1.3.1887 LM–Selim & Alma Lemström

Om jag ock länge
dröjt med att skrifva, har
jag nog i tankarne varit
hos Eder mången gång
efter afresan från H^forsHelsingfors,
– särskildt med anledning
af brodren Wilhelms bortgång
från syskonkretsen och ett
verksamt lif. – Måtte Selims
helsa icke försämras till följd
af denna smärtsamma förlust!

Min resa har, såsom
synes, icke ännu ledt till
|2| målet. Det sölas i Peters-
burg med de sista dokumen-
tens expedierande. Hittills
har jag varit nöjd med
detta uppskof, ty jag har
här varit i tillfälle att för-
skaffa mig åtskilliga nyttiga
upplysningar om spanska
förhållanden. Men nu blir
jag redan otålig och har
derför telegraferat till veder-
börande i Petersburg för att
påskynda dokumentens afsändning.

Besöken hos Hervé-Man-
gons och Mascarts ha varit
särdeles angenäma, främst
emedan det så tydligt visat
sig att ni uti dem har
|3| verkligen tillgifna vänner,
som sökte ådagalägga detta
äfven genom sitt sätt mot
oss.

Gubben Hervé-Mangon är fortfarande skral efter sin
långa sjukdom: han säger
att det är en obotlig magåkomma.
Men intelligensen har ej lidit
deraf.

Hvad Selims tillernade
experiment i Frankrike vid-
kommer, yttrade han hufvud-
sakligen följande:

att man här liksom i England
är misstänksamt stämd emot
gagnet af elektricitetens an-
vändning för befordrande af
växtlighet emedan alla härstädes
|4| hända försök gifvit dåliga
resultat

att han, H.-Mⁿ, deraf inga-
lunda ville sluta att icke Selims
metod kunde erbjuda en gynsam
lösning af problemet, men
att det af antydda skäl icke
i Frankrike kan påräknas
någon ifver för dylika försöks
befordrande;

att han emellertid ville tillråda
dig att hitkomma först sedan
du i hemlandet ernått så
tydliga och positiva resultat
som möjligt, så att sjelfva
metoden redan vore indiskutabel
och det endast gälde att särskildt
konstatera förhållandet med af-
seende å fransk kultur och
franskt klimat; samt

att du, enligt hans tanke,
borde komma redan på
hösten och dröja ett år för
att sjelf kunna tillbörligen
ordna och förbereda allt.

Dessa råd ber jag Dig
nu taga under öfvervägande
samt meddela mig hvad
du om dem tänker. Jag
tillstår att jag finner dem
väl grundade, dock utom
den sista punkten, då saken
väl borde kunna uträttas
med mindre tidsuppoffring
än ett helt år.

Dagarna försvinna här
på ett sätt som i allmänhet
kan betecknas såsom tidsförlust.
|6| Jag märker allt mer, att jag
blifvit gammal och att
ingenting – icke ens pariser-
lifvet – kan erbjuda mig
samma trefnad som det
ihärdiga positiva arbetet i
eget hem.

Alla som jag här haft att
göra med ha varit mycket
älskvärda. Såväl i ryska
ambassaden som i franska
utrikesministerium är man
i hög grad förekommande.

Då dessutom de mina
finna sig ganska väl och
en blid vårsol strålar
öfver den vackra staden,
har jag ju alla skäl att
vara nöjd med séjouren
härstädes, – om det ock
|7| icke är lika trefligt som i
H^forsHelsingfors med 15 timmars arbete
om dagen.

Med Runeberg, Edelfelt
och Wallgren har jag par
gånger varit tillsammans
och funnit dem trefliga och
präktiga.

Alexandra och Cely, – hvilka
jemväl funnit sig intagna
af H-Mangons och Mascarts
samt gladde sig öfver den
värme med hvilken dessa familjer
talade om Er – sänder
Er sina hjertligaste helsningar