14.5.1890 LM–Robert Montgomery
Finsk text
Original (transkription)
HforsHelsingfors 14 Maj 1890.
Käre vän,
Werner har delgifvit
mig din skrifvelse till honom
af 12 dnesdennes.
Om i mitt nattliga bref af
9 dnesdennes ingått något sådant
uttryck, som verkligen kunde
föranleda en gensaga från
din sida, så måtte det skrifna
ha utfallit annorlunda än det
tänkta. Ty i mina tankar
har icke funnits en skymt af
oro eller bekymmer beträffande
din hållnig i postfrågan, – jag
begriper icke huru du kunnat
|2|
få något sådant intryck
af mina ord. Om jag bekla-
gat en situation som fordrar
att man genom mäklande
skall söka afböja det värsta,
så finner jag ej heller huru detta
skulle anses riktadt mot dig,
då det endast anslöt sig till
behandlingen af den i ditt bref
af 8de stälda frågan huru vi
här fattade kombinationspro-
jektet. Nej, gamle vän, på
dig, på din säkra, rättsenliga
och fosterländska hållning i
nuvarande kris liksom i alla
skiften, tror jag så fast, att
intet skulle kunna framhålla
den minsta uppgrumling af denna
|3|
tro. Dig har jag ock från första
stunden, i hvarje alvarligare
samtal med andratillagt om ställningen, gifvit
äran af att ha räddat oss
från C. EthsCasimir Ehrnrooths först tillernade
kupper.
Förlåt mig emellertid, om
någon oskicklig vändning före-
funnes i brefvet af 9de! – den
har sannerligen icke varit af-
sigtlig eller dikterad af någon
motsvarande tanke.
Beträffande de ”illusioner” jag skulle
hysa om möjligheten att inverka
på Daehn, – på sätt du antydt
i brefvet till Werner – så vill jag
ej frånkänna dig allt berättigande
att så beteckna mitt skribleri af
d. 11, – men tillåter mig dock fram-
|4|
hålla, hvad jag måhända då
icke nämnde att vDvon Daehn till en af
kollegerna nyligen stält frågan
huruvida det ens vore sannolikt
att Ständerna skulle antaga en
propos.proposition sådan som Senaten af-
fattat.
Jag hoppas att du, broderlig
som alltid, fattar min i tan-
karna till dig framsträkta
hand och tecknar
din trofaste vän
L. Mechelin
P. S. Genom uteblifvandet af
en till kl. 8 beskådad besökande
fick jag ännu någon stund till
förfogande och tillägger derför
några ord.
I fråga om penitentiär-
kongressen vore det önskligt
att snart få veta: huruvida
kongressens medlemmar äro
så presserade, att de vilja
återvända till PburgSankt Petersburg från
HforsHelsingfors redan med ett extratillagt nattåg
som afgånge härifrån sent på
quällen d. 26te Juni – eller
om man ej borde unna dem
nattro här och låta dem afresa
följande morgon. Detta lärer
väl bero deraf, när färden
till Moskva från PburgSankt Petersburg skall
anträdas.
Jag bör jemväl nämna, att
vi icke ännu fått emottaga
någon inbjudning till kongressen.
Har du, oaktadt seriösare
ting upptaga hågen, möjligen
varit och sett på Brofeldts
och Ahrenbergs bestyr för
utställningen i Michaels ma-
nègen? –
Estlanders föredrag idag
om Engel var utmärkt. –
Vi – eller rättare mina
fruntimmer – få nu taga ihop
med kransbindningsbestyren.
Fägnesamt var att ”partierna”
enades vid valet så att det gick
med acklamation. De unga
männen synas ha velat betona
att de förstå vigten af sam-
manhållning.
Tuus
L. M.
HforsHelsingfors 14 Maj 1890.
Käre vän,
Werner har delgifvit mig din skrifvelse till honom af 12 dnesdennes.
Om i mitt nattliga bref af 9 dnesdennes ingått något sådant uttryck, som verkligen kunde föranleda en gensaga från din sida, så måtte det skrifna ha utfallit annorlunda än det tänkta. Ty i mina tankar har icke funnits en skymt af oro eller bekymmer beträffande din hållnig i postfrågan, – jag begriper icke huru du kunnat|2| få något sådant intryck af mina ord. Om jag beklagat en situation som fordrar att man genom mäklande skall söka afböja det värsta, så finner jag ej heller huru detta skulle anses riktadt mot dig, då det endast anslöt sig till behandlingen af den i ditt bref af 8de stälda frågan huru vi här fattade kombinationsprojektet. Nej, gamle vän, på dig, på din säkra, rättsenliga och fosterländska hållning i nuvarande kris liksom i alla skiften, tror jag så fast, att intet skulle kunna framhålla den minsta uppgrumling af denna|3| tro. Dig har jag ock från första stunden, i hvarje alvarligare samtal med andra om ställningen, gifvit äran af att ha räddat oss från C. EthsCasimir Ehrnrooths först tillernade kupper.
Förlåt mig emellertid, om någon oskicklig vändning förefunnes i brefvet af 9de! – den har sannerligen icke varit afsigtlig eller dikterad af någon motsvarande tanke.
Beträffande de ”illusioner” jag skulle hysa om möjligheten att inverka på Daehn, – på sätt du antydt i brefvet till Werner – så vill jag ej frånkänna dig allt berättigande att så beteckna mitt skribleri af d. 11, – men tillåter mig dock fram|4|hålla, hvad jag måhända då icke nämnde att vDvon Daehn till en af kollegerna nyligen stält frågan huruvida det ens vore sannolikt att Ständerna skulle antaga en propos.proposition sådan som Senaten affattat.
Jag hoppas att du, broderlig som alltid, fattar min i tankarna till dig framsträkta hand och tecknar
din trofaste vän
L. Mechelin
P. S. Genom uteblifvandet af en till kl. 8 beskådad besökande fick jag ännu någon stund till förfogande och tillägger derför några ord.
|5|I fråga om penitentiärkongressen vore det önskligt att snart få veta: huruvida kongressens medlemmar äro så presserade, att de vilja återvända till PburgSankt Petersburg från HforsHelsingfors redan med ett extra nattåg som afgånge härifrån sent på quällen d. 26te Juni – eller om man ej borde unna dem nattro här och låta dem afresa följande morgon. Detta lärer väl bero deraf, när färden till Moskva från PburgSankt Petersburg skall anträdas.
Jag bör jemväl nämna, att vi icke ännu fått emottaga någon inbjudning till kongressen.
|6|Har du, oaktadt seriösare ting upptaga hågen, möjligen varit och sett på Brofeldts och Ahrenbergs bestyr för utställningen i Michaels manègen? –
Estlanders föredrag idag om Engel var utmärkt. –
Vi – eller rättare mina fruntimmer – få nu taga ihop med kransbindningsbestyren. Fägnesamt var att ”partierna” enades vid valet så att det gick med acklamation. De unga männen synas ha velat betona att de förstå vigten af sammanhållning.
Tuus
L. M.