26.4.1880 Nationalekonomi
Finsk text
Kansantaloustiede
Kevätlukukausi 1880
28. luento 26. huhtikuuta
3. luku
§ 6. Kreditiivi, jtk.
Viimeksi puhuttiin luoton laajentamisesta ja supistamisesta – sekä
9) kaupankäynnin kriiseistä. – Viitattiin siihen, miten pankkien on vaikutettava terveen luottojärjestelmän hyväksi. – Sillä itse asiassa juuri ne hallitsevat säästämistä maassa. – Pankkilaitoksen yksityiskohtiin tämä ei sisälly – viittaa Linderiin ja Liljestrandiin. Käsitellään vain työtehtävien päälajeja – ja sen johdosta sitä, millaisia pankkeja on olemassa.
Lyhyen varoitusajan talletus, juokseva laskutus – nämä välineet sijoitetaan samaan kategoriaan diskontattujen vekseleiden ja lyhytaikaisten lainojen kanssa. – Miksi pitkäaikaiset lainat olisivat tässä torjuttavia – vain pienehköjä summia, mutta silloinkin vekselin uudistaminen mukana. Nämä pankit käyvät erilaista kauppaa obligaatioilla, vierailla valuutoilla, välittävät maksuja kotimaassa ja ulkomaille ym. Liikepankki, varsinainen pankki.
Muita on perustettu nimenomaan myöntämään pitkiä lainoja kiinteistöihin. Miksi sekä kaupunkitaloihin että maanviljelykseen kuin myös tehdasteollisuuteen on kauan anottava mieluiten sellaisia lainoja, joita ei voi sanoa irti. – Miten nämä pankit hankkivat rahaa. Keskinäiset yhtiöt jne.
Erityisesti maatalousluotoista.tillagt i marginalen
Kaikille näille on luonteenomaista, että ne toimivat välittäjinä pääoman tarvitsijoiden ja niiden välillä, joilla sitä on – ne siis yllyttävät toisaalta säästäväisyyteen, toisaalta yritteliäisyyteen. Setelien liikkeellelasku: metallirahan kerääminen, kaiken käteisen asettaminen käyttöön. Mitä tasaisemmin, terveemmin ne toimivat, sitä vähemmän on häiriöitä ja kriisejä.
Katsaus Suomen pankkilaitokseen. – Tämä tuotantoväline on siis jossain määrin kehittynyt, joskin vielä on paljon toivomisen varaa.
§ 7
Luottolaitoksen kehitys on edistänyt tuotannon lisääntymistä. Puhutaan usein ylituotannosta = liian paljon tarjontaa suhteessa kysyntään, – ja siitä seuraavista arvon heilahteluista.
Voiko tosiaan olla ylituotantoa?
Näennäisesti voi, – eli todellakin tietyistä artikkeleista jonkin aikaa ja joissakin paikoissa. Esim. puutavaran viennissä Englantiin: – jos kasataan massoittain ylellisyystavaroita köyhälle paikkakunnalle, – jos tuotetaan suuria määriä jotain tavaraa tietämättä, haluavatko ihmisen sitä vaan sitä vastoin joitakin muita tavaroita.
Mutta kun on väitetty, että ylituotantoa on yleisesti tapahtunut, niin ollaan väärässä. (pelko koneen vuoksi). Tuotantoa vaihdetaan yrityksen sisällä, tuotteita ei pidä olla liikaa.
Yleensä tavaroiden tuotanto ei voi ylittää niihin kohdistuvaa ostovoimaa. Kaikki ihmiset pyrkivät lisäämään kulutustaan. Jokainen myyjä on samalla ostaja. Jokainen tuotannon lisäys merkitsee samalla lisääntynyttä kykyä olla muiden tuottamien tavaroiden ostaja. Kulutushalua ei myöskään tarvitse epäillä. – Mutta voi kai tapahtua, että kysyntä kohdistuu yhteen, tarjonta toiseen tuotteeseen. Siitä aiheutuu tilapäisiä arvon häiriöitä alle tai yli luonnollisen arvon, kehittämiskustannuksien. Miten sellaisia epäkohtia tulisi välttää ennakolta?
Tämä on kaupan tehtävä. Sen erikoisasia on saada tarjonta ja kysyntä kohtaamaan, tutkia tarpeita ja välineitä niiden tyydyttämiseen, saattamaan välttämätön arvo voimaan. Mutta sitä varten kaupan on oltava vapaata. Siis tämän luvun viimeisestä §:stä, joka on:
§ 8. Kaupan vapaus.
Sen perustana on työn vapaus.
1) Kotimaankauppa, kaupunkien kauppaliikkeet ja maalaiskauppa, – tullit jne. Pankkitoimiluvista. Veroista.
2) Ulkomaankauppa. – Miksi eri kansojen intressissä on käydä keskinäistä kauppaa? Jo aikaisemmin on viitattu, miksi työnjako soveltuu myös tähän.
Kuitenkin tuotantokustannuksilla on vain suhteellinen vaikutus.
Original (transkription)
|1|
V. T.Vårterminen 80.
Nationalekonomitillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 80.
28de Förel.Föreläsningen
26 April
3 Kap.Kapitlet
§ 6 Kreditiv, forts.fortsättning
Senast om kreditens utsträckning och hopdragning – samt
9) handelskriser. – Antydt huru bankerna böra
verka för sundt kreditväsende. – Ty i sjelfva verket
är det de som förvalta landets besparingar. –
I detaljer af bankväsendet ej ingår – hänvisa
till Linder och Liljestrand. Endast hvilka
hufvudslag af förrättningar – och tillföljd deraf
hvilka slag af banker.
Deposition på kort uppsägning, löp. rkg.löpande räkning – dessa medel
placeras i disk.diskonterade vexlar och korta lån. – Hvarför långa
lån här vore förkastlig – endast ngtnågot mindre belopp, men
då ock med omsättning. Dessa banker drifva disparat
handel med obligation, främmande mynt, förmedlad betalning
i in- och utlandet m. m. Handelsbank, egentlegentlig bank.
Andra inrättade enkom för att bereda långa lån på
fastigheter. Hvarför såväl stadshus, som jord-
bruk, ja äfven fabriks industri behöfva länge
söka, helst ouppsägbara lån. – Huru dessa
banker skaffa pengar. Solidariska bolag etcetcetera.
Särskildt om
jordbrukskrediter.tillagt i marginalen
Det karakteristiska för alla dessa, att förmedla
mellan dem som hafva och dem som behöfva kapital
– så mana de å en sida till sparsamhet, å andra
till företagsamhet. Sedelutgifning: inkassera mynt, medställasvårtytt alla liqvid.tillagt Ju jemnare, sundare, de arbeta,
dess mindre rubbningar och kriser.
En blick på bankväsendet i Finland. –
Detta produktionsmedel alltså någorlunda utveckladt
om ock ännu mycket öfrigt att önska.
§ 7
Kredit väsendets utveckling befordrat ökning af produktionen.
Man talar ofta om öfverproduktion = för mycket
anbud i fhållandeförhållande till efterfrågan, – och deraf följande
värderubbningar.
Kan det verkligen finnas öfverproduktion?
Skenbart ja, – d. ä.det är verkligen i vissa artiklar för viss
tid och ort. Ex.Exempel träexport till England: – om man
hopar massor af lyxvaror till fattig ort, – om man
|2|
producera stort af en vara utan att veta om menskor
vilja ha deraf och deremot ge andra varor.
Men när det påståtts att öfverproduktion
i allmhetallmänhet egt rum, så är detta falskt. (Farhåga för
maskin). Produktion utbytes inbördes; det skall
ej finnas för mycket af dem.
I allmänhet kan varors produktion icke öfverskrida
deras köpförmåga. Alla menskors strefvan att
öka sin konsumtion. Hvarje säljare är tillika
köpare. Hvars produktions ökning innebär tillika
ökad förmåga att vara afnämare af andras produkter.
Lusten att konsumera behöfva ej heller betviflas. –
Men väl kan det hända att efterfrågan går
på en sak, anbudet på en annan. Deraf
temporära värderubbningar, under eller öfver
naturliga värdet, utvecklingskostnad. Huru
skola sådana missförhållanden förekommas?
Detta är handelns uppgift. Det är dess special
sak att bringa anbud och efterfrågan att mötas, studera
behofven och medlen att tillfredsställa dem bringa det nödvändiga
värdet till giltighet.tillagt Men
dertill behöfva den vara fri. Alltså ur sista
§ i detta kapitel: Om
§ 8. Handelns frihet.
– Sin grund i arbetets frihet.
1) Inrikes handeln, stads- och landthandel, – tullar
etcetcetera. Om oktrojsvårtytt. Taxor. Import förbud, export
förbud.struket
2) Utrikes handeln. – Hvarför ligga det i de
skilda folkens intresse att drifva handel inbördes?
Redan förut antydt hvarför arbetets delning sin tillämpning
äfven här.
Dock är det så att produktions kostnad blott af
relativ inverkan.
Nationalekonomitillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 80.
28de Förel.Föreläsningen
26 April
3 Kap.Kapitlet
§ 6 Kreditiv, forts.fortsättning
Senast om kreditens utsträckning och hopdragning – samt
9) handelskriser. – Antydt huru bankerna böra verka för sundt kreditväsende. – Ty i sjelfva verket är det de som förvalta landets besparingar. – I detaljer af bankväsendet ej ingår – hänvisa till Linder och Liljestrand. Endast hvilka hufvudslag af förrättningar – och tillföljd deraf hvilka slag af banker.
Deposition på kort uppsägning, löp. rkg.löpande räkning – dessa medel placeras i disk.diskonterade vexlar och korta lån. – Hvarför långa lån här vore förkastlig – endast ngtnågot mindre belopp, men då ock med omsättning. Dessa banker drifva disparat handel med obligation, främmande mynt, förmedlad betalning i in- och utlandet m. m. Handelsbank, egentlegentlig bank.
Andra inrättade enkom för att bereda långa lån på fastigheter. Hvarför såväl stadshus, som jordbruk, ja äfven fabriks industri behöfva länge söka, helst ouppsägbara lån. – Huru dessa banker skaffa pengar. Solidariska bolag etcetcetera.
Särskildt om jordbrukskrediter.tillagt i marginalen
Det karakteristiska för alla dessa, att förmedla mellan dem som hafva och dem som behöfva kapital – så mana de å en sida till sparsamhet, å andra till företagsamhet. Sedelutgifning: inkassera mynt, medställasvårtytt alla liqvid. Ju jemnare, sundare, de arbeta, dess mindre rubbningar och kriser.
En blick på bankväsendet i Finland. – Detta produktionsmedel alltså någorlunda utveckladt om ock ännu mycket öfrigt att önska.
§ 7
Kredit väsendets utveckling befordrat ökning af produktionen. Man talar ofta om öfverproduktion = för mycket anbud i fhållandeförhållande till efterfrågan, – och deraf följande värderubbningar.
Kan det verkligen finnas öfverproduktion?
Skenbart ja, – d. ä.det är verkligen i vissa artiklar för viss tid och ort. Ex.Exempel träexport till England: – om man hopar massor af lyxvaror till fattig ort, – om man|2| producera stort af en vara utan att veta om menskor vilja ha deraf och deremot ge andra varor.
Men när det påståtts att öfverproduktion i allmhetallmänhet egt rum, så är detta falskt. (Farhåga för maskin). Produktion utbytes inbördes; det skall ej finnas för mycket af dem.
I allmänhet kan varors produktion icke öfverskrida deras köpförmåga. Alla menskors strefvan att öka sin konsumtion. Hvarje säljare är tillika köpare. Hvars produktions ökning innebär tillika ökad förmåga att vara afnämare af andras produkter. Lusten att konsumera behöfva ej heller betviflas. – Men väl kan det hända att efterfrågan går på en sak, anbudet på en annan. Deraf temporära värderubbningar, under eller öfver naturliga värdet, utvecklingskostnad. Huru skola sådana missförhållanden förekommas?
Detta är handelns uppgift. Det är dess special sak att bringa anbud och efterfrågan att mötas, studera behofven och medlen att tillfredsställa dem bringa det nödvändiga värdet till giltighet. Men dertill behöfva den vara fri. Alltså ur sista § i detta kapitel: Om
§ 8. Handelns frihet.
– Sin grund i arbetets frihet.
1) Inrikes handeln, stads- och landthandel, – tullar etcetcetera. Om oktrojsvårtytt. Taxor.
2) Utrikes handeln. – Hvarför ligga det i de skilda folkens intresse att drifva handel inbördes? Redan förut antydt hvarför arbetets delning sin tillämpning äfven här.
Dock är det så att produktions kostnad blott af relativ inverkan.