28.9.1878 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Helsinki 28. syyskuuta 1878.
Minun oma rakas Alexandra!
Sekä eilen että toissa päivänä olen odotellut sähkettä sinulta Berliinistä. Koska sitä ei ole tullut, oletan Teidän lykänneen matkaanne. Silti haluan varmuuden vuoksi tervehtiä sinua näillä riveillä Pietarissa. Sillä huomenna en voi kirjoittaa, – olen nimittäin juuri lähdössä Laitialaan. En ollut aikeissa mennä sinne nyt, mutta se sattuu nyt olemaan tarpeen. Pikku Cely saa tulla mukaan, – vielä on sen verran lämmintä ja kaunista, ettei matkasta pitäisi koitua hänelle mitään vahinkoa, ja kun pitää olla kaksi päivää poissa, minun on melkeinpä rauhallisempi olla, kun saan ottaa hänet mukaan. Totta kai hänen itsensä tekee kovasti mieli lähteä. Huomisiltana olemme taas täällä.
Ja sitten ei kestä enää kauaa, kunnes oma kaivattu äitimme on taas kotona!
Tervetuloa, tervetuloa!
sinun
Leo.
Original (transkription)
Till Petersburgtillagt senare
Helsingfors 28 Sept.September 78.
Min egen älskade Alexandra!
Både igår och i förrgår
har jag väntat telegram af
dig från Berlin. Då det
uteblifvit, antager jag att Ni
uppskjutit er resa. Emellertid
vill jag dock för säkerhets
skuld helsa på dig med
dessa rader i Petersburg.
Ty imorgon kan jag icke
skrifva, – jag reser nämligen
just nu till Laitiala. Jag
hade icke ämnat mig dit
nu, men det är händelsevis
af nöden. Lilla Cely får följa
med, – det är så varmt och
vackert ännu, att resan icke
|2|
bör kunna skada henne,
och när det gäller att vara
2 dagar borta, är jag nästan
lugnare då jag har henne
med. Naturligtvis har hon
sjelf god lust att fara. I
morgon afton äro vi åter
här.
Och sedan räcker det icke
länge mer, tills vi ha
vår egen, saknade mamma
i hemmet!
Välkommen, välkommen
till din
Leo.
Helsingfors 28 Sept.September 78.
Min egen älskade Alexandra!
Både igår och i förrgår har jag väntat telegram af dig från Berlin. Då det uteblifvit, antager jag att Ni uppskjutit er resa. Emellertid vill jag dock för säkerhets skuld helsa på dig med dessa rader i Petersburg. Ty imorgon kan jag icke skrifva, – jag reser nämligen just nu till Laitiala. Jag hade icke ämnat mig dit nu, men det är händelsevis af nöden. Lilla Cely får följa med, – det är så varmt och vackert ännu, att resan icke|2| bör kunna skada henne, och när det gäller att vara 2 dagar borta, är jag nästan lugnare då jag har henne med. Naturligtvis har hon sjelf god lust att fara. I morgon afton äro vi åter här.
Och sedan räcker det icke länge mer, tills vi ha vår egen, saknade mamma i hemmet!
Välkommen, välkommen
till din
Leo.