11.5.1890 LM–Robert Montgomery

Svensk text

|1|

Heders vän!

En resande från östra Finland, som besökte mig idag, visste berätta att Senatens utlåtande i postfrågan nyligen inkommit till statssekretariatet från Generalguvernören, hvilken afstyrkt landtdagsproposition rörande någon del af frågan och i stället föreslagit utfärdandet af ett manifest, innehållande de vid den gemensam. ma föredragningen af HKMtHans Kejserliga Majestät godkända 7 punkterna. Min sagesman tillade att Hougberg hade tillsändt GGnGeneralguvernören förslag till ett enkelt vehikel i saken, hvilket icke godkänts och att GGnsGeneralguvernörens yttrande nu|2| expedierats utan kontrasignation.

Fiende som jag är till squaller af hvad slag det vara må, underlät jag, för att ej närmare ingå på ämnet, jemväl att fråga efter källan till anförda berättelse.

Tyvärr äro emellertid förhållandena sådana, att berättelsen förefaller sannolik. Den har naturligtvis icke verkat någon minskning af den oro med hvilka jag afbidar postfrågans slutliga afgörande.

I händelse GGnGeneralguvernören hade öfversändt Senatens utlåtande och förslag utan några kommentarier af stridigt innehåll och W. v. D.Woldemar von Daehn sedan skulle framlägga ärendet under enkelt åberopande af hvad Senaten|3| föreslagit och motiverat, så skulle HKMtHans Kejserliga Majestät omsider i denna angelägenhet få se de principiela motsatserna tydligare stälda mot hvarandra och föranlåtas uppmärksamma den rättsliga sidan af saken under klarare belysning än härförinnan kunnat vara fallet. H. MtHans Majestät skulle finna att postväsendets unifikation enligt det af Senaten framstälda förfarandet skulle ernås lika fullständigt som genom ett manifest i Inrikesministerns anda. Skilnaden är blott den, att det skulle ske utan kränkning af grundlag och regentförsäkran.

Men om Ständerna svara afböjande på propositionen? – Det är ju möjligt att GGnGeneralguvernören befarar detta och att andra dela denna farhåga.

|4|

För min del är jag, på grund af allt hvad till min kunskap kommit, fullt öfvertygad derom att en sådan propos.proposition som Senaten föreslagit blefve af Ständerna antagen. Ett längre samtal som jag igår hade i saken med Yrjö-Koskinen har bidragit att bekräfta denna öfvertygelse.

I sjelfva verket är det ju ej postväsendets unifikation eller koncentreringen af dess ledning, som i denna angelägenhet utgjort det oroande perspektivet, utan framför allt den redan i början framskymtande möjligheten att en sådan åtgärd blefve i administrativ väg dekreterad sedan C. EthCasimir Ehrnrooth af obetänksamhet gjort avancer åt detta håll.

Det kan antagas såsom fullkomligt säkert att Ständerna, derest antydda|5| oro skingras, skola veta att till sitt värde uppskatta ett beslut af HKM.Hans Kejserliga Majestät att i saken anlita deras medverkan. Det hela gestaltar sig då till en på honorabelt sätt åvägabragt förening af en förvaltningsgren i hvilken alla länder sträfvat till sammanslutning. Den finska postförvaltningens subordinerande under Kejsardömets skall då betraktas såsom ett drägligt offer åt en svår politisk situation. Då offret göres med representationens samtycke är ingen garanti för vår statsförvaltnings öfriga sjelfständighet förlorad. Alla dessa konsiderande skola otvifvelaktigt medföra propositionens antagande af Ständerna.

Om saken afgöres i administrativ väg, är deremot|6| ett hål hugget i vår samhällsbygnad, – ett prejudikat skapadt, som kan leda till ett vidare sönderplockande af våra institutioner. Man vågar ej invagga sig i tron att det stannar vid detta ena steg. Ce n’est que le premier pas qui coute!fra. Det är endast det första steget som kostar!

En gång vilseledd i sådan riktning af den agitation som nu drifvit sitt ferivola spel, kan monarken intalas att äfven på andra områden amalgamera. Närmast äfventyras våra intressen och rättigheter i tullfrågan. – Och skall det väl lyckas oss att tillbakahålla hvarje uttryck af de bekymmer, postfrågans afgörande genom ett administrativt manifest skulle i landet framkalla? Hvilka nya faror kunna ej deraf uppväxa!

|7|

Du må ej rinsstycka att jag, så här i elfte stunden, ännu nedskrifver till dig mina tankar i denna sak. Jag har kommit att bli vidlyftigare än jag ämnat. Hvad jag ville, var egentligen blott att säga, att bland tänkande män af olika grupper eller s. k. partier, den åsigt allmänt hyses, att ständerna otvifvelaktigt skulle antaga en nådig proposition om sådant undantag från vår författning, som för den afsedda postföreningen erfordras.

Måtte W. v. D. vid den stundande föredragningen af detta ärende – hvilken förvisso är en af de betydelsefullaste uppgifter någon finsk statsman haft sig förelagda – ställa sig decideradt på den af Senaten angifna ståndpunkten|8| och derjemte häfda sin erkända förmåga att klart och manligt framlägga sin mening!

Min öfvertygelse är att han sålunda icke blott skulle handla rätt och klokt utan ock definitivt tillvinna sig H. MtsHans Majestäts förtroende. Ty det är af psyckologiska skäl knappast tänkbart att ej H. MtHans Majestätfinnna sig anslagen af, att efter de många från hvarandra icke tillräckligt distincta projekten i postfrågan omsider få sig understäldt ett förslag som tydligen är både omsorgsfullt och lojalt uppgjordt.

Tiden medger ej att nu relatera något härifrån. Farväl!

Din bekymrade vän

L. Mechelin

Kommer ifrågavarande ärende att behandlas i Komitén?

Finsk text

Ingen text, se faksimil eller transkription.

Original (transkription)

|1|

Heders vän!

En resande från östra
Finland, som besökte mig
idag, visste berätta att Sena-
tens utlåtande i postfrågan ny-
ligen inkommit till statssekre-
tariatet från Generalguvernören,
hvilken afstyrkt landtdagspro-
position rörande någon del af
frågan och i stället föreslagit ut-
färdandet af ett manifest, inne-
hållande de vid den gemensam.
ma föredragningen af HKMtHans Kejserliga Majestät god-
kända 7 punkterna. Min sages-
man tillade att Hougberg hade
tillsändt GGnGeneralguvernören förslag till ett enkelt
vehikel i saken, hvilket icke
godkänts och att GGnsGeneralguvernörens yttrande nu
|2| expedierats utan kontrasignation.

Fiende som jag är till squaller
af hvad slag det vara må, un-
derlät jag, för att ej närmare
ingå på ämnet, jemväl att fråga
efter källan till anförda berät-
telse.

Tyvärr äro emellertid förhål-
landena sådana, att berättelsen
förefaller sannolik. Den har
naturligtvis icke verkat någon
minskning af den oro med hvilka
jag afbidar postfrågans slutliga
afgörande.

I händelse GGnGeneralguvernören hade öfversändt
Senatens utlåtande och förslag
utan några kommentarier af
stridigt innehåll och W. v. D.Woldemar von Daehn sedan
skulle framlägga ärendet under
enkelt åberopande af hvad Senaten
|3| föreslagit och motiverat, så skulle
HKMtHans Kejserliga Majestät omsider i denna angelägenhet
få se de principiela motsatserna
tydligare stälda mot hvarandra
och föranlåtas uppmärksamma
den rättsliga sidan af saken under
klarare belysning än härförinnan
kunnat vara fallet. H. MtHans Majestät skulle
finna att postväsendets unifikation
enligt det af Senaten framstälda
förfarandet skulle ernås lika
fullständigt som genom ett mani-
fest i Inrikesministerns anda.
Skilnaden är blott den, att det skulle
ske utan kränkning af grundlag
och regentförsäkran.

Men om Ständerna svara af-
böjande på propositionen? – Det
är ju möjligt att GGnGeneralguvernören befarar detta
och att andra dela denna farhåga.

|4|

För min del är jag, på grund
af allt hvad till min kunskap
kommit, fullt öfvertygad derom
att en sådan propos.proposition som Senaten
föreslagit blefve af Ständerna an-
tagen. Ett längre samtal som jag
igår hade i saken med Yrjö-Koskinen
har bidragit att bekräfta denna
öfvertygelse.

I sjelfva verket är det ju ej
postväsendets unifikation eller
koncentreringen af dess ledning,
som i denna angelägenhet utgjort
det oroande perspektivet, utan
framför allt den redan i början
framskymtande möjligheten att
en sådan åtgärd blefve i administra-
tiv väg dekreterad sedan C. EthCasimir Ehrnrooth
af obetänksamhet gjort avancer åt
detta håll.

Det kan antagas såsom fullkomligt
säkert att Ständerna, derest antydda
|5| oro skingras, skola veta att
till sitt värde uppskatta ett beslut
af HKM.Hans Kejserliga Majestät att i saken anlita deras
medverkan. Det hela gestaltar
sig då till en på honorabelt sätt
åvägabragt förening af en förvalt-
ningsgren i hvilken alla länder
sträfvat till sammanslutning. Den
finska postförvaltningens subordi-
nerande under Kejsardömets skall
då betraktas såsom ett drägligt
offer åt en svår politisk situation.
Då offret göres med representa-
tionens samtycke är ingen garanti
för vår statsförvaltnings öfriga
sjelfständighet förlorad
. Alla dessa
konsiderande skola otvifvelaktigt
medföra propositionens antagande
af Ständerna.

Om deremotstruket saken afgöres i
administrativ väg, är deremot
|6| ett hål hugget i vår samhälls-
bygnad, – ett prejudikat ska-
padt, som kan leda till ett
vidare sönderplockande af våra
institutioner. Man vågar ej in-
vagga sig i tron att det stannar
vid detta ena steg. Ce n’est
que le premier pas qui coute!

En gång vilseledd i sådan
riktning af den agitation som
nu drifvit sitt ferivola spel,
kan monarken intalas att äfven
på andra områden amalgamera.
Närmast äfventyras våra intressen
och rättigheter i tullfrågan. –
Och skall det väl lyckas oss
att tillbakahålla hvarje uttryck
af de bekymmer, postfrågans
afgörande genom ett administra-
tivt manifest skulle i landettillagt framkalla?
Hvilka nya faror kunna ej deraf
uppväxa!

|7|

Du må ej rinsstycka att jag, så
här i elfte stunden, ännu nedskrifver
till dig mina tankar i denna
sak. Jag har kommit att bli
vidlyftigare än jag ämnat. Hvad
jag ville, var egentligen blott att säga,
atttillagt bland tänkande män af olika
grupper eller s. k. partier, den åsigt
allmänt hyses, att ständerna
otvifvelaktigt skulle antaga en nådig
proposition om sådant undantag
från vår författning, som för
den afsedda postföreningen erfordras.

Måtte W. v. D. vid den stun-
dande föredragningen af detta ärende
– hvilken förvisso är en af de
betydelsefullaste uppgifter någon
finsk statsman haft sig förelagda –
ställa sig decideradt på den af
Senaten angifna ståndpunkten
|8| och derjemte häfda sin erkända
förmåga att klart och manligt
framlägga sin mening!

Min öfvertygelse är att
han sålunda icke blott skulle
handla rätt och klokt utan
ock definitivt tillvinna sig H. MtsHans Majestäts
förtroende. Ty det är af psycko-
logiska skäl knappast tänkbart
att ej H. MtHans Majestätfinnna sig anslagen af,
att efter de många från hvarandra
icke tillräckligt distincta projekten
i postfrågan omsider få sig under-
stäldt ett förslag som tydligen
är både omsorgsfullt och lojalt
uppgjordt.

Tiden medger ej att nu relatera
något härifrån. Farväl!

Din bekymrade vän

L. Mechelin

Kommer ifrågavarande ärende att
behandlas i Komitén?

Dokumentet i faksimil