10.10.1889 LM–Robert Montgomery

Jag har sedan din afresa
ofta och mycket saknat Dig
om ock Du ej derpå mottagit
något synligt bevis.

Främst måste jag få tacka
Dig för gåfvan af din hand-
bok i vår privaträtt. Jag har
blott nu och då hunnit läsa
deri och derför ej hunnit långt,
men jag har dock sett tillräck-
ligt för att, så vid jag förstår
bedöma detta arbete, tillerkänna
detsamma ett högt värde. Fram-
ställningen är klar och bindande,
Du har hela tiden fullt beherrskat
det rika material af studier
hvilkas frukter här framläggas.
Heder och tack!

Här hålla vi nu på att in-
slitas i våra vanliga gängor.
Långa sammanträden, med stort
och smått om hvartannat.

Författandet af de särskilda
promemorior eller memorialer,
med hvilka Heiden vill vara
försedd då han reser till P^burgSankt Petersburg
har nog mycket upptagit mig.

För öfrigt bör jag tillstå att
jag icke känner mig rätt varm
i kläderna. Min håg skulle
f. n.för närvarande mera stå åt författare-
verksamhet. De bokplaner,
som hvälfva sig i hufvudet,
vilja ej låta sig fullständigt bort-
drifvas. Jag skulle nu helst
flytta på ett år till Paris för att
forska och skrifva. – Men
dessa dumma fantasier har
|3| jag ej omtalat för någon annan
än Dig!

Helt nyss först fick jag veta
att Constance icke lemnat orten
utan quarstannat för att vårda
unge Bengt under hans sjukdom.
Vi ha lefvat så inomhus, både
Alexandra och jag, att detta ej hade
kommit till vår kunskap. Lyck-
ligtvis tyckes ju Bengts sjuk-
dom aflöpa ganska lindrigt
eftersom han idag ej mera
besväras af feber. – Du måtte
emellertid ha haft det rätt
ledsamt, den första tiden i den
nya bostaden.

Werner var hos mig i quäll
för att delgifva ditt idag ankomna
bref, hvaran vi med fägnad
inhemtade att bl. a. dissenter-
lagen nu genomgått sista
|4| skärselden utan nytt motstånd.
Sålunda torde detta anspråkslösa
steg på en humanare religions-
lagstiftnings bana dock blifva
förverkligadt.

Med den angenäma utsigten
att snart få se Dig här
afhåller jag mig från vidare
meddelande för denna gång,
tecknande