24.2.1890 Robert Montgomery–LM

Att vara olycksprofet har just
aldrig varit min svaghet, men icke
kan jag heller vara så naiv att
jag skulle spana en bättre vändning
i våra affärer derföre att vår
högste jordiske herre på en hof-
bal visat sig i finsk uniform
– och detta är dock det enda
favorabla järtecknet f. n.för närvarande på
vår politiska horizont. De som
äro kallade att i dessa farliga
tider närmast försvara våra in-
tressen börja se allt längre
ut i syne. Då jag på par
dagar sedan hos v. D. sökte
visa vådorna af en lokution
i de finska komiterades votum
i postfrågan rörande den all-
|2| männa ledning af den postala
verksamheten i Finland, som deri
tillerkännes ryska poststyrelsen
och hvilken innebure ett omedel-
bart personligt ingripande, som
syntes ej blott grundlagsenligt utan
äfven obehöfligt, så snart veder-
börligen publicerade instruktioner
och cirkulärer komme att i Finland
förklaras tillämpliga – förklaradestruket sadetillagt
D. blott att det vore ett under-
verk om vi sluppe härmed och
att just ett dylikt allmänt ut-
talande vore oundgängligen nöd-
vändigt för att mota inrikes mi-
nisterns längre gående yrkanden och
vålla den vacklande H. på vår
sida. För öfrigt är deras votum,
så vidt jag af den muntliga öfver-
sättningen för Molander och mig kan
|3| sluta icke oskickligt. Emot E^s
råd åberopas äfven grundlagarna,
om ock icke såsom unser Einer skulle
gjort det.

Att få D. från förslaget om
guldrubeln ss.såsom gemenstgemensamt mynt är
icke möjligt och detta är med afs.avseende
å hållningen på motsatta sidan
mindre farligt blott ärendets öfver-
lemnande till landtdagen stadigt
vidhålles.

Att vår autonoma förvaltning
af tullarne till det yttersta kom-
mer att försvaras af både E. & D.
kan slutas af deras yttranden.
A propos – säg Molander att jag
både till D. och unge Bruun fram-
fört senaste tullséance, som äfven
D. fann vara på tok.

Jag fattar nog trycket af den arbets-
börda som hvilar på Dig, och
det pinsamma att under slika för-
hållanden arbeta. Men tror Du
att dådlös bidan är bättre?
Det hör ej till min natur att på-
tvinga andra mina åsigter eller min
hjelp. Det är mig redan ytterst mot-
bjudande att söka upp dessa herrar
för att få ett samtal i gång och så-
lunda få tillfälle att höra och i nå-
gon mån inverka. Detta gör jag dock
tidtals med H.,tillagt E. & D. Tudeer tyckes denna
gång undvikit mig – för att ej blifva miss-
tänkt. Han gjorde först i går här
visit och träffade oss ej hemma. Att
jag skulle löpa efter honom vore för
mycket begärt. Men f. ö.för övrigt äro herrarne
så säkra på gränserna för hvad de
kunna framställa samt på sin takt och
skicklighet i pennan – som ju dessutom är
rysk – att jag gentemot detta sjelfmedve-
tande skulle kämpa förgäfves.

Nej, käre Du, vi duga ej mer.
En annan andas män behöfvas. Frågan
är blott när sortien skall göras, –
så snart H. varit hos HM^tHans Majestät i postfrågan
kommer jag på ett skutt till HforsHelsingfors. – Hvilken egentl.egentliga orsaken
är att E. dröjer med presidentutnämningen till Wasa begriper jag
ej, ty de åberopade skälen, brist i pappren, äro ej allvarliga.
Att detta utnämningsärende skulle stå i ngtnågot sammanhang med den
förebådade gemens.gemensamma föredragningen (de mörka frågorna) är svårt att be-
gripa. – Om Senatsreformer har E. för mig icke nämnt ett ord.
Men att han begärt äldre handl.handlingar rörande Justitiedeparte-
mentets afskiljande från arkivet är sannt. Det skedde för flere
veckor sedan. Farväl för denna gång.