30.1.1879 Finlands statsrätt
Finsk text
Suomen valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1879
5. luento 30. tammikuuta
35. luentotillagt i marginalen
II. Muita valtion verojen kautta syntyvien tulojen päälajeja:
Yleiset säännöt siitä hallitusmuodon §:ssä 45 sekä Yhdistys- ja Vakuuskirjan §:ssä 5. Yleiset säännöt siksi, että säätyjen suostumus kaikkeen verotukseen vaaditaan. (Huom. Kansalla Yhdistys- ja Vakuuskirjan §:ssä 5 ei tietenkään voida tarkoittaa muuta kuin valtiopäivien säätyjä, joskin yksi jos toinenkin älypää Ruotsissa on ajatellut sen tarkoittavan koko kansaa).
Finanssinäkökulmasta on ollut tapana jakaa verot eri tavalla, yleensä lähinnä välittömiin ja välillisiin. Voimme tässä jättää puhtaasti finansseja koskevat näkökulmat sivuun, koska tehtäväämme kuuluu verotusvallan oikeudellinen selvittäminen. Löydämme silloin verojen erottelun kahteen päälajiin, jolla on juurensa kaukana ajassa taaksepäin. Maanlain kuninkaankaaren § 6 sääti, että kuninkaan on elettävä Uppsalan autiotilojen, kruununtilojen ja vuosittaisten, alamaistensa suorittamien lakisääteisten maksujen antamilla tuloilla, eikä hän saanut laskea maansa harteille mitään uutta rasitetta tai taakkaa, paitsi jos seuraavat ehdot täyttyvät: Vihollinen hyökkää, eli puolustukseen, lasten naimisiinmenoon, kruunaukseen, kunniakierrokseen ympäri maata tai linnanrakentamiseen. Silloin oli piispan ja laamannin jokaisesta laamannikunnasta sekä 6 hovimiehen ja 6 rahvaan edustajan keskenään harkita, mitä apua rahvas eli kansa saattoi kohtuullisimmin antaa kuninkaalleen. Sen vuoksi on Ruotsi-Suomen Oikeudessa jo vanhastaan ero kahdenlaisten tulojen välillä: Vakituiset, joita pitäisi koko ajan tulla, ja tilapäiset, ylimääräiset, joita kannetaan verolain perusteella ja ovat voimassa vain rajoitetun ajan.
Vuotuisia lakisääteisiä maksuja olivat Maanlain aikaan jälkeenpäin tullut maavero, aikaisemmin henkilökohtainen.tillagt i marginalen
Vakituisiin kuuluvat lähinnä esim. maakirjavero ja edelleen ne erityiset suostuntaverot 1600-luvulta, joista on tullut myöhemmin pysyviä nimellä maatila- tai manttaalivero. Lisäksi varsinainen vero. Kruununkymmenys. Sellainen tilanne on nyt veropohjan muodossa ratkaisevaa, keneltä veroja ruotulaitoksen kautta ryhdyttiin perimään. Tähän kuuluvat edelleen myllyvero ja polkumyllyvero, manttaalimaksut. Ne ovat kaikki sellaisia vakituisia valtion tuloja, joita pidetään pysyvinä, – joita voivat muuttaa vain molemmat valtiomahdit eli Hallitsija ja Säädyt yhdessä, Hallitsijan esityksestä, tavallisessa lainsäätämisjärjestyksessä aikaisemmin esitellyllä tavalla.
Niitä käyttää Hallitsija säätyjä kuulematta.tillagt i marginalen
(Kyyditys- ja muut maksut myöhemmin.)tillagt i marginalen
Kehittele tätä lähemmin: 3 säädyn tapaus, ellei sitten koske korotusta, sillä kyse on suostuntaverosta. Nimenomaan lakien sisältö on tarkoitus, josta kolme Säätyä voi päättää, esim. verotuotteita rahaksi. Lainsäätämisprosessi.
Toinen päälaji ovat suostuntaverot, jota voidaan käyttää yhteisnimityksenä kaikista niistä osittain välittömistä osittain välillisistä veroista, joita Hallitsija pyytää, koska valtion tavallinen tulo ei kata uusia tai ylimääräisiä tarpeita ilman tulonlisäystä. Tarkoitukset ovat luonnollisestikin aivan toiset kuin Maanlaissa luetellut. Sellaisia veroja ovat nykyään yleinen tulosuostuntavero, sekä muut säädöksessä mainitut ylimääräiset suostuntaverot panimoille, elinkeinosuostuntavero ulkomaalaisille (ja merenkulkumaksut), paloviinanpolttoverot sekä leimavero. Niiden kaikkien osalta pätee, että niiden määrääminen tapahtuu Säädyissä aloiteoikeudella ja että myös varojen käyttämisestä päättävät Säädyt. Ne eivät myönnä varoja yleensä vain valtion tulojen vahvistamiseksi, vaan johonkin tiettyyn tarkoitukseen. Hallitsija ei siten voi vahvistaa suostuntaverosäädöstä paloviina-asetusta lukuun ottamatta, vaan myös hän hyväksyy päätöksen näiden tulojen käytöstä.
Poikkeuksen tähän ryhmään muodostavat leimaverot eli leimapaperin suostuntaverot. Vuoden 1863 valtiopäivien esityksessä oli tunnustettu, että tämän myöntäminen kuuluu Valtiopäiväsäädyille. Ne ovat sen myöntäneet jo monta vuotta. Kuitenkin se meni yleiselle valtiorahastolle, ja sitä käytti Hallitsija. Samankaltaisuuden aikaansaamiseksi esittivät säädyt vuonna 1872 ehtona, että seuraaville valtiopäiville olisi myös annettava esitys tarkoituksesta, johon tätä suostuntaveroa vaadittiin. Siihen 4. joulukuuta 1872 julkaistu Keisarillinen manifesti sanoi, että Hänen Majesteettinsa on sen johdosta, että säädyt ovat sanotun menon myöntämiseen asettaneet ehtoja, tehnyt täten armollisesti tiettäväksi, että Me, sen jälkeen kun Säädyt valtiopäivillä vuonna 1809 ehdoitta lausuivat ja ovat kuluneina aikoina tukeneet selitystä, emme luovu oikeudestamme määrätä Leimapaperiveromaksuista samalla tavoin kuin muista valtion tuloista Suuriruhtinaskunnan hyödyksi ja parhaaksi. Historiikki. Aina suostuntavero ja toistettuna, ellei määrättyyn tarkoitukseen, niin kuitenkin siksi, etteivät valtion varsinaiset tulot ole riittäviä. – Kuitenkin on toistaiseksi tyydyttävä siihen, että Hallitsijalla on tämän käyttövalta, vaikka se muuten onkin aivan suostuntaveron kaltainen.
Kuitenkin Hallitus katsoi aiheelliseksi muokata tätä asennetta esityksellä vuonna 1877. Kuvaile – ja miten Säädyt muuttivat. Nyt aina puhtaasti suostumusverotillagt i marginalen.
Jos meidän perustuslakimme olisivat saaneet saman uudistuksen kuin Ruotsin vuoden 1809 hallitusmuoto motivoitujen perustuslaillisten periaatteiden mukaisesti, niin kaikki, myös välilliset verot, kuuluisivat ehdottomasti jompaankumpaan näistä kahdesta ryhmästä. Mutta nyt on lisäksi useita merkittäviä veronimikkeitä, joista Monarkki yksin määrää.
Kertaa asioiden eteneminen suostuntaverosäädöksen laadinnassa ja käsittelyssä.tillagt i marginalen
26. heinäkuuta 1878: Täten tehdään tiettäväksi: että Suomen viimeksi pidetyille valtiopäiville kokoontuneet Säädyt ovat Meidän ehdottamastamme keisarillisesta, suostuntaveron muodostumista koskevasta esityksestä johtuen päättäneet ottaa sen hoitaakseen vuosille 1878–82 seuraavan sitä varten säätyjen päättämän säädöksen mukaisesti.tillagt i marginalen
Budjettisopimuksen erilliseen osaan otetaan Säätyjen myöntämät varat ja ne menot, joita varten ne on myönnetty.
Jokaisten lakisääteisten valtiopäivien alussa on säädyille selvitettävä valtion taloudellinen tila. Erityisesti tehdään selkoa suostuntaverovaroista ja niiden käytöstä.
Rahayksiköstä. Hallitusmuodon § 44. Lue ääneen. Tästä ilmenee, että nimi riippuu Hallitsijasta. Vain tärkeimmän kolikon painon ja pitoisuuden muutos ei saa tapahtua ilman Säätyjä. Porvoon valtiopäivillä hyväksyttiin hopearahayksikkö. 4. huhtikuuta 1860 päivätyn Keisarillisen manifestin sanotaan tosin koskevan Suomen Suuriruhtinaskunnan rahayksikön muuttamattomuutta. Mutta Suomen markka vastaa ¼ ruplaa ja sen jalometallipitoisuus ja paino on asetettu sen mukaan. Siten ei siis mitään ”korotusta tai laskua pitoisuuteen tai painoon”, ja siten siis täysin oikeutettua. Tämä on yksi Langenskiöldin merkittävimpiä toimenpiteitä. – Siitä oli seurauksena oma rahayksikkö ja valtiollinen rahauudistus.
Lyhyesti:
Keisari Suuriruhtinaalle kuuluu oikeus maan rahan lyöttämiseen, mutta rahan painon ja pitoisuuden, oli sitten kyse niiden korottamisesta tai alentamisesta, ei tule tapahtua ilman Säätyjen suostumusta.
Original (transkription)
|1|
5te FöreläsnFöreläsningen
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
5te FöreläsnFöreläsningen
V. T.Vårterminen 79
30 Jan.januari
35te FöreläsnFöreläsningentillagt i marginalen
Grunden för
statens beskattningstrukettillagt i marginalen
II. Andra hufvudarten af statsinkomster åstad-
kommes genom beskattning:
Allmänna regeln derom i 45 § R. F.Regeringsformen samt i
5 § F. o. S. AFörenings- och säkerhetsakten. Allm.Allmänna regeln således, att StnasStändernas
samtycke till all beskattning erfordras. (Obs.Observera med
Folket i 5 § F o S. A.Förenings- och säkerhetsakten kan naturligtvis icke menas
annat än RiksdgnsRiksdagens Ständer om ock en och annan
klyftig hjerna i Sverige tänkt sig all menighet).
Ur finansiel synpunkt har man plägat indela
skatter på olika sätt, vanligen främst i direkta och
indirekta. Vi kunna här närmast lemna rent
finansiella synpunkter å sido, emedan den rättsliga
utredningen af beskattnings makten hör till uppgiften.
Vi finna då en distinktion i 2e hufvudslag af skatter : Ständiga
och tillfälligastruket som har sina rötter långt tillbaka i
i tiden. L. L.Landslagens K. B.Konungabalk 4 kapkapitel 6 § stadgade att konun-
gen skall lefva med Upsala öd, krongods och
årliga laga utskylder af landom sinan (eller land-
|2|
boona sinom) och ingen ny tunga eller på-
laga på sitt land lägga, utom under följande
vilkor: krigsanfall d.ä.det är för försvar, barns
giftermål, kröning, erikgsgata, eller slottsbygg-
nad. Då skall biskop och lagman från hvarje
lagsaga och 6 af hofmän samt 6 af allmogen
mellan sig väga, hvad hjelp allmogen d. ä.det är folket
må drägligast göra sin konung. Derföre
sedan gammalt i den Svensk Finska Rätten giltigtstruket
skilnad emellan 2 slag af inkomster: Ständiga,
som alltid borde inflyta, och tillfälliga, extra
ordinarie, som inflyta på grund af beskatt-
ningslagens gällande blott för viss begränsad
tid.
Årliga laga
utskylder voro på
L. LnsLandslagens tid den efter
hand uppkomna
jordskatten, förut
personlig.tillagt i marginalen
Till de ständiga höra främst t. ex. jordboksränta
vidare de särskilda bevillningar från 1600talet
som efterhand blifvit permanenta under namn
af hemmans eller mantalsräntan. Tills.Tillsammans ordinarie ränta. Kronotionde.tillagt Sådant är det
nu i formsvårtytt efter nyastruket skatt [...]oläslig/saknad text underlag utgörande
vemssvårtytt som g.genom indelningsverket införts. Hit hör
vidare mantalspengarstruket Ränta af qvarnar och
stampverk, Mantalspengar. De är alla
sådana ordinarie statsinkomster, som anses
permanenta, – som endast kunna ändras af
båda statsmakterna, d ä.det är af Regent och Ständer
gemensamt, på RgntnsRegentens proposition, i vanlig
lagstiftningsordning på sätt tidigare framhållit.
De disponeras
af RgnRegenten utan
StnasStändernas hörande.tillagt i marginalen
(Skjuts- och
andra onera
efteråt)tillagt i marginalen
Utveckla detta när-
mare: 3 stånds mål
såvidt ej gäller för-
höjning, ty är bevillning.
Det är lagarnas innehåll för
afsigt, som är 3 stånds t. ex.
persedlar till pengar.
Procedyren vid
lagstiftningen.tillagt
Det andra hufvudslaget är bevillningar
|3|
hvilket kan användas ss.såsom gemensamt namn på
alla de dels direkta dels indirekta skatter
som af RgnRegenten begäras emedan statsverkets van-
liga inkomst ej förslå utanstruket till nya eller extra
behof utan tillskott af inkomst. Ändamålen
naturligtvis som helt andra än de i L LLandslagen uppräknade.
Sådana skatter f. n.för närvarande Allm.Allmänna inkomstbevilln.inkomstbevillningen, jemte öfrig i stadgatillagt extra
bevillnbevillning på brygerier, näringsbevillningen af utländingar
(tillagtoch sjöfartsafgifter)tillagt, bränvinsbrännings-
skatter samt stämpelskattentillagt. I afseende å dem alla gäller att
deras åsättning sker af StnaStänderna, med initiativrätt
och att medlens användande jemväl af Ständer-
na fastställes. De anslår icke till stärkande
af statsverkets tillgångar i allmänhet, utan till
visst ändamål. RgnRegenten kan således icke sanktion-
nera bevilln.stadgabevillningsstadga utom bränvinsförordning utan
att tillika godkänna beslutet om dessa inkomsters
användande.
Ett undantag från denna grupp bildar
stämpelskatter eller stämpelpappers bevillningar.
Vidstruket I proposition vid 63 års landtdag hade erkänts
att dennes beviljande ankomma i Landtdstånden.
Har beviljats till landtstruket på visst antal år. Dock
gick till Allm.Allmänna statsfonden och disponerades af RgnRegenten.
För att bringa till likformighet, uppställde StnaStänderna
1872 ss.såsom vilkor att vid nästa ldlantdag jemväl skulle
ges proposition om ändamålet för hvilket denna
bevillning erfordrades. Derpå Kej.Kejserliga Manifestet
|4|
den 4 Dcbrdecember 1872 sägde att H MtHans Majestät med anledning
af ett utaf StnaStänderna vid sagde afgifts beviljande
fästadt vilkor härigenom i Nåder tillkänna-
gifva, det Vi, efter StnasStändernas vid landtdagen
år 1809 ovilkorliga uttalade och på föregå-
ende tids häfd stödda förklaring, icke afstå
från Vår rätt att öfver Stämpelpappersafgifter
lika med andra statsverkets inkomster till
Storfurstendömets gagn och bästa förfoga.
Historik. Alltid bevilln.bevillning och förnyad, om ej
för bestämdt ändamål, så dock för att stats-
verkets ordinarie tillgångar otillräkliga. – Emellertid
måste tillsvidare härivd bero, att denna [...]oläslig/saknad text
kraft disponeras af RgnRegenten ehuru den annars
alldeles lik bevillning.
Dock fann Rege-
ringen sig föranlåten
modifiera denna
hållning i propos.proposition
1877. Beskrif –
och huru StnaStänderna
ändrade. Men
har promulgerats
nystruket Alltid nu ren
bevillning.tillagt i marginalen
Om våra [...]oläslig/saknad text grundlagar hade fått den
utbildning som 1809 års R F.Regeringsform i Sverige enligt motiverade konstit.konstitutionella principertillagt, så skulle
alla, äfven indirekta skatter nödvändigtvis höra
under någondera af dessa 2e grupper. Men
nu finns dessutom åtskilliga betydande skatte-
titlar, som af Monarken ensam bestämmes.
Till dem nästa gång.struket
Återhemta om
procedyren vid
stiftande af
bevillnings stadga.tillagt i marginalen
26 Juli 1878: Göre veterligt: att Finlands
vid sisthållen landtdag församlade Ständer,
i anledning af Vår der förelagda nådiga
proposition angdeangående utgörande af bevillning
åtagit sig sådan för år 1878–82, att erlägga
enligt följande derför af StnaStänderna upprättade
stadga.tillagt i marginalen
I skild afdelning aftillagt statsfördaget upptagas de af StnaStänderna beviljade
medel och de utgifter för hvilka de bilfvit beviljade.
Vedstruket Vid början aftillagt hvarje lagtima L.dagLantdag bör statsverkets
tillstånd för StnaStänderna uppvisas. Särskildt redogöres
för bevilln.medlenbevillningsmedlen och deras användande.
I afseende å myntet. R F.Regeringsformen § 44. Uppläs.
Häraf synes att namn beror på RgnRegenten. Blott ändring
af vigt och finhalt i hufvudmynt få ej ske utan
StnaStänderna. Vid Borgå LdagLantdag antogs silfverenhet.
Nåd.Nådiga Manifestet af 4 April 1860 säges visserligen
gälla förändrad myntenhet för Storfurstendömet
Finland. Men finska marken är jemt ¼ af rubeln
och dess finhalt och vigt ställd derefter. Således icke
”förhöjning eller afslag till skort och korn”, och således
fullt berättigadt. Detta en af Langenskiölds framstående
åtgerder. – Derpå följdes eget myntverk och statliga mynt-
reformen.
Korteligen:
K. Storf.Kejsaren Storfursten tillhör rättigheten att låta slå
landets mynt; men förändring i myntets
vigt och finhet, vare sig till förhöjning eller
afdrag, må icke ega rum utan StnasStändernas bifall.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
5te FöreläsnFöreläsningen
V. T.Vårterminen 79
30 Jan.januari
35te FöreläsnFöreläsningentillagt i marginalen
II. Andra hufvudarten af statsinkomster åstadkommes genom beskattning:
Allmänna regeln derom i 45 § R. F.Regeringsformen samt i 5 § F. o. S. AFörenings- och säkerhetsakten. Allm.Allmänna regeln således, att StnasStändernas samtycke till all beskattning erfordras. (Obs.Observera med Folket i 5 § F o S. A.Förenings- och säkerhetsakten kan naturligtvis icke menas annat än RiksdgnsRiksdagens Ständer om ock en och annan klyftig hjerna i Sverige tänkt sig all menighet).
Ur finansiel synpunkt har man plägat indela skatter på olika sätt, vanligen främst i direkta och indirekta. Vi kunna här närmast lemna rent finansiella synpunkter å sido, emedan den rättsliga utredningen af beskattnings makten hör till uppgiften. Vi finna då en distinktion i 2e hufvudslag af skatter som har sina rötter långt tillbaka i ⊠original: i tiden. L. L.Landslagens K. B.Konungabalk 4 kapkapitel 6 § stadgade att konungen skall lefva med Upsala öd, krongods och årliga laga utskylder af landom sinan (eller land|2|boona sinom) och ingen ny tunga eller pålaga på sitt land lägga, utom under följande vilkor: krigsanfall d.ä.det är för försvar, barns giftermål, kröning, erikgsgata, eller slottsbyggnad. Då skall biskop och lagman från hvarje lagsaga och 6 af hofmän samt 6 af allmogen mellan sig väga, hvad hjelp allmogen d. ä.det är folket må drägligast göra sin konung. Derföre sedan gammalt i den Svensk Finska Rätten skilnad emellan 2 slag af inkomster: Ständiga, som alltid borde inflyta, och tillfälliga, extra ordinarie, som inflyta på grund af beskattningslagens gällande blott för viss begränsad tid.
Årliga laga utskylder voro på L. LnsLandslagens tid den efter hand uppkomna jordskatten, förut personlig.tillagt i marginalen
Till de ständiga höra främst t. ex. jordboksränta vidare de särskilda bevillningar från 1600talet som efterhand blifvit permanenta under namn af hemmans eller mantalsräntan. Tills.Tillsammans ordinarie ränta. Kronotionde. Sådant är det nu i formsvårtytt skatt underlag utgörande vemssvårtytt som g.genom indelningsverket införts. Hit hör vidare Ränta af qvarnar och stampverk, Mantalspengar. De är alla sådana ordinarie statsinkomster, som anses permanenta, – som endast kunna ändras af båda statsmakterna, d ä.det är af Regent och Ständer gemensamt, på RgntnsRegentens proposition, i vanlig lagstiftningsordning på sätt tidigare framhållit.
De disponeras af RgnRegenten utan StnasStändernas hörande.tillagt i marginalen
(Skjuts- och andra onera efteråt)tillagt i marginalen
Utveckla detta närmare: 3 stånds mål såvidt ej gäller förhöjning, ty är bevillning. Det är lagarnas innehåll för afsigt, som är 3 stånds t. ex. persedlar till pengar. Procedyren vid lagstiftningen.
Det andra hufvudslaget är bevillningar|3| hvilket kan användas ss.såsom gemensamt namn på alla de dels direkta dels indirekta skatter som af RgnRegenten begäras emedan statsverkets vanliga inkomst ej förslå till nya eller extra behof utan tillskott af inkomst. Ändamålen naturligtvis som helt andra än de i L LLandslagen uppräknade. Sådana skatter f. n.för närvarande Allm.Allmänna inkomstbevilln.inkomstbevillningen, jemte öfrig i stadga extra bevillnbevillning på brygerier, näringsbevillningen af utländingar (och sjöfartsafgifter), bränvinsbränningsskatter samt stämpelskatten. I afseende å dem alla gäller att deras åsättning sker af StnaStänderna, med initiativrätt och att medlens användande jemväl af Ständerna fastställes. De anslår icke till stärkande af statsverkets tillgångar i allmänhet, utan till visst ändamål. RgnRegenten kan således icke sanktion⊠original: nera bevilln.stadgabevillningsstadga utom bränvinsförordning utan att tillika godkänna beslutet om dessa inkomsters användande.
Ett undantag från denna grupp bildar stämpelskatter eller stämpelpappers bevillningar. I proposition vid 63 års landtdag hade erkänts att dennes beviljande ankomma i Landtdstånden. Har beviljats på visst antal år. Dock gick till Allm.Allmänna statsfonden och disponerades af RgnRegenten. För att bringa till likformighet, uppställde StnaStänderna 1872 ss.såsom vilkor att vid nästa ldlantdag jemväl skulle ges proposition om ändamålet för hvilket denna bevillning erfordrades. Derpå Kej.Kejserliga Manifestet|4| den 4 Dcbrdecember 1872 sägde att H MtHans Majestät med anledning af ett utaf StnaStänderna vid sagde afgifts beviljande fästadt vilkor härigenom i Nåder tillkännagifva, det Vi, efter StnasStändernas vid landtdagen år 1809 ovilkorliga uttalade och på föregående tids häfd stödda förklaring, icke afstå från Vår rätt att öfver Stämpelpappersafgifter lika med andra statsverkets inkomster till Storfurstendömets gagn och bästa förfoga. Historik. Alltid bevilln.bevillning och förnyad, om ej för bestämdt ändamål, så dock för att statsverkets ordinarie tillgångar otillräkliga. – Emellertid måste tillsvidare härivd bero, att denna kraft disponeras af RgnRegenten ehuru den annars alldeles lik bevillning.
Dock fann Regeringen sig föranlåten modifiera denna hållning i propos.proposition 1877. Beskrif – och huru StnaStänderna ändrade. Alltid nu ren bevillning.tillagt i marginalen
Om våra grundlagar hade fått den utbildning som 1809 års R F.Regeringsform i Sverige enligt motiverade konstit.konstitutionella principer, så skulle alla, äfven indirekta skatter nödvändigtvis höra under någondera af dessa 2e grupper. Men nu finns dessutom åtskilliga betydande skattetitlar, som af Monarken ensam bestämmes.
Återhemta om procedyren vid stiftande af bevillnings stadga.tillagt i marginalen
26 Juli 1878: Göre veterligt: att Finlands vid sisthållen landtdag församlade Ständer, i anledning af Vår der förelagda nådiga proposition angdeangående utgörande af bevillning åtagit sig sådan för år 1878–82, att erlägga enligt följande derför af StnaStänderna upprättade stadga.tillagt i marginalen
|5|I skild afdelning af statsfördaget upptagas de af StnaStänderna beviljade medel och de utgifter för hvilka de bilfvit beviljade.
Vid början af hvarje lagtima L.dagLantdag bör statsverkets tillstånd för StnaStänderna uppvisas. Särskildt redogöres för bevilln.medlenbevillningsmedlen och deras användande.
I afseende å myntet. R F.Regeringsformen § 44. Uppläs. Häraf synes att namn beror på RgnRegenten. Blott ändring af vigt och finhalt i hufvudmynt få ej ske utan StnaStänderna. Vid Borgå LdagLantdag antogs silfverenhet. Nåd.Nådiga Manifestet af 4 April 1860 säges visserligen gälla förändrad myntenhet för Storfurstendömet Finland. Men finska marken är jemt ¼ af rubeln och dess finhalt och vigt ställd derefter. Således icke ”förhöjning eller afslag till skort och korn”, och således fullt berättigadt. Detta en af Langenskiölds framstående åtgerder. – Derpå följdes eget myntverk och statliga myntreformen.
Korteligen:
K. Storf.Kejsaren Storfursten tillhör rättigheten att låta slå landets mynt; men förändring i myntets vigt och finhet, vare sig till förhöjning eller afdrag, må icke ega rum utan StnasStändernas bifall.