2.6.1883 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
Laitiala 2 Juni 1883.
Älskade Alexandra!
Herrligare sommarväder
kan man ej ha, än det som
igår och idag varit rådande.
Igår var sjön spegelugn,
– jag kunde ej se på den
utan att beklaga att jag ej hade
dig och Cely här. – Äfven
på mig verkar grönskan,
sommarvärmen och stillheten
välgörande, om också detta
allt icke kan utplåna den
känsla af grämelse, som
sysslandet med Laitiala alltmer
väcker hos mig – en grämelse
|2|
som icke är annat än skarpa
förebråelser mot mig sjelf
derför att jag för 15 år sedan
hade den oklokheten att öfvertaga
denna egendom – och sedan
icke haft nödig ekonomisk
skicklighet att redan uppbringa
den till en tillfredsställande
afkastning. – Tankarne härpå
äro sannerligen icke något
angenämt sällskap, – ehuru
jag erkänner att de äro ett rätt-
vist straff. –
Fältena först en vacker
och lofvande anblick, – korna
mjölka duktigt, – måtte den
länge väntade vändpunkten
i egendomens debit och kredit
|3|
snart vara inne!
Franken tyckes ha skött
sina arbeten skäligen bra,
ehuru det är för tidigt ännu
att med säkerhet bedöma
detta. – Emellertid tillåter jag
honom nu att resa till systrens
bröllop, med vilkor att han
återvänder om måndag, – vid
plikt af 5 mark per dag,
om han icke håller detta vilkor.
Åt tillstruket lillatillagt Kalle tillverkas
sommar rock och väst af min
gamla lärfts nattrock, och
ett par grå byxor hade jag
också att afstå.
Min hitkomst var all-
deles nödvändig för att i tid
hindra misstag vid arbetet med
|4|
ladugårdens tilltillagtbygnad. De höllo
just på att anbringa grunden
för takpelarna på orätt ställe,
nu kunde det ändras med
några timmars arbete.
Med Lihtonen har jag
annars icke något skäl att
vara missnöjd. Han tyckes
vara både omtänksam och
ordentlig.
Det gjorde mig mycket ondt
att resa då jag hörde att Costianders
redan måndag morgon skola
afresa till Notsjö. Men det kunde
ej hjelpas. Bed att Torsten
lemnar mig en promemoria
öfver sådant som han önskar
få uträttadt af mig vare sig för
bygnader eller annars. Jag hinner
nog hädanefter åter med praktiska
bestyr. – Imorgon afton hoppas jag
för öfrigt ännu träffa honom vaken.
Jag tror att vi får ledsamt efter Cely då hon dröjer så länge borta,
men har hon roligt, så unnas det henne så gerna. Hjertligt om-
famnas ni både af din egen gamla
Leo.
Laitiala 2 Juni 1883.
Älskade Alexandra!
Herrligare sommarväder kan man ej ha, än det som igår och idag varit rådande. Igår var sjön spegelltillagt av utgivarenugn, – jag kunde ej se på den utan att beklaga att jag ej hade dig och Cely här. – Äfven på mig verkar grönskan, sommarvärmen och stillheten välgörande, om också detta allt icke kan utplåna den känsla af grämelse, som sysslandet med Laitiala alltmer väcker hos mig – en grämelse|2| som icke är annat än skarpa förebråelser mot mig sjelf derför att jag för 15 år sedan hade den oklokheten att öfvertaga denna egendom – och sedan icke haft nödig ekonomisk skicklighet att redan uppbringa den till en tillfredsställande afkastning. – Tankarne härpå äro sannerligen icke något angenämt sällskap, – ehuru jag erkänner att de äro ett rättvist straff. –
Fältena först en vacker och lofvande anblick, – korna mjölka duktigt, – måtte den länge väntade vändpunkten i egendomens debit och kredit|3| snart vara inne!
Franken tyckes ha skött sina arbeten skäligen bra, ehuru det är för tidigt ännu att med säkerhet bedöma detta. – Emellertid tillåter jag honom nu att resa till systrens bröllop, med vilkor att han återvänder om måndag, – vid plikt af 5 mark per dag, om han icke håller detta vilkor.
Åt lilla Kalle tillverkas sommar rock och väst af min gamla lärfts nattrock, och ett par grå byxor hade jag också att afstå.
Min hitkomst var alldeles nödvändig för att i tid hindra misstag vid arbetet med|4| ladugårdens tillbygnad. De höllo just på att anbringa grunden för takpelarna på orätt ställe, nu kunde det ändras med några timmars arbete.
Med Lihtonen har jag annars icke något skäl att vara missnöjd. Han tyckes vara både omtänksam och ordentlig.
Det gjorde mig mycket ondt att resa då jag hörde att Costianders redan måndag morgon skola afresa till Notsjö. Men det kunde ej hjelpas. Bed att Torsten lemnar mig en promemoria öfver sådant som han önskar få uträttadt af mig vare sig för bygnader eller annars. Jag hinner nog hädanefter åter med praktiska bestyr. – Imorgon afton hoppas jag för öfrigt ännu träffa honom vaken.
Jag tror att vi får ledsamt efter Cely då hon dröjer så länge borta, men har hon roligt, så unnas det henne så gerna. Hjertligt omfamnas ni både af din egen gamla
Leo.