25.2.1890 Robert Montgomery–LM
Finsk text
Original (transkription)
St. PburgSankt Petersburg d. 25 Febr.Februari 1890.
Käre Leo,
Mitt gårdagsbref var skrifvet i
ett ögonblick af mycket dåligt lynne.
Säg åt ingen menniska hvad jag
orättvist antydde om T. Jag är
fortfarande öfvertygad om att han
med bästa intentioner håller på
den rätta sidan och att han gör
det under fullt medvetande af
att kunna blifva misshaglig am
massgebenden Orte. Du har
väl nu som förut hållit för
Dig och Werner hvad jag skrifvit?
Dröjsmålet lärer väl nu som förutstrukettillagt bero påtillagt att
ryska komitémedlemmarna icke låta
prot.protokoll lossna och att H. härutin-
|2|
nan liksom uti allt är fullkomligt
omöjlig ss.såsom ordförande. Jag befarar
att det blir Durnovo och icke H.
som kommer att inhemta högsta
decisionen i principfrågan. Huru
den då kommer att utfalla är ej
svårt att förutspå. Om H. kunde
förmås att helt enkelt anmäla hos
HMtHans Majestät att om ryssarnas förslag god-
kännes det är och kommer att i
hela landet fattas ss.såsom ett streck
öfver vår grundlagsenligt af HMtHans Majestät
och Företrädarne tillförsäkrade ochstruket
autonomi, så skulle detta vara eg-
nadt att väcka besinning. Äfven E.
lofvade i går framhålla detta för
H. liksom i sinom tid sjelf för HMtHans Majestät.
Han försäkrade sig härutinnan fullt
ense med mig. Men är han ärlig?
|3|
Har han ej för högre och lägre
talat annorlunda förut och om
han nu fått ögonen öppna, vågar
han föra ett annat språk???
För mig framstår hans tal i går
antingen såsom en fullkomlig front-
förändring eller ock såsom – blå
dunst. Ty före Julen hette det
till svar på mina föreställningar
och uppmaningar att icke engagera sig
att hålla på lag, att öppet meddela
HMtHans Majestät de konstitutionela hindren för-
verkligandet – åtminstone adiministraift – af
den uppenbarl.uppenbarliga under andra förutsättningar
– i hastighet gifna höga befallningen, att
göra detta innan de ödesdigra orden gingo
vidare m. m., hette det, säger jag, att
dylika synpunkter hvarken uppfattades
(”gå icke i det hufvudet”) eller godkändes,
|4|
att han icke kunde försvara autonomin,
att han derföre icke hade några bunds-
förvandter, att han endast kunde
hindra hvad som kränkte enskild rätt
(sedlarnas påtvingande i privata liqui-
der). Månne icke detta språk var
ett eko af hvadstruket enahanda tonarter,
som kanske ljudit i mycket höga sferer
och framkallat situationen?!
Det förefaller nästa som skulle
Novoje Wremjas sista programartikel,
som uppenbarligen ingått i bladet
med Inrikesministerii goda minne –
derpå tyder neml.nämligen det dämpade i
tonen – hos E. verkat att ett och
annat blad funnit från de grumliga
ögonen.Orna suos proximos! Men
tag nu tillbaka! T. o. m. i komitén
lärer Besak i en replik mot T.
stödt sig på yttrande af vår egen
minister om hvad som kunde göras (
Postverkets skiljande från Senaten och
högsta postledningen åt en blandad
komission). Bedröfligt är att man
|5|
för principfrågans underställande, som
ju lagligen bordt ske af Min. Statss.Ministerstatssekreteraren
efter Senatens behandl.behandling af Komiténs
förslag, har att emotse antingen sjelfva
ulfven, inrikesministern, eller det dar-
rande fåret, som hellre än han
utsätter sig för en onödig blick kastar
sig sjelf, sina antecedentia och det land
hvars välgörare han en tid lyckats
inbilla sig och andra att vara – just
i ulfvens gap, och sedan i sista
hand, då möjligen ännu en svag
utsigt till räddning funnes, en
föredragande – som antagl.antagligen talat
hufvudet af sig, eller helt kallblo-
digt preparerar en bulgarisk
kupp!!
À propos af det sista ordet
börjar det verkl.verkligen osa något af
en tanke hos E. att i sammanhang
med de ”mörka” frågorna upptaga
Just DeptetsJustitiedepartementets afskiljande. För mig
har han dock ej låtit det ringaste
|6|
utdunsta utan blott om GGrensGeneralguvernörens
stationerande här i PburgSankt Petersburg. Men
då han ej ens till nästa föreslag-
ning lärtillagt tänka taga med sig Wasa-
presidentfrågan, som ju borde åt-
följas af den om luckans fyllande
i Just Dept.Justitiedepartementet ser det ut såsom
vore något derunder. Förbehåll-
samheten mot mig – utan en enda
indiskretion åt detta håll – låter
mig misstänka ugglor i måssen. Qui
vivra verra.
För att efter allt detta gifva Dig
litet sqvaller, som kanske ej ännu
kommit till HforsHelsingfors, har här inträffat
en tragisk händelse i dagarna. En
vacker engelsk fru, lady Killmore,
har någon tid vistats här och blifvit
föremål för en häftigt brinnande
passion hos unge Morier, son
till Ambassadören. Finnande den
sköna fyrtioåringen obenägen att lyssna
på enleveringsplaner tager sig den
unge mannen före att under en
bal senaste fredag eller lördag på
Polovzovs, rikssekreterarens, villa skjuta sig för pannan. Skottet rik-
tadt i munnen lärer något devierat genom annans mellankomst i yttersta ögonblicket,
men den unge mannen sades i förrgår ligga för döden. Det är
otäckt. Äfven en duel med dödlig utgång lärer nyligen i militära
|7|
kretsar egt rum, en subaltern med
sin gifte chef.
Faväl! Heslstruket Helsa de dina
& W. samt kära öfverenskommelser
ang.angående mina bref.
Din gamle
RM.
St. PburgSankt Petersburg d. 25 Febr.Februari 1890.
Käre Leo,
Mitt gårdagsbref var skrifvet i ett ögonblick af mycket dåligt lynne. Säg åt ingen menniska hvad jag orättvist antydde om T. Jag är fortfarande öfvertygad om att han med bästa intentioner håller på den rätta sidan och att han gör det under fullt medvetande af att kunna blifva misshaglig am massgebenden Orte
ty. i den auktoritativa orten. Du har väl nu som förut hållit för Dig och Werner hvad jag skrifvit? Dröjsmålet lärer väl nu bero på att ryska komitémedlemmarna icke låta prot.protokoll lossna och att H. härutin|2|nan liksom uti allt är fullkomligt omöjlig ss.såsom ordförande. Jag befarar att det blir Durnovo och icke H. som kommer att inhemta högsta decisionen i principfrågan. Huru den då kommer att utfalla är ej svårt att förutspå. Om H. kunde förmås att helt enkelt anmäla hos HMtHans Majestät att om ryssarnas förslag godkännes det är och kommer att i hela landet fattas ss.såsom ett streck öfver vår grundlagsenligt af HMtHans Majestät och Företrädarne tillförsäkrade autonomi, så skulle detta vara egnadt att väcka besinning. Äfven E. lofvade i går framhålla detta för H. liksom i sinom tid sjelf för HMtHans Majestät. Han försäkrade sig härutinnan fullt ense med mig. Men är han ärlig?|3| Har han ej för högre och lägre talat annorlunda förut och om han nu fått ögonen öppna, vågar han föra ett annat språk???
För mig framstår hans tal i går antingen såsom en fullkomlig frontförändring eller ock såsom – blå dunst. Ty före Julen hette det till svar på mina föreställningar och uppmaningar att icke engagera sig att hålla på lag, att öppet meddela HMtHans Majestät de konstitutionela hindren förverkligandet – åtminstone adiministraift – af den uppenbarl.uppenbarliga under andra förutsättningar – i hastighet gifna höga befallningen, att göra detta innan de ödesdigra orden gingo vidare m. m., hette det, säger jag, att dylika synpunkter hvarken uppfattades (”gå icke i det hufvudet”) eller godkändes,|4| att han icke kunde försvara autonomin, att han derföre icke hade några bundsförvandter, att han endast kunde hindra hvad som kränkte enskild rätt (sedlarnas påtvingande i privata liquider). Månne icke detta språk var ett eko af enahanda tonarter, som kanske ljudit i mycket höga sferer och framkallat situationen?!
Det förefaller nästa som skulle Novoje Wremjas sista programartikel, som uppenbarligen ingått i bladet med Inrikesministerii goda minne – derpå tyder neml.nämligen det dämpade i tonen – hos E. verkat att ett och annat blad funnit från de grumliga ögonen.Orna suos proximos!
lat. Hedra hans närmaste! Men tag nu tillbaka! T. o. m. i komitén lärer Besak i en replik mot T. stödt sig på yttrande af vår egen minister om hvad som kunde göras ( Postverkets skiljande från Senaten och högsta postledningen åt en blandad komission). Bedröfligt är att man|5| för principfrågans underställande, som ju lagligen bordt ske af Min. Statss.Ministerstatssekreteraren efter Senatens behandl.behandling af Komiténs förslag, har att emotse antingen sjelfva ulfven, inrikesministern, eller det darrande fåret, som hellre än han utsätter sig för en onödig blick kastar sig sjelf, sina antecedentia och det land hvars välgörare han en tid lyckats inbilla sig och andra att vara – just i ulfvens gap, och sedan i sista hand, då möjligen ännu en svag utsigt till räddning funnes, en föredragande – som antagl.antagligen talat hufvudet af sig, eller helt kallblodigt preparerar en bulgarisk kupp!!
À propos af det sista ordet börjar det verkl.verkligen osa något af en tanke hos E. att i sammanhang med de ”mörka” frågorna upptaga Just DeptetsJustitiedepartementets afskiljande. För mig har han dock ej låtit det ringaste|6| utdunsta utan blott om GGrensGeneralguvernörens stationerande här i PburgSankt Petersburg. Men då han ej ens till nästa föreslagning lär tänka taga med sig Wasapresidentfrågan, som ju borde åtföljas af den om luckans fyllande i Just Dept.Justitiedepartementet ser det ut såsom vore något derunder. Förbehållsamheten mot mig – utan en enda indiskretion åt detta håll – låter mig misstänka ugglor i måssen. Qui vivra verra.
fra. Den som lever får se
För att efter allt detta gifva Dig litet sqvaller, som kanske ej ännu kommit till HforsHelsingfors, har här inträffat en tragisk händelse i dagarna. En vacker engelsk fru, lady Killmore, har någon tid vistats här och blifvit föremål för en häftigt brinnande passion hos unge Morier, son till Ambassadören. Finnande den sköna fyrtioåringen obenägen att lyssna på enleveringsplaner tager sig den unge mannen före att under en bal senaste fredag eller lördag på Polovzovs, rikssekreterarens, villa skjuta sig för pannan. Skottet riktadt i munnen lärer något devierat genom annans mellankomst i yttersta ögonblicket, men den unge mannen sades i förrgår ligga för döden. Det är otäckt. Äfven en duel med dödlig utgång lärer nyligen i militära|7| kretsar egt rum, en subaltern med sin gifte chef.
Faväl! Helsa de dina & W. samt kära öfverenskommelser ang.angående mina bref.
Din gamle
RM.