1884 LM–Carl af Forselles

1884
(Forselles)tillagt senare

Det har redan mer än en gång
händt att Herr Baron förebrått mig för
att vilja, i strid med lag, åstadkomma
en utvidgning af Ständernas makt, på
bekostnad af Monarkens prerogativer.

Jag har annars rönt så mycken
välvilja från Herr Barons sida, att jag icke
bör antaga att sagde förebråelser skulle
åsyftat en kränkning. Men jag kan dock
icke underlåta att inlägga en gensaga emot
desamma, medveten som jag är, att lika
loyalt som någon annan söka fylla min
pligt i Hans Majestäts rådskammare. Jag
vet också, att jag hvarken genom lagtolkning
sökt träda de monarkiska prerogativen förnär,
eller framstält något förslag till ändring af
lag i sådant syfte. Men jag anser det vara
|2| rådgifvarens skyldighet att i hvarje förekom-
mande fall äfven tillse, att intrång icke må
ske på det område, der representationens med-
verkan enligt lagens anda och mening bör
ega rum.

Hvad nu [...]oläslig/saknad text särskildttillagt den fråga vidkommer,
som i fredags föranledde ett ordskifte, utber jag
mig, med afseende å Herr Barons åberopande
af 1 § Förenings- och Säkerhetsakten, få närmasttillagt fram-
hålla, att det är på historiska grunder utredt
och af alla rättslärde erkändt, att de mångtydiga
orden i slutet af denna §tillagt ”De öfriga riksvårdande ärenden skötas
på sätt Konungen nyttigast synes”, alldeles icke
hafva något afseende på maktfördelningen
mellan Regent och Ständer. De hade samma
syfte, som 1789 års statskupp öfverhufvudstruket andra § i samma akttillagt: att
göra konungen oberoende af riksrådet uti
regeringsärdendenas handhafvandestruket. - Skulle
man tolka sagde ord, tagna ensamt för sig, utan
samband med öfriga grundlagsstadganden, så kunde
påstruket urtillagt dessa ord grundasstruket härledastillagt en envåldsmakt, inför
hvilken grundlagarnas hela öfriga innehåll skulle
falla till stoft. Men hvarken lagstiftnings- eller
|3| beskattningsrätten berördes af sagde stadgande. ”Riks-
vårdande ärenden” betydde blott regeringsärenden,
och Konungen skulle beträffande dessa emanci-
peras från rådet, hvilket ock samma år blef
suspenderadt i sin verksamhet.

Frågan, huruvida ett surrogat för en flotta
skulle kunna upprättas utan Ständernas
medverkan, är visserligen en af de många, som
föranleda tvifvel beträffande det rätta förfarandet.
Vår statsrätt är icke så klar och säker, att man
i hvarje förekommande fall kunde med bestämd-
het säga huru det sig med kompetensen för-
håller. Sjelfstruket För min deltillagt har jag, såsom jag öppet anmält,
i det längsta velat fatta den föreslagna åtgärden,
att armera en del af lotsverkets ångfartyg, såsom
sådan, att dess vidtagande utan Ständerna, läte
sig försvaras.

Det kan nemligen till stöd derför sägas, att
man icke genom berörda armering vill skapa
en verklig flotta, utan endast göra lotsverket ka-
pabelt att i krig bidraga till kustförsvaret, samt
att, då lotsverket för öfrigt är i administrativ
väg organiseradt och hela utgiften skulle utgå
|4| från allmänna statsfonden, Ständernas delta-
gande i denna åtgärd icke vore lagligen nöd-
vändigt.

Men ju mera jag, efter det förslaget blif-
vit utarbetadt, fått rådrum att öfverväga
detsamma, desto mera hafva tvifvlen angående
behörigheter, att så förfara utan Ständerna, vunnit
insteg hos mig.

Det kan ju icke nekas:

att lotsverket, för att fylla sin egentligatillagt mission, inga-
lunda har behof af armerade fartyg och mili-
täriskt öfvade besättningar;

att ifrågavarande åtgärd alltså icke afser
lotsverkets förbättrande, men väl skapandet
af en länk i vårt försvarsväsende;

att det innebär ett afsteg från värnpligts-
lagen, om man värfvar manskap till att bilda
en (vare sig större eller mindre) trupp som är afsedd
att användas i krig, enär nämnda lag uttryck-
ligen förklarar i § 3tillagt att landets krigsmakt utgöres
af trupper sammansatta af värnepligtige;

att det icke kan vara åtgärdens omfång
eller storlek, som bestämmer dess rättsliga natur,
|5| ty om det vore lagligt att, med afvikelse frånstruket oaktadt stadgandet i tillagt
värnepligtslagen, förse 3 lotstillagtfartyg med 100struket 120tillagt mans
värfvad marintrupp, så vore det likaså lagligt
att armera 10 dylika fartyg och anvärfva för
dem flera hundra man; - skilnaden är en-
dast den, att åtgärdens militära syftemål
(och tillföljd deraf olaglighet) i sådantstruket senaretillagt fallet skulle
tydligare falla i ögonen.

Det som med ifrågavarande förslag i
sjelfva verket åsyftas är ju alltså att erbjuda
Hans Majestät, icke en utveckling af lotsverket,
utan en liten stomme till en skärgårdsflotta
hvilken kan ofantligt mycket billigare åstad-
kommas genom kombinationerna med lots-
verkets behof än genom att bilda en insti-
tution skildt för sig. Vår önskan är att Hans
Majestät ville låta förslaget om ett sjöekipage
förfalla, på det man må undgå de dermed före-
nade legislativa och finansiella svårigheterne,
och fördenskull erbjuda vi i stället armeringen
af lotsfartyg. Förslagets kärnpunkt ligger
icke deri att man må söka undgå eller kringgå
en vädjan till Ständerna, utan deri att det såsom
|6| nödvändigt framhållna sjöförsvaret må
kunna, till en början, åvägabringas på
så litet betungande sätt som möjligt. Och
detta ändamål äfventyras alldeles icke genom
att påkalla Ständernas medverkan till åt-
gärden och sålunda ställa det utom allt tvif-
vel, att värnepligtslagen icke trädes för när.
Men skulle, tilläfventyrs, från Ständernas
sida svaret utfalla så, att de hellre ville ha
sig förelagd propositionen om upprättandet
af en flotta på värnepligtens grund, så vore
Regeringen derigenom ingalunda kompromette-
rad, - det skulle i alla fall lända denna till
förtjenst att hafva främst sökt lösa frågan
genom en enkel och billig åtgärd.

En omständighet, som jemväl talar för ären-
dets öfverlemnande till Ständerna, är att man-
skapet på de armerade fartygen bör ställas
under den militära strafflagen; hvilket icke
kan ske utan Ständernas samtycke.

Då jag vidare tagit i betraktande:

att den vigtigaste politiska fördel, som erbjudits
landet i vederlag för den börda värnepligtslagen
|7| ålagt medborgarna, är garantin att hela vår
försvarsorganisation är grundad på lag och att
således styrelsen icke kan fritt experimentera
med uppställande och upplösning af trupper;

att det derpå är synnerligen vigtigt att und-
vika hvarje steg, som kunde framkalla farhågan
förstruket atttillagt sagde garantis ej skulletillagt respekterastillagtndestruket;

att lotsfartygens armering lätt kan tydas
såsom ett verkligt afsteg från de gällande grun-
derna, och låter befara andra dylika steg i
framtiden; samt

att statsfondens fullkomliga fredande för alla
militärutgifter, genom 122 § i V. L.Värnepligslagen, hvilket
skulle utgöra en af garantierna mot militära ex-
periment bakom Ständernas rygg, dock i
någon mån rubbas genom anslagen för
beväpnade fartyg samt förtillagt deras befäl och
besättningar; -

så har jag, i likhet med utskottets öfriga
ledamöter nödgats stanna vid den åsigt,
att Senaten icke kan, på otvetydigt hållbara
skäl, tillstyrka Hans Majestät att, Ständerna
|8| ovetande, anbefalla armering af lotsverkets
fartyg.

Man kan anse Utskottet icke hafva gjort
väl deri, att det ej från början framlade
yrkandet på proposition till Ständerna; men
man kan icke med fog klandra Utskottet derför
att detsamma, sedan den legala sidan af saken
fått ytterligare öfvervägas - och i alla fall
innan saken till verklig behandling i Senaten
förekommit - gjort detta vigtiga tillägg till
sitt förslag. Äfven vid förslagets första re-
daktion var det förafsedt, att en anmälan
och explikation af åtgärden skulle, till förebyg-
gande af misstydningar, göras hos Ständerna
ehuru derom icke inflöt något uti den hemställan
som nu vore att afgifvas för att inhemta Hans
Majestäts godkännande af föreslagets grunder.