4.7.1889 Robert Montgomery–LM

Svensk text

|1|

Käre Vän,

Jag hade med all säkerhet väntat få se Dig på Jullas i söndags eller måndags och som Werner äfven sistnämnda dag bådat sig till oss, beredde vi oss på en lite högtid af trefnad. En flaska gammal d’Issan och en dodito VveVeuve Clicquot voro på olika plats och i olika temperatur|2| lagda i beredskap, köksan var väl intentionerad och hade till disposition det bästa af hvad Jullas i middagsmaterial kunde och kan prestera, flagg var hissad både på bryggan och öfver husets krön. Så kom Werner, treflig som vanligt, men Du syntes ej till och, hvad än värre var, W. visste säga att Du låg på rygg för böld på benet. Glädjen ville ej riktigt komma, oaktadt ett uppfriskande bad kryade upp våra förhoppningar att det snart skulle gå öfver för Dig – W., som af erfarenhet vet hvad benåkommor kunna betyda, såg saken mera i mörkt än jag – Cham|3|pagnen fick stanna i källaren, och middagen – tog sig ej ut såsom någon festmiddag. När jag nu nyss kom till staden för små affärer och möttes af ditt bref af föregårdagen ramlade visst definitift mitt hopp att få helsa Dig välkommen före utrikesresan, men bekymren för ditt helsotillstånd skingrades dock och skyndar jag sända Dig de hjertligaste välönskningar för den anträdda helsofärden! Låt nu se att Du sköter om Dig väl, låt ej kalasa för Dig, utan lef förståndigt såsom en patient egnas och anstås! Och ännu|4| en sak: låt ej heller i öfrigt fira Dig för mycket i Skandinavien. Du vet väl att jag uppriktigt önskar Dig äfven alla yttre hedersbetygelser, men de orientaliska ögonen äro vidöppna och följa argusaktigt ej blott dina dicta & factalat. ord och gärningar utan ock hvad Dig från andra vederfaras. Ja, farväl, helsa vännen derborta, främst de Dina, väl ni träffas.

C. helsar hjetligt genom

Din gamle

RM.

Finsk text

Ingen text, se faksimil eller transkription.

Original (transkription)

|1|

Käre Vän,

Jag hade med all säkerhet
väntat få se Dig på Jullas
i söndags eller måndags och
som Werner äfven sistnämnda
dag bådat sig till oss, bered-
de vi oss på en lite hög-
tid af trefnad. En flaska
gammal d’Issan och en dodito
VveVeuve Clicquot voro på olika
plats och i olika temperatur
|2| lagda i beredskap, köksan var
väl intentionerad och hade till
disposition det bästa af hvad Jullas
i middagsmaterial kunde och kan
prestera, flagg var hissad både
på bryggan och öfver husets krön.
Så kom Werner, treflig som vanligt,
men Du syntes ej till och, hvad
än värre var, W. visste säga
att Du låg på rygg för böld
på benet. Glädjen ville ej rik-
tigt komma, oaktadt ett uppfris-
kande bad kryade upp våra
förhoppningar att det snart
skulle gå öfver för Dig – W., som
af erfarenhet vet hvad benåkom-
mor kunna betyda, såg saken
mera i mörkt än jag – Cham-
|3| pagnen fick stanna i källaren, och
middagen – tog sig ej ut såsom
någon festmiddag. När jag nu
nyss kom till staden för små
affärer och möttes af ditt bref
af föregårdagen ramlade visst
definitift mitt hopp att tillagt helsa
Dig välkommen före utrikes-
resan, men bekymren för ditt
helsotillstånd skingrades dock
och skyndar jag sända Dig
de hjertligaste välönskningar
för den anträdda helsofär-
den! Låt nu se att Du
sköter om Dig väl, låt ej
kalasa för Dig, utan lef
förståndigt såsom en patient
egnas och anstås! Och ännu
|4| en sak: låt ej firastruket heller i
öfrigt fira Dig för mycket
i Skandinavien. Du vet väl
att jag uppriktigt önskar Dig
äfven alla yttre hedersbe-
tygelser, men de orientaliska
ögonen äro vidöppna och
följa argusaktigt ej blott dina
dicta & facta utan ock hvad
Dig från andra vederfaras.
Ja, farväl, helsa vännen
derborta, främst de Dina,
väl ni träffas.

C. helsar hjetligt genom

Din gamle

RM.

Dokumentet i faksimil