28.7.1888 Vid slöjdkursens afslutning i Jyväskylä den 28 Juli 1888

Vid slöjdkursens afslutning
i Jyväskyla den 28 Juli 1888.

Till sommarmöte nyss ett kompani
Sågs samlas här på Jyväsjärvis stränder.
I många ”grepp” det skulle öfvadt bli
Och vapen fick en hvar i sina händer.

Ej något lekverk blef dess exercis,
Nej, ingen möda utaf truppen skyddes.
Och ledningen den gafs på bästa vis
Och alla order utan tvekan lyddes.

Det kompaniets chef var Vera Hjelt,
Dess ena löjtnant Fanny Tavaststjerna,
Den andra Fanny Stenroth. Väl bestäldt
Var så kommandot, och det följdes gerna.

Men inga män i ledet, qvinnor blott,
Och likväl ej en trrupp af amazoner.
Ej något dån af vapenbrak och skott
Ej något ljud af krigstrumpetens toner.

Än vapnen då? – Ja vapen utaf stål
Man lände sig vid truppen kraftigt bruka,
Men dessa vapen hafva ej till mål
Att menskolif i vilda strider stuka.

De smiddes för att trogna redskap bli
I tjenst åt idoghet och flitens äflan.
Ej till förstöring Weras kompani
Dem nyttjas, – nej, blott uti slöjders täflan.

Falsk är den satsen som så länge gällt,
Att allt det arbete som görs med handen
Är bannlyst till ett lägre arbetsfält
än det, hvars skördar vinnas utafstruket blott aftillagt anden.

Man skapat så ett vrångvist tänkesätt
Om högre och om lägre klassers daning.
Och klyftan vidgats. Men det var ej rätt
Och nu förnimmes med kraft en annan maning.

Det ena yrket, som det andra, bär
sitt strå till menniskornas samhällsväfnad.
Och värd att aktas och att äras är
En hvar åt pligten helgad menskolefnad.

Hvad anden tänker måste ta gestalt –
Det toma svärmeri till intet fryser.
Hvad handen formar, präglas till sin halt
Af tanken, som dess ändamål belyser

Så sträfvar fram med makt vår ungastruket den nyatillagt tid.
Kunskapens ljus skall stråla klart för alla
Och vetandet skall tjena nyttig id,
Fördomar grusas, högmodsskrankor falla.

Vår unga skara kämpa vill också
På denna fria friska framtidsbana
Vi ha som sporre fårstruket till att målet nå
Arbetets ära skrifvit på vår fana.

Vi vilja göra gagn med hvadstruket dettillagt vi lärt,
I barnens händer flitens redskap sätta
|4| Så att de tidigt se hvad det är värdt
Att komma städs med egen kraft till rätta

Slöjdkunning man med tiggarstaf ej går
Slöjdkunnig qvinna hemmets trefnad trygga,
Den ungdom som vid slöjder vana får
Ej uppå lifvets stråt för mödor ryggar.

Och formens ans och smakens odling snart
Åt hemmets lifstruket härdtillagt det skönas skimmer gifver.
Och andensstruket andentillagt skönjs i flitens alster klart
Och handenstruket Och handens arbete till glädje blifver.