke af Reg. Cons. vidtagas, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809; – huru förklaring deröfver bör meddelas, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809.

Lagfrågor, nya: huru afgöras, R. F.Regeringsformen 43original: 42, L. O.Landtdagsordningen 73.

Lagskipning: står under Hofrätternas uppsigt och vård, R. F.Regeringsformen 15; – deröfver bör Justitiekanslern hafva inseende, R. F.Regeringsformen 15.

Lagutskott: dess sammansättning, L. O.Landtdagsordningen 29; – dess åligganden, L. O.Landtdagsordningen 34.

Landshöfding: förordnar ombud vid tvister om kyrkors och fromma stiftelsers egor, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 5; – har tillsyn öfver kyrkans medel, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 23; – huru behandlar skatteköpsmål, Kongl. Förordn. d. 19 Sept. 1723.

Landtdag: lagtima bör sammankallas åtminstone hvart femte år och urtima, då Kejsaren och Storfursten så nödigt finner, hvilka ärenden må vid urtima landtdag förekomma, L. O.Landtdagsordningen 2; – hvarest landtdag skall sammanträda, L. O.Landtdagsordningen 3; – huru tidigt kallelsen till landtdag bör utfärdas, L. O.Landtdagsordningen 4; – huru länge landtdag får fortfara, L. O.Landtdagsordningen 5; – ordningen för landtdagens öppnande, L. O.Landtdagsordningen 26; – för dess afslutande, L. O.Landtdagsordningen hvarmed allmänna kostnader och utgifter i och för landtdagen bestridas, L. O.Landtdagsordningen 82.

Landtdagsbeslut: huru det uppsättes och expedieras, L. O.Landtdagsordningen 77; – huru det underskrifves, L. O.Landtdagsordningen 77; – af hvem och när aflemnas, L. O.Landtdagsordningen 80; – skall skildt från trycket utgifvas äfvensom införas i samlingen af de för landet gällande författningar, L. O.Landtdagsordningen 81.

Landtdagsman: när han kan förvägras att inställa sig vid landtdag, L. O.Landtdagsordningen 6; – är i utöfningen af sin befattning icke bunden|337| af andra föreskrifter än landets grundlagar, L. O.Landtdagsordningen 7; – må ej tilltalas eller sin frihet beröfvas för sina yttranden och sitt förhållande vid landtdagen utan ståndets begifvande, L. O.Landtdagsordningen 8; – kan icke häktas för mindre förbrytelser eller för gäld bysättas, L. O.Landtdagsordningen 8; – om ofredas eller efter landtdagen våldsamt i och för landtdagsgöromål antastas, L. O.Landtdagsordningen 9; jfr R. F.Regeringsformen 51; – val dertill i presteståndet, L. O.Landtdagsordningen 11; – i borgareståndet, L. O.Landtdagsordningen 12; – i bondeståndet, L. O.Landtdagsordningen 13; – hvilka ej få såsom landtdagsmän godkännas, L. O.Landtdagsordningen 14; – huru fullmagt för vald landtdagsman utfärdas samt bör vara beskaffad, L. O.Landtdagsordningen 15; – när och huru afsägelse af landtdagsmannauppdrag kan ske, L. O.Landtdagsordningen 17; – huru vald landtdagsmans underhåll och resekostnad bestämmes och uppbäres, L. O.Landtdagsordningen 20; – om den valde försummar att i rätt tid sig inställa eller förfallolöst af håller sig från ståndets öfverläggningar, L. O.Landtdagsordningen 20; – huru behörigheten att utöfva landtdagsmannakallet undersökes, L. O.Landtdagsordningen 22; – hans rätt att yttra sig och väcka frågor vid plenum, L. O.Landtdagsordningen 46, 63, Rh. O.Riddarhusordningen 31, 34; – i mål, som röra ståndsmedlem personligen, må han öfverläggningarne, men ej beslutet öfvervara, L. O.Landtdagsordningen 48; – hvar och huru må framställa petition, L. O.Landtdagsordningen 51; – är berättigad att till protokollet anmäla sin skiljaktiga mening, L. O.Landtdagsordningen 62; – må ej tala i beslut, vid hvars fattande han varit frånvarande, men väl anmäla, att han icke i beslutet deltagit, L. O.Landtdagsordningen 65, Rh. O.Riddarhusordningen 34.

Landtdagsordningen gäller såsom en orygglig grundval för Finlands Regent och Ständer, intill dess den varder genom samstämmigt beslut af dem ändrad eller upphäfven, L. O.Landtdagsordningen 83.

Landtmarskalk och vice landtmarskalk för ridderskapet och adeln utnämnas af Kejsaren och Storfursten, L.O. 23, Rh. O.Riddarhusordningen 13; – åt landtmarskalk anslår Kejsaren en viss summa såsom ersättning för särskilda utgifter under landtdagen, L. O.Landtdagsordningen 23; – landtmarskalk och vice landtmarskalk aflägga ed, L. O.Landtdagsordningen 24; – landtmarskalk, eller den hans ställe företräder, eger att i utskotten närvara, L. O.Landtdagsordningen 43; – hans åligganden och befogenhet såsom ordförande i plenum, L. O.Landtdagsordningen 45, Rh. O.Riddarhusordningen 13; – när han kan betaga ståndsledamot ordet, L. O.Landtdagsordningen 46, Rh. O.Riddarhusordningen 31; – förer ordet vid ståndens gemensamma öfverläggningar, L. O.Landtdagsordningen 47; – bör underrätta Senatens ordförande om tid och ställe för desamma, L. O.Landtdagsordningen 47; – i hvilka fall han kan vägra|338| att till öfverläggning inom ståndet upptaga en af ståndsledamot väckt fråga, L. O.Landtdagsordningen 63, Rh. O.Riddarhusordningen 34; – undertecknar alla från Ständerna utgående expeditioner, L. O.Landtdagsordningen 79; – aflemnar vid landtdagens afslutande landtdagsbeslutet, L. O.Landtdagsordningen 80; – hvem vid inträffande förhinder för landtmarskalk och vice landtmarskalk förer ordet, Rh. O.Riddarhusordningen 13; – huru emottages och beledsagas, sedan han landtmarskalkstäfven undfått, till riddarhuset, Rh. O.Riddarhusordningen 14; – förer ordet vid första och andra anteckningen af ridderskapets och adelns medlemmar, Rh. O.Riddarhusordningen 14; – kan bevilja valman tillstånd att på kortare tid från landtdagen afresa, R. O. 23; – tjenstledighet åt ledamöter i utskott, Rh. O.Riddarhusordningen 25; – huru landtmarskalkstafven efter Ständernas hemförlofvande återlemnas, Rh. O.Riddarhusordningen 42.

Landtregering: hvari den består, R. F.Regeringsformen 33; – huru de, som deri taga del, kunna varda sina embeten förlustige, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten bekr.

Lappmarkens domsaga: icke förfallen till vite, i händelse fullmägtig för densamma icke varder utsedd, L. O.Landtdagsordningen 19.

Lifgeding får icke bortgifvas, R. F.Regeringsformen 34.

Lärare, ordinarie vid elementarläroverken: välja landtdagsmän i presteståndet, L. O.Landtdagsordningen 11.

Lärostånd: indigenatsrätten för dess medlemmar upphäfd, Kejs. Förordn. d. 2 Apr. 1864.

Magistrat förrättar val af och utfärdar fullmagt för landtdagsman i borgareståndet, L. O.Landtdagsordningen 12, 15; – uppbär landtdagsmannaarvodet för borgareståndets fullmägtige, L. O.Landtdagsordningen 20; – huru dess ledamöter och betjening tillsättas, B. Pr.Borgareståndets Privilegier 3, Kejs. Förordn. d. 8 Dec. 1873; – utlåter sig öfver handlandes och handtverkares antagande, B. Pr.Borgareståndets Privilegier 5.

Militieexpedition i Senaten: dess göromål, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809, Kejs. Förordn. d. 10 Maj 1869; – dess indragning, Kejs. Förordn. d. 21 April 1841; – dess ånyoinrättande, Kejs. Förordn. d. 25 Jan. 1858.

Ministerstatssekreterare, se Statssekreterare. Monopolier å vanlig handel, rörelse och slöjd må icke meddelas, B. Pr.Borgareståndets Privilegier 2.

Myndighet: under hvilken expedition i Kejs. Senaten landets olika myndigheter och verk hänföras, Kejs. Förordn. d. 10 Maj 1869.

Mynt: att låta slå dem, är kronans egen sak och tillhörighet, R.F. 44; – förhöjning eller afslag till skrot och korn får icke|339| ega rum utan Ständernas samtycke, R. F.Regeringsformen 44.

Mål, som röra någon ståndsmedlem personligen, L. O.Landtdagsordningen 48.

Naturalisation å finskt adelskap, se Ridderskap och Adel.

Nåd får endast Konungen göra, R. F.Regeringsformen 9, F. och S. A. 1; – sökning derom öfverlemnas till H. Kejs. Maj:ts afgörande, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809, Kejs. Förordn. d. 2 Juni 1826.

Nådegåfva: dess utdelande tillhör omedelbart högsta magten Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809.

Nådår tillkommer alla preste-, läsemästare- och skolbetjentes enkor samt omyndiga och oförsörjda barn, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 13.

Ofrälse man: huru deltager i Konungens högsta domstol, F. o. S. A. 2; – kan besitta och förvärfva all slags jord, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 3, Kejs. Förordn. d. 2 April 1864; – hälften bland Reg. Cons. medlemmar tages ibland ofrälse män, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809.

Ombudsman, Kronans: huru bör förrätta sitt embete, R. F.Regeringsformen 15 högsta, se Justitiekansler, Prokurator.

Omröstning: må icke vägras, när någon ledamot i ståndet den begär, L. O.Landtdagsordningen 59, Rh. O.Riddarhusordningen 32; – huru den verkställes, L. O.Landtdagsordningen 60, 61, Rh. O.Riddarhusordningen 32–34; – deri får icke landtmarskalk eller talman deltaga, L. O.Landtdagsordningen 45, L. O.Landtdagsordningen 45, Rh. O.Riddarhusordningen 13; – må icke tillåtas derom, om votering skall ega rum, L. O.Landtdagsordningen 60; – i utskott, L. O.Landtdagsordningen 42; – i förstärkt utskott, L. O.Landtdagsordningen 72, 74.

Ordförande: i Regerings Cons., Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809; – i Kejserliga Senatens plenum, Kejs. Förordn. d. 10 Maj 1869; – i dess ekonomiedepartement, Kejs. Förordn. d. 10 Maj 1869; – om ordföranden i Kejs. Senaten jemte två senatorer förenat sig med chefen för expedition om ett uppgjordt förslag, skall detsamma till Hans Majestät insändas, Kejs. Förordn. d. 10 Maj 1869.

Ordningsstadga för ridderskapet och adelns sammanträden uppgöres särskildt för hvarje landtdag, Rh. O.Riddarhusordningen 36.

Pastor, se Kyrkoherde.

Patronatsrätt tillförsäkras vederbörande, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 7, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 16, 21, 23, Kejs. Förordn. d. 21 Maj 1868.

Pension: dess beviljande tillhör högsta magten, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809, Kejs. Förordn. d. 28 Nov. 1859.

Petition: huru och inom hvilken tid bör af landtdagsman framställas, L. O.Landtdagsordningen 51; – kan hänvisas till behandling af allmänt utskott, L. O.Landtdagsordningen 52.

Plenum, hos stånden: kallelse dertill utfärdas af landtmarskalken och talmännen samt bör anslås dagen före sammanträdet, L. O.Landtdagsordningen 45, Rh. O.Riddarhusordningen 13, 28; – ståndsledamots rätt att der tala och yttra sig, L. O.Landtdagsordningen 46, Rh. O.Riddarhusordningen 31; – huru ärendena der böra behandlas och afgöras, L. O.Landtdagsordningen 51–67, Rh. O.Riddarhusordningen 29–30; – i Kejs. Senaten: hvilka ärenden, som förut bort H. Kejs. Maj:t hemställas, numera få af detsamma afgöras, Kejs. Förordn. d. 2 Juni 1826, d. 28 Nov. 1859, d. 20 Apr. 1863, d. 10 Maj 1869; – dess förändrade sammansättning vid behandling af vissa ärenden, Kejs. Förordn. d. 10 Maj 1869.

Pluralitet: huru bestämmes vid skiljaktighet stånden emellan, L. O.Landtdagsordningen 73; – se Omröstning.

Pollet, se Inträdespollet.

Prebendepastorat: deras indragning, Kejs. Kung. d. 24 Apr. 1865.

President i kollegium: dess myndighet, R. F.Regeringsformen 32; – i dess frånvaro handhafves embetet af äldste bisittaren, R. F.Regeringsformen 32.

Presterskap, se Prestestånd.

Prestestånd; huru prestembeten och tjenster besättas, R. F.Regeringsformen 10, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 16–18, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809; – dess privilegier stadfästas, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten bekr. dess sammansättning vid landtdag, L. O.Landtdagsordningen 11; – val af ledamöter i detta stånd, L. O.Landtdagsordningen 11; – utnämning af dess talman och vice talman, L. O.Landtdagsordningen 23; – utser sin sekreterare, L.O. 28; – dess privilegier af år 1723; – dess medlemmar tryggas vid sina löneförmåner och boställen, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 3, 4; – dess embetsgårdars friheter, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 7, 8, 12; – hvilka friheter dess medlemmar njuta för sina egna gårdar i stad, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 10; – dess med lemmar tillförsäkras om oqvald besittning af sina gods på landet, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 10; – huru dess medlemmars enkor understödjas, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 11; – alla till läroståndet hörande personers enkor och barn äro berättigade till nådår, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 13; – huru prestenkas giftorätt uttages och arf skiftas, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 13; – hvart prestaflöningsspanmålen utur kyrkoherberge bör forslas, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 14; – när särskilda prester efter vokation få tillförord|341|nas, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 19; – åtnjuter skydd i embetet mot förgripelser af andra, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 22; – huru åtal mot dess medlemmar eger rum, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 24; – dess medlemmars söner njuta befordran efter skicklighet, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 26; – dess rätt bör skyddas af myndigheterna, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 27; – vid visitationer bör ståndspersonerna i församlingen tillstädeskomma, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 27; – dess medlemmars skyldigheter i embete, lära och lefverne, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 28.

Prestbol, se Kapellan, Kyrkoherde.

Privilegier: deras bestånd tillförsäkras och desamma bekräftas, R. F.Regeringsformen 39, 52, 54, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 7, Kejs. Förs. d. 27 Mars 1809, d. 24 Dec. 1825, d. 3 Mars 1855; – i fall fråga uppstår om förändring eller upphäfvande af redan gifna eller meddelande af nya privilegier, huru bör förfaras, L. O.Landtdagsordningen 71; – ridderskapets och adelns af år 1723; – presterskapets af år 1723; – borgerskapets och städernas af den 23 Febr. 1789; allmogens (bondeståndets) af d. 23 Febr. 1789.

Produktplakatet skall blifva i helgd och tjena till efterrättelse, B. Pr.Borgareståndets Privilegier 2.

Prokurator i Senaten (högsta ombudsmannen): huru utnämnes, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809; – lyder omedelbarligen under Generalguvernören, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809, Instr. för Prokur. d. 12 Febr. 1812; – dess åligganden och befogenhet, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809, Instr. för Generalguv. d. 12 Febr. 1812, Instr. för Prokur. d. 12 Febr. 1812, Kejs. Förordn. d. 8 Maj 1876.

Proposition: till beslut i utskotten, L. O.Landtdagsordningen 42; – för besluts fattande i stånden, L. O.Landtdagsordningen58, Rh. O.Riddarhusordningen 32; – huru densamma bör vara affattad, L. O.Landtdagsordningen 59, Rh. O.Riddarhusordningen 32; – vid omröstning bör voterings- och kontraproposition skriftligen uppsättas, L.O. 60, Rh. O.Riddarhusordningen må icke göras om votering skall ega rum, L. O.Landtdagsordningen 60; – när landtmarskalk och talman är berättigad att vägra framställning af proposition, L. O.Landtdagsordningen 63, Rh. O.Riddarhusordningen 34; – af hvem voteringsproposition för frågans afgörande i förstärkt utskott uppsättes och godkännes, L. O.Landtdagsordningen 74.

Propositioner: till ny lag, huru göras och behandlas, R. F.Regeringsformen 42; – huru de Ständerna meddelas, L. O.Landtdagsordningen 26, 50; – få icke afgöras, innan utskott deröfver afgifvit sitt yttrande, L. O.Landtdagsordningen 52; – deras behandling, när de angå grundlagsförändring eller uppgift om statsverkets tillstånd, L. O.Landtdagsordningen 53, 71; – deras bord|342|läggning och förvisande till utskott, L. O.Landtdagsordningen 53; – skola alltid i främsta rummet till behandling företagas, L. O.Landtdagsordningen 55; – huru besvaras, L. O.Landtdagsordningen 76; – böra särskildt från trycket utgifvas, L. O.Landtdagsordningen 81.

Protokoll: hvilka till Riksens Ständer öfverlemnas, R. F.Regeringsformen 49; – föres vid granskningen af de valde medlemmarnes af preste-, borgare- och bondeståndens fullmagter och meddelas vederbörande stånd, L. O.Landtdagsordningen 22; – i hvarje stånd af dess sekreterare, L.O. 28; – utom protokollet är ingen berättigad att i plenum tala, L. O.Landtdagsordningen 46, Rh. O.Riddarhusordningen 31; – ståndsledamots yttrande och öfverläggning, som deraf följer, kan i vissa fall ur protokollet uteslutas, L. O.Landtdagsordningen 64, Rh. O.Riddarhusordningen 34.

Protokollsutdrag: derigenom gifva stånden hvarandra och vederbörande utskott del af sina beslut, L. O.Landtdagsordningen 66, 67.

Regering: af hvem handhafves under Konungens sjukdom eller bortresa eller ock vid dess död, R. F.Regeringsformen 37.

Regeringsformen af år 1772 stadfästas såsom grundlag, R. F.Regeringsformen inl., bekr., F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 9; – bör förstås efter dess bokstafliga innehåll, R. F.Regeringsformen inl., 57; – huru densamma kan ändras, R.F. 39, 42, 57; – huru den anses, som genom olaga medel söker göra ändring deri, R. F.Regeringsformen inl., 57.

Regeringskonselj uti Finland: dess sammansättning, indelning och befogenhet, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809; – förändring af dess benämning, Kejs. Kung. d. 21 Febr. 1816; se Senat.

Reglementariska föreskrifter för landtdagsgöromålen samt ordningen i stånden och utskotten fastställes af Ständerna, eller i ämne, som angår något stånd enskildt, af detsamma, L. O.Landtdagsordningen 70.

Religion: dess grundkällor, R. F.Regeringsformen 1, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 1; – dess fria utöfning tillåtes utländska privata personer under vissa förbehåll, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 1; – bekännare af fremmande religion få icke i rikets embeten och sysslor antagas, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 1; – huru en hvar bör begå sin andakt vid den allmänna gudstjensten, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 20; – Finlands, bekräftas och stadfästas, Kejs. Förs. d. 27 Mars 1809, d. 24 Dec. 1825, d. 3 Mars 1855, Kejs. Kung. d. 4 April 1809.

Remiss från stånden till utskott: af petitioner, L. O.Landtdagsordningen 52; af Kejs. propositioner, L. O.Landtdagsordningen 53; – återremiss, L. O.Landtdagsordningen 57.

Reservation: af sekreteraren i bondeståndet, i fall till ståndets protokoll föres eller till expedierandet befordras något, som är stridande mot grundlagarne, L.O. 28; – af ledamot i utskott bör skriftligen affattas, L. O.Landtdagsordningen 42; – mot stånds beslut må i protokollet antecknas, L. O.Landtdagsordningen 62, Rh. O.Riddarhusordningen 34.

Revisorer för Finlands bank utses jemte suppleanter vid hvarje landtdag, L. O.Landtdagsordningen 68.

Riddarhus: der eger hvarje introducerad ätt säte och stämma, Rh. O.Riddarhusordningen 1; – hvad som för introduktions erhållande är att iakttaga, Rh. O.Riddarhusordningen 2–5; – huru ätt vid landtdag kan representeras, Rh. O.Riddarhusordningen 8; – hvilka äro uteslutne ifrån rättighet till säte och stämma, Rh. O.Riddarhusordningen 9; – hvilken eger utfärda fullmagt, Rh. O.Riddarhusordningen 10; – formulär för fullmagt, Rh. O.Riddarhusordningen 11; – huru adelns medlemmar der hafva sina säten, Rh. O.Riddarhusordningen 12; – huru landtmarskalken emottages, Rh. O.Riddarhusordningen 14; – till landtdagsman godkänd undfår pollet, Rh. O.Riddarhusordningen 15, 17– 19; – när hufvudman eger att på grund af fullmagt intaga säte för annan ätt, Rh.O. 16; – när rätt till säte och stämma förloras, Rh. O.Riddarhusordningen 18–20, 26, 31, 35; – vid förhandlingarne begagnas landets officiella språk, Rh. O.Riddarhusordningen 36; – en ordningsstadga upprättas för hvarje landtdag, Rh. O.Riddarhusordningen 36. Riddarhusdirektion bör undfå del af landtdagskallelsen, L. O.Landtdagsordningen4; – meddelar introduktion på riddarhuset, Rh. O.Riddarhusordningen 2; – emottager landtmarkalken och förrättar anteckningarne på riddarhuset, Rh. O.Riddarhusordningen 14; – huru densamma utses, Rh. O.Riddarhusordningen 38; – förvaltar riddarhusets angelägenheter, Rh.O. 38; – afgifver berättelse öfver sin förvaltning, Rh. O.Riddarhusordningen 40.

Riddarhuskansli, Rh. O.Riddarhusordningen 29.

Riddarhusordningen bör vara affattad i öfverensstämmelse med grundlagarne, L. O.Landtdagsordningen 10, Rh. O.Riddarhusordningen 41; – huru förfares, när fråga om förändring deri uppstår, Rh. O.Riddarhusordningen 41.

Riddarhussekreteraren förer protokoll hos ridderskapet och adeln, L.O. 28; – huru tillsättes, Rh. O.Riddarhusordningen 39.

Riddarhusutskott: dess val och sammansättning, Rh. O.Riddarhusordningen 21, 24; – dess åligganden och befogenhet, Rh. O.Riddarhusordningen 14–20, 31, 35, 40, 41; – sammankallas dagen förut genom anslag, Rh. O.Riddarhusordningen 28.

Ridderskap och Adel: huru delaktig i Konungens högsta domstol, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 2; – dess företräde till vissa embeten, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 4, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 2, 3; – dess privilegier stadfästas F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 7,|344| bekr., – infinner sig vid landtdag enligt riddarhusordningen, L. O.Landtdagsordningen 10; – dess ledamöter skola styrka sin behörighet att utöfva landtdagsmannakallet, L. O.Landtdagsordningen 22, Rh. O.Riddarhusordningen 15, 17–19; – dess indelning i särskilda klasser upphäfven, Rh. O.Riddarhusordningen 6; – eger bestämma under hvilka vilkor fremmande åhörare må tillåtas att ståndets sammanträden bivista, men de af dess medlemmar, hvilka icke deltaga i landtdagsförhandlingarne, få, såframt icke för särskilda fall annorlunda beslutes, öfvervara sessionerna, Rh. O.Riddarhusordningen 37; – dess privilegier af år 1723; – dess rätt att flytta ur landet och låta bruka sig af fremmande Herrar, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 4, 32; – skyddas mot våld och oförrätt, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 5; – tryggas vid sin patronatsrätt, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 7; – njuter vissa fri- och rättigheter å dess sätesgårdar, rå- och rörshemman samt ladugårdar, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 8; – hvilka fri- och rättigheter dess landbönder och utsocknehemman tillkomma, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten bekr., R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 9, 10; – huru förhålles med skattehemman, hvaraf räntan tillhör ridderskapet och adeln, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 11; – dess friheter å hus och gårdar i stad, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 12; – eger rätt att drifva borgerlig näring i stad samt handel och manufakturer, m. m., R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 12, 19; – att på sina egor drifva bergs- och bruksrörelse, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 13; – att anlägga vattenverk och krogar, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 14; – dess rätt till fiske och strandvrak, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 15; – till sina skogars bruk och jagt, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 16, 17; – att utpanta räntor och utskylder hos sina frälsebönder, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 18; – dess förmånsrätt hos sina frälsebönder, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 18; – att införskrifva varor för eget behof, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 19; – dess rätt till förmedling å frälsehemman, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 20; – huru vapentjenst för dess gods skall göras, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 21, 22; – om utlösen af dess ryttare från fångenskap, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 23; – bibehålles vid dess fasta egendom, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 24; – dess till kronan indragna frälsegods få inlösas, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 25; – med dess frälsegods hafva kronans embetsmän och fogdar intet att befatta utom upp börden, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 25; – dess till kronan förverkade jordagods efterlåtes åt slägten, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 26; – på hvilka vilkor ypperligt frälse kan förpantas åt ofrälseman och ifrån honom bördas, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 27; – eger byta frälse mot kronohemman, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 28; – huru omyndiga personer af adeln få ingå äktenskap, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 29; – mans enka eller jungfru inlåter sig i ofrälse gifte eller låter sig lägras, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 29; – dess rätt att hålla handtverkare till sitt husbehof, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 30; – till andel i böter för missgerningar|345| på frälsejord, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 31;– att straffa sina bönder för smärre förseelser, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 31; – hälften af Senatens ledamöter tagas bland adeln, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809.

Riksdag: huru sammankallas, R. F.Regeringsformen 38; – får icke fortfara längre än 3 månader, R. F.Regeringsformen 46; – vid Riksdag förehafvas inga andra ämnen än dem Konungen proponerar, F. och S. A. 6; se Landtdag.

Riksens råd: huru utses och hvaruti deras embete består, R. F.Regeringsformen 4, 6, 7, 8, 10, 37; – huru deras förseelser afdömas, R. F.Regeringsformen deras antal beror af Konungens godtfinnande, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 2.

Riksens Ständer: huru sammankallas, R. F.Regeringsformen38; – deras pligt med afseende å grundlagarnas bestånd, R. F.Regeringsformen 39; – huru deltaga i lagars stiftande, R. F.Regeringsformen 40, 42; – om de samtycka, afgifva de på rikssalen sitt samtycke, men vid afslag aflemnas förslagen och utlåtandena till konungen, R. F.Regeringsformen 42; – utan deras samtycke får myntet till skrot och korn icke förändras, R. F.Regeringsformen utan deras bifall får icke några nya gärder, afgifter m. m. påläggas, R. F.Regeringsformen 45, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 5; – deras sammankomster få icke vara längre än tre månader, R. F.Regeringsformen 46; jfr L.

ega utnämna ledamöter i hemliga utskottet, R F. 47; – deras plena meddelas alla mål, som kunna uppenbara vara, R. F.Regeringsformen 47; jfr L. O.Landtdagsordningen 40; – för deras utskott uppvisas statsverkets tillstånd, R. F.Regeringsformen 50; jfr L. O.Landtdagsordningen 36; – deras privilegier bekräftas, R. F.Regeringsformen 52; – deras enhälliga samtycke fordras till nya privilegier, R.F. 52; jfr L. O.Landtdagsordningen 71; – lagstiftande, men laglydige, R. F.Regeringsformen 57; – hos dem förehafvas inga andra ärenden än dem Konungen proponerar, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 6; se Finlands Ständer.

Riksrätt: dess sammansättning och domsrätt, R. F.Regeringsformen 16; – hvilka inför den åtalas, R. F.Regeringsformen 16; – aktor är justitiekanslern, R. F.Regeringsformen 16.

Rå- och rörshemman, se Säteri.

Räkenskaper, kronans: ingå till kammarkollegium, R. F.Regeringsformen 28; – öfverses i kammarrevision, R. F.Regeringsformen 28; – ingå till Senatens kammar- och räkenskaps expedition, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809; – huru deras granskning sker och anmärkningsmål behandlas, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809.

Röstvärfning: straff derför, L. O.Landtdagsordningen 14, 21, Rh. O.Riddarhusordningen 35. Sammanjemkning af ståndens skiljaktiga beslut bör föreslås af det utskott, som frågan handlagt, L. O.Landtdagsordningen 67; när försök till|346| sammanjemkning i frågor rörande anslag fruktlöst aflupit, huru förfares, L. O.Landtdagsordningen 72; – i frågor, som, enligt Ständernas beslut, icke få förfalla och lagenlig pluralitet af de olika meningarna icke kan bildas, L. O.Landtdagsordningen 74.

Sammansatt utskott: när och huru bildas, L. O.Landtdagsordningen 41.

Sekreterare: ståndens och utskottens åtnjuta landtdagsmannaskydd, L. O.Landtdagsordningen 9; – preste- och borgarestånden utse sina sekreterare, men bondeståndets förordnas af Kejsaren och Storfursten, L. O.Landtdagsordningen 28; – den sistnämndes åliggande och ed, L. O.Landtdagsordningen hans aflöning bestämmes af Kejsaren, L. O.Landtdagsordningen 28, men arvodet för de öfriga ståndens äfvensom utskottens sekreterare af statsutskottet, L. O.Landtdagsordningen 36; – utskotten ega, hvart för sig, utse sin sekreterare, L. O.Landtdagsordningen 33; – bondeståndets sekreterare eger närvara i utskotten, L. O.Landtdagsordningen 43; – deltager i talmanskonferensen, L. O.Landtdagsordningen 55.

Senat för Finland: medlem deraf må icke vara ledamot af utskott, L. O.Landtdagsordningen 31; – hos ordföranden i Senaten eger utskott utverka befallning till embetsman eller allmänt verk att meddela erforderliga upplysningar, L. O.Landtdagsordningen 40; – dess ordförande och ledamöter ega tillträde till ståndens gemensamma sammankomster, L. O.Landtdagsordningen 47; – de skrifvelser och propositioner, som icke vid tiden för landtdagens öppnande blifvit meddelade, tillställas genom en ledamot i Senaten, L. O.Landtdagsordningen 50; – förut benämnd Regeringskonselj, Kejs. Kung. d. 21 Febr. 1816; – dess förflyttning till Helsingfors, Kejs. Kung. d. 9 Juli 1817; – tillökning i antalet af dess ledamöter, Kejs. Kung. d. 3 Febr. 1820; – dess leuterations, och dispensrätt, Kejs. Förordn. och Kung. d. 2 Juni 1826; – hvilka ärenden blifvit af H. Kejs. Maj:t till dess plenum öfverlemnade att pröfvas och afgöras, Kejs. Förordn. d. 2 Juni 1826, d. 28 Nov. 1859, d. 20 Apr. 1863, d. 10 Maj 1869; – åligger vid utgången af hvarje månad anmäla om utan hemställan afgjorda mål, Kejs. Förordn. d. 2 Juni 1826.

Sjukdom: huru riket bör förvaltas under Konungens sjukdom, R. F.Regeringsformen 37.

Sjömagt: står under Amiralitetskollegii vård, R. F.Regeringsformen 20.

Skattehemman: deras en gång gjorda och faststälda skattläggning och tiondesättning skola i evärdeliga tider ega bestånd,|347| Bo. Pr.Bondeståndets Privilegier 2; – uppodling af kärr, mossar och oländig mark å skattehemman frikallas från skattläggning, Bo. Pr.Bondeståndets Privilegier 5, Kongl. Förkl. d. 9 Sept. 1800.

Skatteköp af kronohemman tillåtna, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 3, bekr.

Skolor böra vidmagthållas, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 2, 4.

Skrifvelser: de beslut, som innehålla svar på Kejsarens och Storfurstens till Ständerna aflåtna propositioner äfvensom öfrige framställningar, hvartill Ständerna gemensamt beslutit, afgifvas genom skrifvelser, L. O.Landtdagsordningen 76; – huru dessa uppsättas och expedieras, L. O.Landtdagsordningen 77; – skola särskildt från trycket utgifvas, L. O.Landtdagsordningen 81.

Skydd för landtdagsman samt ståndens och utskottens sekreterare och betjening, L. O.Landtdagsordningen 9.

Socknestämma: när och i hvilket ändamål hålles, Pr. Pr.Presterskapets Privilegier 23.

Språk: landets officiella språk begagnas vid ridderskapets och adelns sammanträden, Rh. O.Riddarhusordningen 36.

Stamfader för adelig ätt, Rh. O.Riddarhusordningen 7.

Stat, rikets: huru upprättas, R. F.Regeringsformen 24; – fastställes af Kejsaren för året, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809; – görande åligger Finansexpedition, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809.

Statskontor: dess sammansättning och göromål, R. F.Regeringsformen 24.

Statssekreterare: dess göromål och ansvarighet, R. F.Regeringsformen 21; – embete för Finska ärenderne inrättas, Kejs. Instr. d. 6 Nov. 1811; – instruktion för detsamma, Kejs. Manif. d. 17 Mars 1826; – Statssekreterarens förändrade benämning, Kejs. Kung. d. 23 Dec. 1834.

Statsutskott: dess sammansättning, L. O.Landtdagsordningen 29; – dess åligganden, L. O.Landtdagsordningen 36; – när och huru det förstärkes, L. O.Landtdagsordningen 72, 74.

Statsverkets tillstånd uppvises för Riksens Ständers utskott, R. för Ständerna, L. O.Landtdagsordningen 27; – deröfver må icke, när det till utskott förvisas, öfverläggning inom stånden förehafvas, L.O. 53.

Stift: huru många landtdagsmän hvarje stifts ordinarie prestmän ega välja, L. O.Landtdagsordningen 11; – ordinarie lärare vid elementarläroverken välja en eller två landtdagsmän för hvarje stift, L. O.Landtdagsordningen 11.

Storfursten, se Kejsaren och Storfursten.

Straff: för intrång i valfriheten vid landtdagsmannaval, L. O.Landtdagsordningen 21.

Stånd: alla ega besitta och förvärfva jord, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 3, K. Förordn. d. 2 April 1864; – huru de olika stånden vid landtdagarne representeras, L. O.Landtdagsordningen 10–19; – kan ålägga valdistrikt, som underlåtit att ställa fullmägtige till behörigt antal, att erlägga vite, L. O.Landtdagsordningen 19; – är berättigadt att, på derom af vald landtdagsman framstäld klagan, bestämma beloppet af dess underhåll, L. O.Landtdagsordningen 20; – kan i visst fall döma landtdagsman förlustig sitt arvode, L. O.Landtdagsordningen 20; – eger pröfva sina medlemmars behörighet att utöfva landtdagsmannakallet, L.O. 22; – huru hvarje stånd erhåller sin talman och vice talman, L. O.Landtdagsordningen 23; – huru stånden helsa hvarandra och uppvakta Kejsaren och Storfursten före landtdagens öppnande, L. O.Landtdagsordningen 25; – komma i thronsalen vid landtdagens öppnande, L. O.Landtdagsordningen 26; – i hvarje stånd skall finnas en sekreterare, som förer protokollet, L. O.Landtdagsordningen 28; – hvart och ett stånd tillsätter sin betjening, utskottens ledamöter väljas till lika antal inom hvarje stånd, L. O.Landtdagsordningen 29, 30, 41, 77; – kan ock tillsätta ett utskott till förberedande handläggning af dess enskilda besvär, L. O.Landtdagsordningen 30; – eger pröfva, huruvida invald utskottsledamot må från slik befattning vinna befrielse, L. O.Landtdagsordningen 32; – dess öfverläggningar äro, utom i vissa särskilda fall, offentliga, L. O.Landtdagsordningen 45; jfr Rh. O.Riddarhusordningen 37; – deras medlemmars yttranderätt, L. O.Landtdagsordningen 46, 63, Rh. O.Riddarhusordningen 31, 34; – samtlige stånden kunna på ett rum sammanträda till gemensamma öfverläggningar, L. O.Landtdagsordningen 47; – huru ärendena inom stånden behandlas, L. O.Landtdagsordningen 51–67; – om fråga uppkommer om förändring eller upphäfvande af gifna privilegier, förmåner och rättigheter eller om nya privilegiers meddelande, L. O.Landtdagsordningen 71; – hvilka frågor erfordra alla ståndens gemensamma beslut, L. O.Landtdagsordningen 71, 72; – endast tre stånds beslut, L. O.Landtdagsordningen 73; – ståndens samtlige medlemmar underskrifva landtdagsbeslutet, L. O.Landtdagsordningen 79; – huru de taga afsked af hvarandra, L. O.Landtdagsordningen 8O.

Ståndsledamot, -medlem, se Landtdagsman, Stånd.

Städer: bibehållas vid sina privilegier, R. F 54, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten bekr., Kongl. Maj. Förs. d. 23 Febr. 1789 1; – huru för dem väljas. landtdagsmän, L. O.Landtdagsordningen 12; – tryggas vid egandet af desamma donerade, förlänte och under namn af stadsjord begripne egor, B. Pr.Borgareståndets Privilegier 4.

Ständer: se Finlands Ständer, Riksens Ständer.

Suppleanter: för ledamöter i utskott, huru de tillsättas, L. O.Landtdagsordningen för fullmägtige och revisorer i banken, L. O.Landtdagsordningen 68; – i riddarhusdirektionen, Rh. O.Riddarhusordningen 22.

Suveränitet, konungens, afskaffad, R. F.Regeringsformen 57.

Svensk man dömes af den domstol, hvarunder han enligt svensk lag lyder, R. F.Regeringsformen 16; – med infödde svenske män böra alla rikets embeten besättas, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 1.

Särskilda utskott, L. O.Landtdagsordningen 30; se Utskott.

Säkerhetsakt, se Förenings- och Säkerhetsakten.

Säte och stämma på riddarhuset, se Riddarhus.

Säteri: befriadt från skjutsningsbesvär, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 3; – af hvem får besittas, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 3, Kejs. Förordn. d. 2 April 1864; – adelns fri- och rättigheter derå, R. Pr.Ridderskapets och Adelns privilegier 8, 27.

Tal: Kejs. Alexander den förstes vid hyllningen i Borgå d. 29 Mars 1809; – vid landtdagens slut, i Borgå, d. 18 Juli 1809.

Talman: alla ståndens fyra talmän aflemna vid afslag af någon ny lag, som Kongl. Maj:t proponerat, lagförslaget med de orsaker, som Ständerna dertill haft, R. F.Regeringsformen 42; jfr L. O.Landtdagsordningen 76; – talman och vice talman för preste-, borgare- och bondeståndet utnämnas af Kejsaren och Storfursten, L. O.Landtdagsordningen 23; – talman erhåller af allmänna medel ersättning för sina särskilda utgifter under landtdagen, L O. 23; – hvilken ed af talman bör afläggas, L. O.Landtdagsordningen 24; – talman eger rätt att i utskott närvara, men icke i öfverläggning och beslut deltaga, L. O.Landtdagsordningen 43; – hans åligganden, L. O.Landtdagsordningen 45; – må icke deltaga i öfverläggningar och beslut inom stånden, L. O.Landtdagsordningen 45; – när han är berättigad att betaga ståndsledamot ordet, L. O.Landtdagsordningen 46; – i hvilka fall talman kan vägra att till öfverläggning upptaga en af ståndsledamot väckt fråga, eller att i sådan, redan upptagen, framställa proposition, L. O.Landtdagsordningen 63; – undertecknar alla från Ständerna utgående expeditioner, L. O.Landtdagsordningen 79.

Talmanskonferens, L. O.Landtdagsordningen 55.

Tjensteman, se Embets- och Tjensteman.

Tjenster, se Embeten och tjenster.

Tromans värdighet: huru innehafvare deraf går sitt embete förlustig, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten bekr.

Tull: öfver dess uppbörd har kammarkollegium tillsyn, R. F.Regeringsformen 23; – huru tullordningen handhafves, åligger kommersekollegium|350| att tillse, R. F.Regeringsformen 27; – tillsyn deröfver tillkommer Finansexpeditionen i Senaten, Regl. för Reg. Cons. d. 19 Aug. 1809, Kejs. Förordn. d. 10 Maj 1869.

Underdomare på landet och i städerna stå under Hofrättens inseende, R. F.Regeringsformen 15; – på landet bibehållas vid lagmans-, häradshöfdinge- och tingsgästnings-penningar, R. F.Regeringsformen 15.

Underhåll, Rikets: derom eger Svenska folket ostridig rätt att med Konungen rådslå, jemka, afslå och öfverenskomma, F. o. S. A. 5.

Universitetets lärare och ordinarie tjenstemän ega rätt att utse en eller två landtdagsmän i presteståndet, L. O.Landtdagsordningen 11.

Uppbåd af hemförlofvadt manskap, huru och när det får ske, R. F. 18, 19.

Uppbörd, kronans: står under kammarkollegii tillsyn, R. F.Regeringsformen 23; – öfverinseendet derå tillkommer Kammarexpeditionen i Senaten, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809.

Upprop: vid anteckningarne å riddarhuset, Rh. O.Riddarhusordningen 14; – vid val och omröstning dersammastädes, Rh. O.Riddarhusordningen 34.

Utgifter, statens: huru regleras, R. F.Regeringsformen 23, 24; – få icke af Reg. Cons. förordnas, så framt de icke finnas anslagne i årets stat, Regl för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809; – utomordentliga: bero af Kejsarens uttryckliga befallning, Regl. för Reg. Cons. d. 18 Aug. 1809.

Utlåtande: kan infordras af Ständerna i mål, som angå allmänna hushållningen eller allmänna inrättningar, L. O.Landtdagsordningen 75.

Utländske män må icke brukas i rikets beställningar, R. F.Regeringsformen 10, F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 1.

Utskott: hemligt, utses af Riksens Ständer och innehafver deras rättigheter, R. F.Regeringsformen 47; för Riksens Ständers utskott uppvises statsverkets tillstånd, R. F.Regeringsformen 50; hvilka vid lagtima landtdag skola tillsättas, L. O.Landtdagsordningen 29; – vid urtima landtdag, L. O.Landtdagsordningen 29; – antal ledamöter och huru de väljas, L. O.Landtdagsordningen 29; – särskildt utskott kan i vissa fall tillsättas,