23.3.1875 Finlands statsrätt
Finsk text
Suomen valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1875
24. luento 23. maaliskuuta
Suomen kansalaisuuden menettäminen
Kansalaisoikeutta katsotaan nykyaikaisissa yhteiskunnissa henkilökohtaiseksi oikeudeksi. Sitä ei sen vuoksi menetä, vaikka oleskeleekin lyhyempiä tai pidempiä jaksoja ulkomailla! Mutta sen voi menettää,
1) jos muuttaa tai lähtee siirtolaiseksi vieraaseen maahan. Ks. Perintökaaren luvun 15, § 7. – Lue ääneen. Jos joku hylkää isänmaansa ja asettuu kokonaan rakentamaan ja asumaan vieraan herruuden alaisuudessa; ei nauti suurempaa oikeutta perintöön valtakunnassa kuin saman paikkakunnan muut ulkomaalaiset. Jos hän muuttaa takaisin tähän maahan, ottakoon sen perinnön, joka sitten hänen osakseen lankeaa. tillagt i marginalenMuut ulkomaalaiset – riippuu kansainvälisistä sopimuksista. Tällainen poismuutto ei mitenkään ole kielletty. On kuitenkin yritetty asettaa esteitä tielle. Se voi tapahtua luvalla tai luvatta aiheuttamatta myöhemmin mitään erityistä vastuuta. On huomattava, ettei suomalaisen miehen voi katsoa muuttaneen, jos hän on vain pitkähkön aikaa oleskellut ulkomailla, vaikka hän olisikin siellä hankkinut itselleen omaisuutta. Vasta silloin hänen katsotaan asettuneen aloilleen, rakentamaan ja asumaan vieraan herruuden alla, kun hänet on joko Suomen Suuriruhtinaskunta vapauttanut alamaiselle kuuluvista yhteyksistä tai hänet on hyväksytty vieraan maan alamaiseksi. Kummassakin tapauksessa hänen entinen kotimaansa pitää häntä ulkomaalaisena.
Asia on sama myös silloin, jos hän on astunut ulkomaisen valtion palvelukseen. Poikkeuksena tästä ovat Ritarikunnan ja Aateliston jäsenet vuoden 1723 aateliston etuoikeuksien §:n 4 mukaan. (Palmén s. 133.)
Mitä tulee niihin esteisiin, jotka on asetettu poismuuton tielle, on kyse pääasiassa työstä tietyissä elinkeinoissa, merimiehistä ja sotilaista. a) Ruukkien ja kaivosten työläisiä rangaistaisiin, Kuninkaallinen asetus 18. helmikuuta 1768, – jos he ilman lupaa muuttavat maasta. – b) Merimiehiä, jotka eivät palaa, rangaistaan karkuruudesta. – c) sotilaita samoin karkaamisrikoksesta. Palvelusvelvollisuus valtiota kohtaan.tillagt i marginalen – d) käsityöläiset ja palvelusväki – e) luvatta lähteneillä on velvollisuus asettaa takuu paluutaan varten.
Esteenä tai raskauttavana asianhaarana on kuitenkin katsottava Kauppakaaren luvussa 3 §:ssä 5 kauppiaille määrätty aikamoinen maksu maastamuutosta, joka tuskin vastaa nykyisiä käsityksiä.
Asevelvollisuuslakiesityksessä oli ehdotettu: Miespuolinen Suomen alamainen, joka on täyttänyt 17 vuotta, ei saa muuttaa maasta ennen kuin hänet on vapautettu aktiivipalveluksesta. Jäi Säädyiltä hyväksymättä. tillagt i marginalen
Esteessä rationaalisuutta: palvelusvelvollisuus valtiota kohtaan.
2) Siten, että suomalainen mies saa toisen valtion muodollisen kansalaisuuden, vaikkei hän ole muuttanut sinne. Hän voi oleskella jossain muualla. Henkilö ei voi olla 2 valtion pysyvä alamainen (lukuun ottamatta joitakin rikkaita saksalaisia maanomistajia, jotka ovat jäseniä 2 osavaltion 1. kamarissa).
Suomen kansalainen, joka toimii omassa maassamme vieraan valtion konsulina, on tietenkin erityisasemassa samaan vieraaseen valtioon nähden, mutta hän ei kuitenkaan ole sen maan alamainen, vaan ainoastaan Suomen. Eikä sellainen henkilö myöskään ole menettänyt poliittista kansalaisuuttaan, joka menee vieraan maan palvelukseen keisarin luvalla, ja siten antaa joksikin aikaa alamaisen valan vieraalle valtiolle.
3) Jos suomalainen nainen menee naimisiin ulkomaalaisen miehen kanssa. Hän seuraa miehen poliittista kansalaisuutta.
4) Jos joku tuomitaan karkotettavaksi maasta.
III Ulkomaalaisten oikeudet Suomessa
Ulkomaalainen, joka oleskelee täällä luvallisissa asioissa, oli hän sitten mitä kansalaisuutta hyvänsä ja millä oleskelun ehdoilla tahansa, niin hänet on 18. elokuuta 1735 päivätyn Keisarillisen Kirjeen mukaisesti otettu Hallitsijan suojelukseen kaikkea väkivaltaa vastaan, ja hän myös nauttii samaa rauhaa ja turvallisuutta kuin maan omat kansalaiset. – Mitään erityistä lupaa tähän ei tarvita, mutta hänellä on kylläkin oltava Venäjän konsulaatin viisumilla leimattu ulkomaan passi, joka osoittaa, kuka hän on jne. Jos ulkomaalainen haluaa täällä harjoittaa kauppaa tai muulla tavoin hankkia tuloja täällä oleskelustaan, hänen on sitä ennen asianmukaisesti ilmoittauduttava (Ks. Kauppakaaren 5. luku § 1.) ja maksettava suostuntaveroasetuksessa määrätty maksu. Asetus 24. helmikuuta 1873, § 2. Jos ulkomaalainen oleskelee Suomessa vuoden tai enemmän, hänen on maksettava maahantulosuostuntavero. Samoin on ulkomaalaisen vakuutusyhtiön tehtävä. Muu 120 markan suuruinen maksu kuukaudessa, jos oleskelu kestää yli 3 päivää. Taiteilijat 10 markkaa. – Aivan kuten ulkomaalainen nauttii samaa suojaa ja turvaa kuin syntyperäinen suomalainenkin ja voi siten pyytää suomalaisia tuomioistuimia ja toimeenpanevia viranomaisia ryhtymään toimenpiteisiin, hän on myös omalta osaltaan täällä oleskelunsa aikana Suomen rangaistus- ja poliisilakien alainen – samoin kuin häntä voidaan täältä etsiä yksityisoikeudellisten yhteyksien vuoksi. Hänen täällä oleva omaisuutensa on Suomen lainkäytön alainen, - oli hän sitten itse maassa tai ei. Häntä ei täällä rangaista hänen ulkomailla tekemistään rikoksista. Jos Suomen Suuriruhtinaan ja vieraan Hallitsijan keskinäinen sopimus on solmittu Suomesta vieraaseen maahan tai vice versa paenneiden rikollisten luovuttamisesta (jolloin yleensä luetellaan tietyt rikokset), niin tällainen sopimus on pätevä.
Mitä tulee ulkomaalaisen miehen perintöoikeuteen, siitä säädetään Perintökaaren luvussa, 15 §:ssä 1 ja §:ssä 2, ettei ulkomaalaisella miehellä ole oikeutta perintöön, ellei hän ole sellaisesta valtiosta, jossa suomalainen mies saa periä. Lue ääneen.
- 19. joulukuuta 1757 päivätyn Kuninkaallisen kirjeen ja Turun Hovioikeuden 9. maaliskuuta 1758 tekemän yleisen päätöksen mukaan ulkomaalaisen perintöoikeus riippuu sopimuksista, joista siis tuomarin on otettava selvää ennen kuin perinnönjako suoritetaan tai perintö jaetaan.
Kansainvälisen yksityisoikeuden perusteita ja minkälaisia sopimuksia, lähinnä.tillagt i marginalen
Huhtikuun 1. päivänä emme saa narrata. tillagt i marginalen
Ulkomaalainen mies ei saa olla huoltaja, Perintökaaren 20. luku, § 8.tillagt i marginalen
Nykyajan suuntaus on kohti vapaita kulkuyhteyksiä. Tiedettä, taidetta, teollisuutta ja kauppaahan voi harjoittaa toisessa maassa haluamatta luopua poliittisesta kansalaisuudestaan.
Lisääntyvä liikenne eri kansallisuuksien välillä valtioiden rajoista piittaamatta tuottaa liiketoimia, pitkäaikaista oleskelua, yhteistoimintaa jne. ja nostaa esiin monia varhaisempina aikoina tuntemattomia oikeussuhteita.
Oikeussuhteita voi syntyä, ne voivat jatkua tai rikkoutua tai niitä voidaan toteuttaa juridisine seurauksineen alueilla, joilla on erilaiset lait ja erilainen valtiovalta.
Kun tehdään sopimuksia eri valtioiden alamaisten kesken, ei aina voida ennakoida, millä foorumilla niitä koetellaan.
Lainsäädännön kannalta täytyy olla vaikeaa ehkäistä ennakolta kaikkea siihen liittyvää epävarmuutta, vaikeaa noudattaa kaikkea tämän kansainvälisen elämän sykettä. – Miten voidaan toimia siten, että yksilöt pystyisivät toteuttamaan tavoitteensa vapaasti ja turvallisesti kaukaisissakin maissa?
Kolme tärkeää sääntöä.
1) Jokaisen pitää olla varma siitä, että hän saa nauttia yleisistä kansalaisoikeuksista, ei vain poliittisista, eikä vain isänmaassaan, vaan myös vieraassa maassa.
2) Jokaisen pitää voida tietyllä varmuudella ennakoida, minkä lakien mukaan hänen persoonaansa, hänen omaisuuttaan, hänen toimintaansa, häntä itseään koskevat asiat tullaan vieraassa maassa arvioimaan.
3) Valtioiden pitää pyrkiä siihen, että vaikka yhtenäistä lainsäädäntöä on vaikea saavuttaa, olisi kuitenkin kehitettävä periaatteellista vastaavuutta, silloin kun käsitellään ulkomaalaisten yksityisoikeudellisia asioita.
Suurin toive tietenkin olisi, että kaikissa valtioissa olisi samanlainen siviili- ja liiketoimintalainsäädäntö. Mutta siihenhän ei voida päästä. Siksi [...]oläslig/saknad text.
Nämä kysymykset kuuluvat maan sisäiseen valtio-oikeuteen sikäli kuin ne koskevat ulkomaalaisten suhdetta valtiovaltaan tai vastaavasti tuomioistuimiin. Sen vuoksi ne ovat sellaisia, jotka valtion on otettava huomioon.
Original (transkription)
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1875
24de FöreläsnFöreläsningen
23 Mars.
Förlust af Finsk medborgarerätt.
Medborgarerätten betraktas i de moderna sam-
hällena sssåsom en personl.personlig rätt. Den förloras
derför icke genom kortare eller längre vistelser
å utrikes ort! Men väl förloras den
1o) genom utflyttning eller utvandring till frem-
mande land. Se 7 § 15 kap.kapitlet Ä. B.Ärvdabalken – uppläs.
Öfvergifver ngnnågon sitt fä-
dlandfädernesland och sätter sig alldeles
neder att bygga och bo under
frandefrämmande herrskap; niute ej större
rätt till arf i riket än andra
utländske å samma ort. Flyttar
han hit i landet igen, tage
det arf, som sedan faller.tillagt i marginalen
Andra [...]oläslig/saknad text utländska – beroende på internationella
traktater. En sådan utflyttning ingalunda förbjuden.
Dock har man försökt sätta hinder i vägen. Den
kan ske med och utan tillstånd, utan att i senare
fallet medföra ngtnågot särskildt ansvar. Bör märkas
att finsk man icke kan anses ha inflyttat, om
han endast en längre tid vistats i utlandet, äfven
om han derstädes förvärfva egendom. Först då
anser han hafva satt sig neder att bygga och
bo under fremmande herrskap när han antingen
blifvit af Finl. StorfsteFinlands Storfurste frikallad från sin under-
såtliga förbindelse eller han blifvit ss.såsom undersåte
i den fremmande staten upptagen. I hvardera fallet
betraktas han af sitt förra hemland ss.såsom utländing.
Sak samma är ocktillagt om han ingått i utländsk statstjenst.
Undantag härifrån för medlemmar af R. och A.Ridderskapet och adeln enlenligt 4 §
adel. priv.adelsprivilegier 1723. (Palmén p.sidan 133)
AngdeAngående de hinder, som satts emot utflyttning,
gäller det hufvudsakligen arbete vid vissa näringar,
sjömän och krigsfolk. a) Arbetare vid bruken
och bergsverken, K. F.Kunglig förordning 18 Febr.februari 1768 – skulle straffas
om utan tillstånd draga ur riket. – b) Sjömän
som bli borta straffas för rymning. – c) krigsfolk
jemväl rymningsbrott. tjenstepligt
mot staten.tillagt i marginalen
– d) handtverks- och tjenste-
folk – (e) skyldighet för dem som icke hade tillstånd,
att ställa borgen för sin återkomst.
Ss.Såsom hinder eller försvårande omständighet dock
att betrakta den i 5 § 3 kapkapitlet H. B.Handelsbalken föreskrifna
dryga afgift vid emigration af handlande, som
föga öfverensstämma med nutida åsigter.
I props.proposition om värnepligt
var förslaget: Finsk
undersåte af mankön,
som fylt 17 år, är för-
bjudet att ur landet flytta
innan han från aktiv
tjenstgöring befriad är.
Blef af StnaStänderna ute-
sluten.tillagt i marginalen
Det rationella isvårtytt hinder: tjenstepligt medsvårtytt staten.
2o) Derigenom att finsk man forml.formligen naturaliseras
i annan stat äfven om han icke utflyttat dit. Han
kan uppehålla sig annorstädes. Man kan ej vara
2 staters ständiga undersåte (utom vissa förnäma
jordegare i Tyskland som i 2 staters 1a kammare).
Finsk medborgare, som fungerar ss.såsom en fremmande
stats konsul här i landet, står visserl.visserligen i ett specielt
förhållande till samma fremmande stat, dock ej ngtnågot
undersåtligt, i sådant blott till Finland. Ej heller
förlorat polit.tillagtpolitiska nationaliteten om ngnnågon går i fremmande tjenst
med nådigt tillstånd och sålunda för någon tid aflägga
underdånighetsedtillagt åt den fremmande staten.
3o) Om Finsk qvinna ingår äktenskap med
utländsk man. Hon följer mannens politiska na-
tionalitet.
4o) Då någon dömmes till landsförvisning.
Vidare att märkas:
hinder för återinflyttning
K Br. 18 Aug. 1835.
Om finsk inföding
upphört att vara Vår
undersåte eller trädt i
utländsk tjenst, må ngn
anrättning af honom att
åter under antagas till
Vår undersåte i Finland
icke emottagas och till
Vårt höga afgörande in-
sändas. – Stred mot p. 15 Ä B.
K Br. 14 Jan 1840
den ändring, att från förhandl
undantagen finna, som
åter önska vinna medborgarerätt
antingen af den orsak att arf
i Finland den sedermera till-
fallit eller ock om de flyttat
ss. handverkare, de finna
förmonligt att åter-
vända.strukettillagt
III Utländingars rätt i Finland.
Utländing, som härstädes vistas i lofliga ärenden
af hvad nation och vilkor han vara må, är
enl.enligt K. Br.Kungligt brev d. 18 Aug.augusti 1735 tagen i Regentens skydd
emot allt öfvervåld samt njuter samma fred och
säkerhet som landets egna inbyggare. – Någon
särskild tillåtelse behöfves dertill icke, men väl skall
|3|
han vara försedd med respass som visar
hvem han är, viseradt af ryska rikets konsul
o. s. v. Vill utländing härstädes drifva handel
eller på annat sätt skörda vinster af sin vistelse
här, skall han derförinnan å vederbörlig ort an-
mäla sig Se H. B.Handelsbalken 5 kapkapitlet
1 §.Se vidarestrukettillagt och erlägga den i bevilln. förordn.bevillningsförordningen bestämda
afgiften. Förordn.Förordning 24 Febrfebruari 73
§ 2. Vistas utländing
ett år eller mera i landet,
erlägga han inkomst-
bevilling. Likaså ut-
ländska försäkringsbolag.
Annan afgift 120
mark i månaden om
vistas öfver 3 dagar.
Konstnär 10 mark.tillagt – Liksom utländing åtnjuta samma skydd
och säkerhet som inföding och således kan påkalla
finska domstolars och exekutiva myndigheters
laga åtgärder, är han äfven å sin sida, under
det han vistas här, underkastad Finlands straff
och polislagar – äfvensom han här kan sökas
för privaträttsliga förbindelser. Hans härvarande
egendom är underkastad finsk jurisdiktion, –
ehvad han sjelf uppehålla sig i landet eller icke.
För brott, utomlands begångna, ej här straffas.
Har emellan Finlands Storfurste och fremmande Regent
aftal slutats om utlevererande af från Finland
till den fremmande staten eller vice versa förrymda
brottslingar (hvarvid då vissa brott specielt pläga vara upp-
räknade) så gäller en dylik konvention.
Beträffande utländsk mans arfsrätt stadgas i
15 k.kapitlet 1 och 2 §§ Ä B.Ärvdabalken att utländsk man ej njuta
arf derest ej i sådan stat der finske man få ärfva.
Uppläs. – Enl.Enligt K. Br.Kungligt brev 19 Dec.december 1757 och Åbo
Hofrätts universal 9 Mars 1758 beror arfsrätten
för utländing af traktater, om hvilka alltså domare
åligga taga kännedom innan arf skiftas eller utdelas.
Internationella
privaträttens
grunder och hvilka
slags traktater,
härnäst.tillagt i marginalen
Vi skola icke
narras 1 April.tillagt i marginalen
Utländsk man få ej vara förmyndare, Ä BÄrvdabalken
20 kap.kapitlet 8 §.
Nutidens riktning till fri samfärdsel. Vetenskap, konst,
industri, handel kan man ju idka i annat landtillagt utan att vilja öfverge
sin polit.politiska nationalitet.
Tilltagande samfärdsel mellan olika natio-
naliteter som utan hänsyn till staternas gränser
föranstaltasvårtytt affärsuppgörelser, långvarig vistelse, associa-
tioner etc.etcetera framkallar en mängd för äldre tider
okända rättsförhållanden.
Rättsförhållanden kunna uppkomma, fortvara,
brytas eller förverkligas till sina juridiska
följder inom områden der olika lagar
och olika statsmakt.
Vid uppgörelse under olika staters undersåtar
kan ej alltid förutses inför hvad forum
det skall pröfvas.
För lagstiftningen måste det vara svårt att
förebygga all osäkerhet dervid, svårt att
följa med alla pulsationer i detta internationella
lif. – Huru skall det kunna så begås att indi-
vider må kunna fritt och säkert i aflägsna
länder fullfölja sina intressen?
Tre vigtiga reglor.
1o) Enhvar bör vara tillförsäkrad att han skall
varda i åtnjutande af allmänttillagt medborgerliga rättigheter ej de politiska,tillagt icke
blott i sitt fädernesland, utan ock i fremmande
land.
2o) Enhvar bör kunna med någon visshet
förutse efter hvilka lagar de rättigheter, som
hänföra sig till hans person, hans egendom,
hans handlingar, Honomsvårtytt komma att i fremmande
land bedömas.
3o) Staterna böra sträfva att, då lika lagstiftning
|5|
svårligen kan ernås, dock likformighet
i principen vid sakestruket behandling af utlän-
dingars privaträttsliga förhållanden må
utvecklas.
Önskligast vore lika civil och handelslag-
stiftning i alla stater. Men derhän kan man
icke komma. Derför [...]oläslig/saknad text.
Dessa frågor höra såtillvida till den
inre statsrätten, som de gälla utländingars
förhållande till statsmakten, resp.respektive domstolar.
Således ngtnågot som staten har att iakttaga.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1875
24de FöreläsnFöreläsningen
23 Mars.
Förlust af Finsk medborgarerätt.
Medborgarerätten betraktas i de moderna samhällena sssåsom en personl.personlig rätt. Den förloras derför icke genom kortare eller längre vistelser å utrikes ort! Men väl förloras den
1o) genom utflyttning eller utvandring till fremmande land. Se 7 § 15 kap.kapitlet Ä. B.Ärvdabalken – uppläs. Öfvergifver ngnnågon sitt fädlandfädernesland och sätter sig alldeles neder att bygga och bo under frandefrämmande herrskap; niute ej större rätt till arf i riket än andra utländske å samma ort. Flyttar han hit i landet igen, tage det arf, som sedan faller.tillagt i marginalen Andra utländska – beroende på internationella traktater. En sådan utflyttning ingalunda förbjuden. Dock har man försökt sätta hinder i vägen. Den kan ske med och utan tillstånd, utan att i senare fallet medföra ngtnågot särskildt ansvar. Bör märkas att finsk man icke kan anses ha inflyttat, om han endast en längre tid vistats i utlandet, äfven om han derstädes förvärfva egendom. Först då anser han hafva satt sig neder att bygga och bo under fremmande herrskap när han antingen blifvit af Finl. StorfsteFinlands Storfurste frikallad från sin undersåtliga förbindelse eller han blifvit ss.såsom undersåte i den fremmande staten upptagen. I hvardera fallet betraktas han af sitt förra hemland ss.såsom utländing.
Sak samma är ock om han ingått i utländsk statstjenst. Undantag härifrån för medlemmar af R. och A.Ridderskapet och adeln enlenligt 4 § adel. priv.adelsprivilegier 1723. (Palmén p.sidan 133)
AngdeAngående de hinder, som satts emot utflyttning, gäller det hufvudsakligen arbete vid vissa näringar, sjömän och krigsfolk. a) Arbetare vid bruken och bergsverken, K. F.Kunglig förordning 18 Febr.februari 1768 – skulle straffas om utan tillstånd draga ur riket. – b) Sjömän som bli borta straffas för rymning. – c) krigsfolk jemväl rymningsbrott. tjenstepligt mot staten.tillagt i marginalen – d) handtverks- och tjenstefolk – (e) skyldighet för dem som icke hade tillstånd, att ställa borgen för sin återkomst.
|2|Ss.Såsom hinder eller försvårande omständighet dock att betrakta den i 5 § 3 kapkapitlet H. B.Handelsbalken föreskrifna dryga afgift vid emigration af handlande, som föga öfverensstämma med nutida åsigter.
I props.proposition om värnepligt var förslaget: Finsk undersåte af mankön, som fylt 17 år, är förbjudet att ur landet flytta innan han från aktiv tjenstgöring befriad är. Blef af StnaStänderna utesluten.tillagt i marginalen
Det rationella isvårtytt hinder: tjenstepligt medsvårtytt staten.
2o) Derigenom att finsk man forml.formligen naturaliseras i annan stat äfven om han icke utflyttat dit. Han kan uppehålla sig annorstädes. Man kan ej vara 2 staters ständiga undersåte (utom vissa förnäma jordegare i Tyskland som i 2 staters 1a kammare).
Finsk medborgare, som fungerar ss.såsom en fremmande stats konsul här i landet, står visserl.visserligen i ett specielt förhållande till samma fremmande stat, dock ej ngtnågot undersåtligt, i sådant blott till Finland. Ej heller förlorat polit.politiska nationaliteten om ngnnågon går i fremmande tjenst med nådigt tillstånd och sålunda för någon tid aflägga underdånighetsed åt den fremmande staten.
3o) Om Finsk qvinna ingår äktenskap med utländsk man. Hon följer mannens politiska nationalitet.
4o) Då någon dömmes till landsförvisning.
III Utländingars rätt i Finland.
Utländing, som härstädes vistas i lofliga ärenden af hvad nation och vilkor han vara må, är enl.enligt K. Br.Kungligt brev d. 18 Aug.augusti 1735 tagen i Regentens skydd emot allt öfvervåld samt njuter samma fred och säkerhet som landets egna inbyggare. – Någon särskild tillåtelse behöfves dertill icke, men väl skall|3| han vara försedd med respass som visar hvem han är, viseradt af ryska rikets konsul o. s. v. Vill utländing härstädes drifva handel eller på annat sätt skörda vinster af sin vistelse här, skall han derförinnan å vederbörlig ort anmäla sig (tillagt av utgivarenSe H. B.Handelsbalken 5 kapkapitlet 1 §.)tillagt av utgivaren och erlägga den i bevilln. förordn.bevillningsförordningen bestämda afgiften. Förordn.Förordning 24 Febrfebruari 73 § 2. Vistas utländing ett år eller mera i landet, erlägga han inkomstbevilling. Likaså utländska försäkringsbolag. Annan afgift 120 mark i månaden om vistas öfver 3 dagar. Konstnär 10 mark. – Liksom utländing åtnjuta samma skydd och säkerhet som inföding och således kan påkalla finska domstolars och exekutiva myndigheters laga åtgärder, är han äfven å sin sida, under det han vistas här, underkastad Finlands straff och polislagar – äfvensom han här kan sökas för privaträttsliga förbindelser. Hans härvarande egendom är underkastad finsk jurisdiktion, – ehvad han sjelf uppehålla sig i landet eller icke. För brott, utomlands begångna, ej här straffas. Har emellan Finlands Storfurste och fremmande Regent aftal slutats om utlevererande af från Finland till den fremmande staten eller vice versa
lat. med ombytta positioner, tvärtom förrymda brottslingar (hvarvid då vissa brott specielt pläga vara uppräknade) så gäller en dylik konvention.
Beträffande utländsk mans arfsrätt stadgas i 15 k.kapitlet 1 och 2 §§ Ä B.Ärvdabalken att utländsk man ej njuta arf derest ej i sådan stat der finske man få ärfva. Uppläs. – Enl.Enligt K. Br.Kungligt brev 19 Dec.december 1757 och Åbo Hofrätts universal 9 Mars 1758 beror arfsrätten för utländing af traktater, om hvilka alltså domare åligga taga kännedom innan arf skiftas eller utdelas.
Internationella privaträttens grunder och hvilka slags traktater, härnäst.tillagt i marginalen
Vi skola icke narras 1 April.tillagt i marginalen
Utländsk man få ej vara förmyndare, Ä BÄrvdabalken 20 kap.kapitlet 8 §.
Nutidens riktning till fri samfärdsel. Vetenskap, konst, industri, handel kan man ju idka i annat land utan att vilja öfverge sin polit.politiska nationalitet.
|4|Tilltagande samfärdsel mellan olika nationaliteter som utan hänsyn till staternas gränser föranstaltasvårtytt affärsuppgörelser, långvarig vistelse, associationer etc.etcetera framkallar en mängd för äldre tider okända rättsförhållanden.
Rättsförhållanden kunna uppkomma, fortvara, brytas eller förverkligas till sina juridiska följder inom områden der olika lagar och olika statsmakt.
Vid uppgörelse under olika staters undersåtar kan ej alltid förutses inför hvad forum det skall pröfvas.
För lagstiftningen måste det vara svårt att förebygga all osäkerhet dervid, svårt att följa med alla pulsationer i detta internationella lif. – Huru skall det kunna så begås att individer må kunna fritt och säkert i aflägsna länder fullfölja sina intressen?
Tre vigtiga reglor.
1o) Enhvar bör vara tillförsäkrad att han skall varda i åtnjutande af allmänt medborgerliga rättigheter ej de politiska, icke blott i sitt fädernesland, utan ock i fremmande land.
2o) Enhvar bör kunna med någon visshet förutse efter hvilka lagar de rättigheter, som hänföra sig till hans person, hans egendom, hans handlingar, Honomsvårtytt komma att i fremmande land bedömas.
3o) Staterna böra sträfva att, då lika lagstiftning|5| svårligen kan ernås, dock likformighet i principen vid behandling af utländingars privaträttsliga förhållanden må utvecklas.
Önskligast vore lika civil och handelslagstiftning i alla stater. Men derhän kan man icke komma. Derför [...]oläslig/saknad text.
Dessa frågor höra såtillvida till den inre statsrätten, som de gälla utländingars förhållande till statsmakten, resp.respektive domstolar. Således ngtnågot som staten har att iakttaga.