23.3.1881 Gabriel Biaudet–LM

Svensk text

|1|

Herr professor,

Jag ber tusen gånger om ursäkt för att jag i den stora brådskan efter avläggandet av ämbetseden försummade att personligen överräcka adressen som du gett mig att gå igenom, och som jag lämnade på sekretariatet, där du säkert har hämtat den.

Förutom orden våldsamma död har jag även understräckat avlägsna ert beskydd; avlägsna verkar mig för specialiserat, jag tycker dra tillbaka|2| passar bättre. Lite längre ner: ”Full med förtröstan förväntar sig universitetet av sin kansler”... Verkar enligt er inte förväntar sig lite uppmanande, nästan synonym med kräver? Slutligen, de mycket ödmjuka och mycket underdåniga tjänarna framstår enligt mig lite för ödmjuka; jag skulle föredra tillgivna och lojala, men detta är en konvenansfråga, om seder och bruk, som jag inte har kompetens att avgöra. Frånsett detta har jag inga förbättringar att komma med för er text, vilket bevisar, om så behövdes, med vilken|3| lätthet ni behärskar franska.

Om jag hade en stund ledig idag skulle jag personligen ha kommit för att framföra mina ursäkter och dessa förklaringar.

Motta, herr professorn, försäkran om min utmärkta högaktning

G. Biaudet.

Finsk text

Ingen text, se faksimil eller transkription.

Original (transkription)

|1|

Monseiur le professeur,

J’ai mille excuses à vous
faire de ce que, dans la grande
hâte où j’étais après la prestation
du serment, j’ai négligé de vous
remettre en mains propres l’a-
dresse que vous m’aviez donné à
revoir, et que j’ai déposée sur le
bureau du secrétaire, où vous
l’aurez sans doute reprise.

Outre les mots mort violente
j’ai encore souligné soustraire votre
protection; soustraire me paraît trop
spécial, il me semble que retirer
|2| voudrait mieux. Un peu plus
bas: ”Confiante, l’université attend
de son chancielier”... Ne vous samble‑
t-il pas que attend est un peu
impératif, presque synonyme d’exige?
Enfin, les servteurs très-humbles
et très-soumis, me paraîtrait un
peu bien humble; j’aimerais mieux
dévoués et loyaux, mais il y a là
une question de convenance, d’u-
sages reçus, sur laquelle je ne suis
pas compétent. A part cela, je
n’ai aucune amélioration à sug-
gérer à votre rédaction, qui prouve,
s’il en était besoin, avec quelle
|3| facilité vous maniez le français.

Si j’avais un seul mo-
ment à moi aujourd’hui, je
serais allé moi-même vous por-
ter mes excuses et ces expli-
cations.

Agréez, Monsieur le pro-
fesseur, l’assurance de ma con-
sidération distinguée

G. Biaudet.

Dokumentet i faksimil