21.5.1884 Till Hans Excellens General Guvernören, i frågan om ny handelstraktat med Spanien
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
Till Hans Excellens General
Den 21 Maj 1884.
Till Hans Excellens General
Guvernören i frågan om ny han-
delstraktat med Spanien.
I skrifvelse af den 3 innevarande Maj
(12 April) NoNummer 738 har Eders Excellens, med
anhållan om Kejserliga Senatens utlå-
tande i frågan, delgifvit Kejserliga Sena-
ten ett genom Statssekretariatet för Fin-
land Eders Excellens tillhandahållet
förslag till ny handels- och sjöfartstrak-
tat, hvilken ryska regeringen vore sin-
nad att afsluta med Konungariket Spa-
nien, jemte Herr Finansministerns i
Kejsaredömet afgifne betänkande i ämnet.
Af sagda betänkande har Kejserliga
Senaten inhemtat, att vid de underhand-
lingar, hvilka, efter den emellan Ryss-
land och Spanien den 11/23 Februari 1876
afslutade handels- och sjöfartstraktat
i Oktober 1882 upphört att vara gällande
med spanska regeringen öppnats om af-
|2|
slutande af en ny traktat, jemväl ta-
gits i betraktande, hvad Kejserliga Se-
naten i skrifvelse till Eders Excellens
af den 18 April 1863 framhållit om önsk-
ligheten och behofvet af att, med afseende
å de betydande pålagor, som numera
drabba den finska sjöfarten och trävaru-
exporten på Spanien, enahanda vilkor
och förmåner, som under åren 1877–1882
genom den förra traktaten kommit Fin-
land till del, äfven framgent måtte
medgifvas, men att, då spanska regerin-
gen gjort afslutandet af en traktat, hvari-
genom ryska riket skulle likställas med
de mest gynnade makter, beroende af en
konventionel tulltariff till förmån för
spanska exportartiklar, ganska ringa ut-
sigt vore för handen att lyckas åstad-
komma en traktat på grunden af den
mest gynnade nation, emedan ryska re-
geringen städse såsom regel vidhållit
att modifikationer af tulltariffen å im-
|3|
portvaror icke finge ingå i vilkoren
för handelsfördrag, samt anledning till
afvikelse från denna regel i förevarande
fall så mycket mindre förelåge, som de
båda rikenas från hvarandra långt af-
lägsna läge ej ens för framtiden bådade
någon synnerlig lifaktighet i handelsför-
hållandena dem emellan. Då likväl
önskligt vore att fartyg under rysk flagg,
hvad beträffar läst-, hamn- och andra af-
gifter i Spaniens hamnar, icke måtte be-
röfvas jemlikhetsrätt med spanska fartyg,
har Herr Finansministern, efter öfverens-
kommelse med Utrikesministerium, dock
ansett möjligt att, utan vidhållande af vil-
koret om den mest gynnade nation, för-
slag hos spanska regeringen skulle göras
om afslutande af ett handelsfördrag, hvari
borde inflyta endast allmänna stadgan-
den om de ömsesidiga handelsrelationer-
na, utan berörande af frågan om en kon-
ventionel tulltariff i vidsträcktare måtto,
|4|
än att de höga kontrahenterna förbunde
sig att hvad tullafgifterna angår icke med-
gifva annat land några privilegier,
lättnader eller förmåner utan att desam-
ma fördröjligen utsträcktes jemväl
till de kontraherande makternas under-
såtar och alster: utan godtgörelse der
medgifvandet åt annat land skett der-
förutan, men mot samma eller jemn-
god godtgörelse om medgifvandet va-
rit vilkorligt; och har det i ämnet upp-
gjorda, Kejserliga Senaten delgifna för-
slag till ny handelstraktat i enlighet
härmed, blifvit affattadt.
Wid öfvervägande af hvad sålunda
i saken tillgjorts, har Kejserliga Senaten
väl funnit att en sådan traktat, som
det Senaten nu meddelade förslaget, då
den icke bereder Finlands exportörer
de mest gynnade nationers vilkor i
Spanien, endast ofullständigt motsva-
rar de önskningar åt hvilka Senaten i
|5|
dess ofvannämnda skrifvelse gifvit uttryck.
Senaten måste jemväl antaga att Finlands
och Spaniens ömsesidiga intressen i detta
hänseende så mycket snarare skulle
kunna leda till en tillfredsställande uppgö-
relse, som en nedsättning i nugällande
finska tullsatsen särskildt för salt, men
äfven för andra spanska alster och till-
verkningar, i fall af behof kan medgifvas,
utan att deraf framkallades förvecklingar
med andra makter, enär en dylik för-
måns utsträckande för enahanda varor
jemväl till andra länder, med hvilka han-
delsfördrag existera, enligt Senatens tanke
skulle kunna hos Hans Kejserliga Ma-
jestät tillstyrkas. Men då på grund af
senare mom.moment i förslagets 15 §: finska ex-
portalsters förtullande i Spanien efter
den konventionela tariffen äfven efteråt
kan i särskild ordning utverkas, har Se-
naten ansett sig böra tillstyrka att för-
drag med Spanien i enlighet med det upp-
|8|
för mindre fartyg äro ganska betydande,
torde det icke i något hänseende kunna
anses med gällande rättsnormer öfver-
ensstämmande att sålunda upptaga skatt
i ett fremmande land, hvarutom äfven
ofta kan inträffa, att fartyg och laster som
vid utlöpande från finsk hamn designe-
rats till Spanien, sedermera i följd af
olyckshändelse eller under resan erhållna,
förändrade order alldeles icke till nämnda
land ankomma.
De Kejserliga Senaten delgifna hand-
lingarne biläggas.
- E. af F.
- Ch. O. B.
- H. M.
- O. N.
- A. M.
- C. v. K.
- W. Z.
- Fr. L.
- L. M.
- G. F.
G. Geitlin.
Den 21 Maj 1884.
Till Hans Excellens General Guvernören i frågan om ny handelstraktat med Spanien.
I skrifvelse af den 3 innevarande Maj (12 April) NoNummer 738 har Eders Excellens, med anhållan om Kejserliga Senatens utlåtande i frågan, delgifvit Kejserliga Senaten ett genom Statssekretariatet för Finland Eders Excellens tillhandahållet förslag till ny handels- och sjöfartstraktat, hvilken ryska regeringen vore sinnad att afsluta med Konungariket Spanien, jemte Herr Finansministerns i Kejsaredömet afgifne betänkande i ämnet.
Af sagda betänkande har Kejserliga Senaten inhemtat, att vid de underhandlingar, hvilka, efter den emellan Ryssland och Spanien den 11/23 Februari 1876 afslutade handels- och sjöfartstraktat i Oktober 1882 upphört att vara gällande med spanska regeringen öppnats om af|2|slutande af en ny traktat, jemväl tagits i betraktande, hvad Kejserliga Senaten i skrifvelse till Eders Excellens af den 18 April 1863 framhållit om önskligheten och behofvet af att, med afseende å de betydande pålagor, som numera drabba den finska sjöfarten och trävaruexporten på Spanien, enahanda vilkor och förmåner, som under åren 1877–1882 genom den förra traktaten kommit Finland till del, äfven framgent måtte medgifvas, men att, då spanska regeringen gjort afslutandet af en traktat, hvarigenom ryska riket skulle likställas med de mest gynnade makter, beroende af en konventionel tulltariff till förmån för spanska exportartiklar, ganska ringa utsigt vore för handen att lyckas åstadkomma en traktat på grunden af den mest gynnade nation, emedan ryska regeringen städse såsom regel vidhållit att modifikationer af tulltariffen å im|3|portvaror icke finge ingå i vilkoren för handelsfördrag, samt anledning till afvikelse från denna regel i förevarande fall så mycket mindre förelåge, som de båda rikenas från hvarandra långt aflägsna läge ej ens för framtiden bådade någon synnerlig lifaktighet i handelsförhållandena dem emellan. Då likväl önskligt vore att fartyg under rysk flagg, hvad beträffar läst-, hamn- och andra afgifter i Spaniens hamnar, icke måtte beröfvas jemlikhetsrätt med spanska fartyg, har Herr Finansministern, efter öfverenskommelse med Utrikesministerium, dock ansett möjligt att, utan vidhållande af vilkoret om den mest gynnade nation, förslag hos spanska regeringen skulle göras om afslutande af ett handelsfördrag, hvari borde inflyta endast allmänna stadganden om de ömsesidiga handelsrelationerna, utan berörande af frågan om en konventionel tulltariff i vidsträcktare måtto,|4| än att de höga kontrahenterna förbunde sig att hvad tullafgifterna angår icke medgifva annat land några privilegier, lättnader eller förmåner utan att desamma fördröjligen utsträcktes jemväl till de kontraherande makternas undersåtar och alster: utan godtgörelse der medgifvandet åt annat land skett derförutan, men mot samma eller jemngod godtgörelse om medgifvandet varit vilkorligt; och har det i ämnet uppgjorda, Kejserliga Senaten delgifna förslag till ny handelstraktat i enlighet härmed, blifvit affattadt.
Wid öfvervägande af hvad sålunda i saken tillgjorts, har Kejserliga Senaten väl funnit att en sådan traktat, som det Senaten nu meddelade förslaget, då den icke bereder Finlands exportörer de mest gynnade nationers vilkor i Spanien, endast ofullständigt motsvarar de önskningar åt hvilka Senaten i|5| dess ofvannämnda skrifvelse gifvit uttryck. Senaten måste jemväl antaga att Finlands och Spaniens ömsesidiga intressen i detta hänseende så mycket snarare skulle kunna leda till en tillfredsställande uppgörelse, som en nedsättning i nugällande finska tullsatsen särskildt för salt, men äfven för andra spanska alster och tillverkningar, i fall af behof kan medgifvas, utan att deraf framkallades förvecklingar med andra makter, enär en dylik förmåns utsträckande för enahanda varor jemväl till andra länder, med hvilka handelsfördrag existera, enligt Senatens tanke skulle kunna hos Hans Kejserliga Majestät tillstyrkas. Men då på grund af senare mom.moment i förslagets 15 §: finska exportalsters förtullande i Spanien efter den konventionela tariffen äfven efteråt kan i särskild ordning utverkas, har Senaten ansett sig böra tillstyrka att fördrag med Spanien i enlighet med det upp|8|för mindre fartyg äro ganska betydande, torde det icke i något hänseende kunna anses med gällande rättsnormer öfverensstämmande att sålunda upptaga skatt i ett fremmande land, hvarutom äfven ofta kan inträffa, att fartyg och laster som vid utlöpande från finsk hamn designerats till Spanien, sedermera i följd af olyckshändelse eller under resan erhållna, förändrade order alldeles icke till nämnda land ankomma.
De Kejserliga Senaten delgifna handlingarne biläggas.
G. Geitlin.