19.6.1890 Senatens underd. yttrande och förslag i myntfrågan

Svensk text

|1|

Denna framställning, som afläts af Senaten den Juni 1890, är redigerad af L. Mechelintillagt i marginalen

Till Hans Kejserliga Majestät

St. A. K. o. S.!Stormäktigste Allernådigste Kejsare och Storfurste!

Sedan tjenstförrättande Ministerstatssekreteraren för Finland tillsändt Generalguvernören öfver landet en afskrift af den i frågan om införande i Storfurstendömet af ett med Kejsaredömets öfverensstämmande myntsystem Nådigst tillsatta komités beslut äfvensom en afskrift af Finansministerns i Kejsaredömet härom aflåtna skrivelse af den 21 Maj, har Generalguvernören till Senaten öfversändt dessa handlingar jemte skrivelse af den 7 innevarande Juni (29 Maj), hvari förmäles att tjenstförrättande Ministerstatssekreteraren tillika anhållit om åtgärd i afseende å infordrande inom möiligast snara tid af Senatens utlåtande i förevarande ärende icke allenast i hufvudsak, utan ock rörande formen och ordningen för promulgering af författningarna i frågan.

Med underdånig anmälan, att de flesta af de Senatens ledamöter, som för närvarande åtnjuta semesterledighet, på kallelse infunnit sig för att, i anseende till ärendets vigt, i dess behandling deltaga, får Senaten till E. K. M:tsErs Kejserliga Majestäts Nådiga pröfning underdånigst framställa sina åsigter i förevarande angelägenhet jemte förslag beträffande de af densamma påkallade legislativa åtgärder.

|2|

Ofvan bemälda komités beslut omfattar främst, under afdelning I, ett förslag till förändring af Storfurstendömets gällande myntlag.

Med riktig uppskattning af de oöfverstigliga hinder, som skulle möta införandet i Finland af vare sig silfverrubeln eller kreditrubeln i stället för landets nuvarande mynt, har komitén erkänt att, på sätt äfven Senaten anser oeftergifligt, guld fortfarande bör utgöra enda värdemätare och grundval för Storfurstendömets myntsystem.

Men komiténs flertal har likväl föreslagit en högst väsentlig ändring i sagda system, nämligen att den finska myntenheten som för trettio år sedan blef ifrån silfverrubel nedsatt till fjerdedelen deraf, eller en mark nu skulle höjas till en guldrubel.

Det kan med visshet förutses att en sådan förändring icke vore till gagn för landet, emedan en mängd prisförhållanden af konventionel natur påverkas af myntsystemets räkneenhet, hvilket röjer sig deri att åtskilliga slag af ututgifter i länder med hög myntenhet vanligen äro drygare än der låg myntenhet gäller. Detta har ock beaktats vid myntreformer i särskilda länder i det att den förra myntenheten blifvit nedsatt till ⅓ eller ¼, såsom i Tyskland och de skandinaviska länderna, hvaremot en förändring i motsatt riktning knappast torde hafva förekommit.

I Finland särskildt, som är kapitalfattigt och har ett jemförelsevis ringa belopp cirkulerande mynt, är en låg myntenhet ögonskenligen lämpligare, än en hög.

Eders Kejserliga Majestäts Nådiga afsigt att åvägabringa likhet emellan Storfurstendömets och Kejsaredömets mynt blefve icke heller till fullo förverkligad genom guldrubelns införande såsom enhet i stället för marken, ty likheten skulle inskränka sig till rubelnamnet. Så länge guldrubeln i Kejsaredömet, oegentligen är endast en i transaktioner med utlandet och vid tulluppbörden använd värdeenhet, komme det finska myntsystemet, om ock ombildadt enligt komiténs förslag, icke att vara identiskt med Kejsaredömets. Tvärtom skulle det|3| förhållande, att den finska rubeln egde ett högre värde än kreditrubeln, innebära en olikhet emellan de båda myntsystemen af ännu mera påfallande art, än den som för närvarande förefinnes.

Komitén anser den af densamma föreslagna lösning af frågan ”närmast motsvara det öfvergångstillstånd, i hvilket myntfrågan i Kejsaredömet för närvarande synbarligen beinner sig.”

Detta yttrande har af Senaten ej kunnat fattas annorlunda, än såsom en antydning derom att i Kejsaredömet öfvergången till guldmyntfot med metalliskt betalningsmedel är förestående. Men Senaten kan härvid icke undgå att tänka sig möjligheten deraf att denna öfvergång komme att ske med införande af en lägre myntenhet i guld, än guldrubeln, hvilken med mer än 30 procent öfverstiger värdet af den nuvarande allmänna myntenheten, kreditrubeln. I sådant fall skulle – förutsatt att den finska myntenheten nu bleve förändrad enligt komiténs förslag – åter en ny myntreform blifva nödvändig i Finland för att göra detta lands myntväsende, identiskt med Kejsaredömets.

Det är dock förenadt med icke ringa svårigheter, att ändra den gällande myntenheten. Utom de störingar, som deraf framkallas i ofvan påpekade konventionela prisförhållanden och svårigheten för de lägre folkklasserna att vänja sig vid den nya räkneenheten, medför förändringen en ofantlig mängd formelt arbete i omställandet af alla såval offentliga som privata räkenskaper, taxor, m. m. samt betydliga kostnader för omprägling af mynten och tillverkning af nya sedlar.

Af synnerlig vigt vore derför, att man vid förändringens genomförande kunde ega visshet derom, att det nya systemet blir definitivt beståndande, så att arbetet ej snart åter måste göras om. Denna visshet kan ej förefinnas innan den i komiténs ofvan citerade yttrande antydda myntreform i Kejsaredömet blifvit Allernådigst påbjuden.

Skulle guldrubeln emellertid nu blifva, enligt komiténs förslag, införd såsom myntenhet i Finland, uppstode häraf i den dagliga rörelsen påföljder, hvilka Senaten ej bör un|4|derlåta att i underdånighet till Eders Kejserliga Majestäts Nådiga behjertande särskildt framhålla. Då finska sedlar och skiljemynt komme att lyda på rubel och kopek liksom kreditmyntet i Kejsaredömet, skulle oärliga personer säkerligen i ganska vidsträckt grad slå sig på spekulationen att importera kreditsedlar och ryskt skiljemynt för att i liqvider med allmoge och arbetare få kreditmyntet emottaget såsom lika gällande med det finska rubelmyntet. Hos nämnda folkklasser förefinnes ej nog allmänt den vana och skarpblick, som erfordras för att t. ex. vid marknader och torghandel hastigt från hvarandra urskilja sedlar som båda lyda å rubel och hvilka det oaktadt äro olika till sitt verkliga värde. Tillfällena till dylik bedräglig spekulation skulle ytterligare ökas, om jemte den finska myntenhetens förändring de af komitén i afdelning III af dess beslut till befordrande af det ryska kreditmyntets spridning inom Storfurstendömet föreslagna åtgärder blefve vidtagna. Under den tid, som åtginge innan Finlands nuvarande sedlar och skiljemynt kunnat från rörelsen indragas, skulle sålunda tre slag af sedlar och skiljemynt cirkulera, hvilket gåfve ökadt upphof åt misstag och svek. Alla de, som derigenom blefve lidande, skulle betrakta de af invecklade myntförhållanden som orsaken till deras förluster.

Om det deremot befunnes möjligt att uppskjuta införandet i Finland af lika myntenhet och myntnamn, som i Kejsaredömet, till den tidpunkt då sedlarne och skiljemynten äfven till värde blefve lika i båda länderna, så skulle den af Eders Kejserliga Majestät Nådigst uttalade enhetstanke blifva förverkligad och förändringen af Finlands myntlag kunna genomföras utan de betänkliga olägenheter, hvilka genom antagandet af komiténs förslag under nuvarande förhållanden skulle drabba isynnerhet de lägre samhällsklasserna i Finland.

Senaten hvars utlåtande i hufvudsak infordrats har i det föregående sökt framhålla de synpunkter, under hvilka den föreslagna myntförändringen ter sig från landets ekonomiska ståndpunkt. För den händelse deremot, att ett godkännande af komitens omförmälda förslag ansåges påkalladt af Rikets allmänna intressen, har senaten uppgjort för|5|slag till den landtdagsproposition som då blefve nödvändig.

Uti Finansministerns memorial uttalas visserligen den förmodan att Ständernas medverkan ej skulle erfordras för genomförande af de utaf komitén föreslagna förändringar. Men vid bedömandet af denna fråga är det af afgörande betydelse, att Lagen om Finlands mynt af den 9 Augusti 1877, genom hvilken guldmyntfoten blef införd, i sin helhet tillkommit under Ständernas medverkan, och att derför intet stadgande i denna lag, vare sig det gäller myntenheten eller skiljemyntet eller annat, kan i administrativ väg förändras.

Närslutande det för nyss antydda eventualitet utarbetade förslag till Nådig proposition angående förändrad myntlag för Storfurstendömet (Bilagan A) får Senaten underdånigst framhålla, att lagförslaget skiljer sig från komiténs förslag, afdeln.avdelning I, endast deri:

att ett skiljemynt à 10 kopek i silfver blifvit tillagdt för att fylla den alltför stora luckan mellan 25 kopek i silfver och 5 kopek i koppar;

i Finland att kopparmynt å 3 kopeks och ½ kopeks valör, såsom umbärliga, bortlemnats; samt

att något stadgande angående myntens prägling å myntverket i S:tSankt Petersburg icke i lagen införts, emedan det finska myntverket, bör bibehållas för tillgodoseende af den rättighet, hvilken genom § 13 i gällande myntlag är landets invånare tillförsäkrad och hvilken utgör en väsentlig beståndsdel af hvarje på metalliska värdemätare grundadt myntsystem, samt emedan det jemväl af rent praktiska skäl, särskildt med hänsigt till skiljemyntet, enligt Senatens öfvertygelse är af vigt att det finska myntverket|6| fortfarande användes för präglingen af mynt för finska Statsverkets och Finlands Banks räkning.

Med anledning af det sist anförda förfaller allt vidare yttrande om komiténs förslag i afdelning II.


Komiténs förslag i afdelning III beträffande de ryska kreditsedlarnas och det ryska silfvermyntets gångbarhet i Finland motsvarar till sitt syfte hvad Senaten, i afgifvet betänkande till komiténs ordförande hade tillstyrkt, för att för Kejsaredömets invånare underlätta liqviders verkställande i Finland under den tid som kan förgå tilldess att en verklig öfverensstämmelse mellan Kejsaredömets och Storfurstendömets myntsystem kan komma till stånd.

Följande anmärkningar, hvilka i hufvudsak återfinnas i Chefens för Finans Expeditionen Friherre Molanders skiljaktiga yttrande till komiténs protokoll, framställa sig dock såsom nödvändiga emot en del detaljer i komiténs ifrågavarande förslag.

Vid betalning af kronoutskylder (punkt 1 mom.moment b) borde emottagandet af ryskt kreditmynt enligt kurs ej göras obligatoriskt i andra delar af landet än Wiborgs län, der trafiken på S:t Petersburg naturligen bereder tillgång på kreditsedlar. I öfriga landsdelar skulle ett sådant stadgande oafsedt omöjligheten att behörigen meddela kursbestämningarna endast utgöra en frestelse för såväl de skattebetalande som uppbördsmännen att spekulera i sedelkursen.

I fråga om betalning enligt taxor är det nödvändigt att särskilja emellan sådana taxor som gälla för liqvider till statskassan och sådana, enligt hvilka medel inkasseras för kommuners eller enskildes räkning. Kronan kan förbinda sig att vid sina inrättningar enligt dess värde emottaga annat mynt, än de som enligt myntlagen är lagligt betalningsmedel; men sådan skyldighet kan icke i administrativ väg åläggas kommuner eller enskilde.

Beträffande kursberäkningen vid det ryska myntets emottagande har Senaten ansett den modifikation af komiténs förslag erforderlig, att de kursbestämningar, hvilka skola två|7| gånger i veckan från S:t Petersburg meddelas, komme att tillämpas endast vid statsjernvägarne, tullverket och kronouppbörden i Wiborgs län, men icke vid inrättningar till hvilka det är omöjligt att genom telegrafen meddela kursen, såsom fallet är med större delen af postanstalterna och flertalet kanaler. Vid dessa inrättningar borde det ryska myntet emottagas enligt kursbestämningar som meddelades för längre tid och icke skulle ändras förr än en betydligare differens i ena eller andra riktningen uppkommit.

Med Finansministerns förslag angående utsättande i sjelfva författningen af grunden för kursberäkningen, är Senaten fullkomligt ense. Men i anledning af hvad i punkt 4) vidare föreslås om ordningen för kursens meddelande torde få anmärkas att en kollegial handläggning i Senaten ej lärer behöfvas för sådan verkställighetssak, som emottagande och notificerande af vexelkurser. Senaten har derför i sitt förslag upptagit att kurserna telegraferas till Finans Expeditionen i Senaten af den myndighet Finansministern förordnar att handhafva denna angelägenhet.

Komiténs förslag i punkt 2) är omformuleradt, utan ändring af innehållet, derhän att det tydligen utgör blott en tillämpning af, icke ett tillägg till ett lagstadgande som ej ligger inom den administrativa lagstiftningens sfer. Wexlar hafva härvid icke särskildt nämnts, emedan de inbegripas i ”förbindelser”.

|8|

Jemte underdånigt förslag till nådig kungörelse angående nu berörda ämne (Bilaga B) vidfogas de Senaten delgifna handlingarna underdånigst och Senaten framhärdar etcetcetera.


|9|

Bilaga A.

Underdånigt förslag till Hans Kejserliga Majestäts Nådiga proposition till Finlands Ständer angående förändrad Lag om Storfustendömets mynt.

Emedan Hans Kejserliga Majestät funnit det vara af Rikets allmänna intressen betingadt, att Storfurstendömet Finland erhölle ett med Kejsaredömet öfverensstämmande myntsystem har Hans Majestät i detta ämne inhemtat yttranden ej mindre af en särskild för ändamålet nedsatt komité, under ordförande af Finlands Generalguvernör, än ock af Finansministern i Kejsaredömet och Senaten för Finland.

Efter mångsidig pröfning af frågan har det befunnits, att guldrubeln, sådan den i Kejsaredömets myntväsende representeras af imperialer och halfimperialer, allaredan har den praktiska betydelse såsom en af de i Kejsaredömet använda värdeenheterna, att dess införande såsom myntenhet i Storfurstendömet skulle väsentligen förminska den nu rådande olikheten mellan detta lands och Kejsaredömets myntsystem, utan att derigenom de fördelar, som beredts Finland genom införandet af guldmyntfot, bleve uppoffrade.

Hans Kejserliga Majestät har derför i Nåder velat till Ständernas handläggning öfverlemna nedanstående förslag till förändrad Lag om Storfurstendömet Finlands mynt, omfattande, jemte sådana bestämningar i nu gällande myntlag som kunna oförändrade qvarstå, nya stadganden dels om myntenheten och guldmynten dels angående skiljemynten. Och förväntar Hans Kejserliga Majestät att Ständerna vidtaga erforderliga beslut i fråga om förändring af valörerna å Finlands Banks sedlar.

|10|

Lag
om Storfurstendömet Finlands mynt.

Med ändring i särskilda delar af Lagen om Storfurstendömet Finlands mynt, gifven den 9 Augusti 1877, hvilken härigenom upphäfves, varder – – – – – – – – nedanstående nya Lag i detta ämne stadfästad,

§ 1.

Finlands myntväsen är grundadt på guld, såsom enda värdemätare.

§ 2.

Räkneenheten för myntet benämnes rubel. Rubeln delas i hundra kopek.

§ 3.

Af guld skola tvenne mynt präglas, det ena fem rubel och det andra å tio rubel. Det förra (halfimperial) skall innehålla 5 ⅔ 5/1 gram samt tio rubels stycket (imperial) 11 ⅓ 9/1 gram fint guld.

§ 4.

För utmyntningen skola nio vigtdelar fint guld sammansmältas med en vigtdel koppar, hvilken legering benämnes myntguld.

Ettusen gram eller en kilogram myntguld utmyntas till etthundrafemtiofem myntstycken å fem rubel, tvåtusen gram till samma antal myntstycken å tio rubel.

§ 5.

Från ofvan stadgade grunder för guldmyntens halt och vigt vare sådana afvikelser tillåtna, som icke öfverstiga 15/10 000|11| öfver eller under rätta halten samt 20/10 000 öfver eller under rätta vigten. Dock iakttages att afvikelser i vigt för hvarje parti myntstycken, som af tio kilogram myntguld bör utmyntas, icke får öfverstiga fem gram.

§ 6.

Skiljemyntet utgöres af silver- och kopparmynt i rubel och kopek.

Silfvermyntet präglas till valörer af en rubel, femtio kopek, tjugufem kopek och tio kopek.

Kopparmyntet präglas till valörer af fem, två, en och en fjerdedels kopek.

Prägeln å samtliga skiljemynt skall tydligen utvisa, att de äro utgifna särskildt för Storfurstendömet Finland.

§ 7.

Den myntmetall, hvaraf myntstyckena å 1 rubel samt 50 och 25 kopek skola präglas, utgör en legering af 1/1 2/4 5/4 silver och 10/144 koppar eller i det närmaste 868/1 000 fint silfver och 132/1 000 koppar.

Legeringen i tio kopeks silfvermyntet är 750/1 000 silvfer och 250/1 000 koppar.

§ 8.

En rubels stycket skall innehålla 17 99 612 gram, 50 kopeks stycket 8 99 806 gram och 25 kopeks stycket 4 49 903 gram fint silver.

Vigten vare för:

  • 1 rubels stycket 20 73 152 gram.
  • 50 kopeks stycket 10 36 576 gram.
  • 25 kopeks stycket 5 18 288 gram.
  • 10 kopeks stycket 2 03 955 gram.

§ 9.

Afvikelsen i halt får å myntstycke af silfver utgöra 3/1 000 öfver eller under rätta halten.

I vigt vare afvikelse tillåten för:

1 rubels stycket med 8,57
50 kopeks styrket ” 12,86ettusendelar öfver eller
25 kopeks styrket ” 17,14under rätta vigten.
10 kopeks stycket ” 36,60
|12|

Beträffande vigtremedium för en rubels samt femtio och tjugufem kopeks stycken gäller dessutom, att vigten af 1 000 en rubels stycken, på en gång uppvägda, ej må skilja sig från den normala med högre belopp än 4/10 000, vigten af 2 000 femtio kopeks stycken, på samma sätt vägda, icke med högre belopp än 7/10 000 och vigten af 4 000 stycken på en gång vägda 25 kopeks mynt icke med högre belopp än 15/10 000. Likaledes må på en gång vägda 10 000 stycken 10 kopeks mynt med högst 12/1 000 afvika från normalvigten.

§ 10.

Kopparmyntet skall tillverkas efter den beräkning, att 16 38/100 kilogram koppar utmyntas till ett namnvärde motsvarande 32 rubel, d. v. s. till

  • 640 fem kopeks stycken eller
  • 1600 två kopeks stycken eller
  • 3 200 en kopeks stycken eller
  • 12 800 en fjerdedels kopeks stycken.

§ 11.

Tillåten afvikelse i vigt är för fem kopeks stycket en half procent, för två kopeks stycket en procent samt för öfriga kopparmyntstycken två procent öfver eller under rätta vigten.

§ 12.

Kejsaren och Storfursten tillkommer att förordna angående myntets storleksmått, prägel, inskrift och annat, som till dess yttre hörer.

§ 15.

Andra mommoment.

Skiljemynt skall till hvilket belopp som helst emottagas vid betalning till kronans kassor och Finlands bank, men annan vare ej pligtig att i en betalning emottaga större belopp uti en rubels samt femtio och tjugufem kopeks stycken

|13|

§ 13.

Enhvar, som till utmyntning i Finlands myntverk inlemnar guld till belopp af minst 40 gram, skall, såsnart det inlemnade blifvit till vigt och finhet undersökt ifrån Finlands Bank i guld mynt erhålla ett det fina guldet motsvarande värde, efter afdrag af ⅓ procent utaf sagde värde, till myntningskostnadens betäckande; men ej må sådan utmyntning med skatt eller annan afgift beläggas.

§ 14.

Skiljemynt får icke för annans än finska kronans räkning präglas. Åtgärd vidtages om skiljemynts tillverkande, då Ständernas Bankfullmäktige om behof af sådant mynt i Finlands Banks rörelse anmält och till belopp, motsvarande det anmälda behofvet.

§ 15.

Guldmynt, präglade enligt föreskrifterna i 3, 4 och 5 §§paragraferna af denna lag, skola, såframt de icke äro skadade eller utöfver nedan stadgad gräns nötte, såsom laglig betlaning af enhvar emottagas till obegränsade belopp.

§ 16

Myntstycke af guld, silfver eller koppar,|14| som genom skafning, klippning, barrning, tillödning eller annan afsigtlig åverkan blifvit skadadt eller minskadt, skall hafva förlorat sin egenskap af laggilt mynt.

§ 17.

Guldmynt, som genom nötning förlorat mer än en half procent af den vigt, hvilken det enligt § 4 af denna lag bör ega, skall icke såsom allmänt betalningsmedel gälla, men varde vid betalning till kronans kassor emottaget till sitt ursprungliga värde, såframt det icke förlorat mer än två procent af den lagliga vigten.

Skiljemynt som är så förslitet att prägeln icke tydligen kan urskiljas, har upphört att vara lagligt betalningsmedel till andra än kronan, men i betalning till kronans kassor skall slikt mynt till sitt namnvärde emottagas, ifall med säkerhet utrönas kan att det blifvit prägladt i Finlands myntverk.

§ 18.

Mynt som upphört att vara allmänt gällande betalningsmedel, äfvensom skiljemynt, hvilket förlorat mer än fyra pro|15|cent af sin rätta vigt, må, sedan de till någon af kronans kassor eller till Finlands Bank influtit, ej åter försättas i omlopp.

§ 19.

Enhvar eger rätt att i Finlands Bank få myntstycke, som icke mer utgör lagligt betalningsmedel till annan än kronan, utbytt mot gångbart mynt af samma slag.

Mot sådana myntstycken eger Banken i Finlands Statskontor tillbyta sig fullgodt mynt till lika belopp.

Likaså eger Finlands Bank till följd af dess åliggande att in och utvexla de i landet gångbara myntslag, städse emot skiljemynt i Finlands Statskontor i utbyte erhålla guldmynt.

|16|

än 15 rubel, i tio kopeks stycken 1 rubel samt i kopparmynt 25 kopek.

§ 16.

§ 17.

Andra mommoment.

Till följd häraf bör fem rubelsstycket väga minst 6 ⅓ 3/1 gram och tio rubels stycket minst 12 ⅔ 6/1 gram, för att gälla i liqvid emellan enskilda personer; samt fem rubels stycket väga minst 6 ⅓ 0/1 gram och tio rubels stycket minst 12 ⅔ 0/1 gram, för att uti kronans kassor emottagas.

§§paragraferna 18 och 19.

§ 20.

Denna Lag träder i gällande kraft den och varder åt Senatens Ekonomie departement öfverlemnadt att uppgöra de förslag och att vidtaga de åtgärder, som erfordras ej mindre för genomförande af bestämningarna i denna lag, än ock för att ur rörelsen indraga mynten å mark och penni.


|17|

Bilaga B.

Underdånigt förslag till Hans Kejserliga Majestäts Nådiga kungörelse angående de i Kejsaredömet utfärdade kreditsedlars skiljemynts emottagande, efter kurs, i särskilda liqvider till Finska statsverket.

Wi Alexander III, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherskare öfver hela Ryssland, Tsar af Polen, Storfurste till Finland etc.etcetera etc.etcetera etcetcetera. Göre Veterligt: Då Vi, med afseende å rådande myntförhållanden inom Kejsaredömet och Storfurstendömet, pröfvat gagneligt vara, att de inom Kejsaredömet gällande betalningsmedel bereds större användning inom Storfurstendömet, vele Vi, efter inhemtade yttranden och förslag ej mindre af en särskild under Generalguvernörens öfver Finland ordförande nedsatt Komité, än ock af Vår Finansminister i Kejsaredömet och Vår Senat för Finland, i Nåder förordna som följer:

§ 1.

Ryska kreditsedlar och ryskt underhaltigt skiljemynt skola inom Storfurstendömet Finland i betalning emottagas

  • a) vid statsjernvägarne,
    vid tulluppbörden och
    vid uppbörden af kronoutskylder inom Wiborgs län, enligt kurs, faststäld och till kännedom utfärdad på sätt här nedan i § 3 sägs;
  • b) vid postanstalterna och kanalerna samt i öfriga fall då afgift till kronan efter taxa uppbäres, enligt de kursbestämningar, som af Senaten, för längre tid i sender, utfärdas.
    |18| Anm.Anmärkning Härigenom ändras icke förfarandet att för jernvägsrestaurationerna utfärda taxor med prisbesämning jemväl i ryskt kreditmynt.

§ 2.

Emottagandet af skiljemynt vid ofvan nämnda liqvider är för silfver skiljemyntet å 20, 15, 10 och 5 kopek begränsadt till tre rubel och för kopparmyntet till tjugufem kopek i en betalning.

§ 3.

Kursen på kreditrubeln, för de i § 1 mom.moment a) omförmälda betalningar bestämmes två gånger i veckan enligt den på börsen i S:t Petersburg noterade tre månaders vexelkurs på London, hvarvid a vista kursen beräknas efter Engelska bankens vid tiden gällande diskont samt för 1 p. sterl.pund sterling antages ett stabilt värde af sex rubel 30 ½ kopek i guld. Förekomma uti börsens i S:t Petersburg officiela bulletiner flera kursnoteringar på London, antages den arithmetiska medelkursen af dessa.

Den sålunda beräknade kursen meddelas telegrafiskt åt Finans Expeditionen i Senaten af den myndighet eller embetsman hvilken af Finansministern härmed ombetros. Finans Expeditionen drager försorg om kursens meddelande åt vederbörande verk och inrättningar i Storfurstendömet.

§ 4.

Vid betalningar på grund af aftal och förbindelser, hvilka med stöd af andra mom.moment i § 4 af Nådiga förordningen den 9 Augusti 1877, rörande öfvergång till guldmyntfot i Storfurstendömet Finland, blifvit afslutade å ryskt kreditmynt, är tillämpningen af ofvan anförda kursbestämningar icke obligatorisk.

Finsk text

Ingen text, se faksimil eller transkription.

Original (transkription)

|1|

Denna framställning, som afläts af Senaten
den Juni 1890, är redigerad af L. Mechelin
tillagt i marginalen

Till Hans Kejserliga Majestät

med underdånigt yttrande och för-
slag i myntfrågan.
struket

St. A. K. o. S.!Stormäktigste Allernådigste Kejsare och Storfurste!

Sedan tjenstförrättande Ministerstatssekreteraren för
Finland tillsändt Generalguvernören öfver landet en afskrift
af den i frågan om införande i Storfurstendömet af ett med
Kejsaredömets öfverensstämmande myntsystem Nådigst till-
satta komités beslut äfvensom en afskrift af Finansministerns
i Kejsaredömet härom aflåtna skrivelse af den 21 Maj,
har Generalguvernören till Senaten öfversändt dessa hand-
lingar jemte skrivelse af den 7 innevarande Juni (29 Maj),
hvari förmäles att tjenstförrättande Ministerstatssekreteraren
tillika anhållit om åtgärd i afseende å infordrande inom
möiligast snara tid af Senatens utlåtande i förevarande ärende
icke allenast i hufvudsak, utan ock rörande formen och ord-
ningen för promulgering af författningarna i frågan.

Med underdånig anmälan, att någrastruket de flestatillagt af de Senatens le-
damöter, som för närvarande åtnjuta semesterledighet, på
kallelse infunnit sig för att, i anseende till ärendets vigt, i
dess behandling deltaga, får Senaten till E. K. M:tsErs Kejserliga Majestäts Nådiga
pröfning underdånigst framställa sina åsigter i förevarande
angelägenhet jemte förslag beträffande de af densamma på-
kallade legislativa åtgärder.

|2|

Ofvan bemälda komités beslut omfattar främst, under
afdelning I, ett förslag till förändring af Storfurstendömets
gällande myntlag.

Med riktig uppskattning af de oöfverstigliga hinder,
som skulle möta införandet i Finland af vare sig silfverru-
beln eller kreditrubeln i stället för landets nuvarande mynt,
har komitén erkänt att, på sätt äfven Senaten anser oefter-
gifligt, guld fortfarande bör utgöra enda värdemätare och
grundval för Storfurstendömets myntsystem.

Men komiténs flertal har likväl föreslagit en högst
väsentlig ändring i sagda system, nämligen att den finska myntenheten
som för trettio år sedan blef
ifrån silfverrubel nedsatt till
fjerdedelen deraf, eller en mark
nu skulle höjas till en guld-
rubel
tillagtden finska mynt-
enhetens förändring från mark till rubel
struket.

Det kan med visshet förutses att en sådan förändring
icke vore till gagn för landet, emedan en mängd prisförhål-
landen af konventionel natur påverkas af myntsystemets
räkneenhet, hvilket röjer sig deri att åtskilliga slag af ut-
utgifter i länder med hög myntenhet vanligen äro drygare
än der låg myntenhet gäller. Detta har ock beaktats vid
myntreformenstruketrtillagt i särskilda länder i det att den förra mynten-
heten blifvit nedsatt till ⅓ eller ¼, såsom i Tyskland och
de skandinaviska länderna, hvaremot en förändring i motsatt
riktning knappast torde hafva förekommit.

I Finland särskildt, som är kapitalfattigt och har ett
jemförelsevis ringa belopp cirkulerande mynt, är en låg
myntenhet ögonskenligen lämpligare, än en hög.

Oaktadt anförda omständigheter skulle Senaten i lik-
het med komitén underdånigst tilllstyrka guldrubelns infö-
rande såsom enhet i stället för marken, derest
struket Eders Kej-
serliga Majestäts Nådiga afsigt att åvägabringa likhet emel-
lan Storfurstendömets och Kejsaredömets mynt derigenom
blefve förverkligad.
struket
blefve icke heller till fullo
förverkligad genom guldru-
belns införande såsom en-
het i stället för marken, ty
tillagt
Menstruket likheten skulle inskränka sig till rubelnamnet. Så
länge guldrubeln ej är cirkulationsmedelstruket i Kejsaredömet,
utanstruket oegentligen ärtillagt endast en i transaktioner med utlandet och vid tull-
uppbörden använd värdeenhet, komme det finska myntsy-
stemet, om ock reformeradtstruket ombildadttillagt enligt komiténs förslag, icke
att vara identiskt med Kejsaredömets. Tvärtom skulle det
|3| förhållande, att den finska rubeln egde ett betydligtstruket högre
värde än kreditrubeln, innebära en olikhet emellan de båda
myntsystemen af ännu mera påfallande art, än den som för
närvarande förefinnes.

Komitén anser den af densamma föreslagna lösning af
frågan ”närmast motsvara det öfvergångstillstånd, i hvilket
myntfrågan i Kejsaredömet för närvarande synbarligen be-
inner sig.”

Detta yttrande har af Senaten ej kunnat fattas annor-
lunda, än såsom en antydning derom att i Kejsaredömet öf-
vergången till guldmyntfot med metalliskt betalningsmedel
är närastruket förestående. Men Senaten kan härvid icke undgå
att tänka sig möjligheten deraf att denna öfvergång komme
att ske med införande af en lägre myntenhet i guld, än
guldrubeln, hvilken med mer än 30 procent öfverstiger vär-
det af den nuvarande allmänna myntenheten, kreditrubeln.
I sådant fall skulle – förutsatt att den finska myntenheten
nu bleve förändrad enligt komiténs förslag – åter en ny
myntreform blifva nödvändig i Finland för att göra detta
lands myntväsende, identiskt med Kejsaredömets.

Det är dock förenadt med icke ringa
svårigheter
tillagt icke en så ringa sakstruket, att ändra den gäl-
lande myntenheten. Utom de störingar, som deraf framkal-
las i ofvan påpekade konventionela prisförhållanden och svå-
righeten för de lägre folkklasserna att vänja sig vid den nya
räkneenheten, medför förändringen en ofantlig mängd for-
melt arbete i omställandet af alla såval offentliga som pri-
vata räkenskaper, taxor, m. m. samt betydligatillagt icke så ringastruket kostna-
der för omprägling af mynten och tillverkning af nya sedlar.

Af synnerlig vigt vore derför, att man vid förändrin-
gens genomförande kunde ega visshet derom, att det nya sy-
stemet blir definitivt beståndande, så att arbetet ej snart åter
måste göras om. Denna visshet kan ej förefinnas innan den
i komiténs ofvan citerade yttrande antydda myntreform i
Kejsaredömet blifvit Allernådigst påbjuden.

Skulle guldrubeln emellertid nu blifva, enligt komiténs
förslag, införd såsom myntenhet i Finland, uppstode häraf
i den dagliga rörelsen påföljder, hvilka Senaten ej bör un-
|4| derlåta att i underdånighet till Eders Kejserliga Majestäts
Nådiga behjertande särskildt framhålla. Då finska sedlar
och skiljemynt komme att lyda på rubel och kopek liksom
kreditmyntet i Kejsaredömet, skulle oärliga personer säker-
ligen i ganska vidsträckt grad slå sig på spekulationen att
importera kreditsedlar och ryskt skiljemynt för att i liqvi-
der med allmoge och arbetare få kreditmyntet emottaget så-
som lika gällande med det finska rubelmyntet. Hos nämnda
folkklasser förefinnes ej nog allmänt den vana och skarp-
blick, som erfordras för att t. ex. vid marknader och torg-
handel hastigt från hvarandra urskilja sedlar som båda lyda
å rubel och hvilka det oaktadt äro struket olika till sitt verkliga
värde. Tillfällena till dylik bedräglig spekulation skulle ytter-
ligare ökas, om jemte den finska myntenhetens förändring de
af komitén i afdelning III af dess beslut till befordrande af
det ryska kreditmyntets spridning inom Storfurstendömet fö-
reslagna åtgärder blefve vidtagna. Under den tid, som åt-
ginge innan Finlands nuvarande sedlar och skiljemynt kun-
nat från rörelsen indragas, skulle sålunda tre slag af sedlar
och skiljemynt cirkulera, hvilket gåfve ökadt upphof åt miss-
tag och svek. Alla de, som derigenom blefve lidande, skulle
betrakta de af Styrelsen tillskapadestruket invecklade myntförhål-
landen som orsaken till deras förluster.

Om dettillagt deremot befunnes möjligt att uppskjutatillagt införandet i Finland af lika myntenhet
och myntnamn, som i Kejsaredömet, skulle uppskjutasstruket till
den tidpunkt då sedlarne och skiljemynten äfven till värde
blefve lika i båda länderna, så skulle den af Eders Kejser-
liga Majestät Nådigst uttalade enhetstanke blifva förverkli-
gad och förändringen af Finlands myntlag kunna genomfö-
ras utan de betänkliga olägenheter, hvilka genom antagan-
det af komiténs förslag under nuvarande förhållanden skulle
drabba isynnerhet de lägre samhällsklasserna i Finland.

Ehuru Senaten vågar hysa den förhoppning, att ofvan
anförda skäl och omständigheter vid ärendets slutliga pröf-
ning skola befinnas beaktansvärda, har Senaten likväl trott
struket
Senaten hvars utlåtande i hufvudsak infor-
drats har i det föregående sökt framhålla
de synpunkter, under hvilka den föreslagna
myntförändringen ter sig från landets ekono-
miska ståndpunkt. För den händelse dere-
mot, att ett godkännande af komitens omför-
mälda förslag ansåges påkalladt af Rikets all-
männa intressen, har senaten uppgjort för-
|5| slag till den landtdagsproposition
som då blefve nödvändig.
tillagt
sig böra uppgöra förslag till den landtdagsproposition hvars
aflåtande blefve nödvändigt i den händelse att komiténs om-
förmälda förslag komme att vinna Nådigt afseende.
struket

Den istruket Utitillagt Finansministerns memorial uttaladestruketstillagt visserligen dentillagt förmodan
att Ständernas medverkan ej skulle erfordras för genomfö-
rande af de utaf komitén föreslagna förändringar. beror påstruket Men vid bedömandet af denna
fråga är det
tillagt förbiseende deraf att Nådiga förordningen af den 8 Novem-
ber 1865, angående metalliskt mynt såsom enda lagligt gäl-
lande i Finland,i sjelfva verket utfärdats efter det Stän-
derna, i anledning af Nådig proposition, gifvit medver-
kan till de för sagda myntrealisation erforderliga åtgärder
samt af det som i denna fråga är
struket af afgörande betydelse,
nämligenstruket att Lagen om Finlands mynt af den 9 Augusti
1877, genom hvilken guldmyntfoten blef införd, i sin helhet
tillkommit under Ständernas medverkan, Det är derförstruket och att derför
intet stadgande i denna
lag, vare sig det gäller mynt-
enheten eller skiljemyntet
eller annat,
tillagt
höjdt öfver hvarje tvifvel, att hvarken myntenheten eller
skiljemyntet, sådana de genom nämnda lag blifvit faststälda,
struket
kan i administrativ väg förändras.

Närslutande det för nyss antydda eventualitet utarbe-
tade förslag till Nådig proposition angående förändrad mynt-
lag för Storfurstendömet (Bilagan A) får Senaten underdå-
nigst framhålla, att lagförslaget skiljer sig från komiténs
förslag, afdeln.avdelning I, endast deri:

att ett skiljemynt à 10 kopek itillagt silfver blifvit tillagdt för att
fylla den alltför stora luckan mellan 25 kopek i silfver och
5 kopek i koppar. (Detta mynts prägel bör kunna göras
fullkomligt olik de ryska 10 kopekernas, exempelvis genom
att på ena sidan anbringa endast en stor siffra 10)
struket;

i Finlandtillagt att kopparmynt å 3 kopeks och ½ kopeks valör, så-
som umbärliga, bortlemnats; samt

att något stadgande angående myntens prägling å mynt-
verket i S:tSankt Petersburg icke i lagen införts, emedan det en-
ligt Senatens öfvertygelse är af praktiska skäl att föredraga,
att
struket det finska myntverket, börtillagt som i hvarje fall måstestruket bibehål-
las för tillgodoseende af den rättighet, hvilken genom § 13 i
gällande myntlag är landets invånare tillförsäkrad och hvars
upphäfvande sannolikt icke vunne Ständernas godkännande,
struket
hvilken utgör en väsentlig be-
ståndsdel af hvarje på metalliska
värdemätare grundadt myntsy-
stem, samt emedan det jemväl
af rent praktiska skäl, särskildt
med hänsigt till skiljemyntet,
enligt Senatens öfvertygelse är
af vigt att det finska myntverket
tillagt
|6| fortfarande användes för präglingen af mynt för finska Stats-
verkets och Finlands Banks räkning.

Med anledning af det sist anförda förfaller allt vidare
yttrande om komiténs förslag i afdelning II.


Komiténs förslag i afdelning III beträffande de ryska
kreditsedlarnas och det ryska silfvermyntets gångbarhet i
Finland motsvarar till sitt syfte hvad Senaten, i afgifvet be-
tänkande till komiténs ordförande hade tillstyrkt, för att för
Kejsaredömets invånare underlätta liqviders verkställande i
Finland under den tid som kan förgå tilldess att en verklig
öfverensstämmelse mellan Kejsaredömets och Storfurstendö-
mets myntsystem kan komma till stånd.

Följande anmärkningar, hvilka i hufvudsak återfinnas i
Chefens för Finans Expeditionen Friherre Molanders skilj-
aktiga yttrande till komiténs protokoll, framställa sig dock
såsom nödvändiga emot en del detaljer i komiténs ifråga-
varande förslag.

Vid betalning af kronoutskylder (punkt 1 mom.moment b) borde
emottagandet af ryskt kreditmynt enligt kurs ej göras obli-
gatoriskt i andra delar af landet än Wiborgs län, der trafi-
ken på S:t Petersburg naturligen bereder tillgång på kredit-
sedlar. I öfriga landsdelar skulle ett sådant stadgande oafsedt omöjligheten att
behörigen meddela kurs-
bestämningarna
tillagt en-
dast utgöra en frestelse för såväl de skattebetalande som upp-
bördsmännen att spekulera i sedelkursen.

I fråga om betalning enligt taxor är det nödvändigt
att särskilja emellan sådana taxor som gälla för liqvider
till statskassan och sådana, enligt hvilka medel inkasseras
för kommuners eller enskildes räkning. Kronan kan förbinda
sig att vid sina inrättningar enligt dess värdetillagt emottaga annat mynt, än de
som enligt myntlagen är lagligt betalningsmedel; men sådan
skyldighet kan icke i administrativ väg åläggas kommuner el-
ler enskilde.

Beträffande kursberäkningen vid det ryska myntets
emottagande har Senaten ansett den modifikation af komiténs
förslag erforderlig, att de kursbestämningar, hvilka skola två
|7| gånger i veckan från S:t Petersburg meddelas, komme att
tillämpas endast vid statsjernvägarne, tullverket och krono-
uppbörden i Wiborgs län, men icke vid inrättningar till
hvilka det är omöjligt att genom telegrafen meddela kursen,
såsom fallet är med större delen af postanstalterna och fler-
talet kanaler. Vid dessa inrättningar borde det ryska myn-
tet emottagas enligt kursbestämningar som meddelades för
längre tid och icke skulle ändras förr än en betydligare diffe-
rens i ena eller andra riktningen uppkommit.

Med Finansministerns förslag angående utsättande i
sjelfva författningen af grunden för kursberäkningen, är Se-
naten fullkomligt ense. Men i anledning aftillagt Men angåendestruket hvad i punkt 4) vi-
dare föreslås om ordningen för kursens meddelande torde få anmärkas att entillagt åt Se-
naten, finner Senaten dels, att den ifrågavarande författnin-
gen icke borde lemna detta beroende på framtiden bestäm-
mande genom Generalguvernören och Finansministern, dels
ock att det icke vore ändamålsenligt att kurserna blefve
meddelade åt Senaten, som ej heller sammanträder alla da-
gar och hvars
struket kollegialastruket handläggning i Senatentillagt ej lärer behöfvas för
sådan verkställighetssak, som emottagande och notificerande
af vexelkurser. Senaten har derför i sitt förslag upptagit
att kurserna telegraferas till Finans Expeditionen i Senaten
af den myndighet Finansministern förordnar att handhafva
denna angelägenhet.

Komiténs förslag i punkt 2) är omformuleradt, utan
ändring af innehållet, derhän att det tydligen utgör blott en
tillämpning af, icke ett tillägg till ett lagstadgande som ej
ligger inom den administrativa lagstiftningens sfer.
Wexlar hafva härvid icke särskildt
nämnts, emedan de inbegripas
i ”förbindelser”.
tillagt

Jemte det underdånigt förslag till Nådig kungörelse
angående nu berörda ämne närslutes (Bilaga B.) tror Sena-
ten sig underdånigst anmäla att, då Senaten i sitt nyss
åberopade betänkande till Komiténs ordförande föreslog ifrå-
gavarande åtgärder till befordrande af det ryska kredit-
myntets användning och spridning inom Storfurstendömet,
så skedde det under förutsättning att myntlagen icke blefve
ändrad. Men om Finlands myntenhet nu skall ändras från
mark till guldrubel måste de deraf vållade olägenheter, som
struket
|8| Senaten i det föregående i underdånighet framhållit, blifva
väsentligen mera känbara derest tillika åtgärder vidtagas
för att enkom till landet indraga större qvantiteter kredit-
mynt å rubel och kopek. Till Eders Kejserliga Majestäts
Nådiga bepröfvande vågar Senaten derför underdånigst hem-
ställa, huruvida icke antingen den ena efter den andra, men
icke båda de myntförfattningar Komitén föreslagit borde
komma till stånd. Enligt Senatens tanke skulle den admi-
nistrativa Kungörelsen, angående det ryska myntets emotta-
gande i liqvider till finska statsverket, då Kejsaredömets in-
vånare derigenom bereddes praktiska fördelar, hvilka allde-
les icke vunnes genom ändring af den finska myntenheten,
vara förtjent att i främsta rummet vinna Nådigt afseende.
struket

Jemte underdånigt förslag
till nådig kungörelse angå-
ende nu berörda ämne
(Bilaga B) vidfogas de
– Destruket Senaten
tillagt delgifna handlingarna vidfogasstruket underdånigst
och Senaten framhärdar etcetcetera.


|9|

Bilaga A.

Underdånigt förslag till Hans Kejserliga
Majestäts Nådiga proposition till Finlands Stän-
der angående förändrad Lag om Storfusten-
dömets mynt.

Emedan Hans Kejserliga Majestät funnit det vara af
Rikets allmänna intressen betingadt, att Storfurstendömet Fin-
landsstruket erhölle ett med Kejsaredö-
met öfverensstämmande
myntsystem
tillagt myntväsende blefve återfördt till öfverensstämmelse
med Kejsaredömets,
struket har Hans Majestät i detta ämne inhem-
tat yttranden ej mindre af en särskild för ändamålet ned-
satt komité, under ordförande af Finlands Generalguvernör,
än ock af Finansministern i Kejsaredömet och Senaten för
Finland.

Efter mångsidig pröfning af frågan har det befunnits,
att guldrubeln, sådan den i Kejsaredömets myntväsende repre-
senteras af imperialer och halfimperialer, allaredan har
den praktiska betydelse såsom en af de i Kejsaredömet an-
vända värdeenheterna, att dess införande såsom myntenhet i
Storfurstendömet skulle väsentligen förminska den nu rå-
dande olikheten mellan detta lands och Kejsaredömets mynt-
system, utan att derigenom de fördelar, som beredts Finland
genom införandet af guldmyntfot, bleve uppoffrade.

Hans Kejserliga Majestät har derför i Nåder velat till
Ständernas handläggning öfverlemna nedanstående förslag
till förändrad Lag om Storfurstendömet Finlands mynt, om-
fattande, jemte sådana bestämningar i nu gällande myntlag
som kunna oförändrade qvarstå, nya stadganden dels om
myntenheten och guldmynten dels angående skiljemynten. Och
förväntar Hans Kejserliga Majestät att Ständerna vidtaga er-
forderliga beslut i fråga om förändring af valörerna å Fin-
lands Banks sedlar.

|10|

Lag
om Storfurstendömet Finlands mynt.

Med ändring i särskilda delar af Lagen om Storfur-
stendömet Finlands mynt, gifven den 9 Augusti 1877, hvil-
ken härigenom upphäfves, varder – – – – – – – –
nedanstående nya Lag i detta ämne stadfästad,

(Jemför mot-
svarande §§ i
myntlagen af
den 9 Augu-
sti 1877)
struket
tillagt i marginalen

§ 1.

Finlands myntväsen är grundadt på guld, såsom enda
värdemätare.

§ 2.

Räkneenheten för myntet benämnes rubel. Rubeln de-
las i hundra kopek.

§ 3.

Af guld skola tvenne mynt präglas, det ena fem rubel
och det andra å tio rubel. Det förra (halfimperial) skall
innehålla 5 ⅔ 5/1 gram samt tio rubels stycket (imperial) 11 ⅓ 9/1
gram fint guld.

§ 4.

För utmyntningen skola nio vigtdelar fint guld sam-
mansmältas med en vigtdel koppar, hvilken legering benäm-
nes myntguld.

Ettusen gram eller en kilogram myntguld utmyntas till
etthundrafemtiofem myntstycken å fem rubel, tvåtusen gram
till samma antal myntstycken å tio rubel.

§ 5.

Från ofvan stadgade grunder för guldmyntens halt och
vigt vare sådana afvikelser tillåtna, som icke öfverstiga 15/10 000
|11| öfver eller under rätta halten samt 20/10 000 öfver eller under
rätta vigten. Dock iakttages att afvikelser i vigt för hvarje
parti myntstycken, som af tio kilogram myntguld bör ut-
myntas, icke får öfverstiga fem gram.

§ 6.

Skiljemyntet utgöres af silver- och kopparmynt i ru-
bel och kopek.

Silfvermyntet präglas till valörer af en rubel, femtio
kopek, tjugufem kopek och tio kopek.

Kopparmyntet präglas till valörer af fem, två, en och
en fjerdedels kopek.

Prägeln å samtliga skilje-
mynt skall tydligen utvisa,
att de äro utgifna särskildt
för Storfurstendömet Finland.
tillagt

§ 7.

Den myntmetall, hvaraf myntstyckena å 1 rubel samt
50 och 25 kopek skola präglas, utgör en legering af 1/1 2/4 5/4
silver och 10/144 koppar eller i det närmaste 868/1 000 fint silfver
och 132/1 000 koppar.

Legeringen i tio kopeks silfvermyntet är 750/1 000 silvfer
och 250/1 000 koppar.

§ 8.

En rubels stycket skall innehålla 17 99 612 gram, 50
kopeks stycket 8 99 806 gram och 25 kopeks stycket 4 49 903
gram fint silver.

Vigten vare för:

  • 1 rubels stycket 20 73 152 gram.
  • 50 kopeks stycket 10 36 576 gram.
  • 25 kopeks stycket 5 18 288 gram.
  • 10 kopeks stycket 2 03 955 gram.

§ 9.

Afvikelsen i halt får å myntstycke af silfver utgöra
3/1 000 öfver eller under rätta halten.

I vigt vare afvikelse tillåten för:

1 rubels stycket med 8,57
50 kopeks styrket ” 12,86ettusendelar öfver eller
25 kopeks styrket ” 17,14under rätta vigten.
10 kopeks stycket ” 36,60
|12|

Beträffande vigtremedium för en rubels samt femtio
och tjugufem kopeks stycken gäller dessutom, att vigten af
1 000 en rubels stycken, på en gång uppvägda, ej må skilja
sig från den normala med högre belopp än 4/10 000, vigten af
2 000 femtio kopeks stycken, på samma sätt vägda, icke med
högre belopp än 7/10 000 och vigten af 4 000 stycken på en
gång vägda 25 kopeks mynt icke med högre belopp än 15/10 000.
Likaledes må på en gång vägda 10 000 stycken 10 kopeks
mynt med högst 12/1 000 afvika från normalvigten.

§ 10.

Kopparmyntet skall tillverkas efter den beräkning, att
16 38/100 kilogram koppar utmyntas till ett namnvärde mot-
svarande 32 rubel, d. v. s. till

  • 640 fem kopeks stycken eller
  • 1600 två kopeks stycken eller
  • 3 200 en kopeks stycken eller
  • 12 800 ¼struket en fjerdedelstillagt kopeks stycken.

§ 11.

Tillåten afvikelse i vigt är för fem kopeks stycket en
half procent, för två kopeks stycket en procent samt för öf-
riga kopparmyntstycken två procent öfver eller under rätta
vigten.

§ 12.

Kejsaren och Storfursten tillkommer att förordna an-
gående myntets storleksmått, prägel, inskrift och annat, som
till dess yttre hörer.

§§ 13 och 14 i 1877 års lag oförändrade.struket

§ 15.

Första mom.moment oförändradt.struket

Andra mommoment.

Skiljemynt skall till hvilket belopp som helst emottagas
vid betalning till kronans kassor och Finlands bank, men
annan vare ej pligtig att i en betalning emottaga större be-
lopp uti en rubels samt femtio och tjugufem kopeks stycken

|13|

§ 13.tillagt

Enhvar, som till utmyntning i Finlands
myntverk inlemnar guld till belopp af
minst 40 gram, skall, såsnart det inlem-
nade blifvit till vigt och finhet under-
sökt ifrån Finlands Bank i guld mynt
erhålla ett det fina guldet motsvaran-
de värde, efter afdrag af ⅓ procent utaf
sagde värde, till myntningskostnadens
betäckande; men ej må sådan utmyntning
med skatt eller annan afgift beläggas.
tillagt

§ 14.tillagt

Skiljemynt får icke för annans än
finska kronans räkning präglas. Åtgärd
vidtages om skiljemynts tillverkande, då
Ständernas Bankfullmäktige om behof
af sådant mynt i Finlands Banks rö-
relse anmält och till belopp, motsvaran-
de det anmälda behofvet.
tillagt

§ 15.tillagt

Guldmynt, präglade enligt föreskrifter-
na i 3, 4 och 5 §§paragraferna af denna lag, skola, så-
framt de icke äro skadade eller utöfver
nedan stadgad gräns nötte, såsom lag-
lig betlaning af enhvar emottagas till obe-
gränsade belopp.
tillagt

§ 16tillagt

Myntstycke af guld, silfver eller koppar,tillagt
|14| som genom skafning, klippning, barrning,
tillödning eller annan afsigtlig åverkan
blifvit skadadt eller minskadt, skall
hafva förlorat sin egenskap af laggilt
mynt.
tillagt

§ 17.tillagt

Guldmynt, som genom nötning för-
lorat mer än en half procent af den
vigt, hvilken det enligt § 4 af denna lag
bör ega, skall icke såsom allmänt be-
talningsmedel gälla, men varde vid be-
talning till kronans kassor emottaget
till sitt ursprungliga värde, såframt det
icke förlorat mer än två procent af den
lagliga vigten.
tillagt

Skiljemynt som är så förslitet att
prägeln icke tydligen kan urskiljas, har
upphört att vara lagligt betalningsmedel
till andra än kronan, men i betalning
till kronans kassor skall slikt mynt
till sitt namnvärde emottagas, ifall med
säkerhet utrönas kan att det blifvit präg-
ladt i Finlands myntverk.
tillagt

§ 18.tillagt

Mynt som upphört att vara allmänt
gällande betalningsmedel, äfvensom skilje-
mynt, hvilket förlorat mer än fyra pro-
|15| cent af sin rätta vigt, må, sedan de
till någon af kronans kassor eller till
Finlands Bank influtit, ej åter försättas
i omlopp.
tillagt

§ 19.tillagt

Enhvar eger rätt att i Finlands Bank
få myntstycke, som icke mer utgör
lagligt betalningsmedel till annan än
kronan, utbytt mot gångbart mynt af
samma slag.
tillagt

Mot sådana myntstycken eger Ban-
ken i Finlands Statskontor tillbyta sig
fullgodt mynt till lika belopp.
tillagt

Likaså eger Finlands Bank till följd
af dess åliggande att in och utvexla de
i landet gångbara myntslag, städse
emot skiljemynt i Finlands Statskontor
i utbyte erhålla guldmynt.
tillagt

|16|

än 10struket5tillagt rubel, i tio kopeks stycken 1 rubel samt i koppar-
mynt 25 kopek.

§ 16.

Oförändrad.struket

§ 17.

Första mom.moment oförändradt.struket

Andra mommoment.

Till följd häraf bör fem rubelsstycket väga minst 6 ⅓ 3/1
gram och tio rubels stycket minst 12 ⅔ 6/1 gram, för att gälla
i liqvid emellan enskilda personer; samt fem rubels stycket
väga minst 6 ⅓ 0/1 gram och tio rubels stycket minst 12 ⅔ 0/1
gram, för att uti kronans kassor emottagas.

Tredje mom.moment oförandradt.struket

§§paragraferna 18 och 19.

Oförändrade.struket

§ 20.

Denna Lag träder i gällande kraft den
och varder åt Senatens Ekonomie departement öfverlemnadt
att uppgöra de förslag ochtillagt att vidtaga de åtgärder, som erfordras ej mindre för genom-
förande af bestämningarna i denna lag, än ock för att ur rö-
relsen indraga mynten å mark och penni.


|17|

Bilaga B.

Underdånigt förslag till Hans Kejserliga
Majestäts Nådiga kungörelse angående de i
Kejsaredömet utfärdade kreditsedlars skilje-
mynts emottagande, efter kurs, i särskilda li-
qvider till Finska statsverket.

Wi Alexander III, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelf-
herskare öfver hela Ryssland, Tsar af Polen, Storfurste till
Finland etc.etcetera etc.etcetera etcetcetera. Göre Veterligt: Då Vi,tillagt med afseende å rådande
myntförhållanden inom
Kejsaredömet och Storfursten-
dömet, pröfvat gagneligt
vara, att
tillagt pröfvat gagne-
ligt för Våra undersåtar i Kejsaredömet, som för affärer eller
andra ändamål uppehålla sig i Finland om
struket de inom Kej-
saredömet gällande betalningsmedel beredastrukets större använd-
ning inom Storfurstendömet, vele Vi, efter inhemtade yttran-
den och förslag ej mindre af en särskild under Generalgu-
vernörens öfver Finland ordförande nedsatt Komité, än ock
af Vår Finansminister i Kejsaredömet och Vår Senat för
Finland, i Nåder förordna som följer:

§ 1.

Ryska kreditsedlar och ryskt underhaltigt skiljemynt
skola inom Storfurstendömet Finland i betalning emottagas

  • a) vid statsjernvägarne,
    vid tulluppbörden och
    vid uppbörden af kronoutskylder inom Wiborgs län, en-
    ligt kurs, faststäld och till kännedom utfärdad på sätt här
    nedan i § 3 sägs;
  • b) vid postanstalterna och kanalerna samt i öfriga fall
    då afgift till kronan efter taxa uppbäres, enligt de kursbe-
    stämningar, som af Senaten, för längre tid i sender, utfärdas.
    |18| Anm.Anmärkning Härigenom ändras icke förfarandet att för jern-
    vägsrestaurationerna utsstruketnstruketrda taxor med pris-
    besämning jemväl i ryskt
    kreditmynt.
    tillagt bestämma prisen såväl i ryskt som
    finskt mynt.
    struket

§ 2.

Emottagandet af skiljemynt vid ofvan nämnda liqvider
är för silfver skiljemyntet å 20, 15, 10 och 5 kopek begrän-
sadt till enstruket tretillagt rubel och för kopparmyntet till tjugufem kopek
i en betalning.

§ 3.

Kursen på kreditrubeln, för de i § 1 mom.moment a) omför-
mälda betalningar bestämmes två gånger i veckan enligt den
på börsen i S:t Petersburg noterade tre månaders vexelkurs
på London, hvarvid a vista kursen beräknas efter Engelska
bankens vid tiden gällande diskont samt för 1 p. sterl.pund sterling an-
tages ett stabilt värde af sex rubel 30 ½ kopek i guld.
Förekomma uti börsens i S:t Petersburg officiela bulletiner
flera kursnoteringar på London, antages den arithmetiska
medelkursen af dessa.

Den sålunda beräknade kursen meddelas telegrafiskt åt
Finans Expeditionen i Senaten af den myndighet eller em-
betsman hvilken af Finansministern härmed ombetros. Fi-
nans Expeditionen drager försorg om kursens meddelande åt
vederbörande verk och inrättningar i Storfurstendömet.

§ 4.

Vid betalningar på grund af aftal och förbindelser,
hvilka med stöd af andra mom.moment i § 4 af Nådiga förordnin-
gen den 9 Augusti 1877, rörande öfvergång till guldmyntfot
i Storfurstendömet Finland, blifvit afslutade å ryskt kredit-
mynt, är tillämpningen af ofvan anförda kursbestämningar
icke obligatorisk.

Dokumentet i faksimil