3.1.1887 Protokoll för senatens sekreta sammanträde vid behandlingen av frågan om de tullnedsättningar, som kunde beviljas Spanien
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
År 1887 den 3 Januari klockan XII
på dagen uppkommo å Kejserliga Se-
natens ekonomie Departement till
sekret sammanträde.
Senatorerne:
Generallöjtnanten Oker-Blom,
Geheimerådet Molander, General-
majoren von Daehn, samt Norrmén,
Zilliacus, Lerche, Mechelin, Yrjö‑
Koskinen och Ignatius.
Vicordföranden, Friherre von
Troil var från orten bortrest.
Efter det underskrifven Referendariese-
kreterare omhändertagit protokollsförin-
gen, erhöll chefen för Finans Expeditio-
nen, Geheimerådet Molander ordet samt
anförde:
Med anledning af väckt fråga om afslu-
tandet af ny handels- och sjöfartstraktat
med Spanien ingick Kejserliga Senaten
|2|
med en underdånig hemställan derom
att för vinnande af likställighet med de
mest gynnade nationer vid införsel
till Spanien af finska trävaror samt
alster af snickeri- pappers- och glasin-
dustrierna äfvensom af tjära och smör
finge såsom kompensation från Fin-
lands sida erbjudas, förutom bibehål-
lande af nugällande tullfrihet för jern-
malm, espartogräs och korkbark, ned-
sättning, eventuelt upphäfvande af tul-
len på salt samt förminskning
af tullsatserna för olivolja och skuren
kork äfvensom, i händelse sådant
vore nödvändigt för ernående af en
tillfredsställande uppgörelse, för vin
på buteljer.
Till denna Senatens underdåniga
hemställan har Hans Kejserliga
Majestät jemlikt Statssekretariatets
|3|
för Finland till General Guvernören af-
låtna och Senaten delgifna skrifvelse af
den 21 Oktober/2 November 1886 täckts i nåder bifalla.
Då emellertid möjligt vore att span-
ska regeringen icke skulle åtnöjas med
förenämnda eftergifter, utan derutöfver
påyrka nedsättning jemväl af tullen
för viner på fat, anhöll Geheimerådet
att Kejserliga Senaten nu ville taga
under öfvervägande huruvida det kun-
de anses ligga i Finlands intresse att
medgifva någon mindre tullnedsätt-
ning får dylikt vin, i sammanhang
hvarmed under öfverläggning kunde
komma huruvida anledning vore för
handen att söka af Spanien utverka
införselförmån, förutom för ofvanupp-
räknade finska produkter, för ytterliga-
re någon artikel, exempelvis finskt sprit.
I sådant afseende framhöll Geheime-
|4|
rådet att tullen för vin på fastager,
som nu utgår med 3 mark 80 penni för
lispund eller 44 mark 70 penni för 100
kilogram, under de senare åren inbragt
i medeltal omkring 500 000 mark om året.
Under förutsättning att den tullnedsätt-
ning, som beviljades Spanien, skulle
komma alla öfriga länder, med hvil-
ka handelstraktater existerade, till godo,
skulle en nedsättning i vintullen af
10 till 20 procent verka en minskning
i tullintraderna af 50 000 till 100 000 mark.
Denna tullförlust skulle deremot icke
obetydligt reduceras, derest de efter-
gifter, som komme att beviljas Spa-
nien icke måste utsträckas till öfriga
länder – och traktaternas bestämningar
härom syntes, utom hvad angår Frankri-
ke, kunna lemna rum för olika tolkning.
I sådan händelse skulle den ofvanbe-
|5|
räknade tullförlusten på vin minskas
med ungefär en tredjedel, enär högst två
tredjedelar af det vin, som i Finland
förbrukas torde vara af spanskt eller
franskt ursprung.
I fall derjemte bestämdes att tullnedsätt-
ning skulle medgifvas endast för sådant
vin, som från ursprungsorten importe-
ras direkte till Finland, eller som åtmin-
stone vore försedt med ursprungsbe-
vis, blefve uppoffringen än mindre kän-
bar, ty största delen af Finlands vinim-
port har härintills ägt rum från Tyskland,
England och Sverige.
I sammanhang härmed borde enligt
Geheimerådets tanke äfven tagas i be-
traktande att, i händelse de tullförmå-
ner, som komme att beviljas Spanien,
skulle utsträckas endast till Frankrike,
den beräknade tullförlusten på salt, eller
|6|
300 000 mark, isynnerhet om i den nya trak-
taten icke tullfrihet utan endast nedsätt-
ning med 50 procent af den nugällande
tullsatsen skulle bestämmas, kommer
att i betydlig mån nedgå, enär icke ens
en tredjedel af det i Finland förbrukade
saltet inhemtas från Spanien och Frankrike.
Med anledning häraf och enär Kejser-
liga Senaten, för den händelse att span-
ska regeringen såsom oeftergifligt vilkor
för inrymmande af någon tullförmån
åt finska varor uppstälda nedsättning
af införseltullen för vin på fat, fann
skäl vara att någon eftergift från finsk
sida medgifves, beslöt Kejserliga Sena-
ten, på det att åt Senatorn Mechelin,
som af Senaten blifvit föreslagen att så-
som delegerad för Finland, deltaga i
underhandlingarne om traktatens af-
slutande, instruktioner kunde omedel-
|7|
bart och utan tidsutdrägt af Kejserliga Se-
naten meddelas, att underdånig fram-
ställning borde nu redan göras om nå-
digt bemyndigande för Senaten att ingå
på en nedsättning af nugällande tull för
viner, importerade på fat, hvilken ned-
sättning, i förhållande till de tullförmå-
ner som kunde erhållas från spansk si-
da för finska artiklar, ytterst finge ut-
sträckas till 20 procent. Derjemte och på
det att frågan härom måtte hållas hem-
lig, uppdrog Kejserliga Senaten åt Ge-
heimerådet Molander att i handbref
till Ministerstatssekreteraren Baron
Bruun anhålla det ville Baron Bruun
hos Hans Kejserliga Majestät utver-
ka sådant bemyndigande samt om re-
sultatet sedermera underrätta Geheime-
rådet för att Kejserliga Senaten medde-
las; och borde detta Senatens beslut jem-
|8|
kande af tullförmån vid införsel till
Spanien af finskt sprit, öfverlemna-
de kejserliga Senaten åt Senatorn
Mechelin att häri efter omständig-
heterna förfara.
Wid härefter uppkommen fråga
om den ersättning, som för resan
till Madrid och vistelsen derstädes
borde tillkomma Senatorn Mechelin,
beslöt Kejserliga Senaten, efter det
bemälde Senator aflägsnat sig det
ägde Senatorn Mechelin för resan
mellan St Petersburg och Madrid
fram och åter tillgodo beräkna sig
afgift för en första och en andra
klassens jernvägs biljett jemte
sjuttiofem mark i dagtraktamen-
te samt för vistelsen i Madrid
uppbära en godtgörelse af etthundra-
femtio mark om dagen under de
|9|
30 första dagarne och af sjuttiofem
mark för hvarje dag som för under-
handlingarnes slutförande derutöfver
kunde ifrågakomma, hvarom proto-
kollsutdrag borde till Finans Expe-
ditionens Kamrerarekontor utfärdas.
In fidem
G. Geitlin
År 1887 den 3 Januari klockan XII på dagen uppkommo å Kejserliga Senatens ekonomie Departement till sekret sammanträde.
Senatorerne: Generallöjtnanten Oker-Blom, Geheimerådet Molander, Generalmajoren von Daehn, samt Norrmén, Zilliacus, Lerche, Mechelin, Yrjö‑ Koskinen och Ignatius.
Vicordföranden, Friherre von Troil var från orten bortrest.
Efter det underskrifven Referendariesekreterare omhändertagit protokollsföringen, erhöll chefen för Finans Expeditionen, Geheimerådet Molander ordet samt anförde:
Med anledning af väckt fråga om afslutandet af ny handels- och sjöfartstraktat med Spanien ingick Kejserliga Senaten|2| med en underdånig hemställan derom att för vinnande af likställighet med de mest gynnade nationer vid införsel till Spanien af finska trävaror samt alster af snickeri- pappers- och glasindustrierna äfvensom af tjära och smör finge såsom kompensation från Finlands sida erbjudas, förutom bibehållande af nugällande tullfrihet för jernmalm, espartogräs och korkbark, nedsättning, eventuelt upphäfvande af tullen på salt samt förminskning af tullsatserna för olivolja och skuren kork äfvensom, i händelse sådant vore nödvändigt för ernående af en tillfredsställande uppgörelse, för vin på buteljer.
Till denna Senatens underdåniga hemställan har Hans Kejserliga Majestät jemlikt Statssekretariatets|3| för Finland till General Guvernören aflåtna och Senaten delgifna skrifvelse af den 21 Oktober/2 November 1886 täckts i nåder bifalla.
Då emellertid möjligt vore att spanska regeringen icke skulle åtnöjas med förenämnda eftergifter, utan derutöfver påyrka nedsättning jemväl af tullen för viner på fat, anhöll Geheimerådet att Kejserliga Senaten nu ville taga under öfvervägande huruvida det kunde anses ligga i Finlands intresse att medgifva någon mindre tullnedsättning får dylikt vin, i sammanhang hvarmed under öfverläggning kunde komma huruvida anledning vore för handen att söka af Spanien utverka införselförmån, förutom för ofvanuppräknade finska produkter, för ytterligare någon artikel, exempelvis finskt sprit.
I sådant afseende framhöll Geheime|4|rådet att tullen för vin på fastager, som nu utgår med 3 mark 80 penni för lispund eller 44 mark 70 penni för 100 kilogram, under de senare åren inbragt i medeltal omkring 500 000 mark om året. Under förutsättning att den tullnedsättning, som beviljades Spanien, skulle komma alla öfriga länder, med hvilka handelstraktater existerade, till godo, skulle en nedsättning i vintullen af 10 till 20 procent verka en minskning i tullintraderna af 50 000 till 100 000 mark. Denna tullförlust skulle deremot icke obetydligt reduceras, derest de eftergifter, som komme att beviljas Spanien icke måste utsträckas till öfriga länder – och traktaternas bestämningar härom syntes, utom hvad angår Frankrike, kunna lemna rum för olika tolkning. I sådan händelse skulle den ofvanbe|5|räknade tullförlusten på vin minskas med ungefär en tredjedel, enär högst två tredjedelar af det vin, som i Finland förbrukas torde vara af spanskt eller franskt ursprung.
I fall derjemte bestämdes att tullnedsättning skulle medgifvas endast för sådant vin, som från ursprungsorten importeras direkte till Finland, eller som åtminstone vore försedt med ursprungsbevis, blefve uppoffringen än mindre känbar, ty största delen af Finlands vinimport har härintills ägt rum från Tyskland, England och Sverige.
I sammanhang härmed borde enligt Geheimerådets tanke äfven tagas i betraktande att, i händelse de tullförmåner, som komme att beviljas Spanien, skulle utsträckas endast till Frankrike, den beräknade tullförlusten på salt, eller|6| 300 000 mark, isynnerhet om i den nya traktaten icke tullfrihet utan endast nedsättning med 50 procent af den nugällande tullsatsen skulle bestämmas, kommer att i betydlig mån nedgå, enär icke ens en tredjedel af det i Finland förbrukade saltet inhemtas från Spanien och Frankrike.
Med anledning häraf och enär Kejserliga Senaten, för den händelse att spanska regeringen såsom oeftergifligt vilkor för inrymmande af någon tullförmån åt finska varor uppstälda nedsättning af införseltullen för vin på fat, fann skäl vara att någon eftergift från finsk sida medgifves, beslöt Kejserliga Senaten, på det att åt Senatorn Mechelin, som af Senaten blifvit föreslagen att såsom delegerad för Finland, deltaga i underhandlingarne om traktatens afslutande, instruktioner kunde omedel|7|bart och utan tidsutdrägt af Kejserliga Senaten meddelas, att underdånig framställning borde nu redan göras om nådigt bemyndigande för Senaten att ingå på en nedsättning af nugällande tull för viner, importerade på fat, hvilken nedsättning, i förhållande till de tullförmåner som kunde erhållas från spansk sida för finska artiklar, ytterst finge utsträckas till 20 procent. Derjemte och på det att frågan härom måtte hållas hemlig, uppdrog Kejserliga Senaten åt Geheimerådet Molander att i handbref till Ministerstatssekreteraren Baron Bruun anhålla det ville Baron Bruun hos Hans Kejserliga Majestät utverka sådant bemyndigande samt om resultatet sedermera underrätta Geheimerådet för att Kejserliga Senaten meddelas; och borde detta Senatens beslut jem|8|kande af tullförmån vid införsel till Spanien af finskt sprit, öfverlemnade kejserliga Senaten åt Senatorn Mechelin att häri efter omständigheterna förfara.
Wid härefter uppkommen fråga om den ersättning, som för resan till Madrid och vistelsen derstädes borde tillkomma Senatorn Mechelin, beslöt Kejserliga Senaten, efter det bemälde Senator aflägsnat sig det ägde Senatorn Mechelin för resan mellan St Petersburg och Madrid fram och åter tillgodo beräkna sig afgift för en första och en andra klassens jernvägs biljett jemte sjuttiofem mark i dagtraktamente samt för vistelsen i Madrid uppbära en godtgörelse af etthundrafemtio mark om dagen under de|9| 30 första dagarne och af sjuttiofem mark för hvarje dag som för underhandlingarnes slutförande derutöfver kunde ifrågakomma, hvarom protokollsutdrag borde till Finans Expeditionens Kamrerarekontor utfärdas.
In fidem
G. Geitlin