31.8.1883 Robert Castrén

Svensk text

Robert Castrén.

Ännu har ej ett år förgått, sedan Robert Lagerborg bäddades i fosterjordens sköte, och åter ristas dödsruna öfver detta blads hufvedredaktör!

Bortryckt i sin fulla ungdomskraft afled Robert Castrén i går på Degerögård i Helsinge efter endast några dagars sjukdom.

Djupt smärtsamt är detta oväntade dödsbud för dem, hvilka genom samarbete och vänskap stodo den bortångne nära, – men äfven i långt vidare kretsar skall det förnimmas med deltagande och sorg. Ty så ung han var, hade Robert Castrén redan gjort sig känd såsom en hängifven och framstående arbetare i fosterlandets tjenst.

Med rätta kunde man vid Castréns framtida verksamhet fästa stora förhoppningar. Hvad han såsom politisk skriftställare redan hunnit verka, vittnar icke blott om rik begåfning utan äfven om ädla tänkesätt och varm patriotism. De offentliga värf, i hvilka han deltog, omfattade han med ett intresse och en energi som icke skydde några mödor. Huru skulle man icke sörja deröfver att detta varma hjerta i förtid upphört att slå, att denna sträfsamme och frisinnade ande så tidigt slocknat!

Född den 16 augusti 1851, var Robert Castrén ännu icke årsgammal, då hans frejdade fader Mathias Alexander Castrén af döden bortrycktes från sitt åt banbrytande forskning helgade lif. Den unga enkan egnade sig med ömhet åt sonens uppfostran och följde med innerlig kärlek hans utveckling och hans steg på lifvets bana. Hon hade ock före sin död 1881 redan upplefvat den glädjen att i sonen se en värdig bärare af fadrens namn.

Efter genomgången skolkurs i Helsingfors privatlyceum blef Robert Castrén student 1868. Sedan han 1873 tagit filosofie-kandidatexamen egnade han sig åt juridiska och framförallt statsvetenskapliga studier, äfven under resor i främmande länder, samt blef juriskandidat 1879.

Redan derförinnan hade han uppträdt såsom skriftställare, bland annat med en skildring af ”Mathias Calonius såsom Finlands förste prokurator” och med åtskilliga uppsatser i Finsk Tidskrift, af hvars redaktion han från början varit medlem.

Med ifver samlade Castrén urkunder och handlingar rörande det i Finlands historia så betydelsefulla tidskiftet 1808 och 1809. Frukterna häraf voro hans skrift om Finska deputationen 1808 samt den serie ”Skildringar ur Finlands nyare historia”, hvaraf fem häften utkommit under åren 1881–1882 och som nu tyvärr blir ofullbordad.

I förbindelse med Helsingfors Dagblad har Castrén stått sedan 1872. Vår oförgätlige Robert Lagerborg uttalade på sin dödsbädd den önskan att Castrén skulle efter honom öfvertaga ledningen af bladet. Han uppfylde denna önskan – om ock blott med tvekan, – såväl emedan hans öfriga litterära planer måste lida afbräck deraf, som emedan han derigenom hindrades att fullfölja sin redan ingifna ansökan om professuren i statsrätt vid universitetet.

Castréns kunskaper och förmåga togos ock upprepade gånger i anspråk för allmänna värf. Han var bland annat sekreterare i komitén för myntreformen, i skattekomitén, i komitén för länsrepresentationsfrågan, i värnepligtsutskottet vid 1877 års landtdag, hvars betänkande är ett af de mest betydelsefulla aktstycken bland våra landtdagshandlingar. Vid 1882 års landtdag, var han deputerad i Borgareståndet för Nykarleby. Innevarande år kallades han till ledamot i komitén för uppgörande af nytt lagförslag angående länsrepresentationen.

Äfven utan en närmare utläggning, – som vi i denna stund ej heller förmådde gifva,– bära dessa data otvetydigt vittne om det rastlösa arbete, hvarmed Castrén sökte fylla sin högt fattade pligt såsom medborgare. Han hade knappast en tanke för annat än det som kunde lända fäderneslandet till gagn och ära. Och vänsäll och känslig var han tillika, spridande lif och lyftning i de kretsar i hvilka han umgicks.

Robert Castrén var sedan 1877 förmäld med Charlotte Pipping, dotter till den tidigt aflidne framstående kirurgie professorn W. Pipping och hans maka född Kellgren. Ett det lyckligaste hemlif, dels i Helsingfors, dels på den vackra egendomen Degerö, stödde och uppbar den aflidnes verksamhet och sträfvanden. Nu är hans unga maka försänkt i sorg och tvenne små söner gråta vid båren!

Dödens lie skonar ingen. Men svårast kännes dess härjning, när en löftesrik lefnadsbana krossas, när mannakraft och verksamhetslust plötsligt brytas för alltid. På frågan hvarför, gifves ej svar. Men visst är att alla de många, som nedkalla frid öfver Robert Castréns stoft, bittert beklaga att honom ej unnades en längre lifsgerning i fosterlandets tjenst!

Finsk text

Robert Castrén

Ei ole kulunut vielä vuottakaan siitä, kun Robert Lagerborg peitettiin isänmaamme multiin, ja jälleen joudutaan laatimaan muistokirjoitus tämän lehden päätoimittajalle!

Riistettynä luotamme kesken vireimmän nuoruutensa Robert Castrén menehtyi eilen Degerön kartanolla Helsingin pitäjässä vain muutaman päivän kestäneen sairauden jälkeen.

Tämä odottamaton kuolinviesti on syvästi tuskallinen niille, jotka olivat vainajalle läheisiä työtovereina ja ystäviä, – mutta uutinen herättää syvää osanottoa ja surua myös laajemmissa piireissä. Sillä niin nuori kuin Robert Castrén olikin, hän oli tullut jo tunnetuksi asialleen omistautuneena ja etevänä isänmaan palvelijana.

Castrénin tulevaan toimintaan oli syystäkin liitetty suuria toiveita. Se, mitä hän oli ennättänyt poliittisena kirjailijana jo saavuttaa, kertovat paitsi suuresta lahjakkuudesta myös jalosta ajattelusta ja elävästä isänmaallisuudesta. Osallistuessaan julkisiin tehtäviin hän paneutui niihin mielenkiinnolla ja tarmolla, vaivoja kaihtamatta. Miten voisi olla surematta sitä, että tämä lämmin sydän lakkasi lyömästä ennen aikojaan, että tämä uuttera ja vapaamielinen henki sammui niin varhain!

Robert Castrén syntyi 16. elokuuta 1851 eikä ollut edes vuoden ikäinen, kun kuolema tempaisi hänen kuuluisan isänsä Mathias Alexander Castrénin uraauurtavalle tutkimukselle omistetusta elämästään. Nuori leski omistautui hellyydellä poikansa kasvattamiselle ja seurasi suurella rakkaudella hänen kehitystään ja vaiheitaan elämän tiellä. Äiti ehtikin ennen kuolemaansa vuonna 1881 nähdä suureksi ilokseen, kuinka pojasta oli tullut isänsä nimen arvollinen jatkaja.

Suoritettuaan kouluopintonsa Helsingfors privatlyceumissa Robert Castrén valmistui ylioppilaaksi vuonna 1868. Suoritettuaan vuonna 1873 filosofian kandidaatin tutkinnon hän omistautui lakitieteellisille ja ennen kaikkea valtiotieteellisille opinnoille, myös ulkomaille tekemillään matkoilla, ja valmistautui oikeustieteen kandidaatiksi vuonna 1879.

Jo sitä ennen hän oli esiintynyt kirjailijana muun muassa kuvauksellaan ”Mathias Caloniuksesta Suomen ensimmäisenä prokuraattorina” ja laatimalla useita kirjoituksia Finsk Tidskriftiin, jonka toimitukseen hän oli alusta asti kuulunut.

Castrén keräili innokkaasti Suomen historialle hyvin merkittävää ajanjaksoa 1808–1809 käsitteleviä todistuksia ja asiakirjoja. Sen hedelminä syntyivät hänen kirjoituksensa Suomen lähetystöstä vuonna 1808 sekä sarja ”Skildringar ur Finlands nyare historia”, josta ilmestyi viisi vihkoa vuosina 1881–1882 ja joka jäi nyt valitettavasti kesken.

Hän ehti toimia Helsingfors Dagbladissa jo vuodesta 1872. Ikimuistoinen päätoimittajamme Robert Lagerborg lausui kuolinvuoteellaan toivomuksenaan, että Castrén ottaisi lehden johtoonsa hänen jälkeensä. Castrén myös täytti toiveen – joskin vain epäröiden, – toisaalta siksi, että hänen muut kirjalliset suunnitelmansa pakostakin kärsivät siitä, ja toisaalta siksi, että se esti häntä viemästä loppuun jo lähettämäänsä hakemusta yliopiston valtio-oikeuden professorin virkaan.

Castrénin tiedoille ja kyvyille tuli useaan otteeseen käyttöä julkisissa tehtävissä. Hän toimi sihteerinä muun muassa rahauudistuskomiteassa, verokomiteassa, läänien edustuskysymystä käsittelevässä komiteassa ja vuoden 1877 valtiopäivien asettamassa asevelvollisuusvaliokunnassa, jonka mietintö on yksi merkittävimmistä valtiopäivillämme laadituista asiakirjoista. Vuoden 1882 valtiopäiville hän osallistui Porvarissäädyn edustajana Uudestakaarlepyystä. Tänä vuonna hänet kutsuttiin komiteaan, jonka tehtävänä oli laatia läänien edustajistoja koskeva uusi lakiesitys.

Jo ilman tarkempaa selvitystäkin, – jota emme tällä hetkellä ehtineet laatia,– nämä tiedot kertovat kiistatta herkeämättömästä työstä, jolla Castrén pyrki täyttämään tärkeäksi kokemansa velvollisuutensa kansalaisena. Hän tuskin ajattelikaan muuta kuin sitä mikä saattaisi olla isänmaalle hyödyksi ja kunniaksi. Ihmisenä hän oli myös ystävällinen ja herkkä ja valoi tuttavapiiriinsä elämäniloa ja mielenylennystä.

Robert Castrén oli vuodesta 1877 naimisissa Charlotte Pippingin kanssa, jonka isä oli varhain menehtynyt maineikas kirurgian professori W. Pipping ja äiti omaa sukua Kellgren. Mitä onnellisin perhe-elämä osin Helsingissä, osin kauniilla Degerön tilalla, tuki ja kannatteli vainajan toimintaa ja pyrkimyksiä. Nyt hänen nuori puolisonsa on vaipunut suruun, ja kaksi pientä poikaa itkee paarien äärellä!

Tuonen viikate ei säästä ketään. Vaikeimmalta sen hävitys kuitenkin tuntuu silloin, kun lupaava elämänura murskataan, kun miehuullinen voima ja toimintatarmo äkkiä katkaistaan ikuisiksi ajoiksi. Koskaan ei saa tietää miksi. On kuitenkin varmaa, että ne lukuisat ihmiset, jotka toivottavat rauhaa Robert Castrénin tomulle, pahoittelevat katkerasti, ettei hänelle suotu pitempää elämäntyötä isänmaan palveluksessa!

Original (transkription)

Ingen transkription, se faksimil.

Dokumentet i faksimil