7.8.1892 LM–Robert Montgomery
Finsk text
Original (transkription)
Turenki, Löyttymäki 7 Aug.augusti 92.
Käre vän,
Haf tack för ditt innehålls-
rika bref af 29 Juli jemte Chydenii
manuskript.
Då jag begärde ditt yttrande
derom till 1 Aug.augusti, skedde det, som
Du vet, utan att jag kunde taga i
betraktande att flera dagar skulle
af Dig användas till en resa.
Du har emellertid, oaktadt
den korta tiden, hunnit framhålla
tillräckliga synpunkter till ledning
för den omarbetning afhandlingen
bör underkastas. – Mera härom
en annan gång. Nu till följande.
För att, om möjligt, erhålla
exakt kännedom om de omstän-
digheter, som vid strafflagsfrågans
senaste behandling å högsta ort
förekommit, skref jag d.den 28 Juli
|2|
till V. Procopé och anhöll att få
en afskrift af Justitie ministerns-
yttrande i saken. Härvid lofvade
jag att iakttaga fullständigtstruket för-
tegenhet, endast förbehållande
mig att få delgifva Dig det
begärda dokumentet, enär jag
vore öfvertygad att Du, i likhet
med mig, önskade försättas i
tillfälle att alvarligen öfverväga
frågans läge och hvad i densam-
ma ännu förestode. Jag tillade
att jag framstälde min anhållan
utan kommunikation med Dig
och således Dig ovetande.
Igår emottog jag svaret å min
skrifvelse jemte afskrift af det
ryska yttrandet.
Jag har skyndat att öfversätta
detsamma för din räkning
|3|
och bilägger här denna öfver-
sättning jemte en afskrift af V.
Ps bref.
Det blir ej en lätt uppgift
för Senaten att uppgöra förslaget
till den nya propospropositionen. Bäst torde
vara att uppskjuta dermed tills
Bunges kommission hunnit sluta
sitt uppdrag – ifall ej Senaten
känna sig ha tilräckligt mod
och insigt att utarbeta proposi-
tionen på bättre grunder än de
af Manassein angifna. –
Våra familjefester d.den 4 och 5 Aug.augusti
(Costianders silfverbröllop och svärmor
80 år) kännetecknades af en synner-
ligen vaken stämning. – Äfven
menigheten deltog i festerna, vid
tonerna af ThusTavastehus bataljons musik
|4|
och skenet af kulörta lyktor
och fyrverkeri. – Småningorn
ha slägtens medlemmar nu
afrest, idag resa de sista, och
med dem sänder jag detta.
Tack ännu engång för dina
goda vinkar i frågan om
teckningen af vår juridiska litera-
tur!
Alexandra förenar sig med
mig i varma helsningar till
Dig och Constance.
Din tillgifne
L. Mechelin
Petersburg den 23 Juli/4 AugAugusti 1892
Heders Broder!
Såsom svar på Ditt bref af den
28 Juli medsänder jag här den af
Dig begärda afskriften, dock an-
håller jag att de vilkor Du i brefvet
till mig framstält, måtte qvarstå
och bibehållas.
Justitie Ministerns utlåtande
kan ej anses som en hemlighet
efter det Hans Maj.Majestät befalt att Kejs.
Sen.Kejserliga Senaten skall uppgöra en proposition till
nästa landtdag, med beaktande af
Just. MinsJustitieministerns anmärkningar, hvarföre
äfven en afskrift af detta dokument
härifrån afgått till Gen. Guvern.Generalguvernören för att
meddelas Senaten. Till min förvåning
tyckes denna sak ännu ej vara
föredragen i Sen.Senaten då tidningarna
ej yttrat ett ord i saken.
De gjorda anmärkningarne utgjöra,
synbarligen, en följd af olika upp-
fattningar af begreppet ”ryska
riket”, ”Ryssland”, Kejsardömet
och Storf.Storfurstendömet Finland, och innebära
således blott politik – ej juridik.
Mig tyckes att dessa anmärkningar
framhållits specielt för att uppnå
det af våra motståndare så efter-
sträfvade målet: en stadfästelse af
lagen med förändringar i den af
Ständerna antagna texten!
Det är dit dessa herrar sträfva,
och isynnerhet nu, då Bunges
komission skall sammanträda
i höst, och hvilket öfvertag hade
ej våra motståndare om deras
plan nu lyckats.
Af den bilagda afskriften ser Du
att min personliga mening äfven
|7|
haft äran att komma under Just.
MinsJustitieministerns betänkande; hvad för Herr
Manassein ej ännu är klart och,
enligt hans tanke, beroende på
komitskommitténs afgörande, det har för mig
länge varit fullkomligt tydligt,
hvarföre jag äfven ansåg nödigt
framhålla denna min mening,
och är jag nu oändligt lycklig
att H. Maj.Hans Majestät varit af samma me-
ning som jag och ej funnit skäl
att följa den af Just. Min.Justitieministern föreslagna
vägen.
Min första föredragning hade jag
i lördags den 18/30 Juli, då jag äfven
hade lyckan att uppvakta Hennes
Maj.Majestät samt är jag ännu förtjust
öfver den mig visade vänlighet.
Hen. Maj.Hennes Majestät försäkrade mig att
såväl Hon som Hans Maj.Majestät äro
|8|
vårt land särdeles bevågna,
att alla existerande missförstånd
blott äro en följd af tidnings-
prat etc., på hvilket jag svarade
att landets tillgifvenhet för Deras
Maj.Majestäter är utan gränser och att
vår säkraste tillit är just Deras
MajsMajestäters bevågenhet för landet.
Under säker förhoppning att
allt detta blifver oss emellan,
tecknar jag
Din tillgifne
V. Procopé
|9|Sekret.
Öfversättning.
Justitie Ministerium.
Första departementet.
Lagstiftnings afdelningen.
28 Maj 1892
nrnummer 14491.
S. PetersburgSankt Petersburg.
Angående den nya
strafflagen för Finland.
Till Herr Minister-statssekreteraren
för Storfurstendömet Finland.
Jemte skrifvelse af den 2 Januari detta
år, nernummer 42, har Adjointen hos Eders Excellens General-
löjtnanten Procopé öfverlennat till mig, i öfversättning
till ryska språket, Finlands Ständers underdåniga fram-
ställning och Finlands Senats undgaunderdåniga utlåtande i frågan
om förändringar uti Storfurstendömets strafflag. Här-
vid har Generallöjtn.Generallöjtnanten Procopé uttalat, att de i ämnet
uppgjorda lagförslagen borde antingen fastställas i den
af Ständerna antagna redaktionen eller i sin helhet
underkännas.
Af Ständernas och Senatens omförmälda fram-
ställning och utlåtande framgår, att Ständerna och
Senaten ansett nödvändigt att införa några afvi-
kelser från de förändringar i de nya kriminal-
författningarna för Finland hvilka voro upp-
tagna i den Nådiga propositionen af 28 FebrFebruari/12 Mars 1891.
Då jag granskat de af landtdagen framstälda och af
Finlands Senat godkända afvikelserna från den Nådiga
propos.propositionen, hvarvid jag icke berört ändringen i §§paragraferna 1(: p.punkt 2)
och 2(: nrnummer 1) kapkapitel 1 i Finlands nya strafflag, af uttrycket
”fartyg inskrifvet i finsk hamn” till ”finskt fartyg”,
ej heller hvad i § 16 kap.kapitel 16 af denna lag är tillagdt
om Finlands vapen, enär Nådigt tillstånd till dessa
förändringar meddelats, – finner jag att öfriga afvikelser
kunna fördelas i sådana, som förändra den
Nåd.Nådiga prop.propositionen till dess innehåll och sådana, som hafva
en blott redaktionel karaktär.
Med hänsigt till de af landtdagen föreslagna
ändringar, som beröra sjelfva innehållet af de utstakade
|10|
lagstadgandena, finner jag nödigt anmärka att dessa
ändringar förefinnas: 1o uti §§paragraferna 1(:p.punkt 2 littlittera a) och 2(: ppunkt 2)
kapkapitel 1, i § 8 kapkapitel 12 och i § 3 kap.kapitel 14, strafflagen, der ut-
trycket Ryssland blifvit utbytt emot orden : ”Kejsaredömet
eller Storfurstendömet” (: Finland); – 2o i uteslutningen
ur §§paragraferna 2 (: p.punkt 1.) och 4, kapkapitel 1, strafflagen; af erinringar om
Kejsardömets lagar; 3o i utfärdandet antingen såsom
tillägg till § 3, kapkapitel 1. strafflagen, eller i form af särskild
förordning, af regler derom att personer, stående i
landets tjenst, skola för tjenstefel, begångna i Kejsardömet,
dömas enligt finska lagar och af finska domstolar; –
4o i förordningen uti p.punkt 3 § 2 kapkapitel 11, strafflagen till det
svenska ordet ”regeringssättet” af ordet ”styrelsesättet”, med
hvilket uttrycket ”образъ правленiя” var återgifvet
i den Nådiga propnspropositionens svenska text; – 5o i förändringen
af §9 kapkapitel 12, strafflagen, i den riktning att förlust af
medborgerligt förtroende skall ådömas den, hvilken
enligt kap.kapitel 12 strafflagen underligger dödsstraff eller tukt-
husstraff, men att, vid åsättande enligt samma kap.kapitel
af annat straff, förlusten af medborg.medborgerligt förtroende
skall ådömas enligt domstolens pröfning; – 6o uti
§ 13(: nrnummer 2) kapkapitel 36 strafflagen, der jemsides med ryska
handlande i allmänhet särskildt ännu nämnas
finska handlanden; och 7o i uteslutningen ur § 45 i
förordningar om strafflagens införande, af punkterna
2 och 3, i fråga om den domstol finska tjenstemän under-
lyda för brottt i tjensten begångna utom dettillagt Ryska
territoriet.
Utan att beträffande den första, andra och
sjette af anförda afvikelser upprepa de synpunkter
som af mig redan framhållits för Eder företrädare,
uti betänkandet af 19 Febr.februari 1891 nrnummer 5481 i anledning
af Finlands Senats undgaunderdåniga utlåtande vid förslaget
|11|
till ofvan nämnda Nåd.Nådiga propos.proposition finner jag det äfven
för närvarande icke möjligt att förena mig om genom-
förande af de utaf Ständerna föreslagna förändringarna
i den nya finska stafflagen §§paragraferna 1,2 och 4 kap.kapitel 1, 8 kap.kapitel 12, 3 kapkapitel 14 och 13 kap.kapitel 36.
flyttad text.
Derjemte anser jag mig böra, vidkommande den tredje, fjerde
femte och sjunde af ofvan anförda afvikelser, uttala följande:
1. På grundvalen af p.punkt IV i det under den 29 Nov.November 1890 nådigt
faststälda protokollet hos den särskilda konferensen ang.angående åtgärder
som borde vidtagas för aflägsnande af de olägenheter och svårigheter
hvilka framkallats genom det förestående införandet i kraft af
de nya för Finland utfärdade kriminalförfattningarna, – blef
en revision af stadgandena om behandlingen af mål angående
brott och öfverträdelser begångna afstruket i Kejsardömet af Finlands
invånare och i detta land af Kejsardömets invånare, ombetrodd
en vid Justitie ministerium bildad kommission. Uti det af
nämnde kommission utarbetade lagförslag, kommunicerades
Eder d.den 22 Januari detta år sub nronumero 2340 i afseende å Edert ut-
låtande, innehållas bland annat bestämningar äfven om
ansvar för Storfurstendömets tjenstemän för kränkningstruket då detillagt
inom kejsardömet brutit mot sin tjenstepligt (i art 6 och anm.anmärkning).
I betraktande häraf skulle, så länge bemälde kom-
missions förslag ej blifvit slutligen pröfvadt, att afgörande
i den ena eller andra riktningen af den utaf Ständerna
väckta frågan om uppställande af regler i antydda ämne,
enligt min mening framstå såsom icke för tiden lämpligt,
och derför, samt äfven på de motiv som utlagts i min
ofvan åberopade skrifvelse nrnummer 5481, skulle jag tillstyrka att
bibehålla § 3 kapkapitel 1 i finska strafflagen vid dess affattning
i den N. propos.Nådiga propositionen af 28 Febr.Februari/12 Mars 1891.
2. Med anledning af införandet af ordet ”regeringssätt” i
st. f.stället för ”styrelsesätt”, hvarmed uttrycket ”образъ правленiя”
var öfversatt på svenska språket (p. 3 § 2 kapkapitel 11 str.lagenstrafflagen) finner
jag, till följet af omöjligheten att bedöma hvilketdera af de
båda anförda svenska orden må utgöra den riktigare
öfversättningen af omförmälda uttryck, endast nödvändigt
att anmärka, att Ständerrna i sina uttalanden rörande
|12|
detta ämne utgå från det fullkomligt oberättigade antagandet
om tillvaron af en särskild ställning för Finland såsom
en sjelfbestående stat, så att den af dem föreslagna termen
väl knappt lärer kunna anses önskvärd och lämplig. Då
jag likväl taga i betraktande att, på grund af N. förordn.Nådiga förordningen den
1 Augusti 1891 (Finl. förf. saml.Finlands författningssamling nrnummer27) endast den ryska texten
till finska lagar eger betydelsen af original text, finner jag
att fastställandet af korrekt öfversättning till svenska språket
af orden: ”образъ правленiя” omedelbart beror af Storfursten-
dömets Statssekretariat.
3. Förändring § 9 kapkapitel 12, strafflagen, äfvensom uteslutning
af p.punkt 2 och 3 § 45, förordn.förordningen om strafflagens införande, i enlighet
med landtdagens framställning, finner jag, från min sida,
icke möta något hinder.
Då jag slutligen vänder mig till de af Ständerna
föreslagna ändringar, som hafva en uteslutande redaktionel
karaktär, anser jag, utan att ingå på närmare granskning
af en hvar af dem särskildt, mig böra tillkännagifva att
ehuru alla dessa ändringar, enligt min tanke, icke påkallats
af tillräckligt vägande skäl, och ehuru de termer, som
begagnats i den N. propos.Nådiga proposition otvifvelaktigt äro mera brukliga
i gällande rysk lagstiftning än de som Ständernas fram-
ställning omfattar, jag dock icke finner det af nöden att
afstyrka godkännande af ifrågavarande afvikelser, såsom
icke egande någon verklig betydelse i sak. – Specielt
borde dock de enligt EE.Ers Excellens meddelande i denN. propos.Nådiga propositionen före-
kommande termerna: ”utländsk” och ”utländning” bibe-
hållas oförändrade.
I det jag slutligen fäster mig vid Generallöjtn.Generallöjtnant Procopés
yttrande derom, att de af Ständerna projekterade ändrin-
garna böra antingen stadfästas i den redaktion,
som af Ständerna utarbetats, eller helt och hållet
underkännas, kan jag icke underlåta att anmärka,
att detta yttrande står i det närmaste samband
med den allmänna frågan om gränserna för
|13|
Ständernas befogenhet i lagstiftningsärenden, hvilken
fråga för närvarande, såsom Eder är bekant, föreligger
till granskning af en särskild Nådigst tillsatt kon-
ferens under ordförandeskap af Verkl.Verkliga Geheimerådet
Bunge. Till följd häraf finner jag, å minastruket sida
vanskligt att nu, innan berörda konferens fullgjort
sitt uppdrag, uttala en definitiv mening angående
omförmälda ämne. – Derjemte skulle jag emellertid,
med fästadt afseende å landtdagens hemställan
om den finska strafflagens möjligast snara för-
sättande i kraft, hvilket utan tvifvel framstår
såsom mycket önskvärdt, anse det ändamåls-
enligt att Ständernas nu granskade underdåniga
framställning blefve faststäld med endast de
förändringar i densamma, hvilka äro angifna
i detta mitt betänkande.
Det ofvanstående har jag äran delgifva
EE.Ers Excellens med återställande af bilagorna som åtföljde
skrifvelsen nernummer 42.
Justitie ministern:
Senator Manassein
T.–f.Tillförordnad Direktör: S. Manuchin
Turenki, Löyttymäki 7 Aug.augusti 92.
Käre vän,
Haf tack för ditt innehållsrika bref af 29 Juli jemte Chydenii manuskript.
Då jag begärde ditt yttrande derom till 1 Aug.augusti, skedde det, som Du vet, utan att jag kunde taga i betraktande att flera dagar skulle af Dig användas till en resa.
Du har emellertid, oaktadt den korta tiden, hunnit framhålla tillräckliga synpunkter till ledning för den omarbetning afhandlingen bör underkastas. – Mera härom en annan gång. Nu till följande.
För att, om möjligt, erhålla exakt kännedom om de omständigheter, som vid strafflagsfrågans senaste behandling å högsta ort förekommit, skref jag d.den 28 Juli|2| till V. Procopé och anhöll att få en afskrift af Justitie ministernsyttrande i saken. Härvid lofvade jag att iakttaga fullständig förtegenhet, endast förbehållande mig att få delgifva Dig det begärda dokumentet, enär jag vore öfvertygad att Du, i likhet med mig, önskade försättas i tillfälle att alvarligen öfverväga frågans läge och hvad i densamma ännu förestode. Jag tillade att jag framstälde min anhållan utan kommunikation med Dig och således Dig ovetande.
Igår emottog jag svaret å min skrifvelse jemte afskrift af det ryska yttrandet.
Jag har skyndat att öfversätta detsamma för din räkning|3| och bilägger här denna öfversättning jemte en afskrift af V. Ps bref.
Det blir ej en lätt uppgift för Senaten att uppgöra förslaget till den nya propospropositionen. Bäst torde vara att uppskjuta dermed tills Bunges kommission hunnit sluta sitt uppdrag – ifall ej Senaten känna sig ha tilräckligt mod och insigt att utarbeta propositionen på bättre grunder än de af Manassein angifna. –
Våra familjefester d.den 4 och 5 Aug.augusti (Costianders silfverbröllop och svärmor 80 år) kännetecknades af en synnerligen vaken stämning. – Äfven menigheten deltog i festerna, vid tonerna af ThusTavastehus bataljons musik|4| och skenet af kulörta lyktor och fyrverkeri. – Småningorn ha slägtens medlemmar nu afrest, idag resa de sista, och med dem sänder jag detta.
Tack ännu engång för dina goda vinkar i frågan om teckningen af vår juridiska literatur!
Alexandra förenar sig med mig i varma helsningar till Dig och Constance.
Din tillgifne
L. Mechelin
Konfidentiel Afskrift.
avskrift av Viktor Procopés brev av den 4.8.1892 till Leo Mechelin
Petersburg den 23 Juli/4 AugAugusti 1892
Heders Broder!
Såsom svar på Ditt bref af den 28 Juli medsänder jag här den af Dig begärda afskriften, dock anhåller jag att de vilkor Du i brefvet till mig framstält, måtte qvarstå och bibehållas.
Justitie Ministerns utlåtande kan ej anses som en hemlighet efter det Hans Maj.Majestät befalt att Kejs. Sen.Kejserliga Senaten skall uppgöra en proposition till nästa landtdag, med beaktande af Just. MinsJustitieministerns anmärkningar, hvarföre äfven en afskrift af detta dokument härifrån afgått till Gen. Guvern.Generalguvernören för att meddelas Senaten. Till min förvåning tyckes denna sak ännu ej vara föredragen i Sen.Senaten då tidningarna ej yttrat ett ord i saken.
|6|De gjorda anmärkningarne utgjöra, synbarligen, en följd af olika uppfattningar af begreppet ”ryska riket”, ”Ryssland”, Kejsardömet och Storf.Storfurstendömet Finland, och innebära således blott politik – ej juridik.
Mig tyckes att dessa anmärkningar framhållits specielt för att uppnå det af våra motståndare så eftersträfvade målet: en stadfästelse af lagen med förändringar i den af Ständerna antagna texten!
Det är dit dessa herrar sträfva, och isynnerhet nu, då Bunges komission skall sammanträda i höst, och hvilket öfvertag hade ej våra motståndare om deras plan nu lyckats.
Af den bilagda afskriften ser Du att min personliga mening äfven|7| haft äran att komma under Just. MinsJustitieministerns betänkande; hvad för Herr Manassein ej ännu är klart och, enligt hans tanke, beroende på komitskommitténs afgörande, det har för mig länge varit fullkomligt tydligt, hvarföre jag äfven ansåg nödigt framhålla denna min mening, och är jag nu oändligt lycklig att H. Maj.Hans Majestät varit af samma mening som jag och ej funnit skäl att följa den af Just. Min.Justitieministern föreslagna vägen.
Min första föredragning hade jag i lördags den 18/30 Juli, då jag äfven hade lyckan att uppvakta Hennes Maj.Majestät samt är jag ännu förtjust öfver den mig visade vänlighet. Hen. Maj.Hennes Majestät försäkrade mig att såväl Hon som Hans Maj.Majestät äro|8| vårt land särdeles bevågna, att alla existerande missförstånd blott äro en följd af tidningsprat etc., på hvilket jag svarade att landets tillgifvenhet för Deras Maj.Majestäter är utan gränser och att vår säkraste tillit är just Deras MajsMajestäters bevågenhet för landet.
Under säker förhoppning att allt detta blifver oss emellan, tecknar jag
Din tillgifne
V. Procopé
|9|Sekret.
Öfversättning.
Justitie Ministerium.
Första departementet.
Lagstiftnings afdelningen.
28 Maj 1892
nrnummer 14491.
S. PetersburgSankt Petersburg.
Angående den nya strafflagen för Finland.
Till Herr Minister-statssekreteraren för Storfurstendömet Finland.
Jemte skrifvelse af den 2 Januari detta år, nernummer 42, har Adjointen hos Eders Excellens Generallöjtnanten Procopé öfverlennat till mig, i öfversättning till ryska språket, Finlands Ständers underdåniga framställning och Finlands Senats undgaunderdåniga utlåtande i frågan om förändringar uti Storfurstendömets strafflag. Härvid har Generallöjtn.Generallöjtnanten Procopé uttalat, att de i ämnet uppgjorda lagförslagen borde antingen fastställas i den af Ständerna antagna redaktionen eller i sin helhet underkännas.
Af Ständernas och Senatens omförmälda framställning och utlåtande framgår, att Ständerna och Senaten ansett nödvändigt att införa några afvikelser från de förändringar i de nya kriminalförfattningarna för Finland hvilka voro upptagna i den Nådiga propositionen af 28 FebrFebruari/12 Mars 1891.
Då jag granskat de af landtdagen framstälda och af Finlands Senat godkända afvikelserna från den Nådiga propos.propositionen, hvarvid jag icke berört ändringen i §§paragraferna 1(: p.punkt 2) och 2(: nrnummer 1) kapkapitel 1 i Finlands nya strafflag, af uttrycket ”fartyg inskrifvet i finsk hamn” till ”finskt fartyg”, ej heller hvad i § 16 kap.kapitel 16 af denna lag är tillagdt om Finlands vapen, enär Nådigt tillstånd till dessa förändringar meddelats, – finner jag att öfriga afvikelser kunna fördelas i sådana, som förändra den Nåd.Nådiga prop.propositionen till dess innehåll och sådana, som hafva en blott redaktionel karaktär.
Med hänsigt till de af landtdagen föreslagna ändringar, som beröra sjelfva innehållet af de utstakade|10| lagstadgandena, finner jag nödigt anmärka att dessa ändringar förefinnas: 1o uti §§paragraferna 1(:p.punkt 2 littlittera a) och 2(: ppunkt 2) kapkapitel 1, i § 8 kapkapitel 12 och i § 3 kap.kapitel 14, strafflagen, der uttrycket Ryssland blifvit utbytt emot orden: ”Kejsaredömet eller Storfurstendömet” (: Finland); – 2o i uteslutningen ur §§paragraferna 2 (: p.punkt 1.) och 4, kapkapitel 1, strafflagen; af erinringar om Kejsardömets lagar; 3o i utfärdandet antingen såsom tillägg till § 3, kapkapitel 1. strafflagen, eller i form af särskild förordning, af regler derom att personer, stående i landets tjenst, skola för tjenstefel, begångna i Kejsardömet, dömas enligt finska lagar och af finska domstolar; – 4o i förordningen uti p.punkt 3 § 2 kapkapitel 11, strafflagen till det svenska ordet ”regeringssättet” af ordet ”styrelsesättet”, med hvilket uttrycket ”образъ правленiя”
ry. styrelsesätt var återgifvet i den Nådiga propnspropositionens svenska text; – 5o i förändringen af §9 kapkapitel 12, strafflagen, i den riktning att förlust af medborgerligt förtroende skall ådömas den, hvilken enligt kap.kapitel 12 strafflagen underligger dödsstraff eller tukthusstraff, men att, vid åsättande enligt samma kap.kapitel af annat straff, förlusten af medborg.medborgerligt förtroende skall ådömas enligt domstolens pröfning; – 6o uti § 13(: nrnummer 2) kapkapitel 36 strafflagen, der jemsides med ryska handlande i allmänhet särskildt ännu nämnas finska handlanden; och 7o i uteslutningen ur § 45 i förordningar om strafflagens införande, af punkterna 2 och 3, i fråga om den domstol finska tjenstemän underlyda för brottt i tjensten begångna utom det Ryska territoriet.
Utan att beträffande den första, andra och sjette af anförda afvikelser upprepa de synpunkter som af mig redan framhållits för Eder företrädare, uti betänkandet af 19 Febr.februari 1891 nrnummer 5481 i anledning af Finlands Senats undgaunderdåniga utlåtande vid förslaget|11| till ofvan nämnda Nåd.Nådiga propos.proposition finner jag det äfven för närvarande icke möjligt att förena mig om genomförande af de utaf Ständerna föreslagna förändringarna i den nya finska stafflagen §§paragraferna 1,2 och 4 kap.kapitel 1, 8 kap.kapitel 12, 3 kapkapitel 14 och 13 kap.kapitel 36..
Derjemte anser jag mig böra, vidkommande den tredje, fjerde femte och sjunde af ofvan anförda afvikelser, uttala följande:
1. På grundvalen af p.punkt IV i det under den 29 Nov.November 1890 nådigt faststälda protokollet hos den särskilda konferensen ang.angående åtgärder som borde vidtagas för aflägsnande af de olägenheter och svårigheter hvilka framkallats genom det förestående införandet i kraft af de nya för Finland utfärdade kriminalförfattningarna, – blef en revision af stadgandena om behandlingen af mål angående brott och öfverträdelser begångna i Kejsardömet af Finlands invånare och i detta land af Kejsardömets invånare, ombetrodd en vid Justitie ministerium bildad kommission. Uti det af nämnde kommission utarbetade lagförslag, kommunicerades Eder d.den 22 Januari detta år sub nronumero 2340 i afseende å Edert utlåtande, innehållas bland annat bestämningar äfven om ansvar för Storfurstendömets tjenstemän då de inom kejsardömet brutit mot sin tjenstepligt (i art 6 och anm.anmärkning).
I betraktande häraf skulle, så länge bemälde kommissions förslag ej blifvit slutligen pröfvadt, att afgörande i den ena eller andra riktningen af den utaf Ständerna väckta frågan om uppställande af regler i antydda ämne, enligt min mening framstå såsom icke för tiden lämpligt, och derför, samt äfven på de motiv som utlagts i min ofvan åberopade skrifvelse nrnummer 5481, skulle jag tillstyrka att bibehålla § 3 kapkapitel 1 i finska strafflagen vid dess affattning i den N. propos.Nådiga propositionen af 28 Febr.Februari/12 Mars 1891.
2. Med anledning af införandet af ordet ”regeringssätt” i st. f.stället för ”styrelsesätt”, hvarmed uttrycket ”образъ правленiя”
ry. styrelsesätt var öfversatt på svenska språket (p. 3 § 2 kapkapitel 11 str.lagenstrafflagen) finner jag, till följet af omöjligheten att bedöma hvilketdera af de båda anförda svenska orden må utgöra den riktigare öfversättningen af omförmälda uttryck, endast nödvändigt att anmärka, att Ständerrna i sina uttalanden rörande|12| detta ämne utgå från det fullkomligt oberättigade antagandet om tillvaron af en särskild ställning för Finland såsom en sjelfbestående stat, så att den af dem föreslagna termen väl knappt lärer kunna anses önskvärd och lämplig. Då jag likväl taga i betraktande att, på grund af N. förordn.Nådiga förordningen den 1 Augusti 1891 (Finl. förf. saml.Finlands författningssamling nrnummer27) endast den ryska texten till finska lagar eger betydelsen af original text, finner jag att fastställandet af korrekt öfversättning till svenska språket af orden: ”образъ правленiя”
ry. styrelsesätt omedelbart beror af Storfurstendömets Statssekretariat.
3. Förändring § 9 kapkapitel 12, strafflagen, äfvensom uteslutning af p.punkt 2 och 3 § 45, förordn.förordningen om strafflagens införande, i enlighet med landtdagens framställning, finner jag, från min sida, icke möta något hinder.
Då jag slutligen vänder mig till de af Ständerna föreslagna ändringar, som hafva en uteslutande redaktionel karaktär, anser jag, utan att ingå på närmare granskning af en hvar af dem särskildt, mig böra tillkännagifva att ehuru alla dessa ändringar, enligt min tanke, icke påkallats af tillräckligt vägande skäl, och ehuru de termer, som begagnats i den N. propos.Nådiga proposition otvifvelaktigt äro mera brukliga i gällande rysk lagstiftning än de som Ständernas framställning omfattar, jag dock icke finner det af nöden att afstyrka godkännande af ifrågavarande afvikelser, såsom icke egande någon verklig betydelse i sak. – Specielt borde dock de enligt EE.Ers Excellens meddelande i denN. propos.Nådiga propositionen förekommande termerna: ”utländsk” och ”utländning” bibehållas oförändrade.
I det jag slutligen fäster mig vid Generallöjtn.Generallöjtnant Procopés yttrande derom, att de af Ständerna projekterade ändringarna böra antingen stadfästas i den redaktion, som af Ständerna utarbetats, eller helt och hållet underkännas, kan jag icke underlåta att anmärka, att detta yttrande står i det närmaste samband med den allmänna frågan om gränserna för|13| Ständernas befogenhet i lagstiftningsärenden, hvilken fråga för närvarande, såsom Eder är bekant, föreligger till granskning af en särskild Nådigst tillsatt konferens under ordförandeskap af Verkl.Verkliga Geheimerådet Bunge. Till följd häraf finner jag, å min sida vanskligt att nu, innan berörda konferens fullgjort sitt uppdrag, uttala en definitiv mening angående omförmälda ämne. – Derjemte skulle jag emellertid, med fästadt afseende å landtdagens hemställan om den finska strafflagens möjligast snara försättande i kraft, hvilket utan tvifvel framstår såsom mycket önskvärdt, anse det ändamålsenligt att Ständernas nu granskade underdåniga framställning blefve faststäld med endast de förändringar i densamma, hvilka äro angifna i detta mitt betänkande.
Det ofvanstående har jag äran delgifva EE.Ers Excellens med återställande af bilagorna som åtföljde skrifvelsen nernummer 42.
Justitie ministern:
Senator Manassein
T.–f.Tillförordnad Direktör: S. Manuchin