25.2.1887 LM–Herman Molander

Enligt aftal med
Osten-Sacken skulle han
telegrafera till mig,
när instruktionen för
negociatörerna i Madrid
afsändes från Petersburg.
Ännu har något telegram
härom icke anländt. Jag
kommer alltså att dröja
här ännu åtskilliga dagar.

Utan allt gagn är min
vistelse här dock icke. Jag
|2| afser dermed icke den jem-
förelsevis sekundära om-
ständigheten att jag kunnat
repa mig till normala
krafter och förse mig
med nya kostymer etcetcetera.
Men jag har här tillfälle
att få upplysningar om
Spanien och spanska för-
hållanden hvilka torde bli
välbehöfliga i Madrid, isyn-
nerhet om den första pleni-
potentiären verkligen är
så beskaffad som han af
alla beskrifves. En härvarande
fransk diplomat frågade mig
nyligen: hvem blir Er med-
|3| arbetare i underhandlingarna?
Då jag svarade furst G^koff, –
sade han: då får ni vara
beredd att ensam uträtta
alltihop. – – Igår yttrade
Mohrenheim sigtillagt om G^koff i så
förklenliga och nedsättande orda-
lag att jag icke kan annat
än med oro tänka på det
blifvande samarbetet.

Nu har jag dagligen varit
i tillfälle att inhemta nyttiga
upplysningar såväl om per-
sonligheter som om admini-
strationens organisation och
arbetssätt samt spanska rege-
ringens hållning vid uppgö-
randet af traktater med Frank-
rike. De tryckta dokument
|4| hvilka jag erhåller af utrikes-
ministerium (icke tillgängliga
i bokhandeln) skola bli af
synnerlig nytta. Då jag dess-
utom af framstående personer
här erhåller introduktionsbref
till notabiliteter i Madrid,
komma detta att bereda mig
en bättre position derborta
än om jag endast berodde af
G^koffs välvilja. Det är nämligen
jemväl att märka, att de
rent personliga relationerna
vid uppgörelse med spanska
auktoriteter spela den hufvud-
sakliga rolen, enligt hvad
här enstämmigt intygats.
Man har i detta hänseende
|5| gifvit mig många goda
råd, grundade på egna
erfarenheter. – Att det
dock kan bli svårt att
snart komma till något
resultat, får man emellertid
vara beredd på. En af direk-
törerna i utrikes ministerium,
sade mig att jag får betrakta
det såsom ett underverk om
jag lyckas bringa traktaten
till afslutning på två månader.

Detta perspektiv, att möj-
ligen först i Maj kunna
återvända hem, är högeligen
ledsamt. Jag kan ej undgå
att allt emellanåt tänka
|6| på det myckna som
jag genom min långa
frånvaro nödgas försumma,
och tillika på den ökade
börda som under min
frånvaro hvilar på Bror
Molanders skuldror. – Men
– när man tagit fan i
båten, måste man föra
honom i land.

Huru har det avancerat
med frågan om tull på ryska
industri varor? ... Med största
intresse emotser jag meddela-
den härom. Jag föreställer
mig att de statistiska upp-
gifterna redan blifvit af-
|7| sända och att Bror Molander
snart beger sig till Petersburg
på någon dag för att ytter-
ligare verka för ett gynsamt
och snart utlåtande från
finansminister W^gradskys
sida.

Nu skall jag bege mig
till deputerade kammaren för
att höra debatten om
spanmålstullarne, och
tillägger derför endast, att
jag och de mina af baron
Mohrenheim och hans
familj rönt mycken
vänlighet och artighet. Äfven
ambassadens kanslipersonal
är aimabla. En af sekre-
|8| terarna är son till utrikes-
ministern Giers och synes
ha blifvit af sin far i
välvillig anda prevenerad
om min hitkomst.

Jemte min hustru anhåller
jag att Bror ville till Fru
Geheimerådinnan framföra
vår vördsamma helsning
och ber jag tillika att Bror
ville hos mina ärade
kolleger i Senaten bringa
mig i välvillig åtanke.