14.5.1890 Robert Montgomery–LM
Finsk text
Original (transkription)
St. PburgSankt Petersburg d. 14 Maj 1890. Läs ej
detta i Senaten.
Käre Vän,
I dag morse hade nöjet
mottaga dina bägge bref af den
11 och ehuru jag under månadtal
med ungefär samma argumentering
yrkat detsamma som ditt meddelande
innehöll kunde det dock icke falla
mig intillagt att icketillagt villfara din önskan att
lemna W. v. D. och OBl. del af det
egentligen för dem bestämda. Dertill
erbjöd sig ock ett lämpligt tillfälle
i dag, då W. v. D. och jag samman-
träffade å Statssekretariatet samt
beslöto oss för en visit hos OBl.
på förmiddags thé. Med anmärk-
ningen att jag från HforsHelsingfors i dag
mottagit en skrifvelse, som med afs.avseende
å min ställning i postfrågan mera
|2|
syntes vara till deras adress än
till min, lemnade jag brefvet, som
af bägge i all vänlighet genom-
lästes och återstäldes. W. v. D. yttrade
blott att det vore ett misstag att anse
HMtHans Majestät vilja kränka grundlag och
regentförsäkran om han ock icke
biföll Senatens hemställan om
prop.propositionen, emedan HMtHans Majestät också egde
rätt att tolka grundlagen samt
härvid kunde stanna i annat
slut än det, hvartill Senaten kommit.
För öfrigt upprepade han blott
hvad han redan från början
sagt mig, att han lemnadestruket skulle
bedja HMtHans Majestät till genomläsning
behålla akten i ärendet samt
ingalunda ernade afstyrka prop.propositionen,
om det otroliga inträffade att
|3|
HMtHans Majestät skulle visa sig derför benägen.
Jag upprepade då hvad jag förut sagt
att det väl dockstruket åtminstonetillagt ginge an erinra derom
att Senaten, hvars medlemmar till öfver-
vägande antal voro jurister, enhälligttillagt tolkat
grundlagen så att prop.propositionen, med afs.avseende derå
att ryska myndigheten tillerkändes befogen-
het i Finland, erfordrades, men icke
för att i öfrigt inskränka HMtsHans Majestäts makt
i fråga om postverkets ordnande. Och
härom utspann sig sedan en stunds
meningsutbyte, dervid OBl också
för sin del varestruket ense om att
Min. St. Sekr.Ministerstatssekreteraren naturligtvis i främsta
rummet skulle understödja Senatens
förslag och motsätta sig GGsGeneralguvernörens och In-
rikesministerns manifest, men för sin deltillagt ville att föredragarenflyttad text subsi-
diärt kunde hafva till hands OBls
komb. förslkombinationsförslag. Antagl.Antagligen blir föredragning
|4|
för nu beredda ärenden, hvaraf passe-
rat eller i öfvermorgon passera ko-
mité. Då lemnas den i Senaten samt
hos GG.Generalguvernören & Inr. min.Inrikesministern tillkomna akt och
frågas HMtHans Majestät om dens.densamma skall föredragas i
vår komité. Blir detta fallet, få
vi väl sammanträde om måndag,
så att slutl.slutliga föredragningen kan
ega rum måhända följande lördag,
eller någon dag i påföljande vecka.
Men mer än sannolikt är att
afgörandet kommer tidigare, då det
väl icke kan så synnerligt intres-
sera HMtHans Majestät att veta hvad OBl.,
Stepanoff och jag i saken tänka.
Aldeles omöjligt synes v. D. icke anse
att HMtHans Majestät skulle besluta sig för prop.propositionen
och ehuru v. D. icke af någon öfvertalning
kan förmås att uppträda i den ena
|5|
eller andra riktningen samt helt
säkert kommer att vara mycket reser-
verad och afhålla sig från hvarje på-
tryckning, har det dock förefallit mig
hela tiden såsom om han ärligt och
utan några baktankar att ställa sig in
kommer att framlägga de olika syn-
punkterna. Måhända håller han häri
mera än han lofvar. Låtom oss hoppas
det. Ett gynsamt tecken är att, såsom
jag i dag erfarit, Durnovo i sitt ve-
hikel lärer utan någon slags släng
mot Senatens förslag blott anmärkt
att han anser det vara ”svårt” att
sedan HMtHans Majestät redan i saken deciderat
låta någon del af densamma ankom-
ma på landtdagens pröfning. Också
i punkten om införandet af de i
Kejsaredömet gällande stadganden m. m.
|6|
lärer han uttalat sig, i fråga om
tiden, med mera återhåll än GGGeneralguvernören.
Se der nu huru landet ligger.
Af mitt svarsbref till SW v T. finner
Du att jag var en smula irriterad
af dittostruket närmast föregående bref. Jag
tyckte mig deri se någonting liknande
misstro till min fasthet i den fördömda
frågan eller åtminstone ett antagande
att jag icke med kraft hållit på Senatens
förslag till lösning, för hvilket jag justruket docktillagt ut-
talat mig i princip tidigare än nå-
gon annan neml.nämligen för alla vederbörande här före remissen till Senatenflyttad text. OBls förslag upptogs ju
för den händelse att ingen utsigt
funnos att vinna bifall till prop.propositionen
och dess syfte var att i grundentillagt icke gifva bort
mera än Senatens försl.förslag till administra-
tif förordning gjorttillagt. Att OBl. i början t. o. m.
gaf företräde deråt framför att sätta
|7|
knifven på strupen på ständerna var
en sak för sig. Men då detta förslagtillagt i en så
grannlaga fråga en gång kom upp
och tycktes anslå föredraganden hos HMtHans Majestät,
var det ju min förb.förbehållna skyldighet att
göra det såtillagt ofarligt som möjligt. Hade detsamma
förekommit i komitén och äfven vunnit
v. D.s understöd, skulle jag naturligtvis icke
på annat sätt gifvit det mitt förord
än eventuelt och efter det jag i mitt
votum främst tillstyrkt prop.propositionen i öfver-
ensstämmelse med Senatens förslag. Detta
trodde jag mig tydligt hafva antydt i
de hastigt hopraffsade readerna till
Troil och Dig.
Öfverhufvud, Käre Vän, förefaller
det mig såsom om Du oaktadt egen er-
farenhet med Bunge, Bruun, Ehrnrooth,
Timeriaseff o. a.och andra skulle fästa öfverdrifna
|8|
förhoppningar vid hvad man här hos
vederbörande kan uträtta med öfvertal-
ning, dialektik och stark moralisk på-
tryckning. Sådant mynt går i ständer-
församlingar, utskott och större kollegier,
der alltid finnas mer eller mindre
oreflekterade eller odeciderade element.
Men methoden är vida mindre overkstruket verktillagt-
sam i fråga om enskilda individer,
embets- eller statsmän, på hvilka en
bestämd personl.personlig ansvarighet hvilar
och som på sig ställa fordran af
att låta sig bestämmas blott af sin
egen hembakade öfvertygelse, sitt sam-
vete – eller sitt och sina öfverordna-
des intresse. På personer i denna
ställning verkar enträgenhet och
påtryckning icke sällan i motsatt rikt-
ning, när icke maktmedel stå till
|9|
buds. Man bör visst icke under-
låta att äfven på sådana per-
soner söka inverka, men det
måste ske med enkel, saklig be-
visning och menagerande af sjelf-
ständighetsanspråket. Jag vet att vi
i grund härom tänka lika, men jag
tror Du i praxis någon gång fe-
lar häremot. Särskildt ville jag
bedja Dig att icke för mycket söka
i fråga om uppträdande instruera
gubben Molander. Så mycket jag
kunnat finna har HM här
stått på sig så väl som någon
annan af våra bästa det kunnat
och troligen med sitt enjla men
sega och förtroendeingifvande sätt
samt äfven sin ålderflyttad text verkat mer i vårt intresse än
det skulle förunnats [...]oläslig/saknad text någon
annan med friskare krafter och
|10|
rikare gåfvor. Jag vet också
nog att han häri har haft
ett förträffligt stöd och ovärderlig
arbetshjelp från Dig. Men
gubben är gammal och nervös
blefven och jag har trott mig
finna att Du någon gång med
dina bref om huru han bör
uppträda i kommissionen och hvad
han bör säga, oroat honom
utan verkligt gagn. Naturligtvis
har han häröfver icke beklagat sig,
men jag har funnit att det plå-
gat honom, då han icke funnitstruket ansetttillagt si-
tuationen sådan Du tyckes förut-
satt samt trott sig genom strikt
följande af din antydan blott fram-
kalla en ogynsam stämning hos öfrige i
kommissionen. Han har då flere, flere
gånger återkommit till saken, men städse
dock med det resultat att han funnit det
bättre göra såsom först af honom tänkts.
|11|
I betraktande af den svåra börda
som här pålagts den gamle heders-
mannen, har jag tyckt synd med ho-
nom under dylika ögonblick af vexa-
tion och beslutat göra Dig uppmärk-
sam på förhållandet. Af största vigt
är dock att gubben håller sig vid
kurage, som han nog behöfver, ensam
såsom han är mot tre, stundom fyra
contraopinanter. –
Wi få fransk öfversättning af
strafflagen till kongressen och Du
bör hålla dina 1 200 mr.mark i beredskap.
Se här Beauchets bref, som jag
besvarat och bedt honom för vin-
nande af tid trycka öfversättningen
i Nancy. Wid ett så påskyndadt
arbete är det i sakens intresse
att öfversättaren sjelf läser sitt korrek-
|12|
tur, då arbetet skall utgå under
hans namn. Jag bad honom
taga 500 exemplexemplar. Är det nog?
Detta blir i alla afseende ett
monstruöst bref. Förlåt klottet
Monsieur et cher Collègue,struket
med papper och piktur. –
Emottag och framför till lilla
Cely och hennes Mamma vår
hjertliga lyckönskan till hennes
framgång vid kransbinderskevalet.
Farväl, gamle vän, och var
öfvertygad att bekymret för det
som måhända snart oss förestår
och ängslan för vårt kära foster-
lands kommande öden icke är
mindre här än hos Eder.
Din uppriktigt tillgifne
RM.
Obs. Gör icke mottagandet i HforsHelsingfors öfverdrifvet glänsande. Måhända
kunde kollationen i Brunnsparken uteblifva. –
St. PburgSankt Petersburg d. 14 Maj 1890. Läs ej
detta i Senaten.
Käre Vän,
I dag morse hade nöjet mottaga dina bägge bref af den 11 och ehuru jag under månadtal med ungefär samma argumentering yrkat detsamma som ditt meddelande innehöll kunde det dock icke falla mig in att icke villfara din önskan att lemna W. v. D. och OBl. del af det egentligen för dem bestämda. Dertill erbjöd sig ock ett lämpligt tillfälle i dag, då W. v. D. och jag sammanträffade å Statssekretariatet samt beslöto oss för en visit hos OBl. på förmiddags thé. Med anmärkningen att jag från HforsHelsingfors i dag mottagit en skrifvelse, som med afs.avseende å min ställning i postfrågan mera|2| syntes vara till deras adress än till min, lemnade jag brefvet, som af bägge i all vänlighet genomlästes och återstäldes. W. v. D. yttrade blott att det vore ett misstag att anse HMtHans Majestät vilja kränka grundlag och regentförsäkran om han ock icke biföll Senatens hemställan om prop.propositionen, emedan HMtHans Majestät också egde rätt att tolka grundlagen samt härvid kunde stanna i annat slut än det, hvartill Senaten kommit. För öfrigt upprepade han blott hvad han redan från början sagt mig, att han skulle bedja HMtHans Majestät till genomläsning behålla akten i ärendet samt ingalunda ernade afstyrka prop.propositionen, om det otroliga inträffade att|3| HMtHans Majestät skulle visa sig derför benägen. Jag upprepade då hvad jag förut sagt att det väl åtminstone ginge an erinra derom att Senaten, hvars medlemmar till öfvervägande antal voro jurister, enhälligt tolkat grundlagen så att prop.propositionen, med afs.avseende derå att ryska myndigheten tillerkändes befogenhet i Finland, erfordrades, men icke för att i öfrigt inskränka HMtsHans Majestäts makt i fråga om postverkets ordnande. Och härom utspann sig sedan en stunds meningsutbyte, dervid OBl också för sin del var ense om att Min. St. Sekr.Ministerstatssekreteraren naturligtvis i främsta rummet skulle understödja Senatens förslag och motsätta sig GGsGeneralguvernörens och Inrikesministerns manifest, men för sin del ville att föredragaren subsidiärt kunde hafva till hands OBls komb. förslkombinationsförslag. Antagl.Antagligen blir föredragning|4| för nu beredda ärenden, hvaraf passerat eller i öfvermorgon passera komité. Då lemnas den i Senaten samt hos GG.Generalguvernören & Inr. min.Inrikesministern tillkomna akt och frågas HMtHans Majestät om dens.densamma skall föredragas i vår komité. Blir detta fallet, få vi väl sammanträde om måndag, så att slutl.slutliga föredragningen kan ega rum måhända följande lördag, eller någon dag i påföljande vecka. Men mer än sannolikt är att afgörandet kommer tidigare, då det väl icke kan så synnerligt intressera HMtHans Majestät att veta hvad OBl., Stepanoff och jag i saken tänka. Aldeles omöjligt synes v. D. icke anse att HMtHans Majestät skulle besluta sig för prop.propositionen och ehuru v. D. icke af någon öfvertalning kan förmås att uppträda i den ena|5| eller andra riktningen samt helt säkert kommer att vara mycket reserverad och afhålla sig från hvarje påtryckning, har det dock förefallit mig hela tiden såsom om han ärligt och utan några baktankar att ställa sig in kommer att framlägga de olika synpunkterna. Måhända håller han häri mera än han lofvar. Låtom oss hoppas det. Ett gynsamt tecken är att, såsom jag i dag erfarit, Durnovo i sitt vehikel lärer utan någon slags släng mot Senatens förslag blott anmärkt att han anser det vara ”svårt” att sedan HMtHans Majestät redan i saken deciderat låta någon del af densamma ankomma på landtdagens pröfning. Också i punkten om införandet af de i Kejsaredömet gällande stadganden m. m.|6| lärer han uttalat sig, i fråga om tiden, med mera återhåll än GGGeneralguvernören. Se der nu huru landet ligger.
Af mitt svarsbref till SW v T. finner Du att jag var en smula irriterad af ditt närmast föregående bref. Jag tyckte mig deri se någonting liknande misstro till min fasthet i den fördömda frågan eller åtminstone ett antagande att jag icke med kraft hållit på Senatens förslag till lösning, för hvilket jag dock uttalat mig i princip tidigare än någon annan neml.nämligen för alla vederbörande här före remissen till Senaten. OBls förslag upptogs ju för den händelse att ingen utsigt funnos att vinna bifall till prop.propositionen och dess syfte var att i grunden icke gifva bort mera än Senatens försl.förslag till administratif förordning gjort. Att OBl. i början t. o. m. gaf företräde deråt framför att sätta|7| knifven på strupen på ständerna var en sak för sig. Men då detta förslag i en så grannlaga fråga en gång kom upp och tycktes anslå föredraganden hos HMtHans Majestät, var det ju min förb.förbehållna skyldighet att göra det så ofarligt som möjligt. Hade detsamma förekommit i komitén och äfven vunnit v. D.s understöd, skulle jag naturligtvis icke på annat sätt gifvit det mitt förord än eventuelt och efter det jag i mitt votum främst tillstyrkt prop.propositionen i öfverensstämmelse med Senatens förslag. Detta trodde jag mig tydligt hafva antydt i de hastigt hopraffsade readerna till Troil och Dig.
Öfverhufvud, Käre Vän, förefaller det mig såsom om Du oaktadt egen erfarenhet med Bunge, Bruun, Ehrnrooth, Timeriaseff o. a.och andra skulle fästa öfverdrifna|8| förhoppningar vid hvad man här hos vederbörande kan uträtta med öfvertalning, dialektik och stark moralisk påtryckning. Sådant mynt går i ständerförsamlingar, utskott och större kollegier, der alltid finnas mer eller mindre oreflekterade eller odeciderade element. Men methoden är vida mindre verksam i fråga om enskilda individer, embets- eller statsmän, på hvilka en bestämd personl.personlig ansvarighet hvilar och som på sig ställa fordran af att låta sig bestämmas blott af sin egen hembakade öfvertygelse, sitt samvete – eller sitt och sina öfverordnades intresse. På personer i denna ställning verkar enträgenhet och påtryckning icke sällan i motsatt riktning, när icke maktmedel stå till|9| buds. Man bör visst icke underlåta att äfven på sådana personer söka inverka, men det måste ske med enkel, saklig bevisning och menagerande af sjelfständighetsanspråket. Jag vet att vi i grund härom tänka lika, men jag tror Du i praxis någon gång felar häremot. Särskildt ville jag bedja Dig att icke för mycket söka i fråga om uppträdande instruera gubben Molander. Så mycket jag kunnat finna har HM här stått på sig så väl som någon annan af våra bästa det kunnat och troligen med sitt enjla men sega och förtroendeingifvande sätt samt äfven sin ålder verkat mer i vårt intresse än det skulle förunnats någon annan med friskare krafter och|10| rikare gåfvor. Jag vet också nog att han häri har haft ett förträffligt stöd och ovärderlig arbetshjelp från Dig. Men gubben är gammal och nervös blefven och jag har trott mig finna att Du någon gång med dina bref om huru han bör uppträda i kommissionen och hvad han bör säga, oroat honom utan verkligt gagn. Naturligtvis har han häröfver icke beklagat sig, men jag har funnit att det plågat honom, då han icke ansett situationen sådan Du tyckes förutsatt samt trott sig genom strikt följande af din antydan blott framkalla en ogynsam stämning hos öfrige i kommissionen. Han har då flere, flere gånger återkommit till saken, men städse dock med det resultat att han funnit det bättre göra såsom först af honom tänkts.|11| I betraktande af den svåra börda som här pålagts den gamle hedersmannen, har jag tyckt synd med honom under dylika ögonblick af vexation och beslutat göra Dig uppmärksam på förhållandet. Af största vigt är dock att gubben håller sig vid kurage, som han nog behöfver, ensam såsom han är mot tre, stundom fyra contraopinanter. –
Wi få fransk öfversättning af strafflagen till kongressen och Du bör hålla dina 1 200 mr.mark i beredskap. Se här Beauchets bref, som jag besvarat och bedt honom för vinnande af tid trycka öfversättningen i Nancy. Wid ett så påskyndadt arbete är det i sakens intresse att öfversättaren sjelf läser sitt korrek|12|tur, då arbetet skall utgå under hans namn. Jag bad honom taga 500 exemplexemplar. Är det nog?
Detta blir i alla afseende ett monstruöst bref. Förlåt klottet med papper och piktur. –
Emottag och framför till lilla Cely och hennes Mamma vår hjertliga lyckönskan till hennes framgång vid kransbinderskevalet.
Farväl, gamle vän, och var öfvertygad att bekymret för det som måhända snart oss förestår och ängslan för vårt kära fosterlands kommande öden icke är mindre här än hos Eder.
Din uppriktigt tillgifne
RM.
Obs. Gör icke mottagandet i HforsHelsingfors öfverdrifvet glänsande. Måhända kunde kollationen i Brunnsparken uteblifva. –