6.1.1888 LM–Harald Wieselgren

(Mel.: Hög och sann konstnärlig anda.)

Stadig helsa, gudakrafter
Önskas dig på’t nya år,
Rundlig mat och drufvans safter
Bibehålla kroppens vår.
Dito önskas fröjd och trefnad,
Inga suckar, ingen tår.
Må allt framgent i din lefnad
Löjet dansa i ditt spår.

Dock det skadar ej att spara
På den Geist som i dig rår
Nog vet dina vänners skara
Idun ock - hvad du förmår.

Hälsa Hedis, gamle vännen,
När du honom träffa får.
I knappt anen eller kännen,
Hur jag efter Eder trår.

Här mig trycker politiken
Så jag knappast upprätt står,
Ty man ofta blir besviken,
Mycket mot ens önskan går.

Se, till Stockholm, der jag funnit
Att man så förträffligt mår,
Har jag icke mera hunnit
Nu på många långa år.

O, att jag år åttiåtta
Stockholms stränder åter når!

Då skall jag förutan måtta
Dricka Eder till, gutår!

Er och alla vänner kära
Af det fria vettets kår,
Adolf, Hugo, Leffler - ära,
Åt Er alla, skål - gutår!

Men nu till annat, du min gamle broder,
Topelius firas skall den fjortonde.
Ej än vi resa honom ärestoder,
Men dock en ståtlig fest för honom ge.
Ty sjuttio år han fyller på den dagen
Vi glädjas att han ej är från oss tagen.
Jag, stackars karl, skall stora talet hålla
Men dig jag ber att skicka telegram
Ja, fastän det kan något omak vålla
Jag dock med den begäran kommer fram.
Bed många vänner skrifva namnen under
Topelii sångmö har ju trogna kunder.
Det telegrammet till mig adressera
Som sagdt, på lördagen den fjortonde.
Jag skall det sedan värdigt presentera
För festförsamlingen, den lyssnande
Och åter skall de finska vänners skara
Bli helt förtjust i Wieselgren, den rara.

Sat sapienti!lat. Nog för den vise!