19.11.1892 PM i frågan om gemensamma lagar för Ryssland och Finland
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
P.MPromemoria i fråga om gemensamma lagar
|5|Om den finska lagens exklusiva
P.MPromemoria i fråga om gemensamma lagar
för Ryssland och Finland.
Det är till en början nödvändigt att
göra en bestämd distinktion mellan riks-
lagar, общегосударственного zаконье
och sådana lagar som äro identiska i Kejsar-
dömet och Storfurstendömet.
Rikslagar äro endast sådana, hvilka
till följd af sitt föremål eller ämne nödvändigt-
vis omfatta alla länder som lyda under
Ryska Kejsarens spira, utan att någon
modifikation af desamma för olika delar
af riket ens vore tänkbarastruket.
En sådan lag är i främsta [...]oläslig/saknad text rummet
Kejsar Pauls thronföljdsordning af 5 April 1797.
Då Finlands förening med Ryssland full-
bordades genom Ständernas trohetsed och
hyllning i Borgå domkyrka d.den 29 Mars 1809, så
var det icke blott Alexander I personligen,
hvilken såsom Finlands Storfurste hyllades,
utan innebar denna akt att hädanefter
hvarje Kejsare som bestiger Rysslands thron,
tillika skall vara Storfurste till Finland.
Den ryska thronföljdsordningen är derför
tydligen icke en sådan lag, som för att erhålla
giltighet i Finland bör i finsk lagstifnings-
väg härstädes utfärdas.
Då Konstantins afsägelse och Nikolajs
|2|
thronbestigning kungjordes i Finland genom
Manif.Manifestet 12/24 DecbrDecember 1825 (jemte bilagor), så var,
af anförda skäl, detta manifest icke en finsk
lagstiftnings akt, utan en Finlands invånare
till kännedom gifven rysk akt med sjelffallen
betydelse af riksakt. Denna promulgation
var dock nödvändig, enär det finska folketsstruket
måste meddelas autentisk och högtidlig upplys-
ning att och hvarför icke den lagliga thron-
följaren, men väl den efter honom närmast
berättigade arffursten bestigit thronen.
Enahanda är förhållandet med Rysslands
grundlagstadgande om thronföljarns myn-
dighetsålder och regentskap under omyndig kejsare.
Skild promulgation har derjemte i Finland
skett af riksakterna innehållande eventuel
bestämning om riksförståndare (eller regent
under minderårig kejsare).
Rikslagar äro ryska grundlagar om kejsarens
trosbekännelse och kröning, – samt familje-
statutet för kejserliga huset, – allt tydligen
ämnen om hvilka skild lag i Finland vore
otänkbar.
Deremot är stadgandet i Rysslands grundlag
om Sjelfherrskaremakten icke tillämplig å
Finland som oförenligt med Finlands grund-
lagar. Det är lika litet en rikslag som
ryska grundlagen om lagstiftningsmakten.
Fåfängt torde man i öfrigt leta efter
någon rysk lag, som till följd af sin beskaf-
|3|
fenhet eller sitt föremål är eller borde vara
en общегосударственного zаконье.
Lika fåfängt torde vara att söka utfinna
något nytt lagstiftningsföremål som nöd-
vändigtvis måste genom rikslag ordnas.
De till den ofvan nämnda andra gruppen
hörande identiska lagarna ha tillkommit
efter pröfning in casu huruvida något
ämne för tiden borde i Finland normeras
på enahanda sätt som i Kejsardömet.
Ett allmängiltigt program kan i detta
hänseende icke a priori uppställas.
Förordn.Förordningen d.den 2 Juni 1826 ang.angående rättegångsordningen
i mål som röra förbrytelser af finnar i Ryssland
eller af ryssar i Finland, och förordn.förordningen 6 Novnovember 1847
ang.angående arfsfrågor, hvila på principen af recipro-
citet. Denna princip är också uttryckligen
uppstäld såsom ledtråd för förordn.förordningen om handels-
relationerna, af 30 Jan.Januari 1859. – I alla dessa
fall ha båda ländernas myndigheter genom
förberedande förhandling beredt ärendet till
likformigt och ungefär samtidigt afgörande,
hvilket afgörande dock egt rum genom skildt
i Ryssland och Finland utfärdade författningar.
I en del andra fall har det gält att i Finland
ordna en viss angelägenhet på samma sätt
som den blifvit förut ordnad i Ryssland,
utan att härvid något reciprocitets förhållande
varit i fråga. Så t. ex. Åbo hofrätts cirkulär
|4|
den 20 Juni 1826 om upplösning af frimurare-
orden. Dock har Kejsaren äfven här förordnat
såsom Finlands Storfurste.
Ordningen för behandligen af sådana
frågor finnes, hvad tillgörandet från
rysk sida vidkommer, angifven i 1a tomen
af Сбоде zаконье, Afdelningen om ministrar-
na, kap.kapitel III, artartikel 218, anmanmärkning. Sedan förslaget
till identisk lagstiftningsåtgärd meddelats
Finlands Minister-Statssekreterare, förfaras
dermed enligt de för finsk lagstiftning gällande
grunder, således antingen i administrativ väg
eller ock, om ämnet så fordrar, under anli-
tande af Ständernas medverkan.
Tilläggas må, att identiteten icke behöfver
vara fullständig, – särdeles i de fall då åtgärder
ej hvila på reciprocitets principen. Det är
tydligen Finlands Senats icke blott rättighet
utan skyldighet att pröfva och yttra sig till
Hans Majestät under beaktande i hvad
mån den påyrkade likformigheten kan
fullständigt genomföras eller om landets
lagar eller intresse behålla en något annan
lösning af uppgiften i fråga, än den som
vidtagits eller planerats i Ryssland.
Af vigt till belysning af omförmälda
distinktion är betonandet deraf att Finlands
lagar icke äro lokala lagar inom ramen
af kejsardömets allmänna lagar, utan stå
sjelfständigt vid sidan af de förra.
Om förhållandet med internationela fördrag
skall jag framdeles yttra mig.
L Mechelin
HforsHelsingfors 19/11 92.
|5|
Om den finska lagens exklusiva
giltighet i Finland.
Man har sagt attstruket bestridt riktig-
heten af satsen att finsk lag uteslutande
gäller i Finland, och genstruket i sådant
afseende åberopat sig derpå att ryska
presterskapet, ryska skolor och rysk
militär i Finland underlyda rysk
lag.
I korthet kan häremot erinras:
Finsk lag gäller i Finland, medtillagt uteslutande af hvarje
annan lag, så vidt angår landets egna
medborgare ellerstruket och alla sådana personer
från annat land hvilka ej tillföljd
antingen af exterritorialitetsprincipen eller
annan särskild orsak, äro i större eller
mindre grad undandragna finsk lag.
Den ryska militär, som är förlagd
i Finland fortfar, sjelffallet, att under
sin härvaro lyda under Rysk Öfverhet
samt rysk krigslag, utan att detta inne-
bär något förrin-
gande af satsen om
den finska lagens ex-
klusiva giltighet i
landet,tillagt – alldeles på ena-
handa sätt som finska trupper under
kommendering till Kejsardömet understruket fort-
fara att underlyda finsk krigslag utan att
den ryska lagens välde i Ryssland derige-
nom anses invalideradt.
Men om rysk militärpersontillagt i Finland ingår
rättsärenden som icke stå i gemenskap
med hans egenskap af rysk militär, – om
|6|
han t. ex. förvärfva fastighet härstädestillagt, – så
falla sådant rättsärende under den
finska lagens tillämpning.
Det ryska [...]oläslig/saknad text d. ä.det är det grekisk-
ryskastruketorthodoxa presterskapet i Finland
(med undantag af militärprester) står
ingalunda utanför finsk lag. H. K. M.Hans Kejserliga Majestät
har såsom Finlands Storfurste stadfästat
och låtit promulgera de finska förordningar
som bestämma de grekiska församligar-
nas yttre rättsförhållanden, presternas
aflöningsrätt m. m. Endast så vidt
angår de rent kyrkliga funktionerna,
underlyda dessa prester den grek.grekiska-orthodoxa
kyrkans allmänna lagar och den heliga
Synoden sssåsom denna kyrkas högsta
myndighet näst Kejsaren. Men hvad inom detta gebit stadgas och
påbjudes, eger ej utom
kyrkans lif någon
rättskraft i Finland.tillagt
En fullständig analogi härmed er-
bjuder det katolska presterskapets ställ-
ning i t. ex. Tyskland. I rent kyrkligt
afseende underlyder detta presterskap de
från påfvedömet i Rom utgångna
lagar och stadganden.
Hvad de ryska skolorna angår,
så har den finska lagens giltighetssfer
genom dem ej lidit något intrång.
Det var af naturlig courtoisie betingadt
att Finlands styrelse ej skulle motsätta
sig dessa skolors inrättande eller inblanda
sig i deras läroprogram. Men de vid
|7|
dem anställda lärare lyda otvifvelaktigt
under finsk lag i allt som ej gäller
deras tjenstutöfning. Och skulle vid
dessa skolor oordningar stridande mot finsk lagtillagt förekomma,
så skulle finsk myndighet otvifvelaktigt
ega juridisk rätt att inskrida och
göra laga ordning gällande.
Finska Passexpeditionen och Finlands
Banks kontor i St PburgSankt Petersburg bedrifva
sin verksamhet och fullgöra sina
funktioner enligt finsk lag, utan
att i sinastruket tjenstemän i sinatillagt yttre, förstruket eller
personliga förhållanden äro undandragna
tillämpning, i förekommande fall, af
rysk lag.
Förhållanden af omförmälda
slag förekomma i alla länder och
kunna i sin egenskap
af undantagtillagt ingalunda åberopas såsom
bevis derpåstruket mot regelntillagt att annan änstruket endasttillagt finsk lag
gäller på Finlands jord.
P.MPromemoria i fråga om gemensamma lagar för Ryssland och Finland.
Det är till en början nödvändigt att göra en bestämd distinktion mellan rikslagar, общегосударственного zаконье och sådana lagar som äro identiska i Kejsardömet och Storfurstendömet.
Rikslagar äro endast sådana, hvilka till följd af sitt föremål eller ämne nödvändigtvis omfatta alla länder som lyda under Ryska Kejsarens spira, utan att någon modifikation af desamma för olika delar af riket ens vore tänkbar.
En sådan lag är i främsta rummet Kejsar Pauls thronföljdsordning af 5 April 1797.
Då Finlands förening med Ryssland fullbordades genom Ständernas trohetsed och hyllning i Borgå domkyrka d.den 29 Mars 1809, så var det icke blott Alexander I personligen, hvilken såsom Finlands Storfurste hyllades, utan innebar denna akt att hädanefter hvarje Kejsare som bestiger Rysslands thron, tillika skall vara Storfurste till Finland.
Den ryska thronföljdsordningen är derför tydligen icke en sådan lag, som för att erhålla giltighet i Finland bör i finsk lagstifningsväg härstädes utfärdas.
Då Konstantins afsägelse och Nikolajs|2| thronbestigning kungjordes i Finland genom Manif.Manifestet 12/24 DecbrDecember 1825 (jemte bilagor), så var, af anförda skäl, detta manifest icke en finsk lagstiftnings akt, utan en Finlands invånare till kännedom gifven rysk akt med sjelffallen betydelse af riksakt. Denna promulgation var dock nödvändig, enär det finska folket måste meddelas autentisk och högtidlig upplysning att och hvarför icke den lagliga thronföljaren, men väl den efter honom närmast berättigade arffursten bestigit thronen.
Enahanda är förhållandet med Rysslands grundlagstadgande om thronföljarns myndighetsålder och regentskap under omyndig kejsare. Skild promulgation har derjemte i Finland skett af riksakterna innehållande eventuel bestämning om riksförståndare (eller regent under minderårig kejsare).
Rikslagar äro ryska grundlagar om kejsarens trosbekännelse och kröning, – samt familjestatutet för kejserliga huset, – allt tydligen ämnen om hvilka skild lag i Finland vore otänkbar.
Deremot är stadgandet i Rysslands grundlag om Sjelfherrskaremakten icke tillämplig å Finland som oförenligt med Finlands grundlagar. Det är lika litet en rikslag som ryska grundlagen om lagstiftningsmakten.
Fåfängt torde man i öfrigt leta efter någon rysk lag, som till följd af sin beskaf|3|fenhet eller sitt föremål är eller borde vara en общегосударственного zаконье.
Lika fåfängt torde vara att söka utfinna något nytt lagstiftningsföremål som nödvändigtvis måste genom rikslag ordnas.
De till den ofvan nämnda andra gruppen hörande identiska lagarna ha tillkommit efter pröfning in casu
lat. i varje enskilt fall huruvida något ämne för tiden borde i Finland normeras på enahanda sätt som i Kejsardömet.
Ett allmängiltigt program kan i detta hänseende icke a priori
lat. på förhand uppställas.
Förordn.Förordningen d.den 2 Juni 1826 ang.angående rättegångsordningen i mål som röra förbrytelser af finnar i Ryssland eller af ryssar i Finland, och förordn.förordningen 6 Novnovember 1847 ang.angående arfsfrågor, hvila på principen af reciprocitet. Denna princip är också uttryckligen uppstäld såsom ledtråd för förordn.förordningen om handelsrelationerna, af 30 Jan.Januari 1859. – I alla dessa fall ha båda ländernas myndigheter genom förberedande förhandling beredt ärendet till likformigt och ungefär samtidigt afgörande, hvilket afgörande dock egt rum genom skildt i Ryssland och Finland utfärdade författningar.
I en del andra fall har det gält att i Finland ordna en viss angelägenhet på samma sätt som den blifvit förut ordnad i Ryssland, utan att härvid något reciprocitets förhållande varit i fråga. Så t. ex. Åbo hofrätts cirkulär|4| den 20 Juni 1826 om upplösning af frimurareorden. Dock har Kejsaren äfven här förordnat såsom Finlands Storfurste.
Ordningen för behandligen af sådana frågor finnes, hvad tillgörandet från rysk sida vidkommer, angifven i 1a tomen af Сбоде zаконье, Afdelningen om ministrarna, kap.kapitel III, artartikel 218, anmanmärkning. Sedan förslaget till identisk lagstiftningsåtgärd meddelats Finlands Minister-Statssekreterare, förfaras dermed enligt de för finsk lagstiftning gällande grunder, således antingen i administrativ väg eller ock, om ämnet så fordrar, under anlitande af Ständernas medverkan.
Tilläggas må, att identiteten icke behöfver vara fullständig, – särdeles i de fall då åtgärder ej hvila på reciprocitets principen. Det är tydligen Finlands Senats icke blott rättighet utan skyldighet att pröfva och yttra sig till Hans Majestät under beaktande i hvad mån den påyrkade likformigheten kan fullständigt genomföras eller om landets lagar eller intresse behålla en något annan lösning af uppgiften i fråga, än den som vidtagits eller planerats i Ryssland.
Af vigt till belysning af omförmälda distinktion är betonandet deraf att Finlands lagar icke äro lokala lagar inom ramen af kejsardömets allmänna lagar, utan stå sjelfständigt vid sidan af de förra.
Om förhållandet med internationela fördrag skall jag framdeles yttra mig.
L Mechelin
HforsHelsingfors 19/11 92.
|5|
Om den finska lagens exklusiva giltighet i Finland.
Man har bestridt riktigheten af satsen att finsk lag uteslutande gäller i Finland, och i sådant afseende åberopat sig derpå att ryska presterskapet, ryska skolor och rysk militär i Finland underlyda rysk lag.
I korthet kan häremot erinras:
Finsk lag gäller i Finland, med uteslutande af hvarje annan lag, så vidt angår landets egna medborgare och alla sådana personer från annat land hvilka ej tillföljd antingen af exterritorialitetsprincipen eller annan särskild orsak, äro i större eller mindre grad undandragna finsk lag.
Den ryska militär, som är förlagd i Finland fortfar, sjelffallet, att under sin härvaro lyda under Rysk Öfverhet samt rysk krigslag, utan att detta innebär något förringande af satsen om den finska lagens exklusiva giltighet i landet, – alldeles på enahanda sätt som finska trupper under kommendering till Kejsardömet fortfara att underlyda finsk krigslag utan att den ryska lagens välde i Ryssland derigenom anses invalideradt.
Men om rysk militärperson i Finland ingår rättsärenden som icke stå i gemenskap med hans egenskap af rysk militär, – om|6| han t. ex. förvärfva fastighet härstädes, – så falla sådant rättsärende under den finska lagens tillämpning.
Det ryska d. ä.det är det grekisk-orthodoxa presterskapet i Finland (med undantag af militärprester) står ingalunda utanför finsk lag. H. K. M.Hans Kejserliga Majestät har såsom Finlands Storfurste stadfästat och låtit promulgera de finska förordningar som bestämma de grekiska församligarnas yttre rättsförhållanden, presternas aflöningsrätt m. m. Endast så vidt angår de rent kyrkliga funktionerna, underlyda dessa prester den grek.grekiska-orthodoxa kyrkans allmänna lagar och den heliga Synoden sssåsom denna kyrkas högsta myndighet näst Kejsaren. Men hvad inom detta gebit stadgas och påbjudes, eger ej utom kyrkans lif någon rättskraft i Finland.
En fullständig analogi härmed erbjuder det katolska presterskapets ställning i t. ex. Tyskland. I rent kyrkligt afseende underlyder detta presterskap de från påfvedömet i Rom utgångna lagar och stadganden.
Hvad de ryska skolorna angår, så har den finska lagens giltighetssfer genom dem ej lidit något intrång. Det var af naturlig courtoisie betingadt att Finlands styrelse ej skulle motsätta sig dessa skolors inrättande eller inblanda sig i deras läroprogram. Men de vid|7| dem anställda lärare lyda otvifvelaktigt under finsk lag i allt som ej gäller deras tjenstutöfning. Och skulle vid dessa skolor oordningar stridande mot finsk lag förekomma, så skulle finsk myndighet otvifvelaktigt ega juridisk rätt att inskrida och göra laga ordning gällande.
Finska Passexpeditionen och Finlands Banks kontor i St PburgSankt Petersburg bedrifva sin verksamhet och fullgöra sina funktioner enligt finsk lag, utan att tjenstemän i sina yttre, eller personliga förhållanden äro undandragna tillämpning, i förekommande fall, af rysk lag.
Förhållanden af omförmälda slag förekomma i alla länder och kunna i sin egenskap af undantag ingalunda åberopas såsom bevis mot regeln att endast finsk lag gäller på Finlands jord.