14.5.1903 Anteckningar rörande L Mechelins besök hos ryska ministern i Stockholm W. Bützow, varvid förbudet att återvända till Finland meddelades honom
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
Den 14 maj 1903 tillställdes mig från ryska ministern
i Stockholm ett visitkort så lydande:
”E. Butzow, Envoyé Extraordinaire et Ministre Plénipoten-
tiaire de Sa Majesté l’Empereur de toutes les Russies,
ayant à faire une communication à Mr Mechelin le prie
d’avoir l’obligeance de passer chez lui aujourd’hui ou
demain entre 2 h. et 4 h. de l’après midi, ou, en cas, d’empêche-
ment, à un autre moment de la journée que Mr Mecheline
voudrait bien indiquer par le téléphone.”
Jag hade kunnat svara genom att bestämma någon
tid då han kunde träffa mig hemma, men föredrog
att fästa afseende därvid att sändebuden anser ega rätt
att i ämbetsärenden inbjuda monarkens undersåtar till sig.
Jag gick därför till honom samma dag kl. 2. Blef artigt
emottagen och placerad i en bekväm fåtölj. Samtalet var
ungefär som följer:
Jag: J’ai reçu une carte concernant une communi-
cation que vous auriez à faire à Mr Mechelin. Il faut
qu’il soit constaté d’abord que c’est bien à mon adresse
que cette carte était destinée.
Han, mycket förvånad: Mais comment! N’êtes vous pas
Mr Mechelin? - Mais je vous connais pourtant depuis
longtemps ...
Jag. Il y a aussi d’autre porteurs de ce nom. Le portier
de l’hôtel a hésité de me remettre votre lettre, parceque
toutes les autres lettres que je reçois sont adressées au
|2|
Sénateur L. Mechelin, tandis que la votre n’avait pour toute
adresse que les mots ”Herr Mechelin”.
Han, generad: Je vous demande pardon, - j’ai cru que
vous n’étiéz plus membre du Sénat.
Jag. J’ai, en effet, démissionné, il y a bien des années. Mais
vous devriez savoir que les fonctionnaires finlandais,
démissonnaires, gardent leur titre, c’est à dire le titre
des fonctions qu’ils ont remplis, ainsi que le rang de la
charge.
Han. Mais ce n’est pas le cas en Russie.
Jag. Vous oubliez qu’en Russie tout fonctionnaire
recoit des titres de ”tchine”. Les sénateur russes, p.ex.,
ont presque toujours le titre de conseiller privé qu’il garde après sa retraitetillagt. Cela n’est
pas d’usage en Finlande. - J’ai pour ma part, depuis
ma retraite, comme auparavant,tillagt un droit incontestable au [...]oläslig/saknad text titre et au rang
de sénateur. -
Je ne tiens pas aux titres et grades. Mais quand il
s’agit d’une communication officielle, comme dans le cas
présent, il faut qu’il n’y ait pas d’erreur possible, et
voilà pourquoi il n’était pas correct de m’adresser votre
carte sans indiquée mon titre, qui me distingue d’autres
personnes du même nom. J’ai dû constater par ces observations
que c’est bien à moi que vous
avez voulu vous
adresser.tillagt
Han. Je vous demande encore une fois pardon.
Jag. Eh bien, quelle est la communication que vous
avez à me faire.
Han. J’ai reçu l’ordre de vous communiquer, que S. M.
Impériale à approuvé un décret des autorités, d’après
|3|
lequel il vous est défendu de retourner en Finlande;
à quoi s’ajoute la stipulation que vous serez immédiatement
envoyé en Russie, si vous ne vous conformez pas à
cette défense.
Jag. C’est tout?
Han. C’est tout.
Jag. Veuillez me donner le papier qui contient ce décret.
Han. Je n’ai pas de papier à vous donner. Vous savez
bien que la communication verbale d’un diplomate est
aussi authentique que si elle était écrite.
Jag. Je le sais, en tout qu’il s’agit d’affaires internationales.
Aussi je ne doute pas de l’authenticité de ce que vous m’avez
dit. Mais j’avais des raisons pour vous demander
si c’était tout. J’ai été prévue, par destillagt lettres privées, de ce
que M. Bobrikoff me comptait parmi ceux qui s’oppo-
saient à sonstruket autillagt régime d’injustices, d’illégalités et de violences
dont il est le représentant et que j’était pour celà destiné
à être expulsé de ma patrie ...
Han afbryter: Je ne peux pas entrer en discussion sur
cette matière.
Jag. Il ne s’agit pas de discussion. Je vous raconte
seulement le contenu principal des lettres reçues, qui ajoutent
qu’il y aurait encore une autre récompense pour les ser-
vices que j’ai rendus à ma patrie et à la cause du droit,
et notemment qu’on me retirerait ma pension. Cela, c’est
aussi une chose importante, et c’est pourquoi je vous ai
demandé s’ilstruket si votre communication était complète.
Han. On ne m’a rien écrit au sujet de votre pension.
Jag. Eh bien, - cela se verra plus tard. -
Jag uppsteg för att gå.
Han. Je vous assure qu’il m’a été bien pénible de
vous faire cette communication. Si je ne partage pas
vos opinions politiques, j’ai pourtant, et j’aurai
toujours pour vous le plus grandstruket sincèretillagt respect.
Jag. Je crois vous connaitre assez pour être sûr de
ce que vous ne pouvez pas être solidaire avec l’abo-
minable régime dont une des dernières manifestations
sont des bannisements illégaux de citoyens respectables
et légaux.
Han. Ah, mais pardon, évitons cette question-là.
Jag. Avant de m’en aller je crois devoir appeler votre
attention sur une question juridique à lequelle il sera
difficile de répondre: Quelle est la situation
légale des [...]oläslig/saknad text Finlandais illégalement expulsés? Existe-
t-il encore pour nous des obligations quelconques
vis-à-vis du monarque qui, en autorisant notre
expulsion injustetillagt, a rompu les liens entre letillagt monarque et lestillagt sujets
ainsi traités? - Il se peut que pareille question la
posera devant vous, en votre qualité de ministre. La réponse
y est difficile. Moi, je ne l’ai pas encore trouvée malgré
ma connaissance passablement complète du droit
international. - Je vous salue.
Han, med handtryckning, au revoir.
Antecknadt ur minnet af
L. Mechelin
Den 14 maj 1903 tillställdes mig från ryska ministern i Stockholm ett visitkort så lydande:
”E. Butzow, Utomordentligt Ambassadråd och Plenipotentiärminister för Hans Majestät Kejsaren över hela Ryssland, har ett meddelande för Herr Mechelin och ber denne godhetsfullt söka upp honom i dag eller i morgon mellan kl. 2 och 4 på eftermiddagen, eller, i fall av förhinder, någon annan stund på dagen som Herr Mechelin vänligen meddelar per telefon.”
Jag hade kunnat svara genom att bestämma någon tid då han kunde träffa mig hemma, men föredrog att fästa avseende vid att sändebuden anser äga rätt att i ämbetsärenden inbjuda monarkens undersåtar till sig.
Jag gick därför till honom samma dag kl. 2. Blev artigt mottagen och placerad i en bekväm fåtölj. Samtalet var ungefär som följer:
Jag. Jag har mottagit ett kort beträffande ett meddelande ni skulle ha åt Herr Mechelin. Till att börja med måste vi undanröja all tvivel om att detta kort verkligen är adresserat till mig.
Han, mycket förvånad: Men hur kommer det sig! Är ni inte Herr Mechelin? – Men jag känner ju er sedan länge ...
Jag. Det finns även andra som bär detta namn. Portieren på hotellet tvekade att överlämna ert brev, eftersom alla andra brev som jag mottar är adresserade till|2| Senator L. Mechelin, medan ert inte hade någon annan adress än orden ”Herr Mechelin”.
Han, generad: Jag ber om ursäkt, – jag trodde att ni inte längre var medlem av Senaten.
Jag. Det är, visserligen, flera år sedan jag avgick. Men ni borde veta att finska statstjänstemän, som söker avsked, bevarar sin titel, det vill säga titeln på den tjänst som de fyllt, liksom ämbetets rang.
Han. Men så är inte fallet i Ryssland.
Jag. Ni glömmer att i Ryssland får alla statstjänstemän titlar på ”tjin”. De ryska senatorerna till exempel har nästan alltid titeln privat rådgivare som de behåller efter pensioneringen. Detta tillämpas inte i Finland. – Jag har för min del, sedan min pensionering, liksom före, en obestridlig rätt till titeln och rangen av senator. –
Jag håller inte på titlar och grader. Men då det gäller ett officiellt meddelande, som i detta fall, får det inte förekomma eventuella misstag; och därför var det inte korrekt att adressera ert kort till mig utan att ange min titel, som skiljer mig från andra personer med samma namn. Jag har genom dessa observationer behövt göra klart att det verkligen är till mig som ni har velat vända er.
Han. Jag ber ännu en gång om ursäkt.
Jag. Nåväl, vilket är meddelandet ni har till mig.
Han. Jag har fått i order att meddela er, att Hans Kejserliga Majestät har godkänt ett myndighetsbeslut, enligt|3| vilket ni är förbjuden att återvända till Finland; till vilket tillkommer bestämmelsen att ni omedelbart kommer att sändas till Ryssland, om ni inte rättar er efter detta förbud.
Jag. Är det allt?
Han. Det är allt.
Jag. Ge mig vänligen dokumentet med detta beslut.
Han. Jag har inget dokument att ge er. Ni vet mycket väl att en diplomats muntliga meddelande är lika rättsgiltigt som ett skrivet.
Jag. Jag vet att så är fallet i allt som rör internationella ärenden. Jag betvivlar inte heller äktheten i det som ni har sagt. Men jag hade skäl att fråga er om detta var allt. Jag har, genom privata brev, blivit underrättad om att från och med att Herr Bobrikov räknade mig till dem som motsätter sig den orättvisa, illegala och våldsamma regim som han representerar och att jag därför var dömd att bli förvisad från mitt fosterland ...
Han, avbryter: Jag kan inte inlåta mig på en diskussion i detta ämne.
Jag. Det handlar inte om att diskutera. Jag delger er endast huvudinnehållet i brev som jag mottagit, i vilka tilläggs att ännu en belöning vore att vänta för de tjänster jag gjort mitt fosterland och rättssaken, och i synnerhet skulle det vara att de drar in min pension. Detta är också en avsevärd avsikt, och det är därför jag frågade er om ert meddelande var fullständigt.
|4|Han. Man har inte skrivit något till mig beträffande er pension.
Jag. Nåväl, – det märks väl senare.
Jag uppsteg för att gå.
Han. Jag försäkrar er att det för mig har varit mycket pinsamt att delge er detta meddelande. Även om jag inte delar era politiska åsikter, hyser jag emellertid, och kommer alltid att hysa, den bästa högaktning för er.
Jag. Jag tror mig känna er tillräckligt väl för att vara förvissad om att ni inte kan ställa er solidarisk med den vedervärdiga regim som senast tagit sig uttryck bland annat i den illegala förvisningen av respektabla och lagliga medborgare.
Han. Åh, men ursäkta, låt oss undvika denna fråga.
Jag. Innan jag ger mig av tror jag mig böra fästa er uppmärksamhet vid en juridisk fråga som kommer att bli svår att svara på: Vilken är de illegalt förvisade finnarnas lagliga ställning? Förekommer det fortfarande för oss några skyldigheter gentemot den monark som, genom att tillåta vår orättvisa utvisning, har brutit banden mellan monarken och de undersåtar som på så sätt har behandlats? Det kan hända att ni ställs inför en liknande fråga, i er egenskap av minister. Svaret på frågan är svår. Jag har ännu inte hittat det trots min skapligt omfattande kännedom om internationell rätt. – Jag hälsar er.
Han, med handtryckning: adjö.
Antecknadt ur minnet af
L. Mechelin