5.11.1880 Robert Costiander–LM
Finsk text
Hämeenlinna 5. marraskuuta 1880
Rakas Leo!
Kiitän sydämestäni sinua toimenpiteistä vapaakirjeasiassa, esiintymisesi tuloksen voi lukea tämän päivän Dagbladetista, etkä sinä ole auttanut ainoastaan vanhaa veljeäsi vaan myös kaikkia muita Suomen sotakomissaareja.
Pitää täysin paikkansa, että olin moninaisten vastoinkäymisten vuoksi ärtyneessä mielentilassa kun kirjoitin kirjettä Brummerille. ujuri siksi annoinkin sen sinun diplomaattisen katseesi tarkastettavaksi, luottaen varmasti siihen että sinä osaat valita parhaat keinot asian edistämiseksi, joko niin että annat sen kirjeen lähteä tai ryhdyt joihinkin muihin toimenpiteisiin.
Osoittaakseni Furuhjelmille, etten ole täysin sopimaton tämän viran hoitamiseen, aion olla ensimmäinen, joka saa kuulutuksensa julki sekä sanomalehdissä että kuulutettuina läänin 51 kirkossa. Lehtiin lähetin ne oletuksella, että ne voitaisiin julkaista jo 2. marraskuuta, ja luulenpa sen olleen ensimmäinen mahdollisuus, sillä kutsuntalautakunnat aloittivat virallisesti toimintansa tämän kuun ensimmäinen päivä; jo 3. päivänä lähetettiin Hämeen kaikille papeille painetut kuulutukset. Saapa nähdä kuinka moni komissaari on hoitanut niin että heidän kuulutuksensa ehdittäisiin asetuksen mukaisella tavalla marraskuun aikana laatia, saada perille määräpaikkaansa ja vielä saman kuun aikana kuuluttaa kirkoissa kolmena perättäisenä sunnuntaina?
Vaikka kutsuntalautakuntaan kuuluu sekä lakimiehiä että sotilasjäseniä, niin minulla ei vielä ole edes kirjuria apulaisena vaan sain tehdä itse kaiken, jopa valmistaa kaikki kirjekuoretkin itse koska sellaisia ei ollut kirjakaupassa myytävänä.
Kun tähän vielä lisään, että minun terveydelleni ja mielialalleni ei mikään ole pahempaa kuin olla kirjotuspöytään kahlittuna niin voitaneen antaa anteeksi minun ärtyisyyteni.
Ensimmäiset kiireet ovat nyt kuitenkin ohi ja olen vähän rauhallisempi nyt kun sain kirjurin ja yksityiskohdat kuntoon. Sydämelliset terveiset
Veljesi
Robert
Original (transkription)
|1|
Tavastehus den 5 Noveb.november 1880.
Älskade Leo!
Hjertligt tackar jag Dig
för Dina tillgöranden i
fribrefs frågan; resultatet
af Ditt uppträdande står
att läsa i Dagbladet för
i dag och Du har derige-
nom icke allenast hjelpt
Din gamle bror utan äfven
alla öfriga krigskommis-
sarier i hela Finland!
Att jag af allehanda mot-
gångar befann mig i en
irriterad sinnesstämning då
jag skref brefvet till Brummer
eger sin fullkomliga riktighet
|2|
och just med anledning deraf
underställdes det i oförseg-
ladt skick Dina diploma-
tiska blickar, öfvertygad
som jag var att Du
skulle vidtaga de lämp-
ligaste åtgärderna till
sakens befrämjande antin-
gen genom att låta bref-
vet afgå eller genom atttillagt på annat
sätt inskrida.
Föratt visa Furuhjelm
att jag icke är fullkom-
ligt olämplig att sköta
denna befattning ville
jag vara den första som
hade sina publikationer
färdiga såväl i de offi-
ciella bladen, som och
|3|
till genstruket kungörelse i länets
51 kyrkor. De förra hade
berstruket afgått med den beräk-
ning att redan den 2 Novem-
ber kunna införas i tid-
ningarna och jag hoppas att
der hafva varit den första
alldenstund uppbådsnämder-
nas officiela verksamhet
vidtog den 1a dennes; och re-
dan den 3e afgingo tryckta
kungörelser till alla prester
i Tavastland. Fåse huru
många kommissarier ställt
så till att deras kungörelser,
enligt författningen, under
November månad hinna
upprättas expedieras, fram-
komma till sin bestämmelse
|4|
och der innom samma
månad kungöras i kyrkor-
na 3 Söndagar å rad?
Ehuru till en uppbådsnämd
hörer såväl Juridiskt bi-
träde som Militärleda-
mot, så egde jag ännu
icke ens skrifvarebiträde
utan fick verkställa allt
allena, till och med förfär-
diga alla kuverter sjelf
emedan sådana icke funnos
i boklådan till salu.
När härtill kommer att
för min helsa och mitt
lynne icke finns någonting
värre än att sitta fastkedjad
vid skrifbordet, så må
man ursäkta min retlighet.
Emellertid är nu den första
brådskan öfverstånden och jag
är relatift lugnare, sedan jag erhållit en skrif-
vare och fått detaljerna ordnade. Hjertliga helsningar!
Din broder
Robert.
Tavastehus den 5 Noveb.november 1880.
Älskade Leo!
Hjertligt tackar jag Dig för Dina tillgöranden i fribrefs frågan; resultatet af Ditt uppträdande står att läsa i Dagbladet för i dag och Du har derigenom icke allenast hjelpt Din gamle bror utan äfven alla öfriga krigskommissarier i hela Finland!
Att jag af allehanda motgångar befann mig i en irriterad sinnesstämning då jag skref brefvet till Brummer eger sin fullkomliga riktighet|2| och just med anledning deraf underställdes det i oförsegladt skick Dina diplomatiska blickar, öfvertygad som jag var att Du skulle vidtaga de lämpligaste åtgärderna till sakens befrämjande antingen genom att låta brefvet afgå eller genom att på annat sätt inskrida.
Föratt visa Furuhjelm att jag icke är fullkomligt olämplig att sköta denna befattning ville jag vara den första som hade sina publikationer färdiga såväl i de officiella bladen, som och|3| till kungörelse i länets 51 kyrkor. De förra hade afgått med den beräkning att redan den 2 November kunna införas i tidningarna och jag hoppas att der hafva varit den första alldenstund uppbådsnämdernas officiela verksamhet vidtog den 1a dennes; och redan den 3e afgingo tryckta kungörelser till alla prester i Tavastland. Fåse huru många kommissarier ställt så till att deras kungörelser, enligt författningen, under November månad hinna upprättas expedieras, framkomma till sin bestämmelse|4| och der innom samma månad kungöras i kyrkorna 3 Söndagar å rad?
Ehuru till en uppbådsnämd hörer såväl Juridiskt biträde som Militärledamot, så egde jag ännu icke ens skrifvarebiträde utan fick verkställa allt allena, till och med förfärdiga alla kuverter sjelf emedan sådana icke funnos i boklådan till salu.
När härtill kommer att för min helsa och mitt lynne icke finns någonting värre än att sitta fastkedjad vid skrifbordet, så må man ursäkta min retlighet.
Emellertid är nu den första brådskan öfverstånden och jag är relatift lugnare, sedan jag erhållit en skrifvare och fått detaljerna ordnade. Hjertliga helsningar!
Din broder
Robert.