11.2.1892 Julio Reuter–LM

Genom assesor Westzyn-
thius har herr Senatorn erhållit
del af de tidningsplaner, som under
senaste tid sysselsatt en krets
hvars flesta medlemmar stå eller
stått hrherr Senatorns offentliga värk-
samhet nära. Såsam påtänkt an-
svarig utgifvare af det planerade
veckobladet vore jag synnerliga
tacksam att få ett tillfälle att
muntligen konferera med herr
Senatorn i denna sak, i hvilken,
enligt hvad jag hoppas, hrherr sena-
torn skall komma att taga en
värksam del. Det är därför
min anhållan, att hrherr Senatorn
godhetsfullt ville låta mig
veta, när hr senatorn är i till-
fälle att mottaga mitt besök.
|2| Jag vill blott antyda, att jag alla efter-
middagar kl 5–6 är upptagen genom min
värksamhet som universitetslärare.

För inbesparande af tid och för
att detta sammanträffande må blifva
så fruktbringande som möjligt, ber
jag att här få redogöra för min ståndpunkt,
som jag måste anse vara för hrherr Sena-
torn obekant.

Såsom bladets förnämsta uppgift
ville jag anse, att det skulle på ett
värdigt och sakkunnigt sätt häfva Fin-
lands konstitutionella rättigheter gente-
mot hvarje angepp, och denna upp-
gift kan icke bättre tillgodoses,
än om bladet finge ställa sig till
Eder disposition. För öfrigt skulle bla-
det egna sin uppmärksamhet åt hvarje
fråga af allmänt fosterländskt in-
tresse, på det politiska, ekonomiska,
sociala och litterära området, inom
konst, teater och musik. Under stadigt
fasthållande af sitt mål, ett endräktsvårtytt
fosterländskt arbete, skulle, så vidt
möjligt är, en odiös polemik und-
vikas. I språkfrågan måste, såsom
synpunkt för bedämandet af de kultu-
|3| rella företeelserna, få träda i andra
planet. Hvarje bildningssträfvande,
väre sig på svenskt eller finskt språk-
område, skulle vinna bladets lifliga
och opartiska understöd. Emellertid kan
en fullständig platonism i detta
afseende knappast tänkas, och såsom
tendensen nu gör sig gällande, tror jag
att bladet vid månget tillfälle skall
se sig manadt att direkt värna
den svenska bildningens historiska
rätt gentemot fanatiska öfvergrepp,
likasom å andra sidan den möjligheten
ingalunda är utestängd, att bladet
skall uppträda till försvar för finskheten,
när denna lider ett oberättigadt in-
trång. Bladet bör arbeta på
en bestämdare kristallisering af den
finländska nationaliteten, på utbildan-
det af dess egendomligheter, detta
äfven hvad den svenska delen beträffar.
Detta innebär emellertid ingalunda
ett yrkande på att vårt land skulle
isoleras från kulturländerna;
en egendomlighet som har sin rot
i isolering har enligt min åsikt
ingen garanti för fortbestånd. Där-
för bör tvärtom bladet arbeta på att
|4| göra kulturarbetets resultat tillgäng-
liga för allmänheten, genom att meddela
tillförlitliga och välvalda öfvesikter
samt artiklar i alla frågar af
allmänt mänskligt intresse.

Den bild, som jag måhända lyckats
ge af bladets program torde för öfrigt
kunna förfullständigas genom de personers
namn som jämte mig diskuterat önsk-
värdheten af veckoorganet. Sådana
hafva varit hrrherrarne W. Westzynthius,
A. Lönnbeck, R. Hult, W. Chydenius, A.
Hammarström. –

På förberedande sammanträden,
som af ofvananförda personer hållits,
har den åsikt uttalats, att den redaktio-
nella ledningen af bladet skulle
öfverlämnas åt en redaktionskomité,
i hvilken, utom ansv. utgifvaren, följanstruket
förslagsvis följande personer skulle
vara dels medlemmar, dels supplean-
ter: hrstruket Senatorn, A. Hammarström,
L. Gripenberg, W. Westzynthius, R.
Hult, A. Lönnbeck, W. Chydenius,
L.v. Pfaler. Denna komité skulle,
om möjligt, redan nu vidtaga sin
verksamhet – förutsatt att dess här |4| föreslagna medlemmar främst hr
Senatorn, förklara sig redo att
inträda i densamma. Dess första
uppgift vore då att söka säker-
ställa företagets ekonomi. Ett
cirkulär, undertecknadt af dessa
namn, och stäldt till ett antal
personer, på hvilkas vilja och för-
måga att göra några ekonomiska
uppoffringar man kan göra sig
räkning, skulle helt säkert
icke göra sin vädjan för-
gäfves. Behofvet af ett nytt
organ tyckes inom vida
kretsar gör ej känbart
gällande, och om någonsin
är nu tidpunkten inne att
få ett sådant till stånd.

Jag vågar lita på att
hrherr Senatorn skall taga
|5| de af mig här uttalade synpunkter-
na i öfvervägande samt bereda
mig tillfälle till en konferens.

Under betygande af min
djupaste högaktning har jag
äran teckna