29.6.1887 LM–Herman Molander

Svensk text

|1|

Ärade Broder!

Då de långa telegram, som blifvit vexlade mellan oss efter det mitt bref af 20 dnesdennes afgått, synes ha blifvit på ömse sidor, riktigt återgifna, lärer deras ordagranna upprepande nu icke erfordras, utan deri behandlade ämnen kunna utan vidare beröras.

Jag vänder mig först till frågan om tullbeläggning af vissa ryska artiklar.

Med ledning af Brors detaljerade telegram af 25 dnesdennes sökte jag bilda mig en så nära inblick som möjligt i situationen. Icke utan|2| tvekan anmälte jag då i telegr.telegram af 26 mina tvifvel angående lämpligheten af att de förhöjningar i vår allmänna tariff, som på flertalet af ifrågavarande artiklar eventuelt skulle medgifvas i anledning af Wgraskys yrkande skulle beräknas dels efter 50 dels efter 100 procent af tullsatserna å samma artiklar från Ryssland. Det var mig kärt att af Brors telegram för 27 dnesdennes finna att den mening jag uttalat åtminstone ansågs förtjent att begrundas.

I telegrafstil måste motiveringen utfalla ofullständig. Min tanke är: att Senaten icke kan erkänna, att dess ursprungliga förslag ej skulle ha inrymt för de ryska varorna all den tullförmon,|3| i jemförelse med de utländska som billigheten fordrade; – att den eventuela eftergiften för finans ministern derför icke kunde ske på annat motiv, än för att ett absolut afböjande icke måtte bringa hela förslaget på fall; – att den stora förhöjningen med 50 % af tullen på ryska varor så mycket snarare borde vara ett tillräckligt anbud, som en olika skala härvid sannolikt måste framkalla det intryck att Senaten dock tacitefr. i tyshet medger att yrkandet på 100 % åtminstone för en del artiklar skulle egt stöd i skälighet och billighet; samt att vår, enligt min fulla öfvertygelse, korrekta position derigenom skulle försvagas inför mellanlänkarne och H. M.Hans Majestät sjelf.

|4|

När detta anländer är måhända skrifvelsen i ämnet med all motivering redan färdig. Jag ber Bror dock icke misstycka att jag här antecknar följande omständigheter som, enligt min tanke, vore de vigtigaste i motiveringen (näst det som riktas mot finansministerns yrkande på höjning i vår allmänna tariff):

1o) borde påståendet att ryska tullarne och limiteringarna af 1885 voro endast en utjemningsåtgärd, ånyo grundligen vederläggas. I betraktande dels af sagda tullsatsers belopp (ss.såsom t. ex. 80 kop.kopek för skrifpapper af rysk lump), dels af de med lågt beräknad tullsats förenade stränga limiteringar,|5| är 1885 års åtgärd obestridligen en skyddsåtgärd, icke en utjemning af tulldifferenser, – med undantag endast af tullsatsen på beredda hudar hvars egenskap af differential tull, om ock drygt beräknad, möjligen kan erkännas.

Att vederlägga sagda påstående kunde anses umbärligt i förevarande fall, isynnerhet om finansministern icke vidare höres. Men då Wgransky i detta sitt första utlåtande upptagit ifrdeifrågavarnade skefva, redan förut bemötta sats, och då vidare ändringar af 1859 års förf.författning utan tvifvel snart förestå, är det af synnerlig vigt att Senaten med bestämdhet reserverat sin uppfattning om arten och syftet af 1885 års åt|6|gärd. Ty annars kunna vederbörande taga vår åtgärd att tullbelägga ryska varor såsom utgångspunkt för repressalier.

Och härmed har jag berört den andra vederläggningspunkten af vigt, nemligen finansministerns påstående att vårt förslag afser att upprätta jemvigt mellan de ömsesidiga införselvilkoren.

Det borde synas mig, framhållas att Senaten icke stödt sig på reciprocitets principen såsom grund för framställandet af sitt förslag, – att detta förslag väl framhållits såsom en nödvändig konseqvens af Rysslands åtgärd 1885 men endast derför|7| att besagda åtgärd tillfogade vår industri sådana skador, att vi deraf nödsakades att söka gifva något stöd åt industrierna som kunde finna afsättning i eget land, – samt att vi härvid, och då detta stöd främst måste sökas i skydd mot rysk import, ansett oss enligt reciprocitetens regler icke böra gå längre än den ryska åtgärd som tvingat oss till förslaget.

En utredning häraf torde vara behöflig äfven för Baron Bruun, som städse varit rädd för att vi skulle anses vilja utöfva repressalier.

Efter dessa sannolikt onödiga anteckningar öfvergår jag nu till här förevarande frågor.

|8|

Den 20 Juni anlände omsider utrikes minrnsministerns skrifvelse i anledning af traktatförslaget. ArtArtikel 10 förkastades (neml.nämligen den deri förslagna ändring) af skäl att en konsular konvention af 1876 redan innehåller bestämningar om konsuls skyldigheter i händelse af skeppsbrott. – Nya mommomentet till artartikel 20 afböjes såsom icke väl förenligt med Rysslands rättegångslagar – dock att hinder icke mötte dess upptagande för Finlands räkning eftersom Senaten ej deremot anmärkt. – Emot redaktionen af 2a mommomentet artartikel 2 och 1 mommomentet artartikel 4 (nya nrnummer) framställdes ett par formella anmärkningar delvis beroende på missförstånd. Mot annexet om Finland säger man sig icke ha något att anmärka, jemte det äfven öfriga ändringar godkännas.

Under min medverkan telegraferade Gcow genast d.den 20 e.m.eftermiddag till Giers och anhöll|9| om frångående af anm.anmärkningen mot artartikel 2 och 4 emot det att ett par uttryck förtydligades. (Dessa artiklar voro neml.nämligen hans speciella stolthet). – Redan följande dag svarade Giers bifallande härtill. Och då jag meddelat Gcow att jag föredrog att man ej stipulerade någon skild regime för Finland beträffande artartikel 20, telegraferade han äfven derom strax till Giers och fick mycket hastigt till svar att Giers fann sig mycket tillfredstäld af denna min mening (att jag konsulterat Senaten var i Gcows telegram omnämndt).

Onsdag 21 på morgonen skref Gcow till Moret ett mycket artigt bref med anhållan om en half timmes sammanträf|10|fande för att meddela svaret från PburgPetersburg.

Tre dagar förgingo utan svar, emedan Moret just dessa tre dagar helt och hållet var upptagen af att i Senaten försvara utrikes ministerii budget (hvarvid han vann en lysande seger). Jag telegraferade till Bror om detta uppskof d.den 25 dnesdennes.

Samma dag sent på aftonen kom Gcow till mig och meddelade att han fått tillträde till Moret som med mycket lugn emottagit hans meddelanden och godkände allt, utom att han i artartikel 10 ville ha en omredaktion med hänvisning till konsular reglementet. Och härom hade Gcow genast telegraferat till Giers samt|11| emotsåg svar senast måndagen. Allt är således nu klart. Om tisdag eller onsdag få vi underskrifva traktaten, sade G.

Se der orsaken hvarför jag d.den 26 Juni i mitt telegram blott i korthet yttrade: ”Enighet vunnen, traktaten torde underskrifvas onsdag” etcetcetera. – I sjelfva verket var ju enigheten vunnen då den ändring Moret önskade, var en så pur redaktionsfråga att plenipotentiärerna skulle kunnat taga den på sitt ansvar.

Men – i denna angelägenhet, der alla ande makter tycks ha sammansvurit sig för att åstadkomma dröjsmål, har det ej heller nu gått efter beräkning. Ännu har Giers icke besvarat lördagens|12| telegram! Der sitta vi igen med händerna i kors.

Sub sekretolat. I förtroende, konfidentiellttillagt i marginalen Och den grämelse jag känner häröfver har numera en ännu alvarsammare grund. Det är nemligen numera nästan afgjordt att Cortès-sessionen skall afslutas senast den 10 Juli. Moret hade redan i lördags yttrat till Gcow att det blir nästan omöjligt att hinna få traktaten antagna af Cortès innan de skingras. Den underskrifna traktaten blefve då liggande såsom att dödt foster tills Cortès i Oktober åter sammanträda.

Då sedan dess ytterligare tre dagar suddats bort i PburgPetersburg nödgas jag uppgifva allt hopp att de nu församlade Cortès finge frågan behandlad!

|13|

Huru bittert detta kännes, behöfver jag ej här utlägga. Någon tröst beredes mig ej heller deraf att de farhågor jag i både bref och telegram till Osten-Sacken uttalat och motiverat för att påskynda svaret, sålunda hota att besannas.

Hela navigations tiden för i år går förbi utan traktatens fördelar – och i Oktober, kunna nya oblida konstellationer leda allt på irrvägar.

Hvad jag nu anfört, ber jag Bror hålla helt och hållet sekret, eftersom ju dock någon liten möjlighet finnas att Moret med sin f. n.för närvarande så goda ställning hos Cortès skulle på sistone lyckas slumpa traktaten fram till antagning.

|14|

I denna stund vet jag ej hvilken dag traktaten kan vara signerad. Jag håller mig beredd att afresa på aftonen af samma dag underskriften sker. Posito lördag d.den 2a – så kunde jag genom att inskränka uppehållen under vägen till minimum af hvad helsan fordra, hinna fram till HforsHelsingfors den 12 Juli. – Vägen öfver PburgPetersburg anser jag säkrare och snabbare, än då man via Sverige beror af flera ångbåtar. Jag torde ej behöfva dröja i PburgPetersburg mer än en dag.

Det skulle smärta mig mycket att icke mera träffa Bror vid ankomsten! Vi ha ju så mycket att tala om – och särskildt vore det väl nödvändigt i och för beredning|15| före 1 OktOktober af de särskilda finansfrågor som i Brors telegram af 27 dnesdennes omtalar, – att jag finge emottaga af Bror meddelanden och instruktioner.

Hettan har i Madrid varit ovanligt stark för årstiden samt alstrat mycket sjukdomar. Jag tackar Gud att de mina kunnat få bevara helsan. För egen del har jag kunnat upphöra att medicinera för rheumatismen och befinner mig nu temligen väl – om ock värk och styfhet ännu låta sig skoftals förnimmas. Jag är så försigtig att jag icke en enda gång varit ute efter solnedgången som här inträffar kl.klockan ½ 8.– Det är dock ej det|16| fysiska obehaget som mest plåga mig, det är den förfärliga oersättliga tidsförlusten och den växande förtrytelsen öfver vederbörande myndigheters söl,– – samt hemlängtan hvilken ofta likt en tärande plåga bemäktigar sig min själ. – I sanning, – jag kan icke erinra mig någon mera ledsam epok i mitt lif än denna spanska resa!

Obehaget af härvaron ökas ännu deraf att förhållandet till Gcow genom hans gränslösa öfvermod och nyckfullhet blifvit mycket spändt.

Måtte jag innan detta bref anländer få sända Bror att gladt telegram om underskrift och afresa! – För den händelse att jag ej skulle mera träffa Bror i HforsHelsingfors ber jag att härmed få hjertligen och uppriktigt tillönska Bror välbehöflig hvila och trefnad efter detta års|17| så ansträngande arbete, – och ber jag att tillika få betyga min varma erkänsla för det vänskapsfulla stöd jag under min härvaro fått röna af Bror.

Jag ber ännu att Bror och Fru Geheimerådinnan ville emottaga mina och min hustrus vänskapsfulla helsningar och tecknar

med sann tillgifvenhet

L. Mechelin

P. S.Post Scriptum Jag anser mig böra tillägga att jag gerna ser att Troil får del af hela detta bref, – för hvars dåliga stil Bror torde benäget hålla mig ursäktad.

Finsk text

Ingen text, se faksimil eller transkription.

Original (transkription)

|1|

Ärade Broder!

Då de långa tele-
gram, som blifvit vexlade
mellan oss efter det mitt
bref af 20 dnesdennes afgått, synes
ha blifvit på ömse sidor,
riktigt återgifna, lärer deras
ordagranna upprepande nu
icke erfordras, utan deri be-
handlade ämnen kunna utan
vidare beröras.

Jag vänder mig först
till frågan om tullbeläggning
af vissa ryska artiklar.

Med ledning af Brors
detaljerade telegram af 25 dnesdennes
sökte jag bilda mig en så
nära inblick som möjligt
i situationen. Icke utan
|2| tvekan anmälte jag då i telegr.telegram af 26tillagt mina
tvifvel angående lämpligheten
af att de förhöjningar i vår
allmänna tariff, som på fler-
talet af ifrågavarande artiklar
eventuelt skulle medgifvas i
anledning af Wgraskys yrkande
skulle beräknas dels efter
50 dels efter 100 procent af
tullsatserna å samma artiklar
från Ryssland. Det var mig
kärt att af Brors telegram
för 27 dnesdennes finna att den
mening jag uttalat åtminstone
ansågs förtjent att begrundas.

I telegrafstil måste moti-
veringen utfalla ofullständig.
Min tanke är: att Senaten
icke kan erkänna, att dess
ursprungliga förslag ej skulle
ha inrymt för de ryska
sketttillagt senare
varorna all den tullförmon,
|3| i jemförelse med de utländska
som billigheten fordrade; – att
den eventuela eftergiften för finans
ministern derför icke kunde
ske på annat motiv, än för
att ett absolut afböjande icke
måtte bringa hela förslaget
på fall; sketttillagt senare – att den stora
förhöjningen afstruket medtillagt 50 % af tullen
på ryska varor så mycket
snarare borde vara ett till-
räckligt anbud, som en olika
skala härvid sannolikt måste
framkalla det intryck att Senaten
dock tacite medger att yr-
kandet på 100 % åtminstone
för en del artiklar skulle egt
stöd i skälighet och billighet;
samt att vår, enligt min fulla
öfvertygelse, korrekta position
derigenom skulle försvagas inför
mellanlänkarne och H. M.Hans Majestät sjelf.

|4|

När detta anländer är måhända
skrifvelsen i ämnet med all
motivering redan färdig. Jag
ber Bror dock icke misstycka
att jag här antecknar följande
omständigheter som, enligt min
tanke, vore de vigtigaste i
motiveringen (näst det som
riktas mot finansministerns
yrkande på höjning i vår
allmänna tariff):

1o) borde påståendet att ryska
tullarne och limiteringarna
af 1885 voro endast en ut-
jemningsåtgärd, ånyo grund-
ligen vederläggas. Sketttillagt senare I betraktande
dels af sagda tullsatsers
belopp (ss.såsom t. ex. 80 kop.kopek för
skrifpapper af rysk lump), dels
af de med lågt beräknad tullsats
förenade stränga limiteringar,
|5| är 1885 års åtgärd obestridligen
en skyddsåtgärd, icke en ut-
jemning af tulldifferenser, – med
undantag endast af tullsatsen
på beredda hudar hansstruket hvarstillagt egenskap
sketttillagt senare
af differential tull, om ock drygt
beräknad, möjligen kan erkännas.

Att vederlägga sagda påstående
kunde anses umbärligt i före-
varande fall, isynnerhet om
finansministern icke vidare
höres. Men då Wgransky i
detta sitt första utlåtande upp-
tagit ifrdeifrågavarnade skefva, redan
förut bemötta sats, och då
vidare ändringar af 1859 års förf.författning
utan tvifvel snart förestå,
är det af synnerligtstruket vigt att
Senaten med bestämdhet reser-
verat sin uppfattning om
sketttillagt senare
arten och syftet af 1885 års åt-
|6| gärd. Ty annars kunna
vederbörande taga vår åtgärd
att tullbelägga ryska varor
såsom utgångspunkt för
repressalier.

Och härmed har jag
berört den andra vederlägg-
ningspunkten af vigt, nemligen
finansministerns påstående
att vårt förslag afser att
upprätta jemvigt mellan
de ömsesidiga införselvilkoren.

Det borde synas mig, fram-
hållas att Senaten icke stödt
sig på reciprocitets principen
såsom grund för framställandet
af sitt förslag, – att detta
förslag är enstruket väl framhållits
såsom en nödvändig konse-
qvens af Rysslands åtgärd
1885 men endast derför
|7| att besagda åtgärd tillfogade
vår industri sådana skador,
att vi deraf nödsakades att
söka gifva något stöd åt
industrierna som kunde finna
afsättning i eget land, – samt
att vi härvid, och då detta
stöd främst måste sökas
i skydd mot rysk import,
ansett oss enligt reciprocitetens
regler icke böra gå längre
än den ryska åtgärd som
tvingat oss till förslaget.

En utredning häraf torde
vara behöflig äfven för
Baron Bruun, som städse
varit rädd för att vi skulle
anses vilja utöfva repressalier.

Efter dessa sannolikt onödiga
anteckningar öfvergår jag nu
till här förevarande frågor.

|8|

Den 20 Juni anlände omsider
utrikes minrnsministerns skrifvelse i anledning
af traktatförslaget. ArtArtikel 10 för-
kastades (neml.nämligen den deri förslagna
ändring) af skäl att en konsular-
nbnota benetillagt senare konvention af 1876 redan inne-
håller bestämningar om konsuls
skyldigheter i händelse af skepps-
brott. – Nya mommomentet till artartikel 20
afböjes såsom icke väl förenligt
med Rysslands rättegångslagar
– dock att hinder icke mötte
dess upptagande för Finlands
räkning eftersom Senaten ej dere-
mot anmärkt. – Emot redak-
tionen af 2a mommomentet artartikel 2 och
1 mommomentet artartikel 4 (nya nrnummer) framställdes
ett par formella anmärkningar
delvis beroende på missförstånd.
Mot annexet om Finland säger man
sig icke ha något att anmärka, jemte det
äfven öfriga ändringar godkännas.
tillagt

Under min medverkan
telegraferade Gcow genast
d.den 20 e.m.eftermiddag till Giers och anhöll
|9| om frångående af anm.anmärkningen mot
artartikel 2 och 4 emot det att ett par
uttryck förtydligades. (Dessa
artiklar voro neml.nämligen hans
speciella stolthet). – Redan
följande dag svarade Giers
bifallande härtill. Och då jag
meddelat Gcow att jag föredrog
att man ej stipulerade någon
skild regime för Finland be-
träffande artartikel 20, telegraferade
han äfven derom strax till
Giers och fick mycket hastigt
till svar att Giers fann sig
mycket tillfredstäld af denna
min mening (att jag konsulterat
Senaten var i Gcows telegram
omnämndt).

Onsdag 21 på morgonen skref
Gcow till Moret ett mycket
artigt bref med anhållan om
en half timmes sammanträf-
|10| fande för att meddela svaret
från PburgPetersburg.

Tre dagar förgingo utan
svar, emedan Moret just
dessa tre dagar helt och hållet
var upptagen af att i Senaten
försvara utrikes ministerii
budget (hvarvid han vann en
lysande seger). Jag telegraferade
till Bror om detta uppskof
d.den 25 dnesdennes.

Samma dag sent på aftonen
kom Gcow till mig och
meddelade att han fått tillträde
till Moret som med mycket
lugn emottagit hans medde-
landen och godkände allt,
utom att han i artartikel 10 ville
ha en omredaktion med hän-
visning till konsular reglementet.
Och härom hade Gcow genast
telegraferat till Giers samt
|11| emotsåg svar senast måndagen.
Allt är således nu klart.
Om tisdag eller onsdag få vi
underskrifva traktaten, sade G.

Se der orsaken hvarför jag
d.den 26 Juni i mitt telegram
blott i korthet yttrade: ”Enighet
vunnen, traktaten torde under-
skrifvas onsdag” etcetcetera. – I sjelfva
verket var ju enigheten vunnen
då den ändring Moret önskade,
var en så pur redaktions-
fråga att plenipotentiärerna
skulle kunnat taga den på
sitt ansvar.

Men – i denna angelägen-
het, der alla ande makter
tycks ha sammansvurit
sig för att åstadkomma dröjs-
mål, har det ej heller nu
gått efter beräkning. Ännu
har Giers icke besvarat lördagens
|12| telegram! Der sitta vi igen
med händerna i kors.

Sub sekretotillagt i marginalen
Och den grämelse jag känner
häröfver har numera en
ännu alvarsammare grund.
Det är nemligen numera nästan
afgjordt att Cortès-sessionen
skall afslutas senast den
10 Juli. Moret hade redan
i lördags yttrat till Gcow
att det blir nästan omöjligt
att hinna få traktaten antagna
af Cortès innan de skingras.
Den underskrifna traktaten
blefve då liggande såsom
att dödt foster tills Cortès
i Oktober åter sammanträda.

Då sedan dess ytterligare
tre dagar suddats bort i
PburgPetersburg nödgas jag uppgifva
allt hopp att de nu församlade
Cortès finge frågan behandlad!

|13|

Huru bittert detta kännes,
behöfver jag ej här utlägga.
Någon tröst beredes mig ej
heller deraf att de farhågor jag
i både bref och telegram till
Osten-Sacken uttalat och moti-
verat för att påskynda svarettillagt, sålunda hota att besan-
nas.

Hela navigations tiden för i
år går förbi utan traktatens
fördelar – och i Oktober,
kunna nya oblida konstella-
tioner leda allt på irrvägar.

Hvad jag nu anfört, ber
jag Bror hålla helt och hållet
sekret, eftersom ju dock någon
liten möjlighet finnas att
Moret med sin f. n.för närvarande så goda
ställning hos Cortès skulle
på sistone lyckas slumpa
traktaten fram till antagning.

|14|

I denna stund vet jag ej
hvilken dag traktaten kan
vara signerad. Jag håller
mig beredd att afresa på
aftonen af samma dag under-
skriften sker. Posito lördag
d.den 2a – så kunde jag gammastruket genomtillagt
att inskränka uppehållen
under vägen till minimum
af hvad helsan fordra,
hinna fram till HforsHelsingfors den
12 Juli. – Vägen öfver PburgPetersburg
anser jag säkrare och snabbare,
än då man via Sverige
beror af flera ångbåtar.
Jag torde ej behöfva dröja i PburgPetersburg mer
än en dag.
tillagt

Det skulle smärta mig
mycket att icke mera träffa
Bror vid ankomsten! Vi
ha ju så mycket att tala om
– och särskildt vore det väl
nödvändigt i och för beredning
|15| före 1 OktOktober af de särskilda
finansfrågor som i Brors
telegram af 27 dnesdennes omtalar, – att
jag finge emottaga af Bror
meddelanden och instruktioner.

Hettan har i Madrid varit
ovanligt stark för årstiden
samt alstrat mycket sjuk-
domar. Jag tackar Gud att
de mina kunnat få bevara
helsan. För egen del har jag
kunnat upphöra att medicinera
för rheumatismen och befinner
mig nu temligen väl – om
ock värk och styfhet ännu
låta sig skoftals förnimmas.
Jag är så försigtig att jag icke
en enda gång varit ute efter
solnedgången som här inträffar
kl.klockan ½ 8.– Det är dock ej det
|16| fysiska obehaget som mest
plåga mig, det är den förfärliga
oersättliga tidsförlusten och
den växande förtrytelsen öfver
vederbörande myndigheters söl,–
– samt hemlängtan hvilken ofta
likt en tärande plåga bemäktigar
sig min själ. – I sanning, – jag
kan icke erinra mig någon mera
ledsam epok i mitt lif än denna
spanska resa!

Obehaget af härvaron ökas
ännu deraf att förhållandet till
Gcow genom hans gränslösa
öfvermod och nyckfullhet blifvit
mycket spändt.

Måtte jag innan detta bref
anländer få sända Bror
att gladt telegram om
underskrift och afresa! –
För den händelse att jag ej skulle
mera träffa Bror i HforsHelsingfors ber
jag att härmed få hjertligen och
uppriktigt tillönska Bror välbehöflig
hvila och trefnad efter detta års
|17| så ansträngande arbete,
– och ber jag att tillika
få betyga min varma
erkänsla för det vänskaps-
fulla stöd jag under min
härvaro fått röna af
Bror.

Jag ber ännu att Bror
och Fru Geheimerådinnan
ville emottaga mina och
min hustrus vänskapsfulla
helsningar och tecknar

med sann tillgifvenhet

L. Mechelin

P. S.Post Scriptum Jag anser mig böra tillägga
att jag gerna ser att Troil får
del af hela detta bref, – för
hvars dåliga stil Bror torde
benäget hålla mig ursäktad.

Dokumentet i faksimil