7.2.1887 LM–Alexandra Mechelin

Strax efter hemkomsten
från förmiddagens besök
telegraferade jag till dig:

”Ni behöfver icke komma
före fredagen. Jag skrifver
med första bantåg.”

Orsaken till uppskofvet med
afresan härifrån beror icke
på audiens hos Majestäterna.
Jag blir nemligen om onsdag
emottagen. Orsaken är att, – emot
all förmodan, – utrikes ministe-
rium ännu behöfver minst
åtta dagar för att få sina
|2| instruktioner i ordning. Detta
är åter en följd deraf, att in-
rikes ministern i elfte stunden
hittat uppå att yrka på en
förändring i den nya traktaten
af hvad i den gamla traktaten
är stadgadt uti en punkt som
berör detta ministerii ärenden
(frågan om rätt för spaniorer
att besitta fastighet i Ryssland).
Nu pågår korrespondens mellan
utrikes- och inrikes minstrarna
för att komma till klarhet
rörande denna punkt. Och
det kan räcka 8 à 14 dagar
innan frågan såluna är ut-
agerad och instruktioner kan
utfärdas!

Här uppstår då frågan hvarför
|3| man icke underrättat mig härom
med uppmaning at afvakta att
allt är klart.

Detta beror åter af ett miss-
förstånd hos vår något ålder-
domssvage finska minister. Osten-
Sacken hade uttryckligen sagt ho-
nom att, utom det officiela
brefvet om min utnämning till
plenipotentiarie, ännu ett annat
officielt bref angående tiden
för min afresa skulle expedieras.
Men emedan Bruun derefter
hade hört af minister-adjointen
Vlangali att Gortschakoff önskade
min snara ditkomst, – skref
han till mig att jag borde skynda,
för att kunna före den 1 Februari
gamla stilen afresa från P^burgSankt Petersburg.
|4| Jag har således för min del
handlat korrekt, – detta er-
känner äfven Osten-Sacken.

Nu ha vi öfverenskommit så-
lunda, att jag i alla fall i slutet
av veckan, det är om lördag, skulle
afresa härifrån och dröja i Ber-
lin och Paris, tilldess att jag i
Paris erhåller samtliga de papper
mig tillskickade, hvilka jag måste
medhafva till Madrid. –

Då meningen var, att jag på åter-
vägen skulle i Berlin taga reda
på Statsrevisionens organisation
för att derom upplysa Senaten,
verkställer jag nu detta uppdrag
på ditresan.

Från vår privata synpunkt
betraktad, är denna förändring
af reseplanen ingalunda oangenäm.
|5| Jag tänker att 4 à 5 dagars vistelse
i Berlin kan blifva ganska
treflig, och då jag icke blott
af enskilda orsaker skulle dröja
i Paris, utan ock af officiela
skäl måste dröja der något
längre, så blir séjouren der
angenämare. Jag menar dermed
att jag icke behöfver förebrå
mig något söl, – om vi komma
att vistas mer än en vecka
i Paris.

Torsdag morgon kommer
Osten-Sacken till mig för att
i detalj genomgå allt som
rör traktaten. Då bör jag
ock få bestämdt veta, huru-
vida jag kan bli klar att resa
om lördagen, eller möjligen först
|6| på söndagen. Jag föreställer
mig att du efter två dagars
uppskof är så färdig med allt,
att du gerna i hvarje fall
afreser om fredagen. Men
jag telegraferar i alla fall
torsdag middag till dig
huruvida afresan härifrån
skall ske på lördagen eller
söndagen. I senare fallet
förmodar jag att du afreser
fredag med nattåget, eller ock
besluter att stanna fredag
afton i Wiborg och anländer
hit på lördagen.

Min resa hit gick ganska
bra; – efter en stärkande
lur på förmiddagen, var jag
åter vid temligen goda vätskor.

I natt sof jag 8 timmar, och
nu är tröttheten efter den sista
veckans ansträngningar nästan
helt och hållet öfvervunnen.

Måtte du hållas frisk
och Cely icke ha fått ökad
hosta genom resan till
Lahdentaka.

Jag måste nu skynda
att skrifva äfven till
Molander.

Helsa på det hjertligaste
Mamma, Jenny, Alma
och ungdomarna.

Jag längtar efter stunden
då vi tillsammans, – vi tre
rulla åstad, ut i en annan
luft.