16.11.1889 LM–Robert Montgomery
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
Helsingfors 16 Novbrnovember 89.
Käre vän,
Haf tack för brefvet af
13de dnesdennes – en tack som
egnas äfven den älskvärda
”handsekreteraren”.
Jag gick strax till Ceder-
holm der jag erfor det närmare.
Igår e. m.eftermiddag konfererade
Troil, Cederholm, Nybergh och
jag hos mig i de af dig om-
förmälda frågor.
Cederholm skulle med nu
afgående nattåget utförligen
redogöra för vår uppfattning
och jemväl meddela dig ett af
mig uppsatt förslag till reskript
att i nödfall användas – d. v. s.
i det fall att Du funne det o-
möjligt att afvärja en slik
|2|
otymplig åtgärd och tilläfven-
tyrs ansåge nödigt att åtmin-
stone vindicera en dräglig
form deråt genom att lemna
vederbörande hjelp i redaktio-
nen.
Utom alla de klara juri-
diska skäl, som Du redan
utlagt och än vidare kan
komma att framlägga emot
”Klausul” funderingen, skulle
jag tillstyrka insisterandet
jemväl på en politisk sida
af saken, – som Du må-
hända äfven redan framhållit,
nämligen följande:
Om ministerstatssekretarn,
då han föredragar strafflagen
med adpertinensen till sanktion,struket
och dervid företar generalguvnsgeneralguvernörens
|3|
yttrande beträffande 1826 och 1867
års förfgrförfattningar, finner att detta
yttrandes betydelse omedelbart
bör belysas, har han ju pro-
positionen att åberopa jemte det
faktum att Ständerna icke utta-
lat någon derifrån afvikande
mening och att man alltså i
landet är på det klara dermed
att sagda förfnförfattningen fortbestå. H. MtHans Majestät
skulle då säkerligen icke det
ringaste tacka att enkelt sank-
tionera.
Men om E.Ehrnrooth derutöfver före-
lägger förslag till en så ovanlig
åtgärd som ett ”förklarande”
reskript, är det mer än sannolikt
att H. M.Hans Majesät skall fatta misstroende
till den finska lagstiftningen och
supponera att Ständer, Senat m.
m. möjligen tänkt sig att strafflagen
|4|
genom en bakport kunde upp-
sluka 1826 och 1867 års förfarförfattningar
hvilkas ämnen måste göra dem
i Monarkens ögon särskildt
vigtiga.
Att utan nödvändig, ja utan
rimlig orsak framlägga ett i
sig sjelf tvetydigt förslag, som
är egnadt att framkalla ett
sådant misstroende med alla de
konsequenser deraf kunna upp-
stå i sådana fall då vi hafva
behof af Monarkens förtroende
till vår öppna klara redbarhet
– detta är mer än en dumhet
det är att försynda sig mot
en af föredragandens främsta
pligter.
Synden är så mycket större
som utvägen alltid återstår att
framdeles, i händelse mot all
möjlig antaglighet anledning dertill
|5|
skulle yppas genom någon
domstolsåtgärd eller domstols-
förfrågan, – utfärda en
sådan förklaring som den
nu ifråga-stälda.
Jemförelsevis mindre vigtig
är frågan huruvida sanktionen
bör meddelas genom skildt
manifest eller såsom vanligt
genom förfensförfattningens inledningsord.
Är manifestet det enda medlet
för att ernå ett korrekt angif-
vande af Ständernas medverkan,
så anse vi liksom Du att det
må begagnas, – annars har
det intet skäl för sig. Och i lik-
het med dig afstyrka vi mani-
festet om det skall tillkomma
för klausulens skuld, ty denna
bör i ingen händelse iklädas
manifestets högtidliga skrud,
|6|
så mycket mindre som den
då skulle bringas äfven under
de ryska juristernas ögon enär
dessa naturligtvis skulle taga
kännedom om strafflagen och
dermed äfven om dess sank-
tioneringsmanifest. – Skall
klausulen framkrystas må
den förenas till ett reskript
som Senaten kungör såsom ett
skildt, ”inre” dokument.
Men jag ser att jag kommit
in på det gebit Cederholm
skulle behandla, och dertill
har jag så mycket mindre
skäl, som bantåget afgår om
¼ timme.
Jag sänder härjämte de
tre memorialer som Heiden
|7|
är sinnad att lemna till H. MtHans Majestät.
Jag har idag med Heidens
begifvande sändt exemplar
deraf till Ehrnrooth och Daehn.
I brefvet till E.Ehrnrooth har jag ej
nämnt att Du äfven får del
af dessa sekreta papper. Skulle
han delgifva Dig desamma,
kan du således låtsa obe-
kantskap dermed. Under
sådant förbehåll kan Du
låta OB läsa pappren vid
tillfälle. Senaten önskar att
Ni få kännedom derom, men
jag försummade att dertill utverka
Heidens begifvande.
Öfverhopad af arbete, – käm-
pande mot pessimism och
åter attakerad af nervstörningar
– temligen isolerad i min
|8|
tillvaro – ganska indignerad
öfver åtskilligt, – voilà
les bonnes choses que j’ai
à communiquer. – Snart
skrifver jag åter.
Hjertliga helsningar till
Eder båda jemte önskan om
snart tillfrisknande, – från
Alexandra och Din trogne
L. Mechelin
Heiden reser om måndag till
PburgSankt Petersburg. – Jag hinner ej genom-
läsa detta hastverk, haf
derför öfverseende med
den lapsus.
Helsingfors 16 Novbrnovember 89.
Käre vän,
Haf tack för brefvet af 13de dnesdennes – en tack som egnas äfven den älskvärda ”handsekreteraren”.
Jag gick strax till Cederholm der jag erfor det närmare.
Igår e. m.eftermiddag konfererade Troil, Cederholm, Nybergh och jag hos mig i de af dig omförmälda frågor.
Cederholm skulle med nu afgående nattåget utförligen redogöra för vår uppfattning och jemväl meddela dig ett af mig uppsatt förslag till reskript att i nödfall användas – d. v. s. i det fall att Du funne det omöjligt att afvärja en slik|2| otymplig åtgärd och tilläfventyrs ansåge nödigt att åtminstone vindicera en dräglig form deråt genom att lemna vederbörande hjelp i redaktionen.
Utom alla de klara juridiska skäl, som Du redan utlagt och än vidare kan komma att framlägga emot ”Klausul” funderingen, skulle jag tillstyrka insisterandet jemväl på en politisk sida af saken, – som Du måhända äfven redan framhållit, nämligen följande:
Om ministerstatssekretarn, då han föredragar strafflagen med adpertinensen till sanktion och dervid företar generalguvnsgeneralguvernörens|3| yttrande beträffande 1826 och 1867 års förfgrförfattningar, finner att detta yttrandes betydelse omedelbart bör belysas, har han ju propositionen att åberopa jemte det faktum att Ständerna icke uttalat någon derifrån afvikande mening och att man alltså i landet är på det klara dermed att sagda förfnförfattningen fortbestå. H. MtHans Majestät skulle då säkerligen icke det ringaste tacka att enkelt sanktionera.
Men om E.Ehrnrooth derutöfver förelägger förslag till en så ovanlig åtgärd som ett ”förklarande” reskript, är det mer än sannolikt att H. M.Hans Majesät skall fatta misstroende till den finska lagstiftningen och supponera att Ständer, Senat m. m. möjligen tänkt sig att strafflagen|4| genom en bakport kunde uppsluka 1826 och 1867 års förfarförfattningar hvilkas ämnen måste göra dem i Monarkens ögon särskildt vigtiga.
Att utan nödvändig, ja utan rimlig orsak framlägga ett i sig sjelf tvetydigt förslag, som är egnadt att framkalla ett sådant misstroende med alla de konsequenser deraf kunna uppstå i sådana fall då vi hafva behof af Monarkens förtroende till vår öppna klara redbarhet – detta är mer än en dumhet det är att försynda sig mot en af föredragandens främsta pligter.
Synden är så mycket större som utvägen alltid återstår att framdeles, i händelse mot all möjlig antaglighet anledning dertill|5| skulle yppas genom någon domstolsåtgärd eller domstolsförfrågan, – utfärda en sådan förklaring som den nu ifråga-stälda.
Jemförelsevis mindre vigtig är frågan huruvida sanktionen bör meddelas genom skildt manifest eller såsom vanligt genom förfensförfattningens inledningsord. Är manifestet det enda medlet för att ernå ett korrekt angifvande af Ständernas medverkan, så anse vi liksom Du att det må begagnas, – annars har det intet skäl för sig. Och i likhet med dig afstyrka vi manifestet om det skall tillkomma för klausulens skuld, ty denna bör i ingen händelse iklädas manifestets högtidliga skrud,|6| så mycket mindre som den då skulle bringas äfven under de ryska juristernas ögon enär dessa naturligtvis skulle taga kännedom om strafflagen och dermed äfven om dess sanktioneringsmanifest. – Skall klausulen framkrystas må den förenas till ett reskript som Senaten kungör såsom ett skildt, ”inre” dokument.
Men jag ser att jag kommit in på det gebit Cederholm skulle behandla, och dertill har jag så mycket mindre skäl, som bantåget afgår om ¼ timme.
Jag sänder härjämte de tre memorialer som Heiden|7| är sinnad att lemna till H. MtHans Majestät.
Jag har idag med Heidens begifvande sändt exemplar deraf till Ehrnrooth och Daehn.
I brefvet till E.Ehrnrooth har jag ej nämnt att Du äfven får del af dessa sekreta papper. Skulle han delgifva Dig desamma, kan du således låtsa obekantskap dermed. Under sådant förbehåll kan Du låta OB läsa pappren vid tillfälle. Senaten önskar att Ni få kännedom derom, men jag försummade att dertill utverka Heidens begifvande.
Öfverhopad af arbete, – kämpande mot pessimism och åter attakerad af nervstörningar – temligen isolerad i min|8| tillvaro – ganska indignerad öfver åtskilligt, – voilà les bonnes choses que j’ai à communiquer.
fra. se där, de goda sakerna jag har att förmedla. – Snart skrifver jag åter.
Hjertliga helsningar till Eder båda jemte önskan om snart tillfrisknande, – från Alexandra och Din trogne
L. Mechelin
Heiden reser om måndag till PburgSankt Petersburg. – Jag hinner ej genomläsa detta hastverk, haf derför öfverseende med den lapsus.