14.3.1890 Robert Montgomery–LM

Svensk text

|1|

Käre Vän,

Molander medförde i går eder väl motiverade P. M.promemoria om rättsgrunderna i postfrågan. Då han önskade att jag äfven personl.personligen skulle söka lägga innehållet deraf E. på hjertat, gick jag, om ock utan hopp, genast till E. Såsom vanligt erkände han visst rättsgrundernas giltighet, men ansåg oundgängligt att en allmän punkt enl.enligt Ds och Ts förslag i Komitén ingick, emedan man på annat sätt icke skulle lyckas bevara åt vårt postverk inhemska tjenstemän m. m. Mina återupprepade meningar att de ifrågavarande punkten lagligen icke sammanstode med autonomin blef utan verkan, liksom ock hvad som anfördes mot att inblanda telegraffrågan- Då Es|2| note också redan jemte öfriga komitéhandlingar (dock icke Senatens utlåtande!) redan öfversändts till HMtHans Majestät, var Es ännu mindre benägen att afstå från sin uppfattning vare sig i den ena eller andra frågan och icke heller beträffande anslaget till snokarne, som vi ju alla här upprepadt sökt bekämpa. Enligt hvad jag kan förstå återstår numera icke någon annan utväg än att Senaten, när komitéförrättningen jemte HMtsHans Majestäts decisioner i afs.avseende å förslags uppgörande remitteras – jag antager fortf.fortfarande att Es åtminstone i den delen håller det skriftligt gifna ordet – uppgör sitt förslag med sådan lämplig omställning som P. M.promemoria angifver och till motivering deraf, direkte|3| till HMtHans Majestät på i författningarn angifven väg ingår med motivering innefattande underd.underdåniga skrifvelse. Annorlunda synes fulla sanningen icke kunna komma fram till Kejsaren!! Hvad verkan sedan deraf kan följa är väl svårt att förutse. Men åtminstone har då allt, som under närv.närvarande förhållanden ske kan, iakttagits för att ställningen skall blifva klar. E återkom i går igen till sina extravaganta funderingar i myntfrågan, som synes utgjort föremål för en konferens emellan honom och H. i förrgår. Tankarna synes å det hållet nu vara riktade på bortskaffande af vårt separatistiska hårda mynt samt dess ersättande 20 & 10 mark styckena med 5 rubrubel i guld samt skiljemyntet|4| med ryskt sådant. Jag gitter sannerligen icke nedskrifva det rådd och de dumheter, som uppdukades. Jag hoppas vi härutinnan skola emot dylikt nonsens finna bundsförvandten i de ryska komitéledamöterna och slutl.slutligen finansministern. Jag har ej träffat M. i dag ännu efter dennes besök hos H., men tänker att han ej kommer glad derifrån. –

Ang.Angående tiden för den gemensamma föredragningen framkastade E att den möjligen kunde draga ut längre än man förmodar, men möjligen ock inträffa rätt snart. – Jag har i dag börjat läsa edert intressanta betänkande i tullfrågan, som ända till den punkt, då jag afbröt för att skrifva detta, mycket anslagit mig. Helsa från

Din tillgifne

RM.

Finsk text

Ingen text, se faksimil eller transkription.

Original (transkription)

|1|

Käre Vän,

Molander medförde i går eder
väl motiverade P. M.promemoria om rättsgrun-
derna i postfrågan. Då han önska-
de att jag äfven personl.personligen skulle söka
lägga innehållet deraf E. på hjertat,
gick jag, om ock utan hopp, genast
till E. Såsom vanligt erkände han
visst rättsgrundernas giltighet, men an-
såg oundgängligt att en allmän punkt
enl.enligt Ds och Ts förslag i Komitén ingick,
emedan man på annat sätt icke skulle
lyckas bevara åt vårt postverk inhem-
ska tjenstemän m. m. Mina återupprepa-
de meningar att de ifrågavarande
punkten lagligen icke sammanstode
med autonomin blef utan verkan, lik-
som ock hvad som anfördes mot att
inblanda telegraffrågan- Då Es
|2| note också redan jemte öfriga komi-
téhandlingar (dock icke Senatens utlå-
tande!) redan öfversändts till HMtHans Majestät,
var Es ännu mindre benägen att
afstå från sin uppfattning vare sig
i den ena eller andra frågan och
icke heller beträffande anslaget till
snokarne, som vi ju alla här
upprepadt sökt bekämpa. Enligt
hvad jag kan förstå återstår numera
icke någon annan utväg än att
Senaten, när komitéförrättningen
jemte HMtsHans Majestäts decisioner i afs.avseende å
förslags uppgörande remitteras – jag
antager fortf.fortfarande att Es åtminstone i
den delen håller det skriftligt gifna
ordet – uppgör sitt förslag med sådan
lämplig omställning som P. M.promemoria angifver
och till motivering deraf, direkte
|3| till HMtHans Majestät på i författningarn angifven
väg ingår med motivering innefat-
tande underd.underdåniga skrifvelse. Annorlunda
synes fulla sanningen icke kunna
komma fram till Kejsaren!! Hvad
verkan sedan deraf kan följa är väl
svårt att förutse. Men åtminstone
har då allt, som under närv.närvarande för-
hållanden ske kan, iakttagits för
att ställningen skall blifva klar.
E återkom i går igen till sina
extravaganta funderingar i mynt-
frågan, som synes utgjort föremål för
en konferens emellan honom och H. i
förrgår. Tankarna synes å det hållet
nu vara riktade på bortskaffande
af vårt separatistiska hårda mynt
samt dess ersättande 20 & 10 mark styckena
med 5 rubrubel i guld samt skiljemyntet
|4| med ryskt sådant. Jag gitter sanner-
ligen icke nedskrifva det rådd och
de dumheter, som uppdukades.
Jag hoppas vi härutinnan skola
emot dylikt nonsens finna bunds-
förvandten i de ryska komité-
ledamöterna och slutl.slutligen finansmi-
nistern. Jag har ej träffat M.
i dag ännu efter dennes besök hos
H., men tänker att han ej kommer
glad derifrån. –

Ang.Angående tiden för den gemensamma
föredragningen framkastade E att den
möjligen kunde draga ut längre
än man förmodar, men möjligen
ock inträffa rätt snart. – Jag
har i dag börjat läsa edert intres-
santa betänkande i tullfrågan, som ända
till den punkt, då jag afbröt för att
skrifva detta, mycket anslagit mig.
Helsa från

Din tillgifne

RM.

Dokumentet i faksimil