13.7.1874 Felix Mechelin–LM
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
WgWiborg 13/7 1874.
Käraste Leo!
Innan jag ens kommit mig att skriftligen
tacka Dig för all den vänskap och gästfrihet,
Elin och Deli under sina senaste sejourer
åtnjutit hos Eder i HforsHelsingfors, inhändigade jag
den 6. hujus om aftonen, medan vi jemte
de våra här på orten och min gamle kund
Lilius firade dagens betydelse för mig, Ditt
varma och värmande bref af samma dag,
för hvilket jag nu omsider, efter flere dagars
ofrivilligt dröjsmål, får på det hjertligaste
tacka Dig å såväl egna som de minas
vägnarsvårtytt – Du kan näppeligen tro, huru
obeskrifligt godt det gjorde mig och gladde
äfven mina närmaste, att se Dig, ehuru
sjelf upptagen af så mångfaldiga och vigti-
gare ämnen, som Du just då synes varit,
egna mig och min lilla familj en så älsk-
värd åtanke, som Ditt bref ådagalägger.
Ja, jag blef så lifligt och angenämt rörd
|2|
deraf, att jag åtminstone för den qvällen slog
all melankoli ur hågen och fattade nytt mod
att manligt söka bära hvad än lifvets åter-
stående dagar månde mig beskära. – Och
huru föga jag än lyckats i mitt föregående
lif realisera allt hvad jag sedan ungdomsåren
lärt mig att skatta rätt, sannt, skönt och sällt,
samt huru än min dunkla framtid, enligt den
ende ”Sjelfherrskarens” outgrundliga rådslut,
må gestalta sig, vill jag dock tåligt ”bida
min tid” och hoppas, att måhända, efter vidare
lika troget arbete och årligt sträfvande,
som tillförene, ”ålderdomen ger igen min ford-
na frid och mina barndomsdrömmar”!
Den 14. Juni blef Deli konfirmerad och har
sålunda, äfven hon, numera trädt ur barn-
skorna in i det allvarligare lifvets pligter,
bränningar och öfriga oskiljaktiga konse-
qvenser! – Måtte Gud derunder mildt bes-
skydda henne, min dyra förstfödda!!! –
Huru nedslående besked Elin fick af läkararne
i HforsHelsingfors om sin gamla, af vår husläkare förbi-
|3|
sedda hjertåkomma lärer Du redan känna,
hvadan jag derom endast må tillägga, att den-
sammas sentida upptäckande ytterligare ökat
mina bekymmer för familjens framtid. –
Men nog nu om så allvarsamma saker.
Återstår således, att ännu svara på Eder
vänskapsfulla inbjudning att i sommar be-
söka Eder der på det natursköna Laitiala,
för hvilken vi alla tacka förbindligast, och hop-
pas vi att, derest oförutsedda hinder icke möta,
under Augusti månad, då jag får ledighet,
sålunda åter komma i tillfälle att ömsesidestillagt närmare
meddela hvarandra hvad som ligger oss om
hjertat. – Väl vore derföre, om Du ännu i denna
månad ville låta mig veta nogare hvilken tid
i Augusti vi lämpligast kunde styra kosan
dit, för att ej alltför mycket störa Dig i dina
många arbeten och omsorger, på det vi dereftertillagt må
kunna ställa våra små sommarplaner.
För öfrigt nu endast våra hjertligaste helsningar
till Eder alla genom Din varmt tillgifne vän
F. TH. Mn.
WgWiborg 13/7 1874.
Käraste Leo!
Innan jag ens kommit mig att skriftligen tacka Dig för all den vänskap och gästfrihet, Elin och Deli under sina senaste sejourer åtnjutit hos Eder i HforsHelsingfors, inhändigade jag den 6. hujus
lat. dennes om aftonen, medan vi jemte de våra här på orten och min gamle kund Lilius firade dagens betydelse för mig, Ditt varma och värmande bref af samma dag, för hvilket jag nu omsider, efter flere dagars ofrivilligt dröjsmål, får på det hjertligaste tacka Dig å såväl egna som de minas vägnarsvårtytt – Du kan näppeligen tro, huru obeskrifligt godt det gjorde mig och gladde äfven mina närmaste, att se Dig, ehuru sjelf upptagen af så mångfaldiga och vigtigare ämnen, som Du just då synes varit, egna mig och min lilla familj en så älskvärd åtanke, som Ditt bref ådagalägger. Ja, jag blef så lifligt och angenämt rörd|2| deraf, att jag åtminstone för den qvällen slog all melankoli ur hågen och fattade nytt mod att manligt söka bära hvad än lifvets återstående dagar månde mig beskära. – Och huru föga jag än lyckats i mitt föregående lif realisera allt hvad jag sedan ungdomsåren lärt mig att skatta rätt, sannt, skönt och sällt, samt huru än min dunkla framtid, enligt den ende ”Sjelfherrskarens” outgrundliga rådslut, må gestalta sig, vill jag dock tåligt ”bida min tid” och hoppas, att måhända, efter vidare lika troget arbete och årligt sträfvande, som tillförene, ”ålderdomen ger igen min fordna frid och mina barndomsdrömmar”!
Den 14. Juni blef Deli konfirmerad och har sålunda, äfven hon, numera trädt ur barnskorna in i det allvarligare lifvets pligter, bränningar och öfriga oskiljaktiga konseqvenser! – Måtte Gud derunder mildt besskydda henne, min dyra förstfödda!!! –
Huru nedslående besked Elin fick af läkararne i HforsHelsingfors om sin gamla, af vår husläkare förbi|3|sedda hjertåkomma lärer Du redan känna, hvadan jag derom endast må tillägga, att densammas sentida upptäckande ytterligare ökat mina bekymmer för familjens framtid. –
Men nog nu om så allvarsamma saker. Återstår således, att ännu svara på Eder vänskapsfulla inbjudning att i sommar besöka Eder der på det natursköna Laitiala, för hvilken vi alla tacka förbindligast, och hoppas vi att, derest oförutsedda hinder icke möta, under Augusti månad, då jag får ledighet, sålunda åter komma i tillfälle att ömsesides närmare meddela hvarandra hvad som ligger oss om hjertat. – Väl vore derföre, om Du ännu i denna månad ville låta mig veta nogare hvilken tid i Augusti vi lämpligast kunde styra kosan dit, för att ej alltför mycket störa Dig i dina många arbeten och omsorger, på det vi derefter må kunna ställa våra små sommarplaner.
För öfrigt nu endast våra hjertligaste helsningar till Eder alla genom Din varmt tillgifne vän
F. TH. Mn.