7.12.1886 LM–Alexandra Mechelin

Af telegrammen har
du funnit att jag mår bra,
men också att min vistelse
här måste förlängas. Skälet
härtill inhemtar du af mitt
långa bref till Molander
hvilket idag är på väg och i mor-
gon f. m.förmiddag borde bli dig del-
gifvet.

Med utrikesministerium
är jag på det klara i spanska
frågan, så långt det nu var
möjligt. Just den omständighet
som jag redan i Senaten genast
framhöll såsom ett vilkor för
|2| att kunna åtaga mig mis-
sionen, – nemligen att man
bör veta att spanska regeringen
icke i princip är emot ett
separat aftal med Finland
– just denna omständighet
hade utrikesministerium förbi-
sett. De erkände att detta var
en försummelse. Nu skref
Ministern genast till Madrid
och begärde telegrafsvar.

Det räcker alltså minst 14
dagar innan vi får visshet
i denna fråga som redan så
mycket upptagit våra tankar.
Men det är otvifvelaktigt att
jag handlat korrekt i denna
sak, då jag fordrat att nödiga
|3| preliminarier först skola
göras klara.

Det som qvarhåller mig
här, är den sega frågan angående
tullen på ryska varor. Senaten
uppdrog mig att härom tala
med Bunge, baron Bruun
är också angelägen att jag skall
göra det (ty han sjelf tyckes
ha en verklig motvilja mot
att besöka de ryska ministrarna).
Men Senatens senaste skrifvelse
hade blifvit liggande i Stats-
sekretariatet utan att genast med-
delas Bunge. Emellertid kan
jag ej gå till honom innan
detta bref inkommit till finans-
ministerium. Efter mycket bråk
|4| har saken nu bragts derhän
att Finansministerium i morgon
kommer att få pappren. Jag
kan alltså icke besöka Bunge
förr än fredag morgon (på
torsdagen tar han ej emot).

Jag har idag ytterligare telegra-
ferat härom till Molander
och begärt telegrafsvar imorgon
huruvida der-hemma något
inträffat som skulle påkalla
min hemkomst med halfgjordt
värf. Svaret blir säkerligen en uppmaning
att dröja här.

Sålunda får jag då dväljas till
lördagen eller söndagsmorgonen.
Ty jag måste vara beredd
derpå, att Bunge ber mig när-
mare afhandla frågan med
Timirjeseff, hvilket möjligen
|5| icke kan ske förr än på
lördagen.

Mellantiden söker jag använda
till landets nytta så långt
möjligt är.

Derjemte är jag föremål för
mycken vänlighet. I söndags
frukost hos Bruun och middag
hos Haartman, igår stor
diner för mig hos Hjalmar
Lagerborg (Bruun, Kraemer,
Sederholm, Haartman etcet cetera). (Värden
höll ett entusiastiskt tal hvari
han jemförde min franska bok
med ”en blank sköld till
Finlands försvar”). – Idag på
middag till Runeberg, souper
hos Blåjeffsvårtytt . Imorgon diner
hos Bruun för mig och
|6| spanska legationen. Torsdag
soirée hos Haartmans (dock
icke för min skuld). Fredag
middag för mig hos amiral
Kraemer. Och i fall jag måste
dröja öfver lördagen, skall
jag dinera hos Due i
sällskap med Giers, Laboulaye,
och några andra utländska
ministrar, – hvilket kan
vara af något större intresse
än vanliga middagar.

Med trefnaden är det dock
på hälft. Jag vet att jag för-
summar embetsärenden
genom det långa dröjsmålet
här. Och jag erfar dessutom
dagligen att det icke skulle
|7| bära sig för mig att resa
till Madrid utan dig och
Cely. Här tyckes också alla
anse det naturligt att ni
skall komma med.

Nu måste jag afbryta
detta för att hinna få brefvet
expedierat med nattåget
samt fara till Runebergs
på middag.

Tack för pelsen som anlände
söndags afton. Tack också för
brefvet, om det ock var kort.
Jag ber dig att skicka mig de
bref som möjligen anländt,
samt att redan imorgon
telegrafera huru ni mår.
Helsa hjertligt Mamma,
|8| Torsten, Jenny, Alma och
ungdomarna.

Varmt omfamnas du
och Cely af din egen gubbe
(som, oss emellan sagdt, ofta
frågar sig sjelf om denna
personlighet som här med kallt
beräknande ord och sträng sjelf-
beherskning diskuterar med ryska
och andra statsmän verkligen är
den beskedliga och veka jag) -

Slutligen måste jag ännu få
i tankarna kyssa dina ögon.