3.12.1885 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Helsinki 3. joulukuuta 85.
Rakkaat tyttöseni Alexandra ja Cely!
Juuri nyt, Klo 12, palattuani valiokunnan viimeisestä kokoontumisesta Oker Blomilta (joka hienoilla illallisilla kiitti minua lämpimällä puheella osallistumisestani sotilaskysymysten käsittelyyn) – tahdon tervehtiä teitä näillä riveillä, jotka oletan Jannen välittävän teille.
On nyt päätetty, että matkustan Pietariin. Asiasta on jo lähetetty kirjelmä Bruunille. Lähden sinne maanantaina, – ja matka tuntuu vähemmän ikävältä, kun tiedän, että saan teidät sinne tiistain junalla. Toivon ja olen varma, että Pietarissa oleskelu, hankalasta tehtävästä huolimatta, sujuu tällä kertaa mukavammin kuin tavallisesti.
Nämä päivät ovat olleet ankaraa työntekoa. Eilinen kokoontuminen meillä rautakysymyksen merkeissä kesti klo ½ 2een yöllä. Päivällisellä kävin kuitenkin Costiandereilla, ja siellä oli sangen mukavaa.
En ole unohtanut Berndtsonille annettua tehtävää. Kiireistä huolimatta ajatukseni ovat usein kiiruhtaneet kauas teidän luoksenne kauniiseen Laitialaan. Kunpa menneisyyden muistot eivät herätä liikaa haikeutta. Onhan toki niinkin, ettei syrjäinen tila Hämeessä sopinut meidän muutoin niin yksinomaan Helsinkiin keskittyneeseen elämäämme.
Pyydän teitä jättämään sen kauniille metsille, pelloille ja rakennuksille, joihin olin uhrannut vuosien ajan niin paljon huolenpitoa, jäähyväiset minunkin puolestani. – Maalaisidyllin ei nähtävästi suoda olla minun omin elementtini. Ja ikävä kyllä minulle langetettu tehtävä koskettaa myös teitäkin – seistä eturintamassa taisteluissa, jotka vuosi vuodelta käyvät yhä vaikeammiksi.
Ei – nyt ei tunteilua! Kiitos toimistanne siellä – etenkin uurastuksesta isän ja isoisän vanhojen kirjojen parissa!
Ja nyt hyvää yötä! – Satoja suukkoja
vanha isäpappanne
Leo.
Original (transkription)
Helsingfors 3 DecbrDecember 85.
Mina älskade pior Alexandra och Cely!
Just nu, Kl 12, hemkom-
men från sista utskottssam-
manträdet hos Oker Blom
(som vid en fin souper med
ett varmt tal tackade mig
för min medverkan i militär-
frågorna) – vill jag helsa på
er med dessa rader, som jag
förmodar att Janne kommer
att framföra.
Det är nu en afgjord sak
att jag skall resa till PburgSankt Petersburg.
Skrifvelsen derom har redan
|2|
afgått till Bruun. Jag reser
om måndag, – och jag gör
det medtillagt mindre obehag, då jag
vet att jag får er dit med
tisdagens bantåg. Jag hoppas
med visshet att vistelsen
i PburgSankt Petersburg, oaktadt det trassliga
uppdraget, denna gång skall
aflöpa trefligare än vanligt.
Det har varit strängt med
arbete dessa dagar. Gårdagens
sammanträde hos mig i
jernfrågan, räckte till ½ 2
på natten. Till middagen
var jag dock hos Costianders,
och der var ganska trefligt.
Uppdraget till Berndtson
|3|
har jag icke glömt.
Oaktadt brådskorna ha
tankarne ofta ilat till er
der borta på det vackra Lai-
tiala. Måtte icke minnena
från de förflutna åren fram-
kalla för mycket vemod.
Det är ju dock så, att den
ensliga gården i Tavastland
icke var lämplig för vårt
annars så uteslutande på
Helsingfors koncentrerade lif.
Jag ber er gifva åt dess
vackra skogarsvårtytt, fält och byg-
nader, åt hvilka jag egnat
så mycket omsorg under många
år, en afskedshelsning äfven
på mina vägnar. – Den
|4|
landtliga idyllen tyckes icke
få vara mitt element.
Och tyvärr drabbas äfven
ni af den uppgift som är
mig beskärd – att stå bland
förposterna i strider som
för hvarje år bli allt mera
svåra.
Nej – ingen sentamentalitet!
Tack för ert bestyr derborta
– särskildt äfven för bråket med
fars och farfars gamla böcker!
Och nu godnatt! – Med
hundra kyssar från
gamla pappa
Leo.
Helsingfors 3 DecbrDecember 85.
Mina älskade pior Alexandra och Cely!
Just nu, Kl 12, hemkommen från sista utskottssammanträdet hos Oker Blom (som vid en fin souper med ett varmt tal tackade mig för min medverkan i militärfrågorna) – vill jag helsa på er med dessa rader, som jag förmodar att Janne kommer att framföra.
Det är nu en afgjord sak att jag skall resa till PburgSankt Petersburg. Skrifvelsen derom har redan|2| afgått till Bruun. Jag reser om måndag, – och jag gör det med mindre obehag, då jag vet att jag får er dit med tisdagens bantåg. Jag hoppas med visshet att vistelsen i PburgSankt Petersburg, oaktadt det trassliga uppdraget, denna gång skall aflöpa trefligare än vanligt.
Det har varit strängt med arbete dessa dagar. Gårdagens sammanträde hos mig i jernfrågan, räckte till ½ 2 på natten. Till middagen var jag dock hos Costianders, och der var ganska trefligt.
Uppdraget till Berndtson|3| har jag icke glömt. Oaktadt brådskorna ha tankarne ofta ilat till er der borta på det vackra Laitiala. Måtte icke minnena från de förflutna åren framkalla för mycket vemod. Det är ju dock så, att den ensliga gården i Tavastland icke var lämplig för vårt annars så uteslutande på Helsingfors koncentrerade lif.
Jag ber er gifva åt dess vackra skogarsvårtytt, fält och bygnader, åt hvilka jag egnat så mycket omsorg under många år, en afskedshelsning äfven på mina vägnar. – Den|4| landtliga idyllen tyckes icke få vara mitt element. Och tyvärr drabbas äfven ni af den uppgift som är mig beskärd – att stå bland förposterna i strider som för hvarje år bli allt mera svåra.
Nej – ingen sentamentalitet! Tack för ert bestyr derborta – särskildt äfven för bråket med fars och farfars gamla böcker!
Och nu godnatt! – Med hundra kyssar från
gamla pappa
Leo.