9.7.1892 LM–Werner von Troil
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
Löyttymäki 9/7 91.
Till S. W. v. Troil.
Då jag icke har utsigt att träffa
dig förr än den 15 eller 16 dnesdennes, känner
jag mig manad att per bref uttala
mig i entillagt fråga, som under de närmaste
dagarna torde bli föremål för ditt
öfvervägande och hvilken ärostruket af beskaffenhet
att hos hvarje fosterlandsvän väcka all-
varliga bekymmer.
Enligt hvad jag för några dagar sedantillagt erfor
i HforsHelsingfors har den i våras Senaten medde-
lade nådiga planen, att förordna om
ryssars anställande vid Statssekreta-
riatet och G GnörsGeneralguvernörs kansliet, numera,
utan något afseende å Senatens på
grundlagen stödda afstyrkan, blifvit fast-
stäld. Sanktionerade författningar härom
skola ha anländt, för att af Senaten
promulgeras.
Att ett sådant förordnande kränker
grundlag, är så tydligt att H. K. MtHans Kejserliga Majestät knappast
|2|
borde kunnat förbise detta eller derom vara
i okunnighet. Likväl vill och kantillagt jag för min
del icke antaga annat, än att han äfven
denna gång genom vrång föredragning blifvit
förd bakom ljuset. Senaten bör väl, i sin
[...]oläslig/saknad text ställning, i det längsta möjliga
taga för afgjordt att H. M.Hans Majestät icke vill kränka
grundlag. Och deraf följer, synes det mig,tillagt att Senaten
ock bör anse för sin pligt att vidtaga äfven
den yttersta möjliga åtgärd, för att hindra
grundlagskränkningens fullbordande.
Detta kan naturligtvis icke ske
annorlunda än genom en undgunderdånig anmälan
af Senatens Plenum, att författningarne
icke kunna utfärdas, jemte hemställan
att H. M.Hans Majestät ville istruket inskränka de åtgärder, hvilka
omedelbart borde påbjudas, till sådant som
enligt Senatens tidigare framställning lagligen
kan i administrativ vägtillagt komma till stånd,
och hvad vidkommer de från grundlag
afvikande bestämningarna bemyndiga
Senaten att uppgöra förslag till landtdags-
prop.proposition att i sinom tid Ständerna föreläggas.
Någon lång motivering är ju härvid
icke af nöden. Blott ett kort återhämtande
af detstruket hvadtillagt i det förra utlåtandet framhållits
rörande 10 § R. F.Regeringsformen och 1 § F. o S. A.Förenings- och säkerhetsakten jemte
en till hjertat vädjande skildring af det intryck
det skulle göra på landet om Monarken sjelf
skjuter lagens bud åsido. Tillika torde det ej
kunna underlåtas att yttra tvifvel huru-
vida ärendet blifvit med nödig fullstän-
dighet och korrekthet föredraget.
Det synes mig icke tänkbart att Daehn
vore oskyldig till den utgång saken haft.
Om minister-statssekreteraren verkligen framlagt
Senatens utredning ang.angående de hithörandetillagt grundlagsbudens
innehåll och tillika för egen del understödt
denna utredning, så skulle H. M.Hans Majestät otvifvelaktigt
ha låtit vid Senatens framställning bero. Men
hanstruket D.tillagt har väl nu, liksom förut i postfrågan,
låtit sin böjelse för de autokratiska principerna
få öfverhanden, utan att ens fattastruket besinnatillagt att han
dermed brottsligen bedragit monarken.
Men hvilka blefve påföljderna af ett
sådant steg från Senatens sida som det
|4|
ofvan förordade?
I sjelfva saken skulle ett fast och be-
stämdt uppträdande sannolikt endast
vara till gagn.struket Det är ganska
antagligt, att H. M.Hans Majestät
skulle ge efter
för en sådan
protest. Men
äfventillagt Äfvenstruket om Daehn ginge
segrande ur den svåra situation, föredragningen
af protesten skulle bereda honom, så qvar-
blefve deraf dock ett intryckstruket hos H. M.Hans Majestät ett
intryck som han ej ännu hittills erfarit
– intrycket deraf att Senaten har mod icke
blott att afstyrka, utan ock att vägra
verkställighet af lagvidrighet. Han skulle
fatta att saken är djupt allvarlig, och om
han än från autokratens synpunkt ansåge
sig böra denna gångtillagt vidbli hvad han förordnat, skulle
han sannolikt vid nästa försökastruket af
D. et konsortes att leda honom in på kon-
stitutionsvidrig väg hejda sig och afvisa
slikt. – Någon skada för landets rätt ochtillagt intressen kunde protesten icke medföra.
Visserligen uppstår, derest protesten
blir fruktlös, ännu en annan betydelsefull
fråga, nämligen huruvida Senatens ledamötertillagt i sådant
fall kunna qvarstå i sina befattningar.
|5|
Jag hör, som du vet, icke till dem hvilken
i tid och otid predika omtillagt nödvändigheten att
afgå. Men under anförda förutsättning
skulle Senatens värdighet, enligt min
tanke, fordra ett inlägg äfven af detta
slag, sålunda nämligen att båda vice
ordförandena skulle genomtillagt omedelbart ingifvande
sin afskedsansökan ifallstruket undandraga sig
att medverka till promulgationen. En-
dast sålunda skulle protesten om den ock i och
för sig varit re-
sultatlös,tillagt erhålla det
eftertryck att ofvan antydda verkan deraf
för framtiden kunde påräknas. En afgång
en masse – som i ingen händelse kan
fås till stånd – vore dock att afsända på
det att ej D. deraf taga sig anledning att
utverka någon våldsåtgärd emot hela
senatsinstitutionen.
Med kännedom om dina tänke-
sätt förmodar jag att du i hufvudsak
delar de åsigter jag här uttalat. Men
jag tror mig tillika kunna antaga att
du finner det förenadt med ganska
|6|
stora svårigheter att i Senaten genomdrifva
protestens aflåtande.
Jag hemställer till din pröfning huru-
vida ej nödvändigt är, att genast in-
kalla samtliga i landet varande sena-
torer till det plenum vid hvilket
de nådiga författningarna skola föredragas.
I utomordentliga fall äro ju utom-
ordentliga åtgärder icke blott berättigade
utan ock oundvikliga. Och vid det så-
lunda samlade plenum borde ett
färdigt förslag till protestskrifvelse
uppläsas. Detta sätt att gå tillväga
skulle bereda mera utsigt för sam-
manhållning i saken, än om man
blott började med att framställa till
begrundande huruvida den ifrågavarande
démarchen vore påkallad. Uppträder
du med ett positivt förslag i sådan
riktning, och dertill ännu ett färdigt
redogjort, så skall den rycka med
|7|
sig mången som annars skulle tveka.
Vi ha kommit till den situation
då landets väl fordrar att sätta hårdt
emot hårdt. Sker det ej nu, så skall
D. fullfölja den påbörjade under-
mineringspolitiken och bit för bit plockas
bort af garantierna för vår tillvaro
tilldess blott svaga fragment återstå.
Och Senaten, hvars ställning redan genom
Heidens och tre minister-statssekreterares
successiva bemödanden blifvit så
väsentligt försvagad, skall i politiskt hänseendetillagt nedsjunka till
en skugga ifrån att ha varit det främsta
stödet för vår författnings upprätthål-
lande.
Men om Senaten, efter att i våras ha
afgifvit sitt förträffliga utlåtande i grund-
lagskodifikationsfrågan, nu manligtstruket
taga det steget att manligt och bestämdt
vägra promulgering af grundlagsvidrigt
påbud, så kan följden ej bli annan
änstruket måste detta verka derhän, att H. MtHans Majestät
|8|
och de ryska ministrarnas aktning för Senaten
stiger och den ovärdiga minister-statssekre-
teraren bringas att vackla. i sin.struket
Och i hvarje fall skall Senaten genom
ett sådant handlingssätt häfda sin ställning
gentemot landet och bidraga att upprätt-
hålla den fasta konstitutionella andatillagt anda
somstruket bland medborgarena, hvilken i tidernastillagt längdtstruket
skall vara den kraft som hjelper oss genom
[...]oläslig/saknad text svårigheterna till en nystruket bättre
framtid.
Jag räknar derpå att du, på grund
af vår gamla bepröfvade vänskap
och min solidaritet med alla sträfvanden
för vårt statsskicks bevarande, icke
misstycker att jag framlagt för dig mina
tankar i denna sak. Att jag gjort det
bevisar tillika att jag just till dig hyser
den bästa och varmaste tillit, då det
gäller sådan angelägenhet som fordrar
manlig beslutsamhet och patriotisk
hängifvenhet utan tanke på egen fördel.
I hopp att snart få träffa dig, tecknar
jag din
Löyttymäki 9/7 91.
Till S. W. v. Troil.
Då jag icke har utsigt att träffa dig förr än den 15 eller 16 dnesdennes, känner jag mig manad att per bref uttala mig i en fråga, som under de närmaste dagarna torde bli föremål för ditt öfvervägande och hvilken är af beskaffenhet att hos hvarje fosterlandsvän väcka allvarliga bekymmer.
Enligt hvad jag för några dagar sedan erfor i HforsHelsingfors har den i våras Senaten meddelade nådiga planen, att förordna om ryssars anställande vid Statssekretariatet och G GnörsGeneralguvernörs kansliet, numera, utan något afseende å Senatens på grundlagen stödda afstyrkan, blifvit faststäld. Sanktionerade författningar härom skola ha anländt, för att af Senaten promulgeras.
Att ett sådant förordnande kränker grundlag, är så tydligt att H. K. MtHans Kejserliga Majestät knappast|2| borde kunnat förbise detta eller derom vara i okunnighet. Likväl vill och kan jag för min del icke antaga annat, än att han äfven denna gång genom vrång föredragning blifvit förd bakom ljuset. Senaten bör väl, i sin ställning, i det längsta möjliga taga för afgjordt att H. M.Hans Majestät icke vill kränka grundlag. Och deraf följer, synes det mig, att Senaten ock bör anse för sin pligt att vidtaga äfven den yttersta möjliga åtgärd, för att hindra grundlagskränkningens fullbordande.
Detta kan naturligtvis icke ske annorlunda än genom en undgunderdånig anmälan af Senatens Plenum, att författningarne icke kunna utfärdas, jemte hemställan att H. M.Hans Majestät ville inskränka de åtgärder, hvilka omedelbart borde påbjudas, till sådant som enligt Senatens tidigare framställning lagligen kan i administrativ väg komma till stånd, och hvad vidkommer de från grundlag afvikande bestämningarna bemyndiga Senaten att uppgöra förslag till landtdagsprop.proposition att i sinom tid Ständerna föreläggas.
|3|Någon lång motivering är ju härvid icke af nöden. Blott ett kort återhämtande af hvad i det förra utlåtandet framhållits rörande 10 § R. F.Regeringsformen och 1 § F. o S. A.Förenings- och säkerhetsakten jemte en till hjertat vädjande skildring af det intryck det skulle göra på landet om Monarken sjelf skjuter lagens bud åsido. Tillika torde det ej kunna underlåtas att yttra tvifvel huruvida ärendet blifvit med nödig fullständighet och korrekthet föredraget.
Det synes mig icke tänkbart att Daehn vore oskyldig till den utgång saken haft. Om minister-statssekreteraren verkligen framlagt Senatens utredning ang.angående de hithörande grundlagsbudens innehåll och tillika för egen del understödt denna utredning, så skulle H. M.Hans Majestät otvifvelaktigt ha låtit vid Senatens framställning bero. Men D. har väl nu, liksom förut i postfrågan, låtit sin böjelse för de autokratiska principerna få öfverhanden, utan att ens besinna att han dermed brottsligen bedragit monarken.
Men hvilka blefve påföljderna af ett sådant steg från Senatens sida som det|4| ofvan förordade?
Det är ganska antagligt, att H. M.Hans Majestät skulle ge efter för en sådan protest. Men äfven om Daehn ginge segrande ur den svåra situation, föredragningen af protesten skulle bereda honom, så qvarblefve deraf dock hos H. M.Hans Majestät ett intryck som han ej ännu hittills erfarit – intrycket deraf att Senaten har mod icke blott att afstyrka, utan ock att vägra verkställighet af lagvidrighet. Han skulle fatta att saken är djupt allvarlig, och om han än från autokratens synpunkt ansåge sig böra denna gång vidbli hvad han förordnat, skulle han sannolikt vid nästa försök af D. et konsortes att leda honom in på konstitutionsvidrig väg hejda sig och afvisa slikt. – Någon skada för landets rätt och intressen kunde protesten icke medföra.
Visserligen uppstår, derest protesten blir fruktlös, ännu en annan betydelsefull fråga, nämligen huruvida Senatens ledamöter i sådant fall kunna qvarstå i sina befattningar.|5| Jag hör, som du vet, icke till dem hvilken i tid och otid predika om nödvändigheten att afgå. Men under anförda förutsättning skulle Senatens värdighet, enligt min tanke, fordra ett inlägg äfven af detta slag, sålunda nämligen att båda vice ordförandena skulle genom omedelbart ingifvande sin afskedsansökan undandraga sig att medverka till promulgationen. Endast sålunda skulle protesten om den ock i och för sig varit resultatlös, erhålla det eftertryck att ofvan antydda verkan deraf för framtiden kunde påräknas. En afgång en masse
fr. mass – som i ingen händelse kan fås till stånd – vore dock att afsända på det att ej D. deraf taga sig anledning att utverka någon våldsåtgärd emot hela senatsinstitutionen.
Med kännedom om dina tänkesätt förmodar jag att du i hufvudsak delar de åsigter jag här uttalat. Men jag tror mig tillika kunna antaga att du finner det förenadt med ganska|6| stora svårigheter att i Senaten genomdrifva protestens aflåtande.
Jag hemställer till din pröfning huruvida ej nödvändigt är, att genast inkalla samtliga i landet varande senatorer till det plenum vid hvilket de nådiga författningarna skola föredragas. I utomordentliga fall äro ju utomordentliga åtgärder icke blott berättigade utan ock oundvikliga. Och vid det sålunda samlade plenum borde ett färdigt förslag till protestskrifvelse uppläsas. Detta sätt att gå tillväga skulle bereda mera utsigt för sammanhållning i saken, än om man blott började med att framställa till begrundande huruvida den ifrågavarande démarchen vore påkallad. Uppträder du med ett positivt förslag i sådan riktning, och dertill ännu ett färdigt redogjort, så skall den rycka med|7| sig mången som annars skulle tveka.
Vi ha kommit till den situation då landets väl fordrar att sätta hårdt emot hårdt. Sker det ej nu, så skall D. fullfölja den påbörjade undermineringspolitiken och bit för bit plockas bort af garantierna för vår tillvaro tilldess blott svaga fragment återstå. Och Senaten, hvars ställning redan genom Heidens och tre minister-statssekreterares successiva bemödanden blifvit så väsentligt försvagad, skall i politiskt hänseende nedsjunka till en skugga ifrån att ha varit det främsta stödet för vår författnings upprätthållande.
Men om Senaten, efter att i våras ha afgifvit sitt förträffliga utlåtande i grundlagskodifikationsfrågan, nu taga det steget att manligt och bestämdt vägra promulgering af grundlagsvidrigt påbud, så måste detta verka derhän, att H. MtHans Majestät|8| och de ryska ministrarnas aktning för Senaten stiger och den ovärdiga minister-statssekreteraren bringas att vackla. Och i hvarje fall skall Senaten genom ett sådant handlingssätt häfda sin ställning gentemot landet och bidraga att upprätthålla den fasta konstitutionella anda bland medborgarena, hvilken i tidernas längd skall vara den kraft som hjelper oss genom svårigheterna till en bättre framtid.
Jag räknar derpå att du, på grund af vår gamla bepröfvade vänskap och min solidaritet med alla sträfvanden för vårt statsskicks bevarande, icke misstycker att jag framlagt för dig mina tankar i denna sak. Att jag gjort det bevisar tillika att jag just till dig hyser den bästa och varmaste tillit, då det gäller sådan angelägenhet som fordrar manlig beslutsamhet och patriotisk hängifvenhet utan tanke på egen fördel.
I hopp att snart få träffa dig, tecknar jag din