3.1892 Till Finlands Exportförenings årsmöte

Svensk text

|1|

Till Finlands Exportförenings årsmöte.

Exportföreningens styrelse har ansett sig böra till årsmötet framställa förslag derom, att Exportföreningen måtte taga initiativ till föranstaltandet af en allmän finsk industriutställning under år 1894.

Detta förslag torde vid första ögonkastet synas röra sig utom området för Exportföreningens uppgifter. Vid närmare öfvervägande skall det dock befinnas att så icke är fallet.

Med föreningens stiftande har framför allt åsyftats, att verka för ökad och förbättrad afsättning i andra länder af hvad Finlands natur och finsk näringsflit förmå alstra. Föreningens styrelse har under sitt första verksametsår, som hufvudsakligen egnats åt förberedande orientering, kommit till insigt derom att åtskilliga produktionsgrenar äro i behof af en högre utveckling såväl i qvalitativt som qvantitativt hänseende innan deras alster kunna blifva föremål för export, samt att det, som i främsta rummet erfordras, är impulser till sådan utveckling. Dessa impulser kunna veterligen icke på något annat sätt åstadkommas lika mångsidigt och kraftigt, som genom en allmän utställning.

I ett så glest befolkadt land, som vårt, och der handelsrörelsen är så starkt decentraliserad, varar det ofta mycket lång tid innan nya artiklar lyckas vinna insteg i handeln och nya produktionsgrenar vinna någon större om|2|fattning. Men för utförsel egna sig i allmänhet blott sådana varor, som stå till buds i stora qvantiteter af likformig beskaffenhet. I de flesta fall torde spridning i eget land och derunder fortgående upparbetning af qvaliteten böra utgöra det förberedande stadiet för att upptagas bland exportartiklar.

Exportföreningen skulle hvarken genom agenter eller skrifter eller andra å densamma ankommande verkningssätt kunna ens närmelsevis främja berörda syften så som det kan ske genom en allmän utställning, om denna är lämpligen anordnad.

Finlands industri har icke stått stilla under den tid som förflutit sedan 1876 års exposition i Helsingfors. Landets mest väsentlig industrigrenar ha i väsentlig grad utvecklats, nya produktionsgrenar ha såväl inom fabriks- som handtverksindustrin upptagits, förbättrade metoder och nya uppfinningar ha kommit till användning, och äfven slöjden har erhållit mera ledning än förr. Det vore utan tvifvel på tiden att en allmän uppvisning omsider åter komme till stånd, på det att fullständig kännedom måtte vinnas om hvad och huru landets näringar producera, samt på det att täflan, kritik och uppmuntran må leda till allt vidare utveckling, och handelns verksamhet träda i allt närmare förhållande till den inhemska produktionen.


Emedan en allmän landtbruksutställning kommer att ega rum år 1893, kan det ej komma i fråga att, såsom fallet var år 1876, med industriutställningen förena en landtbruksexposition. Hvad åter de sköna konsterna vidkommer, torde det vara lämpligast att, i händelse en utställning af deras alster samtidigt med industriexpositionen anses önskvärd, densamma anordnas sjelfständigt för sig inom Ateneum.

Den utställning, förevarande förslag afser, skulle således omfatta landets industri i alla dess grenar, och sålunda att|3| icke blott de färdiga industriela alstren, utan jemväl råämnen af alla slag jemte halffärdiga fabrikat eller bearbetadt material blefve uppvisade.

Det torde icke vara af nöden att här framlägga ett detaljeradt förslag till de klasser och afdelningar, uti hvilka samtliga utställningsföremål böra grupperas. Material och tillverkningssätt erbjuda i sådant afseende de tekniska grunder, som böra iakttagas på det att systematisk öfverskådlighet jemte möjlighet till adequata jemförelser må vinnas, såväl hvad fabrikernas, som handtverkets och slöjdens alster vidkommer.

Vid sidan af den egentliga utställningen, som skulle omfatta endast inhemska alster, borde anordnas en utställning af sådana för den mindre industrin afsedda arbetsmaskiner, som icke ännu äro föremål för tillverkning inom landet. Dessa maskiner skulle införskaffas företrädesvis genom öfverenskommelser med utländska maskinfabrikanter, och, der så erfordras, genom inköp.

Det borde hållas i sigte att expositionen göres så lärorik som möjligt, ej blott för resp.respektive utställare, utan ock för besökande yrkemän.

I förstnämnda afseende ligger ej ringa vigt på juryernas uppgift. Vanligen resulterar jurymännens granskning blott i fördelningen af ett större eller mindre antal högre och lägre medaljer och diplomer. Man har nu tänkt sig att det skulle lända till icke ringa nytta, om utställare, som icke premierats, men hvilkas tillverkningar likväl med afseende å sin beskaffenhet eller produktionens omfattning äro beaktansvärda, af juryn erhålla skriftlig uppgift på de fel, som i deras tillverkningar blifvit anmärkta. Anmärkningarna borde göras efter ett visst system, så att de toge hänsyn till alla väsentliga på fabrikatets duglighet inverkande omständigheter, såsom materialets beskaffenhet, fabrikatets hållbarhet, ändamålsenlighet och utseende. – Anmärkningarna skulle naturligvis icke publiceras, utan blott enskildt meddelas utställaren till ledning och upplysning. – För öfrigt borde vid granskningen iakttagas: att belöning icke gifves för så|4|dana fabriks- och handtverksalster, som utställare icke kan förbinda sig att till enahanda beskaffenhet och det för utställningsföremålet uppgifna pris på beställning leverera; – att i allmänhet försäljningsprisets förhållande till artikelns verkliga värde utrönes och tages i betraktande; – samt att tillämpningen af odlad smak och god stil på prisbilliga, för de mindre bemedlades behof afsedda bohags- och andra artiklar särskildt uppmuntras.

Det instruktiva syftet skulle vidare befrämjas genom att på förut bestämde tider hålla arbetsmaskiner, såväl inhemska som de i den skilda afdelningen placerade utländska, i gång, samt särskildt genom att anordna kollektivbesök af arbetare vid fabriker och handtverk, under förklarande vägledning af derför engagerade fackmän. Sådana besök af arbetare från andra orter borde underlättas genom fribiljetter å jernvägarne och nedsatta afgifter å ångbåtar. Yrkesföreningarna i resp.respektive städer torde ej vägra sin bemedling för dessa resors föranstaltande.

Expositionens gagn i kommersielt hänseende torde för det mesta sjelfmant göra sig gällande, men kan dock befordras genom att en förmedlingsbyrå för beställningar anordnas. – Det torde ock böra åligga resp.respektive utställare att i de fall då denna byrå eller utställningens kommissarie det äskar, uppgifva huru stora qvantiteter af utstäld artikel de förmå leverera.


Den lämpligaste plats för expositionen vore enligt styrelsens tanke Brunnsparken. Det beror på stadens myndigheter, huruvida plats derstädes varder upplåten. I hvarje fall ville styrelsen uttala sig för en sådan plats, som ligger i närhet till vatten, enär utställning af farkoster annars icke kan i samband med det öfriga anordnas.

Då två års förberedelsetid bör vara tillräckig, föreslås utställningens föranstaltande år 1894; och enär landtdag|5| eger rum detta år, är det önskligt att utställningen blefve öppnad i slutet af Maj innan landets ständer åtskiljts. Afslutningen kunde ske i September.

Kostnaden kan ej närmare beräknas innan platsen är gifven och förslag till byggnader uppgjorts. År 1876 utgjorde totala utgiften 495 000 mark, hvaraf på landtbruksutställningen belöpte sig omkring 70 000 och på konstutställningen antagligen omkring 40 000 mark, således på industriutställningen ungefär 385 000 mark brutto. Inkomsten af inträdeskort och försålda materialier (efter afdrag af landtbruksutställningens skilda intrader så vidt de kunnat utrönas) steg till omkr.omkring 160 000 mark. Nettokostnaden således 225 000.

Approximativt kan följande beräkning uppställas för:

A. Utgifterna.
Utställningsbyggnaden antages böra erbjuda dubbelt så stort utrymme som 1876; hvilket torde göra kostnaden 50 % höre, således kan denna beräknas till ungefär300 000: –
Aflöningar och diverse kostnader 25 % högre än 1876180 000: –
Premier30 000: –
Kataloger10 000: –
Spedition8 000: –
Planering och rödjning22 000: –
Afdelningen för utländska arbetsmaskiner, kraft för samtliga maskiner, arbetsmaterialier40 000: –
Fmkfinska mark590 000: –
B. Inkomsterna.
Folkmängden i Helsingfors utgjorde vid tiden för 1876 års exposition omkring 34 000 personer, men kan för år 1894 uppskattas till 75 000. Med afseende härå och då jernvägsnätets utbredning, ångbåtsförbindelsernas utveckling samt den genom kommunikationernas sålunda vunna förbättring ökade rörligheten nödvändigtvis ökar antalet be|6|sökande i stark progression, bör inkomsten genom inträdeskort kunna beräknas åtminstone 2 ½ gång så stor som 1876, således till250 000: –
Försäljning af materialier samt diverse poster antages inbringa 50 % mer än 1876, eller90 000: –
340 000: –
Saldo deficit250 000: –
590 000: –

Deficit vid 1876 års utställning (inberäknadt konst- och landtbruksutställningarne) var 330 000 mark, hvaraf garantitecknarena bestredo 145 000 och statsverket tillskjöt 185 000 mark.

Rådande tidsförhållanden tillåta icke det antagande att enskild garantiteckning denna gång kunde fås till stånd. Exportföreningen har såsom bekant icke några tillgångar att förfoga för detta ändamål.

I betraktande häraf och då författningarna angående Industristyrelsen innehålla stadganden som vidhandengifva att föranstaltandet af industriutställningar erkännes såsom en angelägenhet af allmänt intresse, torde det kunna emotses att Regeringen vill tillmötesgå framställning om anslag af statsmedel för ifrågavarande exposition. En icke obetydlig minskning i anslagsbehofvet kunde ernås genom att affordra utställarena en måttlig platshyra. Utan bestämd tillstyrkan har detta ansetts här böra endast påpekas såsom förtjent att tagas i öfvervägande.

Exportföreningen kunde erbjuda sin medverkan:

för åstadkommande af talrikt deltagande i utställningen, i hvilket afseende föreningen borde genom agenter å de skilda orterna och äfven reseagenter verka så energiskt som möjligt är;

till upprätthållande af den i det föregående omnämnda förmedlingsbyrån för beställningar vid expositionen; samt

till utarbetande af en kommersiel kalender öfver utställningen, i syfte att länka afnämares i eget land och utlandet uppmärksamhet på landets industriela produktion och att för afsättningens befordrande lemna alla de upplysningar som kunnat anskaffas.

|7|

Så anspråklös denna medverkan ock är såvidt angår sjelfva utställningens anordnande, torde den dock i någon mån kunna bidraga till höjande af det praktiska gagn en allmän industriutställning kan och bör medföra.

Exportföreningens styrelse hyser den vissa tillförsigt att Industristyrelsen, hvars insigtsfulla nitälskan för landets näringsflit på mångfaldigt sätt gifvit sig tillkänna och som redan härförinnan uppgjort förslag till industriutställningar ehuru dessa förslag af särskilda orsaker icke blifvit förverkligade, skall med intresse omfatta ifrågavarande förslag och i hvad på Industristyrelsen ankommer befordra dess genomförande.

Hos årsmötet hemställes derför att mötet, derest de synpunkter som i det föregående blivit framhållna vinna dess godkännande, måtte bemyndiga föreningens styrelse

att till Industristyrelsen ingå med framställning derom att Industristyrelsen ville vidtaga åtgärder och af Regeringen utverka anslag för åvägabringandet af en allmän finsk industriutställning år 1894, anordnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan antydda plan.

Helsingfors i Mars 1892.

  • L. Mechelin.
  • V. Forselius.
  • K. Göös.
  • M. Hallberg.
  • F. Idestam.
  • O. Thylin.
  • J. V. Söderlund.
  • Eug. Wolff.
  • H. Åström.
|8|

Helsingfors, Helsingfors Central-Tryckeri, 1892.

Finsk text

Ingen text, se faksimil eller transkription.

Original (transkription)

Ingen transkription, se faksimil.

Dokumentet i faksimil