20.3.1879 Finlands statsrätt
Finsk text
Suomen valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1879
28. luento 20. maaliskuuta
Poliisin tarkoitus yleensä on torjua vaaroja, jotka uhkaavat ihmisten turvallisuutta: Kuuluu sekä kaupungin että maalaispoliisin tehtäviin maaherran alaisuudessa.tillagt i marginalen
Poliisitoimi jaetaan eri tavoin: turvallisuus- ja huoltopoliisiin, – oikeus ja hallinto, korkeampi ja alempi, – kaupunki- ja maalaispoliisi – ym. Seuraava erottelu on meidän maassamme oikeutettu, kun otetaan huomioon poliisin tehtävät:
Lähinnä oikeuslaitosta palvelevat: toiminta rikosten paljastamiseksi, rikollisten jäljittäminen, todisteiden hankkiminen heitä vastaan ja niiden toimittaminen tuomioistuimen käsittelyyn, myös tuomittujen karkurien jäljittäminen. Rikoksia tehdään toivossa, ettei jäädä kiinni. Pelotteluteoria ei toimi. Siis hyvän poliisin avulla voidaan tiettyyn määrään asti ehkäistä rikoksia ennakolta. Kehittele.
2) On myös toimittava ennalta ehkäisevästi: yritettävä ehtiä sekä rikosten että muun epäjärjestyksen ja häiriöiden edelle. Nimenomaan tämä on tulenarka tehtävä. Pitkään katsottiin julkisten kokoontumisten, kokousten jne. uhkaavan valtion rauhaa ja auktoriteettien arvostusta. Perustuslaillisessa valtiossa niitä ei kaihdeta. Meillä on valtionpoliisilla vain vähän tekemistä politiikan kanssa: Keisari määräsi 4. tammikuuta 1849, ettei yksittäisiä seuroja ja yhdistyksiä saa perustaa muuhun kuin kaupallisiin tarkoituksiin ilman Keisarin lupaa, mutta muutoin tällä osa-alueella toimii oikeastaan ennalta ehkäisevä lehdistöhallinto, jolle on omistettava erillinen §.
Maaherra valvoo sitä, että läänissä pidetään yllä järjestystä ja turvallisuutta ja niitä edistetään. Hänen vastuullaan on sen vuoksi torjua petokseen ja levottomuuteen johtavat vehkeilyt, joita harjoittavat vieraan maan vakoilijat ja tietojen kalastelijat tai muuten pahoissa aikeissa olevat, sekä kun sellaista havaitaan, nämä rikolliset pannaan vankilaan ja tuomioistuimen eteen vastaamaan teoistaan. Maaherrojen ohjeet marraskuulta 1744 § 4, s. 15.tillagt i marginalen
Järjestelmä on seuraava: Yleiset lait on säädetty suurimmille kaupungeille. Ensimmäiset olivat Turulle 1816, Helsingille 1826 ja Viipurille 1836. Kaksi jälkimmäistä muutettiin Keisarillisella asetuksella poliisilaitoksesta, päivätty Helsingin kaupunkia varten 6. toukokuuta 1861 ja toinen Viipurin kaupunkia varten 15. kesäkuuta 1871.
Tarkoitukseksi on siten annettu: järjestyksen ja turvallisuuden edistäminen sekä itse kaupungissa että siihen liitetyillä alueilla; rikosten, epäjärjestyksen ja kaikenlaisten vahingollisten tapahtumien ennakoiminen ja torjuminen, sekä jo tapahtuneiden suurempien tai vähäisempien rikkomusten tekijän ja hänen kanssarikollistensa saattaminen lailliseen vastuuseen.
Mutta siitä huolimatta jokaiselle kaupungille erilaiset, yksityiskohtaiset poliisijärjestykset – järjestysasiat § 1 – vuoden 1873 laissa ja §:ssä 76: Maaherran tarkastusvastuulle asetetaan päätös, joka koskee yleisiä määräyksiä kunnan sisäisestä siveellisyydestä, terveydenhoidosta sekä järjestyksestä ja turvallisuudesta. 6. helmikuuta 1865 julkaistun kunnallislain § 71 mukaan vaaditaan maaherroja hyväksymään päätös, joka edellyttää toimenpiteitä yleisen järjestyksen ja terveydenhoidon edistämiseksi kunnan alueella.
Auktoriteetti vuoden 1812 Kenraalikuvernöörin ohjeiden § 26 mukaan on [...]oläslig/saknad texttillagt i marginalen
Edelleen on huomattava tärkeä valtio-oikeudellinen kysymys: Vanhempien poliisilakien mukaan poliisitaloilla oli tuomarinoikeus tiettyjen järjestystapausten lisäksi myös vähäisemmissä rikostapauksissa. Tämä on vastoin perustuslakia. Siksi Säädyt esittivät vuonna 1869 toivomusaloitteen toimenpiteisiin ryhtymiseksi, jotta poliisikamarille annettu tuomio-oikeus vähäisemmistä rikoksista kumottaisiin. Siihen suostuttiin, ja Keisari antoi 4. elokuuta 1868 asetuksen, että 1. tammikuuta lähtien kaikki sellaiset tapaukset tulee käsitellä raastuvanoikeudessa.
Kaupunkia koskevat poliisijärjestyksen lisäksi myös rakennusjärjestykset ja tulipalojärjestykset, satamajärjestykset – joka kaupungille erilaiset. Niiden hoitamisesta vastaa maistraatti poliisituomioistuimena viimeksi mainituille ”tuomioistuin talous- ja järjestystapauksissa”. Kunnallislain § 49. – Nykyään myös terveyspoliisi.
Kevätlukukausi 1879. Kuuluu 28. luentoon 20. maaliskuuta.tillagt i marginalen
Suomen valtio-oikeus III osa, 5. luku. Valtion huolenpito kansalaisten fyysisistä elinehdoista sekä turvallisuudesta ja järjestyksestä maassa. § 3 poliisilaitos (jatk.)
Siveyspoliisi. Vanhan Rooman censur. Kirkko otti sitten tämän huolekseen. Ja se on edelleen Kirkkoneuvostoissa Kirkkolain §:n 337 mukaan: Seurakunnan kristillisen siveyden vaalimisen johdosta tulee kirkkoneuvoston jäsenten, joiden on oltava seurakunnan esikuvina, jokaisen valvottava rakastavasti seurakunnan jäsenten elämää yleensä ja erityisesti aviopuolisoiden, vanhempien ja lasten välistä suhdetta, samoin kuin talonpoikien ja palvelusväen keskinäistä suhdetta, ja myös huolehtia siitä, että sunnuntai- ja pyhäpäiviä arvokkaasti vietetään sekä kirkossa että kotona. Tätä tarkoitusta varten seurakunta jaetaan, jos kirkkoneuvosto sen katsoo tarpeelliseksi, tiettyihin alueisiin, joista yksi osoitetaan kullekin näistä jäsenistä. § 338. Jos joku kirkkoneuvoston jäsenistä havaitsee seurakunnassa sellaisia paheita, säädyttömyyttä tai sellaista kristillisen mielenlaadun puutetta, josta pykälissä 102 ja 103 puhutaan (kieltäytyminen kasteesta ja kristillisestä opetuksesta – ylenkatsetta vanhempia kohtaan), ilmoittakoon siitä kirkkoneuvostossa.
Kuitenkin yksilön moraali pysyttäytyy tavallisesti kaiken viranomaistoiminnan ulottumattomissa. Mutta on kuitenkin myös tekoja, joilta julkista siveellisyyttä on varjeltava. Juopottelu kadulla tai julkisissa paikoissa ei ole sen siveettömämpää kuin kotona, mutta tässä tapauksessa yleisen säädyllisyyden vastaista, – samoin kuin muunlainenkin siveettömyys. Silloin poliisin on puututtava asiaan.
Tässä asiassa lainsäädäntö on meillä kohdistanut erityistä huolta kysymykseen, miten paloviinan väärinkäyttöä voitaisiin ehkäistä. Syyt tähän eivät ole taloudellisia eivätkä finansseihin perustuvia, vaan siveellisyyteen liittyviä näkökohtia, jotka ovat määränneet valmistuksen ja myynnin rajoituksista monella eri tavalla.
Tässä on myös otettava esiin kysymys irtolaisuudesta. Keisarillinen asetus 23. tammikuuta 1865 vaarallisista henkilöistä ja heidän käsittelystään. Vastuuttomana pidetään henkilöä, joka ei ole yleisessä virassa tai harjoita vapaita taiteita, opiskele, käy kauppaa, ole töissä tehtaassa, harjoita käsityöläisammattia, merenkulkua, maanviljelystä, kaivostoimintaa tai jotain vastaavaa elinkeinoa, tai elä omilla varoillaan tai tule toimeen toisten hoivan varassa, tai hän ei ole sellaisessa palveluksessa, josta voimassa olevat vuokrasäädökset sekä kauppa-, tehdas- ja käsityöläissäännöt määräävät.
Sekä jos sen lisäksi kunta tai sen asiamies todistavat, ettei hänen elämäntavoissaan ole havaittu työteliäisyyttä eikä siveellisyyttä, sekä että hän vääristelee tahallaan asioita parhaan kykynsä mukaan.
§ 2. Irtolaiselämää viettävällä henkilöllä ei ole lupaa lähteä sen kunnan ulkopuolelle, johon hän kuuluu, ellei hänellä ole matkatodistusta tai lupatodistusta. Muuten hänet voidaan pidättää ja lähettää kotiin. – Oikeuslaitoksen ulkopuolinen käsittely. Maaherra tuomitsee työntekoon.
Tuleeko valtion ottaa kantaa kysymykseen laiskana kulkurina elämisestä? Huom. päiväpalkkalaiset.
Poliisin ylin auktoriteetti on Kenraalikuvernööri, ohjeen 1812 § 26 ”on ennen kaikkea huolehdittava siitä, että yleinen rauha ja turvallisuus säilyy”. – § 29 – ”Kenraalikuvernöörin tehtävä on ylimpänä valvoa kaupunkien ja maaseudun poliisia, köyhäinhoitoa sekä ehkäistä irtolaisuutta ja kerjäämistä.” Edelleen Siviilitoimituskunnan tehtävä vuoden 1809 ohjesäännön mukaan: yleisestä järjestyksestä, rauhallisuudesta ja yleensäkin turvallisuudesta huolehtiminen. Vuoden 1869 §:ssä 8 yleisen järjestyksen ja turvallisuuden hoitamisesta – ks.) Kunnallisasetus kaupungeissa ja maaseudulla, sekä taloudelliset järjestystapaukset eli rakentaminen ja palolaitos, katuvalaistus, satama- ja kyläjärjestys ym. …
Edelleen maaherran on organisoitava paikallinen poliisikamari ja maistraatti, – kruununvouti ja nimismies, viimeksi mainittujen tehtävä on erityisesti valvoa omalla alueellaan tarkoin yleistä järjestystä ja turvallisuutta ym.
Original (transkription)
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
28de FöreläsnFöreläsningen
20 Mars
Polisens ändamål
öfverhufvud är att
afvärja faror som
hotar menniskornas
säkerhet:
Hör såväl
till stads, som
landspolisens
åligganden, undersvårtytt
Guvernören.tillagt i marginalen
Man har indelat polisen på olika sätt: i säker-
hets- och välfärdspolis, – justitie och administrativ,
högre och lägre, – stads och landtpolis – m. m.
Följande distinktion af polistillagtstruket i vårt land befogade
med hänsyn till polisens uppgifter:
1o) Justitiepolisstruket betjenar närmast rättsväsendettillagt: verksamheten att uppdaga brott,
efterspana brottslingar, anskaffa bevisning mot dem
och leverera dem till domstols behandling, äfven
efterspana förrymdastruket dömda rymmare.
Brott begås i hopp att ej
bli upptäckt. Afskräcknings-
teorin hålla ej. Alltså genom
god polis till en viss grad
förekommas brott.
Utveckla.tillagt
2o) Administrativ polisstruket Man bör ock vara
preventiv: söka förekomma såväl brott som
öfrig oordning och störningar. Det är här, som
uppdraget grannlaga. Länge ansågos offentliga sam-
|2|
mankomster, meetings o. s. v. ss.såsom hotande statens
lugn, auktoritetens anseende. I den konstitutionela
staten skyr man dem ej. Hos oss i afs.avseende å stats-
polisen, den politiska föga tillgjordt: K.Kungörelse 1849 den 4 JanJanuari
att enskilda sällskap och föreningar för andra än
handelsändamål ej få bildas utan kejsarens
tillstånd, – migstruket men eljest på detta gebit egentligen
blott den preventiva pressregim, hvaråt
bör egna skild §.
GuvnGuvernören vaka deröfver
att ordning och säkerhet
i länet upprätthållas
och befrämjas. Honom
åligger förty att afvärja
stämplingar till förräderi
och orolighet, som af
främmande spioner
och kunskapare
eller annorledes före-
hafvande, samt när sådan
upptäckas, låta dem
brottsliga i häkte å-
mana och under
tilltal ställa, (äfvensom
berättelse derom skynd-
samt till GGuvGeneralguvernören afgifvastruket.
Landshf. inst.Landshövdningsinstruktioner 1744
NovNovember 4 § s, 15.tillagt i marginalen
Systemet är: allm. förff.allmänna författningar utfärdats för de
största städerna. De första voro för Åbo 1816,
HforsHelsingfors 1826 och Wiborg 1836. De 2 senare
ändrade g.genom K för.Kejserlig förordning angdeangående polisinrättning i HforsHelsingfors
stad 6 Maj 1861 och dodito i Wiborg 15 Juni 1871.
Ändamålet sålsålunda angifvet: Polisstruket att befrämja
ordning och säkerhet, såväl inom sjelfva staden
som å dess afhysta ego område; att förekomma
och afböja brott, ochstruket oordningen och vådliga händelser
af allehanda slag, samt der förbrytelser, större eller
mindre, egt rum, befordra gerningsman och hans
medbrottslignar till laga ansvar.
Men dessutom detaljerade polisordningar för
hvarje stadskommuns skildt – ordnings angelägenheter
§ 1 – i 1873 års förfförfattning och § 76: Guvernörens beslutstruket
pröfning underställas beslut som afse allmänna föreskrifter
till befrämjande af sedlighet helsovård, samt ordning
och säkerhet inom kommun.
enl. § 71 i kom. för.kommunalförordning
6 Febr.februari 1865 erfordras
GuvnsGuvernörens godkännande af
beslut, som afse åtgärder
för befrämjande
af allm.allmän ordning och
helsovård inom
kommunen.tillagt
Auktoriteten
G G.Generalguvernören 1812 instr.instruktion § 26
skall [...]oläslig/saknad texttillagt i marginalen
Vidare att märka vigtig statsrättslig fråga: Enl.Enligt
de äldre polisförfpolisförfattningarna hade polishusen att afstruket domarrätt icke
blott i vissa ordningsmål
utan ock itillagt
mindre [...]oläslig/saknad text brottmål. Detta emot grundlag. DförDärför StnaStänderna
petition 1869 om åtgärder vidtagande derhän, att
den poliskammare tillagda domsrätt i mindre brottmål
blefve upphäfen. Bifall K. förord.Kejserlig förordning 4 Aug.augusti 1869 att
per 1 Janjanuari alla sådana mål till rådstufvurätt.
För staden gälla utom polisordning, äfven bygnadsordningar
och brandordningar hamnordningartillagt – för hvarje stad skildt. Handhafvandet af
desamma Magistrat ss.såsom polisdomstol för de sistnämnda ”domstol i hushållnings och
ordningsmål”. Komförf.Kommunalförfattning § 49. – Numera äfven sanitetspolis.
V. TVårterminen 79.
Hör till 28de FöreläsnFöreläsningen
20de Mars.tillagt i marginalen
Finl.Finlands statsrätt III Afdeln.Avdelningen 5 kapkapitlet. statens omvårdande
om medborgarenes fysiska lefnadsvilkor samt om
säkerhet och ordning i landet. § 3 polisväsendet
forts.fortsättning
Sedlighetspolis. Det gamla Roms censur. KkanKyrkan
öfvertog sedan detta. Och ännu hafva ju Kyrkoråden K L.Kyrkolagen
§ 337: Med afs.avseende å den kristliga sedevården i församlingen
skola kkorådetskyrkorådets medlemmar, hvilka böra vara en
föresyn för församlingen, hvar för sig hafva en kärleks-
full uppsigt öfver församlingsmedlemmars lefnad i
allmänhet och isynnerhet öfver fhållandetförhållandet mellan
äkta makar, mellan föräldrar och barn samt mellan
husbönder och tjenstefolk, äfvensom tillse att sön- och
helgdagar, så i kkankyrkan som i hemmen värdigt begås.
För detta ändamål indelas församlförsamlingen, om kkorådetkyrkorådet
så anser nödigt, i vissa distrikter, af hvilka ett åt
hvarje dess ledamot anvisas. § 338. Förspörjer
ngnnågon af kkorådetskyrkorådets medlemmar inom församlförsamlingen sådana
laster, sedliga oordningar, eller sdansådan brist på kristligt
sinnelag som i 102 och 103 (vägran af dop och kristlig
undervisning, – vanvördnad mot föräldrar) säges, anmäle
derom i kkorådetkyrkorådet.
Dock den individuela moralen frågastruket undandraga
sig vanligen all myndighets tillgörande. Men det finns
äfven hand.handlingar man kallat en offentlig sedlighet att skydda.
Fylleri på gata och å offentliga ställen icke mera
osedligt än om i hemmet; men sålunda för allmänna
anständigheten; – likaså otuktigt lefvernestruket oanständighet
af annat slag. Då har polisen att ingripa.
På detta gebit har lagstiftningen hos oss isynnerhet egnat
omsorg åt frågan huru bränvinets missbruk må
kunna förekommas. Hvarken är det ekonom.ekonomiska eller finan-
siela skäl, det är preventivstruket sedlighetssynpunkter
som bestämt tillverknings och försäljningens kring-
gärdande på mångfaldigt sätt.
Här jemväl att märka
fråga om lösdrifveriet.
K. för.Kejserlig förordning 23 Jan.januari 1865.
om farlig person och deras behandling.
SsSåsom försvarslössvårtytt anses den,
som hvarken är i allmän
tjenst, eller idkar fria
konster, studier, handel,
fabriksrörelse, handtverk,
sjöfart, jordbruk, bergsbruk
eller annat dylikt näringsfång,
eller af egna tillgångar eller
g.genom andras vårdnad ega sin
bergning, eller innehar sådan
tjenst som gällande legostadga
samt handels- fabriks‑
och handtverksregler före-
skrifver.tillagt
Samt derjemte af
kommun eller dess ombud
intygas icke iakttaga
arbetsamhet och sedlighet
i sitt lefverne samt efter
förmåga sig ärligen förvängtsvårtytt.tillagt
§ 2 Försvarslös person
hafva icke lof att bege
sig utom den kommun han
tillhör, om ej resebetyg eller
tillståndsbevis.
Annars kan häktas och
hemsändas. – Extrajudiciärsvårtytt
behandling. Guv.Guvernören döma
till arbete.tillagt
Skall staten befatta sig med frågan om lättjefullt kringdrifvande?
nb.nota bene daglönare.
Högsta auktoritet öfver polisen är GGuvernGeneralguvernören
inst.instruktion 1812 § 26 ”skall förnämligast sig derom
vårda, att allmänna lugnet och säkerheten bibe-
hållas”. – § 29 – ”GGGeneralguvernören tillkommer hufvudinseendet
öfver polisen i städerna och på landet, fattig-
vården jemte lösdrifveriets och tiggeriets hämmande.”
Vidare Civil expCivilexpeditionen; enl.enligt 1809 års reglreglemente: vården om
allm.allmänna ordningen, lugnet och säkerheten i gemen. 1869
§ 8 af vården om allm. ordn.allmänna ordningen och säkerheten – se)svårtytt
Kommunalförord.kommunalförordningen i städerna och på landet, samt ekonomiska
ordningsmål, ss.såsom bygnader och brandväsende, gatu-
lysning, hamn- och byordning m. m ...
Vidare organisera GuvenGuvernören jemtestruket dervarandetillagt poliskammare och
Magistraten, – kronofogden och länsman, de
sistnämnda isynnerhet åligga att i sitt distrikt noggrant
vaka öfver allm.allmän ordning och säkerhet, med mera.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
28de FöreläsnFöreläsningen
20 Mars
Polisens ändamål öfverhufvud är att afvärja faror som hotar menniskornas säkerhet: Hör såväl till stads, som landspolisens åligganden, undersvårtytt Guvernören.tillagt i marginalen
Man har indelat polisen på olika sätt: i säkerhets- och välfärdspolis, – justitie och administrativ, högre och lägre, – stads och landtpolis – m. m. Följande distinktion i vårt land befogade med hänsyn till polisens uppgifter:
Boriginal: betjenar närmast rättsväsendet: verksamheten att uppdaga brott, efterspana brottslingar, anskaffa bevisning mot dem och leverera dem till domstols behandling, äfven efterspana dömda rymmare. Brott begås i hopp att ej bli upptäckt. Afskräckningsteorin hålla ej. Alltså genom god polis till en viss grad förekommas brott. Utveckla.
2o) Man bör ock vara preventiv: söka förekomma såväl brott som öfrig oordning och störningar. Det är här, som uppdraget grannlaga. Länge ansågos offentliga sam|2|mankomster, meetings o. s. v. ss.såsom hotande statens lugn, auktoritetens anseende. I den konstitutionela staten skyr man dem ej. Hos oss i afs.avseende å statspolisen, den politiska föga tillgjordt: K.Kungörelse 1849 den 4 JanJanuari att enskilda sällskap och föreningar för andra än handelsändamål ej få bildas utan kejsarens tillstånd, – men eljest på detta gebit egentligen blott den preventiva pressregim, hvaråt bör egna skild §.
GuvnGuvernören vaka deröfver att ordning och säkerhet i länet upprätthållas och befrämjas. Honom åligger förty att afvärja stämplingar till förräderi och orolighet, som af främmande spioner och kunskapare eller annorledes förehafvande, samt när sådan upptäckas, låta dem brottsliga i häkte åmana och under tilltal ställa. Landshf. inst.Landshövdningsinstruktioner 1744 NovNovember 4 § s, 15.tillagt i marginalen
Systemet är: allm. förff.allmänna författningar utfärdats för de största städerna. De första voro för Åbo 1816, HforsHelsingfors 1826 och Wiborg 1836. De 2 senare ändrade g.genom K för.Kejserlig förordning angdeangående polisinrättning i HforsHelsingfors stad 6 Maj 1861 och dodito i Wiborg 15 Juni 1871.
Ändamålet sålsålunda angifvet: att befrämja ordning och säkerhet, såväl inom sjelfva staden som å dess afhysta ego område; att förekomma och afböja brott, oordningen och vådliga händelser af allehanda slag, samt der förbrytelser, större eller mindre, egt rum, befordra gerningsman och hans medbrottslignar till laga ansvar.
Men dessutom detaljerade polisordningar för hvarje stadskommuns skildt – ordnings angelägenheter § 1 – i 1873 års förfförfattning och § 76: Guvernörens pröfning underställas beslut som afse allmänna föreskrifter till befrämjande af sedlighet,tillagt av utgivaren helsovård, samt ordning och säkerhet inom kommun. Eoriginal: enl. § 71 i kom. för.kommunalförordning 6 Febr.februari 1865 erfordras GuvnsGuvernörens godkännande af beslut, som afse åtgärder för befrämjande af allm.allmän ordning och helsovård inom kommunen.
Auktoriteten G G.Generalguvernören 1812 instr.instruktion § 26 skall [...]oläslig/saknad texttillagt i marginalen
Vidare att märka vigtig statsrättslig fråga: Enl.Enligt de äldre polisförfpolisförfattningarna hade polishusen domarrätt icke blott i vissa ordningsmål utan ock i mindre brottmål. Detta emot grundlag. DförDärför StnaStänderna petition 1869 om åtgärder vidtagande derhän, att den poliskammare tillagda domsrätt i mindre brottmål blefve upphäfen. Bifall K. förord.Kejserlig förordning 4 Aug.augusti 1869 att per 1 Janjanuari alla sådana mål till rådstufvurätt.
För staden gälla utom polisordning, äfven bygnadsordningar och brandordningar,tillagt av utgivaren hamnordningar – för hvarje stad skildt. Handhafvandet af desamma Magistrat ss.såsom polisdomstol för de sistnämnda ”domstol i hushållnings och ordningsmål”. Komförf.Kommunalförfattning § 49. – Numera äfven sanitetspolis.
|3|V. TVårterminen 79.
Hör till 28de FöreläsnFöreläsningen
20de Mars.tillagt i marginalen
Finl.Finlands statsrätt III Afdeln.Avdelningen 5 kapkapitlet. statens omvårdande om medborgarenes fysiska lefnadsvilkor samt om säkerhet och ordning i landet. § 3 polisväsendet forts.fortsättning
Sedlighetspolis. Det gamla Roms censur. KkanKyrkan öfvertog sedan detta. Och ännu hafva ju Kyrkoråden K L.Kyrkolagen § 337: Med afs.avseende å den kristliga sedevården i församlingen skola kkorådetskyrkorådets medlemmar, hvilka böra vara en föresyn för församlingen, hvar för sig hafva en kärleksfull uppsigt öfver församlingsmedlemmars lefnad i allmänhet och isynnerhet öfver fhållandetförhållandet mellan äkta makar, mellan föräldrar och barn samt mellan husbönder och tjenstefolk, äfvensom tillse att sön- och helgdagar, så i kkankyrkan som i hemmen värdigt begås. För detta ändamål indelas församlförsamlingen, om kkorådetkyrkorådet så anser nödigt, i vissa distrikter, af hvilka ett åt hvarje dess ledamot anvisas. § 338. Förspörjer ngnnågon af kkorådetskyrkorådets medlemmar inom församlförsamlingen sådana laster, sedliga oordningar, eller sdansådan brist på kristligt sinnelag som i 102 och 103 (vägran af dop och kristlig undervisning, – vanvördnad mot föräldrar) säges, anmäle derom i kkorådetkyrkorådet.
Dock den individuela moralen undandraga sig vanligen all myndighets tillgörande. Men det finns äfven hand.handlingar man kallat en offentlig sedlighet att skydda. Fylleri på gata och å offentliga ställen icke mera osedligt än om i hemmet; men sålunda för allmänna anständigheten; – likaså oanständighet af annat slag. Då har polisen att ingripa.
På detta gebit har lagstiftningen hos oss isynnerhet egnat omsorg åt frågan huru bränvinets missbruk må kunna förekommas. Hvarken är det ekonom.ekonomiska eller finansiela skäl, det är sedlighetssynpunkter som bestämt tillverknings och försäljningens kringgärdande på mångfaldigt sätt.
Här jemväl att märka fråga om lösdrifveriet. K. för.Kejserlig förordning 23 Jan.januari 1865original:. om farlig person och deras behandling. SsSåsom försvarslössvårtytt anses den, som hvarken är i allmän tjenst, eller idkar fria konster, studier, handel, fabriksrörelse, handtverk, sjöfart, jordbruk, bergsbruk eller annat dylikt näringsfång, eller af egna tillgångar eller g.genom andras vårdnad ega sin bergning, eller innehar sådan tjenst som gällande legostadga samt handels- fabriks‑ och handtverksregler föreskrifver.
Samt derjemte af kommun eller dess ombud intygas icke iakttaga arbetsamhet och sedlighet i sitt lefverne samt efter förmåga sig ärligen förvängtsvårtytt.
§ 2 Försvarslös person hafva icke lof att bege sig utom den kommun han tillhör, om ej resebetyg eller tillståndsbevis. Annars kan häktas och hemsändas. – Extrajudiciärsvårtytt behandling. Guv.Guvernören döma till arbete.
Skall staten befatta sig med frågan om lättjefullt kringdrifvande? nb.nota bene daglönare.
|4|Högsta auktoritet öfver polisen är GGuvernGeneralguvernören inst.instruktion 1812 § 26 ”skall förnämligast sig derom vårda, att allmänna lugnet och säkerheten bibehållas”. – § 29 – ”GGGeneralguvernören tillkommer hufvudinseendet öfver polisen i städerna och på landet, fattigvården jemte lösdrifveriets och tiggeriets hämmande.” Vidare Civil expCivilexpeditionen; enl.enligt 1809 års reglreglemente: vården om allm.allmänna ordningen, lugnet och säkerheten i gemen. 1869 § 8 af vården om allm. ordn.allmänna ordningen och säkerheten – se)svårtytt Kommunalförord.kommunalförordningen i städerna och på landet, samt ekonomiska ordningsmål, ss.såsom bygnader och brandväsende, gatulysning, hamn- och byordning m. m ...
Vidare organisera GuvenGuvernören dervarande poliskammare och Magistraten, – kronofogden och länsman, de sistnämnda isynnerhet åligga att i sitt distrikt noggrant vaka öfver allm.allmän ordning och säkerhet, med mera.