16.7.1890 LM–Robert Montgomery
Finsk text
Original (transkription)
Till R. Montgomerytillagt senare
Helsingfors, Edishem 16 Juli 90.
Käre vän,
Tacksam för ditt bref
af 12 dnesdennes, skulle jag varit
det än mera om det inne-
hållit bättre underrättelse an-
gående ditt helsotillstånd. Nu
sväfvar jag fortfarande i ovisshet
huruvida sjukligheten fortfar
eller icke.
Hvad jag i mitt senaste
bref yttrat angående något för-
sök att inverka på det bedö-
mande af våra rättskällor
som nu skall i ryska justitie-
ministerium företagas, har af
|2|
dig missförståtts då du
funnit dig föranlåten säga:
”Försök åtminstone i eget namn
allsingenting i den vägen, ty
effekten blir i motsatt riktning
af den beräknade”.
Jag har ej ett ögonblick tänkt
på någon min åtgärd i sådant
syfte, vare sig i eget eller annans
namn, – det borde du så
mycket mindre haft skäl att
antaga, som jag redan före mitt
entledigande icke sällan effacerat
mig. Då jag hos Werner
yttrade mig om ifrågavarande
sak, hade jag i minnet huru-
ledes du sjelf varit betänkt
|3|
på personliga dermarcher hos
vissa ledande jurister i PburgPetersburg
för att gifva dem någon väg-
ledning. Det saknades således icke
anledning att, särskildt med afseende
å Werners förutnämnda besök
hos dig, väcka frågan huruvida
ej något borde och kunde tillgöras
i denna alvarsamma angelägenhet.
Att förtroligen väcka en sådan
fråga, innebär ju icke ännu att
jag, som är fullt medveten om
den stämpel den ryska pressen
lyckats påtrycka mitt namn, skulle
velat framsticka en så olämplig
person som mig, till handlande
i saken.
Min tanke är för öfrigt den,
|4|
att hvarken pessimism eller
optimism bör få vara bestäm-
mande för den politiska aktionen
i vårt land under n. v.nuvarande tidpunkt.
Den förra -ismen kan leda till
för mycken passivitet – den senare
(om sådan verkligen hos någon före-
finnes) till ett underskattande af
de svårigheter som skola bekäm-
pas.
Ditt horoskop beträffande
Manasseins ståndpunkt torde
tyvärr vara riktigt. Men det
vidsträckta problem just: min §svårtytt
erhållit till lösning lärer ej ome-
delbart genombenas af sjelfva
ministern. Han uppdrager sanno-
likt någon eller några bland sina
högre underordnade att ”läsa handlin-
garna” och afgifva förberedande
|5|
betänkande. Det är dessa personer
som, enligt hvad jag tänkt mig,
borde tagas reda på och – derest
ett lämpligt och taktfullt tillväga-
gående kan påfinnas – förses
med helst någon vägledning för
bedömande af handlingarnes inne-
håll.
Med förtrytelse läste jag den
ledande artikeln om ”klokskap
och pliktkänsla” i dagens nrnummer af
N.Nya Pressen. För en vecka sedan
stötte jag ihop med Lille, som då
uttalade den åsigt, att Troil och
Y-Koskinen borde anse sig tvungna
att demissionera. Jag varnade
honom för att uttala något posi-
tivt omdöme i denna grannlaga
fråga hvilken med hänsigt till
|6|
landets allmänna intressen
kunde ses från mer än en
synpunkt och ej i någon händelse
egnade sig för offentlig diskussion.
Särskildt framhöll jag att, ifall
Troil besluter sig för att qvarstå,
detta helt säkert sker endast efter
noggrant öfvervägande af hvad
pligten i hans ställning kan bjuda.
Nu har tit.titulus Lille det oaktadt
rusat fram med en artikel, som,
om ock de deri åsyftade personerna
kunna sätta sig öfver densamma,
dock kan göra intryck i vida
kretsar.
Man måste erkänna att sådana
artiklar, som den i samma nrnummer, ur
Uusi Suometar, återgifna art.artikeln om
Lagens helgd röjer betydligt
|7|
högre politisk mognad och
takt.
Sed jam manum de
tabula!
Jag sluter af ditt svar beträffande
Code pénal, att du icke låtit
uttaga bokkistorna från HforsHelsingfors
bangård. Jag skall derför, då jag
i morgon måste fara till
staden, leta rätt på dem
och låta föra dem till Kansli
expeditionen i Senaten.
Ännu senaste fredag tillbragte
jag några timmar hos gubben
Molander, för medverkan i tullfrågan
– och jag tror att han fortfarande
dväljes i staden tills protokollen från PburgPetersburgtillagt
komma till hans underskrift.
Beklagande att det är så lång
väg härifrån till Jullas, till-
önskar jag dig helsans snara
återkomst och förblifver
din tillgifna
L Mechelin
Mina fruntimmen, för tillfället
förstärkta med Jenny Costiander
och hennes döttrar, sända
Eder sina bästa helsningar.
Har du möjligen ämnat
resa till Nordiska juristmötet
i KhavnKöpenhamn?
Det kunde hända att mina
vägar leda dit – om jag följer
Runebergs råd och på sensommaren
reser ut på några veckor.
Helsingfors, Edishem 16 Juli 90.
Käre vän,
Tacksam för ditt bref af 12 dnesdennes, skulle jag varit det än mera om det innehållit bättre underrättelse angående ditt helsotillstånd. Nu sväfvar jag fortfarande i ovisshet huruvida sjukligheten fortfar eller icke.
Hvad jag i mitt senaste bref yttrat angående något försök att inverka på det bedömande af våra rättskällor som nu skall i ryska justitieministerium företagas, har af|2| dig missförståtts då du funnit dig föranlåten säga: ”Försök åtminstone i eget namn allsingenting i den vägen, ty effekten blir i motsatt riktning af den beräknade”.
Jag har ej ett ögonblick tänkt på någon min åtgärd i sådant syfte, vare sig i eget eller annans namn, – det borde du så mycket mindre haft skäl att antaga, som jag redan före mitt entledigande icke sällan effacerat mig. Då jag hos Werner yttrade mig om ifrågavarande sak, hade jag i minnet huruledes du sjelf varit betänkt|3| på personliga dermarcher hos vissa ledande jurister i PburgPetersburg för att gifva dem någon vägledning. Det saknades således icke anledning att, särskildt med afseende å Werners förutnämnda besök hos dig, väcka frågan huruvida ej något borde och kunde tillgöras i denna alvarsamma angelägenhet. Att förtroligen väcka en sådan fråga, innebär ju icke ännu att jag, som är fullt medveten om den stämpel den ryska pressen lyckats påtrycka mitt namn, skulle velat framsticka en så olämplig person som mig, till handlande i saken.
Min tanke är för öfrigt den,|4| att hvarken pessimism eller optimism bör få vara bestämmande för den politiska aktionen i vårt land under n. v.nuvarande tidpunkt. Den förra -ismen kan leda till för mycken passivitet – den senare (om sådan verkligen hos någon förefinnes) till ett underskattande af de svårigheter som skola bekämpas.
Ditt horoskop beträffande Manasseins ståndpunkt torde tyvärr vara riktigt. Men det vidsträckta problem just: min §svårtytt erhållit till lösning lärer ej omedelbart genombenas af sjelfva ministern. Han uppdrager sannolikt någon eller några bland sina högre underordnade att ”läsa handlingarna” och afgifva förberedande|5| betänkande. Det är dessa personer som, enligt hvad jag tänkt mig, borde tagas reda på och – derest ett lämpligt och taktfullt tillvägagående kan påfinnas – förses med helst någon vägledning för bedömande af handlingarnes innehåll.
Med förtrytelse läste jag den ledande artikeln om ”klokskap och pliktkänsla” i dagens nrnummer af N.Nya Pressen. För en vecka sedan stötte jag ihop med Lille, som då uttalade den åsigt, att Troil och Y-Koskinen borde anse sig tvungna att demissionera. Jag varnade honom för att uttala något positivt omdöme i denna grannlaga fråga hvilken med hänsigt till|6| landets allmänna intressen kunde ses från mer än en synpunkt och ej i någon händelse egnade sig för offentlig diskussion. Särskildt framhöll jag att, ifall Troil besluter sig för att qvarstå, detta helt säkert sker endast efter noggrant öfvervägande af hvad pligten i hans ställning kan bjuda.
Nu har tit.titulus Lille det oaktadt rusat fram med en artikel, som, om ock de deri åsyftade personerna kunna sätta sig öfver densamma, dock kan göra intryck i vida kretsar.
Man måste erkänna att sådana artiklar, som den i samma nrnummer, ur Uusi Suometar, återgifna art.artikeln om Lagens helgd röjer betydligt|7| högre politisk mognad och takt.
Sed jam manum de tabulalat. Tag handen från tavlan! ~ Dags att sluta.!
Jag sluter af ditt svar beträffande Code pénal, att du icke låtit uttaga bokkistorna från HforsHelsingfors bangård. Jag skall derför, då jag i morgon måste fara till staden, leta rätt på dem och låta föra dem till Kansli expeditionen i Senaten.
Ännu senaste fredag tillbragte jag några timmar hos gubben Molander, för medverkan i tullfrågan – och jag tror att han fortfarande dväljes i staden tills protokollen från PburgPetersburg komma till hans underskrift.
|8|Beklagande att det är så lång väg härifrån till Jullas, tillönskar jag dig helsans snara återkomst och förblifver
din tillgifna
L Mechelin
Mina fruntimmen, för tillfället förstärkta med Jenny Costiander och hennes döttrar, sända Eder sina bästa helsningar.
Har du möjligen ämnat resa till Nordiska juristmötet i KhavnKöpenhamn?
Det kunde hända att mina vägar leda dit – om jag följer Runebergs råd och på sensommaren reser ut på några veckor.