23.9.1879 Wilhelm Hackman–LM

Svensk text

Käre vän,

förlåt att jag besvarar Dina deltagande rader först nu. Men sedan min fars så plötsliga död har jag inte riktigt kunnat komma till ro. Angelägenheter som snabbt följt på varandra och som krävt ett snabbt ordnande har tills nu tagit min tid i anspråk. – Min far hade en så skön död, en sådan hade man bara kunnat önska den dyre mannen. Utan smärtor och vid sina sinnens fulla bruk. Han välsignade sina barn och bad om en snabb död och så gick han bort efter att bara varit sjuk i en och en fjärdedels timme. Ända till sista dagen hade han arbetat med sitt plikttrogna sinnets hela energi. Förutom en kärleksfull far förlorade jag också den bästa vännen och rådgivaren, samt en outtröttlig medarbetare. Men jag tackar försynen för hans sköna död och för att han blev förskonad från att genom sjukdom och ålderssvaghet bli beroende av andra. – Han efterlämnar mig sin förebild som jag, med min mindre bestämda och hela natur, väl inte kan hoppas nå upp till men som kommer att vara ett stöd för mig då jag försöker tillfredsställa kraven som livet ställer på mig. – Min uppgift underlättas också genom den bortgångnes kloka åtgärd att ännu under sin livstid fördela en betydande del av vår gemensamma egendom och att lösa den från firman. Därmed var vid hans död hans tillgodohavande, som efter hans bestämmelse skall vara kvar hos firman i tio år, förhållandevis litet. Detta och enigheten som råder bland oss syskon gör det möjligt för Ekström och mig att på ett oförändrat sätt fortsätta med affären. Fastän vi naturligtvis arbetar för att inskränka så småningom. – Vi behöver, gudskelov, inte sätta något av de av oss stödda företagen i förlägenhet, vilket hade varit en svår sak, särskilt för mig. –

Genom vännen i Kotka hade vi nog många besvär men ingen nämnvärd förlust. Och om jag inte misstar mig ser man nu en svag gryning på världsmarknaden som om en bättre tid för de flesta branscherna inom handel och industri skulle komma.

Farväl käre vän, hälsa så mycket till Din ärade hustru och behåll mig i vänlig hågkomst Din

tillgivne

W. Hackman.

Finsk text

Rakas ystävä,

Suo anteeksi, että vasta nyt vastaan myötätuntoisiin riveihisi, mutta en ole isäni niin äkillisen kuoleman jälkeen vielä voinut oikein hengähtää, ja tehtävät, jotka ovat vaatineet ripeää hoitamista, ovat tähän asti nopeassa tahdissa vaatineet huomioni. Isäni kuolema oli juuri niin kaunis kuin sille rakkaalle miehelle vain toivoa saattoi. Hän menehtyi ilman tuskia täysin tajuissaan, lapsiaan siunaten ja nopeaa kuolemaa toivoen sairastettuaan vain tunnin ja neljänneksen. Hän oli viimeiseen päivään asti tehnyt työtä kaikella velvollisuudentuntoisen mielensä energialla. Menetin hänessä paitsi rakastavan isän myös parhaan ystävän ja neuvonantajan samoin kuin väsymättömän työtoverin. Kiitän kuitenkin kaitselmusta hänen kauniista kuolemastaan ja siitä, että hän säästyi sairastamiselta ja vanhuudenheikkoudelta ja joutumasta muista riippuvaiseksi. Hän jätti minulle esikuvansa, jota en varmaan voi toivoa saavuttavani, koska en ole luonteeltani yhtä päättäväinen ja ehyt, mutta joka tulee olemaan minulle tukena kun ponnistelen elämän minulle asettamien vaatimusten täyttämisessä. Tehtävääni helpottaa myös vainajan viisas toimenpide jakaa ja irrottaa yrityksestä merkittävä osa yhteistä omaisuuttamme vielä hänen elinaikanaan, niin että hänen saatavansa, jotka hänen määräyksensä mukaan pysyvät yrityksellä vielä 10 vuotta, olivat hänen kuollessaan suhteellisen pienet. Tämä samoin kuin sisarusten kesken vallitseva yksimielisyys teki Ekströmille ja minulle mahdolliseksi jatkaa liiketoimintaa muuttumattomalla tavalla, vaikka luonnollisesti pyrimmekin vähitellen rajoittamaan sitä. Meidän ei Luojan kiitos tarvitse saattaa ahdinkoon ainoatakaan tukemistamme yrityksistä, mikä olisi erityisesti itselleni ollut raskasta. Meille tosin tuli sen kotkalaisen ystävän vuoksi paljon ikävyyksiä muttei mitään mainittavia tappioita, ja ellen erehdy niin maailmanmarkkinoilla näkyy nyt hieman valonkajastusta, ikään kuin useimmille kaupan ja teollisuuden aloille olisi koittamassa paremmat ajat. Voi hyvin, rakas ystävä, terveisiä kunnioitetulle rouva puolisollesi ja muista hyvällä uskollista ystävääsi.

W. Hackman

Original (transkription)

|1|

Lieber Freund,

Verzeihe, daß ich Dei-
ne theilnehmenden Zeilen erst jetzt beant-
worte, ich habe aber seit meines Vaters
so plötzlichem Tode noch nicht recht zur Ruhe
kommen können und Angelegenheiten, die
eine rasche Erledigung forderten haben mich
bis jetzt, rasch aufeinander folgend, in An-
spruch genommen. – Der Tod meines Vaters
war ein so schöner, wie man ihn dem theuren
Manne nur wünschen konnte. Ohne Schmerzen
bei vollem Bewußtsein, seine Kinder segnend
und um einen raschen Tod betend verschied er
nachdem er nur 1 ¼ Stunde krank gewesen. Bis
zum letzten Tage hatte er gearbeitet mit
aller Energie seines pflichttreuen Sinnes.
Ich verlor an ihm außer dem liebevollen Vater noch
den besten Freund und Rathgeber sowie den uner-
|2| müdlichen Mitarbeiter. Doch danke ich der Vorsehung
für seinen schönen Tod und dafür daß ihm erspart
wurde durch Siechthum und Altersschwäche, von
andren abhängig zu werden. – Er hin-
terläßt mir sein Vorbild, das zu erreichen ich
bei meiner weniger entschiedenen, und ganzen
Natur wohl nicht hoffen kann, das mir aber
eine Stütze sein wird, bei meinem Bemühen
den Anforderungen gerecht zu werden die das Le-
ben an mich stellt. – Erleichtert wird mir
meine Aufgabe auch durch die weise Maßregel
des Verstorbenen einen bedeutenden Theil unsres
gemeintschaftlichen Eigenthums noch bei Lebzei-
ten zu vertheilen und von der Firma loszulösen
so daß bei seinem Tode sein Guthaben, das
nach seiner Verfügung noch 10 Jahr bei der Fir-
ma bleibt, ein verhältnißmäßig geringes
war. Dieses sowie die Einigkeit welche un-
ter uns Geschwistern herrscht machte es Ekström
und mir möglich, das Geschäft in unverän-
|3| derter Weise fortzuführen; obwohl wir natür-
licherweise bestrebt sein werden allmälig
einzuschränken. – Wir brauchen, Gott sei Dank
keine der von uns gestützten Unternehmungen
in Verlegenheit zu bringen, was für mich
speziell eine schwere Sache gewesen wäre. –

Durch den Freund in Kotka hatten wir wohl
viel Schererei aber doch keinen nennenswerthen
Verlust, und falls ich mich nicht irre so
zeigt sich jetzt auf dem Weltmarkt ein
leichtes Dimmern als ob eine beßere Zeit
für die meisten Branchen von Handel und In-
dustrie herumkommen wollte.

Lebewohl lieber Freund, empfehle
mich Deiner geehrten Frau Gemahlin
und behalte in gutem Andenken Deinen

ergebenen

W. Hackman.

Dokumentet i faksimil