1.3.1890 LM–Robert Montgomery

Hvarje rad af Dig är kärkommen, äfven om sorgsen stämning andas derur; – jag kan ju ej vänta annat under nuvarande förhållanden. – Med all pietet iakttager jag att ej åt annan än Werner delgifva dina bref. Det senaste af 25^te har jag ej hunnit förr besvara. Icke blir det mycket idag heller, ty klockan lider till ett på natten efter en dag med sammanlagdt 8 timmars utskottsdebatter utom annat arbete.

För par dagar sedan har unga herrskapet Arthur Borgström|2| anländt från P^burgSankt Petersburg och berättat att farbror Casimir uttalat sig för dem i den mest förtviflande anda. Allting vore nära sitt slut. Ukaser vore att förvänta, som skulle med ett slag realisera fusionen i mynt­ tull- och postfrågorna samt annat mer. Den stora statsmannen hade röjt den fullständigaste hopplöshet.

Du kan tänka Dig, att denna berättelse, kringburen af damer, gjort ett sennsationelt intryck. Interpellerad, har jag naturligtvis svarat å lugnande anda. – Men märkelig är vännen C. E.Casimir Ehrnrooth Kort förut hade han ju för Dig uttalat sig helt förståndigt. Den psykologiska|3| förklaringen ligger väl deri, att han begynt fatta huru vådliga dåd han begick i December efter mottagande af ”objedinenie”ry. объединение – sammanslagning programmet. Och nu drifva samvetsqualen honom till excentriska expektorationer.

Ty något nytt har ju dessa dagar ej kunnat passera, utom det äckliga flödet af hetsigheter i de ryska tidningarna.

Emellertid kännes det dock i luften att vi skulle behöfva annan ”protektion” än den som nu står oss till buds – eller rättare sagdt, en bättre ledning af våra försvarsåtgärder.

När komma Du hit? – Det vore så mycket att öfverlägga om.

Huru skall det gestalta sig med le Congrès pénitentiairefra. penitentiärkongressen? Har Du ej haft någon beröring med G-WraskyGalkin-Vraskij?|4| Skola vi bereda oss på att deltaga i värdskapet? Eller böra vi befara att i Juni redan vara så chikanerade att vi ej mera kunna inbjuda någon främling till vårt land med grusade institutioner? – Eller kan det ej tänkas, att G. Wrasky et c^o numera finna det riskeradt att låta Finland hedra sig gemom tillernade utfärder?

Dessa saker äro visst bagateller, men bra vore dock att snart få veta, hvad meningen är. – Jag misströstar om att få Strafflagen öfversatt till franska.

Sedan 14 dagar har jag ej accepterat någon bjudning – ej varit i något sällskap, – känner ej några ”on dit”fra. man säger; dvs. rykten utom hvad jag någon gång hör af de mina. Således intet stoff till berättelsen.

Werner reste igår morgse till Åbo för enskilda angelägenheter. Återvända måndag. Låt snart veta när Du kommer. Min vördsamma helsning till Constance, – d^odito från Alexandra.