26.3.1890 LM–Robert Montgomery

Tack för brefvet af gårdagen.

Det är klart att sådana punkter som hrherr Durnovo genomdrifvit icke kunna komma till promulgering i detta land.

Skralt har försvaret varit då den afgörande viljan kunnat snärjas i så plumpa maskor af okynniga öfvergrepp från Inrikesministerns sida.

Redan idag, ehuru pappren icke officielt inkommit, utsågs ett utskott att förbereda modus procedendi (L. M.Leo Mechelin – Y-K.Yrjö-Koskinen – JGS.Johan Gustaf Sohlman – C.T.Carl Tudeer). JGS. anmälde att han, om reskriptet är sådant som nu förmälts, var|2| besluten att begära sitt afsked. Jag anmärkte härvid, att detta steg väl rätteligen icke borde tagas innan Senaten försökt alla medel att skydda lagarne mot kränkning och detta visat sig resultatlöst. JGS. genmälte härtill intet.

Naturligtvis syssla äfven mina tankar icke sällan med frågan, när och under hvilka förutsättningar demissioneringen bör ske. Men som detta är en jemförelsevis privat angelägenhet, grubblar jag ej mycket derpå, så länge pligten bjuder att framför allt vara verksam för farornas afvärjande eller lindrande.

Det är ju ett verkligt delirium som gripit den ryska pressen och naturligtvis smittar raskt omkring sig. Draktändernas sådd blir icke utan skörd.

Men om vederbörande tro att de dermed imponera på oss representanter för det lilla folket, så fara de storligen vilse. – Vår tid varder nog kommande ännu, – kanske förr än komedianterna Durnovo och konsortes ana.

Kejsaren skall då finna hvar han har att göra med hederligt folk och europeer, – hvar med skenbart servila, men i grunden opålitliga asiater.

Men – härom närmare sedan vi demissionerat.

Det är endast i betraktande af den stora politiska sanning, som ligger i ordspråket: ”il faut laver son linge en famille”fra. man bör hålla sin smutstvätt inom familjen, – som jag fortfarande är besluten att egna nödigt intresse åt penitentiär kongressens tillbörliga och värdiga emottagande.

Till din lista öfver honoratiores som borde inbjudas har jag för ögonblicket blott två namn att tillfoga: Weissenberg och J. Forsman. Antalet bör ej skrämma kommissionen, då flertalet icke kommer – Palmén, Troil, Grotenfelt och mina båda nyssnämnda torde säkert uteblifva. Alfthan torde ej heller komma, utom föredraga att spela värd vid Imatra.

Detta allt är blott mina förmodande, jag har ej talat vid någon.

Jag skall underrätta Dig om och när din hitkomst blefve af nöden för de politiska frågorna. I hvarje fall snart mera från vännen