3.12.1889 Robert Montgomery–LM

Svensk text

|1|

Min käre Leo,

Af Cederholm, hvilken först ss.såsom justitiarius borde underrättas om strafflagens stadfästelse, har Du i dag erfarit huru utgången blef, att stadfästelsen, som stylistiskt icke vunnit på Es öfverarbetning, men dock fortfarande syntes mig vara i konvenabla ordalag, (om de icke i sista stunden ändrats, – jag har ej sett dem sedan de varit hos HMtHans Majestät.) och gifva enhvar hvad honom tillhörer i verket, utarbetande utgör föremål för manifestet, hvaremot samma reservation som beträffande de högvigtiga specialförff.specialförfattningarna förekom i inledningen till prop.propositionen, i reskript meddelas GG.Generalguvernören (detta papper hvarmed jag envist och konsequent vägrat taga befattning har jag först efter dess renskrifning hört mig uppläsas sådant det af E. egenhändigt affattats och|2| det föreföll mig då knappt hafva kunnat hopsättas bättre för att i hela sin nullitet framstå).

Efter omständigheterna har utgången sålunda utfallit bättre än jag under senaste dagar befarat, enär jag hade mig bekant, med hvilken envishet H. höll på att stadfästelseoriginal: stadfästellelse och förklaring skulle ske i samma dokument och den senare framstå rent af såsom ett tillägg till Ständernas beslut. Nu får den på sin höjd egenskapen af en fingervisning närmast till GG.Generalguvernören, huru HMtHans Majestät uppfattat 1 ooch 2 §§ i förordningen om strafflagens införande. Och då den i sjelfva verket icke innehåller annat än att förordn.förordningen 1826 m. m förblifva gällande, såvidt de icke genom den nya lagstiftningen ändrats, så är den af ingen betydelse och kan knappast ens formelt kallas ett öfvergrepp.

För att nu utgången blef så|3| pass tillfredställande hafva vi verkligen i sista hand att tacka E.. Ty i förrgår hade H. kommit till E., som ej först visat honom pappren, samt troligen efter från annat håll (Step? WD?) erhållen upplysning om huru det var förespändt och sedan han fått bekräftadt att förbehållet ej skulle meddelas i manifestet utan i skild skrifvelse till honom sjelf, blifvit ytterst förgrymmad, förklarat att Senaten skulle stoppa ett sådant dokument under gröna klädet, beskyllt E. att emot honom ansluta sig till doktrinärer och liberale (! à mon adresse) samt m. a. o. ställt till en scène, som så uppretat E. att han, som å sin sida med hetta vägrat att göra några ändringar i första ögonblicket efter Hs bortgång förklarat att han alls icke skulle taga med sig straffl.strafflagen till Kej.Kejsaren följande dag m. m. I söndags aftons och måndag f. m.förmiddag trodde derföre AG. och jag att ärendet var för ögonblicket un|4| danskjutet, men mig anade dock att E., om han blifvit rigtigt arg, kunnat taga något intryck af ett råd jag mellan fyra ögon i fredags gaf honom. Jag sade honom då att ju komitén enhälligt, således också han, tillstyrkt blott och bart stadfästelse, att om han för att tillmötesgå Hs ville taga med sig reskriptet till HMtHans Majestät, han ju dock öppet kunde förklara att han liksom Senaten och Komitén ansåg denna mesyr öfverflödig samt öfverlemna åt HMtHans Majestät hvad afseende han ville fästa vid Hs åsigt i saken. Härtill svarade han blott att om jag läst reskriptet, jag måste finna att det var oskyldigt etc., således afvisande rådet. Ungefär på detta sätt synes han emellertid nu hafva gått till väga i afs.avseende å Hs yrkande att få in förbehållet i omedelbart sammanhang med stadfästelsen. Han sade mig neml.nämligen i dag på morgonen att han haft en utläggning för Kejs.Kejsaren under 40 minuter och att HMtHans Majestät fullständigt godkänt hans synpunkter samt sedan skrifvit under de båda dokumenten. Skulle han låtit förmå sig att göra framställningen såsom|5| sig bordt äfven mot utfärdandet af reskript, är min fulla öfvertygelse att HMtHans Majestät icke skulle haft några betänkligheter att fullständigt frångå den andres dumma sondering. Jag antydde honom det i dag jemte ett fabula docetlat. sensmoral; ordagrant: ’historien lär’ i fråga om eftergifvenheten för den andras hugskott, men härtill svarades att det för affärerna dock vore bättre om ej den andre retades. Deri har han ju i viss mån rätt, men allt beror på vigten af den fråga hvari det gäller att vara ense eller oense. Emellertid synes E. sjelf hålla före att nu förhållandet emellan de begge herrarne är skäligen spändt. E. hade direkte från Gatschina underrättat H. om utgången samt tillika för att undvika vidare explikationer sagt att han (som verkl.verkligen under de senaste dagarna haft en lindrigare släng af influenza) kände sig så illamående att han måste hålla sig inne och intaga sängen. – Ja, nu har|6| Du en öfversigt af tillgången i strafflagsreformens sista skede. Dessa detaljer, som jag anförtrott pappret blott för att I ej skolen bedöma Es tillvägagående i denna sak orättvist (suum cuiquelat åt var och en sitt) ber jag dig hålla strängt secret, emel.emellan S. W. v. T och Dig, begagnande Dig af upplysningen blott för att åt dem som ej skola underlåta att med klander falla öfver oss här, antyda det vi – E. äfven, gjort hvad vi kunnat för att det med så stora svårigheter förlorade barnet skulle komma så felfritt till verlden som möjligt.

Det kunde nu ock vara bäst att det i komitén gick såsom det gick, då min reservation dock ingalunda skulle förmått något emot Step. WDs & Es tillstyrkan af reskriptet. Att jag, under dylika omständigheter i komitén ej särskildt väckte frågan om promulgationsformeln berodde naturligtvis derpå att|7| jag ungefär visste huru manifestet skulle ställas, samt ej ville framkalla en diskussion, som skulle skadat men ej gagnat våra önskningsmål. Ständernas medverkan och öfvrensstämmelse med deras beslut angifves i manifestet fullkomligt korrekt. Även härmed hade H. ej varit rätt belåten och låtit förstå att det varit bättre att låta bero vid vanlig påteckning å lagförslagen, men E. hade ganska fyndigt svarat att HMtHans Majestät aldrig påtecknar papper, som han ej läst, och att man ej kunde bedja honom genomläsa de vidlyftiga lagarna!! (argumentatio ad personam audientislat. argumentation till den som lyssnar).

Les beaux ésprits, se rencontrentfra. (idiomatiskt) två själar, samma tanke i fråga om öfversättningen af den nya kodex. Jag hade tänkt vända mig till Pierre Dareste, erbjudande min medverkan i afs.avseende å riktiga uppfattningen af innehållet. Men om Oscar går i land dermed, vore|8| det ju bättre. Jag är ock osäker om D. har tid. Äfven derutinnan har jag förekommit Dig att jag i fredags besökte den unge mannen som också jag fann alitéfra. sängliggande och nedstämd. Han var neml.nämligen på bjudningslistan till oss för en middag i lördags. När jag hörde att han för sjukdom ej kunde komma, gick jag in till honom för att visa mitt deltagande och fråga om jag kunde vara honom till gagn. Han omtalade då ditt bref och förslag och att han ej kunde något f. n.för närvarande tillgöra dertill. Bad mig framföra denna helsning till dig. Faslig synes sjukdomen ej vara.

Jag har talt med E. om yrkesinspektörssaker. Han lofvade flink expedition härifrån. Sist i dag sade han sig om två veckor erna begära föredragning.

På framställningen om anslag för Parisertrasslet kommer afslag – i sakens närv.närvarande skick.

Må Du kan läsa detta? Håll vid diskretion rörande det personl.personliga men gif ej [...]oläslig/saknad text mot E. rum i förestående sak. Helsa Werner från

Din gamle

RM.

Vår middag var samtidig med Din. Mycket snälla och älskvärda personer, men hvad går upp mot gamla vänner. –

Finsk text

Ingen text, se faksimil eller transkription.

Original (transkription)

|1|

Min käre Leo,

Af Cederholm, hvilken först ss.såsom justitia-
rius borde underrättas om straffla-
gens stadfästelse, har Du i dag er-
farit huru utgången blef, att stadfä-
stelsen, som stylistiskttillagt icke vunnit på Es öfver-
arbetning, men dock fortfarande syntes
mig vara i konvenabla ordalag,
(om de icke i sista stunden ändrats, –
jag har ej sett dem sedan de varit
hos HMtHans Majestät.) och gifva enhvar hvad
honom tillhörer i verket, utarbetande
utgör föremål för manifestet, hvar-
efterstruketemottillagt samma reservation som beträf-
fande de högvigtiga specialförff.specialförfattningarna före-
kom i inledningen till prop.propositionen, i reskript
meddelas GG.Generalguvernören (detta papper hvarmed
jag envist och konsequent vägrat taga
befattning har jag först efter dess
renskrifning hört mig uppläsas sådant
det af E. egenhändigt affattats och
|2| det föreföll mig då knappt hafva
kunnat hopsättas bättre för att i
hela sin nullitet framstå).

Efter omständigheterna har utgån-
gen sålunda utfallit bättre än jag
under senaste dagar befarat,
enär jag hade mig bekant, med
hvilken envishet H. höll på att
stadfästellelse och förklaring skulle
ske i samma dokument och den
senare framstå rent af såsom ett
tillägg till Ständernas beslut. Nu
får den på sin höjd egenskapen af
en fingervisning närmast till GG.Generalguvernören, huru
HMtHans Majestät uppfattat 1 ooch 2 §§ i förordningen
om strafflagens införande. Och då den
i sjelfva verket icke innehåller annat
än att förordn.förordningen 1826 m. m förblifva
gällande, såvidt de icke genom den nya
lagstiftningen ändrats, så är den af
ingen betydelse och kan knappast ens
formelt kallas ett öfvergrepp.

För att nu utgången blef så
|3| pass tillfredställande hafva vi verk-
ligen i sista stundstruket handtillagt att tacka E. förstruket.
Ty i förrgår hade H. kommit till
E., som ej försttillagt visat honom pappren,
samt troligen efter från annat håll
(Step? WD?) erhållen upplysning om
huru det var förespändt och sedan
han fått bekräftadt att förbehållet
ej skulle meddelas i manifestet utan
i skild skrifvelse till honom sjelf, blifvit
ytterst förgrymmad, förklarat att Sena-
ten skulle stoppa ett sådant doku-
ment under gröna klädet, beskyllt
E. att emot honom ansluta sig till
doktrinärer och liberale (! à mon
adresse) samt m. a. o. ställt till
en scène, som så uppretat E. att
han, som å sin sida med hetta
vägrat att göra några ändringar
i första ögonblicket efter Hs bort-
gång förklarat att han alls icke
skulle taga med sig straffl.strafflagen till Kej.Kejsaren
följande dag m. m. I söndags aftons
och måndag f. m.förmiddag trodde derföre AG. och
jag att ärendet var för ögonblicket un
|4| danskjutet, men mig anade dock att E.,
om han blifvit rigtigt arg, kunnat taga
något intryck af ett råd jag mellan
fyra ögon i fredags gaf honom. Jag sade
honom då att ju komitén enhälligt,
således också han, tillstyrkt blott och
bart stadfästelse, att om han för att
tillmötesgå Hs ville taga med sig re-
skriptet till HMtHans Majestät, han ju dock öppet
kunde förklara att han liksom Senaten
och Komitén ansåg denna mesyr öfver-
flödig samt öfverlemna åt HMtHans Majestät hvad
afseende han ville fästa vid Hs åsigt
i saken. Härtill svarade han blott att
om jag läst reskriptet, jag måste finna att
det var oskyldigt etc., således afvisande
rådet. Ungefär på detta sätt synes
han emellertidtillagt nu hafva gått till väga i afs.avseende å
Hs yrkande att få in förbehållet i
omedelbart sammanhang med stadfästelsen.
Han sade mig neml.nämligen i dag tillagt morgonen att
han haft en utläggning för Kejs.Kejsaren under
40 minuter och att HMtHans Majestät fullständigt god-
känt hans synpunkter samt sedantillagt skrifvit under
de båda dokumenten. Skulle han låtit
förmå sig att göra framställningen såsom
|5| sig bordt äfven mot utfärdandet af
reskript, är min fulla öfvertygelse
att HMtHans Majestät icke skulle haft några
betänkligheter att fullständigt frångå
den andres dumma sondering. Jag
antydde honom det i dag jemte
ett fabula docet i fråga om efter-
gifvenheten för den andras hugskott,
men härtill svarades att det för
affärerna dock vore bättre om ej
den andre retadesstruket retades. Deri
har han ju i viss mån rätt, men
allt beror på vigten af den fråga
hvari det gäller att vara ense eller
oense. Emellertid synes E. sjelf hålla
före att nu förhållandet emellan de
begge herrarne är skäligen spändt.
E. hade direkte från Gatschina under-
rättat H. om utgången samt tillika
för att undvika vidare explikationer
sagt att han (som verkl.verkligen under de
senaste dagarna haft en lindrigare
släng af influenza) kände sig så illa-
mående att han måste hålla sig inne
och intaga sängen. – Ja, nu har
|6| Du en öfversigt af tillgången i straff-
lagsreformens sista skede. Dessa
detaljer, som jag anförtrott pappret blott
för att I ej skolen bedöma Es tillväga-
gående i denna sak orättvist (suum
cuique) ber jag dig hålla strängt secret,
emel.emellan S. W. v. T och Dig, begagnande Dig
af upplysningen blott för att åt
dem som ej skola underlåta att
med klander falla öfver oss här,
antyda det vi – E. äfven, gjort
hvad vi kunnat för att det struket
med så stora svårigheter förlorade
barnet skulle komma så felfritt
till verlden som möjligt.

Det kunde nu ock vara bäst
att det i komitén gick såsom det
gick, då min reservation dock
ingalunda skulle förmått något
emot Step. WDs & Es tillstyrkan af
reskriptet. Att jag, under dylika
omständigheter i komiténtillagt ej särskildt väckte
frågan om promulgationsformeln
berodde naturligtvis derpå att
|7| jag ungefär visste huru manifestet
skulle ställas, samt ej ville fram-
kalla en diskussion, som skulle skadat
men ej gagnat våra önskningsmål.
Ständernas medverkan och öfvrens-
stämmelse med deras beslut angifves
i manifestet fullkomligt korrekt.
Även härmed hade H. ej varit
rätt belåten och låtit förstå att
det varit bättre att låta bero vid
vanlig påteckning å lagförslagen,
men E. hade ganska fyndigt svarat
att HMtHans Majestät aldrig påtecknar papper,
som han ej läst, och att man ej
kunde bedja honom genomläsa
de vidlyftiga lagarna!! (argumen-
tatio ad personam [...]oläslig/saknad text audientistillagt).

Les beaux ésprits, se rencon-
trent i fråga om öfversättningen af
den nya kodex. Jag hade tänkt
vända mig till Pierre Dareste, er-
bjudande min medverkan i afs.avseende å
riktiga uppfattningen af innehållet. Men
om Oscar går i land dermed, vore
|8| det ju bättre. Jag är ock osäker
om D. har tid. Äfven derutinnan
har jag förekommit Dig att jag i
fredags besökte den unge mannen
som också jag fann alité och ned-
stämd. Han var neml.nämligen på bjudnings-
listan till oss för en middag i
lördags. När jag hörde att han för
sjukdom ej kunde komma, gick hanstruket
jag in till honom för att visa
mitt deltagande och fråga om jag
kunde vara honom till gagn. Han
omtalade då ditt bref och förslagtillagt och att han
ej kunde något f. n.för närvarande tillgöra dertill.
Bad mig framföra denna helsning till
dig. Faslig synes sjukdomen ej vara.

Jag har talt med E. om
yrkesinspektörssaker. Han lofvade flink
expedition härifrån. Sist i dag sade
han sig om två veckor erna begära
föredragning.

På framställningen om anslag för
Parisertrasslet kommer afslag – i sa-
kens närv.närvarande skick.

Må Du kan läsa detta? Håll
vid diskretion rörande det personl.personliga men
gif ej [...]oläslig/saknad text mot E. rum i förestående
sak. Helsa Werner från

Din gamle

RM.

Vår middag var samtidig med Din. Mycket snälla och älskvärda
personer, men hvad går upp mot gamla vänner. –

Dokumentet i faksimil