15.6.1890 LM–Alexandra Mechelin

Resan gick bra och
hade varit ännu passligare
för mina nerver om ej
Tudeer hade blifvit mitt res-
sällskap ända till Wiborg.
Detta kunde dock ej hindra
mig från att dels läsa, dels
slumra, såsom förståndigt folk
brukar.

I Wiborg befann sig Daehn
på bangården efter ett besök
hos Heiden. Jag stälde så att vi
icke sågo hvarandra innan han
försvunnit i sin minister
waggon, och jag fick sålunda
sitta helt trefligt på tu man
hand med Verkliga geheimerådet
|2| Kashanoff – en statsman
från Alexander II^s tid –, som
från sin villa vid Monrepos
reste till kongressen. Han var
mycket artig och meddelsam,
sade sig känna mig ”par
renommé” sedan länge, och
försäkrade sig vara en upp-
riktig försvarare af Finlands
rättigheter. Jag var dock mycket
försigtig i mina yttranden – all-
deles som en trogen furstetjenare
bör vara.

Men i Walkiasaari vid
soupern kom Daehn och slog
sig helt amikalt nu bredvid
mig och bad mig komma i
sin vaggon för återstoden af
resan. – Det blef naturligtvis
ett utbyte af olika åsigter i
|3| de stora frågorna, – han
dock mest frågande, jag för-
klarande. Jag röjde ingen ny-
fikenhet, frågade blott en gång
en passant om mitt entledi-
gande redan var afgjordt, hvar till
han svarade nej. Numera
har jag fått af Montgomery veta,
att Daehn redan haft pappren
färdiga till den senastetillagt föredragningen, men
uppskjutit dermed på Heidens
begäran tilldess att Heiden är i
tillfälle att föreslå efterträdare.

Måtte de ej söla länge! – Jag
längtar efter befrielse från all
gemenskap med dem som f. n.för närvarande
utöfva makten.

Brofeldt berättar att det bland
ryssarna i den talrika utställnings-
kommissionen mycket talats
|4| om min afskedsansökan och
att de äro förvånade öfver
enhälligheten i hyllningarna,
emedan de trott att partierna
i Finland voro så hätska på
hvarandra, att jag mest skulle
ha fiender i landet.

För öfrigt äro våra politiska
angelägenheter högst bekymmer-
samma.

Nu hinner jag ej mera.
Jag har ej gått till utststruket kon-
gressens öppnande emedan
Kejsaren är dervid närvarande
och jag ej nu vill komma i
hans närmaste granskap.

Det är derigenom jag fått tid
till detta bref, – men nu skall
jag på visiter och bestyr.

Jag önskar er frid i hjertat
vid anblicken af Nådåns gröns-
kande björkar. Förr än onsdag
morgon hinner jag ej till HforsHelsingfors.

Jag har samma 2 rum som vi hade i vintras, – har sofvit
utmärkt godt och mår derför kroppsligen mycket bra.

Tusen kyssar till er båda från din tacksamma