5.6.1887 LM–Robert Montgomery
Finsk text
Original (transkription)
Madrid 5 Juni 87.
Käre vän,
Här sitter jag ännu, liksom
judarne i den babyloniska
fångenskapen.
Den 12 Maj – på dagen två
månader efter min ankomst
till Madrid, – afslötos under-
handlingarna angående handels-
traktaten. Konferensen sagde dag
afgjorde icke blott alla ännu
sväfvande frågor utan justerade
jemväl hela texten i traktat
och bilagor. Och man vara ömse-
sides belåten, – jag särskildt,
som hade nödgats använda alla
möjliga påtryckningar och kombina-
|2|
tioner för att omsider få den
redan länge förberedda slut-
konferensen af stapeln, – och
som nu fann mina bemö-
danden lönande genom att ha
lyckats för Finland utverka
mera eftergifter, än man hemi-
från pretenderat och detta emot
ett mindre mått koncessioner
från vår sida än vi eventuelt
varit beredda att inrymma. Notisen i Fredrikshamns tidngtidning, reproducerad af Dagbladet och Pressen, är till sina detaljer oriktiga.tillagt i marginalen
Redan dagen derpå afsände
jag till Senaten förslaget till traktat
jemte motiver, och till baron
Osten-Sacken en exposé des
motifs till förfullständigande
af Gortchacows expedition i
ärendet. Båda anhöllo vi att
frågan måtte skyndsamt behandlas
och att man per telegraf måtte
|3|
meddela oss huruvida traktaten
får oförändradt underskrifvas eller
hvilka ändringa tilläfventyrs be-
finnas nödiga.
Redan d.den 21 Maj afgaf Senaten
sitt i allo godkännande utlåtande
som telegraferades af Heiden till
PburgSankt Petersburg. Men från utrikes mini-
sterium har i den stund som är
intet svar erhållits.
Att det skulle dröja kring 14
dagar kunde jag taga för gifvet.
Derför reste jag d.den 13 med de
mina til Andalusien. Jag hade
redan några dagar lidit af
värk i venstra foten och i ryggen.
Under jernvägs färden utbröto de
våldsammaste reumatiska smärtor,
så att jag icke kunde röra mig
utan hjelp. Följande morgon
anlände vi till Sevilla, i hvars
|4|
präktiga ”hôtel de Madrid” mina
lidanden skulle fortsättas. Duglig
läkare erhölles. Likaså inträffade
2 recidiv, det första efter det jag
dinerat nere i Stora matsalen,
det andra under en af läkaren
tillstyrkt utfärd till Cadiz. Detta
var det svåraste.
Slutligen segrade dock Salicyl
syran, chloroform [...]oläslig/saknad texttillagt tropiska värmen och för-
sigtigheten derhör att jag efter
18 dagars lasaretslif i Sevilla
kunde återvända hit. Sjelf har
jag af stadens märkvärdigheter
sett intet, men Alexandra
och Cely gjorde dock, på mitt
insisterande, dagliga utflygter.
Så kommo vi den 1 dennes
åter till Madrid. Ombytet
af klimat har åter framkallat
något, ehuru lindrig värk i
skuldrorna så att jag svårligen
kan skrifva annorlunda än på knä
med blyerts.
De fysiska lidandena skola
nog, tänker jag, försvinna
så snart de psykiska tagit slut.
Du fattar väl huru ledsam
min belägenhet nu är. Hemma
skulle jag behöfvas och har mycket
att uträtta, – här är min tillvaro
fullkomligt steril. Derjemte kan
jag ej vara fri från oro för
sjelfva traktatens öde så länge
den icke är underskrifven och
af Cortès ratificerad. Och nu
ligger man och värper i
PburgSankt Petersburg för att framkläcka någon
dum ändring i denna traktat,
som nästan uteslutande har
intresse för Finland, och i högst
ringa grad för Ryssland, – samt
kan derigenom möjligen kompro-
mettera det hela.
Lägg dertill att mitt för-
|6|
hållande till GcowGortjakov numera
endast till skenet är drägligt
och kräfva ytterlig långmodighet
och öfverseende från min sida
för att ej explodera; – så
finner du huru ljuf min
belägenhet är.
Det gör mig ock ondt om
mina följeslagarinnor, som visser-
ligen tappert bjuder till att
hålla couraget uppe, men som
dock liksom jag lida af hem-
längtan. Alla tycka vi oss
vara så godt som landsförvista.
Vi förmoda att Ni redan
befinna är på det vårfagra
Jullas – och är det derför dit
jag adresserar dessa rader jemte
hjertliga helsningar till Eder
från oss alla genom
gamla vännen
L. Mechelin
P. S. d.den 6 Juni.
Gratulerar till Robertsdagen!
Om du träffar vännen
Lindblom, hvilken förmodligen
snart anträder sin sedvanliga
sommarresa, ber jag Dig uppmana
honom att med några rader
på Paris, poste restante, under-
rätta mig hvilken dag han
passerar Berlin och i hvilket
hôtel han der tager in. Händel-
sen kunde ju foga att jag just
samtidigt vore der – och jag
skulle vara då lycklig att då få
träffa honom.
LM.
Madrid 5 Juni 87.
Käre vän,
Här sitter jag ännu, liksom judarne i den babyloniska fångenskapen.
Den 12 Maj – på dagen två månader efter min ankomst till Madrid, – afslötos underhandlingarna angående handelstraktaten. Konferensen sagde dag afgjorde icke blott alla ännu sväfvande frågor utan justerade jemväl hela texten i traktat och bilagor. Och man vara ömsesides belåten, – jag särskildt, som hade nödgats använda alla möjliga påtryckningar och kombina|2|tioner för att omsider få den redan länge förberedda slutkonferensen af stapeln, – och som nu fann mina bemödanden lönande genom att ha lyckats för Finland utverka mera eftergifter, än man hemifrån pretenderat och detta emot ett mindre mått koncessioner från vår sida än vi eventuelt varit beredda att inrymma. Notisen i Fredrikshamns tidngtidning, reproducerad af Dagbladet och Pressen, är till sina detaljer oriktiga.tillagt i marginalen
Redan dagen derpå afsände jag till Senaten förslaget till traktat jemte motiver, och till baron Osten-Sacken en exposé des motifs
fra. (jur.) motiveringar till förfullständigande af Gortchacows expedition i ärendet. Båda anhöllo vi att frågan måtte skyndsamt behandlas och att man per telegraf måtte|3| meddela oss huruvida traktaten får oförändradt underskrifvas eller hvilka ändringa tilläfventyrs befinnas nödiga.
Redan d.den 21 Maj afgaf Senaten sitt i allo godkännande utlåtande som telegraferades af Heiden till PburgSankt Petersburg. Men från utrikes ministerium har i den stund som är intet svar erhållits.
Att det skulle dröja kring 14 dagar kunde jag taga för gifvet. Derför reste jag d.den 13 med de mina til Andalusien. Jag hade redan några dagar lidit af värk i venstra foten och i ryggen. Under jernvägs färden utbröto de våldsammaste reumatiska smärtor, så att jag icke kunde röra mig utan hjelp. Följande morgon anlände vi till Sevilla, i hvars|4| präktiga ”hôtel de Madrid” mina lidanden skulle fortsättas. Duglig läkare erhölles. Likaså inträffade 2 recidiv, det första efter det jag dinerat nere i Stora matsalen, det andra under en af läkaren tillstyrkt utfärd till Cadiz. Detta var det svåraste.
Slutligen segrade dock Salicyl syran, chloroform [...]oläslig/saknad text tropiska värmen och försigtigheten derhör att jag efter 18 dagars lasaretslif i Sevilla kunde återvända hit. Sjelf har jag af stadens märkvärdigheter sett intet, men Alexandra och Cely gjorde dock, på mitt insisterande, dagliga utflygter.
Så kommo vi den 1 dennes åter till Madrid. Ombytet af klimat har åter framkallat något, ehuru lindrig värk i skuldrorna så att jag svårligen kan skrifva annorlunda än på knä med blyerts.
|5|De fysiska lidandena skola nog, tänker jag, försvinna så snart de psykiska tagit slut. Du fattar väl huru ledsam min belägenhet nu är. Hemma skulle jag behöfvas och har mycket att uträtta, – här är min tillvaro fullkomligt steril. Derjemte kan jag ej vara fri från oro för sjelfva traktatens öde så länge den icke är underskrifven och af Cortès ratificerad. Och nu ligger man och värper i PburgSankt Petersburg för att framkläcka någon dum ändring i denna traktat, som nästan uteslutande har intresse för Finland, och i högst ringa grad för Ryssland, – samt kan derigenom möjligen kompromettera det hela.
Lägg dertill att mitt för|6|hållande till GcowGortjakov numera endast till skenet är drägligt och kräfva ytterlig långmodighet och öfverseende från min sida för att ej explodera; – så finner du huru ljuf min belägenhet är.
Det gör mig ock ondt om mina följeslagarinnor, som visserligen tappert bjuder till att hålla couraget uppe, men som dock liksom jag lida af hemlängtan. Alla tycka vi oss vara så godt som landsförvista.
Vi förmoda att Ni redan befinna eroriginal: är på det vårfagra Jullas – och är det derför dit jag adresserar dessa rader jemte hjertliga helsningar till Eder från oss alla genom
gamla vännen
L. Mechelin
P. S. d.den 6 Juni.
Gratulerar till Robertsdagen!
Om du träffar vännen Lindblom, hvilken förmodligen snart anträder sin sedvanliga sommarresa, ber jag Dig uppmana honom att med några rader på Paris, poste restante, underrätta mig hvilken dag han passerar Berlin och i hvilket hôtel han der tager in. Händelsen kunde ju foga att jag just samtidigt vore der – och jag skulle vara då lycklig att då få träffa honom.
LM.