25.10.1876 LM–Alexandra Mechelin

Till Montreuxtillagt senare

Mitt senaste bref var af
den 18 d^ensdennes. Sedan dess har jag
haft glädjen emottaga dina bref
af d. 12, 18 och 19^de. Så hjertligt tackar
jag dig för dem! Då ditt bref af
den 18^de anlände den 24^de på morgo-
nen, hoppas jag att mitt afastruket samma
dag också presenterats för dig på
bröllopsdagen. – Då jag dessutom
telegraferade den 24^de på morgonen,
räknar jag på, att du icke mera
är orolig för mitt helsotillstånd.
Jag har i sjelfva verket varit
fullkomligt frisk under hela den
långa tid vi nu varit skilda.
Att i staden förekommit fall af
typhus bör icke ge någon särskild
|2| anledning till oro, ty sådana före-
komma ju i H^forsHelsingfors året om hvarje
år. Läkarne anse icke den närva-
rande tidpunkten förete större sjuk-
lighet än vanligt.

Du behöfver ej heller befara
att jag skulle arbeta för mycket. Jag
har visst icke öfveransträngt mig.
Snarare skulle jag kanske ha gjort
det om du varit hemma, ty då
har jag mera arbetsförmåga och energi.
Nu har lynnet icke alltid varit nog
friskt för duktigt arbete, och detta
har derföre mången dag gått la-
mare än det hade bort gå.

Besinna också, att jag uppfriskat
mig med färder åt landsbygden.
Resan till Notsjö har jag redan
beskrifvit. Senaste lördag gjorde jag
en likadan färd. Men jag skall berätta
i ordningsföljd. Det var onsdagen
den 18^de som jag skref till dig. Torsdagen
|3| hade jag en större bjudning med an-
ledning af den nya tidskriftens fö-
delse. Det var omkr.omkring 20 herrar. Alla
redaktörer och medarbetare i tid-
skriften (äfven Z. Topelius) samt Dag-
bladets och Hufvudstadsbladets redaktion,
och dessutom Montgomery, Saelan och
Mannerheim samt Wegelius. De
både Wegelierna spelade fyrhändigt,
det var i allmänhet en lifvad afton.
Till souper hade jag vol au vent, grön-
saker och fågelstek samt dessert.

Fredagen for jag kl. 1 till Botby, –
der jag fann mamsell Ahlbäck på
sitt yttersta. Kl. 7 var jag åter i staden,
på sammanträde hos Kihlman.
Lördag morgon rullade jag till Laitiala.
Robert, som hade farit till P^burgSankt Petersburg
för att drifva in återstoden af sin
fordran hos Viktomsky, var till
mötes vid Järvelä, derifrån vi under
god sämja i den smala vagnen
följdes åt till Laitiala. Vackert
|4| friskt höstväder med solsken och
litet frost. Laitiala förblidde i allting
den utmärktaste ordning, och alla
arbeten äro väl undangjorda.
Magasinet öfverfullt – mer än
250 t^nortunnor råg, hvaraf minst 150
kunna säljas. Jag har nu fått afsättning
för smöret på P^burgSankt Petersburg à 22 rubel
pudet, hvilket efter afdrag af alla
kostnader gör 1 mark 90 pⁿⁱpenni skål-
pundet. Således måste jag uppsäga
smörkunderne här i Helsingfors, om
de icke vilja betala det samma.

Söndag afton var jag åter hemma,
och en half timma efter mig anlände
Torsten. Måndag middag åto Torsten
och Idestam hos mig. På qvällen var
jag bjuden till Schauman, men gick
först kl. ½ 10.

Igår den 24^de, kom enslighetskänslan
starkt öfver mig vid uppstigandet.
Men strax derpå anlände postiljonen
med ditt bref, och jag tänkte att om vi
|5| ock för tillfället äro skilda till det yttre,
så äro våra hjertan dock så innerligt
förenade, att intet afstånd kan skilja
dem åt. – Så skref jag telegrammet till
dig, drack kaffe, till hvilket Lilli
Steven hade skickat en stor kringla,
och brådskade ihop min föreläsning.
Alma hade skickat mig blommor
och en duktig hummer. På f. m.förmiddagen besök
af Fanny med döttrar, samt mycket
arbete. – Till middagen hade jag bjudit
Selim och Alma, Henrik, tant Edla,
och Idestam, förutom Torsten (hummer,
soppa, brüsselkål, fågelstek, charlotte pari-
siennes). Torsten föreslog i vackra
ord din och Celystillagt skål. Sedan drucko vi Mam-
mas och Jennys skålar, samt för Torstens
lyckliga resa, och för Mili och Janne.
Det stärte ändå litet på familjekrets.
Visst kommo tårarne fram emellanåt,
men vi försökte dock hålla oss muntra,
så att gumman Edla slutligen yttrade
sin förvåning att man kunde få så
mycken trefnad åstad, oaktadt man
hade så ledsamt efter Er. Gumman
|6| Edla var snäll och hjertlig som vanligt.
Hon hade med sig en present åt dig:
en ställning med fruktknifvar af ben,
att begagnas i hvardagslag. – Jag
skall endera dagen tillsända henne
några delikatesser. Kl. ½ 6 skiljdes
man åt. Jag lät tant Edla åka hem
med droshkan. Sedan for jag på en
stund till farbror Adolf och derefter
var jag på Signe Hebbes konsert, som
var ganska lyckad. OmkrOmkring 300 åhörare.
Torsten var med Idestam på teatern
der man gaf Wilhelm Tell. – Vid
hemkomsten från konserten försjönk jag
i tankar. Jag tänkte på dig, – på
min späda blyga brud 1865 – på
min ömma, rara hustru under 11 år. –

– Om jag hade haft dig hemma, hvad
jag hade kramat dig och kysst dina
händer, dina ögon. Och så skulle jag ha
lutat mitt hufvud mot ditt bröst och
bedt dig trycka din lilla hand på
min panna, bakom hvilken tankarnes
vågor så ofta oroligt korsa hvarandra.

Något arbete blef det ej mera af
på qvällen. Vid midnatt gick jag in i
|7| blåa rummet, och sökte genom lektyr
skingra min längtan efter mina ögon-
stenar, tills slumren kom.

Och idag hann jag knappast komma
på föttren igen, då åter ett bref från
min gumma hemtades mig. Det var
riktigt snällt, att du sålunda skyn-
dade att ge mig en gladare helsning
igen, än i det föregående brefvet. Ja,
min vän, du behöfver visst icke oroa
dig för min skuld, jag är på allt sätt
försigtig. Så t. ex. hade jag pels på
resan till Laitiala, fast vädret såg så
vackert ut.

Till tjenstetillagtflickorna framförde jag din helsning.
De fingo efter middagen dricka din skål
med hvitt vin. På gamla Henrikas
mine syntes tydligt huru hon är fästad
vid dig.

Tack för uppmaningen att komma ditåt
till julen! Nog är det bra frestande. Tills-
vidare kan jag dock icke säga derom annat
än i mitt senaste bref.

Men den goda nyheten kan jag meddela,
att Henrik beslutit sig för att resa. Igår
efter middagen började Torsten och jag uppmana
|8| honom att fara med Torsten. Jag framhöll
särskildt, att han på några timmars
väg från Er skulle finna den säkraste
kurort mot rheumatism ”Aix en Savoie”.
Nu är det en afgjord sak att han reser.
Jag har idag f. m.förmiddag af Henrik emottagit
alla värdepapper och handlingar, att
bevaras och förvaltas under hans
frånvaro. Emil Strömberg skall sköta
om gården under tiden. Jag tänker att Ni
alla väl bör vara glada öfver detta
Henriks beslut. Uppenbarligen måste
hans helsa vinna på, att under en
längre tid, och under gynsamma förhål-
landen egna sig åt dess botande. Om
lördag torde Torsten och Henrik afresa.
Förmodligen går deras resa icke särdeles
fort, så att Ni först omkr.omkring söndag
efter en vecka kan invänta dem i Montreux.
Torsten skall skrifva till Jenny från
Berlin.

Slutligen har jag en sorglig nyhet att meddela,
på hvilken du dock länge varit beredd. Mam-
sell Ahlbäcks långa lidande är nu slut.
Hon afled igår qväll. Sofi var idag i staden
för att bestyra för begrafningen. Den kommer att
ske här om fredag kl. 4. – Då man besinna
huru sjuk hon redan länge varit, kan man ej
annat än prisa henne lycklig, att ha befriats från lidandet. Så yttrade sig också
|7| hennes goda vän, mamsell Söderberg, som besöka mig idag e. m.eftermiddag – Ett tack-
|6|samt minne kunna vi egna henne såsom trogen tjenarinna, och särskildt för
hennes ömhet mot Cely. - Du skall nu icke lägga detta på sinnet. Jag skall
|5| på dina och Celys vägnar lägga en krans på kistan. – . Den unga hushållerskan
mamsell Wilenius skall komma den 1^a November. – Nu är det hög tid
|1| att jag slutar, och öfvergår till väntande arbeten. Helsa så innerligt till Mamma
och Jenny, och säg åt dig sjelf och Cely att det finnas en som skulle vilja hålla er ständigt
i sina armar, nämligen

Muffarna skickas med Torsten.tillagt i marginalen