17.4.1883 Sekret. Till K. Senatens Ekonomie Departements protokoll

Svensk text

|1|

Sekret.

Till K.Kejserliga Senatens Ekonomie Departements protokoll, den 17 April 1883.

Såsom K.Kejserliga Senaten har sig bekant af de meddelanden jag hade äran afgifva den 4 i denna månad efter återkomsten från min i och för underhandlingar med finansministern i Kejsardömet, rörande införseln till Ryssland af vissa finska jernprodukter, enligt Senatens uppdrag företagna resa, var bemälde minister sinnad att underställa frågan om begränsning af sagda införsel en komité af några utaf de ryska ministerarne jemte Finlands ministerstatssekreterare.

Nyligen har H. E.Hans Excellens Generalguvernören genom halfofficielt bref blifvit underrättad derom att H. K. M.Hans Kejserliga Majestät behagat bifalla till hrherr Bunges förslag rörande sagda komité samt till ordförande deri utsett presidenten i Rikskonseljens departement för ekonomin och finanserna grefve Boronoff och till ledamöter finansministern Bunge, inrikesministern grefve Tolstoj, domänministern Ostraffsky och rikskontrollör Salsky, samt äfvensom från finsk sida generalguvernören grefve Heiden och ministerstatssekreteraren Bruun.

Oaktadt hrherr Bunge vid slutet af|2| mina öfverläggningar med honom uttalade sig för bibehållandet af 1859 års system, framgår det af nyssnämnda bref till Generalguvernören att förberörda komité icke blott skall föreslå en lösning af frågan om finjernsimporten, utan ock taga handelsrelationerna mellan Ryssland och Finland i allmänhet under öfvervägande.

Dessutom har jag i förrgår från finansministern emottagit ett bref af den 30 Mars (11 April), i öfversättning så lydande:

”De statistiska uppgifterna om handeln mellan Ryssland och Finland äfvensom Edert memorial hafva kommit mig till handa och jag är Eder mycket tacksam derför, men jag vidhåller min föregående ståndpunkt. Förhållandenas makt (la force des choses) tvingar oss att omfatta den protektionistiska politiken och detta kräfver ovilkorligen (impérieusement) en revision af den lag som reglerar våra kommersiella förhållanden. I detta syfte har en kommission blifvit af H. M.Hans Majestät Kejsaren utsedd och jag är säker att det ämne, som|3| intresserar oss båda, skall behandlas med den fullkomligaste opartiskhet.

Emottag, o. s. v.”

De förslag, komitén kommer att afgifva, kunna visserligen icke blifva genomförda innan Senaten fått pröfva desamma och till H. M.Hans Majestät inkomma med framställning i ämnet. Men i betraktande af frågans stora vigt och då Finlands representanter i komitén kunna hafva behof af att redan under förloppet af komiténs förhandlingar blifva upplysta om de synpunkter, hvilkas vidhållande Senaten ansågo vara för landets intressen nödvändigt, – har jag trott mig böra redan nu påkalla Senatens uppmärksamhet på denna angelägenhet, och utber mig att få såsom underlag för öfverläggningen framställa följande korta öfversigt af de olika system, enligt hvilken ifrågavarande handelsrelationer kunde vara ordnade, – hvarvid först några ord må egnas åt det nuvarande systemets fördelar och olägenheter:

Det för de flesta finska industrialster, om ock för en del endast till begränsadt belopp medgifva fria|4| tillträdet till den stora ryska varumarknaden har för vår industri möjliggjort en utveckling, hvilken densamma annars sannolikt icke hade ernått. – Vi hafva år 1881 till Ryssland exporterat

väfnader för8 896 000 mark
papper ochsvårtytt arbeten deraf8 635 000
jern- och stålvaror5 770 000
glasvaror1 901 000
fartyg och båtar1 587 000
tapeter1 531 000 o. s. v.

medan utförsel af industrialster till andra länder egt rum endast till ytterst obetydliga belopp.

Samma år uppgick exporten till Ryssland af

smör till5 670 000 mark
kreatur2 905 000
fisk1 609 000
mjölk604 000

hvilket utvisar att äfven landthushållningen har sin vigtigaste marknad i Ryssland, ty till andra länder utgjorde exportvärdet af smör, kött och kreatur sammantagdt endast 5 486 000 mark.

Föga sannolikt är, att den finska industrin i andra brancher än möjligen pappret skulle kunnat tillkämpa sig en namnvärd afsättning|5| i länder med en högre industriel utveckling, eller konkurrera i Ryssland med andra länders alster derest äfven de finska varit med tull belagda.

Men visserligen har å andra sidan de ryska varornas tullfria införsel till Finland beredt den inhemska näringsfliten en i åtskilliga grenar rentaf hämmande konkurrens. Vi hafva år 1881 infört från Ryssland

väfnader för9 031 000 mark
vapen1 877 000
rep och tåg1 055 000
kläder990 000
jern- och stålvaror971 000
konfekt934 000
mössor883 000
skoplagg795 000
bakverk772 000

o. s. v.

Det är otvifvelaktigt, att det mesta af dess artiklar skulle kunnat i Finland tillverkas, om de icke tullfritt inkommit från Ryssland. Tänker man sig åter, att tullafgifter hade fått uppbäras för samtliga från Ryssland komna, eljest tullpligtiga varor, så skulle våra tullinkomster ställt sig åtminstone 4 millioner mark lägre än nu varit fallet.

Det är således icke så ringa olägenheter förbundna med de fördelar|6| vårt land erfarit i sin ekonomi af de fria handelsrelationerna med Ryssland. Medgifvas måste likväl, att landets ekonomiska framåtskridande under de sista decennierna synes bevisa att fördelarna varit större än nackdelarna, och att en brytning med ifrågavarande system skulle medföra betänkliga rubbningar för de vigtigaste bland våra industrier samt blifva än mera känbar derest tullfriheten ginge förlorad äfven för ladugårdsskötselns alster.

Då statistiken visar att ryssarne exploiterat den finska marknaden lika väl som finnarne den ryska, måste man göra sig den frågan, om då det i Ryssland på senare tider upphöjda starka ropet på inskränkning eller förintande af den finska handelns s. k.så kallade privilegier icke har något giltigt skäl för sig?

Enligt min tanke leder en objektiv granskning till det erkännande, att det fria tillträdet af finska industrialster till Ryssland icke står i full öfverensstämmelse med den starkt protektionistiska anda som i den ryska tullagstiftningen alltmer gjort sig gällande;

|7|

att Rysslands stegrade tullsatser gentemot utlandet utgöra premiersvårtytt äfven för de finska fabrikanterna;

att de ryska fabrikanterna, i anseende till Finlands lägre tulltaxa icke hafva lika förmåner på den finska marknaden; samt

att vårt finska tullsystem, protektionistiskt äfven det, lemnar åtskilliga råvaror och materialier tullfria eller vid en låg tullafgift, medan den ryska tulltaxan, dels af fiskaliska skäl, dels för att gynna äfven produktionen af råvaror i eget land, stadgat betydliga tillsatser äfven på ifrågavarande artiklar.

Då emellertid industrin icke kan tillväxa i starkare progression än kapitalbildningen fortgår, – industriela anläggningar med utländskt kapital höra nemligen städse och öfverallt till undantagen, – då af detta skäl, och emedan åtskilliga vigtiga artiklar blott till limiterad mängd få tullfritt inkomma till Ryssland, införseln af finska fabrikat till Kejsaredömet kan utgöra endast en ringa bråkdel af Rysslands egen industriela produktion|8| och således knappast borde märkas på konkurrensens vågskål, äro ofvanomförda ojemnheter visserligen af ringa betydelse i praktiskt hänseende. Men teoretiskt torde desamma icke kunna fullständigt bortresonneras, och vi innehafva icke en tillräckligt stark position så länge vi, stödjande oss i hufvudsak på reciprocitetsprincipen, ej kunna ådagalägga att densamma från vår sida i allo tillämpats.

I hvarje fall föreligger nu det faktum att man från rysk sida yrkar på en revision af 1859 års uppgörelse. Olika alternativ torde härvid framkastas och komma under skärskådande.

Redan för åtskilliga år tillbaka har det påstående förnummits, att Finland borde träda i fullständig tull union med Ryssland.

Från finsk ståndpunkt är detta absolut förkastligt, emedan det stredo emot vår statsrättsliga ställning och dessutom skulle rubba hela vårt finanssystem. Ursprungligen framstäldt af politiska motiv, torde detta förslag knappast numera på alvar upptagas, dels emedan stämningen i Ryssland icke f. n.för närvarande kan vara böjd för att|9| åt den finska näringsfliten öppna obegränsadt tillträde, dels emedan det af ryska finansförvaltningen nogsamt beaktats, att vid ett sådant system den finska skärgårdens beskaffenhet i hög grad skulle gynna insmugglingen af dyrbara, för kejsarstädernas konsumtion beräknade varor.

Det är derför antagligt, att endast följande tvenne alternativ skola komma under alvarlig debatt:

A. Vid fortbeståndet af finska varornas tullfria införsel till Ryssland fästes det vilkor, att den finska tulltaxan skall ändras till öfverensstämmelse med den ryska, om ej i allt, så åtminstone i de delar, som inverka på de förnämsta industrierna.

B. 1859 års system upphäfvas och betalandet af tull göras ömsesides till regel för varor som öfvergå den finsk-ryska gränsen. För sådant ändamål upprättas en särskildt för denna gräns gällande modererad tulltariff, – derest icke den allmänna tulltaxan finnes bör tillämpas. I sina tariffbestämningar|10| gentemot främmande länder skulle Finland förblifva fullkomligt oberoende.

Hvad alternativet A. vidkommer, vore detsamma i många hänseenden betänkligt.

Den ryska tariffens adopterande i Finland skulle genom ansenlig stegring af en mängd varupriser, tynga hårdt på konsumenterna. Det skulle sannolikt bereda ökadt insteg åt ryska fabriker och sålunda minska tullinkomsterna. Uppgjord utan särskild hänsyn till Finlands ekonomiska förhållanden och produktionsvilkor, skulle en dylik tariff sannolikt i många fall visa sig olämplig. Det torde derför icke kunna ifrågakomma att från finsk sida godkänna ett dylikt förslag om det ock uppstäldes såsom vilkor för fri export till Ryssland.

Under öfvervägande kan deremot tagas huruvida Finland i och för nästberörda syftemål borde gå in på att revidera vissa delar af sin tulltaxa för att något närma dem till motsvarande delar af den ryska. Det teoretiskt och oberättigade yrkandet, att ett sådant system för handelsrelationen, som det af 1859, förutsätter en viss grad af öfverensstämmelse i de båda ländernas tulltariffer, borde kunna erforderligen|11| tillgodoses redan genom sådana partiela jemkningar. Det förstås att desamma främst eller uteslutande skulle gälla de tullsatser, som inverka på vigtigare industrigrenars produktionskostnad.

Jag har ännu haft hvarken tid eller tillfälle att ingå på någon närmare undersökning af ifrågavarande eventualitet, och finner mig derför a priorilat. på förhand endast kunna antyda, att om vi skola finna möjligt att samtycka till en dylik modifikation af vår tariff, vi tillika derigenom borde vinna icke blott upphäfvande af de qvantitetsbegränsningar, som f. n.för närvarande hämmar exporten af en del varor till Ryssland, utan ock garantier för en längre tids bestånd af den uppgörelse som sålunda blefve träffad.

Det synes mig icke alldeles osannolikt, att man från rysk sida komma att yrka på alternativet A i den ena eller andra formen, – dels af de politiska skäl, som tala för bibehållandet af de fria handelsrelationer hvilka i sjelfva verket bidragit att närma de båda folken till hvarandra, – dels med afseende å det gagn, äfven den ryska industrin skördar af den fria utförseln till Finland.

|12|

Sistberörda omständighet har visserligen af den ryska pressen, under dess senaste häradståg mot Finland, betecknats såsom en bagatell. Men då förberörda komité sannolikt äfven rådfrågar statistiken, skall den finna, att Finland utgjort en af de förnämsta marknader för den ryska industrin. Under åren 1878–1880 exporterades nemligen, i årligt medeltat, ryska industrialster

till samtliga europeiska och amerikanska staterför ett värde af:
4 880 000 rubel
till Finland1 930 000 rubel
öfver asiatiska gränser3 850 000

Detta enligt Rysslands officiela handelsstatistik, hvilken hvad Finland vidkommer synes vara ytterst bristfällig, enär vår egen handelsstatistik, som med all säkerhet icke har för höga siffror i detta hänseende, utvisar omkromkring 4 gånger så högt värde som det ofvan upptagna.

Ett ytterligare skäl, som låter förmoda omfattandet af detta alternativ är, att en icke ringa mängd af StSankt Petersburgs invånare vant sig vid att isynnerhet under sommarmånaderna profitera af en jemförelsevis fri och obehindrad samfärdsel öfver finska gränsen.

Anledning saknas alltså icke, att så noggrant och mångsidigt som möjligt förbereda sig på att antingen söka afvärja ett förslag af omförmälda beskaffenhet eller att, om detta icke låte sig göra, gifva detsamma den för vårt land bästa möjliga gestaltning.

|13|

Omöjligt är dock icke att komitén, derest den protektionistiska andan helt och hållet får öfverhanden, stannar vid alternativet B.

Om den finska industrin vid Rysslands gräns i stället för tullfrihet plötsligen funne upprest emot sig bålverket af samtidens högsta tulltariff, så blefve följden deraf en oundviklig ruin för en mängd af våra industriela verk. Och liksom satsen ”l’industrie fait vivre”fr. industrin ger livskraft är sann i den meningen att en större fabriksinrättning icke blott omedelbart bereder betydande arbetsförtjenst, utan ock i vida kretsar medelbart ger tillfälle till hvarjehandra förvärf, så är det ock klart, att stängandet af en mängd fabriker skulle draga nöd och betryck öfver tusendetals individer samt känbart skada nationalvälståndet. Och det skulle åtgå en lång tid innan det förstörda eller ofruktbart gjorda kapitalet vore återvunnet och jemte de lediga arbetskrafterna kunde egnas åt andra möjliga företag, – isynnerhet då vår industri i allmänhet icke ännu uppnått någon större fulländning och styrka, och då hvarken fördelaktiga handelstraktater eller redan upparbetade relationer skulle underlätta öfvergången till andra marknader, än den ryska.

Då dessa eventualiteter|14| icke lära kunna frikännas en hög grad af sannolikhet, är det ock af yttersta vigt att söka förekomma en så radikal omgestaltning af det nuvarande systemet, som den ofvan förutsatta.

Annat vore deremot förhållandet om en successiv öfvergång till en måttlig ömsesidig tulltariff blefve aftalad.

Såväl ur finansiel, som ur politisk synpunkt vore nemligen ett ömsesidigt tariffsystem att föredraga framför den nuvarande regimen. Ur finansiel, emedan våra tullinkomster derigenom skulle betydligt ökas; ur politisk synpunkt, emedan den animositet som, låt vara med ringa eller inga skäl, nu blifvit i Ryssland rådande emot Finlands förmenta handelsprivilegier, synbarligen ger näring åt en stämning som äfven på andra områden än det ekonomiska kunde varda oss till skada. Klarhet och bestämdhet skulle träda i stället för den relativa osäkerhet, med thy åtföljande rifningar, som kastat sin skugga öfver 1859 års i öfrigt fördelaktiga system.

Men ett väsentligt vilkor för accepterandet af en sådan förändring vore, såsom|15| redan antyddes, att de tullafgifter som på ömse sidor om gränsen komme att uppbäras, icke ställdes alltför höga och att en öfvergångstid blefve bestämd, under hvilken tariffer småningom skulle tillämpas. Jag har tänkt mig, sakens ordnande ungefär på följande sätt:

programmettillagt i marginalen

Tariffen upptager icke hela den mängd artiklar som både Rysslands och Finlands utrikestariffer innehålla. Tullpligtigheten begränsas tvärtom till det minsta möjliga antal artiklar klart och öfverskådligt uppstälda under ett fåtal numror;original:, hvarjemte förklaras att alla öfriga varor äro och förblifva tullfria.

Tullsatserna ställas i allmänhet icke högre, än ⅔ af Rysslands nugällande utrikestariff. Ryska varorna betala vid inträdet till Finland samma tullsatser. Dock om Finlands utrikestariff i någon punkt är lägre än nämnda ⅔ utgöra, måste väl denna lägre sats beräknas äfven för den ryska varan.

Tillämpningen sker småningom, sålunda att efter författningens promulgerande en frist af tre år eger rum, hvarunder nuvarande tullfrihet fortfar, – derpå vidtager förtullningen, dock endast till ⅓ af tullsatsernas belopp, – från och med sjunde året|16| beräknas ⅔ af tullsatsen och efter 9 års förlopp inträder fullständig tillämpning af denna tariff.

Lynnet hos våra östra grannar torde ej ge sig till tåls med så lång väntan; de torde sjelfva känna med sig, att innan förloppet af 9 år helt andra idéströmningar kunna hafva gjort sig gällande.tillagt i marginalen

De ryska produkter, som f. n.för närvarande vid inträdet till Finland erlägga utländsk tull, bibehållas i denna ställning, likaså å andra sidan finska varor af samma kategorier.

Stadgandena beträffande ursprungsbevis borde förenklas och ställas lika på ömse sidor gränsen.

All qvantitetsbegränsning för finska varor borde vid detta system bortfalla.

Finlands representanter i den nu sammanträdande komitén kunna naturligtvis icke genom de yttranden de i densamma afgifva, binda Senatens rätt att fritt pröfva komiténs slutliga förslag. Men af synnerlig vigt är likväl att våra representanter må verka för åstadkommandet af sådana förslag, som äro i någon mån antagliga. Derför synes det mig vara af nöden att Senaten redan på förhand ingår i principiel pröfning af sakens olika sidor. För min del kan jag icke undgå att lemna H. E.Hans Excellens Genr. genGeneralguvernören svar på de förfrågningar han ställer till mig beträffande den hållning han borde i komitén iakttaga. Men dessa mina svar borde kunna afgifvas med vetskap om Senatens åsigter i denna maktpåliggande anglägenhet.

Finsk text

Ingen text, se faksimil eller transkription.

Original (transkription)

|1|

Sekret.

Till K.Kejserliga Senatens Ekonomie
Departements protokoll, den 16struket7tillagt April
1883.

Såsom K.Kejserliga Senaten har sig bekant
af minastruket de meddelanden jag hade
äran afgifva den 4 i denna månadtillagt efter återkomsten från
min i och för underhandlingar med
finansministern i Kejsardömet, rörande
införseln till Ryssland af vissa
finska jernprodukter, fstruket enligt Senatens
uppdrag företagna resa, var bemälde
minister sinnad att underställa frågan
om begränsning af sagda införsel
en komité af några utaf de ryska
ministerarne jemte Finlands minister-
statssekreterare.

Nyligen har H. E.Hans Excellens Generalguvernören
genom halfofficielt bref blifvit
underrättad derom att H. K. M.Hans Kejserliga Majestät beha-
gat bifalla till hrherr Bunges förslag
rörande sagda komité ochstruket samttillagt till leda­struket ord-
förande
tillagt motstruket deri utsett presidenten i Riks-
konseljens departement för ekonomin
och finanserna grefve Boronoff
och till ledamötertillagt finansministern Bunge, inrikesmi-
nistern grefve Tolstoj, domänmi-
nistern Ostraffsky ochtillagt rikskontrollör
Salsky, samttillagt äfvensom från finsk sidatillagt generalguvernören
grefve Heiden och ministerstats-
sekreteraren Bruun.

Oaktadt hrherr Bunge vid slutet af
|2| mina öfverläggningar med honom
förklaradestruket uttalade sig för bibe-
hållandet af 1859 års system,
framgår dettillagt af nyssnämnda bref till
Generalguvernören att förberörda
komité icke blott skall föreslå en
lösning af frågan om finjerns-
importen, utan ock taga handels-
relationerna mellan Ryssland och
Finland i allmänhet under öfver-
vägande.

Dessutom har jag i förrgår från
finansministern emottagit ett bref
af den 30 Mars (11 April), i öfversättning
så lydande:

”De statistiska uppgifterna
om handeln mellan Ryssland och
Finland äfvensom Edert memorial
hafva kommit mig till handa
och jag är Eder mycket tacksam
derför, men jag vidhåller min
föregående ståndpunkt. Förhållandenas
makt (la force des choses) tvingar
oss att omfatta den protektionistiska
politiken och detta kräfver ovilkorligen
(impérieusement) en revision af den
lag som reglerar våra kom-
mersiella förhållanden. I detta
syfte har en kommission blifvit
af H. M.Hans Majestät Kejsaren utsedd och jag
är säker att det ämne, som
|3| intresserar oss båda, skall be-
handlas med den fullkomligaste
opartiskhet.

Emottag, o. s. v.”

De förslag, komitén kommer att
afgifva, kunna visserligen icke blifva
genomförda innan Senaten fått
pröfva desamma och till H. M.Hans Majestät inkom-
ma med framställning i ämnet.
Men i betraktande af frågans stora
vigt och då Finlands representanter
i komitén kunna hafva behof
af att redan under förloppet af
komiténs förhandlingar blifva upp-
lysta om de synpunkter, hvilkas vid-
hållande Senaten ansågo vara för
landets intressen nödvändigt, – har jag
trott mig böra redan nu påkalla
Senatens uppmärksamhet på denna
angelägenhet, och utber mig att få
såsom underlag för öfverläggningen
framställa följande korta öfversigt
af de olika system, enligt hvilken
ifrågavarande handelsrelationer
kunde vara ordnade, – hvarvid
först några ord må egnas åt det
nuvarande systemets fördelar och
olägenheter:

Det för de flesta finska industri-
alster, om ock för en del endast till
begränsadt belopp medgifva fria
|4| tillträdet till den stora ryska varu-
marknaden har för vår industri
möjliggjort en utveckling, hvilken
densamma,struket annarstillagt om afsättning funnits endast
efter betalning af tull,
struket sannolikt icke
hade ernått. – Vi hafva år 1881 till
Ryssland exporterat

väfnader för8 896 000 mark
papper ochsvårtytt ar-
beten deraf
8 635 000
jern- och stålvaror5 770 000
glasvaror1 901 000
fartyg och båtar1 587 000
tapeter1 531 000 o. s. v.

medan utförsel af industrialster
till andra länder egt rum endast till
ytterst obetydliga belopp.

Samma år uppgick exporten till
Ryssland af

smör till5 670 000 mark
kreatur2 905 000
fisk1 609 000
mjölk604 000

hvilket utvisar att äfven landthushåll-
ningen har sin vigtigaste marknad
i Ryssland, ty till andra länder
utgjorde exportvärdet af smör, kött
och kreatur sammantagdt endast
5 486 000 mark.

Föga sannolikt är, att den finska
industrin i andra brancher än
möjligen pappret skulle kunnat
tillkämpa sig en namnvärd afsättning
|5| i länder med en högre industriel ut-
veckling, eller konkurreratillagt i Ryssland med andra
länders alster derest äfven de finska
varit med tull belagda.

Men visserligen har å andra sidantillagt de ryska
varornas tullfria införsel till Finland
beredt den inhemska näringsfliten
en i åtskilliga grenar rentaf häm-
mande konkurrens. Vi hafva år
1881 infört från Ryssland

väfnader för9 031 000 mark
vapen1 877 000
rep och tåg1 055 000
kläder990 000
jern- och stålvaror971 000
konfekt934 000
mössor883 000
skoplagg795 000
bakverk772 000

o. s. v.

Det är otvifvelaktigt, att det mesta
af dess artiklar skulle kunnat i
Finland tillverkas, om ejstruket de icke
tullfritt inkommit från Ryssland.
Tänker man sig åter, att [...]oläslig/saknad text
[...]oläslig/saknad text tullafgifter hade fått uppbäras
för samtliga från Ryssland komna, eljest tullpligtiga varor,
hade återstruket skulle våra tullin-
komster ställt sig åtminstone 4
millioner mark lägre än nu [...]oläslig/saknad text
varit fallet.

Det är således icke så ringa
olägenheter förbundna med de fördelar
|6| vårt land erfarit i sin ekonomi
af 1859 års hastruket de fria handelsrela-
tionerna med Ryssland. Medgifvas
måste likväl, att vårtstruket landets ekono-
miska framåtskridande under de sista
decennierna synes bevisa att för-
delarna varit större än nackdelarna,
och att en brytning med ifrågavarande
system skulle medföra betänkliga
rubbningar för de vigtigaste bland
våra industrier samt blifva än
mera känbar derest tullfriheten ginge
förlorad äfven för ladugårdsskötselns
alster.

Då statistiken visar att ryssarne
exploiterat den finska marknaden
lika väl som finnarne den ryska,
måste man göra sig den frågan, om
då det i Rysslandtillagt på senare tider upphöjda
starka ropet på inskränkning eller
förintande af den finska handelns
s. k.så kallade privilegier icke har något
giltigt skäl för sig?

Enligt min tanke leder en objektiv
granskning till det erkännande,
attstruket att det fria tillträdet af finska
industrialster till Ryssland icke står
i full öfverensstämmelse med den
starkt protektionistiska anda som
i den ryska tullagstiftningen alltmer
gjort sig gällande;

|7|

att Rysslands stegrade tullsatser
gentemot utlandet utgöra premiersvårtytt
äfven för de finska fabrikanterna;

att de ryska fabrikanterna, i
anseende till Finlands lägre tulltaxa
icke hafva lika förmåner på den
finska marknaden; samt

att vårt finska tullsystem, ehurustruket
protektionistiskt äfven det, lemnar
en delstruket åtskilliga råvaror och mate-
rialier tullfria eller vid en låg tull-
afgift, medan den ryska tulltaxan,
dels af fiskaliska skäl, dels för att
gynna äfven produktionen af rå-
varor i eget land, stadgat betydliga
tillsatser äfven på ifrågavarande ar-
tiklar.

emellertidtillagt industrin icke kan tillväxa
i starkare progression än kapital-
bildningen fortgår, – industriela
anläggningar med utländskt kapital
höra nemligen städse och öfverallt till
undantagen, – då derförstruket af detta
skäl, och emedan åtskilliga vigtiga
artiklar blott till limiterad mängd
få tullfritt inkomma till Ryssland,
denstruket införseln af finska fabrikat till
Kejsaredömet endaststruket kan utgöra
endast en forstruket ringa bråkdel af Ryss-
lands egen industriela produktion,struket
|8| och således knappast borde märkas
på konkurrensens vågskål, äro
ofvanomförda ojemnheter visserligen
af ringa betydelse i praktiskt hänseende.
Men teoretiskt kunnastruket tordetillagt desamma
icke kunnatillagt fullständigt bortresonneras, och
vi innehafva icke en tillräckligt stark
position så länge vi, stödjande
oss i hufvudsak på reciprocitets-
principen, ickestruket ejtillagt kunna ådagalägga
att densamma från vår sida i allo
iakttagas.struket tillämpats.

I hvarje fall föreligger nu
det faktum att man från rysk
sida yrkar på en revision af 1859
års uppgörelse. Olika alternativ
torde härvid framkastas och
komma under skärskådande.

Redan för åtskilliga år tillbaka
har det påstående förnummits, att
Finland borde träda i fullständig
tull union med Ryssland.

Från finsk sidastruket ståndpunkttillagt är detta absolut
förkastligt, emedan det stredo emot
vår statsrättsliga ställning och dessutom
skulle rubba hela vårt finanssystem.
Ursprungligen framstäldt af poli-
tiska motiv, torde detta förslag knap-
past numera på alvar upptagas,
enärstruket dels emedan stämningen i
Ryssland icke f. n.för närvarande kan vara böjdtillagt för att
|9| åt den finska näringsfliten öppna
obegränsadt tillträde, dels emedan
det af ryska finansförvaltningen
nogsamt beaktats, att vid ett
sådant system den finska skärgårdens
beskaffenhet i hög grad skulle
försvårastruket gynna insmugglingen af
dyrbara, för kejsarstädernas kon-
sumtion beräknade varor.

Man kanstruket Det ärtillagt derför antagligt, att
endast följande tvenne alternativ
skola komma under alvarlig
debatt:

A. Vid fortbeståndet af finska
varornas tullfria införsel till Ryssland
fästes det vilkor, att den finska
tulltaxan skall ändras till öfverens-
stämmelse med den ryska, om ej i
allt, så åtminstone i de delar, som
inverka på de förnämsta industri-
erna.

B. 1859 års system upphäfvas
och betalandet af tull göras öm-
sesides till regel för varor som
öfvergå den finsk-ryska gränsen.
För sådant ändamål upprättas en
särskildt för denna gräns gällande
modererad tulltariff, – derest icke
den allmänna tulltaxan finnes bör
tillämpas. I sina tariffbestämningar
|10| gentemot främmande länder skulle
Finland förblifva fullkomligt oberoende.

Hvad alternativet A. vidkommer,
vore detsamma i många hänseenden
betänkligt.

Den ryska tariffens adopterande
i Finland skulle väsentligenstruket genom
ansenlig stegring af en mängd varu-
priser, tynga hårdt på konsumenterna.
Det skulle sannolikt bereda ökadt
insteg åt ryska fabriker och sålunda
minska tullinkomsterna. Uppgjord
utan särskild hänsyn till Finlands
ekonomiska förhållanden och produktions-
vilkor, skulle en dylik tariff sannolikt
i många fall visa sig olämplig. Det
torde derför icke kunna ifrågakomma
att från finsk sida godkänna ett dy-
likt förslag om det ock uppstäldes såsom
vilkor för fri export till Ryssland.

Under öfvervägande kan deremot
tagas huruvida Finland i och för näst-
berörda syftemål borde gå in på att re-
videra vissa delar af sin tulltaxa för att
något närma dem till motsvarande
delar af den ryska. Det teoretiskt och
oberättigade anspråketstruket yrkandettillagt, att ett sådant
system för handelsrelationen, som det af
1859, förutsätter en viss grad af öfver-
ensstämmelse i de båda ländernas
tulltariffer, borde kunna erforderligen
|11| tillgodoses redan genom sådana
partiela jemkningar. Det förstås
att desamma främst eller uteslutandetillagt skulle gälla
artiklarstruket de tullsatser, som inverka på
vigtigare industrigrenars produktions-
kostnad.

Jag har ännu hvarkenstruket haft hvarken
tid eller tillfälle att ingå på någon när-
mare undersökning af ifrågavarande
eventualitet, och finner mig derför
a priori endast kunna antyda, att
för attstruket om vi skola finna möjligttillagt att samtycka till en dylik modi-
fikation af vår tariff må hafva
någon möjlighet för sig
struket, vi tillika
derigenom borde vinna garantierstruket
icke blott upphäfvande af de qvantitets-
begränsningar, som f. n.för närvarande hämmar
exporten af en del varor till Ryssland,
utan ock garantier emot störande
angrepp och ändringsförslag
struket för en
längre tids bestånd af den uppgörelse
som sålunda blefve träffad.

Det synes mig icke alldeles osanno-
likt, att man från rysk sida komma
att yrka på alternativet A i den ena
eller andra formen, – dels af de politiska
skäl, som tala för bibehållandet af de
fria handelsrelationer hvilka i sjelfva
verket bidragit att närma de båda folken
till hvarandra, – dels afstruket med afseende
å det gagn, äfven den ryska industrin
skördar af den fria utförseln till Finland.

|12|

Sistberörda omständighet har visserligen
af den ryska pressen, bstruket under dess senaste
häradståg mot Finland, betecknats såsom
en bagatell. Men då förberörda komité
sannolikt äfven rådfrågar statistiken, skall
den finna, att Finland utgjort en af de
förnämsta marknader för den ryska in-
dustrin. Under åren 1878–1880 expor-
terades nemligen, i årligt medeltat, ryska
industrialster

till samtliga europeiska och
amerikanska stater
för ett värde af:
4 880 000 rubel
till Finland1 930 000 rubel
öfver asiatiska gränser3 850 000

Detta enligt Rysslands officiela handels-
statistik, hvilken hvad Finland vidkommer
synes vara ytterst bristfällig, enär vår
egen handelsstatistik, som med all säkerhet
icke har för höga siffror i detta hänseende,
utvisar omkromkring 4 gånger så högt värde
som det ofvan upptagna.

Ett ytterligare skäl, som låter förmoda
omfattandet af detta alternativ är, att
en icke ringa mängd af StSankt Petersburgs
invånare vant sig vid att isynnerhet under
sommarmånaderna
profitera af
tillagt en jemförelsevis
fri och obehindrad samfärdsel öfver
finska gränsen. isynnerhet under som-
marmånaderna
struket

Anledning saknas alltså icke, att så
noggrant och mångsidigt som möjligt
förbereda sig attstruket på att antingen söka
afvärja omfömäldastruket ett förslag af omför-
mälda beskaffenhet eller att, om detta icke
låte sig göra, gifva detsamma den för vårt
land bästa möjliga gestaltning.

|13|

Omöjligt är dock icke att komitén,
derest den protektionistiska andan
helt och hållet får öfverhanden, stannar
vid alternativet B.

Om den finska industrin vid Rysslands
gräns i stället för tullfrihet plötsligen
funne uppresttillagt emot sig bålverket af [...]oläslig/saknad text samtidens
högsta tulltariff, så blefve följden deraf
en oundvikligastruket ruin för en mängd af våra
industriela verk. Och liksom satsen
”l’industrie fait vivre” är sann i den
meningen att en större fabriksinrättning
icke blott omedelbart bereder betydande
arbetsförtjenst, utan ock i vida kretsar
medelbart spriderstruket ger tillfälle till hvarje-
handra förvärf, så är det ock klart,
att stängandet af en mängd fabriker
vorestruket skulle spridastruket draga nöd och betryck
öfver tusendetals individer samt känbart
skada nationalvälståndet. Och det skulle
åtgå en icke såstruket lång tid innan det för-
störda eller ofruktbart gjorda kapitalet vore
återvunnet och jemte de lediga arbets-
krafterna kunde egnas åt andra
möjliga företag, – isynnerhet då vår
industri i allmänhet icke ännu uppnått
någon större fulländning och styrka, och
då hvarken fördelaktiga handelstraktater
eller redan upparbetade relationer skulle
underlätta öfvergången till andra mark-
nader, än den ryska.

man ickestruket dessa eventualiteter
|14| icke lära kunna frikännas en
hög grad af sannolikhet, är det
ock af yttersta vigt att söka före-
komma en så radikal omgestaltning
af det nuvarande systemet, som den
ofvan förutsatta.

Annat vore deremot förhållandet
om en successiv öfvergång till en
måttlig ömsesidig tulltariff blefve
aftalad.

I ock för sig betraktad, vore.struket

Såväl ur finansiel, som ur politisk
synpunkt vore nemligen ett ömsesidigt
tariffsystem att föredraga framför den
nuvarande regimen. Ur finansiel,
emedan våra tullinkomster derigenom
skulle betydligt ökas; ur politisk syn-
punkt, emedan den animositet som,
låt vara med ringa eller inga skäl, nu
blifvit i Ryssland rådande emot Fin-
lands förmenta handelsprivilegier,
synbarligen ger näring åt en stämning
som äfven på andra områden än det
ekonomiska kunde varda oss till
skada. Klarhet och bestämdhet skulle
träda i stället för den relativa osäkerhet,
med thy åtföljande rifningar, som kastat
sin skugga öfver 1859 års i öfrigt fördel-
aktiga system.

Men ett väsentligt vilkor för accep-
terandet af en sådan förändring struket voretillagt, såsom
|15| redan antyddes, att de tullafgifter som
på ömse sidor om gränsen komme att
uppbäras, icke ärostruket ställdestillagt alltför höga och att
en öfvergångstid fastställesstruket blefve bestämdtillagt, under hvilken
tariffer småningom blefvestruket skulletillagt tillämpas.
Jag har tänkt mig, sakens ordnande
ungefär på följande sätt:

programmettillagt i marginalen

Tariffen upptager icke hela den
mängd artiklar som bådetillagt Rysslands och
Finlands utrikestariffer innehålla.
Förtullningsskyldigheterstruket Tullpligtigheten
begränsas tvärtom till det minsta
möjliga antal artiklar klart och öfverskådligt
uppstälda under ett
fåtal numror;
tillagt, hvarjemte
förklaras att alla öfriga varor äro
och förblifva tullfria.

Tullsatserna ställas i allmänhettillagt icke högre, än
⅔ af Rysslandstillagt nugällande ryskastruket utrikestariff.
Ryska varorna betala vid inträdet
till Finland samma tullsatser. Dock om
Finlands utrikestariff i någon punkt
är lägre än [...]oläslig/saknad text nämnda
⅔ utgöra, måste väl denna lägretillagt härå en jemkning
ske ega rum
struket sats beräknas äfven för den ryska
varan.

Tillämpningen sker småningom, så-
lunda att efter författningens promul-
gerande en frist af tre år eger rum,
hvarunder nuvarande tullfrihet fort-
far, – derpå vidtager förtullningen,
dock endast till ⅓ af tullsatsernas
belopp, – från och med sjunde året
|16| beräknas ⅔ af tullsatsen och efter
9 års förlopp inträder fullständig
tillämpning af denna tariff.

Lynnet hos våra östra grannar
torde ej ge sig till tåls med så lång
väntan; de torde sjelfva känna
med sig, att innan förloppet af 9 år
helt andra idéströmningar kun-
na hafva gjort sig gällande.
tillagt i marginalen

De ryska produkter, som f. n.för närvarande vid
inträdet till Finland erlägga utländsk
tull, bibehållas i denna ställning, likaså
å andra sidan finska varor af samma
kategorier.

Stadgandena beträffande ur-
sprungsbevis borde förenklas och
ställas lika på ömse sidor gränsen.

All qvantitetsbegränsning för
finska varor borde vid detta system
kunnastruket bortfalla.

Finlands representanter i den
nu sammanträdande komitén kunna
naturligtvis icke genom de yttranden
de i densamma afgifva, binda Senatens
rätt att fritt pröfva komiténs slutliga
förslag. Men af synnerlig vigt är likväl
att våra representanter må verka för åstad-
kommandet af sådana förslag, som äro i
någon mån antagliga. Derför synes det mig
vara af nöden att Senaten redan på förhand
ingår i principiel pröfning af sakens olika sidor.
För min del kan jag icke undgå att meddelastruket lemna
H. E.Hans Excellens Genr. genGeneralguvernören svar på de förfrågningar han ställer
till mig beträffande hvad de yrkandestruket den hållningtillagt han borde
i komitén [...]oläslig/saknad text iakttaga. Men dessa mina svar
borde kunna afgifvas med vetskap om Se-
natens åsigter i denna maktpåliggande
anglägenhet.

Dokumentet i faksimil