5.9.1881 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Laitiala 5. syyskuuta 1881.
Rakas Alexandra!
On ikävää olla erossa sinusta ja Celystä, ja yhtä lailla ikävää tietää, kuinka paljon vaivaa ja ikävyyttä sinun täytyy näinä päivinä kestää saadaksesi talvikodin kuntoon.
Täällä olisi muuten hyvä olla. Aurinko on pitkän poissaolon jälkeen taas säteillyt kirkkaana ja lempeänä kauniin maiseman yllä, ja tunnelma voisi olla oikein hyvä, ellei minun tämänhetkisen käyntini täällä olisi pelkkä lyhyt välivaihe, joka pian joutuu väistymään kaupunkielämän tieltä. Itse asiassa asian laita on niin, että haluan mahdollisimman pian palata kaupunkiin, koska en kuitenkaan voi saada sinua tänne.
Pietarin kysymyksestä olisin aivan huoletta, enkä edes enää ajattelisi koko asiaa, ellei sillä olisi myös yleinen poliittinen merkitys. Ja minun täytyy myöntää, että Ehrnroothin ja Deckerin kaltaiset ehdokkaat voivat ainoastaan synnyttää huolta tulevaisuudesta. Tyydytystä siitä, ettei itse tarvitse muuttaa Pietarin kimurantteihin kuvioihin, himmentääkin siksi, eikä edes vähän, huoli siitä, mitä seurauksia sopimattoman kenraalin nimittämisellä voi maallemme olla. – Mutta kuinka tämä aihe, joka joulukuusta 1880 asti jo liian usein on vaatinut aikaa ja ajatuksia vaikka ei millään muotoa tarvitse olla tähtiin kirjoitettu, että oikea paikkani tulevaisuudessa olisi siellä diplomatian hämärässä.
Nuoren Storin kanssa olen sopinut hänen nimittämisestään tänne 1. marraskuuta alkaen. Palkka 350 markkaa ja siitä vapaasti ylöspäin. Hän saapuu tänne jo 15. lokakuuta työskennelläkseen jonkin aikaa Holmbergin kanssa, ennen kuin tämä muuttaa. Hän on kuitenkin jo tällä käynnillään tutustunut jonkin verran puutarhaan.
Tähän mennessä puitu ruislaiho on tuottanut noin 10nnen jyvän, eli ei lainkaan hassummin. Rukiin paino on myös hyvä, nimittäin yli 14 leiviskää tynnyriltä. – Nyt leikataan parhaillaan sekaviljaa. Tämän päivän auringonpaisteen jälkeen kaurapeltokin näyttää entistä keltaisemmalta.
Odotan hyvin kiinnostuneena kirjettäsi torstain junalla. Sillä silloinhan saan tietää sekä sen, milloin rakkaat ystävämme Sodenista saapuvat, että sen, milloin saan sinut tänne.
Koska yöjunaan ei oteta postia, pyydän sinua lähettämään oheisen kirjeen Montgomerylle kaupunkilähetin mukana.
Satoja suukkoja sinulle ja Celylle sekä sydämelliset terveiset Mammalle,
sinun oma vanha
Leo.
Muistutus Sohlbergille katon maalauksesta lienee tarpeen.
Original (transkription)
|1|
Laitiala 5 Sept.September 81.
Min älskade Alexandra!
Ledsamt är det att vara
skild från dig och Cely, och
ledsamt tillika att veta huru
mycket bråk och tråk du
dessa dagar har att öfvervinna
för att få vinterhemmet i
ordning.
Här vore nog annars
godt att vara. Solen har efter
lång frånvaro idag åter strålat
klar och mild öfver det vackra
landskapet, och stämningen
kunde blifva rätt bra, om
ej mitt n. v.närvarande besök här vore
blott ett kort öfvergångsstadium,
som snart måste vika för
|2|
stadslifvet. I sjelfva verket
är det så, att jag så snart
som möjligt vill återvända till
staden eftersom jag dock
icke kan ha dig här.
Beträffande den peterburgska
frågan, skulle jag vara full-
komligt lugn, ja alls icke
mera tänka på hela saken,
om ej densamme äfven hade
en allmän, politisk betydelse.
Och jag måste tillstå, att sådana
kandidater som Ehrnrooth
och Decker endast kunna
ingifva oro för framtiden.
Tillfredsställelsen öfver att icke
sjelf behöfva flyttas till de
kinkiga förhållandena i PburgSankt Petersburg
grumlas derför, ej så litet,
af oron för hvad utnämningen
af en olämplig general kan
|3|
ha för påföljder för vårt land.
– Men hurusom detta ämne,
som sedan December 1880 redan
alltför ofta upptagit tid och
tankar oaktadt det ingalunda
behöfver stå skrifvet i stjer-
norna att min rätta plats
för framtiden vore derborta
i det diplomatiska dunklet.
Med ynglingen Stor har jag
uppgjort om hans anställning
här från 1a November. Lön
350 mark och fritt upp.uppehälle Han
skall infinna sig redan den
15 Oktober för att arbeta en
tid med Holmberg innan
denna flyttar. Emellertid
har han redan vid detta besök
något lärt känna trägården.
Det rågskifte, som hittills
|4|
blifvit tröskadt, har gifvit
inemot 10de kornet, således icke
så alltför dåligt. Rågens vigt
är ock bra, nemligen öfver
14 L℔lispund tunnan. – Nu håller
man på med blandsädens skä-
rande. Efter denna dags sol-
sken tilltar äfven hafrefältens
gulnad.
Med största intresse emotser
jag ditt bref med torsdagens
tåg. Ty då får jag ju veta
både när våra kära vänner
från Soden anlända, och
när jag får dig hit.
Emedan nattåget icke mottager
post, ber jag dig skicka när-
lagde bref till Montgomery med
stadsbud.
Hundra kyssar till dig och Cely
samt hjertliga helsningar till
Mamma, från
din egen gamle
Leo.
En påminnelse till Sohlberg angående takets målning lär vara
af nöden.
Laitiala 5 Sept.September 81.
Min älskade Alexandra!
Ledsamt är det att vara skild från dig och Cely, och ledsamt tillika att veta huru mycket bråk och tråk du dessa dagar har att öfvervinna för att få vinterhemmet i ordning.
Här vore nog annars godt att vara. Solen har efter lång frånvaro idag åter strålat klar och mild öfver det vackra landskapet, och stämningen kunde blifva rätt bra, om ej mitt n. v.närvarande besök här vore blott ett kort öfvergångsstadium, som snart måste vika för|2| stadslifvet. I sjelfva verket är det så, att jag så snart som möjligt vill återvända till staden eftersom jag dock icke kan ha dig här.
Beträffande den peterburgska frågan, skulle jag vara fullkomligt lugn, ja alls icke mera tänka på hela saken, om ej densamme äfven hade en allmän, politisk betydelse. Och jag måste tillstå, att sådana kandidater som Ehrnrooth och Decker endast kunna ingifva oro för framtiden. Tillfredsställelsen öfver att icke sjelf behöfva flyttas till de kinkiga förhållandena i PburgSankt Petersburg grumlas derför, ej så litet, af oron för hvad utnämningen af en olämplig general kan|3| ha för påföljder för vårt land. – Men hurusom detta ämne, som sedan December 1880 redan alltför ofta upptagit tid och tankar oaktadt det ingalunda behöfver stå skrifvet i stjernorna att min rätta plats för framtiden vore derborta i det diplomatiska dunklet.
Med ynglingen Stor har jag uppgjort om hans anställning här från 1a November. Lön 350 mark och fritt upp.uppehälle Han skall infinna sig redan den 15 Oktober för att arbeta en tid med Holmberg innan denna flyttar. Emellertid har han redan vid detta besök något lärt känna trägården.
Det rågskifte, som hittills|4| blifvit tröskadt, har gifvit inemot 10de kornet, således icke så alltför dåligt. Rågens vigt är ock bra, nemligen öfver 14 L℔lispund tunnan. – Nu håller man på med blandsädens skärande. Efter denna dags solsken tilltar äfven hafrefältens gulnad.
Med största intresse emotser jag ditt bref med torsdagens tåg. Ty då får jag ju veta både när våra kära vänner från Soden anlända, och när jag får dig hit.
Emedan nattåget icke mottager post, ber jag dig skicka närlagde bref till Montgomery med stadsbud.
Hundra kyssar till dig och Cely samt hjertliga helsningar till Mamma, från
din egen gamle
Leo.
En påminnelse till Sohlberg angående takets målning lär vara af nöden.